EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 9.7.2021

COM(2021) 385 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN EMPTY

om utvärdering och uppdatering av 2017 års rekommenderade reformer för reglering av yrkesmässiga tjänster

{SWD(2021) 185 final}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om utvärdering och uppdatering av 2017 års rekommenderade reformer för reglering av yrkesmässiga tjänster

I    Reglering av yrkesmässiga tjänster: ett vidare sammanhang

I januari 2017 utfärdade kommissionen rekommendationer till medlemsstaterna om nationella reformer för reglering av yrkesmässiga tjänster 1 . Målet med rekommendationerna var att uppmuntra och hjälpa medlemsstaterna att skapa regelverk som främjar tillväxt, innovation och sysselsättning. Framstegen när det gäller reformerna för reglering av yrkesmässiga tjänster i EU har dock varit ganska nedslående de senaste åren. Trots de potentiella positiva ekonomiska effekter som reformerna skulle kunna få, vidtog endast ett fåtal medlemsstater åtgärder för att avskaffa oproportionerlig reglering. Även i de fall där åtgärder vidtogs, inleddes reformerna i många fall först efter överträdelseförfaranden. En del medlemsstater har till och med skärpt regelverket för vissa yrken. Detta överensstämmer med analysen i 2021 års rapport om den inre marknaden, som visar att den inre marknaden för tjänster fortfarande begränsas av omotiverade och onödiga hinder 2 . Fyra år efter att rekommendationerna antogs och mot bakgrund av att EU:s ekonomi har skakats allvarligt av covid-19-pandemin är det nu rätt tidpunkt att utvärdera åtgärderna i fråga om regleringen av yrkesmässiga tjänster. Detta är i linje med det nyligen antagna meddelandet Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning 3 , där man understryker det brådskande behovet av förbättringar på den inre marknaden för tjänster, eftersom denna utgör en viktig drivkraft för konkurrenskraften och resiliensen i EU:s ekonomi. Det kompletterar därför de åtgärder som enligt meddelandet bör vidtas för att skapa en inre marknad som fungerar bättre när det gäller tjänster. Såsom anges i handlingsplanen för efterlevnad på den inre marknaden från mars 2020 innehåller det aktuella meddelandet en uppdatering av 2017 års rekommendationer för reglering av yrkesmässiga tjänster 4 .

Ekonomisk bakgrund

Den aldrig tidigare skådade påfrestningen som EU:s ekonomi har drabbats av till följd av covid-19-pandemin kräver åtgärder på alla fronter för att en framgångsrik ekonomisk återhämtning ska åstadkommas. Tillsammans med andra åtgärder skulle effektiva och verkningsfulla reformer inom tjänstesektorn kunna ge den ekonomiska återhämtningen en skjuts och bidra till att göra den hållbar. Tjänster spelar en betydande roll i EU:s ekonomi, inte bara när det gäller deras direkta bidrag till mervärde och sysselsättning, utan även genom sammanlänkningar inom hela värdekedjan och deras centrala roll i industriella ekosystem. Reglerade yrkesmässiga tjänster finns inom hela ekonomin och är en del av flera olika sektorer som t.ex. byggsektorn, transportsektorn, hälso- och sjukvårdssektorn, turism, offentliga tjänster och utbildning 5 . De bidrar i en allt större utsträckning till produktionen av varor inom ramen för vad som har kallats ”tjänstefiering” av ekonomin 6 . Dynamiska, motståndskraftiga och välfungerande tjänstemarknader kan därför utgöra en stabil grund för att driva den övriga ekonomiska utvecklingen.

I synnerhet företagstjänster 7 , som i många fall är reglerade yrkesmässiga tjänster, bidrar till omkring 13 % av EU:s bruttoförädlingsvärde och står för nästan 14 % av sysselsättningen inom EU 8 . Utöver dessa direkta bidrag är de även en viktig faktor i resten av ekonomin, såväl på inhemska marknader som över gränserna 9 . Eftersom dessa tjänster till största delen definieras som kunskapsintensiva bidrar de i hög grad till innovation och forskning.

Under pandemin har det tydligt framgått att digital innovation har en central och allt större roll för tillhandahållandet av tjänster och att det därför bör få ett särskilt fokus i arbetet med regleringens ändamålsenlighet. Även om digital automatisering inom sektorn för företagstjänster har potential att förändra hela affärsmodellen från marknadstillträde till automatisering av repetitiva uppgifter, finns det belägg för att detta ännu inte återspeglar verkligheten för de flesta tjänsteleverantörer inom EU 10 . Framväxten av nya digitala tjänster kräver därför att det nuvarande regelverket omprövas så att det i högre grad främjar de innovativa tjänster som behövs.

Empiriska belägg bekräftar att en överdriven reglering av marknaden kan underminera ekonomin i avsevärd utsträckning. Att öppna upp marknaderna för konkurrens kan däremot öka produktivitet, innovation och entreprenörskap och i slutändan leda till bättre ekonomiska resultat. En ny studie visar till exempel att genomförandet av kommissionens rekommenderade reformer från 2017 inom bara fyra olika sektorer för företagstjänster (juridiska tjänster, redovisningstjänster, arkitekttjänster och ingenjörstjänster) skulle kunna generera en BNP-tillväxt på över 14 miljarder euro och skapa över 50 000 fler arbetstillfällen i 12 medlemsstater över en treårsperiod, vilket är en avsevärd tillväxt med tanke på de nästintill försumbara offentliga kostnaderna för dessa reformer 11 . Reformerna skulle ge positiva effekter i form av förbättrad produktivitet, lägre prisnivåer och ökad slutkonsumtion.

Regelverk

Regleringen av yrkesmässiga tjänster är en behörighet som delas mellan medlemsstaterna och EU, och därför krävs gemensamma åtgärder för att göra regleringen ändamålsenlig. Enligt den information som medlemsstaterna har tillhandahållit i databasen över reglerade yrken, finns det för närvarande nästan 6 000 reglerade yrken inom EU och antalet varierar kraftigt mellan länderna 12 . Enligt en undersökning som genomförts i hela EU påverkas runt 22 % av EU:s arbetskraft, dvs. mer än 47 miljoner människor, direkt av yrkesreglering 13 . 

Flera tjänsteyrken är traditionellt sett starkt reglerade. I marknadsekonomier är det motiverat att reglera yrken när syftet är att korrigera marknadsmisslyckanden som orsakas av t.ex. betydande externa effekter eller större informationsasymmetrier. Dessa marknadskorrigeringar bör helst uppnås på det minst begränsande sättet och till lägsta möjliga kostnad för marknadsaktörerna. Begränsande regleringar kan dock ofta fastställas till en nivå som ligger över miniminivån, exempelvis om de påverkas av yrkesgruppernas egenintressen.

En analys av begränsande regleringar för de ekonomiskt viktiga yrken som är föremål för detta meddelande visar på betydande hinder för marknadstillträde och utövande av dessa yrken samt många olika regleringsstrategier i medlemsstaterna. Dessa begränsningar omfattar olika aspekter av tillträde till och utövande av yrkesmässiga tjänster, från verksamheter som är förbehållna personer med yrkeskvalifikationer och skyddade yrkestitlar till krav på bolagsform, aktieinnehav eller försäkring. Dessa krav kan avsevärt begränsa marknaderna för professionella tjänster. Den nyligen utgivna rapporten Business Journey on the Single Market: Practical Obstacles and Barriers nämner tillträde till och utövande av reglerade yrken som ett av de största och ihållande hindren för företag på den inre marknaden 14 .

Yrken i fokus

Liksom 2017 års rekommenderade reformer fokuserar detta meddelande på flera ekonomiskt viktiga yrkesgrupper: arkitekter, väg- och vattenbyggnadsingenjörer, revisorer, jurister, patentombud, fastighetsmäklare och turistguider. Fokus ligger på dessa yrkesgrupper med avseende på såväl deras ekonomiska betydelse, roll för innovationer och bidrag till viktiga ekonomiska ekosystem som potentiella vinster i samband med regleringsreformer inom dessa sektorer. De tillhör fyra centrala bredare branscher: företagstjänster, byggsektorn, fastighetsmäklarbranschen och turism.

Bara arkitekt- och ingenjörssektorerna står t.ex. för 1,4 % av den totala sysselsättningen och 1 % av bruttoförädlingsvärdet i EU. De utgör ett ännu större indirekt bidrag när det gäller viktiga insatsvaror i andra ekonomiska sektorer, t.ex. byggsektorn. Över 50 % av de europeiska företagen inom arkitekt- och ingenjörssektorn betraktas som innovativa företag. Juridiska och redovisningsmässiga sektorer bidrar tillsammans med 3 % till den totala sysselsättningen i EU och samma procentandel till EU:s totala bruttoförädlingsvärde och tillhandahåller även betydande tjänster till andra ekonomiska sektorer.

När det gäller turistguider, som är ett yrke som fortfarande är reglerat i två tredjedelar av medlemsstaterna, är turismen en av de viktigaste delarna i EU:s näringsliv och påverkar såväl resten av ekonomin som sociala och kulturella aspekter i stor utsträckning. Patentombud valdes på grund av den viktiga rollen de spelar inom innovation och utveckling, då immateriella rättigheter som patent, varumärken och industriella formgivningar är nödvändiga inom många branscher. Fastighetsmäklarbranschen, som påverkar både enskilda företag och medborgare, utgör en viktig del av ekonomin som helhet och spelar en viktig roll inom de flesta sektorer.

Framsteg när det gäller regleringsreformer

I sina rekommenderade reformer från 2017 föreslog kommissionen särskilda regleringsområden för utvalda yrkesmässiga tjänster som skulle gynnas av en förbättrad reglering 15 . Syftet var att hjälpa medlemsstaterna att förbättra regleringsreformernas inriktning och generera de högsta ekonomiska vinsterna genom reformerna, samt att tillhandahålla ytterligare politiskt stöd för genomförandet av reformerna. Reformer av yrkesmässiga tjänster har också upprepade gånger inkluderats i den europeiska planeringsterminens landsspecifika rekommendationer som utfärdats till ett antal medlemsstater.

Trots de tydliga ekonomiska fördelarna med att lätta på begränsningarna i regleringen av tjänstemarknaden, har framstegen inom flera olika tjänstesektorer generellt sett varit nästan obefintliga de senaste åren (diagram 1).

Diagram 1. Marknadshinder i EU-27, 2006–2017. Begränsningarna i regleringen mäts på en skala från 0 till 1. Källa: Mapping and Assessment of Legal and Administrative Barriers in the Services Sector, en studie för Europeiska kommissionen. Se https://data.europa.eu/doi/10.2873/690757.

Denna situation gäller även de sektorer för yrkesmässiga tjänster som analyserats. Sedan 2017 har endast en handfull medlemsstater antagit reformer för att avreglera de yrkesmässiga tjänsterna (i många fall till följd av överträdelseförfaranden). På det hela taget har kommissionens rekommendationer endast delvis beaktats i reformerna, vilket betyder att regleringen fortfarande skulle kunna förbättras avsevärt i de flesta medlemsstater.

Däremot har ett antal medlemsstater nyligen skärpt regleringen av vissa yrken. Två medlemsstater har till exempel börjat reglera yrket för fastighetsmäklare (med ett pågående lagstiftningsinitiativ i ytterligare ett land), som tidigare var oreglerat i dessa länder. Ett antal medlemsstater har infört begränsningar för vissa aspekter av tillträde till och tillhandahållande av juridiska tjänster, arkitekttjänster och tekniska tjänster (se nedan).

Begränsningsindikatorn för reglering av yrkesmässiga tjänster

Liksom 2017 bygger denna uppdatering av de rekommenderade reformerna på en grundlig bedömning av de nationella regelverk som är tillämpliga på de sju yrken som är i fokus. Utöver en detaljerad kvalitativ analys uppskattas begränsningarna i de nationella regleringarna med hjälp av en sammansatt indikator som utvecklades 2017 för att bedöma den sammanlagda bördan av flera regleringskrav 16 .

Indikatorn ger en kvantitativ grund för riktmärkning av medlemsstaternas regelverk för de sju yrkena genom att mäta hur begränsande de är på en skala från noll (minst begränsande) till sex (mest begränsande). Den bygger i stort sett på en metod som liknar den som används i 2018 års utgåva av OECD:s indikatorer för produktmarknadsreglering (PMR). De typer av regleringskrav som omfattas av indikatorn är desamma som 2017, nämligen följande:

1. Regleringsmetod: verksamhet som är förbehållen personer med särskilda yrkeskvalifikationer och skydd av yrkestitlar.

2. Behörighetskrav: år av utbildning, obligatorisk statligt prov, krav på fortlöpande kompetensutveckling osv.

3. Andra inträdeskrav: obligatoriskt medlemskap eller registrering i yrkesorganisation, begränsning av antal beviljade licenser, andra auktorisationskrav osv.

4. Krav för utövande: begränsningar i fråga om bolagsform, krav på aktieinnehav och rösträtt, begränsningar i fråga om gemensamt yrkesutövande, oförenliga verksamheter osv.

Under 2017 genomgick den metod som användes för att generera begränsningsindikatorn en statistisk granskning av Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum, som drog slutsatsen att indikatorn var statistiskt sammanhängande och robust och utgjorde ett användbart och effektivt verktyg för att sammanfatta olika aspekter av nationella regleringar 17 . Indikatorn bedömdes även i en studie för Europaparlamentets räkning, där man drog slutsatsen att den kan bidra till att visa att begränsningar i regleringen av yrkesmässiga tjänster tenderar att utgöra hinder för välfungerande marknader och därmed minska tillväxten i EU 18 . I studien påpekas också att indikatorn, även om den bygger på OECD:s PMR-metod, visar de övergripande begränsningarna i EU:s medlemsstater ännu mer detaljerat genom att ta med några ytterligare aspekter i analysen.

De specifika resultaten för varje medlemsstat i fråga om reglering av vart och ett av de sju yrkena presenteras nedan. Även om dessa resultat fungerar som en användbar indikation på de övergripande begränsande regleringarna och möjligheterna till förbättringar av regleringarna, bör de inte användas utan beaktande av en kvalitativ bedömning av de nationella regleringssammanhangen. De bör inte heller tolkas som en bedömning av regleringens proportionalitet eller lämplighet. De bör snarare tjäna som utgångspunkt för en vidare omfattande analys, där de kvalitativa och kvantitativa strategierna kompletterar varandra.

II.    Analys per yrke

I de följande avsnitten beskrivs regleringarna för de olika yrkesmässiga tjänster som analyserats. Begreppen och (de nationella) termerna samt organisationen och omfattningen av verksamheterna inom yrkena skiljer sig ofta åt mellan medlemsstaterna. I analysen beaktas dessa olikheter, och utgångspunkten är tjänster inom en viss sektor snarare än nationella definitioner för varje yrke.

Bedömningen baseras huvudsakligen på följande:

·Information som medlemsstaterna tillhandahåller genom databasen över reglerade yrken.

·Ytterligare undersökningar som kommissionen gjort av medlemsstaternas lagar.

Analysen beaktar även klagomål eller andra synpunkter från de berörda parterna om de begränsningar som de erfar. Denna information har kontrollerats och diskuterats med medlemsstaterna vid flera tillfällen.

Varje analys innehåller en grafisk illustration av begränsningsindikatorn. Detta bör studeras tillsammans med den beskrivande analysen av respektive yrke. Syftet med indikatorn är att återspegla den relativa intensiteten av regleringarna som styr vart och ett av yrkena i varje medlemsstat. Icke-lagstiftningsmässiga hinder ingår inte i indikatorn, men nämns i den kvalitativa beskrivningen, där så är möjligt och där kommissionen har tillgång till information. Rekommendationerna bygger främst på en bredare kvalitativ analys, och därför kan det hända att poängen från indikatorn inte exakt korrelerar med de rekommenderade reformerna.

På grundval av dessa rekommendationer bör medlemsstaterna ompröva de begränsningar som införts för tjänsteleverantörer och de bestämmelser som reglerar de utvalda branscherna. De bör särskilt beakta den kumulativa effekten av att ha flera nivåer av regleringsåtgärder.

II.1    Arkitekter

Även om de flesta medlemsstater reglerar arkitektyrket på ett sådant sätt att det uppfyller kraven för automatiskt erkännande enligt direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer, finns det fortfarande betydande skillnader i tillvägagångssättet. I flera länder är utövandet av arkitektverksamhet begränsat till ett reglerat yrke (t.ex. Österrike, Belgien, Bulgarien, Grekland, Frankrike, Ungern, Irland, Luxemburg och Malta), medan andra har en mer splittrad syn på reglering (t.ex. Polen, Litauen och Lettland) med olika verksamheter som är förbehållna närliggande yrken (t.ex. arkitekter, landskapsarkitekter, stadsplanerare, inredningsarkitekter) eller som utförs av mer specialiserade/certifierade specialister (t.ex. arkitekter med tilläggsintyg för särskilda byggsektorer). Danmark, Estland, Finland och Sverige reglerar inte yrket i egentlig mening, utan reglerar särskilda former av utövande eller använder andra former av kompetenskontroller som är specifika för byggsektorn.

Under 2017 utfärdade kommissionen ett antal rekommendationer för arkitektyrket, särskilt när det gäller den breda omfattningen av förbehållna verksamheter, konsekvenserna av aktieinnehav, rättslig form och sektorsövergripande verksamhetsbegränsningar samt effekterna av splittrade regleringssystem och krav på flera olika certifieringar.

Utifrån den information som finns tillgänglig har medlemsstaterna genomfört flera reformer sedan 2017, men med ganska begränsade ambitioner. I några fall ledde reformerna till strängare reglering.

Diagram 2. Begränsningsindikator: Arkitekter 19  

Källa: Europeiska kommissionen (2021).

Diagram 2 visar medlemsstaternas relativa position vad gäller begränsningar i fråga om tillträde till och utövande av arkitektyrket, enligt den uppdaterade begränsningsindikator som kommissionen har utvecklat. Jämfört med 2017 har indikatorn reviderats något för att bättre fånga upp alla de verksamheter som är förbehållna arkitekter och förekomsten av ytterligare certifieringar och intyg som gör att tillträdet till specifika verksamheter omfattas av ytterligare tillståndskrav. 

Kvalifikationskraven för arkitekter ändrades nyligen i en del medlemsstater för att återspegla de minimikrav på utbildning som uppgraderades genom direktiv 2013/55/EU, till exempel i Cypern, Litauen och Slovenien. Litauen har också infört titelskydd, krav på fortlöpande kompetensutveckling och obligatoriskt medlemskap i en yrkesorganisation för godkända arkitekter 20 . Slovenien sänkte utbildningskraven något, men införde obligatoriska krav på fortlöpande kompetensutveckling. Lettland sänkte kraven på yrkeserfarenhet för arkitekter som omfattas av vidare certifieringsförfaranden.

Situationen har inte förändrats särskilt mycket i de länder som inte reglerar yrket i egentlig mening utan snarare reglerar särskilda former av utövande eller använder andra kompetenskontroller som är specifika för byggsektorn (Danmark, Estland, Finland och Sverige). Kommissionen har inte noterat någon väsentlig förändring av lagstiftningen sedan den 2017 utfärdade rekommendationer till ”icke-reglerande” medlemsstater om att se över denna modell för att undvika att den blir ett hinder, och känner inte till någon diskussion i frågan. Den information som kommissionen har tillgång till bekräftar de inledande uppgifterna om att skillnaderna mellan de två modellerna kan vara mindre betydande än de kanske verkar i de länder som inte har någon reglering och som använder certifiering av kvalifikationer för arkitekter, tillfälliga bedömningar eller bedömningar av kvalifikationer för varje enskilt fall för att tillhandahålla specifika tjänster (t.ex. inlämning av planer eller byggnadslov). I Finland fattar t.ex. myndigheterna beslut om kvalifikationer för ledande konstruktörer, byggnadskonstruktörer och specialkonstruktörer från fall till fall i samband med beviljande av bygglov. Utöver kontroller för bygglov reglerar Sverige verksamhetsområden för vissa certifierade specialister (brandskydd, ventilation, tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, kulturbevarande), byggplatssamordnare och tekniska experter. Estland inledde en reform för att förenkla de detaljerade certifieringsreglerna för ledande specialister 21 , men reformerna medförde inga väsentliga ändringar av tillträdesvillkoren.

De största skillnaderna mellan medlemsstaterna är de förbehållna verksamheterna. Projekterings- och planeringsverksamheter, som förberedelse, inlämning och undertecknande av dokumentation för tekniska inspektioner och överensstämmelse, är vanligtvis förbehållna kvalificerade arkitekter i alla länder som reglerar yrket. I många länder är även verksamhet inom byggsektorn i fråga om kostnadshantering och övervakning av byggnadsverksamhet förbehållen arkitekter. Andra tjänster, såsom landskapsarkitektur, stadsplanering, fysisk planering och inredning, är förbehållna arkitekter i varierande grad i EU:s medlemsstater. I en del länder omfattas endast särskilda tjänster av förbehåll, som t.ex. i Tyskland endast inlämning av handlingar för ansökningar om bygglov av förbehåll och i Österrike endast tjänsten att upprätta offentliga handlingar. När länder inför förbehåll för vissa yrkesverksamheter på det här sättet brukar de delas med närliggande yrken, särskilt väg- och vattenbyggnadsingenjörer eller närliggande yrken, såsom landskapsarkitekter, stadsplanerare, fysiska planerare och inredningsarkitekter.

Kommissionen noterar att mycket få ändringar verkar ha gjorts till följd av rekommendationerna från 2017 i fråga om omfattningen av verksamheter som är förbehållna arkitekter. Till exempel öppnade Portugal upp den begränsade tjänsten för att ansöka om godkännande av byggnadsprojekt som nu är öppen för ingenjörer, och aviserade ytterligare reformer. På samma sätt avreglerade Kroatien inredningsarkitekters verksamhet och öppnade upp den för alla 22 .

En annan viktig skillnad mellan medlemsstaterna som identifierades 2017 var förekomsten av ”enhetliga” respektive ”splittrade” system. Medlemsstater med ett enhetligt system gör det möjligt för arkitekter att tillhandahålla ett brett spektrum av tjänster, medan kvalifikationer och/eller ansvar i andra medlemsstater är utspridda bland olika kategorier av yrkesutövare. I detta meddelande tittade kommissionen närmare på om arkitektyrket är splittrat genom att bedöma eventuella krav på ytterligare certifierings- eller intygssystem för att arkitekter ska kunna tillhandahålla särskilda yrkesmässiga tjänster (inklusive ytterligare krav på yrkeserfarenhet).

Utifrån den tillgängliga informationen visade analysen på en splittring av arkitektyrket i varierande grad i flera länder (t.ex. Lettland, Litauen och Polen). För att få en oberoende rätt att utöva yrket i Lettland måste den sökande utöver de allmänna obligatoriska utbildningskraven erhålla ett intyg för oberoende verksamhet. Lettland har visserligen minskat antalet specialiseringar för byggspecialister något som svar på rekommendationerna från 2017, men landet har fortfarande ett stort antal krav på certifieringar 23 . Kommissionen konstaterade att Litauen från och med 2017 förstärkte splittringen genom att öka antalet verksamheter som omfattas av tilläggsintyg för arkitekter för ”strukturer av icke-exceptionell betydelse”. Polen rapporterar fyra typer av arkitekter 24 samt möjligheten till ytterligare specialisering inom teknik och konstruktion. Enligt tillgänglig information är arkitektyrket också splittrat, om än i mindre utsträckning, i Slovakien, Rumänien, Kroatien, Slovenien, Cypern, Nederländerna och Portugal.

Även om man genom att låta ett eller flera reglerade yrken med mindre stränga regleringskrav få tillträde till vissa yrkesverksamheter också kan skapa positiva effekter, vilket rapporterades 2017, är splittrade villkor för tillträde till olika verksamheter fortfarande en viktig faktor att överväga vid regleringen av yrket, eftersom det kan orsaka onödig förvirring och behov av att söka tillstånd på flera olika nivåer. Kommissionen beklagar särskilt att medlemsstaterna endast vidtagit begränsade åtgärder för att minska splittringen av de verksamheter som omfattas av ytterligare krav. Kommissionen uppmanar också dessa medlemsstater att ompröva om regleringen i splittrade system är proportionerlig. De bör särskilt bedöma hur effektiva systemen är när det gäller att fördela ansvar mellan olika kategorier av yrkesutövare inom samma verksamhetsområde, och den börda som uppstår till följd av att det krävs flera certifieringar för verksamheter som är nära förbundna med varandra.

Kommissionen konstaterade att ytterligare framsteg har gjorts när det gäller reformer av kraven på aktieinnehav. Åtminstone två länder, Österrike och Cypern, minskade kraven på aktieinnehav och bolagsform till följd av domstolens domar.

Den 29 juli 2019 avkunnade Europeiska unionens domstol ett avgörande i mål C-209/18, kommissionen mot Österrike, bland annat om kraven för ingenjörer/arkitekter specialiserade inom väg- och vattenbyggnad. Domstolen fann att den (tidigare) lagen om ingenjörer/arkitekter stred mot EU-lagstiftningen, bland annat genom att den fastställde restriktiva villkor för aktieägare 25 och begränsade tvärvetenskaplig verksamhet mellan väg- och vattenbyggnadsingenjörer och arkitekter. I juni 2019 trädde en ny lag i kraft i Österrike som ändrade reglerna om bolagsform och krav på aktieinnehav. Tidigare hade endast vissa bolagsformer varit tillåtna, men den nya lagen tillåter alla bolagsformer. Den öppnade också upp reglerna om ägande av aktier, som kan innehas inte bara av arkitekt- samt väg- och vattenbyggnadsföretag eller fysiska personer, utan även av arkitekt- och ingenjörsföretag som är etablerade i ett annat EU-/EES-land eller i Schweiz.

I rekommendationerna från 2017 uppmanades dessutom Österrike att se över den exklusiva omfattningen av arkitektföretags verksamhet (tillhandahållande av arkitekttjänster), vilket avsevärt begränsar möjligheterna att utöva detta yrke tillsammans med andra yrken. Även om denna rekommendation inte följdes vid reformen 2019 förväntas den nya lagen antas under första halvåret 2021 för att ta hänsyn till domstolens dom i denna fråga 26 .

Kommissionen noterar också Cyperns framsteg när det gäller att minska kraven på aktieinnehav. Även om aktieinnehav i arkitektoniska företag tidigare var helt och hållet förbehållet ledamöterna i Cyperns vetenskapliga och tekniska kammare (ETEK), sänktes kraven till minst 51 % genom de ändringar som antogs 2017 som svar på överträdelseförfarandena. Kommissionen beklagar däremot att Malta fortfarande har kvar kravet på ett aktieinnehav på 100 %, trots rekommendationerna från 2017 om att minska detta krav.

Trots tillkännagivandena i Tysklands nationella handlingsplan från 2016 har Tyskland inte gjort några framsteg när det gäller att harmonisera kraven på aktieinnehav/rösträtter i hela landet.

Situationen när det gäller krav på obligatorisk yrkesförsäkring är oförändrad sedan 2017.

Det finns regler om avgifter i sju länder, främst i form av rekommenderade priser för alla eller vissa tjänster (Kroatien, Tyskland, Italien, Luxemburg, Malta, Polen och Slovenien). 

I detta avseende noterar kommissionen Tysklands framsteg när det gäller att hörsamma EU-domstolens dom i mål C-377/17 kommissionen mot Tyskland, eftersom Tyskland har ändrat sina begränsningar av avgifter för arkitekter och ingenjörer. I de nya regler som trädde i kraft den 1 januari 2021 bibehölls en förteckning över avgiftskategorier, men det klargjordes att dessa kunde användas som grund för priser som avtalats mellan avtalsslutande parter och att parter kunde välja att inte följa förteckningen genom ett skriftligt avtal. Bulgarien förbjuder tillhandahållande av projekteringstjänster till priser som understiger kostnaderna.

Nio länder bibehåller lättare reklambegränsningar som är begränsade till ett förbud mot reklam som är jämförande eller inte överensstämmer med yrkesetiken.

II.2.    Väg- och vattenbyggnadsingenjörer

Den övergripande situationen när det gäller regleringen av väg- och vattenbyggnadsingenjörsyrket är i stort sett densamma 2021 som 2017. Som rapporterades 2017 finns det många likheter mellan medlemsstaterna, särskilt när det gäller hur de arbetar för samma allmänna intressen när de reglerar yrket. Regleringsmetoden varierar dock fortfarande från en medlemsstat till en annan.

Även om de flesta medlemsstater anser att det är nödvändigt att reglera yrket för att säkerställa kvaliteten och säkerheten i fråga om ingenjörstjänster inom väg och vattenbyggnad, har medlemsstater som Nederländerna och Sverige funnit andra sätt att säkerställa kvaliteten eller uppfylla målen för att skydda allmänintresset än att reglera yrket i egentlig mening.

Skillnaderna mellan de två strategierna kan vara mindre betydande än vad de verkar som i de länder som inte reglerar yrket på det vanliga sättet, t.ex. Finland och Sverige, använder certifiering av väg- och vattenbyggnadsingenjörers kompetens eller tillfällig bedömning av kompetens eller erfarenheter från fall till fall som ett krav för att ingenjörer ska få tillhandahålla specifika tjänster (t.ex. inlämnande av byggplaner eller tillstånd). Därför rekommenderade kommissionen 2017 att medlemsstaterna skulle se över denna modell för att undvika att den blir ett hinder för utövandet av dessa verksamheter. Kommissionen har inte noterat några ändringar av lagstiftningen i ”icke-reglerande” länder som svar på denna rekommendation och känner inte till några samråd i frågan.

Diagram 3. Begränsningsindikator: väg- och vattenbyggnadsingenjörer 27  

Källa: Europeiska kommissionen (2021).

Diagram 3 visar medlemsstaternas relativa position vad gäller begränsningar i fråga om tillträde till och utövande av yrket som väg- och vattenbyggnadsingenjör, enligt den nya begränsningsindikatorn. Sedan 2017 har indikatorn reviderats något för att bättre fånga upp förekomsten av ytterligare system för certifiering/intyg, som gör att tillträdet till specifika verksamheter omfattas av ytterligare auktorisationskrav.

En annan viktig skillnad mellan medlemsstaterna som identifierades 2017 var förekomsten av ”enhetliga” respektive ”splittrade” system. Medlemsstater med ett enhetligt system gör det möjligt för väg- och vattenbyggnadsingenjörer att tillhandahålla ett brett spektrum av tjänster, medan kompetens och/eller ansvar i andra medlemsstater är utspridda på olika kategorier av ingenjörer.

Denna ”splittrade” strategi tillämpas i varierande grad i Kroatien, Tjeckien, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien och Spanien. I Rumänien finns det exempelvis fyra reglerade yrken i kategorin väg- och vattenbyggnadsingenjör och i Polen finns det sex.

2017 rekommenderade kommissionen medlemsstater med splittrade system som styr yrket eller flera olika krav beroende på den specifika verksamheten, t.ex. Lettland, att betänka hur deras system påverkar den fria rörligheten för yrkesutövare och huruvida potentiella hinder kan motiveras.

Lettland hade ett särskilt splittrat system, med många olika specialområden och cirka 80 typer av certifiering som krävs för väg- och vattenbyggnadsingenjörer inom en rad olika tjänster. Under 2017 genomförde Lettland en reform som ledde till att ett antal specialiseringar för väg- och vattenbyggnadsingenjörer avskaffades (byggnad, transport, värme- och gasteknik, vattenteknik, vattenbyggnadsteknik). Dessa verksamheter ingår nu i förteckningen över tjänster som är förbehållna väg- och vattenbyggnadsingenjörer. Samtidigt upphävde Lettland kraven för byggnadstekniker, byggnadsinspektörer och hydrografer. Trots dessa reformer kvarstår dock flera certifieringskrav inom denna sektor i Lettland (76 räknade).

Efter en reform 2017 minskade Slovenien antalet specialiseringar för väg- och vattenbyggnadsingenjörer från fem till två (registrerad ingenjör, eller s.k. chartered engineer, och byggplatssamordnare), men införde andra krav (t.ex. skydd av båda yrkestitlar och obligatorisk fortlöpande kompetensutveckling för registrerade ingenjörer).

Litauen skärpte lagstiftningen genom att kräva ett särskilt intyg för ”strukturer av icke-exceptionell betydelse”. Litauen hävdar att detta, på grundval av tidigare erfarenheter, är nödvändigt för att skydda mål av allmänt intresse. Litauen har åtagit sig att lämna ytterligare uppgifter om de särskilda skälen till varför sådana krav betraktas som nödvändiga och proportionerliga.

Mot bakgrund av ovanstående beklagar kommissionen de begränsade åtgärder som vidtagits på detta område. Även om avregleringen av viss yrkesverksamhet för ett eller flera reglerade yrken med mindre stränga krav också kan ha positiva effekter, vilket rapporterades 2017, kan kombinationen av enhetliga och splittrade system försvåra tillträdet till dessa verksamheter och skapa hinder för väg- och vattenbyggnadsingenjörers fria rörlighet. Frågor uppstår också när det gäller proportionaliteten i regleringen i splittrade system, särskilt när en rad verksamheter omfattas av ytterligare krav. Medlemsstaterna bör särskilt bedöma effektiviteten hos system där ansvaret fördelas mellan olika kategorier av yrkesutövare inom samma verksamhetsområde (t.ex. de som ansvarar för projekteringen, andra som ansvarar för konstruktionen och andra som ansvarar för övervakning eller för små konstruktioner respektive betydande konstruktioner), och den börda som uppstår till följd av att det krävs flera certifieringar för tjänster som är nära förbundna med varandra.

Skillnader i hur yrket är organiserat avspeglas också i de förbehållna verksamheterna, som varierar mellan länderna. Generellt sett begränsar medlemsstaterna främst projekterings- och byggtjänster. Under 2017 rekommenderade kommissionen de medlemsstater där de förbehållna verksamheterna är särskilt omfattande, såsom Österrike, Tjeckien, Italien, Malta, Polen, Portugal, Rumänien och Spanien, att se över detta. Malta uppmanades att klargöra vilken verksamhet som är förbehållen periti. Spanien uppmanades också att ompröva kravet på godkännande från yrkesorganisationen för vissa projekt/arbeten.

Ingen av dessa medlemsstater har dock reviderat sina förordningar. Portugal begränsade i ännu högre grad tillträdet till förbehållna verksamheter, även om den portugisiska konkurrensmyndigheten hade föreslagit en minskning av antalet förbehållna verksamheter samtidigt som kvalitets- och säkerhetsstandarderna upprätthölls. Portugal har nästan helt avskaffat de förvärvade rättigheterna för ingenjörer vars examensbevis finns förtecknade i bilaga VI till direktiv 2005/36/EG att genomföra arkitektprojekt. Denna begränsning utlöste verkställighetsåtgärder från kommissionens sida och är fortfarande inte löst.

Fler framsteg har gjorts när det gäller krav på aktieinnehav i ingenjörsyrket. År 2017 rekommenderade kommissionen Cypern och Malta att se över kravet att 100 % av aktierna i ett företag måste innehas av yrkesutövare. Kommissionen uppmanade också Österrike, Tyskland och Slovakien att bedöma proportionaliteten i sina krav på aktieinnehav och, för Österrike, begränsningar i fråga om tvärvetenskaplig verksamhet.

Begränsningar i fråga om aktieinnehav, som går utöver kravet på att en enkel majoritet av aktierna i ett företag ska innehas av yrkesutövare, befanns av EU-domstolen strida mot EU-lagstiftningen i mål C-209/18, bland annat om aktieinnehav och begränsningar i fråga om tvärvetenskaplig verksamhet för väg- och vattenbyggnadsingenjörer i Österrike. Till följd av denna dom ändrade Österrike sin lagstiftning för att tillåta alla bolagsformer. Andelen aktier som måste innehas av yrkesutövare är begränsad till enkel majoritet, medan resterande aktier hädanefter kan ägas av andra fysiska personer eller av väg- och vattenbyggnadsföretag som är etablerade antingen i Österrike eller i en annan medlemsstat. Genom en ny lag som ska antas under första halvåret 2021 förväntas dessa regler öppnas upp ytterligare och restriktionerna för multidisciplinär verksamhet avskaffas.

Även om domen riktades till Österrike fastställde domstolen allmänna principer som även gäller för andra medlemsstater. Alla medlemsstater bör därför granska sin lagstiftning mot bakgrund av detta fall.

Cypern har också gjort framsteg när det gäller att minska andelen andelar som måste innehas av yrkesutövare som är medlemmar i Cyperns ingenjörskammare från 100 % till 51 %.

I Malta är situationen dock fortsatt oförändrad. Yrkesutövare måste fortfarande inneha 100 % av aktierna i ett företag. Även i Italien måste antalet medlemmar som är yrkesutövare och deras andel av aktiekapitalet utgöra två tredjedels majoritet för aktieägarnas beslut (66,66 %).

Situationen 2017 var att omkring 14 medlemsstater krävde medlemskap i en yrkesorganisation och 16 medlemsstater krävde en ansvarsförsäkring, och situationen 2021 är densamma.

Sedan reformer antagits i Tyskland gällande fasta arvoden för arkitekter och ingenjörer (HOAI) till följd av verkställighetsåtgärder och en dom från EU-domstolen, finns det inte längre några obligatoriska avgifter. Bulgarien förbjuder projekteringstjänster till priser som understiger kostnaderna. Jämförande reklam är förbjuden i Cypern, Grekland, Italien och Portugal. Under 2021 avskaffade Kroatien totalförbudet mot marknadsföring av ingenjörstjänster.

II.3.    Revisorer och skatterådgivare

Revisorer/skatterådgivare är en grupp som består av särskilt många olika yrken, såsom revisorer, auktoriserade revisorer och skatterådgivare, och det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna i hur yrkena är organiserade och hur de regleras. Ett eller flera yrken inom denna sektor regleras i 19 medlemsstater genom något av följande:

·Förbehållna verksamheter och titelskydd (Österrike, Belgien, Kroatien, Frankrike, Tyskland, Grekland, Italien, Luxemburg, Malta, Polen, Portugal, Rumänien och Slovakien).

·Förbehållna verksamheter (Bulgarien, Tjeckien, Ungern och Irland).

·Skydd av yrkestitel (Nederländerna).

I nio medlemsstater (Cypern, Danmark, Estland, Finland, Litauen, Lettland, Slovenien, Spanien och Sverige) regleras inga yrken på området direkt. Andra medlemsstater motiverar vanligen reglering inom sektorn med den roll skatterådgivare och revisorer spelar i alla skattesystem eftersom de hjälper konsumenter, företag och skattebetalare att uppfylla sin skattskyldighet.

Kommissionen utfärdade 2017 ett antal rekommendationer för revisorsyrken och skatterådgivare. Rekommendationerna gällde principen att mindre komplexa eller rutinmässiga uppgifter som löneadministration eller utarbetande av standardiserade skattedeklarationer förbehålls kvalificerade yrkesutövare, men fokuserade även på flera andra förbehållna verksamheter. Kommissionen uppmanade också enskilda medlemsstater att avskaffa krav på bosättning och att göra en ny bedömning av proportionaliteten när det gäller att fastställa krav på aktieinnehav och oförenlighetsregler.

Utifrån den information som finns tillgänglig har endast ett fåtal reformer antagits sedan 2017. Kommissionen beklagar den begränsade användningen av rekommendationerna för revisorsyrken och skatterådgivare, trots att reformerna kan ha en positiv inverkan på konkurrenskraften och öppenheten för innovation.

Digitaliseringen inom tjänstesektorn har skapat möjligheter för nya innovativa affärsmodeller. Redovisnings- och skatterådgivningstjänster har stor potential att dra nytta av denna utveckling. It-verktyg och algoritmer för att stödja yrkesverksamheten minskar inte bara kostnaderna utan också komplexiteten i en rad uppgifter. En begränsning av sådana uppgifter, och i allmänhet mindre komplicerade eller mekaniska uppgifter, endast till högkvalificerade yrkesutövare skulle därför behöva omprövas. Regelverket i hela EU bör anpassas för att möjliggöra ett enkelt införande, utveckling av digitala lösningar och skapande av innovativa och användarinriktade affärsmodeller för att göra det möjligt för konsumenter och företag att dra nytta av den nuvarande och framtida utvecklingen.

Generellt sett var de reformer som genomfördes sedan 2017 begränsade i fråga om ambitionsnivån och utlöstes delvis av skyldigheten att genomföra EU-domstolens domar.

Tyskland ändrade sina regler för skatterådgivare för att följa domen i mål C-342/14, men följde inte upp rekommendationerna om förbehållna verksamheter och begränsningar i fråga om aktieinnehav.

En annan positiv utveckling var att Belgien ersatte de fyra tidigare kategorierna av revisorsyrken med två nya yrken. Landet minskade antalet begränsningar markant genom att avskaffa alla återstående krav på bolagsform och aktieinnehav för båda yrkena. Belgien ändrade också sina regler om oförenliga verksamheter och om gemensamt utövande av revisorsyrket för att följa domen i mål C-384/18. De nya yrkena kan nu tillhandahålla tvärvetenskapliga tjänster under förutsättning att de inte äventyrar oberoende, opartiskhet och tystnadsplikt.

En reform i Österrike 2017 innebar att yrkesutövarna fick större möjligheter att samarbeta med andra egenföretagande yrkesutövare när det gäller särskilda uppgifter och kontrakt, men det medförde också en ny skyldighet om fortlöpande kompetensutveckling.

Kroatien har antagit en mer omfattande reform för att avskaffa kravet på bosättning och begränsningarna gällande bolagsform, vilket tidigare hindrade skatterådgivare från att bilda aktiebolag. Kroatien beslutade att inte utvidga omfattningen av förbehållna verksamheter enligt den ursprungliga planen och att inte heller i fortsättningen reglera revisorsyrket. Skatterådgivare kan nu arbeta vid tvärvetenskapliga företag som också tillhandahåller andra tjänster än skatterådgivning, förutsatt att kraven på aktieinnehav, rösträtt och styrelse är uppfyllda. Slutligen förbjuder Kroatien inte längre skatterådgivare att bedriva annan yrkesverksamhet.

Under 2019 utvidgade och förtydligade Frankrike de verksamheter som får utövas av revisorer. Yrkesutövarna kan nu hantera skuldbetalningar och skuldindrivning för sin klients räkning och kan nu företräda sina kunder inför skattemyndigheter och socialförsäkringsorgan. Mindre komplicerade uppgifter, såsom elektronisk bokföring, kan utföras av andra personer än revisorer (t.ex. anställda i ett företag), förutsatt att de valideras av en revisor in fine. Frankrike avskaffade också förbudet för revisorer som också är auktoriserade revisorer att upprätta affärshandlingar.

Diagram 4. Begränsningsindikator: Revisorer/skatterådgivare 28  

Källa: Europeiska kommissionen (2021).

Diagram 4 visar medlemsstaternas relativa position när det gäller begränsningar i fråga om tillträde till och utövande av yrket som revisor/skattrådgivare, enligt den uppdaterade begränsningsindikatorn. Indikatorn tar inte hänsyn till reglering av yrket som revisor, som regleras i alla medlemsstaterna baserat på direktiv 2006/43/EG om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning. Jämfört med 2017 reviderades indikatorn något för att bättre fånga upp omfattningen av verksamheter som är förbehållna revisorer/skatterådgivare och begränsningar som härstammar från andra typer av krav.

Vissa medlemsstater har infört begränsningar i fråga om både skatterådgivning och redovisningsverksamhet (som ofta delas med andra yrkesgrupper, exempelvis i Österrike, Tjeckien, Frankrike 29 , Ungern och Rumänien). I Belgien, Bulgarien, Italien, Irland, Grekland, Luxemburg, Malta och Portugal är endast redovisningsverksamhet, dvs. bokföring och utarbetande av konsoliderade årsredovisningar, förbehållna revisorsyrket. Kroatien, Tyskland, Polen och Slovakien begränsar endast skatterådgivning till ett reglerat yrke.

Utöver yrket som skatterådgivare har Belgien en kategori av revisorer och Rumänien två. Utöver skatterådgivare har Italien, Grekland och Luxemburg två kategorier av revisorer och Österrike tre olika kategorier av revisorer. För vissa av dessa medlemsstater är distinktionen mellan verksamheter förbehållna enskilda yrken och deras övergripande omfattning inte särskilt tydlig eller konsekvent.

Vissa medlemsstater, t.ex. Österrike, Frankrike, Tyskland, Italien och Portugal, har förbud mot gemensamt utövande av verksamheter, vilket innebär att samarbete endast är tillåtet med ett begränsat antal yrken, exempelvis inom den juridiska sektorn eller redovisningssektorn.

I Österrike är endast ett begränsat antal bolagsformer tillgängliga för skatterådgivare. I Tyskland kan skatterådgivare välja att etablera sig i vilken bolagsform som helst, men styrelseledamöter eller verkställande direktörer måste vara skatterådgivare, advokater, revisorer, auktoriserade revisorer eller skatteombud. Minst en skatterådgivare som är styrelseledamot, verkställande direktör eller delägare med personligt ansvar måste ha sin yrkesmässiga etablering vid företagets huvudkontor eller i dess närhet. I Kroatien och Luxemburg måste majoriteten av styrelseledamöterna eller styrelsen vara yrkesutövare. I Frankrike måste minst en ledamot som är yrkesutövare i ett mångprofessionellt företag, som delägare eller anställd, ingå i ledningen eller styrelsen. I Polen måste majoriteten av styrelseledamöterna vara skatterådgivare och om styrelsen består av högst två personer måste en av dem vara skatterådgivare.

Österrike, Belgien, Kroatien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg, Malta, Polen, Portugal, Rumänien och Slovakien kräver att minst 50 % av aktierna och/eller rösträtterna innehas av yrkesutövare. När det gäller skatterådgivare i Österrike får yrkesutövare från andra medlemsstater inte inneha mer än 25 % av aktierna och rösträtterna.

II.4.    Advokater

De nationella strategierna för reglering av advokatyrket är tämligen enhetliga mellan medlemsstaterna i den meningen att alla medlemsstater reglerar yrket genom förbehållna verksamheter och titelskydd 30 . På EU-nivå underlättar direktiv 98/5/EG och direktiv 77/249/EEG advokaters rörlighet inom EU.

Diagram 5. Begränsningsindikator: Advokater 31  

Källa: Europeiska kommissionen (2021).

Diagram 5 visar medlemsstaternas relativa position vad gäller begränsningar i fråga om tillträde till och utövande av advokatyrket, enligt den uppdaterade begränsningsindikatorn. Jämfört med 2017 reviderades indikatorn något för att bättre fånga upp omfattningen av verksamheter som är förbehållna advokater och begränsningar som härstammar från andra typer av krav.

Under 2017 utfärdade kommissionen ett antal rekommendationer för advokatyrken. De uppmanade medlemsstaterna att se över de verksamheter som är förbehållna advokater och att bedöma de kumulativa effekterna av krav gällande rättslig form, aktieinnehav och handelsbolag för advokater. Dessutom uppmanade kommissionen medlemsstaterna att avskaffa de återstående kraven på medborgarskap eller bosättning.

Utifrån den information som finns tillgänglig har endast ett fåtal reformer antagits sedan 2017 års rekommenderade reformer. Hittills har ingen reform antagits när det gäller de verksamheter som är förbehållna advokater med tanke på utvecklingen av den digitala ekonomin och framväxten av nya leverantörer i takt med att tekniska lösningar för yrket utvecklas. När det gäller bolagsformer för advokater och advokatbyråer har dock vissa medlemsstater utvidgat de befintliga möjligheterna. Österrike antog 2020 en reform genom vilken alla bolagsformer utom aktiebolag blev tillåtna för advokater och advokatbyråer. Sedan 2017 tillåter Italien advokater att bilda mångprofessionella handelsbolag och tillåter icke-juristers aktieinnehav i advokatbyråer, förutsatt att 66 % av aktierna innehas av advokater. Irland har separerat tillsynsmyndigheten för advokater från det representativa organet och tillåter solicitors att verka som kommanditbolag med begränsat ansvar.

Andra medlemsstater har antagit eller håller på att anta reformer enligt följande till följd av verkställighetsåtgärder:

ØSlovenien upphävde sitt krav på medborgarskap för advokater i EU som är kvalificerade i Slovenien.

ØCypern upphävde sitt krav på bosättning för advokater inom EU.

ØItalien håller på att avskaffa skyldigheten för advokater att ta sig an minst fem mål per år.

ØGrekland ändrade sin lagstiftning för att erkänna utbildning och erfarenhet som förvärvats i en annan medlemsstat för att få tillträde till praktik inom juridisk verksamhet.

ØFrankrike antog ett dekret 2021 som gör det möjligt för jurister från högsta domstolen i andra medlemsstater som utövar verksamhet under hemlandets titel att få tillträde till dessa verksamheter i Frankrike.

ØKroatien håller på att anta en reform av villkoren för utländska advokater och advokatbyråer.

ØSpanien håller på att anta en reform om procuradores som skulle avlägsna fasta avgifter, möjliggöra tvärvetenskapliga handelsbolag mellan advokater och procuradores och skapa en enda utbildningsväg för advokater och procuradores.

Reglerna i fråga om tillträde till och utövande av advokatyrket är bland de strängaste inom sektorn för företagstjänster. När det gäller kvalifikationer krävs en högre utbildning med juristexamen i alla medlemsstater, följt av obligatorisk praktik eller ytterligare yrkeskvalifikationer och advokatexamen. Den minsta sammanlagda utbildningstiden för att få tillträde till yrket varierar mellan fem och ett halvt år (i t.ex. Frankrike, Grekland, Portugal och Spanien) och nio år (i t.ex. Finland och Slovenien). Fortlöpande kompetensutveckling är obligatoriskt i de flesta medlemsstater, med undantag för Tjeckien, Grekland, Malta och Spanien där detta är frivilligt.

I alla medlemsstater får endast advokater företräda klienter inför rättsliga myndigheter, även om en del av dem tillåter verksamhet att delas med andra juridiska yrken. I Malta kan personer med titeln advocate och legal procurator företräda klienter inför lägre domstolar. Spanien delar företrädande inför domstol mellan abogados (försvar av klient) och procuradores (tekniskt företrädande och översändande av handlingar till domstolarna). I Polen kan både juridiska ombud (juridiska rådgivare) och advokater företräda klienter inför domstol 32 . I Irland företräder solicitors klienten i lägre domstolar medan barristers ger råd till solicitors och kan föra talan i alla domstolar 33 .

Vissa medlemsstater ställer ytterligare krav på yrkeskvalifikationer för att kunna arbeta i de högsta domstolarna (Belgien, Bulgarien, Frankrike, Tyskland, Grekland, Italien och Nederländerna). Dessutom införde vissa av dessa länder (t.ex. Belgien, Frankrike och Tyskland) kvantitativa begränsningar av antalet kontor som är tillgängliga för att utöva verksamhet i de högsta domstolarna. Frankrike har sedan 2017 gradvis ökat antalet tillgängliga kontor och antog ett dekret 2021 som ger advokater från andra medlemsstater som utövar verksamhet under hemlandets titel tillträde till dessa verksamhetsområden på vissa villkor.

I många medlemsstater har nya leverantörer etablerat sig och tillhandahåller juridiska tjänster med hjälp av algoritmer och maskininlärningslösningar. Denna utveckling är föremål för intensiva diskussioner och har gett upphov till domstolsförfaranden om svårigheten att fastställa vad som utgör juridisk rådgivning på områden som tillhandahållande av juridisk rådgivning online, skuldindrivning och automatisk utformning av juridiska handlingar. Samtidigt har denna utveckling väckt krav från juristyrkena på att anpassa regelverket för att underlätta godkännandet av sådana tekniska lösningar. I Tyskland syftar regeringens lagförslag till att främja konsumentvänliga juridiska tjänster på marknaden genom att öppna vissa juridiska tjänster för operatörer som tillhandahåller tekniska lösningar och samtidigt säkerställa lika villkor mellan advokater och tillhandahållare av skuldindrivningstjänster.

De flesta medlemsstater tillämpar strikta regler om oförenlighet och sektorsövergripande begränsningar 34 . Alla medlemsstater har i detta avseende antingen en allmän regel för att undvika intressekonflikter eller utförliga oförenlighetsregler som förbjuder utövandet av viss verksamhet, t.ex. handel eller avlönad sysselsättning, med undantag för uttryckligen tillåten verksamhet (t.ex. undervisning eller forskning). Tvärsektoriella begränsningar omfattar alltifrån totalförbud (i t.ex. Tjeckien, Lettland och Litauen) till tillåtelse av vissa andra multidisciplinära verksamhetsområden med ett begränsat antal yrken (Frankrike, Tyskland och Nederländerna). I Estland får advokater ingå i ledningen i av ett bolag i de fall där ett sådant engagemang är förenligt med den yrkesmässiga verksamheten för en advokaat och inte äventyrar advokatens oberoende. I Frankrike kan yrkesutövare bilda ett société pluriprofessionnelle d’exercice som samlar olika juristyrken och revisorsyrken. I Belgien har advokater rätt att organisera vissa former av samarbete med ett begränsat antal andra yrken, men de får inte göra det i form av ett aktiebolag. 

När det gäller advokater är en rad olika bolagsformer tillåtna i många medlemsstater, även om vissa former utesluts (t.ex. aktiebolag i Österrike, kommersiella bolagsformer i Frankrike eller med begränsningen att aktier inte får handlas på börsen i Belgien). Enkla bolag är generellt sett tillåtna och i många medlemsstater kan yrkesmässiga tjänster även tillhandahållas i form av tjänsteföretag. I ett antal länder får advokater etablera sig i form av ett aktiebolag, t.ex. i Österrike, Belgien, Cypern, Finland, Frankrike och Tyskland. Irland införde bestämmelser i november 2019 för att tillåta solicitors att bilda kommanditbolag med begränsat ansvar. Efter en reform 2020 utvidgades de möjliga bolagsformerna för advokatbyråer i Österrike, dock med undantag för aktiebolag. I de flesta medlemsstater är det dock inte möjligt för advokater att bilda aktiebolag.

Möjligheten att etablera en advokatbyrå med en särskild bolagsform är starkt kopplad till krav på aktieinnehav och rösträtt. En stor majoritet av medlemsstaterna kräver att alla aktier innehas av advokater. I vissa medlemsstater finns det också begränsningar när det gäller antalet advokatbyråer där en advokat kan vara aktieägare, dvs. i Estland eller Ungern får en advokat bara vara aktieägare i ett advokatbolag. I ett begränsat antal medlemsstater får icke-jurister arbeta på advokatbyråer. I Spanien är det möjligt för icke-jurister att äga företag (upp till 49 % 35 ), och samma gäller även i Frankrike, men endast för juridiska och redovisningsrelaterade yrken, i Italien (upp till 34 %), i Polen (men endast för juristyrken) och i Nederländerna (men endast för notarier/patentombud och skatterådgivare). I Tyskland måste över 50 % av aktierna i ett företag innehas av advokater och endast andra yrkesverksamma inom juridik eller redovisning får vara aktieägare. I Danmark och Sverige kan högst 10 % av aktierna innehas av icke-jurister. Inga medlemsstater tillåter enbart finansiellt deltagande. I Tyskland föreslås i ett reformförslag från januari 2021 att man avstår från majoritetskraven när det gäller styrelsen i juristfirmor 36 , tillåter enmansbolag och tillåter alla fria yrkesutövare att bilda ett bolag tillsammans med advokater och att vara aktieägare.

I de allra flesta medlemsstater kan advokater göra reklam för sina tjänster, förutsatt att kommunikationen är förenlig med yrkesetik. I Bulgarien, Kroatien, Malta, Polen och Slovenien omfattas advokater dock av ett totalförbud, vilket strider mot artikel 24 i direktiv 2006/123/EG.

Fria överenskommelser om arvodesbelopp mellan advokat och klient förefaller vara normen i de allra flesta medlemsstater. I Bulgarien, Kroatien, Cypern, Grekland och Polen måste dock advokaterna följa fasta avgifter eller minimiavgifter. Kroatien håller på att införa möjligheten att avvika från dessa fasta minimiarvoden genom skriftliga överenskommelser mellan klienten och advokaten. En pågående lagändring i Spanien innebär att minimiavgifterna för procuradores kommer att avskaffas.

II.5.    Patent-/varumärkesombud

Yrket som patent- och varumärkesombud 37 är reglerat i alla medlemsstater utom Danmark och Malta, där denna företagstjänst inte regleras 38 .

Diagram 6. Begränsningsindikator: Patent-/varumärkesombud 39  

Källa: Europeiska kommissionen (2021).

Diagram 6 visar medlemsstaternas relativa position vad gäller begränsningar i fråga om tillträde till och utövande av yrket som patent-/varumärkesombud, enligt den uppdaterade begränsningsindikatorn. Jämfört med 2017 reviderades indikatorn något i syfte att bättre fånga upp alla de verksamheter som är förbehållna patentombud och de begränsningar som följer av andra typer av krav.

Det kan finnas giltiga skäl för att reglera yrket, som ett behov av nödvändig expertis för ofta mycket komplexa immaterialrättsliga lagar och tekniska aspekter av innovationer samt en önskan att skydda klienter (t.ex. rättsinnehavare) från otillbörlig hantering av förfaranden, men reglerna för tillträde till och utövande av yrket måste vara proportionerliga. Därför lade kommissionen 2017 fram ett antal rekommendationer för yrket patent- och varumärkesombud, som fokuserade på omfattningen av förbehållna verksamheter. Flera nivåer av regleringsåtgärder, t.ex. krav på flera års yrkeserfarenhet eller yrkesutbildning utöver grundläggande utbildningskrav, krav på aktieinnehav och restriktioner i fråga om gemensamt yrkesutövande samt begränsningar som gäller för gränsöverskridande situationer.

Dessutom fann EU-domstolen i ett mål rörande patentombudsregler i Österrike att ett krav på säte, samt regler om aktieinnehav och sektorsövergripande regler, stred mot artiklarna 14, 15 och 25 i tjänstedirektivet 40 .

Baserat på tillgänglig information har reformer sedan 2017 års rekommendationer genomförts i olika grad i Österrike, Belgien, Estland, Tyskland, Grekland, Ungern, Litauen, Lettland och Polen.

En positiv utveckling är att Österrike genomförde en reform 2019, med beaktande av vissa av rekommendationerna, såsom att öppna upp utbildningskraven och förkorta den tidigare yrkeserfarenhet som krävs något. Landet lättade också reglerna om aktieinnehav, avskaffade reglerna om rösträtt och upphävde vissa restriktioner för gemensamt yrkesutövande. I maj 2021 antog Österrike ytterligare ändringar för att följa domstolens dom.

Ungern liberaliserade nyligen också reglerna om de begränsningar för vilka kommissionen hade rekommenderat en proportionalitetsbedömning. Även om 75 % av aktierna i professionella företag måste innehas av patentombud, minskade Ungern detta krav till att inneha ”mer än 50 %”. För patentombuden sänktes kravet på 100 % av aktieinnehavet till kravet på att endast en av de fysiska personer som kan vara ledamöter ska vara patentombud och leda firman. I båda fallen måste två tredjedelar av rösterna fortfarande innehas av patentombud. Ungern ändrade reglerna för möjligheten att tillhandahålla tvärvetenskapliga tjänster genom att lätta på förbudet mot att tillhandahålla andra tjänster.

Polen ändrade reglerna om avgifter som en följd av ett överträdelseförfarande som inletts av kommissionen och avskaffade minimiavgifter.

Slutligen har Tyskland, som en följd av kommissionens verkställighetsåtgärder, införlivat direktiv 2013/55/EU så att yrket patentombud är förenligt med EU-lagstiftningen.

Ett antal länder beslutade att införa nya regler, bland annat Lettland och Grekland, som införde yrket patentombud. Yrket var tidigare oreglerat i Lettland, medan inlämning av patent och varumärken i Grekland före reformen var förbehållet advokater som också hade ensamrätt att tillhandahålla juridisk rådgivning, bland annat i frågor som rör patent och varumärkesrätt. De förbehållna verksamheterna delas därför numera mellan advokater och det nybildade yrket patentombud.

Genom en ny lag i Belgien infördes ytterligare krav, såsom titelskydd, obligatoriskt medlemskap kopplat till medlemsavgifter, obligatorisk försäkring och krav på fortlöpande kompetensutveckling. Även om delar av denna nya lag trädde i kraft den 2 december 2020 har de bestämmelser som reglerar de ytterligare kraven ännu inte trätt i kraft eftersom de kräver att en kunglig förordning antas.

Estland har också infört nya krav, med ökade utbildningskrav, ett nytt obligatoriskt medlemskap i handelskammaren med krav på fortlöpande yrkesutveckling och titelskydd för medlemmar av kammaren. Kraven på att ha en ganska lång fyraårig yrkeserfarenhet förblev oförändrade.

Trots att Litauen såg över sina kvalifikationskrav för patentförvaltare (patentinis patiketinis) och sänkte kravet på tidigare yrkeserfarenhet, infördes samtidigt titelskydd, obligatoriskt medlemskap i en yrkesorganisation, en skyldighet till fortlöpande kompetensutveckling och obligatorisk ansvarsförsäkring.

Omfattningen av de förbehållna verksamheterna skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, och vissa medlemsstater har en ganska bred omfattning. Detta gäller särskilt Österrike, Estland och Ungern. Begränsningarna omfattar rådgivning och företrädande inför patentverket eller andra administrativa myndigheter, upprättande av juridiska handlingar i immaterialrättsliga frågor och företrädande inför domstol av klienter i immaterialrättsliga frågor (även om dessa tjänster kan tillhandahållas av både advokater och notarier i Österrike). I Estland är även patentombud behöriga att bestyrka översättningar och kopior av handlingar rörande industriell äganderätt som ska lämnas in till myndigheterna (delas med notarier och auktoriserade översättare).

I Cypern, som inte har något självständigt yrke som patentombud, är dessa tjänster uteslutande förbehållna advokater.

Tidigare yrkeserfarenhet krävs i de flesta medlemsstater men längden varierar från två år (Bulgarien) till sex och ett halvt år (Österrike). Praktik under överinseende av ett patentombud krävs i vissa medlemsstater (Belgien, Tyskland, Ungern, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Polen). Den totala studietiden varierar mellan tre år i Portugal (där det inte heller krävs någon praktik eller tidigare erfarenhet) och sju år i Tyskland (där det dessutom krävs en praktikperiod på tre år). Flera års yrkeserfarenhet och utbildning behöver bedömas mot bakgrund av att tjänsterna även kan tillhandahållas av exempelvis advokater som inte måste vara specialiserade på immaterialrätt.

Flera medlemsstater fastställer krav på aktieinnehav. Cypern kräver att 100 % av partnerna i en advokatbyrå ska vara advokater, vilket också påverkar patentombudens tjänster. Tyskland och Polen kräver att minst 50 % av aktierna ska innehas av yrkesutövare.

Ungern bibehåller förbudet mot att utöva yrket som patentombud tillsammans med andra yrken (även om det gjordes en mindre översyn), medan Estland och Tyskland begränsar gemensamt utövande till endast juridiska yrken eller redovisningsyrken.

Slovakien kräver fortfarande att innehavare av examensbevis från andra medlemsstater ska genomgå ett förfarande för akademiskt erkännande i stället för att deras yrkeskvalifikationer ska erkännas innan de kan utöva detta yrke i Slovakien. I slovakisk lagstiftning föreskrivs ett förfarande för akademiskt erkännande av utländska innehavare av icke-reglerade yrken.

II.6.    Fastighetsmäklare

Med undantag möjligen för de nordiska länderna 41 är karaktären och komplexiteten hos de uppgifter som normalt utförs av fastighetsmäklare i medlemsstaterna mycket likartade. De är inriktade på förmedling mellan köpare och säljare av fast egendom, inbegripet (juridisk) rådgivning om vissa aspekter av transaktionen. Trots dessa likheter har medlemsstaterna intagit mycket olika synsätt när det gäller huruvida och hur fastighetsmäklares yrke ska regleras.

Under 2017 ansåg endast 14 medlemsstater att det var nödvändigt att reglera tillträdet till yrket 42 . Icke-reglerande länder använder andra medel för att skydda konsumenternas intressen, t.ex. allmän lagstiftning om konsumentskydd, civilrätt och straffrätt. Dessutom fungerar självreglering och frivilliga certifieringssystem som ett alternativ till reglering i vissa länder (Tyskland, Estland, Litauen, Nederländerna och Polen).

Diagram 7. Begränsningsindikator: Fastighetsmäklare 43  

Källa: Europeiska kommissionen (2021).

Diagram 7 visar medlemsstaternas relativa position vad gäller begränsningar i fråga om tillträde till och utövande av yrket som fastighetsmäklare, enligt den uppdaterade begränsningsindikatorn. Jämfört med 2017 reviderades indikatorn något i syfte att bättre fånga upp omfattningen av verksamheter som är förbehållna fastighetsmäklare och begränsningar som härstammar från andra typer av krav.

Den stora variationen i begränsningarna mellan medlemsstaterna ledde till att Europeiska kommissionen ifrågasatte huruvida vissa av de mest begränsande strategierna var motiverade och proportionerliga. År 2017 utfärdade kommissionen ett antal rekommendationer för fastighetsmäklaryrket, med särskild inriktning på exklusivt förbehållna verksamheter, längden på obligatoriska kvalifikationskrav, avsaknaden av alternativa sätt att få tillträde till yrket, begränsningar av aktieinnehav och rösträtter, regler om oförenlighet, regional reglering och behovet av akademiskt erkännande av examensbevis.

Tyvärr har uppföljningen av dessa rekommendationer varit mycket begränsad och de flesta medlemsstater har inte gjort några verkliga ansträngningar för att omvärdera kravens proportionalitet. Tvärtom har vissa medlemsstater valt att skärpa regleringen.

Två medlemsstater, Malta och Tjeckien, har nyligen börjat reglera tillträdet till yrket. Hittills har dessa nyligen reglerade yrken inte anmälts i databasen över reglerade yrken och de berörda medlemsstaterna har inte meddelat resultaten av någon föregående proportionalitetsbedömning på grundval av den ram som fastställs i direktivet om proportionalitetsprövning. Beslutet att införa ny lagstiftning förefaller desto mer förvånande i Malta, som enligt resultattavlan för konsumentmarknaderna 2016 befanns ha den bäst presterande fastighetsmarknaden i hela EU 44 .

Under 2018 införde Frankrike lagstiftning för att skydda fastighetsmäklare yrkestitel.

Även om Tyskland avstod från regleringar för fastighetsmäklare verkar Rumänien ha för avsikt att reglera tillträdet till yrket.

När det gäller utbildning kräver fortfarande de flesta länder en utbildning på mellan två och tre år som kan behöva kompletteras med praktik och/eller yrkeserfarenhet och/eller ett prov. Detta står i kontrast till länder som Kroatien, Finland, Ungern och Italien och Malta som har relativt låga kvalifikationskrav. Med undantag för Kroatien, Finland, Ungern, Italien och Sverige har de flesta länder alternativa vägar för att få de kvalifikationer som krävs.

I mars 2020 antog Cypern ett cirkulär där den nationella lagstiftningen tolkades så att varje fysisk person som är knuten till en fastighetsförmedling måste vara en registrerad fastighetsmäklare, vilket verkar innebära ett krav på 100 % aktieinnehav. I Malta innebär den nya regleringen att den enda möjliga bolagsformen för fastighetsmäklare är enkelt bolag. Fastighetsmäklare får alltså inte bilda ett företag med icke-professionella eller andra yrkesutövare som inte har licens som fastighetsmäklare. Belgien kräver fortfarande att 60 % av aktierna och rösträtterna i professionella fastighetsbolag innehas av kvalificerade yrkesutövare.

I Spanien fortsätter vissa regioner som Katalonien att reglera yrket genom att begränsa verksamhet och skydda titeln.

Eftersom Slovakien vidhåller att yrket fastighetsmäklare inte är reglerat, måste yrkesutövare från andra EU-medlemsstater som vill arbeta som fastighetsmäklare fortsatt följa ett förfarande för akademiskt erkännande av sina examensbevis.

Under tiden avskaffade Slovenien sitt krav på medborgarskap.

II.7.    Turistguider

Turistguideyrket är fortfarande reglerat i två tredjedelar av medlemsstaterna, med ett tydligt geografiskt fokus på södra och östra Europa.

Diagram 8. Begränsningsindikator: Turistguider 45  

Källa: Europeiska kommissionen (2021).

Diagram 8 visar medlemsstaternas relativa position vad gäller begränsningar i fråga om tillträde till och utövande av yrket som turistguide, enligt den uppdaterade begränsningsindikatorn. Jämfört med 2017 reviderades indikatorn något för att bättre fånga upp omfattningen av verksamheter som är förbehållna turistguider och begränsningar som härstammar från andra typer av krav.

Varken Belgien eller Bulgarien har angett detta yrke bland de reglerade yrkena i databasen över reglerade yrken, men det står klart att båda medlemsstaterna har reglerat yrket åtminstone sedan 2016.

Rekommendationerna från 2017 fokuserade på motiveringen och proportionaliteten i regleringen av yrket och på översynen och bedömningen av omfattningen av förbehållna verksamheter. Medlemsstater med olika regionala bestämmelser ombads att noggrant undersöka splittringen i fråga om reglerna och det geografiska tillämpningsområdet för tillstånd för turistguider. Slutligen uppmanade kommissionen medlemsstaterna att se över förteckningarna där rätten att arbeta i ett stort antal turistmål förbehålls innehavare av särskilda tillstånd.

Kommissionen rekommenderade alla medlemsstater som reglerar yrket att bedöma om en sådan reglering alls var nödvändig eller om mindre restriktiva regler skulle kunna uppnå målet att skydda det kulturella, historiska, arkeologiska och konstnärliga arvet och uppskattningen av detta. Dessa överväganden, som lagts fram av medlemsstaterna för att motivera reglering, erkändes av EU-domstolen som tvingande hänsyn till allmänintresset som kan motivera en inskränkning. Proportionaliteten i sådana regler bör dock bedömas grundligt. Medlemsstaterna bör därför endast införa regler och skyldigheter för tillträde till och utövande av yrket som turistguide om detta är uppenbart nödvändigt för att förhindra att kulturrikedomen i en medlemsstat skadas.

Ingen av de medlemsstater som reglerade yrket informerade kommissionen om en översyn och kommissionen noterar att endast mycket begränsade reformer hade antagits.

Även om yrket fortfarande är reglerat i Slovenien, med en bred omfattning förbehållna verksamheter, lättades tillträdeskraven genom att förhandsvillkoren för att avlägga statlig examen avskaffades.

Litauen ändrade regleringen av turistguider 2018, men trots rekommendationerna blev kraven för tillträde till yrket strängare, särskilt när det gäller omfattningen av förbehållna verksamheter. Litauen lättade dock på flera krav, till exempel genom att avskaffa den teoretiska delen av statsexamen.

Kroatien antog en ny lag om turismtjänster i slutet av 2017. Ändringarna tog dock inte upp någon av de farhågor som kommissionen tagit upp när det gäller turistguider och verkar till och med ha förvärrat situationen. Genom den nya lagen avskaffades dock kravet på att bevisa ”affärsmässig förmåga”.

Grekland har inte genomfört någon reform, men sedan 2017 arbetar turistministeriets turistguideskolor på nytt med ett tvåårigt program för att få ett examensbevis. Inskrivningen i dessa skolor är förenad med villkor och begränsningar. Frankrike öppnade också upp begränsningarna och tillträdet till yrket genom att lägga till en tredje utbildningsväg för att erhålla de yrkeskvalifikationer som krävs.

Slutligen konstaterar kommissionen att Tjeckien 2021 har antagit en reform som innebär att turistguideyrket reglerades genom att titeln skyddades. Turistguideyrket kan endast utövas med ett synligt placerat kort (klass I eller II) som utfärdas av ministeriet för regional utveckling efter ansökan. För att få ett II-kort krävs yrkeskvalifikationer.

Österrike, Bulgarien, Malta och Slovenien begränsar ett mycket brett spektrum av verksamheter för innehavare av särskilda yrkeskvalifikationer. Detta omfattar arbete som en guide för att visa och förklara ett lands sociala och politiska situation i nationella och internationella sammanhang, eller ibland till och med som vägledning vid idrottsevenemang och sociala evenemang och eskortera turister från flygplatsen till hotellet. Sådana begränsningar begränsar allvarligt tillträdet till dessa verksamheter och måste minimeras till vad som är absolut nödvändigt för att skydda allmänintresset.

Bulgarien såg över regleringen för yrket 2019, men omfattningen av förbehållna verksamheter förblev oförändrad. Ändringar i lagstiftningen i Slovenien påverkade inte reglerna om begränsningarnas omfattning. Inga ändringar har antagits i Österrike eller i Malta.

I Kroatien, Italien och Spanien är yrket reglerat på regional nivå, vilket innebär att yrkesutövare kan behöva skaffa sig olika kvalifikationer och tillstånd inom en och samma medlemsstat om de vill tillhandahålla tjänster i mer än en region. Sådana skillnader försvårar tillträdet till och utövandet av yrket 46 och kan ge upphov till frågor om förenlighet med EU-rätten, särskilt artikel 10.4 i tjänstedirektivet (direktiv 2006/123/EG) och artikel 7.2a i direktivet om yrkeskvalifikationer (2005/36/EG).

Till följd av ett överträdelseförfarande som inletts av kommissionen meddelade Kroatien att landet skulle ersätta de 21 landsspecifika yrkesproven med en centraliserad examen. Spanien och Italien har inte informerat kommissionen om några reformer eller förtydliganden av det nuvarande systemet för de olika befintliga förordningarna.

År 2016 införde Belgien titelskydd för olika typer av turistguider i regionen Vallonien. Även om dessa titlar endast gäller i denna region, planeras inget särskilt system för ömsesidigt erkännande av turistguider från de två andra regionerna, eftersom regionerna Bryssel och Flandern inte anser det nödvändigt att reglera yrket.

I Slovenien får kommunerna fortfarande fastställa villkor för tillträde till yrket i ett visst turistområde och ge titelskydd åt dem som uppfyller dessa villkor. Eftersom verksamheter förbehållna turistguider fastställs på kommunal nivå kan dessa skilja sig mycket i hela landet.

Kroatien och Frankrike har förteckningar över platser där guidning är förbehållet innehavare av särskilda kvalifikationer. Detta kan leda till en splittrad marknad och lägga en betydande börda på tjänsteleverantörer från andra medlemsstater som visar runt turister i olika delar av ett land och inte begränsar sina tjänster till en viss plats. Sådana förteckningar, särskilt om de omfattar ett betydande antal platser, skapar omotiverade begränsningar om skälen till att ta med en viss plats inte har bedömts ordentligt. 

Frankrike tillåter endast kvalificerade turistguider att arbeta vid ett visst antal historiska monument, men lagstiftningen i Kroatien innehåller en lång lista över skyddade orter och platser (som omfattar de flesta av Kroatiens viktigaste sevärdheter) för vilka turistguider måste klara en eller flera separata examina. Detta innebär att en turistguide som vill arbeta på skyddade platser i hela Kroatien måste klara upp till 21 separata distriktsspecifika examina, som oftast anordnas separat per distrikt och kräver att kandidaten betalar en avgift per examen. Malta använder en liknande förteckning över skyddade platser.

Till följd av överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen meddelade Kroatien att landet avsevärt skulle minska antalet platser som ingår i förteckningen över skyddade platser, som för närvarande täcker de flesta av de viktigaste sevärdheterna.

År 2017 avskaffade Italien sin förteckning från 2015 och reserverade ett stort antal sevärdheter till innehavare av särskilda tillstånd, genom ett beslut som meddelats av en förvaltningsdomstol.

III.    Uppföljningsåtgärder

Översikten ovan visar att medlemsstaterna, trots den särskilda vägledning som kommissionen gav i 2017 års rekommenderade reformer, inte har gjort några större framsteg när det gäller att omvärdera och avskaffa omotiverad eller oproportionerlig yrkesreglering. Syftet med detta meddelande är att stödja och stärka de nationella insatserna för en ändamålsenlig reglering. Det kompletterar andra EU-initiativ, såsom den uppdaterade industristrategin från 2020, genom att kartlägga vissa områden med jämförelsevis hög regleringsnivå och genom att visa på konkreta möjligheter att öka konkurrenskraften på den inre marknaden för tjänster.

Kommissionen planerar att följa upp dessa rekommendationer genom att noga övervaka medlemsstaternas åtgärder på detta område och föra en fortlöpande dialog med berörda parter, särskilt via dess expertgrupper. Framsteg med reformer eller avsaknaden av framsteg kommer också att vara ett återkommande fokus i dialogen med medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen och faciliteten för återhämtning och resiliens. Om det är tydligt att de nationella reglerna strider mot EU-lagstiftningen kommer kommissionen att samarbeta med de berörda medlemsstaterna och vid behov inleda verkställighetsåtgärder. Kommissionen har för avsikt att fortsätta uppdatera de rekommenderade reformerna när det är nödvändigt och ändamålsenligt. Möjligheten att utveckla ytterligare indikatorer och utvidga tillämpningsområdet till andra ekonomiskt viktiga yrken kommer också att undersökas.

Rekommendationerna och uppföljningen av dem utgör ett komplement till de åtgärder som anges i meddelandet Uppdatering av industristrategin 2020 47 . Dessa åtgärder kan komma att inriktas på liknande ekonomiska sektorer och kommer att möjliggöra genomtränglighet på den inre marknaden, bland annat genom försök med nya metoder som utarbetas i samarbete med medlemsstaterna och de berörda parterna, till exempel en bedömning av fördelarna med harmoniserade standarder för tjänster inom vilka detta kunde ha ett mervärde 48 .

(1)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om rekommenderade reformer för reglering av yrkesmässiga tjänster, COM(2016) 820 final, åtföljt av SWD(2016) 436 final.

(2)

 SWD(2021) 351 final, Annual Single Market Report 2021, följedokument till COM(2021) 350 final, Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning.

(3)

 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Uppdatering av industristrategin 2020: en starkare inre marknad för EU:s återhämtning, COM(2021) 350.

(4)

 Långsiktig handlingsplan för bättre genomförande och efterlevnad av inremarknadsreglerna, COM(2020) 94 final.

(5)

 Se https://ec.europa.eu/growth/tools-databases/regprof/ .

(6)

dvs. tjänsternas allt större indirekta bidrag till produktionen av varor, antingen som insatstjänster och verksamhet inom företagen eller som producerade tjänster i kombination med varor. Copenhagen Economics uppskattar exempelvis att mellan 25 och 60 % av sysselsättningen inom tillverkningsföretagen avser tjänstefunktioner och att omkring 14 miljoner arbetstillfällen inom tjänstesektorn är förankrade i EU:s export av varor (Copenhagen Economics, 2018: Making EU trade in services work for all). Se https://www.copenhageneconomics.com/publications/publication/making-eu-trade-in-services-work-for-all .

(7)

Med företagstjänster avses sektorer som stöder företag med en rad olika tjänster som juridiska tjänster, redovisningstjänster och ingenjörstjänster. Reglerade yrkesmässiga tjänster förekommer inom många andra delar av ekonomin, men de flesta av de yrken som omfattas av detta meddelande ingår i sektorn för företagstjänster.

(8)

Eurostat, 2017.

(9)

Som exempel kan nämnas att cirka 5 % av de totala insatsvarorna och insatstjänsterna inom byggsektorn i EU utgörs av arkitekt- och ingenjörstjänster (Eurostat 2019).

(10)

Konsortium som leddes av Prometeia SpA (2021): The impact of regulatory environment on digital automation in professional services. Studie för Europeiska kommissionen. Studien omfattar arkitekt-, ingenjörs-, och redovisningstjänster samt juridiska tjänster i 12 medlemsstater (Belgien, Kroatien, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Spanien, Sverige). Se https://data.europa.eu/doi/10.2873/310173 .

(11)

 Se not 10.

(12)

Se https://ec.europa.eu/growth/tools-databases/regprof/ . Databasen innehåller information om de reglerade yrken som omfattas av direktiv 2005/36/EG och visar omkring 600 olika generiska yrken som omfattas av yrkesreglering. Varje generiskt yrke omfattar vanligtvis många fler specifika yrken, vilket innebär att antalet reglerade yrken i EU uppgår till nästan 6 000.

(13)

Koumenta M. och M. Pagliero, 2016: Measuring Prevalence and Labour Market Impacts of Occupational Regulation in the EU. Se https://ec.europa.eu/growth/content/measuring-prevalence-and-labour-market-impacts-occupational-regulation-eu_en .

(14)

SWD(2020) 54 final.

(15)

COM(2016) 820 final.

(16)

Se det tillhörande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar för närmare uppgifter om metoden.

(17)

JRC (2018): Statistical Audit of the Restrictiveness Index for Seven Regulated Professions. Se https://ec.europa.eu/jrc/en/publication/jrc-statistical-audit-restrictiveness-index-seven-regulated-professions . 

(18)

Pelkmans J. (2017): The New Restrictiveness Indicator for Professional Services: an Assessment. Study for the IMCO committee of the European Parliament. Se https://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2017/607349/IPOL_STU(2017)607349_EN.pdf .

(19)

Indikatorn visar den övergripande graden av begränsande reglering på en skala från 0 (minst begränsande) till 6 (mest begränsande). Poängen för 2017 räknades om för att ta hänsyn till metodjusteringar och ny information från medlemsstaterna.

(20)

Dvs. arkitekter som omfattas av ytterligare intygsförfaranden för att bedriva specifik verksamhet.

(21)

Alla företag i Estland som vill tillhandahålla tjänster inom bygg-, projekterings-, byggmätnings-, energibesiktnings- och bygginspektionssektorer samt konsulttjänster för byggnadsprojekt och byggnader, eller utfärda energicertifikat, måste registrera sig i registret för ekonomisk verksamhet och namnge en ledande specialist för respektive område.

(22)

 Kroatien har också avskaffat kravet på medlemskap i handelskammare för byggledare. Enligt de kroatiska myndigheterna har bosättningskravet också tagits bort.

(23)

76 certifieringsbara verksamhetsområden inom byggsektorn, varav 16 verksamheter finns inom projektering.

(24)

Arkitekter med full licens, arkitekter med bygglicens inom specialområdet struktur och konstruktion, arkitekter med bygglicens inom specialområdet arkitektur samt tekniska arkitekter med bygglicens inom specialområdet arkitektur.

(25)

Enligt den tidigare lagen kunde endast fysiska personer och väg- och vattenbyggnadsföretag vara delägare i ett arkitekt- eller ingenjörsbolag, och endast fysiska personer som är delägare i ett sådant bolag och innehar majoriteten av aktierna kunde utses till företagsledare och företrädare för bolaget.

(26)

 Domstolen slog fast att ”Österrike inte lagt fram några konkreta argument för att visa att andra mindre restriktiva åtgärder, såsom antagandet av bestämmelser om intern organisation för ett sektorövergripande bolag, som kommissionen föreslagit, inte skulle vara ägnade att säkerställa opartiskheten, oberoendet och integriteten för en civilingenjör som utövar sin verksamhet inom ramen för ett sådant bolag”.

(27)

Indikatorn visar den övergripande graden av begränsande reglering på en skala från 0 (minst begränsande) till 6 (mest begränsande). Poängen för 2017 räknades om för att ta hänsyn till metodjusteringar och ny information från medlemsstaterna.

(28)

Indikatorn visar den övergripande graden av begränsande reglering på en skala från 0 (minst begränsande) till 6 (mest begränsande). Poängen för 2017 räknades om för att ta hänsyn till metodjusteringar och ny information från medlemsstaterna.

(29)

I Frankrike är skatterådgivning förbehållen advokater, men revisorer kan ge sina klienter skatterådgivning om det rör sig om en sidoverksamhet som är kopplad till deras huvudsakliga redovisningsverksamhet. Revisorer och notarier kan också ge skatterådgivning om denna avser den egna verksamheten.

(30)

På grundval av de likheter som finns i yrkesregleringen, framför allt genom titelskyddet, omfattas advokater av två särskilda direktiv, ett som ger möjlighet att temporärt eller tillfälligt tillhandahålla tjänster under hemlandets yrkestitel (direktiv 77/249/EEG) och ett annat som ger möjlighet att etablera sig permanent i en annan medlemsstat under hemlandets yrkestitel (direktiv 98/5/EG). Även om dessa två direktiv inte definierar verksamhet som endast får utövas inom yrket i allmänhet, hänvisar de i diverse ordalag till advokatverksamhet, t.ex. företrädande av en klient inför domstol eller vid en offentlig myndighet samt juridisk rådgivning.

(31)

Indikatorn visar den övergripande graden av begränsande reglering på en skala från 0 (minst begränsande) till 6 (mest begränsande). Poängen för 2017 räknades om för att ta hänsyn till metodjusteringar och ny information från medlemsstaterna.

(32)

Endast juridiska ombud kan vara anställda och advokater kan inte det.

(33)

En klient kan inte anlita en barrister direkt, utan detta måste ske genom en advokat.

(34)

Se mål C-309/99, Wouters.

(35)

Om yrket inte anses vara oförenligt med advokatyrket.

(36)

Med undantag för företag som vill inneha titeln Rechtsanwaltsgesellschaft.

(37)

I en del medlemsstater kallas patentombud för patentadvokater (t.ex. Patentanwälte i Österrike och Tyskland).

(38)

Det bör även nämnas att det finns europeiska patentombud som är auktoriserade enligt den europeiska patentkonventionen, som undertecknats av alla medlemsstater. Auktoriseringen ger yrkesutövaren rätt att använda denna titel när han/hon fungerar som ombud inför Europeiska patentverket (EPO). Auktoriseringen innebär dock inte att yrkesutövaren får fungera som patentombud i de signatärstater där yrket är reglerat.

(39)

Indikatorn visar den övergripande graden av begränsande reglering på en skala från 0 (minst begränsande) till 6 (mest begränsande). Poängen för 2017 räknades om för att ta hänsyn till metodjusteringar och ny information från medlemsstaterna.

(40)

Domstolens dom av den 29 juli 2019, kommissionen/Österrike, C-209/18.

(41)

I dessa länder är det normalt inte obligatoriskt att en notarie eller advokat ingriper i överlåtelseprocessen, och fastighetsmäklare kan arbeta under hela överföringsprocessen, även vid överföringen av handlingen och betalningen.

(42)

I Spanien regleras fastighetsmäklartjänster i vissa fall regionalt.

(43)

 Indikatorn visar den övergripande graden av begränsande reglering på en skala från 0 (minst begränsande) till 6 (mest begränsande). Poängen för 2017 räknades om för att ta hänsyn till metodjusteringar och ny information från medlemsstaterna.

(44)

 Consumer Market Scoreboard 2016, finns tillgänglig på https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/consumer_markets_scoreboard_2016_en.pdf .

(45)

Indikatorn visar den övergripande graden av begränsande reglering på en skala från 0 (minst begränsande) till 6 (mest begränsande). Poängen för 2017 räknades om för att ta hänsyn till metodjusteringar och ny information från medlemsstaterna.

(46)

Se även arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om kontroller av den inre marknaden för tjänster, SWD(2012) 147 final, som åtföljer kommissionens meddelande om genomförandet av tjänstedirektivet, COM(2012) 261 final.

(47)

COM(2021) 350 final.

(48)

Initiativ av detta slag skulle kunna genomföras inom andra tjänstesektorer än de som omfattas av detta meddelande, beroende på resultaten av den inledande bedömning som ska göras.