61971J0008

Förfarande - den verkställande institutionens passivitet - begrepp

(artikel 175 i EEG-fördraget)

Artikel 175 i EEG-fördraget avser den verkställande institutionens passivitet genom underlåtenhet att vidta åtgärder eller att ta ställning men inte antagandet av en annan rättsakt än den som berörda personer hade funnit önskvärd eller nödvändig.

Mål 8/71

Deutscher Komponistenverband e.V., företrätt av ordförandena professor Werner Egk och Raimund Rosenberger, biträdda av Reinhold Kreile, advokat i München med delgivningsadress i Luxemburg hos advokaten Ernest Arendt, 34b, rue Philippe-II,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Jochen Thising, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Emile Reuter, juridisk rådgivare vid kommissionen, 4, boulevard Royal,

svarande.

Talan avser passivitet enligt artikel 175 i EEG-fördraget och syftar till att domstolen skall fastställa att kommissionen underlåtit att fullgöra skyldigheten att höra Deutscher Komponistenverband e.V. i dess egenskap av juridisk person med ett tillräckligt intresse i det förfarande som enligt artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget inletts mot Gesellschaft für musikalische Aufführungs- und mekanische Vervielfältigungsrechte (GEMA).

Den 11 mars 1971 väckte sökanden talan med stöd av artikel 175 i fördraget. Talan syftar till att domstolen skall fastställa att kommissionen underlåtit att fullgöra skyldigheten att bereda sökanden tillfälle att höras i egenskap av juridisk person med ett tillräckligt intresse i det förfarande som enligt artiklarna 85 och 86 i fördraget inletts mot Gesellschaft für musikalische Aufführungs- und mekanische Vervielfältigungsrechte.

Genom en inlaga av den 23 april 1971 har motparten med stöd av artikel 91 i rättegångsreglerna hävdat att talan inte kan tas upp till prövning med stöd av artikel 175.

I artikel 175 tredje stycket fastställs att varje fysisk eller juridisk person får, på de villkor som anges i föregående stycken i samma artikel, föra talan vid domstolen om att någon av gemenskapens institutioner underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt än en rekommendation eller ett yttrande.

Av sammanhanget, särskilt första stycket, framgår att med orden "underlåtit att till personen i fråga rikta någon annan rättsakt" avses i artikeln passivitet genom underlåtenhet att vidta åtgärder eller att ta ställning men inte antagandet av en annan rättsakt än den som berörda personer hade funnit önskvärd eller nödvändig.

I ett telex av den 13 november 1970 har sökanden begärt att få yttra sig med stöd av artikel 19.2 i förordning nr 17 i förening med artikel 5 i förordning nr 99/63 i de olika förfarandena mot GEMA.

I skrivelse av den 17 november 1970 fick sökanden svar enligt vilket, utan att det påverkade frågan om sökanden var berörd part enligt de angivna bestämmelserna, kommissionen uppmanade sökanden att lämna skriftliga synpunkter inom en månad, en tidsfrist som förlängdes två gånger.

Därmed har kommissionen handlat i enlighet med artikel 5 i förordning 99/63 om det förhör som avses i artikel 19 i förordning nr 17.

I detta fall har kommissionen således inte underlåtit att vidta åtgärder på begäran av sökanden.

Följaktligen saknas de villkor som avses i artikel 175 i detta fall.

Talan skall därför avvisas.

I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Talan skall avvisas.

Sökanden skall därför förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Mot den bakgrunden och på ovan angivna grunder beslutar

DOMSTOLEN,

-med avslag på alla övriga mera omfattande eller motstridiga yrkanden - följande:

1) Sökandens talan avvisas.

2) Sökanden skall ersätta rättegångskostnaderna i målet.