EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 28.11.2023

COM(2023) 757 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Elnät, den felande länken – en EU-handlingsplan för elnät

1.Inledning

Sammanlänkade och stabila elnät är ryggraden i en välfungerande energimarknad. EU:s elnät är ett av de mest omfattande och motståndskraftiga i världen 1 , det omfattar mer än 11 miljoner kilometer över hela den inre marknaden och innebär att högkvalitativ el levereras till konsumenterna varje dag.

På grundval av EU:s förordning om transeuropeiska energinät (TEN-E-förordningen) har EU valt ut mer än 100 elprojekt av gemensamt intresse och underlättat tillståndsgivning och uppförande av dem, bland annat genom finansiering – särskilt genom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE). Detta har bidragit till utvecklingen av en fysisk energiinfrastruktur som lämpar sig för en sann inre marknad och till framstegen mot elsammanlänkningsmålet på 15 % senast 2030 2 . Under energikrisen medförde väl sammanlänkade elmarknader värdefulla fördelar i form av ökad försörjningstrygghet, tillgång till el till konkurrenskraftiga priser från grannländerna och snabbare integrering av förnybar energi. Eftersom EU:s marknader nu är helt sammankopplade är slutförandet av infrastrukturnätet nästa steg för att maximera fördelarna med ren och överkomlig energi för konsumenterna.

Trots dessa framsteg står Europas elnät inför nya och betydande utmaningar. De kommer att behöva tillgodose en ökande efterfrågan med koppling till ren mobilitet, uppvärmning och kylning, elektrifiering av industrin samt en intensifierad koldioxidsnål vätgasproduktion. Elförbrukningen förväntas öka med cirka 60 % fram till 2030 jämfört med i dag. Näten måste också integrera en stor andel intermittent förnybar energi. Produktionskapaciteteten för vind- och solenergi måste öka från 400 GW 2022 till minst 1 000 GW fram till 2030, vilket inbegriper en stor utbyggnad – upp till 317 GW 3 – av havsbaserade förnybara energikällor som ska anslutas till land. Därför måste elnäten anpassas till ett mer decentraliserat, digitaliserat och flexibelt elsystem med miljontals solpaneler och lokala energisamhällen som delar resurser.

Planering och drift av Europas nät för överföring och distribution av el måste också överensstämma med planeringen och driften av den nya vätgasinfrastrukturen, energilagringen, laddningsinfrastrukturen för e-mobilitet och koldioxidinfrastrukturen.

Till följd av dessa trender måste Europas nät snabbt uppgraderas och utvidgas. Entso-E:s tioårsplan för nätutveckling visar att den gränsöverskridande överföringsinfrastrukturen under de kommande sju åren bör fördubblas, med en ytterligare kapacitet på 23 GW senast 2025 och därefter ytterligare 64 GW senast 2030 4 .

Utöver gränsöverskridande behov kommer merparten av investeringarna att hållas inom gränserna, både på överförings- och distributionsnivå. I synnerhet kommer distributionsnäten att växa och förändras för anslutning av stora mängder decentraliserad förnybar produktion och ny flexibel efterfrågan i form av laster som exempelvis värmepumpar och laddningsstationer för elfordon 5 . De får en ny roll, där de underlättar och främjar en rad nya lösningar som systemet kräver. De kommer att behöva omvandlas till smarta nät, bli digitala och cybersäkra, övervakas i realtid och vara möjliga att fjärrstyra. Forskning och innovation spelar en viktig roll. Dessutom har omkring 40 % av Europas distributionsnät varit i drift mer än 40 år, och de behöver moderniseras. Industrin uppskattar att det krävs investeringar i distributionsnät på omkring 375–425 miljarder euro fram till 2030 6 . Sammantaget uppskattar kommissionen att elnäten behöver 584 miljarder euro 7 i investeringar detta årtionde. Detta utgör en betydande del av den totala investering som krävs för en omställning till ren energi inom elsektorn.

Redan nu finns ett tydligt behov av att ta itu med dessa utmaningar. I många länder står projekt för förnybar produktion inför långa väntetider för att få anslutningsrättigheter. Väntan på tillstånd att förstärka näten är 4–10 år, och 8–10 år för högspänningsnät. Eftersläpningar i distributionsnätet eskalerar snabbt, med flera tusen nya ansökningar per månad för enskilda medelstora systemansvariga för distributionssystem (DSO). När det inte finns någon klarhet eller säkerhet om anslutningstider och kostnader stoppas eller överges nya planerade produktionsprojekt. EU-lagstiftningen omfattar redan bestämmelser som är relevanta för systemansvariga för distributionssystem, men med denna handlingsplan lyfter kommissionen för första gången fram åtgärder riktade till distributionsnäten. Här kan betydande flaskhalsar uppstå när företag och hushåll söker tillgång till ren energi till överkomliga priser, med lösningar som sträcker sig från integrering av flexibla energitillgångar såsom utsläppsfria fordon till efterfrågeflexibilitet och investeringar i understationer med mera. Dessutom drabbas sammanlänkningsprojekt överallt i Europa av kostnadsöverskridanden på grund av inflation och stigande räntor, samtidigt som de också har svårt att få tag på utrustning, t.ex. kablar eller understationer, i tid. Bristen på kvalificerad arbetskraft bidrar till dessa problem. Väntetiderna för nya produkter kan sträcka sig ända till 2032.

Detta är inte bara ett europeiskt problem. Behovet av att utvidga näten konstateras i hela världen. USA uppskattar att de behöver bygga ut sina elöverföringssystem med 60 % fram till 2030. Kinas State Grid Corporation har aviserat investeringar på 1 020 miljarder CNY (132 miljarder EUR) i kraftnät 2022–2023. Internationella energiorganet bedömer behovet till över 80 miljoner km elnät i hela världen fram till 2040 – vilket motsvarar dagens hela befintliga globala nät – och uppskattar att cirka 1 500 GW i avancerade projekt för förnybar energi står i kö för nätanslutning 8 .

EU sätter elnäten i centrum för sin dagordning. Genom det reviderade direktivet om förnybar energi 9 effektiviseras tillståndsförfarandet för nät som är nödvändiga för att integrera förnybara energikällor. Förordningen och direktivet 10 om en inre marknad för el innehåller regler som är relevanta för utvecklingen av elnät med avseende på planering, nättariffer och rollerna för Entso-E och EU DSO-enheten. Förslaget till rättsakt om nettonollindustrin inkluderar nätteknik i sitt tillämpningsområde, men utmaningens omfattning är sådan att särskild politisk uppmärksamhet krävs för att näten ska kunna bli en möjliggörande faktor och inte en flaskhals för EU:s snabba och rena omställning 11 . Dessutom är en snabbare modernisering och en bättre sammanlänkningsförmåga hos elnäten liksom säkerställande av att de underhålls och ställs om för att möjliggöra övergången till förnybara energikällor något som krävs av EU:s medborgare 12 . Av dessa skäl har kommissionen samarbetat med berörda parter för att diskutera problemen och möjliga åtgärder.

Med utgångspunkt i detta arbete lägger kommissionen fram detta meddelande med en handlingsplan i 14 punkter för att göra Europas elnät starkare, mer sammanlänkade, mer digitaliserade och cyberresilienta. De åtgärder som anges är inriktade på genomförandet av den överenskomna rättsliga ramen och bör genomföras snabbt för att göra skillnad i fråga om målen för 2030.

2.En handlingsplan för det europeiska elnätet

Kommissionen har uppmärksammat elnätsfrågorna i flera forum och samrådsprocesser med berörda parter, bland annat energiinfrastrukturforumet 13 i Köpenhamn och PCI-dagarna 14 för projekt av gemensamt intresse i Bryssel och, på senare tid, toppmöten om smarta nät och projekt av gemensamt intresse 15 som anordnats av projektansvariga för projekt av gemensamt intresse, med kommissionens stöd, i Ljubljana och Bratislava. Dessutom anordnades ett högnivåforum om framtiden för våra elnät den 9 september 2023 av Entso-E 16 , med stöd av kommissionen, för att diskutera utsikterna och utmaningarna för nätutveckling med intressenter som företräder hela leveranskedjan.

På grundval av resultatet av detta arbete har kommissionen identifierat sju övergripande utmaningar för att påskynda nätutvecklingstakten i Europa. Dessa är att 1) påskynda genomförandet av befintliga projekt av gemensamt intresse och utvecklingen av nya projekt, 2) förbättra den långsiktiga nätplaneringen, 3) införa ett stödjande, framtidssäkert regelverk, 4) bättre utnyttja befintliga nät och göra dem smarta, 5) förbättra tillgången till finansiering, 6) säkerställa snabbare och smidigare tillståndsprocesser, och 7) stärka leveranskedjorna.

För vart och ett av dessa sju områden sammanfattar följande avsnitt i handlingsplanen de viktigaste orsakerna till problemet och identifierar viktiga skräddarsydda åtgärder och rekommendationer för hur de kan hanteras på kort till medellång sikt.

I.PÅSKYNDA GENOMFÖRANDE AV PROJEKT AV GEMENSAMT INTRESSE OCH UTVECKLA NYA PROJEKT

Sedan 2013 har ramen för transeuropeiska energinät (TEN-E-ramen) varit det viktigaste verktyget för att stärka elsammanlänkningarna på den inre marknaden. Den bidrog till att identifiera behoven av gränsöverskridande infrastruktur, välja ut projekt av gemensamt intresse (PCI), säkra politiskt stöd och påskynda genomförandet genom effektiviserad tillståndsgivning. Status som projekt av gemensamt intresse har också varit avgörande för att säkra gynnsamma finansieringsvillkor, eftersom den är allmänt erkänd och ger finansinstituten, däribland Europeiska investeringsbanken, ytterligare trygghet när det gäller projektens höga värde 17 .

Framöver kommer TEN-E-ramen att öka i betydelse, i linje med den förväntade ökningen av gränsöverskridande nätbehov, för att integrera och transportera stora mängder ny förnybar el genom hela Europa dit där den behövs som mest. Projekt av gemensamt intresse kommer också att hjälpa medlemsstaterna att nå sammanlänkningsmålet på 15 %. Bättre gränsöverskridande sammanlänkningar har en betydande potential i fråga om besparingar på systemnivå. Gränsöverskridande projekt kan minska produktionskostnaderna med 9 miljarder euro per år till 2040, medan de investeringar som behövs i gränsöverskridande kapacitet och lagring uppgår till 6 miljarder euro per år.

Den första unionsförteckningen enligt den reviderade TEN-E-förordningen som antogs den 28 november 2023 bidrar till att skapa ett infrastrukturnät som är rustat för en framtid med utfasade fossila bränslen genom att identifiera 166 projekt av gemensamt och/eller ömsesidigt intresse 18 . Den omfattar ett förnyat fokus på el med 68 projekt (varav 12 projekt för lagring), 5 projekt för smarta nät och för första gången en ny kategori för infrastruktur till havs med 12 projekt.

Dessa 85 projekt tar itu med de mest akuta flaskhalsarna i EU:s transeuropeiska energinät. Omkring hälften av dem ska enligt planerna beställas 2027–2030. Att de genomförs i tid är avgörande för att de ska göra skillnad under detta årtionde. För att undvika avvikelser och förseningar som tidigare hindrat slutförandet av projekt av gemensamt intresse krävs en extra insats för att övervaka framstegen och snabbt undanröja flaskhalsar och hinder för genomförandet.

Dessutom identifieras i den övergripande unionsomfattande tioårsplanen för det transeuropeiska energinätet betydande ytterligare systembehov från och med 2040. Dessa bör matchas med nya projekt av gemensamt intresse i de efterföljande unionsförteckningarna under de kommande åren. För att detta ska kunna ske krävs insatser för att påskynda utformningen och utvecklingen av en stabil kanal för nya projekt som ska ingå i de uppdateringar av förteckningarna över projekt av gemensamt intresse som görs vartannat år.

Även om de flesta finansieringsbehoven för framtida projekt måste täckas av marknadsfinansiering ökar trycket på att ge ytterligare offentligt stöd till gränsöverskridande projekt, för att begränsa effekterna på tarifferna och i förlängningen energikostnaderna för slutkonsumenterna. Det finns dock en obalans mellan de växande, identifierade behoven och de tillgängliga EU-resurserna. Den tillgängliga budgeten för FSE Energi 2021–2027 minskades i den slutliga förordningen jämfört med kommissionens ursprungliga förslag och var avsedd att användas för ett begränsat antal projektkategorier enligt den tidigare TEN-E-förordningen. Genom revideringen av TEN-E-förordningen 2022 utvidgades dess tillämpningsområde till nya kategorier för havsbaserade anläggningar och elektrolysanläggningar, vätgasinfrastruktur, energilagring, koldioxidlagring och smarta gasnät, medan budgetanslagen förblev oförändrade.

Växande nätbehov och en begränsad budget som fördelas bland fler kategorier minskar instrumentets inverkan och skapar ett potentiellt finansieringsunderskott för gränsöverskridande energinät. Dessutom är FSE Energi begränsad till projekt av gemensamt intresse och täcker inte lokala behov hos systemansvariga för distributionssystem. Andra EU-finansieringsmöjligheter såsom Sammanhållningsfonden, Eruf, faciliteten för återhämtning och resiliens och moderniseringsfonden finns tillgängliga för elnät, men vissa är underutnyttjade. I återhämtnings- och resiliensplanerna 19 anslås omkring 13 miljarder euro till elnät, vilket omfattar reformer och investeringar i nätinfrastruktur, smarta energisystem, energilagringsanläggningar och digitalisering av distributions- och överföringsnät.

Eftersom otillräckliga investeringar i distributionsnät och lagring redan hämmar medborgarnas och företagens insatser förefaller en ny strategi för att identifiera och stödja lokala nätprojekt vara nödvändig för att förhindra framtida underskott.

Åtgärd 1: Kommissionen, medlemsstaterna och systemansvariga för överföringssystem ska stärka stödet till utarbetande, snabbare genomförande och finansiering av projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse.

För att påskynda slutförandet av projekt av gemensamt intresse i unionsförteckningen kommer kommissionen, medlemsstaterna och projektansvariga att prioritera genomförandet av redan identifierade projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse. Dessutom måste utvecklingen av nya prioriterade projekt främjas.

-På grundval av den förstärkta övervakningen av projektgenomförandet bör projektansvariga uppdatera medlemsstaterna och kommissionen om framstegen och identifiera problem som ska lösas, inbegripet tillståndsgivning. I detta syfte bör var och en av de befintliga högnivågrupperna noga följa prioriterade projekt, bland annat genom årliga ministermöten för att säkerställa politisk styrning och nära uppföljning av genomförandet, med deltagande av partnerländer när så är relevant. Högnivågrupperna kommer också att stödja identifiering av projekt som potentiellt kan komma att prioriteras i framtiden.

-Kommissionen kommer även att blicka framåt och bedöma investeringsbehoven för framtida offentlig finansiering av infrastrukturprojekt för både överföring och distribution, vilket även omfattar infrastruktur för lagring, vätgas och koldioxid.

II.FÖRBÄTTRA DEN LÅNGSIKTIGA NÄTPLANERINGEN FÖR EN STÖRRE ANDEL FÖRNYBAR ENERGI OCH ÖKAD ELEKTRIFIERING

Ett snabbt föränderligt energilandskap kräver en dynamisk och omfattande långsiktig planering av elöverföringssystemet för att säkerställa integrerade bedömningar av havsbaserade och landbaserade anläggningar samt mellan sektorer, däribland vätgas, laddningsinfrastruktur för transportsektorn, uppvärmning och kylning, koldioxid, elektrifierade industriprocesser och gas.

Nätbehoven på lång sikt är inte tillräckligt tydliga, särskilt på nivån för systemansvariga för distributionssystem, där behoven ökar. För ett framtidssäkrat kraftnät krävs dessutom en gemensam förståelse av framtida nätbehov och ett ökat fokus på samordning av nätplanering och datautbyte mellan systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distributionssystem, producenter, aggregatorer, operatörer av laddningspunkter, operatörer av vätgasinfrastruktur och förvaltningar som driver utbyggnaden av värmepumpar.

Utöver de nya laster som elektromobilitet medför har integreringen av smart och dubbelriktad laddning en betydande inverkan på elnäten. Detta kräver ett snabbt införlivande av det reviderade direktivet om förnybar energi, genomförande av den nyligen antagna förordningen om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen och antagande av en ny nätföreskrift om efterfrågeflexibilitet 20 . Efter samråd med alla berörda parter 21 kommer kommissionen att intensifiera arbetet med att föreslå nödvändiga politiska lösningar samt reglerings- och standardiseringslösningar för smart och dubbelriktad laddning i Europa.

Åtgärd 2: Entso-E ska förbättra top-down-planeringen fram till 2050 genom att integrera identifiering av systembehov till havs och på land och göra ytterligare överväganden om vätgas.

Utvecklingen av gränsöverskridande överföringsinfrastruktur bygger på tio års erfarenhet av alleuropeisk nätplanering genom de tioåriga planerna för nätutveckling. Den reviderade TEN-E-förordningen, som antogs 2022, gick ett steg längre genom att göra den långsiktiga inriktning som medlemsstaterna fastställt för regionala havsbaserade ambitioner till 2050 till utgångspunkt för planeringen av havsbaserade nät, vilket minskar klyftan mellan de politiska förväntningarna och nätutvecklingen. Denna strategiska långsiktiga logik som för närvarande genomförs i de första utvecklingsplanerna för havsbaserade nät, som ska vara klara i januari 2024, bör utvidgas till att omfatta resten av det europeiska nätet i syfte att sammanföra planeringen av havsbaserade och landbaserade nät inom en gemensam ram i nästa tioårsplan för nätutveckling.

I detta avseende kommer kommissionen, från och med första kvartalet 2024 efter offentliggörandet av de första utvecklingsplanerna för havsbaserade nät, att ha ett nära samarbete med Entso-E i den fortsatta utvecklingen av tioårsplanen för nätutveckling. För att säkerställa en integrerad planering av energisystemen bör vätgastransporterna dessutom lyftas fram bättre för att ge korrekta förväntningar på behovet av vätgasinfrastruktur, där medlemsstaternas vätgasstrategier om sådana finns, inbegripet för produktion av vätgas till havs och efterföljande transport till platsen för efterfrågan, bör beaktas. I detta syfte bör relevanta intressenter från vätgassektorn vara mer delaktiga i utarbetandet av framtida utvecklingsplaner för havsbaserade nät. Entso-E bör ytterligare stärka synergierna mellan olika energibärare i tioårsplanen för nätutveckling och säkerställa att berörda aktörer engageras i distributions-, lagrings-, vätgas-, koldioxid- och gassektorerna, i syfte att gradvis integrera energisystemplaneringen när dessa sektorer når tillräcklig mognad.

Slutligen bör de nationella tillsynsmyndigheterna se till att de systemansvariga ytterligare bedömer flexibilitetsbehoven i sina energisystem vid planeringen av överföringsnät på nationell nivå, inbegripet energilagringens 22 potential. Detta bör göras i enlighet med den kommande reviderade lagstiftningen om utformning av elmarknaden.

De systemansvariga för överföringssystemen och medlemsstaterna bör säkerställa att tillräckliga elöverföringsprojekt utformas, planeras och utvecklas för att uppfylla EU:s fastställda infrastrukturbehov för 2030, 2040 och 2050, med beaktande av de nationella energi- och klimatplanerna. Om nätutvecklingsbehov identifieras men det saknas konkreta projekt för att tillgodose dessa behov, bör medlemsstaterna och deras tillsynsmyndigheter uppmuntra systemansvariga för överföringssystem att utveckla nya projektkoncept.

Åtgärd 3: EU DSO-enheten ska stödja de systemansvariga för distributionssystem i nätplaneringen genom att kartlägga förekomsten av och innehållet i utvecklingsplanerna för distributionsnäten.

Tillförlitliga, omfattande, framåtblickande och transparenta utvecklingsplaner för distributionsnät kommer att vara avgörande för att integrera förnybara energikällor och flexibel efterfrågan och minska framtida förseningar för ansökningar om anslutning. De systemansvariga för distributionssystemen 23 har redan ett rättsligt mandat enligt direktivet om den inre elmarknaden att vartannat år utarbeta 5–10-åriga nätutvecklingsplaner och lämna in dem till sina nationella tillsynsmyndigheter efter samråd med alla relevanta systemanvändare. Dessutom har EU DSO-enheten rättsliga arbetsuppgifter som fastställs i förordningen om den inre elmarknaden för att främja planeringen av distributionsnät, i samordning med planeringen av överföringsnät, samt för att samarbeta med Entso-E och anta bästa praxis för samordnad planering av överförings- och distributionssystem, inbegripet datautbyte mellan operatörer för nätplanering. Omkring 2 560 systemansvariga för distributionssystem i EU täcker 10 miljoner kilometer distributionsnät 24 , med ett brett spektrum av företagsstorlekar och skillnader i nationella koncentrationer. Små systemansvariga för distributionssystem kan ställas inför ytterligare utmaningar på grund av begränsade resurser. Över 900 systemansvariga för distributionssystem – små, medelstora och stora – är medlemmar i EU DSO-enheten.

Denna åtgärd kompletterar och stöder det inledande arbetet med rättsliga krav. EU DSO-enheten bör senast i mitten av 2024 undersöka fallstudier och bästa praxis och offentliggöra rekommendationer för att förbättra planeringen av distributionsnät 25 i nära samordning med Entso-E och systemansvariga för överföringssystem samt nätanvändarna, i form av relevanta företrädare för t.ex. förnybara energikällor, elektromobilitet eller uppvärmning och kylning, med beaktande av de osäkerheter som mest påverkar verksamheten hos systemansvariga för distributionsnät, samt den varierande storleken bland dessa systemansvariga 26 . Öppet och regelbundet utbyte med berörda parter som företräder förnybara energikällor, elektromobilitet, uppvärmning och kylning, konsumenter och det civila samhället kommer att vara avgörande när nätutvecklingsplaner för distributionsnäten utarbetas. Till exempel kommer nationella, kommunala och privata företags planer för laddningsinfrastruktur för elfordon, landströmsförsörjning i kusthamnar, värmepumpsutbyggnad eller alternativt fjärrvärmeutbyggnad att ha en betydande inverkan på behovet av att stärka eldistributionsnäten, vilket i sin tur ger möjligheter till nya flexibilitetsmarknader, och dessa måste integreras i nätplaneringen för att säkerställa att den nödvändiga nätutbyggnaden sker snabbt.

En adekvat datadelning kommer också att stödja systemansvariga för distributionssystem i planeringen av nätbehoven för att förkorta väntetiderna för nätanslutning. I detta syfte bör nätanvändarna tillhandahålla uppgifter om sina respektive effektnivåer och projektplatser för att stödja systemansvariga när det gäller att förstå nya kraftflödesmönster inom sina nät. Dessutom bör de nationella tillsynsmyndigheterna, i samarbete med Acer och CEER, senast fjärde kvartalet 2024 ge de systemansvariga för distributionssystem vägledning om planering och främja samstämmighet mellan planerna 27 . Kommissionen kommer tillsammans med EU DSO-enheten också att från och med 2024 stärka sitt stöd till utformningen och inlämnandet av projekt av gemensamt intresse som gäller smarta nät.

Den viktigaste drivkraften för att fatta beslut om investeringsplaner är därför att ha heltäckande nätutvecklingsplaner på plats. Som ett komplement till dessa kan nationella energi- och klimatplaner vara effektiva verktyg för att stödja utvecklingen av distributionsnät, särskilt genom reformer som ska genomföras av medlemsstaterna. Kommissionen kommer att inkludera nätrelaterade åtgärder i den iterativa processen med medlemsstaterna om deras nationella energi- och klimatplaner.

III.INFÖRA RÄTTSLIGA INCITAMENT FÖR EN FRAMÅTBLICKANDE UTBYGGNAD AV ELNÄTEN

En av de viktigaste drivkrafterna som påverkar nivån och effektiviteten hos investeringar i nätutveckling är regelverket. Elnät är vanligtvis reglerade tillgångar, och investeringar betalas av alla konsumenter genom nättariffer. Högre kostnader för utveckling av energisystem kommer därför normalt sett att leda till en ökning av nättarifferna och därmed av konsumentpriserna, även om slutkonsumentpriserna måste förbli överkomliga. Dessutom kan en begränsning av projektutvecklingen till projekt som baseras på nuvarande systembehov öka de framtida systemkostnaderna och därmed kostnaderna för konsumenterna. En överenskommelse mellan berörda parter om behovet av förhandsinvesteringar är därför viktig.

Särskilt förnybara energikällor till havs kommer att medföra enorma fördelar för samhället och sannolikt sträcka sig utanför värdnationernas gränser. Detta kommer i sin tur att medföra komplicerade förfaranden för att komma överens om en lämplig fördelning av kostnaderna, även för hybridsammanlänkningar.

Lämpliga regleringsincitament förutsätter ett stödjande regelverk som ger investeringssäkerhet. Detta kräver en snabb överenskommelse om reformen av elmarknadens utformning, med bestämmelser som avspeglar vikten av förhandsinvesteringar, en garanti för tillträde till överföringssystem för förnybara energikällor till havs och inräkning av både kapitalutgifter och driftskostnader i nättarifferna.

En sådan omfattande översyn av tariffmetoderna kräver dock rätt balans mellan att å ena sidan förutse framtida infrastrukturbehov, acceptera en högre grad av osäkerhet som innebär att en infrastrukturtillgång kanske inte utnyttjas fullt ut omedelbart när den tas i drift och därmed minskar möjligheten att tidigt återvinna de relaterade kostnaderna, och å andra sidan säkerställa prisöverkomlighet för konsumenterna som via nättarifferna slutligen bär kostnaderna. De socioekonomiska välfärdsförlusterna till följd av förseningen av de nätuppgraderingar som krävs för att ansluta förnybara energikällor och flexibel efterfrågan kommer ofta att bli mer kännbara än den extra inledande kostnaden för förhandsinvesteringar. Med tanke på nättillgångarnas långa livslängd kan dessutom betydande kostnadsminskningar ske i framtiden när redan dagens investeringar görs med beaktande av kommande behov.

Åtgärd 4: Kommissionen ska föreslå vägledande principer för att fastställa villkoren för att bevilja förhandsinvesteringar i nätprojekt.

I kommissionens förslag till reform av elmarknadens utformning anges tydligt att förhandsinvesteringar bör användas för relevanta nätprojekt. Samtidigt bör användningen av dessa stå i proportion till behoven.

Förhandsinvesteringar kan t.ex. vara relevanta för investeringar i framtidssäkrade havsbaserade nät som möjliggör framtida utvidgningar av finmaskiga havsbaserade nät, för områden med hög outnyttjad solcellspotential på land, t.ex. accelerationsområden för förnybar energi som fastställts i enlighet med direktivet om förnybar energi, för nätanslutningar till hamnar med landströmsförsörjning, eller för att bygga smarta nät som stöder nationella planer för laddningsinfrastruktur för elfordon eller kommunala planer för ökad användning av värmepumpar.

Som ett komplement till det arbete med förhandsinvesteringar som utförs av Köpenhamnsforumet 28 kommer kommissionen, med stöd från Acer, Entso-E och EU DSO-enheten och i samråd med relevanta intressenter på både försörjnings- och efterfrågesidan för el, att under första kvartalet 2025 föreslå riktlinjer avseende de villkor för godkännande av förhandsinvesteringar som normalt bör förväntas, med beaktande av olika nivåer av utvecklingssäkerhet för projekt och sätt att hantera de olika nivåerna, t.ex. genom villkorligt tillhandahållande av förhandsinvesteringar.

Åtgärd 5: Kommissionen ska utfärda riktlinjer för gränsöverskridande kostnadsdelning för havsbaserade projekt.

De havsbaserade näten kommer att omfatta radial- och hybridöverföringsprojekt som utvecklas mot ett framtida finmaskigt nät. Anslutningen av energiöar och andra stora havsbaserade projekt kommer att medföra stora fördelar för samhället och sannolikt sträcka sig utanför värdländernas gränser. Detta innebär utmaningar när det gäller att enas om en lämplig kostnadsfördelning, där både konsumenternas och producenternas fördelar och den inneboende osäkerheten i framtida investeringar och deras tidsplan beaktas. Hybridprojekt som kopplar samman länder samtidigt som havsbaserade förnybara energikällor ansluts kommer att beröras av ytterligare faktorer. En utbyggnad av transportinfrastrukturen från kustregioner till inlandsområden i Europa kommer också att bli nödvändig för att frigöra ett större antal landbaserade och havsbaserade vindkraftsprojekt.

Med hänsyn till behoven av utveckling av havsbaserade nät bör medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna inleda diskussioner om principer för samarbete – och om kostnader – redan när de identifierar nätbehoven, för att påskynda uppkomsten av nya gränsöverskridande projekt. Entso-E bör, för att sätta fart på sådana utbyten, vidareutveckla effektiva modelleringsverktyg som bättre beaktar medlemsstaternas behov av information. Dessutom bör de nuvarande strategierna för kostnadsfördelning beakta nya komplexa inslag i form av t.ex. hybridprojekt till havs. Kommissionen kommer senast i juni 2024 att ta itu med dessa utmaningar i en vägledning som syftar till att stödja medlemsstaternas och de nationella tillsynsmyndigheternas arbete med detta. När det gäller kostnadsdelningen kommer arbetet att ledas genom särskilda möten med medlemsstaterna på politisk och teknisk nivå. Kommissionen kommer även att anordna en rad möten med medlemsstaterna för att utbyta idéer och stödja dem i att nå överenskommelser om specifika projekt.

IV.GE INCITAMENT TILL BÄTTRE ANVÄNDNING AV NÄTEN

Att köa för en nätanslutning innebär stora förseningar innan förnybara energikällor kan tas i bruk. Detta är ofta ett resultat av otillräcklig information till projektansvariga, men beror också på villkoren kring tillståndsförfaranden. Att synliggöra tillgänglig nätkapacitet hjälper därför till att styra ansökningar om anslutning dit där de kan hanteras snabbast. Många systemansvariga har gjort kartor över nätens värdkapacitet tillgängliga, men dessa varierar i tydlighet och kvalitet 29 . Å andra sidan har vissa förvaltningar banat väg för praktiska sätt att prioritera ansökningar eller motarbeta otillbörliga krav, vilket bidrar till att minska eftersläpningen och väntetiden.

För att förbättra användningen av befintliga nät måste projektansvarigas bristande medvetenhet om den snabba utvecklingen av teknik för smarta och effektiva nät åtgärdas, inbegripet teknik som främjas av Horisont Europa, deras utnyttjandegrad i hela Europa och de fördelar som redan erbjuds andra projekt.

Slutligen finns det otillräckliga incitament för användning av smarta nät, näteffektivitet och innovativ teknik på grund av rådande tariffstrukturer med fokus på kapitalutgifter. Otillräcklig kompensation för driftskostnader, som hittills till stor del kopplas till personalkostnader, återspeglar inte i tillräcklig utsträckning de stigande kostnaderna för digitalisering, databehandling eller flexibilitetsupphandling.

Åtgärd 6: Entso-E och EU DSO-enheten ska enas om harmoniserade definitioner av nätens tillgängliga värdkapacitet för systemansvariga och upprätta en EU-omfattande översikt.

De systemansvariga bör tillhandahålla transparent, begriplig, detaljerad och regelbundet uppdaterad information om nätens värdkapacitet och begärda anslutningsvolymer, i linje med kommissionens förslag om en översyn av elmarknadens utformning. Tillsynsmyndigheterna bör i förekommande fall inrätta ramar för avtal om icke-fast anslutning.

Från och med offentliggörandet av denna handlingsplan bör Entso-E och EU DSO-enheten, i samarbete med kommissionen och tillsynsmyndigheterna, arbeta för harmoniserade definitioner av nätens tillgängliga värdkapacitet. Detta bör leda till en EU-omfattande översikt över nätens tillgängliga värdkapacitet 30 för nya nätanvändare som vill ansluta sig, tillsammans med information om de begärda anslutningsvolymer som behandlas. En sådan översikt bör i tillämpliga fall beakta de kapacitetskartor som redan gjorts av systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem. Senast i mitten av 2025 bör Entso-E och EU DSO-enheten upprätta en EU-omfattande översikt som ger projektutvecklare insyn när de utformar sina projekt, i fråga om t.ex. ny infrastruktur för förnybar energi eller laddning av elfordon, och hjälpa utvecklare att uppskatta risken för försenade godkännanden av ansökningar om anslutning och därmed ge dem en tydligare prognos för när ett projekt kan börja generera intäkter. Detta kommer att gynna nya projekt för förnybar energi och flexibel efterfrågan i form av t.ex. lagring eller elfordon. Vissa systemoperatörer ger redan i dag denna insyn på lokal nivå. Dessutom bör Entso-E och EU DSO-enheten stödja systemansvariga när det gäller digitalisering och rationalisering av förfaranden för ansökan om nätanslutning, till exempel genom att senast i mitten av 2025 utfärda riktlinjer och rekommendationer.

En sådan översikt kan ytterligare hjälpa de nationella tillsynsmyndigheterna att förstå var i nätet flexibla (icke-fasta) anslutningar skulle kunna gynna systemet tills den nödvändiga nätutbyggnaden äger rum. Om nätutveckling är den strukturella lösningen på kapacitetsproblemet bör ramverk för icke-fast anslutning utformas så att de systemansvariga inte fördröjer utbyggnaden av nätet. I andra fall, där nätutveckling kanske inte är en ekonomisk lösning, kan icke-fasta anslutningar övervägas som en långsiktig lösning 31 .

De nationella tillsynsmyndigheterna bör också tillhandahålla en tydlig ram för att motverka ansökningar om anslutning som inte kan backas upp med ett stabilt projekt och tillräckliga åtaganden från en utvecklare, eller ansökningar om överkapacitet utöver vad som faktiskt krävs för projektet, för att undvika att anslutningskapacitet ges till projekt med mindre sannolikhet att förverkligas eller vars huvudsakliga affärsplan är att sälja rätten till anslutning, om detta är tillåtet. Till exempel är det mer sannolikt att produktionsprojekt som är finansiellt beroende eller betalar kostnaderna för nätanslutning när de begär anslutning kommer att fortgå.

Åtgärd 7: Entso-E och EU DSO-enheten ska främja användningen av smarta nät, näteffektivitet och innovativ teknik.

Kommersiell teknik som i hög grad kan förbättra elnätens funktion finns lätt tillgänglig men används inte tillräckligt 32 . Ändå kan sådan teknik, genom minskade nätförluster, leda till lägre kostnader för konsumenterna 33 . Att vara medveten om befintliga projekt i planeringsstadiet där sådan teknik redan har använts och de kvantifierade fördelar som den har medfört kan ge tydliga argument till projektansvariga som fortfarande överväger att använda den. Därför bör synligheten ökas för den teknik som är tillgänglig för snabb utbyggnad samt innovativa lösningar för smarta nät och bättre näteffektivitet, t.ex. dynamisk rankning av ledningar (DLR, Dynamic Line Rating), kablar för högtemperatursupraledare (HTS, High-Temperature Superconductor), statiska synkronkompensatorer (STATCOM), spänningsstyva strömriktare (VSC, Voltage Source Converter) i system för högspänd likström (HVDC), brytare för högspänd likström eller fasförskjutningstransformatorer (PST, Phase Shifting Transformer) 34 .

Entso-E och EU DSO-enheten bör gemensamt uppdatera Technopedia 35 för att ge klarhet om sådan teknik och säkerställa att den teknik som används i pilotprojekt i hela Europa och som är relevant för projekt för smarta elnät och ökad näteffektivitet beskrivs, inbegripet den teknik som utvecklas inom Horisont Europa eller Horisont 2020-programmen. Technopedia bör informera om användningsfall och fördelar och uppdateras senast i slutet av 2024 och minst en gång per år, så att projektansvariga på lämpligt sätt kan beakta den i sina respektive projektkonceptualiseringar, och tillsynsmyndigheterna kan uppmuntra projektansvariga att använda den. Uppdateringar bör spridas vid framtida toppmöten om smarta elnät som anordnas med stöd från kommissionen och EU DSO-enheten.

Kommissionen kommer att än mer främja smarta nät, näteffektivitet och innovativ teknik genom de kommande nätföreskrifterna om hur decentraliserade energiresurser kan delta på marknaderna.

Åtgärd 8: Acer ska i sin nästa tariffrapport rekommendera bästa praxis när det gäller att främja smarta nät och teknik för näteffektivitet genom tariffutformning, med fokus på driftskostnader (som komplement till kapitalutgifter) och fördelad nytta.

Elnät finansieras vanligtvis via nättariffer, som kompletteras med intäkter från överbelastning för gränsöverskridande överföringsprojekt. Tarifferna för överförings- och distributionsnät bör regelbundet uppdateras, med effektivt beaktande av både driftskostnader och kapitalutgifter, för att ta hänsyn till energisystemets förändring i riktning mot utfasning av fossila bränslen och en alltmer aktiv roll för systemansvariga för distributionssystem. Det finns ett behov av att acceptera ökade driftskostnader för utbyggnaden och driften av våra nät, och även för fysisk säkerhet och cybersäkerhet. Effektivitetskraven stimulerar nätoperatörerna att minska kostnaderna och arbeta mer effektivt 36 . De nationella tillsynsmyndigheterna bör regelbundet se över sina metoder för att fastställa nättariffer, inbegripet hur de fastställer långsiktiga incitament, stöder efterfrågeförskjutning vid topplast och ger incitament till införande av teknik som ökar nätens effektivitet och funktionsduglighet (se föregående åtgärd), t.ex. genom produktions- eller resultatbaserade ersättningssystem. Nättarifferna måste därför utvecklas med energisystemet. Innovativa metoder såsom fördelning av nytta 37 kan bidra till ett resilient energisystem utan att priserna blir oöverkomliga. Vissa medlemsstater inför nya metoder; till exempel går den italienska nationella tillsynsmyndigheten 38 över från inputbaserad reglering till premier för att öka nätkapaciteten och incitamenten för effektivitet i fråga om kapitalutgifter, något man överväger att utvidga till även driftskostnader 2024. Acer bör ytterligare stödja de nationella tillsynsmyndigheterna genom att rekommendera bästa praxis i nästa tariffrapport 39 i januari 2025, baserat på grundliga samråd med alla berörda parter, och därefter stödja de nationella tillsynsmyndigheterna i deras genomförande.

I enlighet med elförordningen ska tariffmetoderna ge lämpliga incitament, även på lång sikt, för att säkerställa kostnadsreflektivitet, vilket förstärks genom noggranna överväganden om kostnadsfördelningen mellan producenter och konsumenter. Detta är särskilt relevant med tanke på att nätutvecklingen i allt högre grad drivs av behovet av att ansluta områden där förnybar energi kan produceras, en trend som bör återspeglas i en lämplig nivå på inmatnings- och anslutningsavgifter för att täcka relaterade kostnader.

V.FÖRBÄTTRA TILLGÅNGEN TILL FINANSIERING

Finansiering av nödvändiga nätförstärkningar och nätanpassningar kommer att kräva mobilisering av enorma resurser, nästan en halv biljon, i ett sammanhang där offentliga resurser är begränsade och inflationen och de stigande räntorna drabbar projekten. Det uppstår också nya problem med kreditbetyg och projektansvarigas tillgång till kapital. Elnätsoperatörer, på både överförings- och distributionsnivå, står inför en aldrig tidigare skådad ökning av kapitalutgifterna. Storleken och en snabb utvidgning av ett företags investeringsprogram kan till exempel påverka företagets kreditbetyg, med negativa konsekvenser för tillgången till finansiering. Allt detta kräver nya ansträngningar för att identifiera skräddarsydda finansieringsprodukter och instrument för att stödja nätinvesteringar.

Åtgärd 9: Kommissionen ska identifiera skräddarsydda finansieringsmodeller och stärka dialogen för att ta itu med hinder för privat finansiering.

Med utgångspunkt i investeringsdialogen om energi kommer kommissionen senast i slutet av 2023 att lansera en förstärkt process med investerare (inklusive pensionsfonder), kreditinstitut, finansinstitut, tillsynsmyndigheter och systemansvariga för att identifiera och åtgärda hinder för finansiering, bland annat genom banklån, marknadsbaserade instrument (avseende skulder och eget kapital), garantier och blandfinansiering. Med tanke på särdragen hos de systemansvarigas affärsmodeller bör kommissionen, med stöd av berörda intressenter, undersöka finansieringsinstrument för att tillhandahålla de lämpligaste lösningarna för att matcha investeringsbehoven, inbegripet garantier eller liknande finansieringsmekanismer som kan påskynda privat finansiering.

Kommissionen och EIB kommer att ytterligare undersöka behovet av finansieringsverktyg och finansieringsinstrument för att stödja nätinvesteringar i stort, inom ramen för InvestEU.

Kommissionen kommer att säkerställa samordning och synergier mellan detta arbete och relevant arbete om tillgång till finansiering enligt handlingsplanen för vindkraft (åtgärd 8) och annan teknik för förnybar energi, för att säkerställa en enhetlig integrering av det framtida elsystemet.

Åtgärd 10: Kommissionen ska öka synligheten för möjligheter till finansiering av smarta nät och modernisering av distributionsnät via EU-program.

Distributionsnät är berättigade till finansiering genom olika EU-finansieringsinstrument. De största finansieringskällorna är de regionala fonderna (Eruf), sammanhållningsfonderna och faciliteten för återhämtning och resiliens inklusive dess REPowerEU-komponent. Eruf och sammanhållningsfonderna får samfinansiera utvecklingen av smarta energisystem, nät och lagringsprojekt. I sina operativa program för perioden 2021–2027 har medlemsstaterna hittills totalt anslagit endast 4,7 miljarder euro, vilket lett till investeringar på 6 miljarder euro. De anslagna beloppen varierar också kraftigt bland medlemsstaterna eftersom vissa medlemsstater har använt faciliteten för återhämtning och resiliens för att stödja sådana investeringar. Moderniseringsfonden, som finansieras genom en del av intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem 40 , och faciliteten för återhämtning och resiliens kan bidra till att täcka en del av investeringsbehoven.

Om medlemsstaterna ändrar sina operativa program för regionala fonder och sammanhållningsfonder bör de som har ett stort behov av modernisering av distributionsnätet och lokal utbyggnad av smarta nät överväga tillgängliga alternativ för att öka anslagen till denna sektor. Kommissionen kommer från första kvartalet 2024 att sätta fart på en process för att samarbeta med medlemsstaterna om finansieringsmöjligheter för distributionsnät, bland annat genom ett särskilt högnivåmöte. Kommissionen kommer också att tillhandahålla särskilt tekniskt stöd inom ramen för instrumentet för tekniskt stöd för att hjälpa företag att förbereda sina finansieringsansökningar, och kommer att samarbeta med EU DSO-enheten för att öka medvetenheten om detta bland de systemansvariga för distributionssystem som är medlemmar.

VI.PÅSKYNDA UTBYGGNAD GENOM SNABBARE TILLSTÅNDSGIVNING OCH ALLMÄNHETENS ENGAGEMANG

För infrastrukturprojekt är tillståndsförfarandena komplexa och utdragna eftersom projekten mycket ofta sträcker sig över långa avstånd i flera jurisdiktioner. Detta kräver navigering genom olika tillståndsförfaranden på flera språk med olika upplägg och tidsfrister. Vissa av dessa problem är kopplade till begränsningar avseende bemanning och digitalisering hos de behöriga myndigheterna. Processen för att få de miljötillstånd som krävs för gränsöverskridande projekt är ibland svår, särskilt för projekt som går igenom skyddade naturområden eller vissa arters livsmiljöer, och i synnerhet där kunskaperna om de skyddade livsmiljöerna och arterna inte är fullständig. Dessutom ät genomförandet av infrastrukturprojekt ofta föremål för betydande oro hos allmänheten, vilket i värsta fall kan leda till utdragna domstolsförfaranden. Minimikraven i lagstiftningen är ofta inte tillräckliga för att ta itu med oron i de lokalsamhällen som påverkas av projekt i närheten, och ambitionen för allmänhetens engagemang bör gå utöver vad som är absolut nödvändigt.

TEN-E-förordningen och senast rådets krisförordning (EU) 2022/2577 erbjuder lösningar på dessa frågor, men de utnyttjas ännu inte tillräckligt.

Åtgärd 11: Kommissionen ska stödja en påskyndad tillståndsgivning genom att tillhandahålla vägledning och tekniskt stöd om hur befintliga lagstiftningsverktyg kan utnyttjas och medlemsstater ska genomföra åtgärder för att påskynda förfarandet.

Medlemsstaterna får använda sig av de frivilliga bestämmelserna i rådets krisförordning 41 (artikel 6) och uppmuntras att snabbt införliva det reviderade direktivet om förnybar energi i syfte att påskynda utvecklingen av de nät för överföring och distribution som krävs för att integrera förnybara energikällor i systemet. Nätutvecklingen drivs i allt högre grad av behovet av att integrera stora mängder förnybar energi i systemet, och därför kan det finnas betydande möjligheter för medlemsstaterna att utse särskilda infrastrukturområden i enlighet med förordningen respektive direktivet.

Plattformen för de nationella behöriga myndigheterna med ansvar för tillståndsgivning, som inrättades 2022, har visat sig vara ett användbart forum för att utbyta bästa praxis och tillhandahålla förtydliganden och vägledande stöd. Arbetet inom ramen för plattformen kommer att intensifieras. I synnerhet kommer ett särskilt ministermöte att anordnas för att säkerställa politisk styrning som kan hantera identifierade problem som rör tillståndsgivning. Som ytterligare stöd kommer kommissionen att genomföra en studie 2024 med en bedömning av genomförandet av tillståndsbestämmelserna i TEN-E-förordningen. Detta kommer särskilt att göra det möjligt att identifiera och sprida bästa praxis. På grundval av studiens resultat bör medlemsstaterna identifiera särskilda åtgärder som ska vidtas för att påskynda tillståndsförfarandena. Kommissionen kommer att stödja denna bedömning och dess genomförande genom plattformen för nationella behöriga myndigheter med ansvar för tillståndsgivning.

Kommissionen kommer att samarbeta med relevanta ministerier och tillståndsgivande myndigheter, även inom ramen för borgmästaravtalet, för att sprida och stödja tillämpningen av bestämmelserna i den senaste revideringen av direktivet om förnybar energi (RED III) och i rådets krisförordning och det reviderade direktivet om förnybar energi när det gäller distributionsnät. Dessutom kommer ytterligare utbyten att ske i plattformen för nationella behöriga myndigheter när det gäller särdragen kring tillståndsgivning för smarta elnät, i syfte att effektivisera respektive förfaranden.

Senast i mitten av 2025 kommer kommissionen, mot bakgrund av de hinder för tillståndsgivning som energiinfrastrukturprojekt stöter på, att ge vägledning för hur särskilda infrastrukturområden kan utses för nätprojekt som är nödvändiga för att integrera förnybara energikällor i enlighet med det reviderade direktivet om förnybar energi. Kommissionen kommer senast under fjärde kvartalet 2024 att vid behov uppdatera den befintliga vägledningen om rationalisering av miljökonsekvensbedömningar för projekt av gemensamt intresse 42 och projekt av ömsesidigt intresse och vägledningen om energiöverföringsinfrastruktur och EU:s naturvårdslagstiftning 43 för att anpassa dem till de reviderade rättsliga ramarna för transeuropeiska energinät och direktivet om förnybar energi och deras rationaliserade tillståndsbestämmelser.

Slutligen kommer kommissionen från och med 2024 att stödja digitaliseringen av tillståndsförfaranden för nätprojekt genom instrumentet för tekniskt stöd. Enligt förordningen om ett instrument för tekniskt stöd 44 kan medlemsstaterna, antingen genom fristående projekt eller projekt som omfattar flera länder, få teknisk expertis för att påskynda tillståndsgivningen. Medlemsstaterna uppmanas att använda sig av det instrument för tekniskt stöd som kommissionen tillhandahåller för att uppgradera sina system för att hantera tillstånds- och anslutningsförfaranden, till exempel genom digitalisering. Såsom tillkännagavs i EU:s handlingsplan för vindkraft 45 kommer kommissionen dessutom i slutet av året att lansera ett särskilt onlineverktyg för att stödja bland annat medlemsstaterna, med svar på vanliga praktiska frågor från medlemsstaterna om genomförandet av de reviderade tillståndsbestämmelserna.

Åtgärd 12: Kommissionen ska lansera en kraftsamlingspakt för ett tidigt, regelbundet och meningsfullt deltagande av berörda parter samt lämpligt regleringsstöd.

Att kvantifiera och skapa värde av att framgångsrikt undvika konflikter och förseningar kan vara en utmaning i det komplexa regelverk som gäller för att bygga infrastruktur som berörs av flera jurisdiktioner och behörigheter. Även om bästa praxis främjas och delas mellan projektansvariga finns det ett behov av att stärka engagemanget gentemot berörda parter i en regelbunden och kollektiv ansträngning för att mildra effekterna på lokalsamhälle och natur samtidigt som lokalsamhället gynnas och naturskyddet förbättras.

För att hantera potentiellt motstånd hos allmänheten och säkerställa högsta möjliga standard för intressenternas engagemang kommer kommissionen, i samband med 2023 års energidagar för projekt av gemensamt intresse, att lansera en kraftsamlingspakt med medlemsstater, nationella tillsynsmyndigheter, systemansvariga och det civila samhället för att tillgodose behovet av ett tidigt, regelbundet och meningsfullt deltagande av berörda parter samt lämpligt regleringsstöd (se bilaga II).

VII.STÄRKA LEVERANSKEDJOR FÖR ELNÄT

EU:s industri är världsledande i tillverkningen av komponenter för kraftsystem, såsom kablar och understationer för högspänd likström, som är grundläggande för att uppfylla EU:s havsbaserade ambitioner.

Icke desto mindre uppmärksammar projektansvariga för nätprojekt att ledtiderna för upphandling av specifika nätkomponenter är långa och växande, ibland flera år till och med för de mest brådskande projekten av gemensamt intresse, bland annat på grund av knapp tillgång till vissa komponenter eller stigande råvarupriser. Samtidigt hindras EU:s tillverkare från att dra nytta av stordriftsfördelar på grund av skillnader i produkternas specifika egenskaper. Den snabbt ökande globala efterfrågan på elnätsteknik kan medföra ännu längre ledtider. Därför förväntas EU:s tillverkningskapacitet öka betydligt, samtidigt som EU:s partnerskap kommer att stärka värdekedjorna ytterligare.

Den ökade globala konkurrensen på marknaden för kablar och system för högspänd likström och högspänd växelström, som fortfarande huvudsakligen levereras inom EU, är mycket positiv under förutsättning att lika villkor råder. För att främja energisystemens motståndskraft krävs noggrann uppmärksamhet för att säkerställa att lika villkor kvarstår utan utrymme för illojala handelsmetoder.

Dessutom måste man se till att det inte uppstår några säkerhetsrisker. Att förlita sig på leverantörer från tredjeländer, särskilt från länder som inte anpassat sig till EU:s värden och ståndpunkter, för att tillgodose EU:s behov av kritisk energiinfrastruktur kan dock innebära säkerhetsrisker 46 – både direkt när det gäller cybersäkerhet 47 och när det gäller potentiellt utnyttjande av sådana beroenden i leveranskedjan som ett vapen.

Att vara beroende av högriskleverantörer från tredjeländer för kritiska komponenter kan skapa cybersårbarheter för elnätet, inklusive sammanlänkningar till tredjeländer. Enligt direktivet om nätverks- och informationssystem (NIS 2) 48 ska enheter inom energisektorn vidta säkerhetsåtgärder i förhållande till sina leveranskedjor som en del av åtgärderna för hantering av cybersäkerhetsrisker. Den kommande lagen om cyberresiliens, som för närvarande håller på att förhandlas fram av medlagstiftarna, kommer att avsevärt förbättra säkerheten i leveranskedjan genom att kräva en inbyggd cybersäkerhet (cybersecurity by design) för maskinvaru- och programvaruprodukter med digitala funktioner som kommer in på EU-marknaden, samt skyldigheter för tillverkare att säkerställa efterlevnad av cybersäkerhetskraven under produktens hela livscykel.

Dessutom står EU:s nätoperatörer inför utmaningar när det gäller att få tillräcklig tillgång till råvaror, såsom koppar och stål. Med tanke på de ambitiösa målen för utbyggnaden måste man sträva efter att öka den inhemska produktionskapaciteten och diversifiera försörjningen av råvaror och viktiga komponenter på inhemsk nivå och genom EU-avtal eller partnerskap med tillförlitliga tredjeländer. Akten om kritiska råvaror kommer att bidra till att säkerställa att Europa uppfyller dessa mål, bland annat genom inhemsk produktion och strategiska partnerskap. Kommissionen arbetar med att säkra tillgången till kritiska och strategiska råvaror. Frihandelsavtal och andra bilaterala avtal som omfattar leveranskedjor för energi, råvaror och ren teknik samt Global Gateway-strategin kommer också att bidra till detta.

Det bör också betonas att elsammanlänkningsprojekt med tredjeländer, såsom projekt av ömsesidigt intresse, som syftar till att exportera betydande mängder förnybar el till EU, inte bör skapa nya beroenden när det gäller trygg energiförsörjning.

Slutligen påverkar bristen på kvalificerad arbetskraft de ökande personalbehoven hos systemansvariga för överförings- och distributionssystem, tillverkare av kablar för högspänd likström och andra leverantörer av kraftsystem. Detta inbegriper behovet av att förvärva ytterligare avancerade digitala och tekniska färdigheter, inom exempelvis automatisering, styrning, stordata och avancerad analys, för att upptäcka och hantera utmaningar i nätet och utveckla nödvändig teknik 49 .

Ovanstående viktiga behov av resilienta och effektiva försörjningskedjor för tillverkning av nätkomponenter har tagits upp i förslaget till en rättsakt om nettonollindustri (nätteknik föreslås bland de strategiska typerna av teknik för nettonollteknik och nettonollakademierna ska höja kompetensnivån) och i den europeiska handlingsplanen för vindkraft (bättre kunskap om efterfrågan på elnät genom inrättandet av en digital EU-plattform för planering av vindkraftsauktioner och nationella utfästelser). Ett snabbt antagande och genomförande av rättsakten om nettonollindustrin kommer att göra det möjligt att stödja en motståndskraftig försörjningskedja för elnäten, särskilt genom snabbare tillstånd för ny tillverkningskapacitet, större tillgång till kvalificerad arbetskraft och lämpligt utformade offentliga upphandlingar och auktioner.

EU:s industri har tillgång till kommissionens andra verktyg för att kontrollera efterlevnaden av de regler sin främjar lika villkor, motverkar illojala handelsmetoder 50 eller åtgärdar asymmetrier mellan EU och tredjeländer när det gäller marknadsöppenhet inom de sektorer som berörs av offentlig upphandling (instrumentet för internationell upphandling). När det gäller risker i samband med säkerhet och allmän ordning gör EU:s förordning om granskning av utländska direktinvesteringar 51 det dessutom möjligt att bedöma säkerhetsrisker till följd av utländska direktinvesteringar. Dessutom är EU:s handelsavtal inriktade på att främja förnybara investeringar, bland annat genom tillgång till energinät, i syfte att diversifiera anskaffningen och möjliggöra marknadstillträde i tredjeländer samtidigt som försörjningstryggheten bevaras.

Ytterligare och kompletterande riktade åtgärder i denna handlingsplan kommer att stödja ytterligare förbättringar av leveranskedjorna för elnät. Insatser för att harmonisera produktkonstruktion i hela EU skulle göra det möjligt för leverantörerna att fokusera på att leverera kvantitet, i stället för att använda tid och personalresurser för skräddarsydd konstruktion och tillverkning. Sådan harmonisering skulle inte bara bidra till att fler leverantörer får tillträde till den inre marknaden, utan även öka konkurrensen, sänka kostnaderna och effektivisera tillverkningen.

Åtgärd 13: Entso-E och EU DSO-enheten ska samarbeta med teknikleverantörer för att utveckla gemensamma teknikspecifikationer och förbättra synligheten för planerade elnätsprojekt, för att därmed underlätta för investeringar i tillverkningskapacitet och säkra leveranskedjor.

Standarder som omfattar hela värdekedjan för elnät och elutrustning är avgörande för att säkerställa elinstallationernas säkerhet och skydd, underlätta skydd i leveranskedjan och driftskompatibilitet, möjliggöra investeringar i elnätet, spara kostnader och därmed påskynda utbyggnad och modernisering.

Ett första och överhängande problem är att de nuvarande anbudsspecifikationerna från överföringssystemens systemansvariga gentemot tillverkarna av elnätsutrustning ofta är helt skräddarsydda, vilket innebär att arbete och resurser i leveranskedjan måste användas för specialkonstruktioner för praktiskt taget varje systemansvarig för överföringssystem i Europa. Samarbete mellan överföringssystemens systemansvariga för att enas om gemensamma specifikationer skulle minska kostnaderna, påskynda projektleveranserna, öka leverantörernas produktion redan i de befintliga tillverkningsanläggningarna och göra det möjligt för leverantörer i hela EU att få bättre tillgång till andra marknader inom Europa. De första försöken att komma överens om gemensamma krav har inletts av EU:s Horisont Europa 52 och i vissa fall av vissa systemansvariga för överföringssystem 53 , men praxis skiljer sig fortfarande mellan olika systemansvariga. Behovet av att ytterligare samarbeta i detta avseende och rationalisera specifikationerna betonades av Entso-E i diskussionerna under högnivåevenemanget om framtiden för våra elnät 54 .

Kommissionen kommer att begära att de europeiska standardiseringsorganisationerna tillhandahåller ett så kallat workshopavtal som omfattar alla relevanta intressenter (Entso-E, systemansvariga för överföringssystem och tillverkare) om gemensamma produktspecifikationer som bör överenskommas i slutet av 2024. Dessa produktspecifikationer bör användas av systemansvariga för överföringssystem i hela EU i deras egna upphandlingar, och tillsynsmyndigheterna bör uppmuntra dem genom utformningen av tarifferna. Arbetet bör nära samordnas med arbetsgruppen för gröna elsystem inom högnivåforumet om europeisk standardisering. Detta kan vara ett första steg mot att utveckla tekniska specifikationer och i slutändan EU-standarder för elnätets hela värdekedja, om så bedöms vara nödvändigt.

I samarbete med de europeiska standardiseringsorganisationerna på ovanstående arbetsområde kommer högnivåforumet att identifiera standardiseringsluckor och föreslå en färdplan senast första kvartalet 2024. Fokus kommer att ligga på strategiska frågor som bygger på nuvarande marknads- och affärstrender, inbegripet geopolitiska begränsningar, inverkan på europeiska företag och underlättande av global handel.

Entso-E och EU DSO-enheten bör, tillsammans med nätoperatörer, senast fjärde kvartalet 2024 inrätta mekanismer för att ge tillverkarna möjlighet till ökad insyn i kommande upphandlingsplaner för utrustning och system på alla spänningsnivåer. Denna åtgärd skulle kunna hjälpa tillverkare inom elnätsteknik att bättre förbereda sin produktionskapacitet och kvalificerade arbetskraft och/eller planera produktionstider för att i tid kunna hantera behovet av nätutbyggnad. Därigenom skulle potentiella flaskhalsar i teknikleveranskedjorna kunna undvikas. Åtgärden bör inspireras av den interaktiva digitala EU-plattform på vilken medlemsstaternas auktionsplanering kommer att offentliggöras, i enlighet med EU:s handlingsplan för vindkraft.

Åtgärd 14: Kommissionen ska främja gemensamma tekniska krav för anslutning av generatorer och förbrukare.

Specifikationerna för anslutning av nya kunder och nya produktionsprojekt har betydande konsekvenser för produktkonstruktion och produktkrav. I dag skiljer sig dessa tekniska krav kraftigt åt över hela Europa, vilket innebär att tillverkarna måste anpassa sig lokalt till kraven, vilket i sin tur hindrar deras tillträde till EU:s inre marknad. Kommissionen kommer senast 2025 att utvärdera och föreslå åtgärder för att främja gemensamma tekniska krav i reviderade nätföreskriftermed krav för anslutning av generatorer och förbrukare, för att säkerställa att tillverkarna kan dra full nytta av tillträdet till den inre marknaden.

1.SLUTSATSER

Europas elnät är en sann framgångssaga när det gäller integration, samarbete och ömsesidigt stöd. Elnätens oumbärliga roll i energiomställningen gör det ytterst viktigt att se till att rätt incitament införs och att onödiga hinder och risker minimeras. Att modernisera, utvidga och göra nätet smartare är i hög grad nödvändigt både på överförings- och, i allt större utsträckning, distributionsnivå för att möjliggöra energiomställningen inom alla ekonomiska sektorer. Näten måste vara redo för de nya systembehoven, särskilt att kunna integrera förnybara energikällor och flexibel efterfrågan. Dessa utmaningar i nätutvecklingen medför stora investeringsbehov som uppgår till en halv biljon euro fram till 2030.

I denna handlingsplan för det europeiska elnätet identifieras ett antal sammanlänkade åtgärder som kan slutföras inom 18 månader för att tillhandahålla en lämplig investeringsram för elnät. Till exempel kan tillförlitlig och högkvalitativ nätplanering i kombination med en möjliggörande ram för förhandsinvesteringar i områden med fasta planer för utbyggnad av förnybar energi, elektromobilitet eller värmepumpar, tillsammans med rationaliserade tillståndsförfaranden för dessa nätprojekt, avsevärt öka nätens värdkapacitet för nya förnybara energikällor och flexibilitetskällor för systemet.

Även om de åtgärder som identifierats bör inledas inom den föreslagna tidsplanen av respektive organisationer, kan de endast uppnå full effekt genom ett starkt och långsiktigt åtagande från alla berörda aktörer, både offentliga och privata, om att samarbeta för deras genomförande. Endast genom att arbeta tillsammans kan vi hålla farten och se till att våra elnät kan klara kraven.

Kommissionen kommer därför att inom Köpenhamnsforumet för energiinfrastruktur inrätta en särskild plattform, i samarbete med medlemsstaterna, Acer, Entso-E och EU DSO-enheten, EIB, tillverkare och icke-statliga organisationer, för att regelbundet övervaka framstegen och rapportera om genomförandet av denna handlingsplan vid forumets årliga möte.

BILAGA I – EU:S HANDLINGSPLAN FÖR ELNÄT I KORTHET

KATEGORI	ÅTGÄRDER	TIDSLINJE
Påskynda genomförande av projekt av gemensamt intresse och utveckla nya projekt	1.Kommissionen, medlemsstaterna och systemansvariga för överföringssystem ska stärka stödet till utarbetande, snabbare genomförande och finansiering av projekt av gemensamt intresse och projekt av ömsesidigt intresse.	Från 2024
Förbättra den långsiktiga nätplaneringen för en större andel förnybar energi och ökad elektrifiering	2.Entso-E ska förbättra top-down-planeringen fram till 2050 genom att integrera identifiering av systembehov till havs och på land och göra ytterligare överväganden om vätgas.	Från första kvartalet 2024
	3.EU DSO-enheten ska stödja de systemansvariga för distributionssystem i nätplaneringen genom att kartlägga förekomsten av och innehållet i utvecklingsplanerna för distributionsnäten.	Mitten av 2024
Införa rättsliga incitament för en framåtblickande utbyggnad av elnäten	4.Kommissionen ska föreslå vägledande principer för att fastställa villkoren för att bevilja förhandsinvesteringar i nätprojekt.	Första kvartalet 2025
	5.Kommissionen ska utfärda riktlinjer för gränsöverskridande kostnadsdelning för havsbaserade projekt.	Mitten av 2024
Ge incitament till bättre användning av näten	6.Entso-E och EU DSO-enheten ska enas om harmoniserade definitioner av nätens tillgängliga värdkapacitet för systemansvariga och upprätta en EU-omfattande översikt.	Från och med antagandet
	7.Entso-E och EU DSO-enheten ska främja användningen av smarta nät, näteffektivitet och innovativ teknik.	Fjärde kvartalet 2024
	8.Acer ska i sin nästa tariffrapport rekommendera bästa praxis när det gäller att främja smarta nät och teknik för näteffektivitet genom tariffutformning, med fokus på driftskostnader (som komplement till kapitalutgifter) och fördelad nytta.	Första kvartalet 2025
Förbättra tillgången till finansiering	9.Kommissionen ska identifiera skräddarsydda finansieringsmodeller och stärka dialogen för att ta itu med finansieringshinder.	Från och med antagandet
	10.Kommissionen ska öka synligheten för möjligheter till finansiering av smarta nät och modernisering av distributionsnät via EU-program.	Från första kvartalet 2024
Påskynda utbyggnad genom snabbare tillståndsgivning och allmänhetens engagemang	11.Kommissionen ska stödja en påskyndad tillståndsgivning genom att tillhandahålla vägledning och tekniskt stöd om hur befintliga lagstiftningsverktyg kan utnyttjas och medlemsstater ska genomföra åtgärder för att snabba upp förfarandet.	2024–2025
	12.Kommissionen ska lansera en kraftsamlingspakt för ett tidigt, regelbundet och meningsfullt deltagande av berörda parter samt lämpligt regleringsstöd.	Från och med antagandet
Stärka leveranskedjor för elnät	13.Entso-E och EU DSO-enheten ska samarbeta med teknikleverantörer för att utveckla gemensamma teknikspecifikationer och förbättra synligheten för planerade elnätsprojekt, för att därmed underlätta investeringar i tillverkningskapacitet och säkra leveranskedjor.	Fjärde kvartalet 2024
	14.Kommissionen ska främja gemensamma tekniska krav för anslutning av generatorer och förbrukare.	Senast 2025

BILAGA II – EN KRAFTSAMLINGSPAKT

Säkerställa ett tidigt, regelbundet och meningsfullt deltagande av berörda parter i nätutveckling

Hörnstenen i vår energiomställning och ekonomiska återhämtning kommer att vara ett elsystem till vilket förnybar energi kommer att bidra med omkring hälften av produktionen 2030 och i vilket fossila bränslen kommer att vara helt utfasade 2050. Vi kommer att bygga ut förnybar energikapacitet i en takt som är många gånger snabbare än i dag, vilket kommer att kräva en integrerad och sammanlänkad europeisk infrastruktur. Att påskynda utvecklingen av elnäten parallellt med den massiva ökningen av förnybara energikällor är därför avgörande för att EU ska kunna vara en föregångare i fråga om energitrygghets- och klimatambitioner.

Inget av detta kan uppnås isolerat eller på bekostnad av miljöskyddet i våra mest sårbara livsmiljöer. Den reviderade TEN-E-förordningen kommer att fortsätta att fungera som en vägledande ram för att identifiera och bygga upp projekt av gemensamt intresse om och där det behövs för att koppla samman efterfrågan och utbud i hela Europa. Beslutsprocesserna har stärkts för att bli mer inkluderande, transparenta och bättre på att beakta synpunkter och behov i de lokalsamhällen som påverkas av anläggningen – oavsett om man befinner sig i urvalsskedet för projekt av gemensamt intresse eller har kommit längre så att anläggningsarbetet har inletts. Även om bästa praxis främjas och delas mellan projektansvariga uppstår fortfarande förseningar i nätutvecklingen på både överförings- och distributionsnivå på grund av bristande acceptans i lokalsamhällen som påverkas av energiinfrastrukturprojekt. Att kvantifiera och sätta ett pris på de fördelar som följer av ett bra engagemang hos intressenter och frånvaro av förseningar kan vara en utmaning i det komplexa regelverk som gäller för att bygga en infrastruktur som berör flera jurisdiktioner och behörigheter. Det finns ett behov av att stärka ramen för engagemang gentemot allmänheten i en regelbunden och meningsfull kollektiv ansträngning där man utnyttjar förtroendet för och deltagandet i nätutveckling, mildrar effekterna på lokalsamhällen och natur, omfördelar de positiva effekterna och förbättrar naturskyddet.

I sitt meddelande Elnät, den felande länken – en EU-handlingsplan för elnät tillkännager kommissionen lanseringen av en kraftsamlingspakt för att säkerställa ett tidigt, regelbundet och meningsfullt deltagande av berörda parter i nätutvecklingen tillsammans med medlemsstaterna, Acer och nationella tillsynsmyndigheter, Entso-E och systemansvariga för överföringssystem, EU DSO-enheten, projektansvariga för distributionssystem och det civila samhället, och efterlyser följande:

1.Utformning och genomförande av nationella och europeiska kommunikationsinsatser om överförings- och distributionsnätens centrala roll som möjliggörande faktor för energiomställningen.

2.En gemensam samarbetsinsats mellan nationella och lokala myndigheter för att säkerställa ett effektivt genomförande av tillståndsbestämmelser för elnätsprojekt och projekt för förnybar energi och tillämpning av bästa praxis som antagits och/eller rekommenderats på lokal, nationell och EU-nivå.

3.Ett åtagande från medlemsstaterna att stärka sitt deltagande i regionala samarbetsforum såsom de etablerade högnivågrupperna, för att påskynda genomförandet av projekt av gemensamt intresse och prioritera de mest mogna och konkreta projekten. Detta arbete kommer att involvera systemansvariga för överföringssystem och projektansvariga samt nationella tillsynsmyndigheter och intressenter.

4.En öppen dialog mellan ministerier, tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överförings- och distributionssystem om lämpligt regleringsstöd för ett tidigt, regelbundet och meningsfullt deltagande av berörda parter på grundval av särskilda kapitel om berörda parters deltagande som åtföljer planer för nätinvesteringar.

5.Tillhandahållande av nödvändiga organisatoriska villkor bland alla parter som är involverade i tillstånds- eller medverkansprocesser, som är anpassade till de betydande behoven av nätutbyggnad.

Kommissionen kommer att ha ett nära samarbete med alla parter som ansluter sig till kraftsamlingspakten inom lämpliga elnätsrelaterade samarbetsforum, t.ex. energidagarna för projekt av gemensamt intresse, energiinfrastrukturforumet (Köpenhamnsforumet) och plattformen för de nationella behöriga myndigheterna, för att stödja genomförandet av paktens fyra pelare. Inom dessa forum kommer kommissionen också att övervaka de framsteg som gjorts genom initiativen samt främja utbyte av praxis som inspirerar alla parter att göra ytterligare ansträngningar för att utveckla och upprätthålla medverkansprocesser som ett medel för att möta EU:s elnätsutmaning.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna, nationella tillsynsmyndigheter, systemansvariga för överförings- och distributionssystem, projektansvariga och det civila samhället att ansluta sig till kraftsamlingspakten och genom sina gemensamma åtgärder bidra till en möjliggörande ram för tidigt, regelbundet och meningsfullt deltagande av berörda parter i nätutvecklingen.

(1)

https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/speech_23_4377 .

(2)

Artikel 2.11 i styrningsförordningen ((EU) 2018/1999).

(3)

I januari 2023 enades medlemsstaterna regionalt om förenade ambitioner som leder till kumulativa mål för havsbaserad energi på omkring 111 GW fram till 2030 och 317 GW fram till 2050. Detta kan jämföras med cirka 971 MW av den totala landbaserade och havsbaserade installerade kapaciteten 2023 (kommissionens uppskattningar på 971 452 MW baserat på landsdata i Entso-E:s öppenhetsplattform ).

(4)

System needs study – Opportunities for a more efficient European power system in 2030 and 2040 , Entso-E:s tioårsplan för nätutveckling, maj 2023.

(5)

Kommissionens rapport Främjande av e-mobilitet genom fastighetspolitik , februari 2023.

(6)

Se Connecting the dots, under ledning av Eurelectric i samarbete med E.DSO. Elnätens andel av de totala energiförsörjningskostnaderna har utvecklats från 27 % i genomsnitt under förra årtiondet till 37 % detta årtionde – se kommissionens bedömning av investeringsbehov , SWD(2023) 68 final.

(7)

Implementing the REPower EU Action Plan , SWD(2022) 230 final.

(8)

Electricity Grids and Secure Energy Transitions , IEA, oktober 2023.

(9)

https://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2023/10/09/renewable-energy-council-adopts-new-rules/ .

(10)

Förordning (EU) 2019/943 och direktiv (EU) 2019/944 .

(11)

https://www.ft.com/content/4c843612-1890-49bb-83eb-ddbe4495d6c9 .

(12)

Slutsatser från konferensen om Europas framtid , förslag 3 om klimatförändringar, energi och transport, åtgärd 4 (s. 45).

(13)

https://energy.ec.europa.eu/topics/infrastructure/energy-infrastructure-forum_sv .

(14)

https://energy.ec.europa.eu/topics/infrastructure/projects-common-interest/pci-energy-days_sv .

(15)

2023: https://www.pcisummit.eu/live-stream/ ; 2022: https://www.sincrogrid.eu/en/News/ArticleID/442/Recordings-of-the-Smart-Grid-PCIs-Summit .

(16)

https://www.entsoe.eu/eugridforum/ .

(17)

The European Investment Bank’s role in cross-border infrastructure projects , EIB, maj 2023.

(18)

Projekt av ömsesidigt intresse kommer att koppla samman EU-medlemsstaterna med grannländerna och bidra till unionens energi- och klimatmål för 2030, och kan till exempel stödja åtaganden om minskade koldioxidutsläpp från energigemenskapens avtalsslutande parter.

(19)

Baserat på återhämtnings- och resiliensplanerna, inklusive kapitlen om RePowerEU i 21 medlemsstater (HR, EE, EL, HU, IT, PL, RO, MT, AT, ES, SI, SK, CZ, PT, LT, LV, CY, DE, BE, BG, FI).

(20)

Det reviderade direktivet om förnybar energi innehåller krav på medlemsstaterna att säkerställa att laddningspunkter kan stödja smarta laddningsfunktioner och, i förekommande fall, dubbelriktad laddning, och att de bör införa åtgärder för att säkerställa att elfordon och batterier kan användas på ett icke-diskriminerande sätt i flexibilitetstjänster. I förordningen om infrastruktur för alternativa bränslen fastställs obligatoriska installationsmål för offentligt tillgänglig laddningsinfrastruktur och krävs att alla nya eller renoverade offentligt tillgängliga laddningspunkter från början av 2024 måste stödja smart laddning. Medlemsstaterna bör senast i slutet av 2024 bedöma det potentiella bidraget från dubbelriktad laddning för att minska användar- och systemkostnaderna och öka andelen förnybar el i elsystemet och vid behov vidta lämpliga åtgärder. Den kommande nätföreskriften om efterfrågeflexibilitet, som för närvarande håller på att utarbetas, kommer att fastställa ett regelverk för dubbelriktad laddning som bidrag till nättjänster tillsammans med annan teknik och därmed ge flexibilitet, i syfte att ta itu med eventuella kvarstående rättsliga hinder. Kommissionen avser att anta nätföreskriften under 2025.

(21)

Exempelvis forumet för hållbara transporter och expertgruppen för smart energi .

(22)

C/2023/1729 Kommissionens rekommendation av den 14 mars 2023 om energilagring .

(23)

Små systemansvariga för distributionssystem som betjänar mindre än 100 000 kunder eller små isolerade system får undantas.

(24)

Kommissionens uppskattning av 2 558 systemansvariga för distributionssystem på grundval av Eurelectrics uppgifter: Distribution grids in Europe, Facts and Figures 2020 , december 2020.

(25)

Exempelvis kan mätdata från transformatorer, växelriktare och konsumenter på lågspänningsnivå användas som indata i beräkningar av lastflöde (load-flow) genom vilka det är möjligt att beräkna inverkan av nya solcellsanslutningar på spänning och laster baserat på de enskilda reserverna i motsvarande nätsektion, vilket begränsar nätutvecklingsplaneringen till vad som faktiskt behövs ( Distribution grids: The energy transition’s backbone , Geode, maj 2023).

(26)

Se till exempel de som undersökts av JRC:s observationsgrupp för distributionssystem 2022 (kapitel 4.7), JRC, april 2023.

(27)

CEER Views on Electricity Distribution Network Development Plans , CEER, november 2021.

(28)

https://energy.ec.europa.eu/system/files/2023-06/Conclusions%209th%20EIF_13%20June%20FINAL.pdf.

(29)

Power System of the Future: Keys to delivering capacity on the distribution grid , Eurelectric, september 2023.

(30)

Se exempel på distributionsnivå i Spanien och Tjeckien .

(31)

CEER Paper on Alternative Connection Agreements , CEER, maj 2023.

(32)

The benefits of innovative grid technologies , CurrENT, december 2021.

(33)

Exempel: Med tanke på de högre spänningsnivåerna (och den lägre strömstyrkan) är nätförlusterna lägre i relativa termer i överföringsnäten än i distributionsnäten: omkring 0,5 %–3 % i överföringsnät jämfört med 2–14 % i distributionsnät. Report on Power Losses , CEER, mars 2020.

(34)

Clean Energy Technology Observatory: Smart grids in the European Union , gemensamma forskningscentrumet, oktober 2023.

(35)

https://entsoe.eu/Technopedia/ .

(36)

Report on regulatory frameworks for European energy networks 2022 , CEER, januari 2023.

(37)

Benefit-based incentive regulation to promote efficiency and innovation in addressing system needs , Florence School of Regulation, juni 2023.

(38)

https://energy.ec.europa.eu/events/9th-energy-infrastructure-forum-2023-06-12_sv .

(39)

https://www.acer.europa.eu/Publications/ACER_electricity_network_tariff_report.pdf .

(40)

Moderniseringsfonden använder en del av intäkterna från EU:s utsläppshandelssystem för att stödja investeringar i modernisering av energinät i de 13 EU-medlemsstaterna med lägre inkomster. Under perioden 2021-2030 kommer 57 miljarder euro att finnas tillgängliga inom ramen för makroekonomiskt stöd, med antagande av ett pris för EU:s utsläppshandelssystem på 75 euro/tCO₂.

(41)

Rådets förordning (EU) 2022/2577 av den 22 december 2022 om fastställande av en ram för att påskynda utbyggnaden av förnybar energi , EUT L 335, 29.12.2022, s. 36.

(42)

Streamlining environmental assessment procedures for energy infrastructure Projects of Common Interest (PCIs) , Europeiska kommissionen, 2013.

(43)

Guidance on energy transmission infrastructure and EU nature legislation , Europeiska kommissionen, 2018.

(44)

Förordning (EU) 2021/240 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd , EUT L 57, 18.2.2021, s. 1.

(45)

COM(2023) 669 final EU:s handlingsplan för vindkraft .

(46)

Direktiv (EU) 2022/2557 om kritiska entiteters motståndskraft .