61979J0062

Domstolens dom den 18 mars 1980. - SA Compagnie générale pour la diffusion de la télévision, Coditel, m.fl. mot Ciné Vog Films m.fl.. - Begäran om förhandsavgörande: Cour d'appel i Bryssel. - Tillhandahållande av tjänster: kabel-TV. - Mål 62/79.

Rättsfallssamling 1980 s. 00881
Grekisk specialutgåva s. 00477
Svensk specialutgåva s. 00089
Finsk specialutgåva s. 00091
Spansk specialutgåva s. 00279


Sammanfattning
Parter
Föremål för talan
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut

Nyckelord


1. Frihet att tillhandahålla tjänster - begränsningar - tillämpning av nationella lagar om skydd för upphovsrätt - upplåtelse av rättigheter - tillåtlighet - villkor

(artikel 59 i EEG-fördraget)

2. Frihet att tillhandahålla tjänster - inskränkningar - sändning via kabel-TV i en medlemsstat av en film som visats i en annan medlemsstat med rättighetsinnehavarens samtycke - invändning av förvärvaren mot visning vad beträffar den första staten - tillåtlighet

(artikel 59 i EEG-fördraget)

Sammanfattning


1. Trots att artikel 59 i EEG-fördraget förbjuder inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster omfattar den emellertid inte begränsningar av utövandet av viss ekonomisk verksamhet, som härrör från tillämpningen av nationell lagstiftning om skydd för immateriell äganderätt, utom när en sådan tillämpning utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller förtäckt begränsning i de ekonomiska förbindelserna mellan medlemsstaterna. Detta skulle vara fallet om denna tillämpning gjorde det möjligt för parterna i en upplåtelse av upphovsrätt att skapa konstgjorda hinder för ekonomiska förbindelser mellan medlemsstater.

2. Bestämmelserna i EEG-fördraget om frihet att tillhandahålla tjänster hindrar inte att förvärvaren av visningsrättigheterna till en biograffilm i en medlemsstat åberopar sin rätt för att förbjuda visning av denna film via kabel-TV i den staten utan hans tillstånd, om den film som visas på detta sätt mottas och sänds efter att ha sänts i en annan medlemsstat av tredje man med den ursprungliga rättighetsinnehavarens samtycke.

Om upphovsrätten innefattar rätt att kräva ersättning för varje visning av en biograffilm, kan fördragets regler i princip inte utgöra hinder för de geografiska begränsningar som parterna i avtal om upplåtelse har enats om för att i detta hänseende skydda upphovsmannen och hans rättsinnehavare. Enbart det förhållandet att dessa geografiska begränsningar kan sammanfalla med nationsgränserna talar inte för en annan lösning eftersom televisionen i medlemsstaterna i stor utsträckning är organiserad på grundval av lagliga sändningsmonopol, vilket innebär att en annan avgränsning av det geografiska tillämpningsområdet för en upplåtelse skulle vara omöjlig att genomföra.

Parter


I mål 62/79

har Cour d'appel i Bryssel, andra avdelningen för tvistemål, till domstolen gett in en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 177 i EEG-fördraget i det mål som pågår vid den nationella domstolen mellan

S.A. Compagnie générale pour la diffusion de la télévision, Coditel, Bryssel,

S.A. Coditel Brabant, Bryssel,

S.A. Compagnie liégeoise pour la diffusion de la télévision, Coditel Liège, Liège,

klagande,

och

S.A. Ciné Vog Films, Schaerbeek,

A.S.B.L. Chambre syndicale belge de la cinématographie, St-Josse-ten-Noode,

S.A. de droit français "Les Films La Boétie", Paris,

Chambre syndicale de producteurs et exportateurs de films français, Paris,

motparter,

Intermixt, établissement d'utilité publique, Bryssel,

Union professionnelle de radio et télédistribution, Schaerbeek,

Inter-régies, association intercommunale coopérative, Bryssel,

intervenienter.

Föremål för talan


Begäran avser tolkningen av artikel 59 i EEG-fördraget.

Domskäl


1 Genom dom av den 30 mars 1979, som inkom till domstolen den 17 april 1979, har Cour d'appel i Bryssel, i enlighet med artikel 177 i EEG-fördraget, ställt två frågor om tolkningen av artikel 59 och de andra bestämmelserna i fördraget som rör frihet att tillhandahålla tjänster.

2 Dessa frågor har uppkommit med anledning av en talan som väckts av ett belgiskt företag som distribuerar biograffilmer, S.A. Ciné Vog Films - motpart vid Cour d'appel - om intrång i upphovsrätt. Talan väcktes mot ett franskt företag, Les Films La Boétie, och mot tre belgiska kabel-TV-bolag, som i det följande kollektivt benämns Coditel-bolagen. Talan rör ersättning för den skada som påstås ha tillfogats Ciné Vog på grund av mottagningen i Belgien av den tyska televisionens sändning av filmen "Le Boucher", för vilken Ciné Vog hade förvärvat ensamrätt till distribution i Belgien av Les Films La Boétie.

3 Det framgår av handlingarna i målet att Coditel-bolagen, med tillstånd av den belgiska administrationen, tillhandahåller en kabel-TV-tjänst som täcker en del av det belgiska territoriet. TV-mottagarapparater hos dem som abonnerar på denna tjänst är via kabel uppkopplade till en central antenn med särskilda tekniska egenskaper som gör det möjligt för abonnenten att ta in belgiska sändningar och vissa utländska sändningar, som inte alltid skulle kunna tas in med en enskild antenn, och som dessutom förbättrar den bild- och ljudkvalitet som abonnenten mottar.

4 Den domstol vid vilken talan väcktes, Tribunal de première instance i Bryssel, förklarade att talan mot Les Films La Boétie saknade grund, men dömde Coditel-bolagen att betala skadestånd till Ciné Vog. Coditel-bolagen överklagade domen. Överklagandet avvisades av Cour d'appel i den del det riktades mot företaget Les Films La Boétie, som därför inte längre är part i denna tvist.

5 Cour d'appel har sammanfattat de omständigheter som är av betydelse för lösningen av tvisten på följande sätt. Genom ett avtal av den 8 juli 1969 gav Les Films La Boétie, i egenskap av ägare till alla rättigheter till utnyttjande av filmen "Le Boucher", Ciné Vog "ensamrätt" att distribuera denna film i Belgien under sju år. Filmen visades på biografer i Belgien från och med den 15 maj 1970. Den 5 januari 1971 sände emellertid den tyska televisionens kanal 1 en tysk version av filmen och denna sändning kunde mottas i Belgien. Ciné Vog ansåg att sändningen hade skadat filmens kommersiella framtid i Belgien. Företaget har fört talan mot såväl Les Films La Boétie, för att inte ha respekterat den ensamrätt som man hade upplåtit till företaget, som mot Coditel-bolagen, för att ha låtit filmen i fråga sändas över sina kabel-TV-nät.

6 Cour d'appel började med att undersöka kabel-TV-bolagens verksamhet för att utröna om det var fråga om ett intrång i upphovsrätten. Domstolen ansåg att bolagen hade företagit en "visning för allmänheten" av filmen, i den mening som avses i de bestämmelser som är tillämpliga på detta område, och att de följaktligen, på grund av upphovsrättslagen och med förbehåll för gemenskapsrättens inverkan på denna, skulle ha inhämtat tillstånd från Ciné Vog för att sända filmen över sina nät. Det följer av dessa överväganden, enligt den nationella domstolens uppfattning, att det tillstånd som upphovsrättsinnehavaren gav att sända filmen i tysk TV inte inbegrep tillstånd att låta sända filmen över kabel-TV-nät utanför tyskt territorium, eller åtminstone inte över de nät som finns i Belgien.

7 Cour d'appel har därefter, när det gäller gemenskapsrättens inverkan, bedömt Coditel-bolagens invändning att ett eventuellt förbud mot att sända filmer för vilka upphovsrätten har upplåtits av producenten till ett distributionsbolag som täcker hela Belgiens territorium strider mot bestämmelserna i EEG-fördraget, särskilt artikel 85 och artiklarna 59 och 60 i detta. Efter att ha förkastat den invändning som hänvisade till artikel 85 har Cour d'appel rest frågan om Ciné Vogs talan mot kabel-TV-bolagen kunde anses strida mot artikel 59 "i den mån den begränsar möjligheten för en TV-station, som är etablerad i ett angränsande land till Belgien, där mottagarna av tjänsten finns, att fritt tillhandahålla denna tjänst". Enligt de bolag som är klagande i målet skall artikel 59 tolkas så, att den förbjuder inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster och inte bara inskränkningar i friheten att utöva en verksamhet för dem som tillhandahåller tjänster, samt att den omfattar alla fall där tillhandahållandet av en tjänst innebär, har inneburit eller kommer att innebära att gränserna mellan medlemsstaterna överskrids.

8 Eftersom Cour d'appel bedömde att denna invändning har att göra med tolkningen av fördraget hänsköt den följande två frågor till domstolen:

"- Den första frågan: Är de inskränkningar, som är förbjudna enligt artikel 59 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, endast sådana inskränkningar som hindrar tillhandahållandet av tjänster mellan medborgare som är bosatta i olika medlemsstater eller inbegrips även inskränkningar i tillhandahållandet av tjänster mellan medborgare som är bosatta i samma medlemsstat men som rör tjänster vars substans härrör från en annan medlemsstat?

- Den andra frågan: Om svaret på den första delen av föregående fråga blir jakande, är det då förenligt med bestämmelserna i fördraget om frihet att tillhandahålla tjänster att förvärvaren av visningsrättigheterna till en biograffilm i en medlemsstat åberopar sin rätt för att förbjuda att motparten visar denna film i den staten via kabel-TV, om den film som visas på detta sätt mottas av motparten i den nämnda medlemsstaten efter att ha sänts i en annan medlemsstat av tredje man med den ursprungliga rättighetsinnehavarens samtycke?"

9 Enligt ordalydelsen i den andra frågan ställs den för det fall svaret på den första delen av den första frågan blir jakande. Cour d'appel har dock uppenbarligen tänkt sig ett svar som bekräftar att artikel 59 och följande i fördraget i princip gäller för det slags tillhandahållande av tjänster som det är fråga om, eftersom den andra frågan bara kan förstås utifrån denna inställning.

10 Domstolen skall först pröva den andra frågan. Skulle det visa sig att svaret på denna fråga blir nekande på grund av att det handlande som beskrivs i frågan inte strider mot fördragets bestämmelser om frihet att tillhandahålla tjänster, för det fall dessa bestämmelser är tillämpliga, kommer den nationella domstolen att ha alla de uppgifter som den behöver för att lösa det rättsliga problem som den ställts inför i överensstämmelse med gemenskapsrätten.

11 Den andra frågan gäller huruvida artiklarna 59 och 60 i fördraget hindrar en upplåtelse av upphovsrätten till en film, som är begränsad till en medlemsstats territorium, eftersom flera sådana upplåtelser skulle kunna leda till en uppdelning av den gemensamma marknaden när det gäller utövandet av ekonomisk verksamhet på filmområdet.

12 Biograffilmer tillhör kategorin litterära och konstnärliga verk som görs tillgängliga för allmänheten genom visningar som kan upprepas ett obegränsat antal gånger. I detta hänseende är de problem som respekten för upphovsrätten innebär i förhållande till fördragets krav inte desamma som de som rör litterära och konstnärliga verk vilka görs tillgängliga för allmänheten i och med att verken sprids i sin materiella form, så som fallet är med böcker eller grammofonskivor.

13 Under dessa omständigheter har innehavaren av upphovsrätten till en film och dennes rättsinnehavare ett legitimt intresse av att kunna beräkna den ersättning som skall betalas för ett tillstånd att visa filmen på grundval av det faktiska eller sannolika antalet visningar och att inte ge tillstånd till en TV-sändning av filmen, som sannolikt kan mottas av en stor publik, förrän efter det att den har visats på biografer under en viss tid. Det framgår av handlingarna i målet att det i föreliggande fall anges i det avtal som slöts mellan Les Films La Boétie och Ciné Vog att den ensamrätt som uppläts innefattade rätt att visa filmen "Le Boucher" offentligt i Belgien genom visningar på biografer och genom TV-sändningar, men att rättigheten att sända filmen i belgisk TV inte fick utövas förrän 40 månader efter den första visningen av filmen i Belgien.

14 Dessa konstateranden är betydelsefulla i två hänseenden. Å ena sidan gör de klart att rätten för innehavaren av upphovsrätten och dennes rättsinnehavare att kräva ersättning för varje visning av en film är en del av upphovsrättens grundläggande funktioner när det gäller det här slaget av litterära eller konstnärliga verk. Å andra sidan visar de att utnyttjandet av upphovsrättigheter till filmer, och den ersättning som är knuten till detta, inte kan regleras utan att hänsyn tas till möjligheten att dessa filmer sänds i TV. Frågan huruvida en upplåtelse av upphovsrätt som är begränsad till en medlemsstats territorium kan utgöra en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster måste bedömas mot den bakgrunden.

15 Trots att artikel 59 i EEG-fördraget förbjuder inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster, omfattar den emellertid inte begränsningar av utövandet av viss ekonomisk verksamhet, som härrör från tillämpningen av nationell lagstiftning om skydd för immateriell äganderätt, utom när en sådan tillämpning utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. Detta skulle vara fallet om denna tillämpning gjorde det möjligt för parterna i en upplåtelse av upphovsrätt att skapa konstgjorda hinder för ekonomiska förbindelser mellan medlemsstater.

16 Härav följer att fördragets regler, om upphovsrätten innefattar rätt att kräva ersättning för varje visning, i princip inte kan utgöra hinder för de geografiska begränsningar som parterna i avtal om upplåtelse har enats om för att i detta hänseende skydda upphovsmannen och hans rättsinnehavare. Enbart det förhållandet att dessa geografiska begränsningar kan sammanfalla med nationsgränserna talar inte för en annan lösning eftersom televisionen i medlemsstaterna i stor utsträckning är organiserad på grundval av lagliga sändningsmonopol, vilket innebär att en annan avgränsning av det geografiska tillämpningsområdet för upplåtelsen av en rättighet ofta skulle vara omöjlig att genomföra.

17 Förvärvaren av exklusiv visningsrättighet till en film inom en medlemsstats hela territorium får följaktligen, utan hinder av gemenskapsrätten, åberopa sin rätt gentemot kabel-TV-bolag som har sänt denna film via sina distributionsnät efter att ha mottagit den från en TV-sändarstation som är etablerad i en annan medlemsstat.

18 Svaret på den andra frågan som ställts av Cour d'appel i Bryssel blir därför följande. Bestämmelserna i fördraget om frihet att tillhandahålla tjänster hindrar inte att förvärvaren av visningsrättigheterna till en biograffilm i en medlemsstat åberopar sin rätt för att förbjuda visning av denna film via kabel-TV i den staten utan hans tillstånd, om den film som visas på detta sätt mottas och sänds efter att ha sänts i en annan medlemsstat av tredje man med den ursprungliga rättighetsinnehavarens samtycke.

19 Det framgår av det svar som ges på den andra frågan att gemenskapsrätten, för det fall att den är tillämplig på det slags verksamhet av kabel-TV-bolagen som är föremål för tvisten vid den nationella domstolen, inte har någon inverkan på den nationella domstolens tillämpning av lagstiftningen på det upphovsrättsliga området i ett fall som detta. Det är därför inte nödvändigt att besvara den första frågan.

Beslut om rättegångskostnader


20 De kostnader som har förorsakats Förbundsrepubliken Tysklands regering, Förenade kungarikets regering och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttrande till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

Domslut


På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

-angående de frågor som genom dom av den 30 mars 1979 förts vidare av Cour d'appel i Bryssel - följande dom:

Bestämmelserna i EEG-fördraget om frihet att tillhandahålla tjänster hindrar inte att förvärvaren av visningsrättigheterna till en biograffilm i en medlemsstat åberopar sin rätt för att förbjuda visning av denna film via kabel-TV i den staten utan hans tillstånd, om den film som visas på detta sätt mottas och sänds efter att ha sänts i en annan medlemsstat av tredje man med den ursprungliga rättighetsinnehavarens samtycke.