61998O0017

Domstolens beslut den 4 februari 2000. - Emesa Sugar (Free Zone) NV mot Aruba. - Begäran om förhandsavgörande: Arrondissementsrechtbank te 's-Gravenhage - Nederländerna. - Förfarande - Begäran om att få inkomma med yttrande som svar på generaladvokatens förslag till avgörande - Grundläggande rättigheter. - Mål C-17/98.

Rättsfallssamling 2000 s. I-00665


Sammanfattning

Nyckelord


Gemenskapsrätt - Principer - Grundläggande rättigheter - Iakttagande säkerställt av domstolen - Beaktande av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna - Varje persons rätt till opartisk rättegång - Domstolens ogillande av en begäran om att få inkomma med yttrande som svar på generaladvokatens förslag till avgörande - Kränkning - Föreligger inte

(Artikel 222 EG; Artikel 6.2 EU; Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, artikel 6.1; EG-stadgan för domstolen, artikel 18; domstolens rättegångsregler, artiklarna 59 och 61)

Sammanfattning


$$De grundläggande rättigheterna utgör en integrerad del av de allmänna rättsprinciper vilkas iakttagande domstolen skall säkerställa. I detta hänseende har domstolen hämtat inspiration från medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner samt från den vägledning som ges i de internationella dokument som rör skyddet för de mänskliga rättigheterna och som medlemsstaterna har medverkat eller anslutit sig till. I detta sammanhang är Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, som det för övrigt hänvisas till i artikel 6.2 EU, av särskild betydelse.

Artikel 6.1 i nämnda konvention, som avser varje persons rätt till opartisk och kontradiktorisk rättegång, utgör inget hinder för domstolen att ogilla en parts begäran om att få inkomma med yttrande som svar på generaladvokatens förslag till avgörande.

För det första utgör generaladvokatens förslag till avgörande, i den domstolsorganisation som har inrättats genom EG-fördraget och EG-stadgan för domstolen samt preciserats genom domstolens rättegångsregler, till skillnad från ett utlåtande som är ämnat för domarna eller parterna och som härrör från en myndighet utanför domstolen eller från en åklagarmyndighet, en personlig uppfattning som en ledamot av själva institutionen har motiverat och uttryckt offentligt i det förfarande genom vilket ett domstolsavgörande utarbetas och, följaktligen, i fullgörandet av den dömande verksamhet som domstolen har anförtrotts.

För det andra är det med hänsyn till själva syftet med ett kontradiktoriskt förfarande, som består i att hindra att domstolen kan påverkas av argument som inte har kunnat diskuteras av parterna, som domstolen ex officio eller efter att ha hört generaladvokaten eller på parternas begäran kan återuppta det muntliga förfarandet, i enlighet med artikel 61 i sina rättegångsregler, om den anser att den inte har tillräcklig kännedom om omständigheterna i målet eller om detsamma skall avgöras på grundval av ett argument som parterna inte har kunnat diskutera.

(se punkterna 8-10, 14, 15, 18 och 20)