61994J0163

Fri rörlighet för kapital och fria betalningar - Restriktioner för kapitalrörelser - Nationella föreskrifter som innebär att överföringar av finansiella tillgångar generellt måste föregås av ett tillstånd - Otillåtlighet - Berättigande genom den möjlighet som erbjuds i artikel 73c i fördraget - Föreligger inte - Möjlighet för enskilda att åberopa motsvarande bestämmelser

(EG-fördraget, artikel 73b.1, 73c och 73d.1 b)

Nationella föreskrifter, som innebär att utförsel av mynt, sedlar eller innehavarcheckar generellt måste föregås av ett tillstånd, strider mot artiklarna 73b.1 och 73d.1 b i fördraget, i vilka det dels föreskrivs ett förbud mot restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredje land, dels ges tillåtelse för medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar. Det strider däremot inte mot dessa artiklar att en sådan transaktion måste föregås av en deklaration.

Även om det bland de åtgärder som är tillåtna enligt artikel 73d.1 b ingår sådana som avser genomförandet av effektiva skattekontroller liksom bekämpningen av olaglig verksamhet såsom skattebedrägeri, penningtvätt, narkotikahandel och terrorism, är ett krav på tillstånd inte nödvändigt för att uppnå de angivna målen, vilka kan uppnås genom åtgärder som inte skulle begränsa den fria rörligheten för kapital lika mycket. Det är - i stället för att uppställa ett krav på tillstånd, vilket leder till att den fria rörligheten för kapital på nytt blir beroende av förvaltningens skönsmässiga bedömning och därför gör denna frihet illusorisk - tillräckligt att införa ett lämpligt deklarationssystem som tar hänsyn till arten av transaktion och deklarantens identitet samt tvingar de behöriga myndigheterna att göra en skyndsam kontroll av deklarationen, men tillåter de sistnämnda att i god tid dessförinnan genomföra de undersökningar som - i förekommande fall - visar sig vara nödvändiga för att kunna bestämma om det rör sig om en olaglig kapitalöverföring och ålägga de påföljder som erfordras vid förseelser mot den nationella lagstiftningen. Detta skulle inte fördröja transaktionen i fråga, men skulle likväl ge de nationella myndigheterna en möjlighet att värna om allmän ordning genom att genomföra en effektiv kontroll för att förhindra överträdelser av lagar och andra författningar.

Föreskrifter i vilka det uppställs ett generellt krav på tillstånd omfattas för övrigt inte av artikel 73c.1 i fördraget, enligt vilken det är tillåtet att på vissa villkor vidta restriktioner för sådana kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredje land som gäller direktinvesteringar, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader, eftersom dels den faktiska utförseln av betalningsmedel inte i sig själv kan anses vara en kapitalrörelse av detta slag, dels sådana föreskrifter är tillämpliga på all utförsel av betalningsmedel, inbegripet sådan utförsel som inte avser nämnda transaktioner i tredje land.

Bestämmelserna i artikel 73b.1 kan, jämförda med artiklarna 73c och 73d.1 b, åberopas vid en nationell domstol och medföra att nationella föreskrifter som står i strid med dessa bestämmelser inte skall tillämpas.

I de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94,

angående begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Juzgado Central de lo Penal de la Audiencia Nacional (Spanien), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i de vid den nationella domstolen anhängiga brottmålen mot

Lucas Emilio Sanz de Lera,

Raimundo Díaz Jiménez och

Figen Kapanoglu,

angående tolkningen av artiklarna 73b, 73c.1 och 73d.1 b i EG-fördraget,

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av G.C. Rodríguez Iglesias, ordförande, C.N. Kakouris och G. Hirsch, avdelningsordförande samt G.F. Mancini, F.A. Schockweiler, P.J.G. Kapteyn (referent), C. Gulmann, J.L. Murray, P. Jann, H. Ragnemalm och L. Sevón, domare,

generaladvokat: G. Tesauro,

justitiesekreterare: D. Louterman-Hubeau, avdelningsdirektör,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Ministerio Fiscal (C-250/94) genom Florentino Orti Ponte, Fiscal de la Audiencia Nacional,

- den spanska regeringen genom Alberto José Navarro González, director general för den rättsliga och institutionella samordningen avseende gemenskapen och Miguel Bravo-Ferrer Delgado, abogado del Estado vid avdelningen för gemenskapsrättsliga tvister, båda i egenskap av ombud,

- den belgiska regeringen (C-163/94 och C-165/94) genom Jan Devadder, directeur d'administration vid juridiska avdelningen vid utrikesministeriet, i egenskap av ombud,

- den franska regeringen genom Edwige Belliard, directeur adjoint vid juridiska avdelningen vid utrikesministeriet, Catherine de Salins, sous-directeur vid samma avdelning och Philippe Martinet, secrétaire des affaires étrangères vid samma avdelning, samtliga i egenskap av ombud,

- den portugisiska regeringen (C-163/94 och C-165/94) genom Luis Fernandes, direktör vid rättstjänsten vid allmänna avdelningen för gemenskapsfrågor vid utrikesministeriet, och Jorge Santos, rådgivare vid juridiska avdelningen vid Banco de Portugal, båda i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission genom Blanca Rodríguez Galindo och Hélène Michard, vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att den spanska regeringen, företrädd av Miguel Bravo-Ferrer Delgado, och kommissionen, företrädd av Blanca Rodríguez Galindo, har avgivit muntliga yttranden vid sammanträdet den 11 juli 1995,

och efter att den 19 september 1995 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Audiencia Nacional har genom beslut av den 24 maj, den 26 maj och den 1 juli 1994, som har inkommit till domstolen den 16 juni, den 17 juni respektive den 13 september samma år, enligt artikel 177 i EG-fördraget begärt förhandsavgörande beträffande frågor som rör tolkningen av artiklarna 73b, 73c.1 och 73d.1 b i EG-fördraget.

2 Frågorna har uppkommit i tre brottmål. Den 27 oktober 1993 stoppades Lucas Emilio Sanz de Lera (mål C-163/94), en spansk medborgare bosatt i Spanien, i Frankrike när han med bil var på väg mot Genève (Schweiz). Trots att han förklarade att han inte hade något att deklarera genomsökte de franska tjänstemännen fordonet och hittade då sedlar till ett belopp om 19 600 000 PTA.

3 Den 28 oktober 1993 befann sig Raimundo Díaz Jiménez (mål C-165/94), en spansk medborgare bosatt i Storbritannien, på flygplatsen Madrid-Barajas där han skulle stiga ombord på ett flygplan för att via London resa till Zürich (Schweiz). Vid en säkerhetskontroll i utrikesterminalen hittades i hans handbagage sedlar till ett belopp om 30 250 000 PTA.

4 Figen Kapanoglu slutligen (mål C-250/94), en turkisk medborgare bosatt i Spanien, greps av polis den 10 maj 1993 på flygplatsen Madrid-Barajas när hon, i besittning av sedlar till ett belopp om 11 998 000 PTA, steg ombord på ett flygplan för att resa till Istanbul (Turkiet).

5 Eftersom något tillstånd till utförseln inte hade sökts hos de spanska myndigheterna väcktes åtal mot de tre tilltalade vid spanska brottmålsdomstolar.

6 Enligt artikel 4.1 i förordning [real decreto] nr 1816 av den 20 december 1991 om ekonomiska transaktioner med utlandet, skall utförsel av bland annat mynt, sedlar och innehavarcheckar som är utställda i pesetas eller utländsk valuta föregås av en deklaration om den avser ett belopp överstigande 1 000 000 PTA per person och resa, och ett administrativt tillstånd om den avser ett belopp överstigande 5 000 000 PTA per person och resa.

7 Artikel 4.1 i nämnda förordning har ändrats genom förordning [real decreto] nr 42 av den 15 januari 1993, vilken dock enligt den nationella domstolen endast utgör en teknisk förbättring.

8 Den nationella domstolen anser att giltigheten och verkan av denna bestämmelse i förhållande till gemenskapsrätten utgör en fråga som skall prövas före avgörandet av det straffansvar som föreskrivs i lag nr 40 av den 10 december 1979 om den rättsliga regleringen av kontrollen av handeln, som ändrats genom lag nr 10 av den 16 augusti 1983 om ändring i grundlagen.

9 Den nationella domstolen har vidare understrukit att det, till skillnad från i målen Bordessa m.fl. (dom av den 23 januari 1995, C-358/93 och C-416/93, REG s. I-361) vilka gällde överföringar av kapital mellan medlemsstater, i de förevarande målen rör sig om kapitalrörelser mellan en medlemsstat och ett tredje land. Den nationella domstolen har vidare tagit hänsyn till artikel 73b i fördraget, som trädde i kraft den 1 januari 1994, vilken även avser kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredje land.

10 Det är i detta avseende lämpligt att erinra om att domstolen i den ovan nämnda domen i målet Bordessa m.fl. har slagit fast att det strider mot artiklarna 1 och 4 i rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (EGT nr L 178, s. 5) att utförseln av mynt, sedlar eller innehavarcheckar måste föregås av ett tillstånd, men att det däremot inte strider mot nämnda artiklar att en sådan transaktion måste föregås av en deklaration.

11 Det är under dessa omständigheter som den nationella domstolen har vilandeförklarat de tre målen och begärt förhandsavgörande beträffande följande frågor:

"1) Är föreskrifter i en medlemsstat som innebär att utförseln av mynt, sedlar och innehavarcheckar måste föregås av en deklaration om den avser ett belopp som överstiger 1 000 000 PTA och av ett administrativt tillstånd om beloppet överstiger 5 000 000 PTA, och varigenom föreskrivs att underlåtenhet att iaktta dessa krav är förenat med straffrättsliga påföljder som kan innefatta frihetsberövande, förenliga med artikel 73b.1 och 73b.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen i förening med artiklarna 73c.1 och 73d.1 b i samma fördrag?

2) Om den första frågan besvaras nekande: Kan bestämmelserna i artikel 73b i fördraget åberopas gentemot spanska staten vid nationella domstolar eller tillämpas av dessa på eget initiativ samt hindra att nationella föreskrifter som står i strid med dessa bestämmelser tillämpas?"

12 Genom beslut av ordföranden av den 27 juni 1994 har målen C-163/94 och C-165/94 i enlighet med artikel 43 i rättegångsreglerna förenats vad gäller det skriftliga respektive det muntliga förfarandet samt domen. Genom beslut av ordföranden av den 6 juni 1995 har målen C-163/94, C-165/94 samt C-250/94 förenats vad gäller det muntliga förfarandet och domen.

13 Eftersom de faktiska omständigheterna i dessa tre mål har inträffat före den 1 november 1993, dvs. den dag då fördraget om Europeiska unionen trädde i kraft, och före den 1 januari 1994, dvs. den dag då de bestämmelser trädde i kraft som den nationella domstolen har begärt skall tolkas, har den franska regeringen uttryckt tvivel om huruvida dessa bestämmelser är tillämpliga på dessa omständigheter. Den franska regeringen anser att det endast är bestämmelserna i direktiv 88/361 som är relevanta i de förevarande fallen.

14 Av hänskjutandebeslutet framgår dock att den nationella domstolen anser att det är nödvändigt att fråga domstolen om hur artiklarna 73b och 73d i fördraget skall tolkas, på grund av att den nationella principen om en mildare strafflags retroaktiva verkan skulle medföra att de nationella bestämmelser som gällde när brotten begicks inte skall tillämpas, om det visar sig att dessa bestämmelser är oförenliga med artiklarna 73b och 73d.

15 Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma såväl huruvida det är nödvändigt att ett förhandsavgörande meddelas för att kunna döma i saken som huruvida de frågor den ställt till domstolen är relevanta. De ställda frågorna skall därför besvaras.

Den första frågan

16 Genom denna fråga vill den nationella domstolen i huvudsak få klarhet i om det strider mot artiklarna 73b.1, 73b.2, 73c.1 och 73d.1 b i fördraget att ha föreskrifter som innebär att all utförsel av mynt, sedlar eller innehavarcheckar måste föregås av ett tillstånd eller en deklaration och som förenar detta krav med straffrättsliga påföljder.

17 Vad först gäller artikel 73b.2 i fördraget kan konstateras att utförseln av sedlar, enligt vad som framgår av hänskjutandebesluten, inte utgör betalningar som kan hänföras till handel med varor eller tjänster. Dessa överföringar kan därför inte anses utgöra betalningar i den mening som avses i artikel 73b.2.

18 Det finns på grund härav endast anledning att pröva hur de ifrågavarande föreskrifterna förhåller sig till artiklarna 73b.1, 73d.1 b och 73c.1 i fördraget.

Artiklarna 73b.1 och 73d.1 b

19 Det bör till en början konstateras att det genom införandet av artikel 73b.1 i fördraget har skett en liberalisering av kapitalrörelser dels mellan medlemsstater, dels mellan medlemsstater och tredje land. Enligt bestämmelsen är - inom ramen för bestämmelserna i fördragets kapitel 4 "Kapital och betalningar" - alla restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsstater och mellan medlemsstater och tredje land förbjudna.

20 Det finns vidare anledning att anmärka att artikel 73b.1 enligt artikel 73d.1 b i fördraget inte påverkar medlemsstaternas rätt att "vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar, särskilt i fråga om beskattning och tillsyn över finansinstitut eller att i administrativt eller statistiskt informationssyfte fastställa förfaranden för deklaration av kapitalrörelser eller att vidta åtgärder som är motiverade med hänsyn till allmän ordning eller allmän säkerhet".

21 Enligt artikel 73d.3 i fördraget får dessa åtgärder och förfaranden "inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av den fria rörligheten för kapital enligt artikel 73b".

22 Det framgår av punkterna 21 och 22 i den ovan nämnda domen i målet Bordessa m.fl. att de åtgärder som är tillåtna enligt artikel 4.1 i direktivet på grund av att de är nödvändiga för att förhindra vissa överträdelser, bl.a. genomförandet av effektiva skattekontroller liksom bekämpningen av olagliga verksamheter såsom skattebedrägeri, penningtvätt, narkotikahandel och terrorism, även omfattas av artikel 73d.1 b.

23 Det finns följaktligen anledning att pröva huruvida kravet på att utförseln av mynt, sedlar eller innehavarcheckar skall föregås av ett tillstånd eller en deklaration är nödvändigt för att uppnå de angivna målen och om dessa mål inte skulle kunna uppnås genom åtgärder som inte begränsar den fria rörligheten för kapital lika mycket.

24 Såsom domstolen redan har konstaterat i punkt 24 i den ovan nämnda domen i målet Bordessa m.fl. har tillståndsplikten en uppehållande verkan på valutautförseln och gör den i varje enskilt fall beroende av förvaltningens samtycke. Härför krävs en särskild ansökan.

25 Ett sådant krav skulle således leda till att den fria rörligheten för kapital på nytt blev beroende av förvaltningens skönsmässiga bedömning och skulle av den anledningen kunna göra denna frihet illusorisk (se den ovan nämnda domen i målet Bordessa m.fl., punkt 25, och domen av den 31 januari 1984, Luisi och Carbone, 286/82 och 26/83, Rec. s. 377, punkt 34).

26 Det är dock möjligt att undvika den begränsning av den fria rörligheten för kapital som följer av detta krav utan att de syften som eftersträvas med de ifrågavarande föreskrifterna skulle bli lidande.

27 Såsom kommissionen med all rätt har påpekat skulle det vara tillräckligt att införa ett lämpligt deklarationssystem, som tar hänsyn till arten av transaktion och deklarantens identitet samt tvingar de behöriga myndigheterna att göra en skyndsam kontroll av deklarationen, men som tillåter de sistnämnda att i god tid dessförinnan genomföra de undersökningar som - i förekommande fall - visar sig vara nödvändiga för att kunna bestämma om det rör sig om en olaglig kapitalöverföring och ålägga de påföljder som erfordras vid förseelser mot den nationella lagstiftningen.

28 Ett sådant system skulle i motsats till ett system med ett föregående tillstånd inte fördröja transaktionen i fråga, men skulle likväl ge de nationella myndigheterna möjlighet att värna om allmän ordning genom att genomföra en effektiv kontroll för att förhindra överträdelser av lagar och andra författningar.

29 Det finns anledning att i fråga om de argument som den spanska regeringen har anfört om att en straffrättslig förseelse liksom åläggandet av straffrättsliga påföljder enbart kan förekomma i ett tillståndssystem, anmärka att sådana överväganden i vart fall inte är av den beskaffenheten att de kan motivera att bestämmelser som är oförenliga med gemenskapsrätten upprätthålls.

30 Av det ovan anförda framgår att föreskrifter som innebär att utförsel av mynt, sedlar eller innehavarcheckar måste föregås av ett tillstånd, strider mot artiklarna 73b.1 och 73d.1 b i fördraget, men att det inte strider mot dessa artiklar att en sådan transaktion måste föregås av en deklaration.

Artikel 73c.1 i EG-fördraget

31 Det finns därefter anledning att pröva om sådana nationella föreskrifter som nu är i fråga omfattas av artikel 73c.1 i fördraget vilken lyder: "Bestämmelserna i artikel 73b skall inte påverka tillämpningen gentemot tredje land av restriktioner som är i kraft den 31 december 1993 enligt nationell lagstiftning eller gemenskapsrätt för sådana kapitalrörelser till eller från tredje land som gäller direktinvesteringar, inbegripet investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader".

32 I detta avseende kan först konstateras att sådana föreskrifter som nu är i fråga är tillämpliga på utförsel av mynt, sedlar eller innehavarcheckar.

33 Emellertid kan den faktiska utförseln av betalningsmedel inte i sig själv anses vara en kapitalrörelse som gäller direkta investeringar, inbegripet investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader.

34 Att det förhåller sig på det viset bekräftas dessutom av den nomenklatur för kapitalrörelser som anges i bilaga 1 till direktiv 88/361, enligt vilken överföringar av betalningsmedel hör till kategorin "In- och utförsel av finansiella tillgångar" (kategori XII), medan de förfaranden som uppräknas i artikel 73c.1 i fördraget hör till andra kategorier enligt denna nomenklatur.

35 Dessutom är sådana föreskrifter som de förevarande generellt tillämpliga på all utförsel av mynt, sedlar eller innehavarcheckar, inbegripet sådan utförsel som inte avser direkta investeringar i tredje land, inbegripet investeringar i fast egendom, etablering, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader.

36 Av det ovan anförda framgår att sådana nationella föreskrifter som nu är i fråga inte omfattas av artikel 73c.1 i fördraget.

37 Eftersom det enligt artikel 73c är tillåtet att - på i bestämmelsen angivna villkor och trots det i artikel 73b.1 stadgade förbudet - vidta vissa restriktioner för kapitalrörelser mellan medlemsländer och tredje land, har medlemsstaterna rätt att kontrollera arten samt den faktiska förekomsten av transaktioner eller överföringar som det är fråga om, för att försäkra sig om att dessa överföringar inte används för sådana kapitalrörelser som avses med de i artikel 73c tillåtna restriktionerna (se härom den ovan nämnda domen i målet Luisi och Carbone, punkterna 31 och 33).

38 I detta avseende finns det anledning att anmärka att en föregående deklaration, som innehåller användbara upplysningar om den tilltänkta transaktionens art liksom beträffande deklarantens identitet, skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att - utan att de fria kapitalrörelserna hindras - kontrollera hur de betalningsmedel som utförs till tredje land faktiskt används samt säkerställa att de eventuella restriktioner för kapitalrörelser som är tillåtna enligt artikel 73c i fördraget iakttas.

39 Av det ovan anförda framgår att den första frågan skall besvaras så, att nationella föreskrifter som innebär att utförsel av mynt, sedlar eller innehavarcheckar generellt måste föregås av ett tillstånd, strider mot artiklarna 73b.1 och 73d.1 b i fördraget, men att det däremot inte strider mot dessa artiklar att en sådan transaktion måste föregås av en deklaration. Sådana föreskrifter omfattas inte av artikel 73c.1 i fördraget.

Den andra frågan

40 Den nationella domstolen vill med denna fråga få klarhet i om bestämmelserna i artikel 73b.1 i fördraget kan åberopas vid den nationella domstolen och medföra att nationella föreskrifter som står i strid med dem inte skall tillämpas.

41 Det finns anledning att omgående konstatera att det av texten i artikel 73b.1 i fördraget kan utläsas ett klart och ovillkorligt förbud, som inte kräver någon som helst åtgärd för genomförande.

42 Det bör vidare understrykas att uttrycket "inom ramen för bestämmelserna i detta kapitel" i artikel 73b syftar på hela det kapitel i vilket det ingår. Bestämmelsen skall därför tolkas insatt i sitt sammanhang.

43 I detta avseende finns det anledning att konstatera att tillämpningen av undantaget i artikel 73d.1 b i fördraget är underkastad en domstolskontroll. Den möjlighet en medlemsstat har att utnyttja detta undantag hindrar därför inte att bestämmelserna i artikel 73b.1 i fördraget - i vilken principen om fri rörlighet mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredje land är fastställd - tillerkänner enskilda rättigheter som dessa kan göra gällande vid domstol och som de nationella domstolarna är skyldiga att skydda.

44 Vad gäller det i artikel 73c.1 i fördraget föreskrivna undantaget i fråga om tillämpningen gentemot tredje land av restriktioner, som var i kraft den 31 december 1993, enligt nationell lagstiftning eller enligt gemenskapsrätt, för de kapitalrörelser till och från tredje land som anges i nämnda artikel, finns det anledning att konstatera att detta undantag är så exakt formulerat att det inte lämnar något utrymme åt medlemsstaterna eller gemenskapslagstiftaren för någon skönsmässig bedömning, vare sig i fråga om det datum då restriktionerna skall vara i kraft eller de kategorier av kapitalrörelser som kan bli föremål för restriktionerna.

45 Det bör tilläggas att den behörighet som rådet har enligt artikel 73c.2 i fördraget att besluta om åtgärder, enbart avser de kategorier av kapitalrörelser till eller från tredje land som är uppräknade där.

46 Att sådana åtgärder har beslutats är inte heller någon nödvändig förutsättning för att genomföra det i artikel 73b.1 i fördraget stadgade förbudet, eftersom detta förbud avser restriktioner som inte omfattas av artikel 73c.1 i fördraget.

47 Härav följer att ifrågavarande undantag inte kan utgöra något hinder för att enskilda genom artikel 73b.1 i fördraget har tillerkänts rättigheter som de kan göra gällande vid domstol.

48 Den andra frågan skall följaktligen besvaras så, att bestämmelserna i artikel 73b.1, jämförda med artiklarna 73c och 73d.1 b i fördraget, kan åberopas vid den nationella domstolen och medföra att nationella föreskrifter som står i strid med dessa bestämmelser inte skall tillämpas.

Rättegångskostnader

49 De kostnader som har förorsakats den spanska, belgiska, franska respektive portugisiska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

- angående de frågor som genom beslut av den 24 maj, den 26 maj och den 1 juli 1994 har förts vidare av Juzgado Central de lo Penal de la Audiencia Nacional - följande dom:

50 Nationella föreskrifter som innebär att utförsel av mynt, sedlar eller innehavarcheckar generellt måste föregås av ett tillstånd, strider mot artiklarna 73b.1 och 73d.1 b i fördraget. Det strider däremot inte mot dessa artiklar att en sådan transaktion måste föregås av en deklaration. Sådana föreskrifter omfattas inte av artikel 73c.1 i fördraget.

51 Bestämmelserna i artikel 73b.1 kan, jämförda med artiklarna 73c och 73d.1 b i fördraget, åberopas vid en nationell domstol och medföra att nationella föreskrifter som står i strid med dessa bestämmelser inte skall tillämpas.