61998O0299

Domstolens beslut (fjärde avdelningen) den 9 december 1999. - CPL Imperial 2 SpA och Unifrigo Gadus Srl mot Europeiska kommissionen. - Överklagande - Uppbörd av tull i efterhand - Förordning (EEG) nr 1697/79 - Förordning (EEG) nr 2454/93 - Uppenbart att överklagandet inte kan tas upp till sakprövning och att det är ogrundat. - Mål C-299/98 P.

Rättsfallssamling 1999 s. I-08683


Sammanfattning

Nyckelord


1 Överklagande - Grunder - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna - Avvisning - Ogillande - Rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna - Upptagande till sakprövning

(EG-fördraget, artikel 168a (nu artikel 225 EG); EG-stadgan för domstolen, artikel 51 första stycket)

2 Europeiska gemenskapernas egna medel - Uppbörd av import- och exporttullar i efterhand - Villkoren i artikel 5.2 i förordning nr 1697/79 för att tullar inte skall uppbäras i efterhand - Misstag från de behöriga myndigheternas sida - Föreligger inte - God tro hos den importör som var betalningsskyldig för tullskulden - Saknar betydelse

(Rådets direktiv nr 1697/79, artikel 5.2)

3 Överklagande - Grunder - Grund som åberopades för första gången i överklagandet - Avvisning

(Domstolens rättegångsregler, artikel 113.2)

4 Förfarande - Åberopande av nya grunder under rättegången - Villkor - Tillämpning i mål om överklagande - Grund som åberopades för första gången i repliken och som bygger på rättsliga omständigheter som framkommit före det att överklagandet ingavs - Avvisning

(Domstolens rättegångsregler, artiklarna 42.2 och 118)

Sammanfattning


1 Det följer av artikel 168a i EG-fördraget (nu artikel 225 EG) och artikel 51 första stycket i EG-stadgan för domstolen att ett överklagande skall vara begränsat till rättsfrågor och vara grundat på bristande behörighet hos förstainstansrätten, på rättegångsfel som kränker den överklagandes intressen eller på att förstainstansrätten har åsidosatt gemenskapsrätten.

Överklagandet kan endast avse en prövning av om rättsregler har åsidosatts och inte en bedömning av de faktiska omständigheterna. Förstainstansrätten är dels ensam behörig att fastställa vilka faktiska omständigheter som är relevanta, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. När förstainstansrätten har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna är domstolen enligt artikel 168a i EG-fördraget behörig att pröva förstainstansrättens rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsliga följderna därav.

2 Enligt artikel 5.2 i förordning nr 1697/79 om uppbörd av import- och exporttullar skall tre kumulativa villkor vara uppfyllda för att de behöriga myndigheterna skall kunna underlåta att uppbära importtullar i efterhand. Dessa villkor är att tullarna inte har uppburits till följd av ett misstag från de behöriga myndigheternas sida, att den betalningsskyldige har handlat i god tro samt att denne i samband med tulldeklarationen har iakttagit samtliga gällande bestämmelser.

När det gäller det första villkoret kan det inte anses att detta är uppfyllt när de behöriga myndigheterna har vilseletts, bland annat när det gäller varans ursprung, av oriktiga deklarationer från exportörens sida, deklarationer vilkas giltighet det inte ankommer på dessa myndigheter att bedöma eller kontrollera. Det är nämligen endast de misstag som kan hänföras till de behöriga myndigheternas aktiva handlande som kan ge upphov till en rätt att motsätta sig att tullarna uppbärs i efterhand.

Vidare kan gäldenären (en importör som är i god tro) inte göra gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts, eftersom det ankommer på de ekonomiska aktörerna att, inom ramen för sina avtalsförhållanden, vidta nödvändiga åtgärder för att skydda sig mot risken för ett uppbördsförfarande i efterhand.

3 Enligt artikel 113.2 i rättegångsreglerna får ett överklagande inte avse annan rättssak än den som varit föremål för talan vid förstainstansrätten. Om en part tilläts att vid domstolen åberopa en ny grund som han inte har åberopat vid förstainstansrätten skulle det innebära att han vid domstolen, som har en begränsad behörighet i mål om överklagande, kunde anhängiggöra en mer omfattande tvist än den som förstainstansrätten har prövat. Domstolen är i ett mål om överklagande således endast behörig att pröva den lägre instansens rättsliga bedömning av de grunder som har behandlats vid den.

4 Det framgår av artikel 42.2 i rättegångsreglerna, vilken i enlighet med artikel 118 är tillämplig i mål om överklaganden, att nya grunder inte får åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. Det är således uppenbart att en grund som åberopas för första gången av klaganden i hans replik vid domstolen och som avser en förordning som har antagits och offentliggjorts före det att överklagandet ingavs skall avvisas.