Föredragande:

Antje Sabine GERSTEIN

Remiss	Europeiska kommissionen, 20.1.2023
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig sektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av sektionen	29.6.2023
Antagande vid plenarsessionen	12.7.2023
Plenarsession nr	580
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	196/1/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder kommissionens strategi att vid översynen av textilmärkningsförordningen framför allt utgå från möjligheten till ny digital märkningsteknik, ny fiberteknik och fiberklassificering samt ny materialåtervinningsteknik, och därmed ta fasta på det nya och omfattande EU-regelverket för textilier i allmänhet.

1.2

Konsumenterna har olika förväntningar på hur detaljerad informationen på textiletiketterna ska vara. Vid översynen av textilmärkningsförordningen måste man tillmötesgå dessa olika förväntningar genom att först och främst erbjuda grundläggande och lättbegriplig information, samtidigt som ytterligare tillgång till mer detaljerad information ska kunna ges.

1.3

Med tanke på att textilsektorn är en av de mest globaliserade sektorerna anser EESK att det är ytterst viktigt att kommissionen strävar efter en EU-omfattande och global tillnärmning av märkningskraven med avseende på uppgifter om ursprung, skötselråd, storlek och fibersammansättning.

1.4

Vi uppmanar kommissionen att beakta de särskilda behoven hos små och medelstora företag inom denna sektor. För att förhindra ytterligare utlokalisering, och med tanke på att sektorn sysselsätter 1,3 miljoner arbetstagare i EU, måste kraven i den nya förordningen ge utrymme för tillräcklig flexibilitet för att tillgodose små och medelstora företags behov och kapacitet, så att sysselsättningen och kompetensen inom denna ekonomiska sektor inte bara bevaras utan kan utvecklas ytterligare.

2.   Allmänna kommentarer

2.1

I EU:s strategi för hållbara och cirkulära textilier aviseras en översyn av textilmärkningsförordningen (förordning (EU) nr 1007/2011) (1), enligt vilken textilier som säljs på EU-marknaden ska förses med en etikett som tydligt anger fibersammansättningen och förekomst av eventuella icke-textila delar av animaliskt ursprung. Som en del av denna översyn nämns i strategin möjligheten att införa krav på offentliggörande av andra typer av information, till exempel parametrar för hållbarhet och cirkularitet, produktstorlek och, i tillämpliga fall, det land där tillverkningsprocesserna äger rum (”Made in”).

2.2

I föreliggande yttrande undersöker EESK möjligheterna att utvidga tillämpningsområdet för den nuvarande förordningen genom att beakta några punkter som redan tas upp i artikel 24 om översyn i förordningen, och andra parametrar för hållbarhet och cirkularitet i överensstämmelse med aktuella lagstiftningsförslag, såsom lagstiftningsförslaget om ekodesignkrav för hållbara produkter. I yttrandet kommer vi att väga in branschens perspektiv, inbegripet kostnader och förbättrat informationsutbyte längs värdekedjan, och konsumenternas perspektiv, för att säkerställa korrekt, noggrann och tydlig information.

2.3

EESK stöder kommissionens strategi att i huvudsak utgå från möjligheten till ny digital märkningsteknik, ny fiberteknik och fiberklassificering och ny materialåtervinningsteknik, och därmed ta fasta på det nya och omfattande EU-regelverket för textilier i allmänhet, inklusive kommissionens initiativ om miljöpåståenden (2).

2.4

I samband med detta påpekar EESK att många aspekter inom textilsektorn redan behandlas i ytterst komplexa och övergripande lagstiftningsförslag där ett lagstiftningsförfarande i de flesta fall redan pågår. Företagens sociala ansvar och arbetsrelaterade frågor tas upp i direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och förordningen om tvångsarbete. Hållbarhetspåståenden kommer snart att regleras i direktivet om mer konsumentmakt i den gröna omställningen och direktivet om miljöpåståenden, medan de grundläggande begreppen i anknytning till hantering av uttjänta produkter kommer att behandlas i det reviderade ramdirektivet om avfall.

2.5

Konsumenterna har olika förväntningar på hur detaljerad informationen på textiletiketterna ska vara. Vid översynen av textilmärkningsförordningen måste man tillmötesgå dessa olika förväntningar genom att först och främst erbjuda grundläggande och lättbegriplig information, samtidigt som ytterligare tillgång till mer detaljerad information ska kunna ges, t.ex. frivilligt tillhandahållande av standardiserad information om tillverkningsprocessen.

2.6

EESK påpekar att översynen av textilmärkningsförordningen är ett Refit-initiativ med den tydliga målsättningen att göra EU-lagstiftningen enklare, mer ändamålsenlig och mindre kostsam för företag och konsumenter. För företagen måste detta inbegripa lägre efterlevnadskostnader samt tydlighet och konsekvens i regelverket. Konsumenterna i sin tur behöver korrekt, heltäckande och jämförbar information om textilprodukter. EESK understryker vikten av maximal harmonisering för att hjälpa sektorn att framgångsrikt ställa om till omfattande cirkularitet.

2.7

EESK efterlyser brådskande åtgärder när det gäller systemet för fiberklassificering, eftersom det nuvarande systemet inte är tillräckligt flexibelt för att kunna hantera utvecklingen av innovativa fibrer, vilka ofta har lägre miljöpåverkan än konventionella fibrer. För många tillverkare av nya fiberslag är denna situation frustrerande eftersom de inte kan märka sina fibrer korrekt. Dessutom får dessa nyskapande fiberslag ännu inte anges på textiletiketterna, vilket gör att identifieringen av dem alltjämt är en enorm utmaning för återvinningsföretagen. Detta hämmar cirkulariteten inom sektorn i nuläget. EESK påpekar att denna lucka i lagstiftningen också påverkar konsumenternas uppfattning negativt, eftersom vissa produkter i själva verket kan vara betydligt mer hållbara än vad dagens etikettinformation ger sken av.

2.8

Det är ytterst viktigt att kommissionen strävar efter en EU-omfattande och global tillnärmning av märkningskraven när det gäller uppgifter om ursprung, skötselråd, storlek och fibersammansättning. Textilsektorn är en av de mest globaliserade sektorerna. Klädesplagg som tillverkas på respektive plats är avsedda för ett flertal geografiska områden över hela världen (EU, Förenta staterna osv.), med många olika märkningskrav (3). Globala märkningskrav och globala harmoniserade standarder måste övervägas i tillämpliga fall.

2.9

Kravet på maximal harmonisering är kopplat till en tydligt politisk önskemål från EESK om att undvika att inte ytterligare äventyra den inre marknaden, med tanke på att det tycks uppstå fler och fler olikartade märkningskrav i medlemsstaterna. Vi anser därför att det är helt centralt och angeläget att kommissionen lägger fram ett förslag till översyn av textilmärkningsförordningen under 2023, det år som markerar att den inre marknaden funnits i 30 år.

2.10

Vi uppmanar kommissionen att beakta de särskilda behoven hos små och medelstora företag inom denna sektor. För att förhindra ytterligare utlokalisering, och med tanke på att sektorn sysselsätter 1,3 miljoner arbetstagare i EU (4), måste kraven i den nya förordningen ge utrymme för tillräcklig flexibilitet för att tillgodose små och medelstora företags behov och kapacitet, så att sysselsättningen och kompetensen inom denna ekonomiska sektor inte bara bevaras utan kan utvecklas ytterligare. En generell kontroll av överensstämmelse som utförs av ett certifieringsorgan är till exempel inte ett gångbart alternativ för små och medelstora företag, som utgör ryggraden i den industriella textilproduktionen i EU. Ett rimligt tillvägagångssätt vore att överväga förfaranden för självcertifiering, såsom de interna tillverkningskontroller som anges i bilaga II till beslut nr 768/2008/EG (5), genom vilka små och medelstora företag informerar konsumenterna och ger dem garantier.

3.   Särskilda kommentarer

3.1   Fiberklassificering

3.1.1

På senare år har textilindustrin tagit fram ett antal nyskapande fiberslag med bevisligen lägre miljöavtryck än de mer traditionella fiberalternativen. Även om dessa material kan vara baserade på en liknande råvara, skiljer sig tillverkningstekniken och materialets egenskaper ofta avsevärt från dem som används i konventionella fibrer. De nyskapande fiberslagen erkänns för närvarande inte i de befintliga allmänna fiberklassificeringarna i bilaga I. Följaktligen förtecknas de innovativa fibertyperna under andra fiberbenämningar eller som ”övriga” fibrer. Mot bakgrund av den gröna och cirkulära omställningen bör den reviderade textilmärkningsförordningen göra det möjligt att uttryckligen erkänna fibrer med särskilda egenskaper i bilaga I. Den förväntade översynen av förordningen bör därför anpassas bättre för att återspegla de dynamiska framstegen kring innovativa fiberslag.

3.1.2

Ett stort antal nyskapande fibertyper med särskilda egenskaper är redan nära marknadsstadiet eller kommer att bli tillgängliga på marknaden i framtiden. Det nuvarande förfarandet för uppdatering av bilaga I är dock inte transparent, och även osäkert för sökandena. EESK rekommenderar därför att EU:s myndigheter bedömer och ser över hur uppdateringsförfarandet kan göras mer transparent och tekniskt korrekt.

3.2   Avvikelsemarginalen för fibersammansättning

3.2.1

Mot bakgrund av omställningen till en cirkulär ekonomi använder textilindustrin i allt högre grad återvunna fibrer och material vid klädtillverkningen. Den nuvarande förordningen lämpar sig mindre väl för korrekt märkning av fibersammansättningar som innehåller återvunnet innehåll, vilket hämmar omställningen till en cirkulär ekonomi. I artikel 20.3 tillåts en avvikelse på högst 3 % mellan det deklarerade fiberinnehållet på etiketten och den fibersammansättning som fastställs på grundval av myndighetens provningar. Den nuvarande tekniska utvecklingen inom textilsorterings- och återvinningstekniken ger dock upphov till variationer i fibersammansättningen som ibland överskrider avvikelsenivån på 3 %. Detta beror på att det, särskilt vid mekanisk återvinning, inte är möjligt att fullt ut säkerställa att den råvara som återvinns är fri från föroreningar av andra textilmaterial. Detta kräver att man undersöker en högre avvikelsemarginal för sammansättningen i den reviderade förordningen. På grundval av sakkunnigutlåtanden rekommenderar EESK en uppdaterad nivå på 3–5 %. En högre avvikelsenivå bör endast ta hänsyn till de befintliga begränsningarna i återvinningstekniken och får inte rättfärdiga dåliga tillverkningsmetoder. En mindre höjning av avvikelsenivåerna vore välkommet för att undanröja hinder för användningen av återvunnet material vid klädtillverkning.

3.3   Harmonisering med globala standarder och processer

3.3.1   Harmonisering av provningsstandarder

3.3.1.1

Textilindustrin är en i hög grad global industri som ofta tillämpar internationella standarder. Översynen av textilmärkningsförordningen innebär ett tillfälle att anpassa provningsmetoderna för fibersammansättning till globala standarder. Enligt artikel 19 är för närvarande endast EU-standarder (EN) tillåtna för provning av fibersammansättningar. I de flesta fall liknar EN-standarderna i hög grad de internationella ISO-standarderna, men det finns små skillnader i metodparametrarna som leder till diskrepanser mellan ISO- och EN-provningsresultat. På grund av industrins globala värdekedjor tillämpar och föredrar sektorn i stor utsträckning ISO-standarder. Till följd av detta ställs företagen inför ökad provning av produkter som är avsedda för den europeiska marknaden, vilket avsevärt ökar kostnaderna. EESK rekommenderar således att man i översynen av textilmärkningsförordningen ska godta ISO-standarder som accepterade provningsstandarder. Vi noterar även att det för närvarande sker stora innovationsframsteg kring nya detekteringsmetoder för fibersammansättning. Kommissionen bör ta fasta på dessa framsteg vid översynen av förordningen.

3.3.2   Harmonisering med internationella standarder och handelsregler

3.3.2.1

Kommittén är positiv till idén att omvandla textilmärkningsförordningen till en regelbok över harmoniserade standarder kring ett flertal krav (klassificering av nyskapande fiberslag, provning av fibersammansättning, storleksindelning, skötselråd). Dessa standarder bör i möjligaste mån ha global räckvidd. Det skulle leda till en större harmonisering av märkningskraven både på den inre marknaden och med resten av världen.

3.3.2.2

Med tanke på textilsektorns globala räckvidd är det mycket viktigt att överväga internationell tillnärmning och internationellt samarbete vid översynen av förordningen. Kommissionen bör säkerställa samstämmighet med Världstullorganisationen och den pågående översynen av HS-numren samt med åtagandena i WTO:s avtal om tekniska handelshinder angående användningen av internationella standarder.

3.4   Digital märkning

3.4.1

EESK välkomnar varmt kommissionens avsikt att digitalisera märkningen av sammansättningar i den reviderade förordningen. Inom ramen för förordningen om ekodesign för hållbara produkter välkomnar EESK dessutom initiativen om digital märkning och konsumentupplysning, såsom det digitala produktpasset. Det är dock mycket viktigt att kommissionen ser till att dessa digitala initiativ är samstämmiga så att det skapas en enhetlig och effektiv politisk ram.

3.4.2

För närvarande är fysiska etiketter av flera skäl inte så ändamålsenliga som man skulle kunna önska. Etiketterna klipps ofta bort efter inköpet. Texten på etiketterna kan bli urblekt efter ett flertal tvättar. Att tillhandhålla stora fysiska etiketter på flera olika språk är dessutom dyrt och bidrar till plastavfallet. Textstorleken är liten och etiketten rymmer flera översättningar, vilket också gör det svårt för konsumenterna att förstå den.

3.4.3

Digital märkning skulle underlätta för företagen och även förbättra informationen till konsumenterna genom att de förses med en tydlig text i lämplig språkversion. Det finns alltjämt ett behov av att tillhandahålla information till konsumenter som är mindre tekniskt bevandrade, men det finns alternativ: till exempel kan informationen tillhandahållas på begäran på försäljningsstället. En slitstark och outplånlig märkning av ”databärar”-typ på produkten skulle garantera enkel tillgång till digital information.

3.4.4

Även om kommissionen beslutar att viss information ska finnas kvar på de fysiska etiketterna bör denna metod ändå leda en betydande minskning av etikettens storlek i allmänhet. Vi delar kommissionens inställning att fysiska etiketter, eller fysiska databärare av digital information, ska bli svårare att avlägsna. Det finns redan metoder för att göra etiketter som inte påverkar bärkomforten. Metoder för att försvåra avlägsnandet av etiketter bör säkerställa informationens varaktighet (t.ex. kan information som trycks direkt på materialet tvättas ur) och får inte minska produktens funktionalitet (att fullständigt sy fast etiketten på plagget skulle exempelvis kunna minska dess funktionalitet).

3.4.5

Kommissionen bör bedöma hur det digitala produktpasset kan tillämpas inom ramen för digital märkning i den reviderade textilmärkningsförordningen. För konsekvensen skull och för att underlätta genomförandet skulle en digital märkning enligt förordningen även kunna placeras på samma databärare som det digitala produktpasset.

3.5   Undantag från märkning för vissa typer av produkter

3.5.1

I bilaga V till den nuvarande textilmärkningsförordningen undantas 42 typer av textilprodukter från märkningskravet. Det rör sig om små föremål (t.ex. klockarmband) där tillägg av en etikett skulle minska produktens funktionalitet. Metoden med en förteckning ger dock ingen tydlig vägledning om hur aktörer bör märka produkter som inte förtecknas i bilaga V, men vars funktionalitet också minskas med en etikett. EESK rekommenderar att man i den reviderade förordningen klargör hur produkter (t.ex. sockor och strumpor) ska märkas korrekt när obligatorisk märkning hämmar produktens funktionalitet. Exempelvis skulle den nuvarande metoden med en förteckning kunna ersättas med en definition av produkter som är undantagna från obligatorisk märkning.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1007/2011 av den 27 september 2011 om benämningar på textilfibrer och därtill hörande etikettering och märkning av fibersammansättningen i textilprodukter och om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/73/EG och 2008/121/EG (EUT L 272, 18.10.2011, s. 1).

(2)  COM(2023) 166 final – 2023/0085 (COD).

(3)  Exempel på sådana krav är Kanadas förordningar om textilmärkning och textilreklam (TLAR) och Förenta staternas lagstiftning om identifiering av textilfiberprodukter (Textile Fiber Products Identification Act).

(4)  https://euratex.eu/wp-content/uploads/EURATEX_FactsKey_Figures_2022rev-1.pdf.

(5)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av rådets beslut 93/465/EEG (EUT L 218, 13.8.2008, s. 82).