Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Fri rörlighet för varor - Hinder till följd av enskildas handlande - Medlemsstaternas skyldigheter - Vidtagande av åtgärder för att säkerställa fri rörlighet för varor - Medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning - Domstolens kontroll

(EG-fördraget, artiklarna 5 och 30)

2 Fri rörlighet för varor - Gemensam organisation av marknaderna för jordbruksprodukter - Hinder till följd av enskildas handlande - Medlemsstaternas skyldigheter - Vidtagande av åtgärder för att säkerställa fri rörlighet för varor - Uppenbart otillräckliga åtgärder med hänsyn till incidenternas omfattning och allvarliga karaktär - Fördragsbrott - Invändning om interna svårigheter - Tillåtlighet - Villkor - Invändning om ersättning till de skadelidande, skäl av ekonomisk karaktär eller av en annan medlemsstats eventuella fördragsbrott - Otillåten

(EG-fördraget, artiklarna 5 och 30)

Sammanfattning

3 Även om artikel 30 är ett oundgängligt medel för förverkligandet av en marknad utan inre gränser, förbjuder den inte bara offentligrättsliga åtgärder som i sig skapar hinder för handeln mellan medlemsstaterna, utan kan även vara tillämplig då en medlemsstat har underlåtit att vidta de åtgärder som erfordras för att eliminera sådana hinder för den fria rörligheten för varor som inte kan tillräknas staten. En medlemsstats underlåtenhet att handla eller underlåtenhet att vidta åtgärder som är tillräckliga för att eliminera hinder för den fria rörligheten för varor, vilka skapats bland annat av att enskilda inom dess territorium angriper produkter från andra medlemsstater, kan hindra handeln inom gemenskapen i samma utsträckning som en uttrycklig handling. Genom artikel 30 förbjuds medlemsstaterna således inte bara att själva anta rättsakter eller vidta åtgärder som kan hindra den fria rörligheten utan åläggs även att, i anslutning till artikel 5 i fördraget, vidta alla åtgärder som är nödvändiga och lämpliga för att säkerställa verkan av denna grundläggande frihet inom deras territorium.

Medlemsstaterna, som ensamma har behörighet att upprätthålla den allmänna ordningen och att slå vakt om den inre säkerheten, har naturligtvis viss frihet att skönsmässigt bedöma vilka åtgärder som i en given situation är de mest lämpade för att eliminera hindren för importen av varor. Det ankommer således inte på gemenskapsinstitutionerna att sätta sig i medlemsstaternas ställe och föreskriva vilka åtgärder dessa skall vidta och faktiskt tillämpa för att säkerställa fri rörlighet för varor inom sina territorier. Det ankommer emellertid på domstolen, i de fall ett mål anhängiggjorts vid denna, att med hänsyn till det ovannämnda utrymmet för skönsmässig bedömning pröva om den berörda medlemsstaten har vidtagit lämpliga åtgärder för att säkerställa fri rörlighet för varor.

4 En medlemsstat uppfyller inte sina skyldigheter enligt artikel 30 i fördraget jämförd med artikel 5 i samma fördrag samt förordningarna om den gemensamma organisationen av marknaden för jordbruksprodukter då de åtgärder den vidtagit för att hindra enskildas handlingar som hindrat den fria rörligheten för vissa jordbruksprodukter uppenbarligen inte har varit tillräckliga, med hänsyn till de ifrågavarande incidenternas omfattning och allvarliga karaktär, för att säkerställa en fri rörlighet för jordbruksprodukter inom sitt territorium, genom att hindra och på ett effektivt sätt avhålla skadegörarna från att utföra ytterligare skadegörelse.

Farhågan för interna svårigheter kan inte motivera att en medlemsstat underlåter att tillämpa gemenskapsrätten på rätt sätt, såvida inte medlemsstaten kan visa att ett ingripande från dess sida skulle få konsekvenser för den allmänna ordningen som den inte kan bemästra med de medel som den förfogar över. Inte heller kan en sådan underlåtenhet från medlemsstatens sida motiveras av att staten ersätter de skadelidande, av skäl av ekonomisk karaktär, eller av påståendet att en annan medlemsstat eventuellt har åsidosatt gemenskapsrättsliga bestämmelser.