1. Konkurrens - administrativt förfarande - kommissionens befogenheter att göra undersökningar - befogenhet att kräva framläggande av affärshandlingar - begreppet "affärshandlingar" - brevväxling mellan en advokat och hans klient - omfattas - villkor
(artikel 14 i rådets förordning nr 17)
2. Konkurrens - administrativt förfarande - kommissionens befogenheter att göra undersökningar - befogenhet att kräva framläggande av handlingar som den finner det nödvändigt att få kännedom om - befogenhet att avgöra om en handling skall läggas fram
(artikel 14 i rådets förordning nr 17)
3. Konkurrens - administrativt förfarande - kommissionens befogenheter att göra undersökningar - befogenhet att kräva framläggande av korrespondens mellan en advokat och hans klient - gränser - sekretesskydd för sådan brevväxling
(artikel 14 i rådets förordning nr 17)
4. Konkurrens - administrativt förfarande - kommissionens befogenheter att göra undersökningar - företagets vägran att lägga fram brevväxlingen med dess advokat under åberopande av sekretesskyddet - kommissionens befogenheter
(artikel 14 i rådets förordning nr 17)
1. Artikel 14.1 i förordning nr 17/62 ger kommissionen befogenhet att vid en undersökning hos ett företag kräva framläggande av "affärshandlingar", dvs. handlingar som rör företagets verksamhet på marknaden, särskilt vad gäller iakttagandet av konkurrensreglerna. Brevväxlingen mellan en advokat och hans klient, i den mån den rör en sådan verksamhet, faller under den kategori av handlingar som sålunda avses.
2. Eftersom kommissionen i enlighet med artikel 14.1 i förordning nr 17/62 får begära framläggande av handlingar den anser "nödvändiga" för att få kännedom om överträdelser av fördragets konkurrensregler, följer att det i princip tillkommer kommissionen själv, och inte det berörda företaget eller en tredje part, att avgöra om en handling skall läggas fram eller inte.
3. Medlemsstaternas nationella lagstiftning skyddar under liknande förhållanden sekretessen för brevväxlingen mellan en advokat och hans klient, i den mån det å ena sidan rör sig om brevväxling inom ramen för klientens rätt till försvar och i dennes intresse och, å andra sidan att den utgår från en oberoende advokat, dvs. en advokat som inte är knuten till klienten genom ett anställningsförhållande. I ett sådant sammanhang skall förordning nr 17/62 tolkas så att den även skyddar sekretessen för brevväxlingen mellan en advokat och hans klient under dessa båda förutsättningar, genom att den tar upp sådana delar av detta skydd som är gemensamma för alla medlemsstaters lagstiftning. Detta skydd bör för att vara effektivt utsträcka sig till att omfatta all brevväxling, efter det att det administrativa förfarandet inletts i enlighet med förordning nr 17/62, vilket kan leda till ett beslut om att artiklarna 85 och 86 i fördraget skall tillämpas eller till ett beslut att ålägga företaget en ekonomisk påföljd. Det måste också kunna utsträckas till att gälla tidigare brevväxling som har samband med föremålet för ett sådant förfarande. Det skydd som således ges skall tillämpas utan åtskillnad mellan advokater som är behöriga att utöva advokatyrket i en medlemsstat oavsett i vilken medlemsstat klienten bor.
Sekretessprincipen kan emellertid inte hindra att en advokats klient utlämnar den brevväxling som ägt rum mellan dem, om han anser att det ligger i hans intresse att göra det.
4. Tvister om tillämpningen av sekretesskyddet för brevväxlingen mellan en advokat och hans klient, som rör kommissionens verksamhetsvillkor inom ett område som är så grundläggande för den gemensamma marknadens funktion som iakttagandet av konkurrensreglerna, kan endast lösas på gemenskapsnivå. Härav följer att när ett företag, som blir föremål för undersökning i enlighet med artikel 14 i förordning nr 17/62 under åberopande av rätten till sekretesskydd vägrar att bland de affärshandlingar som begärs av kommissionen lämna ut brevväxlingen med företagets advokat, och när kommissionen anser att bevis på handlingarnas förtroliga karaktär inte lämnats åligger det kommissionen att i
enlighet med artikel 14.3 i ovannämnda förordning begära att den omtvistade brevväxlingen läggs fram. Om det är nödvändigt skall kommissionen ålägga företaget böter eller vite i enlighet med samma förordning, i syfte att straffa företagets vägran att lägga fram det ytterligare bevismaterial som av kommissionen anses nödvändigt för att handlingarnas förtroliga karaktär skall kunna fastställas, eller att lägga fram den ifrågavarande brevväxlingen som av kommissionen inte anses vara av sådan förtrolig karaktär att den skall skyddas genom lagen.