61999B0013(01)

Beslut meddelat av förstainstansrättens ordförande den 30 juni 1999. - Pfizer Animal Health SA/NV mot Europeiska unionens råd. - Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten av förordning (EG) nr 2821/98 - Borttagande av virginiamycin från förteckningen över tillåtna tillsatser - Direktiv 70/524/EEG - Krav på skyndsamhet - Intresseavvägning. - Mål T-13/99 R.

Rättsfallssamling 1999 s. II-01961


Sammanfattning

Nyckelord


1 Interimistiskt förfarande - Sakprövningsförutsättningar - Upptagande till sakprövning av talan rörande huvudsaken - Saknar relevans - Gränser

(EG-fördraget, artiklarna 185 och 186 (nu artiklarna 242 EG och 243 EG); förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.1)

2 Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Krav på skyndsamhet - Allvarlig och irreparabel skada - Ekonomisk skada - Sökandebolagets faktiska situation - Hänsyn tas till situationen som den koncern som sökanden tillhör befinner sig i

(EG-fördraget, artiklarna 185 och 186 (nu artiklarna 242 EG och 243 EG); förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

3 Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Villkor för bifall - Avvägning mellan samtliga föreliggande intressen - Skyddet för folkhälsan har företräde framför ekonomiska hänsyn

(EG-fördraget, artiklarna 185 och 186 (nu artiklarna 242 EG och 243 EG); förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

Sammanfattning


1 Frågan huruvida talan rörande huvudsaken kan tas upp till sakprövning skall, för att inte föregripa prövningen av målet i sak, i princip inte prövas i ett interimistiskt förfarande. Det kan emellertid visa sig nödvändigt att fastställa om vissa omständigheter föreligger som gör det möjligt att omedelbart dra slutsatsen att talan rörande huvudsaken, som yrkandet om interimistiska åtgärder hör till, kan prövas när det har hävdats att det är uppenbart att en sådan talan inte kan tas upp till prövning.

2 Huruvida en ansökan om interimistiska åtgärder ställer krav på skyndsamhet skall bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden åsamkas allvarlig skada som inte kan avhjälpas. Det ankommer på denna part att bevisa att den inte kan avvakta utgången av talan rörande huvudsaken utan att lida skada som medför allvarliga och irreparabla följder. Rätten kan vid denna bedömning endast beakta en sådan skada i den mån den kan komma att drabba den part som ansöker om den interimistiska åtgärden. Skada som en annan part kan komma att drabbas av kan endast beaktas av rätten vid avvägningen mellan de föreliggande intressena.

En ekonomisk skada kan, förutom i undantagsfall, inte anses irreparabel eller ens som en skada som är svår att avhjälpa, eftersom en sådan skada kan ersättas ekonomiskt.

När det görs gällande att sökandens ekonomiska bärkraft kommer att påverkas och företagets fortsatta existens därmed äventyras, kan rätten vid bedömningen av sökandens faktiska situation ta hänsyn till förhållandena inom den koncern som sökanden tillhör.

3 När rätten, med anledning av en ansökan om uppskov med verkställigheten av en rättsakt, gör en avvägning av de föreliggande intressena skall den fastställa om en eventuell ogiltigförklaring av den omtvistade rättsakten i målet rörande huvudsaken skulle göra det möjligt att undanröja den situation som skulle uppstå genom den omedelbara verkställigheten av denna rättsakt och omvänt om ett uppskov med verkställigheten av denna rättsakt skulle kunna hindra att rättsakten får full verkan för det fall talan ogillas i sak.

I detta avseende har kraven på skydd för folkhälsan företräde framför ekonomiska hänsyn. När det råder osäkerhet om förekomsten av risker för människors hälsa eller omfattningen av dessa risker, kan gemenskapens institutioner vidta skyddsåtgärder utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att sådana risker faktiskt föreligger eller hur allvarliga de är.

En ansökan om uppskov med verkställigheten av förordning nr 2821/98, vad gäller borttagandet av ett sådant antibiotikum som virginiamycin från förteckningen över de tillsatser som på gemenskapsnivå tillåts ingå i djurfoder, skall således avslås eftersom det finns risk för att användningen av virginiamycin i foder ökar antimikrobiell resistens inom humanmedicinen, vilket skulle kunna få mycket allvarliga följder för folkhälsan.