Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Sammanhållningspolitikens roll i att bekämpa ojämlikhet under den nya programperioden efter covid-19-krisen. Komplementaritet och möjliga överlappningar med faciliteten för återhämtning och resiliens och de nationella återhämtningsplanerna

[Yttrande på eget initiativ]

(2021/C 517/01)

Föredragande:	Ioannis VARDAKASTANIS
Medföredragande:	Judith VORBACH

Beslut av EESK:s plenarförsamling	25.3.2021
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	8.9.2021
Antagande vid plenarsessionen	23.9.2021
Plenarsession nr	563
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	211/0/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Next Generation EU bygger inte bara på solidaritet mellan medlemsstaterna utan symboliserar också det faktum att medlemsstaterna har en gemensam vision för framtiden. Dess förtroendeförstärkande effekt har redan bidragit till att minska sannolikheten för en djup kris i vissa länder och dess positiva inverkan kommer att bli fullt synlig när de faktiska utgifterna kommer igång. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) uppskattar verkligen att EU har lyckats utarbeta och anta en så omfattande mekanism på så kort tid, men kommittén begär också att man gör allt för att ytterligare förbättra den och åtgärda eventuella brister.

1.2

Sammantaget förespråkar EESK en välståndsinriktad ekonomisk politik och socialpolitik där människors välbefinnande prioriteras och ingen hamnar på efterkälken. I detta yttrande fokuserar vi på hur det är tänkt att sammanhållningspolitiken och Next Generation EU, främst genom dess flaggskepp faciliteten för återhämtning och resiliens (1), ska åtgärda ojämlikheter. Next Generation EU kommer nämligen att bidra till konvergens uppåt mellan medlemsstaterna och kan också öka det finanspolitiska utrymmet för socialpolitiska åtgärder. Men i slutändan är den stora utmaningen för de kommande åren i vilken omfattning ojämlikheter inom länder och obalanser mellan regioner ska bekämpas genom Next Generation EU och hur detta ska ske.

1.3

Det fanns redan ett stort ojämlikhetsproblem före covid-19-pandemin. Krisen har ytterligare belyst och förvärrat dessa långvariga brister i våra samhällen, inklusive den ojämna fördelningen av inkomst och förmögenhet och tillgång till vård och utbildning. Dessa ojämlikheter varierar beroende på kön, ålder, utbildningsbakgrund och funktionsnedsättning, liksom mellan regioner, sektorer och yrken. Pandemin har drabbat kvinnor och ungdomar oproportionerligt hårt. Förekomsten av covid-19-infektioner har varit högst för de mest utsatta människorna, vilket i sin tur kan påverka deras inkomst negativt. Fattigare människor har också mer sällan möjlighet att distansarbeta, vilket har visat sig vara en viktig faktor vid förlust av arbetstillfällen.

1.4

EU bör utnyttja den unika möjlighet som Next Generation EU utgör för att lösa brister i social- och miljöpolitik samt ekonomisk politik och genomföra en välståndsinriktad strategi. EESK välkomnar att sociala mål, och i synnerhet målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, är integrerade i de sex pelarna i faciliteten för återhämtning och resiliens och att bedömningskriterierna för de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna inbegriper deras sociala effekter. Med rätta måste medlemsstaterna också förklara hur de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna bidrar till jämställdhet och lika möjligheter för alla. EESK anser dock att fokuset på rättvis fördelning inom de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna och Next Generation EU som helhet måste förbättras kraftigt och göras mer specifikt.

1.5

För att säkerställa att de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna har en starkare social dimension föreslår EESK att kommissionen inte bara utarbetar en metod för rapportering av sociala utgifter i enlighet med artikel 29.4 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, utan att den också utarbetar en metod för att bedöma de sociala konsekvenserna av de strukturreformer som föreslås i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. I det sammanhanget kan det verkligen diskuteras att den delegerade akten, som kommer att tillhandahålla specifikationer om den sociala dimensionen, kommer att göras tillgänglig först efter att de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna har utarbetats och till och med efter att de har godkänts.

1.6

En stor utmaning är att säkerställa samstämmighet och synergier mellan sammanhållningspolitiken och Next Generation EU, särskilt faciliteten för återhämtning och resiliens och React-EU. Även om det är viktigt att undvika överlappningar och förvirring vid genomförandet av program, är det också viktigt att se till att programmen inte motsäger eller undergräver varandra. Dessutom kan den potentiella prioriteringen av finansiering av faciliteten för återhämtning och resiliens framför sammanhållningspolitiken, på grund av trycket på snabb absorption, leda till minskad uppmärksamhet på och minskad förmåga att hantera programplaneringen och genomförandet av finansiering från sammanhållningspolitiken för 2021–2027, vilket kan bidra till ytterligare förseningar i och problem med utnyttjandet av sammanhållningsmedlen.

1.7

Kommittén är bekymrad över att de bestämmelser i sammanhållningspolitiken som syftar till att minska ojämlikheter, på grund av att sammanhållningspolitiken har en annan rättslig grund (se punkt 3.4), inte återspeglas tillräckligt i de regler som styr användningen av Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens. Det är viktigt att omfattningen av och tydligheten hos den sociala dimensionen inom sammanhållningspolitiken tjänar som modell för Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens. Dessutom bör sammanhållningspolitikens strikta regler för samråd med intressenter och särskilt partnerskapsprincipen åtminstone ses som en modell för förfarandena inom faciliteten för återhämtning och resiliens i syfte att effektivt inrikta investeringar på åtgärder för social inkludering och bekämpa ojämlikhet.

1.8

Med tanke på villkoren för utbetalningen av medel för genomförandet av landsspecifika rekommendationer är det desto viktigare att den europeiska planeringsterminen reformeras, inklusive minimistandarder för samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhället, såsom beskrivs i EESK:s resolution om det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens (2). Inom ramen för sammanhållningspolitiken, Next Generation EU och landsspecifika rekommendationer rekommenderar kommittén med eftertryck att man ingående beaktar alla olika aspekter av ojämlikhet och strävar efter en hållbar och inkluderande tillväxt, samt att man noggrant följer upp hur medlen har använts.

1.9

Dessutom efterlyser EESK en systematisk integrering av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och den sociala resultattavlan i Next Generation EU och en utvärdering av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Som en del av denna integration måste det säkerställas att Next Generation EU är anpassat till skapandet av anständiga arbetstillfällen. Därför bör utbetalningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens till företag kopplas till vissa kriterier, t.ex. tillämpningen av kollektivavtal eller tillhandahållande av arbetstillfällen av hög kvalitet på grundval av nationella lagar och förordningar som bygger på avtal mellan nationella arbetsmarknadsparter. Det måste säkerställas att alla människor som bor i Europeiska unionen får ta del av fördelarna med både återhämtningen och den gröna och digitala omställningen.

2. Allmänna kommentarer

2.1

EU har länge förlitat sig på sin sammanhållningspolitik, och särskilt fonder som den regionala utvecklingsfonden och socialfonden, för att minska ojämlikheten både mellan och inom medlemsstaterna. År 2020 orsakade covid-19-pandemin en extraordinär systemrelaterad och ekonomisk chock och förvärrade befintliga obalanser mellan medlemsstaterna på ett sätt som sammanhållningsfonderna inte ensamma kunde hantera. Detta ledde till inrättandet av ett nytt finansieringsinitiativ som kallas Next Generation EU, ett återhämtningspaket på 750 miljarder euro som ska delas mellan medlemsstaterna.

2.2

Next Generation EU bygger inte bara på solidaritet mellan medlemsstaterna utan är också ett betydande genombrott i den europeiska integrationsprocessen, inklusive t.ex. ömsesidigt ansvar för skulder, med vilket vi avser gemensam emission av obligationer och kollektiv skuldsättning. Next Generation EU:s förtroendestärkande effekt har redan bidragit till att minska sannolikheten för en djup kris i vissa länder och dess positiva inverkan kommer att synas helt när de faktiska utgifterna kommer igång. Genom att stärka den ekonomiska tillväxten kommer den att bidra till att minska arbetslösheten. På lång sikt förväntas Next Generation EU ge ett avsevärt bidrag till miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet. EESK anser att Next Generation EU utgör ett unikt tillfälle att stärka den europeiska sociala modellen och bygga ett konkurrenskraftigt och integrerat EU genom att bidra till en snabb, rättvis och hållbar ekonomisk återhämtning. I slutändan är det troligt att alla medlemsstater blir nettobidragsmottagare (3). Slutligen anser EESK att europeiska fonder inte bara är siffror, mål och tidsfrister, utan symboliserar det faktum att EU:s medlemsstater har en gemensam vision om framtiden.

2.3

Faciliteten för återhämtning och resiliens är kärnan i Next Generation EU, med 672,5 miljarder euro i lån och bidrag tillgängliga för att stödja reformer och investeringar som genomförs av EU:s medlemsstater. Syftet är att mildra covid-19-pandemins ekonomiska och sociala konsekvenser och göra Europas ekonomier och samhällen mer hållbara, inkluderande, resilienta och bättre förberedda på utmaningarna och möjligheterna med den gröna och digitala omställningen.

2.3.1

Den är uppbyggd kring sex ”pelare”, inklusive ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, hälsa och social resiliens och politik för nästa generation, barn och ungdomar. Medlemsstaterna är skyldiga att främja synergieffekter och arbeta för en nära samordning mellan nationella återhämtnings- och resiliensplaner och sammanhållningspolitisk programplanering. Dessutom bör de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna på ett ändamålsenligt sätt hantera utmaningar som orsakas av de allt större skillnaderna i fråga om ekonomisk utveckling och de olika vägarna för återhämtningen, som inte identifieras direkt i den europeiska planeringsterminen. Särskilt relevanta är de landsspecifika rekommendationerna från åren 2019 och 2020.

2.4

Förutom faciliteten för återhämtning och resiliens inkluderar Next Generation EU också återhämtningsstöd för sammanhållning och till Europas territorier (React-EU), som tilldelats 47,5 miljarder euro. Det är ett nytt initiativ som syftar till att förlänga de krishanterings- och krisreparationsåtgärder som tillhandahålls genom investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset och investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset plus. Jämfört med andra åtgärder är den tillgängliga budgeten dock ganska liten. Den kan därför bara bidra på ett begränsat sätt till en grön, digital, hållbar, inkluderande och resilient återhämtning för ekonomin. Medlen från React-EU kommer att göras tillgängliga för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead).

2.5

Dessutom kommer sammanlagt 377,8 miljarder euro att beviljas medlemsstaterna genom sammanhållningsprogrammen för programperioden 2021–2027. Detta belopp fördelas genom följande fonder:

—	Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), som syftar till att korrigera obalanser i utvecklingen mellan Europas regioner.

—	Sammanhållningsfonden, som stöder EU-projekt inom transeuropeiska transportnät, miljöinfrastruktur och projekt inom energieffektivitet och användning av förnybar energi eller hållbar rörlighet i städer.

—	Europeiska socialfonden (ESF).

—	Den nyligen inrättade Fonden för en rättvis omställning.

3. Komplementaritet, synergier och skillnader mellan faciliteten för återhämtning och resiliens och sammanhållningspolitiken

3.1

Sammantaget förespråkar EESK en välståndsinriktad ekonomisk politik och socialpolitik där människors välbefinnande prioriteras och ingen hamnar på efterkälken. Bland annat måste de viktigaste politiska målen vara hållbar och inkluderande tillväxt, livskvalitet och minskad ojämlikhet. EESK anser att dessa mål bör integreras i olika politikområden, inklusive skatte-, arbetsmarknads-, industri- och penningpolitiken. Inom den europeiska planeringsterminen, den ekonomiska styrningsramen och den fleråriga budgetramen rekommenderas starkt ett större fokus på att lösa problemet med ökande ojämlikhet. I detta yttrande fokuserar vi på hur det är tänkt att sammanhållningspolitiken och Next Generation EU, främst genom dess flaggskepp faciliteten för återhämtning och resiliens, ska åtgärda dessa ojämlikheter.

3.2

Bruttoutbetalningarna från Next Generation EU är inte baserade på särskilt tydliga kriterier. Next Generation EU kommer därför mycket sannolikt att göra det möjligt för EU:s svagare ekonomier att återhämta sig snabbare från, och bidra till, verklig konvergens uppåt, vilket EESK anser vara mycket välkommet. Det är emellertid mindre tydligt i vilken omfattning ojämlikheter inom länder och obalanser mellan regioner ska bekämpas genom Next Generation EU och hur detta ska ske. I varje fall innebär överlappningar mellan sammanhållningspolitiken och Next Generation EU att till och med negativa effekter är mycket troliga.

3.2.1

Lika villkor för social- och sysselsättningspolitiken är av central betydelse och sådana reformer bör krävas genom bestämmelserna i Next Generation EU. EESK pekar på sina olika förslag för att bekämpa ojämlikhet inom länder, till exempel genom att koppla systemet för offentlig upphandling till vissa kriterier och stödprogram för utsatta grupper (t.ex. ungdomsgaranti). Kvaliteten på arbetstillfällen och system för förhandlingar om kollektivavtal bör också främjas i detta avseende.

3.2.2

Stödet från medlen i Next Generation EU kan minska trycket på de offentliga budgetarna och öka det finanspolitiska utrymmet, särskilt för mer skuldsatta länder, vilket också kan användas för att förbättra socialpolitiska åtgärder i syfte att minska ojämlikheten. EESK rekommenderar dessutom att man analyserar de faktorer som har spelat en betydande roll för försämringen av de offentliga finanserna i vissa medlemsstater i samband med covid-19-krisen.

3.3

En stor utmaning är att säkerställa samstämmighet och synergier mellan sammanhållningspolitiken och Next Generation EU, särskilt faciliteten för återhämtning och resiliens och React-EU. Från de nationella återhämtnings- och resiliensplaner som har lämnats in och offentliggjorts som en del av processen för faciliteten för återhämtning och resiliens, verkar program för faciliteten för återhämtning och resiliens och sammanhållningspolitiska program vid första anblicken ha ett antal gemensamma mål (4). De processer som används för att avgöra vart investeringarna går verkar dock skilja sig mycket åt, vilket väcker frågan om de två kan fungera i harmoni. Även om det är viktigt att undvika överlappningar och förvirring vid genomförandet av program, är det också viktigt att se till att programmen inte motsäger eller undergräver varandra. Principerna för sammanhållningspolitiken, med sina strikta regler för samråd med intressenter, bör tas över av förfarandena för faciliteten för återhämtning och resiliens för att effektivt inrikta investeringar på åtgärder för social inkludering.

3.4

Sammanhållningspolitiken har en lång tradition när det gäller strategisk öronmärkning av medel och resurser för sociala mål, liksom partnerskap och det obligatoriska inrättandet av övervakningskommittéer som representerar ett brett spektrum av intressenter och arbetsmarknadens parter vid val av projekt. Dessa principers ändamålsenlighet, även om de inte är vattentäta när det gäller att säkra kvalitetsinvesteringar, har dock generellt sett bevisats över tid genom revisioner och efterhandsutvärderingar. Tyvärr användes dessa beprövade metoder endast delvis vid utformningen av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. EESK uppmanar medlemsstaterna att anta förfaranden såsom inrättandet av övervakningskommittéer under genomförandefasen av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Övervakningskommittéerna bör inbegripa företrädare för arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer.

3.5

Om vi tittar på den senaste förordningen om gemensamma bestämmelser (5) som reglerar hur sammanhållningsfonder används, är reglerna som avgör om åtgärder är berättigade till finansiering ganska tydliga. I artikel 73 anges till exempel att ”för urvalet av insatser ska den förvaltande myndigheten fastställa och tillämpa icke-diskriminerande och tydliga kriterier och förfaranden som säkerställer jämställdhet och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar”. Kommittén är bekymrad över att de bestämmelser i sammanhållningspolitiken som syftar till att minska ojämlikheter, på grund av att sammanhållningspolitiken har en annan rättslig grund (se punkt 3.4), inte återspeglas tillräckligt i de regler som styr användningen av Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens. Det är viktigt att omfattningen av och tydligheten hos den sociala dimensionen inom sammanhållningspolitiken fungerar som modell för Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens.

3.6

När det gäller partnerskap anges i artikel 8 att för partnerskapsöverenskommelsen och varje program ska varje medlemsstat organisera och genomföra ett omfattande partnerskap, som inbegriper ”relevanta organ som företräder civilsamhället, t.ex. miljöorganisationer, icke-statliga organisationer samt organ som främjar social inkludering, grundläggande rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, jämställdhet och icke-diskriminering”. De nödvändiga villkoren i bilagan till förordningen specificerar också strikt att EU-finansiering inte får bidra till segregeringen av människor inom institutionsvård.

3.7

Liksom sammanhållningspolitiken nämns ekonomisk, social och territoriell sammanhållning uttryckligen i tillämpningsområdet och målen för faciliteten för återhämtning och resiliens. På grund av att Next Generation EU grundar sig på EUF-fördragets krisartikel 122 för oförutsebara, allvarliga ekonomiska svårigheter, är dock solidaritet huvudprincipen. Faciliteten för återhämtning och resiliens grundar sig å andra sidan på artikel 175 i EUF-fördraget, vilket innebär att sammanhållning bör vara ett mål som återspeglas i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna (6). En svag territoriell dimension i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna kan ha potentiella konsekvenser för sammanhållningspolitiken och territoriell sammanhållning, inklusive minskningen av interna skillnader, regionala och lokala nivåers roll och principen om flernivåstyre.

3.8

Överlappningen mellan sammanhållningspolitiken och faciliteten för återhämtning och resiliens inom vissa områden, inklusive den gröna och digitala omställningen, väcker särskild oro när det gäller överlappningar. Dessutom gör det breda tillämpningsområdet för faciliteten för återhämtning och resiliens när det gäller olika ämnesområden det mer utmanande att definiera ett tydligt fokus och säkerställa samordning med sammanhållningspolitiska insatser i fråga om sammanhållningspolitikens avgränsning av de olika källorna, vilket är av yttersta vikt av de skäl som anförs nedan. Detta är ytterligare en anledning till att det organiserade civila samhällets övervakning och deltagande är av så stor betydelse.

3.9

Den potentiella prioriteringen av finansiering från faciliteten för återhämtning och resiliens framför sammanhållningspolitiken, på grund av trycket på snabbt genomförande/absorption, (t.ex. nödsituation, kortare livslängd, snäv tidsplan för de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna) kan leda till minskad uppmärksamhet på och minskad förmåga att hantera programplaneringen och genomförandet av finansiering från sammanhållningspolitiken för 2021–2027, vilket kan bidra till ytterligare förseningar i och problem med utnyttjandet av sammanhållningsmedlen.

3.10

Det civila samhället och arbetsmarknadens parter har arbetat outtröttligt för att säkerställa en kraftfull formulering i förordningen om gemensamma bestämmelser, som reglerar användningen av sammanhållningsfonderna och annan EU-finansiering. I förordningen för perioden 2021–2027 fastställs det tydligt hur medel ska användas för att främja den sociala inkluderingen av marginaliserade grupper och inte ytterligare segregera dem. Den innehåller också tydliga regler för det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas delaktighet i urvalet, styrningen och övervakningen av EU-finansierad verksamhet. Detta står starkt i kontrast mot faciliteten för återhämtning och resiliens. Enligt artikel 18.4 q krävs endast att nationella myndigheter tillhandahåller en sammanfattning av samrådsprocessen. I praktiken har avsaknaden av mer detaljerade rättsliga bestämmelser om arbetsmarknadsparternas och det civila samhällets deltagande resulterat i helt otillräckliga offentliga samråd från medlemsstaternas sida och en mycket låg nivå i fråga om öppenhet, där många medlemsstater inte alls gör sina utkast till nationella återhämtnings- och resiliensplaner offentligt tillgängliga.

3.10.1

EESK förstår att tidsramen mellan godkännandet av Next Generation EU och tidsfristen för inlämningen av nationella återhämtnings- och resiliensplaner var kort. Kommittén anser dock att ett fullständigt och meningsfullt samråd med det civila samhället och arbetsmarknadens parter borde ha tagits av medlemsstaterna som ett tillfälle att bistå med att lättare utarbeta nationella återhämtnings- och resiliensplaner av god kvalitet, snarare än att ses som en börda som många medlemsstater valde att göra motstånd mot.

3.11

Bristen på offentlig granskning under utarbetningsperioden har lett till en oro för att medlemsstaterna kommer att använda faciliteten för återhämtning och resiliens för att kringgå regler som hindrar dem från att använda sammanhållningsfonder för vissa typer av investeringar. Detta har redan visat sig vara fallet i vissa av de få utkast till nationella återhämtnings- och resiliensplaner som gjorts tillgängliga för allmänheten, särskilt när det gäller regler för investeringar i social inkludering. Reglerna i förordningen om gemensamma bestämmelser, särskilt i dess nödvändiga villkor, infördes på begäran av det civila samhället och arbetsmarknadens parter. Om det inte finns något krav på att visa att åtgärder som finansieras parallellt av faciliteten för återhämtning och resiliens kommer att respektera de strikta principer som upprätthålls i förordningen om gemensamma bestämmelser för att dessa åtgärder ska godkännas, kan vi vara mycket mindre säkra på att dessa principer respekteras. Även om det måste erkännas att förordningen om gemensamma bestämmelser inte alltid har lyckats förhindra missbruk av medel, erbjuder förordningen åtminstone en grund för att ifrågasätta eller begära ett uppehåll av finansiering som inte uppfyller de nödvändiga villkoren. Med faciliteten för återhämtning och resiliens är förmågan att bestrida eller stoppa missbruk av medel osäker.

3.12

EESK kritiserar det faktum att partnerskapsprincipen inte respekterades vid utformningen av många nationella återhämtnings- och resiliensplaner. Kommittén ser partnerskapsprincipen och deltagandet av det organiserade civila samhället som nycklar till en effektiv politik och egenansvar. Partnerskapsprincipen är en del av sammanhållningspolitikens dna. Vi har sett goda exempel på aktivt deltagande av medborgare, lokalsamhällen och det civila samhället. För genomförandet och en eventuell omarbetning av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna bör ett mer ambitiöst system för samråd med intressenter genomföras med partnerskapsprincipen som modell. När det gäller lokala frågor finns det många exempel på projekt runt om i EU inom strategier för lokalt ledd utveckling (LLU), integrerade territoriella investeringar i städer, innovativa urbana åtgärder och Interregs gränsöverskridande samarbete, och detta bör också återspeglas i genomförandet av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna.

4. Bekämpa ojämlikhet genom sammanhållningspolitiken, Next Generation EU och faciliteten för återhämtning och resiliens

4.1

De politiskt ansvariga står fortfarande inför en stor osäkerhet i fråga om pandemins utveckling. Tillväxtprognoserna för perioden 2019–2023 har reviderats nedåt i flera länder. Det kommer att finnas en betydande och ökande divergens i tillväxten inom EU, vilket till stor del kan förklaras av pandemins olika effekter på olika ekonomiska sektorer. Till exempel drabbades länder med en stor turistsektor mycket hårt, och sektorerna för konst och underhållning, handel, resor och logi samt detaljhandeln och transportsektorn har också drabbats hårt (7).

4.1.1

Dessutom förvärrade pandemin långvariga klyftor i våra samhällen, inklusive den ojämna fördelningen av inkomst och välstånd, ojämn tillgång till vård och utbildning och en annan exponering för miljöskador och orsakade också social och ekonomisk utestängning. I Tyskland ökade till exempel antalet långtidsarbetslösa till över 1 miljon. Särskilt arbetstagare med otrygga anställningsförhållanden förlorade sina arbetstillfällen och antalet arbetslösa arbetstagare med otrygga anställningsförhållanden ökade med 40 %, varav de flesta var ungdomar och kvinnor. I allmänhet varierar ojämlikheten beroende på kön, ålder och utbildningsbakgrund liksom mellan regioner, sektorer och yrken. Sårbara grupper som till exempel personer med funktionsnedsättning och migranter lider mest av konsekvenserna av hälsokrisen.

4.2

Generellt sett kommer sannolikt recessioner att orsaka mer lidande till följd av inkomstförluster för fattigare människor än för rikare människor. Men när en ekonomisk uppgång kommer är fattigare människor inte de första som återhämtar sig, vilket innebär att de sociala ojämlikheter som till exempel orsakas av en finansiell kris kan vara kännbara i årtionden. Den ökade ojämlikheten till följd av den aktuella krisen kan bli ännu skarpare på grund av pandemins negativa effekter. Vi har sett att förekomsten av covid-19-infektioner är högst bland de mest utsatta människorna, vilket i sin tur kan påverka deras inkomst negativt. Fattigare människor har också mer sällan möjlighet att distansarbeta, vilket har visat sig vara en viktig faktor vid förlust av arbetstillfällen.

4.2.1

Dessutom har sektorer som dominerats av låginkomsttagare (t.ex. restauranger, resebranschen, underhållningsbranschen) drabbats särskilt hårt (8). I takt med att pandemin ledde till en påskyndad automatisering och digitalisering, inklusive artificiell intelligens, ökade efterfrågan på högkvalificerad arbetskraft, medan lågkvalificerade arbetare försvann från arbetsmarknaden (9). Det är också troligt att långtidsarbetslöshet kommer att ha långvariga effekter, såsom förlust av färdigheter, och kan hindra dessa personers återintegrering i arbetslivet. Dessutom drabbades de utsatta delarna av samhället mest av stängningar av skolor och universitet.

4.3

Utöver den effekt pandemin hade på materiellt välbefinnande, vill EESK också betona den oproportionerliga inverkan som den hade på människors säkerhet och åtnjutande av sina grundläggande rättigheter. Det är ingen hemlighet att hälso- och sjukvårdsanläggningar blev grogrunder för infektioner med ett stort antal dödsfall, särskilt när det gäller äldre människor och personer med funktionsnedsättning.

4.3.1

Överbelastade sjukhus i vissa medlemsstater inrättade också triagesystem för att avgöra vem som skulle få akutbehandling. I vissa fall uppstod allvarlig diskriminering. Ålder och funktionsnedsättning användes för att motivera att patienter avvisades, vilket tydligt avslöjade de prioriteringar med vilka regeringarna mäter värdet på sina olika medborgare. Det är av yttersta vikt att detta aldrig händer igen och att utsatta människor inte behandlas som andra klassens medborgare.

4.4

EESK pekar också på bristen på högkvalitativa data om förmögenhetsfördelning. Redan 2016 drog dock ECB i sin undersökning av hushållens finanser och konsumtion slutsatsen att fördelningen av hushållens nettoförmögenhet är ”kraftigt snedvriden” i euroområdet, i och med att de rikaste 10 % äger 51,2 % av den totala nettoförmögenheten (10). Andra prognoser visar att förmögenhetsfördelningen är ännu ojämnare, och ger vid handen att den rikaste procenten av hushållen står för en andel på upp till 32 % av den totala förmögenheten. Covid-19-pandemin kommer sannolikt att fördjupa ojämlikheten i förmögenhet ytterligare. Sammantaget verkar den ha lett till ökat sparande. Låginkomsthushållen har dock minskat sina utgifter i mindre utsträckning än höginkomsttagare. På grund av behovet av att tillgodose sitt existensminimum återvände låginkomsthushållen snabbare till nivåerna före krisen än höginkomstinkomsttagare (11).

4.5

Pandemin drabbade kvinnor i oproportionerlig grad. Kvinnor har i större utsträckning sagts upp, permitterats eller blivit tvungna att minska sin formella arbetstid. Det finns flera skäl till detta. Kvinnor arbetar i högre grad i vissa yrken som drabbats hårdast av nedstängningarna och en större andel arbetade deltid eller hade alternativa anställningsavtal. Företag har snarare tenderat att skydda arbetstagare med fast anställning. Dessutom lämnade kvinnor sitt arbete eller minskade arbetstiden på grund av ökade skyldigheter för barnomsorg orsakade av skolnedstängningar. Vidare ökade pandemin skillnaderna mellan könen i fråga om obetalt hemarbete (12).

4.6

Next Generation EU är tänkt att vara ett av EU:s viktigaste verktyg för att mildra krisens negativa sociala effekter, stärka den sociala resiliensen och öka sysselsättningen. Men instrumentets framgång beror på hur det genomförs. Det är viktigt att de olika medlen spenderas effektivt och i rätt tid så att återhämtning uppnås. Dessutom kommer en effektiv resursanvändning också att skapa ett förtroendeklimat mellan medlemsstaterna. Sammantaget är det viktigt att Next Generation EU inte bara används för att fortsätta investeringar som redan planerats före pandemin, utan för att vidta tydliga åtgärder för att genomföra reformer för att förhindra att de värsta effekter som covid-19 har haft på våra samhällen upprepas.

4.7

EESK välkomnar att sociala mål, och i synnerhet målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, är integrerade i dess sex pelare och att bedömningskriterierna för återhämtnings- och resiliensplanerna inbegriper deras sociala effekter, och medlemsstaterna måste förklara hur återhämtnings- och resiliensplanerna bidrar till jämställdhet och lika möjligheter för alla. Kommittén är emellertid bekymrad över att den sociala dimensionen kanske inte är tillräckligt representerad i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna eller att vissa åtgärder betecknas som ”sociala” även om de inte bidrar till de sociala mål som anges i förordningen. Hittills verkar det osannolikt att sociala skillnader effektivt hanteras av de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. För att säkerställa att varje nationell återhämtnings- och resiliensplan har en stark social dimension föreslår EESK att kommissionen inte bara utarbetar en metod för rapportering av sociala utgifter i enlighet med artikel 29.4 i förordningen om faciliteten för återhämtning och resiliens, utan att den också utarbetar en metod för att bedöma de sociala konsekvenserna av de strukturreformer som föreslås i de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna. Dessutom måste fokuset på rättvis fördelning förstärkas ytterligare och göras mer specifikt.

4.8

Faciliteten för återhämtning och resiliens bör användas för reformer som syftar till att hjälpa medlemsstaterna att återhämta sig från pandemin. EESK anser att investeringar först och främst bör går till de grupper som har drabbats hårdast av covid-19, och lärdomar bör dras från de områden där vi såg människor lida mest under denna hälsokris. Särskilda investeringar bör inriktas på att hjälpa människor tillbaka till kvalitetsarbete, särskilt kvinnor, ungdomar, långtidsarbetslösa, personer från etniska minoriteter, personer med funktionsnedsättning och äldre, vars andel i samhället sannolikt kommer att öka totalt sett. Slutligen måste pensionssystemens hållbarhet skyddas.

4.8.1

Det är absolut nödvändigt att stärka offentliga hälsotjänster och den offentliga vården, särskilt i medlemsstater där allvarliga brister har uppdagats till följd av covid-19-krisen. EESK anser att faciliteten för återhämtning och resiliens är ett unikt tillfälle för medlemsstaterna att reformera denna typ av tjänster och även skapa erbjudanden om individanpassat stöd för människor i sitt samhälle, inklusive stöd för personlig assistans och stöd i hemmet.

4.9

Dessutom måste det säkerställas att Next Generation EU är anpassat till skapandet av anständiga arbetstillfällen. EESK rekommenderar att man genomför en politisk strategi som redan har visat sig fungera inom ramen för EU:s strukturfonder, nämligen att utbetalningen av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens kopplas till vissa kriterier. Företag bör t.ex. endast kunna utnyttja medel från faciliteten om de tillämpar kollektivavtal eller tillhandahåller arbetstillfällen av hög kvalitet på grundval av nationella lagar och förordningar som bygger på avtal mellan nationella arbetsmarknadsparter, går med på att minska antalet osäkra anställningar (t.ex. visstidsanställningar, tillfälliga anställningar som ensidigt påtvingas av arbetsgivaren) eller har starka strukturer för medbestämmande.

4.10

De delegerade akterna om resultattavlan för återhämtning och resiliens och om metoden för rapportering av sociala utgifter, inklusive för barn och ungdomar, har ännu inte lagts fram. EESK stöder uttryckligen Europaparlamentets uppmaning till kommissionen ”att säkerställa full insyn när det gäller tidsplanen för godkännande” av dessa akter samt ett ”snabbt godkännande av dessa delegerade akter före sommaruppehållet” (13). Det kan verkligen diskuteras att specifikationerna om de sociala dimensionerna kommer att tillhandahållas efter att de nationella återhämtnings- och resiliensplanerna har utarbetats och till och med efter att de har godkänts.

4.11

Tyvärr saknas också ett särskilt villkor för att spendera ett visst belopp av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens på sociala projekt. Andelen utgifter direkt kopplade till sociala mål är i själva verket oklar och förefaller ganska liten. EESK efterlyser en tydlig rapport om andelen och utformningen av utgifter och projekt som bedöms uppfylla sociala mål i allmänhet och social sammanhållning i synnerhet. Det måste också säkerställas att de gröna och digitala investeringarna och alla andra Next Generation EU-utgifter genomförs i enlighet med målet om social hållbarhet. Återigen krävs en tydligare bild av den avsedda investeringen.

4.12

Återhämtnings- och resiliensplanernas beroende av processen för den europeiska planeringsterminen, landsspecifika rekommendationer och villkorligheter är problematiskt, eftersom det under de senaste åren har förekommit ett antal tveksamma rekommendationer om till exempel hälsoutgifter eller pensioner. I stället för att koppla faciliteten för återhämtning och resiliens till den europeiska planeringsterminen hade det varit mer lämpligt med en tydlig öronmärkning av medel som en strikt villkorlighet som säkerställer en effektiv absorption av EU-medel. Med tanke på villkoren för utbetalningen av medel för genomförandet av landsspecifika rekommendationer är det desto viktigare att den europeiska planeringsterminen reformeras, inklusive minimistandarder för samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhället, såsom beskrivs i EESK:s resolution om det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens (14). Det behövs också ett effektivt deltagande av de nationella parlamenten och Europaparlamentet.

4.12.1

Inom ramen för sammanhållningspolitiken, Next Generation EU och landsspecifika rekommendationer rekommenderar kommittén med eftertryck att man ingående beaktar alla olika aspekter av ojämlikhet och strävar efter en hållbar, resilient och inkluderande tillväxt, samt att man noggrant följer upp hur medlen har använts. Det måste säkerställas att alla européer får ta del av fördelarna med både återhämtningen och den gröna och digitala omställningen, samtidigt som man beaktar genomförandet av arbetet för att bekämpa digital utestängning och energifattigdom, som skulle kunna förvärras av omställningen.

4.12.2

EESK välkomnar inriktningen på den europeiska pelaren för sociala rättigheter och på den sociala resultattavlan i processen för planeringsterminen och därför också på Next Generation EU. Kommittén efterlyser dock uttryckligen att de på ett systematiskt sätt integreras i Next Generation EU och att de nationella reformprogrammen utvärderas. Vi pekar särskilt på den positiva signalen från Porto-toppmötet att vi bör gå bortom BNP som ett mått på välstånd. Next Generation EU får inte enbart bedömas utifrån sitt samspel med den europeiska planeringsterminen, utan måste också ses som ett medel för territoriell och social sammanhållning och för att genomföra respektive program.

4.13

Sammantaget uppmanar kommittén EU att utnyttja den unika möjlighet som Next Generation EU utgör för att påskynda och främja välbehövliga strukturreformer och åtgärda brister i social- och miljöpolitik samt ekonomisk politik och att genomföra en välståndsinriktad strategi. Med tanke på de långsiktiga effekterna och utnyttjandet av fonderna rekommenderar kommittén att man skapar enighet mellan politiska partier, sociala intressenter, entreprenörer, fackföreningar och det civila samhället för att i största möjliga utsträckning säkerställa framgången för denna möjlighet. Vi anser att EU-fonder inte bara är siffror, mål och tidsfrister, utan symboliserar det faktum att EU har en gemensam vision om framtiden.

Bryssel den 23 september 2021.

Christa SCHWENG

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17).

(2) ”Det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens – vad fungerar och vad fungerar inte?” – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EUT C 155, 30.4.2021, s. 1).

(3) The nonsense of Next Generation EU net balance calculations, Bruegel.

(4) Faciliteten för återhämtning och resiliens, Europeiska kommissionen.

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1060 av den 24 juni 2021 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden, Fonden för en rättvis omställning och Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden samt finansiella regler för dessa och för Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för ekonomiskt stöd för gränsförvaltning och viseringspolitik (EUT L 231, 30.6.2021, s. 159).

(6) Faciliteten för återhämtning och resiliens, Europeiska kommissionen.

(7) The great COVID-19 divergence: managing a sustainable and equitable recovery in the European Union, Bruegel.

(8) WP-2021-06_30032021.pdf.

(9) Stantcheva_covid19_policy.pdf.

(10) Europeiska centralbanken, ”The Household Finance and Consumption Survey: results from the Second wave”, nr 18, december 2016.

(11) Stantcheva_covid19_policy.pdf.

(12) Stantcheva_covid19_policy.pdf.

(13) Förslag till resolution om parlamentets rätt till information om den pågående bedömningen av de nationella planerna för återhämtning och resiliens.

(14) ”Det organiserade civila samhällets deltagande i arbetet med de nationella planerna för återhämtning och resiliens – vad fungerar och vad fungerar inte?” – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.