EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 4.3.2021

COM(2021) 102 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN EMPTY

Handlingsplan för den europeiska pelaren för sociala rättigheter

{SWD(2021) 46 final}

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Handlingsplan för den europeiska pelaren för sociala rättigheter

När vi övervinner pandemin, förbereder nödvändiga reformer och påskyndar den gröna och digitala omställningen anser jag att det är dags att också anpassa det sociala regelverket. Ett regelverk som garanterar solidaritet mellan generationerna. Ett regelverk som belönar företagare som tar hand om sina anställda. Som är inriktat på jobb och öppnar möjligheter. Som skapar lika villkor för kompetens, innovation och socialt skydd. 

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen (tal till Europaparlamentet den 20 januari 2021)

Omställningen till en grönare, rättvisare och mer inkluderande framtid kommer att medföra kostnader och utmaningar på kort sikt. Det är därför mycket viktigt att stödja förändringarna och att hjälpa samhällen och individer att anpassa sig till den nya världen. Detta kräver att man noga uppmärksammar sociala frågor. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör genomföras på EU- och medlemsstatsnivå med vederbörlig hänsyn till respektive befogenheter.

Europeiska rådet – En ny strategisk agenda 2019–2024

Europaparlamentet betonar att framsteg mot ett hållbart, rättvist och inkluderande socialt Europa kräver ett starkt gemensamt engagemang för både främjandet av FN:s Agenda 2030 och genomförandet och förverkligandet av principerna och rättigheterna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

Europaparlamentets resolution om ett starkt socialt Europa för rättvisa omställningar
(den 17 december 2020)

1. Ett starkt socialt Europa för en rättvis omställning och återhämtning

Ett starkt socialt Europa handlar om människor och deras välbefinnande. Europa har världens mest jämlika samhällen, de högsta standarderna när det gäller arbetsvillkor och ett brett socialt skydd. Konkurrenskraftig hållbarhet 1 är kärnan i Europas sociala marknadsekonomi, där målet är en modell för hållbar tillväxt för alla som ger bäst resultat för människorna och planeten. Europas sociala och ekonomiska resiliens vilar på denna unika modell 2 .

Människorna i Europa värdesätter denna unika sociala och ekonomiska modell och förväntar sig att den ska skapa möjligheter för alla oavsett kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Unionens ambition är att leva upp till löftet om delat välstånd. Detta är också löftet i den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen 2017.

Klimatförändringar och miljöförändringar, digitalisering, globalisering och demografiska trender förändrar snabbt våra vardagsliv. Covid-19 har orsakat ytterligare drastiska förändringar i våra jobb, utbildning, ekonomi, välfärdssystem och sociala liv. Det är i tider av djupgående omvandlingar som dessa som vår sociala väv testas. Människorna i Europa håller med all rätt fast vid löftet om en fungerande social marknadsekonomi med arbeten som möjliggör ett anständigt liv och skydd i svåra tider. Nio av tio personer anser att sociala Europa är viktigt för dem och bör erbjuda lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden samt rättvisa arbetsförhållanden och socialt skydd 3 . Att förbättra och anpassa vårt ”sociala regelverk” – att främja en ekonomi som fungerar för människor och främja sociala framsteg – står i centrum för Europas svar på dessa förändringar.

De kraftfulla politiska åtgärderna mot covid-19-pandemin på både nationell nivå och EU-nivå har varit framgångsrika när det gäller att begränsa dess konsekvenser för sysselsättningen och samhället. Med stark enighet och samordning har den europeiska solidariteten gett stöd till medlemsstaterna för att införa system för korttidsarbete och liknande åtgärder för att behålla arbetstillfällena i syfte att minska arbetslösheten i hälsonödläget. Detta har bidragit till att upprätthålla sysselsättning, inkomster och ekonomi.

Samma enighet, samordning och solidaritet kommer att behövas även under de kommande åren för att ta steget till ett grönare och mer digitalt decennium där européerna kan utvecklas. De utmaningar som ligger framför oss i varierande grad är dock desamma i alla medlemsstater. Vi måste sträva efter ett nytt ”socialt regelverk” som säkerställer solidaritet mellan generationerna och skapar möjligheter för alla, belönar företagare som tar hand om sina anställda, fokuserar på arbetstillfällen och främjar bättre levnads- och arbetsvillkor, investerar i högkvalitativ och inkluderande utbildning, kompetens och innovation samt säkerställer ett fullgott socialt skydd för alla. Vi måste stärka de sociala rättigheterna och stärka den europeiska sociala dimensionen i all unionspolitik i enlighet med fördragen 4 . Detta kommer att säkerställa att omställningen till klimatneutralitet, digitalisering och demografiska förändringar är socialt rättvis och rimlig och kommer att göra den europeiska gröna given och det kommande digitala decenniet 2030 till en framgång för alla européer.

De 20 principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter är en ledstjärna för att styra oss mot ett starkt socialt Europa och fastställa visionen för vårt nya ”sociala regelverk”. De uttrycker principer och rättigheter som är avgörande för rättvisa och välfungerande arbetsmarknader och välfärdssystem i 2000-talets Europa. Vissa principer bekräftar rättigheter som redan finns i unionens regelverk. Andra sätter upp tydliga mål för vägen framåt eftersom vi tar itu med de utmaningar som följer av den samhälleliga, tekniska och ekonomiska utvecklingen.

Ett verkningsfullt genomförande av den europeiska pelaren för sociala rättigheter är nu viktigare än någonsin och är i hög grad beroende av beslutsamhet och åtgärder i medlemsstaterna som i första hand ansvarar för sysselsättnings-, kompetens- och socialpolitiken. 

Åtgärder på EU-nivå kan komplettera nationella åtgärder och denna handlingsplan är kommissionens bidrag till genomförandet av principerna i den sociala pelaren i linje med uppmaningarna från EU:s ledare 5 och Europaparlamentet.

Handlingsplanen bygger på ett omfattande samråd som inleddes för omkring ett år sedan 6 där mer än 1 000 bidrag kom in från medborgare, EU-institutioner och organ, medlemsstater, regionala och lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer 7 . I handlingsplanen anges ett antal EU-åtgärder som kommissionen har åtagit sig att vidta under den innevarande mandatperioden med utgångspunkt i de många åtgärder som vidtagits sedan proklamationen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter i Göteborg 8 . Den innehåller också tre mål på EU-nivå som ska uppnås senast 2030 som kommer att bidra till att styra nationell politik och nationella reformer.

Det sociala toppmötet i Porto i maj 2021 kommer att ge tillfälle till att samla krafter för att på högsta politiska nivå förnya åtagandet att genomföra den sociala pelaren. Denna handlingsplan utgör kommissionens bidrag till det sociala toppmötet i Porto. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra relevanta aktörer, till exempel regionala och lokala myndigheter samt det civila samhället, att gemensamt sträva efter att påskynda genomförandet av pelaren inom sina respektive behörighetsområden och snabbt förverkliga dess principer. Så att ett starkt socialt Europa fortsätter att vara en förebild för världen.

2.Tre EU-mål för 2030

Kommissionen föreslår tre överordnade EU-mål som ska uppnås i slutet av detta årtionde på områdena sysselsättning, kompetens och socialt skydd, i överensstämmelse med FN:s mål för hållbar utveckling 11 . Tillsammans med målen i principerna för pelaren och det ekonomiska stödet i den fleråriga budgetramen 2021–2027 12 och NextGenerationEU 13 kommer målen att vägleda våra gemensamma insatser för ett starkt socialt Europa och hållbara effekter. De sociala målen kompletterar EU:s långtgående politiska mål för den gröna och digitala omställningen. De kommer att bidra till resultatinriktade politiska insatser och utgöra ett viktigt incitament för reformer och investeringar i medlemsstaterna. De kan vägleda politiska beslut i medlemsstaterna och deras regioner, bland annat i samband med de nationella planerna för återhämtning och resiliens inom faciliteten för återhämtning och resiliens och i linje med de relevanta landspecifika rekommendationerna 14 samt i samband med programplaneringen för de sammanhållningspolitiska medlen 2021–2027. De kommer också att göra det möjligt att mäta och övervaka framstegen mot målen och de politiska åtagandena inom pelaren.

De flesta instrument för att uppnå målen omfattas visserligen av medlemsstaternas behörighet, men EU:s mål återspeglar en gemensam ambition fram till 2030. Denna handlingsplan utgör ett viktigt bidrag till dessa mål.

ØMinst 78 % av befolkningen i åldern 20–64 år ska vara sysselsatt 2030.

Sysselsättningsgraden i EU var 73,1 % under 2019, vilket innebär att Europa 2020-strategins sysselsättningsmål på 75 % nästan har uppnåtts. Trots att EU har gjort sitt bästa har covid-19-krisen hejdat den positiva sysselsättningsutveckling som skett under en sexårsperiod. Under det tredje kvartalet 2020 uppgick sysselsättningsgraden till 78,3 % för män och till 66,6 % för kvinnor. Genom att fastställa ett nytt överordnat mål för 2030 bekräftar EU sitt engagemang för en inkluderande hög sysselsättningsgrad. För att uppnå detta övergripande mål ska Europa sträva efter följande:

·Minst halvera skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män jämfört med 2019. Detta kommer att vara avgörande för framsteg när det gäller jämställdhet och för att uppnå sysselsättningsmålet för hela befolkningen i arbetsför ålder.

·Öka utbudet av formell förskoleverksamhet och barnomsorg för att göra det lättare att förena arbete och privatliv och för att stödja ett starkare deltagande på arbetsmarknaden för kvinnor.

·Minska andelen unga som varken arbetar eller studerar i åldern 15–29 år från 12,6 % (2019) till 9 % genom att förbättra deras sysselsättningsutsikter.

Att se till att andra underrepresenterade grupper – t.ex. äldre, lågutbildade, personer med funktionsnedsättning, personer som bor på landsbygden och i avlägsna områden, hbtqi-personer, romer och andra etniska minoriteter som löper särskilt stor risk för utestängning eller diskriminering samt personer med invandrarbakgrund – deltar på arbetsmarknaden i största möjliga utsträckning kommer att bidra till en mer inkluderande sysselsättningstillväxt. Människor som för närvarande inte har incitament att aktivt söka arbete måste uppmuntras att delta på arbetsmarknaden för att den snabbt ska kunna återhämta sig.

I och med att arbetslivet förlängs i hela EU på grund av att befolkningen åldras befolkningen och till följd av politiska reformer bör det nuvarande statistiska begreppet ”befolkning i arbetsför ålder”, som omfattar personer från 20 till 64 år, granskas. Kommissionen kommer att utföra analyser och statistiskt arbete i samarbete med medlemsstaterna i syfte att anpassa den nuvarande indikatorn i samband med översynen av denna handlingsplan.

ØMinst 60 % av alla vuxna ska delta i utbildning varje år.

Mot bakgrund av återhämtningen och den gröna och digitala omställningen är det av yttersta vikt att vuxnas deltagande i utbildning ökar till 60 % för att man ska kunna förbättra anställbarheten, främja innovation, säkerställa social rättvisa och överbrygga den digitala kompetensklyftan. Fram till 2016 deltog dock endast 37 % av de vuxna i någon form av utbildning varje år. För lågutbildade vuxna var andelen endast 18 %. En viktig faktor för att vuxna ska kunna delta i kompetensutveckling och omskolning senare i livet är att de har fått en stark grund av grundläggande och övergripande färdigheter under den grundläggande utbildningen. Detta gäller i synnerhet mindre gynnade grupper. Under 2019 lämnade 10,2 % av ungdomarna skolan med högst grundskolekompetens och deltog inte längre i någon form av utbildning. Dessa siffror riskerar att förvärras till följd av den nuvarande krisen. Det krävs därför kraftfullare insatser för att öka vuxnas deltagande i utbildning och för att förbättra resultaten i den grundläggande utbildningen. Detta innebär särskilt följande:

·Minst 80 % av alla i åldern 16–74 år ska ha grundläggande digitala färdigheter, eftersom detta är en förutsättning för inkludering och deltagande på arbetsmarknaden och i samhället i ett digitalt omvandlat Europa.

·Andelen unga med högst grundskoleutbildning ska minskas ytterligare och deltagandet i gymnasieutbildning bör öka.

Dessa mål bygger på målen i den europeiska kompetensagendan 15 , rådets rekommendation om yrkesutbildning 16 och rådets resolution om det europeiska området för utbildning 17 .

ØMinst 15 miljoner ska lyftas ur riskzonen för fattigdom eller social utestängning fram till 2030.

Fattigdomen och den sociala utestängningen har minskat i EU under det senaste årtiondet. Under 2019 riskerade omkring 91 miljoner människor (varav 17,9 miljoner var barn i åldern 0–17 år) att drabbas av fattigdom eller social utestängning i EU, nästan 12 miljoner färre än 2008, och omkring 17 miljoner färre än 2012. Det ambitiösa sociala målet i Europa 2020-strategin om en minskning med 20 miljoner euro uppnåddes dock inte. Covid-19-pandemin förväntas förvärra situationen och leda till större ekonomisk osäkerhet, fattigdom och inkomstskillnader på kort sikt. Av de 15 miljoner människor som ska få hjälp att ta sig ur fattigdom eller social utestängning ska minst 5 miljoner vara barn. En satsning på barnen innebär inte bara att de får tillgång till nya möjligheter utan kommer också att bidra till att bryta spiralen av nedärvd fattigdom och förhindra att de i vuxen ålder löper risk för fattigdom eller social utestängning. På detta sätt skapas långsiktiga systemeffekter.

Dessa tre överordnade mål för 2030 bedöms samtidigt vara ambitiösa och realistiska. Även om den grad av osäkerhet som är kopplad till pandemin och dess konsekvenser för våra samhällen och ekonomier inte gör det möjligt att fullt ut förutsäga vilka framsteg som förväntas under de kommande åren återspeglar de föreslagna målen de senaste ekonomiska prognoserna samt effekterna av covid-19-krisen enligt de senaste tillgängliga uppgifterna och tidigare erfarenheter (dvs. utvecklingen efter finanskrisen) 18 .

Dessa mål måste eftersträvas för att Europa ska kunna behålla sitt ledarskap när det gäller att främja människors välbefinnande. Även om framstegen sannolikt kommer att variera under perioden fram till 2030 och mellan medlemsstaterna är det möjligt att uppnå målen om alla medlemsstater, med beaktande av varje lands utgångsläge, sluter sig samman och gemensamt vidtar åtgärder i syfte att främja konvergens uppåt och välbefinnande. Kommissionen uppmanar Europeiska rådet att godkänna dessa tre mål. Rådet uppmanar dessutom medlemsstaterna att fastställa egna nationella mål som ett bidrag till denna gemensamma strävan. 

Dessa nya mål kommer att understödjas av en revidering av den sociala resultattavlan. Den reviderade resultattavlan kommer att användas för att följa utvecklingen och resultaten i medlemsstaterna och göra det möjligt för kommissionen att övervaka genomförandet av principerna i den sociala pelaren som en del av den väletablerade ramen för politisk samordning inom den europeiska planeringsterminen.

3.Genomförande av principerna för den sociala pelaren

Sedan proklamationen av den sociala pelaren vid toppmötet i Göteborg 2017 har betydande åtgärder redan antagits 19 på EU-nivå, nationell, regional eller lokal nivå med stöd av EU-medel, tekniskt stöd och vägledning genom den europeiska planeringsterminen och rekommendationer för att stärka EU:s sociala dimension 20 . Nu är det dags att göra en samlad insats – med deltagande av alla förvaltningsnivåer, arbetsmarknadens parter och andra aktörer – för att fullt ut genomföra principerna i den sociala pelaren. De följande avsnitten inriktas på områden där ytterligare uppmärksamhet behövs, inte bara mot bakgrund av den nuvarande återhämtningen utan även på längre sikt, för att bygga ett starkare socialt Europa senast 2030 till förmån för alla européer.

3.1Fler och bättre arbetstillfällen

Skapa arbetstillfällen i realekonomin

I dag är det en prioritering för EU att bevara och skapa nya arbetstillfällen. Att ha ett högkvalitativt arbete är en viktig källa till inkomst, mening och tillfredsställelse och det är avgörande för social inkludering och aktivt deltagande i samhället. Mellan 2014 och 2019 tillkom över 14,5 miljoner arbetstillfällen i EU:s ekonomi. Coronaviruskrisen har dock hejdat denna trend och många européer har sett sina försörjningsmöjligheter och sysselsättningsutsikter hotade. 

Tack vare det omedelbara svaret på krisen kunde EU och de nationella åtgärderna i stor utsträckning dämpa de negativa effekterna. System för korttidsarbete har fungerat bra när det gäller att bevara sysselsättningen i samband med pandemin och bör vid behov fortsätta att gälla. Det europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure) 21 har inrättats i linje med kommissionens politiska riktlinjer och utgör ett verktyg för att skydda våra medborgare vid chocker som kommer utifrån. Det tillhandahåller lån för finansiering av system för korttidsarbete och liknande åtgärder i synnerhet för egenföretagare. EU utfärdade EU:s första sociala obligationer någonsin för att finansiera dessa lån och bidrog dessutom till att utveckla den sociala finansieringen i Europa. I slutet av 2020 hade totalt 90,3 miljarder euro i ekonomiskt stöd godkänts för att hjälpa 18 medlemsstater inom ramen för instrumentet. I början av februari 2021 hade 15 EU-länder fått omkring 53,5 miljarder euro stöd från Sure och ytterligare stöd kommer att beviljas. En noggrann utvärdering av hur framgångsrikt Sure har varit ska göras under de kommande åren.

När Europa går från krishantering till återhämtning krävs dock ett mer framåtblickande stöd för att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet och sysselsättning för att man ska kunna bygga upp en hållbar väg mot sysselsättningsmålet på 78 % för 2030. På grund av pandemin är det osannolikt att många sektorer kommer att återhämta sig helt under en längre tid och många företag kommer att ta sig ur krisen i finansiellt nödläge. Att återställa och främja en fullt fungerande inre marknad är av avgörande betydelse för att stödja återhämtningen och maximera sysselsättningspotentialen i de ekonomiska ekosystemen. I detta sammanhang behövs ett strategiskt tillvägagångssätt för att gradvis övergå från nödåtgärder till åtgärder som kan bidra till återhämtningen. Investeringar i människor är avgörande för att underlätta övergången från arbete till arbete i riktning mot de gröna och digitala sektorerna och för att stödja omstrukturering i de sektorer som drabbats hårdast av pandemin. Nya politiska lösningar bör omfatta en sammanhängande uppsättning aktiva arbetsmarknadsåtgärder inklusive tillfälliga anställnings- och övergångsincitament, kompetenspolitik och förbättrade arbetsförmedlingar med fullt utnyttjande av tillgängliga EU-medel. Åtgärderna kan till exempel omfatta stöd till lärlingsutbildning och företagaranda eller planer för återanställning som utformats för att stödja arbetstagare som riskerar att bli arbetslösa. Investeringar i färdigheter som krävs i framväxande sektorer bör prioriteras för att ge verkliga utsikter till arbete för arbetstagare som riskerar att bli uppsagda eller som redan är arbetslösa. För att stödja en återhämtning med ökad sysselsättning i medlemsstaterna efter covid-19-krisen lägger kommissionen tillsammans med denna handlingsplan fram en rekommendation från kommissionen om effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder (Ease-åtgärder) 22 med vägledning om kombinationen av politiska åtgärder och tillgänglig finansiering för att främja jobbskapande och övergång från arbete till nya sektorer, särskilt digitala och gröna.

I denna förändringsprocess är samarbetet med arbetsförmedlingarna och dialogen mellan arbetsmarknadens parter av avgörande betydelse för att främja en socialt ansvarsfull omstrukturering 23 . Dialog mellan arbetsmarknadens parter, information till, samråd med och deltagande av arbetstagare och deras företrädare på olika nivåer (inklusive företagsnivå och branschnivå) spelar en viktig roll för att forma ekonomiska övergångar och främja innovation på arbetsplatsen, särskilt med tanke på den pågående gröna och digitala omställningen och förändringarna i arbetslivet. På EU-nivå fastställer en omfattande ram med direktiv om information till och samråd med arbetstagare regler för att skydda deras rättigheter i samband med omstruktureringar både på nationell och på transnationell nivå 24 . Nationella myndigheter och arbetsmarknadens parter måste följa dessa regler. Särskilda bestämmelser för att förbättra genomförandet och efterlevnaden av dessa direktiv kan övervägas. Investeringar i modernisering av de offentliga arbetsförmedlingarna, inklusive stödberättigande åtgärder inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens och Sammanhållningsfonden, kan öka deras kapacitet att hantera högre arbetslöshet efter pandemin och stödja ett ökat flöde av arbetstagare mellan sektorer.

Särskild uppmärksamhet måste ägnas unga och lågutbildade som är mer sårbara för fluktuationer på arbetsmarknaden. De behöver ytterligare stöd eftersom många arbetade inom de sektorer som drabbats hårdast av pandemin, till exempel turismen, andra, när de hade avslutat sina studier, hade färre möjligheter att komma in på arbetsmarknaden för första gången, och andra var tvungna att avbryta sin utbildning och kunde inte erhålla sina kvalifikationer som planerat. Den förstärkta ungdomsgarantin 25 ger vägledning för en stabil integration på arbetsmarknaden med fokus på sysselsättning av god kvalitet. Detta kommer att stödjas av NextGenerationEU och den fleråriga budgetramen, främst genom Europeiska socialfonden+ (ESF+) med stöd från faciliteten för återhämtning och resiliens för stödberättigande åtgärder. Kommissionen upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att avsätta minst 22 miljarder euro i stöd till ungas sysselsättning 26 . Praktiktjänstgöring av olika slag gör det möjligt att få praktisk och direkt erfarenhet. Detta underlättar på ett värdefullt sätt ungas tillgång till arbetsmarknaden. Detta mål kan dock endast uppnås om praktiktjänstgöringen håller god kvalitet och tillämpar rättvisa arbetsvillkor.

Stöd till sysselsättning och arbetstagare kan inte lyckas utan stöd till företag och företagare. En livskraftig industri förblir central för Europas framtida välstånd och en viktig källa till nya arbetstillfällen. Den europeiska industrin sysselsätter omkring 35 miljoner människor och många miljoner fler arbetstillfällen är kopplade till den. Med sin nya industristrategi 27 och EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin 28 som lanserades i mars 2020 lade kommissionen grunden för en industripolitik som stimulerar innovativa och konkurrenskraftiga industriella ekosystem. Våra ambitioner har inte ändrats och vi måste accelerera återhämtningen. Strategin kommer att uppdateras för att fortsätta att säkerställa Europas fördel och resiliens när det gäller konkurrens så att industrin kan driva på den gröna och den digitala omställningen. 

Små och medelstora företag spelar också en viktig roll för återhämtning med ökad sysselsättning 29 . Precis före pandemin hade 50 % av de små och medelstora företagen med minst 10 anställda ökat sin sysselsättning under de tre föregående åren och 44 % av de små och medelstora företagen hade planer på att öka antalet anställda. De som hade varit innovativa var mer benägna att öka sin sysselsättning än de som inte hade gjort det. Enbart tjänstesektorn, som i hög grad domineras av små och medelstora företag, står för omkring 70 % av EU:s bruttonationalprodukt (BNP) och sysselsättning och skapar de flesta nya arbetstillfällena. Ett exempel på detta är sektorn för hälso- och sjukvård och social omsorg vars tillväxtpotential uppskattas till 8 miljoner arbetstillfällen under de kommande 10 åren. Kvinnor är överrepresenterade inom denna del av arbetskraften och tillhandahåller både formell och informell (och obetald) omsorg. Små företag och egenföretagare, som har drabbats särskilt hårt av pandemin har ställts inför stora svårigheter för att hålla sig flytande. Ökat stöd till små och medelstora företag och entreprenörskap, inklusive kvinnligt företagande, är därför av största vikt för att hjälpa dem att återuppbygga sin verksamhet och stimulera innovativa nystartade företag att blomstra under EU:s återhämtning.

Nya möjligheter kommer också att uppstå genom den sociala ekonomin som skapar arbetstillfällen samtidigt som man tar itu med viktiga samhällsutmaningar inom en rad olika sektorer, ofta genom social innovation. Andelen avlönade arbetstillfällen i den sociala ekonomin varierar från mindre än 1 % till 10 % av den totala arbetskraften i medlemsstaterna vilket visar på en stor outnyttjad ekonomisk potential.

Anpassning av arbetsnormerna till framtidens arbete

Arbetsvillkoren i EU är bland de bästa i världen. I EU-lagstiftningen fastställs minimikrav för arbetsvillkor, arbetstid, arbetsmiljö och likabehandling av personer oavsett kön, ras eller etniska ursprung, funktionsnedsättning, religion eller övertygelse, ålder eller sexuell läggning. EU-lagstiftningen garanterar också lika behandling av mobila arbetstagare och medborgare när det gäller tillgång till sysselsättning, arbetsvillkor och alla andra sociala förmåner och skatteförmåner. Arbetslivet genomgår dock en ständig förändring, särskilt på grund av digitaliseringen. Nya sätt att organisera arbetet och nya typer av anställningsförhållanden håller på att växa fram och medför nya möjligheter och utmaningar. För att full sysselsättning ska kunna uppnås krävs det inte bara en betydande ökning av deltagandet på arbetsmarknaden utan även skäliga arbetsvillkor som grund för arbetstillfällen av hög kvalitet, vilket är ett centralt ansvar för arbetsgivarna. Beskattningen bör flyttas bort från arbete till andra källor som i högre grad stöder sysselsättning och är i linje med klimat- och miljömålen samtidigt som de skyddar skatteintäkterna för att kunna ge ett fullgott socialt skydd.

En första utmaning att ta itu med är fattigdom bland förvärvsarbetande och ojämlikhet. EU:s arbetsmarknader står inför en allt större andel lågavlönade och lågkvalificerade yrken och urholkar de traditionella strukturerna för kollektiva förhandlingar i vissa länder. För att övervaka dessa trender kommer Eurofound att fortsätta att rapportera om utvecklingen av relationerna mellan arbetsmarknadens parter och lönerna i hela EU, inklusive löner som går att leva på och ersättning till egenföretagare.

Att man ser till att lönerna är tillräckliga är avgörande för att garantera skäliga arbets- och levnadsvillkor för arbetstagare och deras familjer samt för att bygga upp rättvisa och motståndskraftiga ekonomier och stödja tillväxt för alla. För att säkerställa minimistandarder för tillräckliga minimilöner i hela EU och samtidigt stödja kollektiva förhandlingar lade kommissionen i oktober 2020 fram ett förslag till direktiv om tillräckliga minimilöner 31 med full respekt för nationella traditioner och självständigheten för arbetsmarknadens parter.

En annan viktig framväxande trend är de otydliga traditionella skiljelinjerna mellan en arbetstagare och egenföretagare samt en växande heterogenitet bland egenföretagare. Ett exempel på detta är framväxten av sårbara egenföretagare som arbetar via plattformar och arbetar under otrygga förhållanden. Pandemin har belyst detta för leveransarbetare, särskilt när det gäller deras tillgång till socialt skydd samt hälso- och säkerhetsrisker. Kommissionen samlar därför in information om arbetsvillkoren för personer som framför allt arbetar via plattformar. Enligt artikel 154 i EUF-fördraget inledde kommissionen i februari 2021 ett samråd med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen för EU:s åtgärder 32 . I juni 2020 lanserade kommissionen också ett initiativ 33 för att se till att EU:s konkurrenslagstiftning inte hindrar att arbetsvillkoren förbättras genom kollektivavtal för de egenföretagare som behöver det.

Den påskyndade digitaliseringen av arbetsplatser sätter också fokus på frågor som rör övervakning, användning av data och användning av algoritmiska förvaltningsverktyg. System för artificiell intelligens (AI) används ofta för att styra rekrytering, övervaka arbetsbelastningar, bestämma ersättningsbelopp, hantera karriärer eller öka processers effektivitet och när uppgifter med hög exponering utförs. Att ta itu med utmaningarna i samband med algoritmiskt beslutsfattande kan öka förtroendet för AI-drivna system, främja deras användning och skydda de grundläggande rättigheterna, särskilt mot riskerna för partiska beslut, diskriminering och bristande insyn.

Distansarbete har blivit normen för många på grund av pandemin och det kommer sannolikt att förbli vanligt på lång sikt. Att kunna arbeta var som helst när som helst har varit avgörande för kontinuiteten i verksamheten. Distansarbete ger möjligheter för synergier och effektivitet när det gäller balansen mellan arbete och fritid: Färre resor och minskad trötthet samt en flexiblare organisation av arbete och privatliv kan leda till produktivitetsvinster och till positiva gröna effekter. Samtidigt ökar det allmänna distansarbetet behovet av att ta hänsyn till exempelvis gränserna för avtalsenlig arbetstid och balansen mellan arbete och privatliv.

Båda utvecklingstendenserna – digitalisering och distansarbete – kräver en bred politisk debatt med alla berörda parter, särskilt arbetsmarknadens parter. I juni 2020 undertecknade branschövergripande arbetsmarknadsparter ett ramavtal om digitalisering, med bestämmelser om uppkoppling och nedkoppling 34 . Den 21 januari 2021 antog Europaparlamentet en resolution på grundval av betänkandet om rätten att inte vara uppkopplad 35 . I resolutionen uppmanas kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om minimikrav och villkor för att säkerställa att arbetstagare kan utöva sin rätt att inte vara uppkopplade. I resolutionen betonas också den grundläggande roll som arbetsmarknadens parter har när det gäller att identifiera och genomföra åtgärder som rör rätten att inte vara uppkopplad och att hitta rätt balans mellan att utnyttja de möjligheter som digitaliseringen medför för arbetsplatsen och att ta itu med de utmaningar den medför. I detta syfte rekommenderar parlamentet i sin resolution, som ett första steg, att arbetsmarknadens parter vidtar genomförandeåtgärder inom en treårsperiod.

Kommissionen har i sina politiska riktlinjer åtagit sig att svara på resolutioner som Europaparlamentet antar på eget initiativ på grundval av artikel 225 i EUF-fördraget genom att lägga fram en rättsakt, med full respekt för principerna om proportionalitet, subsidiaritet och bättre lagstiftning. Varje förslag från kommissionen till en rättsakt som rör rätten att inte vara uppkopplad måste enligt artikel 154 i EUF-fördraget bli föremål för samråd med arbetsmarknadens parter på EU-nivå som kan besluta att agera genom avtal.

Kommissionen uppmanar arbetsmarknadens parter att komma överens om gemensamma lösningar för att ta itu med de utmaningar som distansarbete, digitalisering och rätten att inte vara uppkopplad innebär. Kommissionen kommer att bedöma befintlig praxis och befintliga regler när det gäller rätten att inte vara uppkopplad och kommer proaktivt att stödja arbetsmarknadens parter i deras strävan och underlätta diskussioner samt fastställande av bästa praxis. Den kommande rapporten om genomförande av arbetstidsdirektivet 36 kommer också att ge tillfälle att ytterligare reflektera över hur distansarbete påverkar arbetstiden.

Arbetsmiljönormer för ett nytt arbetsliv

Att förbättra arbetsmiljön är inte bara viktigt för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet utan gynnar också arbetsproduktiviteten, sysselsättningen och ekonomin i stort. Arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar leder till en uppskattad årlig förlust på omkring 3,3 % av BNP i EU. Under det senaste årtiondet har EU:s politiska ram och regler för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen bidragit till att avsevärt förbättra arbetsvillkoren. Incidensen av dödsolyckor i arbetet har minskat med nästan 30 %.

EU:s strategiska ram för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen måste uppdateras på grund av de snabba tekniska och samhälleliga förändringarna. Pandemin har understrukit vikten av tillräckliga hälso- och säkerhetsåtgärder. Den allt snabbare digitaliseringen förändrar själva begreppet arbetsmiljö, arten av och innehållet i det arbete som utförs, arbetstidsarrangemang och arbetsrelationer. I detta sammanhang kan psykosociala och organisatoriska riskfaktorer ge upphov till högre nivåer av arbetsrelaterad stress, dålig psykisk hälsa samt ergonomiska risker och säkerhetsrisker. Detta är särskilt svårt för mikroföretag samt små och medelstora företag.

En hälsosam och säker arbetsmiljö är därför avgörande för att skydda arbetstagarna, upprätthålla produktiviteten och möjliggöra en hållbar ekonomisk återhämtning. I EU:s nya strategiska ram för arbetsmiljö kommer de viktigaste principerna och målen för samordnade insatser från medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter att fastställas för att förbättra arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

Arbetskraftens rörlighet

Rörlighet står i centrum för det europeiska projektet. Under de senaste åren har kommissionen föreslagit en ambitiös agenda för rättvis arbetskraftsrörlighet. Den omfattade reformen av Eures 38 , översynen av reglerna om utstationering av arbetstagare 39 , översynen av reglerna för samordning av de sociala trygghetssystemen 40 , politisk vägledning 41 och nya sociala regler för mobila arbetstagare inom vägtransportsektorn (inklusive utstationering av förare) 42 , kampen mot odeklarerat arbete och inrättandet av en europeisk arbetsmyndighet 43 . Fokus ligger nu på ett fullständigt genomförande och verkställande av dessa regler. Kommissionen kommer tillsammans med Europeiska arbetsmyndigheten att ge stöd till nationella myndigheter och arbetsmiljöinspektioner, till exempel genom kapacitetsuppbyggnad och tillhandahållande av information om rättigheter och skyldigheter vid arbete utomlands.

Covid-19-pandemin belyste de osäkra arbetsvillkoren för många mobila arbetstagare, däribland säsongsarbetare. Att skydda och förbättra deras rättigheter och arbetsvillkor och samtidigt göra arbetstagarnas rörlighet smidigare för företag och förvaltningar är avgörande för en välfungerande inre marknad. Kommissionen fastställde i sin långsiktiga handlingsplan åtgärder för bättre genomförande och efterlevnad av inremarknadsreglerna, bland annat i samband med arbetskraftens rörlighet 44 . Kommissionen har antagit riktlinjer för fri rörlighet för arbetstagare 45 och säsongsarbetare 46 i EU i samband med covid-19-utbrottet. Som uppföljning pågår insamling av bevis om anlitande av arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, särskilt i samband med gränsöverskridande arbete. Detta kommer att ligga till grund för kommissionens bedömning av behovet av lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder på EU-nivå, särskilt en eventuell översyn av direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag 47 .

3.2 Kompetens och jämställdhet

Investera i kompetens och utbildning för att skapa nya möjligheter för alla

En kvalificerad arbetskraft är motorn i en blomstrande grön och digital ekonomi som drivs av innovativa idéer och produkter samt teknisk utveckling. Allmänna och yrkesinriktade utbildningssystem spelar en viktig roll när det gäller att lägga grunden för livslångt lärande, anställbarhet och deltagande i samhället. Investering i lärande måste fortsätta eftersom eventuella förluster av lärande kommer att få långsiktiga negativa konsekvenser för produktiviteten och BNP-tillväxten.

Den gröna och digitala omställningen ökar ytterligare behovet av kontinuerliga investeringar i utbildningssystemen. Grundläggande utbildning, inklusive förskoleverksamhet och barnomsorg, utgör grunden som de grundläggande och övergripande färdigheter som krävs i samhällen i snabb förändring ska byggas på. De utgör också grunden för all vidare inlärning och kompetensutveckling. En viktig framgångsfaktor för att säkerställa att barn, ungdomar och vuxna har tillgång till modern utbildning är att skolor och yrkesutbildningscentra själva moderniseras. Främjandet av miljöhållbarhet börjar i en tidig ålder. Kommissionen kommer att lägga fram en rekommendation från rådet 48 för att hjälpa till att integrera biologisk mångfald och ekosystem i den allmänna och yrkesinriktade utbildningen. Dessutom kommer flaggskeppen i den gröna given enligt faciliteten för återhämtning och resiliens, till exempel Starta, Renovera och Ladda och tanka att stödja tillskott av nya gröna förmågor och ge upphov till nya möjligheter till jobb i anslutning till gröna teknologier.

Syftet med handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027 49 , inklusive den kommande europeiska digitala utbildningsplattformen, är vidare att stödja utvecklingen av ett högpresterande digitalt utbildningssystem i Europa och att förbättra digitala färdigheter och kompetenser så att den digitala omställningen gynnar alla. Dessa mål blev ännu mer relevanta under covid-19-krisen, då barn och ungdomar från mindre gynnade miljöer har haft stora svårigheter att få tillgång till utbildning och fortbildning på nätet.

Högskolor och yrkesutbildning säkerställer att vår nuvarande och framtida arbetskraft har lämpliga färdigheter och kan bidra till återhämtningen. Det europeiska området för utbildning, kompetensagendan 2020 50 , handlingsplanen för digital utbildning och rådets rekommendation om yrkesutbildning för hållbar konkurrenskraft, social rättvisa och motståndskraft 51 hjälper medlemsstaterna att ta itu med dessa utmaningar. Det europeiska forskningsområdet är också en hörnsten för att göra Europa konkurrenskraftigt och hållbart och frigöra möjligheter genom innovation 52 .

För att nå kompetensmålet för 2030 enligt vilket 60 % av de vuxna ska delta i utbildning varje år krävs det fortsatta offentliga och privata investeringar som underlättar tillgången till utbildning för personer i arbetsför ålder. Den förstärkta EU-finansieringen ger aldrig tidigare skådade möjligheter: ESF+ 53 , med en budget 54 på 88 miljarder euro, kommer att förbli en viktig finansieringskälla för kompetens och utbildning. Erasmus+ 55 , med en särskild budget på mer än 26 miljarder euro 56 , kommer att bidra till kompetensutveckling och investeringar i allmänna och yrkesinriktade utbildningssystem, särskilt projekt som Europauniversitet och kompetenscentra för yrkesutbildning. Medlemsstaterna kommer även att ha tillgång till Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) när det gäller stöd till infrastruktur och utrustning för utbildning och till instrumentet 57 för tekniskt stöd när det gäller inrättande av inkluderande strategier för kompetenshöjning och omskolning av vuxna, utformning av certifierings- och valideringssystem samt främjande av kontinuitet i lärandet och rörlighet mellan yrkesutbildningsanordnare.

Faciliteten för återhämtning och resiliens kan också underlätta investeringar och reformer på detta område, såsom framgår av det flaggskeppsinitiativ för kompetensutveckling och omskolning som föreslagits av kommissionen och i kommissionens rekommendation om effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder (Ease-åtgärder) som läggs fram tillsammans med denna handlingsplan. Nya privata investeringar från både stora och små företag måste också uppmuntras. En del av den nya kompetensagendan för Europa är den kompetenspakt 58 som lanserades i november 2020 och som är en delad modell för engagemang i regioner, sektorer och värdekedjor för företag som är måna om arbetskraftens kompetens. En expertgrupp på investering i allmän utbildning och yrkesutbildning kommer att stötta medlemsstaterna med att utforma ändamålsenlig finansiering.

Att ge enskilda personer möjlighet att delta i lärande under hela livet och yrkeslivet kräver också en omprövning av politiken. Enligt kompetensagendan från 2020 kan rättigheter i form av individuella utbildningskonton sätta européerna i centrum för sina karriärer samtidigt som de ekonomiska medlen frigörs för att delta i utbildning. Tillsammans med väl utformade kvalitetsramar samt vägledning och validering av färdigheter kan de spela en viktig roll. Innovativa instrument som mikromeriter kan underlätta flexibla utbildningsvägar och stödja arbetstagare i deras arbete eller under yrkesövergångar. Större tonvikt på utbildning i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter kan förbättra tillgången till högkvalitativa utbildningsmöjligheter på arbetsplatsen, även för lärlingsutbildningar.

Europas återhämtning kräver också att man lockar till sig nya talanger. Europas åldrande och minskande befolkning sätter ett strukturellt tryck på arbetsmarknaden med kompetensbrist i olika regioner och sektorer. I enlighet med den nya migrations- och asylpakten 59 strävar kommissionen efter att se till att EU:s rättsliga migrationsram gynnar europeiska samhällen och ekonomier genom att locka begåvningar och underlätta inresa och vistelse för arbetstagare med olika kompetensnivåer som EU behöver och rörlighet inom EU för arbetstagare från tredjeländer som redan befinner sig i EU. Handlingsplanen för integration och inkludering främjar bland annat sysselsättningsmöjligheter och identifiering av färdigheter för människor med migrantbakgrund 60 .

Att bygga en jämlikhetsunion

Mångfald i vårt samhälle och vår ekonomi är en styrka. Diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning är förbjuden i EU. Likabehandling och lika tillgång kräver ett ändamålsenligt, uppdaterat regelverk som efterlevs i praktiken. Kommissionen håller på att utarbeta en gemensam rapport om tillämpningen av direktivet om likabehandling i arbetslivet 62 och direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung 63 för att fastställa bästa praxis för genomförandet av båda direktiven och kartlägga de viktigaste kommande utmaningarna, och kommer att lägga fram eventuell lagstiftning som krävs för att åtgärda brister. Kommissionen har också lagt fram ambitiösa strategier för en jämlikhetsunion som kommer att skapa synergier för att ge alla lika möjligheter 64 .

För att bekämpa stereotyper och diskriminering i fråga om sysselsättning, utbildning, socialt skydd, bostäder och hälsa krävs beslutsamma åtgärder på nationell, regional och lokal nivå, bland annat av arbetsmarknadens parter, nationella jämställdhetsorgan, företag och det civila samhället. De kan stödjas med EU-medel från bland annat Europeiska socialfonden+, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Kreativa Europa och Erasmus. Med en total budget på 1,55 miljarder euro kommer programmet för medborgare, jämlikhet, rättigheter och värden att främja jämställdhet, likabehandling och lika rättigheter för alla i syfte att främja mer demokratiska, diversifierade och öppna samhällen 65 .

Det brådskar särskilt med att ta itu med könsrelaterade stereotyper och diskriminering. Trots framsteg under det senaste årtiondet släpar kvinnors sysselsättningsgrad och lönenivåer fortfarande efter männens. Kvinnor fortsätter att vara underrepresenterade på beslutsfattande positioner, i synnerhet funktioner på högre ledningsnivå och i företagens styrelserum. Genom att genomföra EU:s jämställdhetsstrategi 2020–2025 66 kommer EU att fortsätta att bekämpa könsrelaterat våld, motverka könsstereotyper, främja att kvinnor deltar i beslutsfattande och arbeta för att minska skillnaderna mellan kvinnor och män när det gäller sysselsättning, löner och pensioner. Kommissionen kommer att fortsätta att driva på för att förslaget om ett direktiv om kvinnor i styrelser från 2012 ska antas 67 . Vid sidan av denna handlingsplan föreslår kommissionen ett direktiv för att stärka tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete genom åtgärder för lönetransparens samt efterlevnadsmekanismer 68 . Kommissionen kommer också att kartlägga bästa praxis när det gäller att tillhandahålla pensionsrättigheter för omsorgsrelaterade avbrott i pensionssystemen och främja utbyte av praxis mellan medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och pensionsaktörer.

En politik som främjar balansen mellan arbete och privatliv gör det lättare att förena arbete och privatliv. I synnerhet kan tillhandahållandet av betald ledighet ha en positiv effekt på sysselsättningsgraden, särskilt för kvinnor, och bidra till att minska skillnaderna i sysselsättning mellan kvinnor och män. Föräldraförmånernas storlek och utformning samt möjligheten att dela ledigheten lika mellan män och kvinnor är också viktig i detta sammanhang. I linje med direktivet om balans mellan arbete och privatliv 69 kommer EU att fortsätta att främja en jämlik fördelning av ansvaret för vård och arbete.

Tillgången till överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av hög kvalitet samt långvarig vård och omsorg av god kvalitet har en mycket positiv inverkan på föräldrarnas, särskilt kvinnors, sysselsättningssituation och är en viktig avgörande faktor för klyftan mellan kvinnor och män när det gäller löner och pensioner. I genomsnitt har EU nått Barcelonamålen från 2002 med 33 % av barnen under 3 år i förskoleverksamhet och barnomsorg (35,5 % på EU-27-nivå 2019) och målet på 90 % av barnen från 3 år till grundskoleålder (90 % på EU-27-nivå 2019). Betydande klyftor återstår i många medlemsstater som inte har nått denna nivå, i synnerhet för barn från hushåll med lägre inkomster eller för de yngsta barngrupperna. En översyn av Barcelonamålen kommer att sträva efter att främja uppåtriktad konvergens mellan medlemsstaterna och därigenom öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

Personer med funktionsnedsättning stöter på stora hinder när det gäller utbildning, sysselsättning, socialt skydd, bostäder och hälsa. Utvärderingen av EU:s handikappstrategi 2010–2020 70 visar att EU i hög grad har bidragit till att förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning och till att främja deras rättigheter. På områden som hälsa, sysselsättning, utbildning och kompetens var framstegen dock mer begränsade eller ojämna. På grundval av denna utvärdering och för att ytterligare öka jämställdheten i EU antog kommissionen tillsammans med denna handlingsplan en ny strategi för rättigheter för personer med funktionsnedsättning för perioden 2021–2030 71 i linje med målen för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

3.3Socialt skydd och social inkludering

Ett värdigt liv

Att främja social inkludering och bekämpa fattigdom är grundläggande värden för vår europeiska livsstil. Fattigdomen har minskat under det senaste årtiondet, men ojämlikheten har inte följt samma trend. Den relativa inkomstsituationen för de mest utsatta har inte förbättrats. Pandemin förvärrar de befintliga ojämlikheterna och tyder på eventuella brister i det sociala skyddets tillräcklighet och omfattning. För att senast 2030 uppnå målet att minska antalet människor som riskerar fattigdom eller social utestängning med minst 15 miljoner är det nödvändigt med en integrerad strategi för att tillgodose behoven i alla skeden av livet och inrikta sig på de bakomliggande orsakerna till fattigdom och social utestängning.

Att bryta det sociala arvet mellan generationerna börjar med att investera i barn för att minska klyftan mellan barn i nöd och mer välbärgade familjer när det gäller tillgång till viktiga tjänster, främja lika möjligheter för alla barn i EU och förhindra att barn i fattiga familjer blir vuxna som riskerar att hamna i fattigdom. Därför behövs riktade nationella åtgärder och investeringar för att ta itu med fattigdom, ojämlikhet och social utestängning bland barn. Kommissionen stöder medlemsstaterna i dessa insatser genom politisk vägledning, inklusive tillhörande landspecifika rekommendationer, för att stärka sysselsättnings- och socialpolitiken, investera i sociala tjänster samt social infrastruktur och använda EU-medel på bästa sätt. Inom det europeiska området 75 för utbildning kommer det nya initiativet om vägar till en framgångsrik skolgång också att bidra till att frikoppla utbildningsresultat från social, ekonomisk och kulturell status.

Minimiinkomstsystem är avgörande för att ingen ska hamna på efterkälken. Minimiinkomstsystem finns i alla medlemsstater men varierar avsevärt i fråga om deras tillräcklighet, täckning, införande och koppling till aktiveringsåtgärder på arbetsmarknaden och möjliggörande varor och tjänster, inklusive sociala tjänster. I många fall skulle kriterierna för stödberättigande och förmånsnivåerna behöva moderniseras.

Tillgången till överkomliga bostäder är ett växande problem i många medlemsstater, regioner och städer. Hemlösheten ökar i de flesta medlemsstater. Medan en politik för att få slut på hemlösheten endast kan bli framgångsrik genom en skräddarsydd lokal eller regional strategi har många berörda parter efterlyst 76 en europeisk insats för att få ett slut på hemlösheten i hela EU senast 2030. Energifattigdomen drabbar dessutom nästan 34 miljoner européer som inte har råd att hålla sina hem varma vilket tyder på att många familjer inte har tillgång till bostäder av god kvalitet till rimlig kostnad. Genomförandet av den gröna given genom renoveringsvågen 77 , kommissionens rekommendation om energifattigdom 78 , den framtida översynen av energieffektivitetsdirektivet 79 samt styrning av och riktlinjer för lokala åtgärder från EU:s observationsgrupp för energifattigdom 80 kommer att bidra till att minska energifattigdomen och höja bostadskvaliteten, särskilt för medel- och låginkomsthushåll.

Faktisk tillgång till väsentliga tjänster av tillräcklig kvalitet, till exempel vatten, sanitet, hälso- och sjukvård, energi, transport, finansiella tjänster och digital kommunikation, är avgörande för att garantera social och ekonomisk inkludering. Dessa tjänster kan också vara en viktig källa till nya arbetstillfällen. Inkomst, ålder, territoriella ojämlikheter och brist på infrastruktur kan påverka möjligheterna att få tillgång. Investering i grön, digital och social infrastruktur, inklusive via EU:s sammanhållningspolitik, hjälp att förhindra och bekämpa geografisk segregation och ökning av tillgången till allmänna tjänster av god kvalitet. EU:s sektorsvisa politik och regelverk för tjänster av allmänt intresse, som omfattar konsumentskyddsåtgärder, metoder för offentlig upphandling och krav på minimiutbud av tjänster, måste ytterligare stödja medlemsstaternas insatser och bidra till att förbättra tillgången till och tillgängligheten till viktiga varor och tjänster. Kommissionen analyserar för närvarande behovet av att se över den allmänna gruppundantagsförordningen 81 och vägledningen om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Främja hälsa och omsorg

Hälso- och sjukvårdssystemen och systemen för långvarig vård och omsorg har utsatts för betydande påfrestningar under pandemin vilket har bidragit till de utmaningar som redan finns, till exempel ökande väntetider för hälso- och sjukvård, strukturell personalbrist och ökande ojämlikhet i hälsa. Reformer och investeringar i hälso- och sjukvårdssystemen krävs för att öka deras motståndskraft och förmåga att hantera nuvarande och framtida kriser, stärka primärvården och den psykiska hälsan, förbättra tillgången till hälso- och sjukvård av god kvalitet för alla och minska sociala, territoriella och ekonomiska ojämlikheter när det gäller hälsa. Kommissionen stöder medlemsstaterna i dessa insatser genom att tillhandahålla evidensbaserad information och utbyta bästa praxis för att stärka hälso- och sjukvårdssystemen.

I kommissionens meddelande om den europeiska hälsounionen 82 behandlas hälso- och sjukvårdssystemens motståndskraft, tillgänglighet och ändamålsenlighet i EU. Åtgärderna kommer att förbättra medlemsstaternas förmåga att tillsammans förbereda sig inför samt reagera på framtida hälsokriser och se till att medicinska förnödenheter är tillgängliga, prismässigt överkomliga och innovativa. Kommissionen kommer också att införa åtgärder för att genomföra läkemedelsstrategin för EU 83 och Europas plan mot cancer 84 . Nya statistiska verktyg och övervakningsverktyg kan också bidra till att bättre kartlägga ojämlikhet i hälsa och belysa patienternas syn på att förbättra tillgången till hälso- och sjukvård för de mest utsatta.

Den långvariga vården och omsorgens resiliens utsätts också för påfrestningar. Efterfrågan på omsorgstjänster förväntas öka i ett åldrande samhälle medan bristen på kvalitetsstandarder inom vården och bristen på tillgång till tjänster av god kvalitet, även på landsbygden, är ett allvarligt problem i många medlemsstater. En gemensam rapport från kommissionen och kommittén för socialt skydd, som ska offentliggöras under våren 2021, kommer att kartlägga hur de nationella systemen reagerar på dessa utmaningar och peka på områden där det krävs ytterligare arbete för att säkerställa lika tillgång till högkvalitativ och överkomlig långvarig vård och omsorg i hela unionen. Genom grönboken om åldrande 85 inleddes ett samråd för att identifiera områden där EU-åtgärder kan ge störst mervärde. Reformer och investeringar i långvarig vård och omsorg ger en möjlighet att öka solidariteten mellan generationerna, skapandet av arbetstillfällen, tryggare arbets- och levnadsmiljöer samt ett bättre utbud av tjänster av god kvalitet.

Anpassa det sociala skyddet till den nya världen

Många medlemsstater utvidgade det sociala skyddet under pandemin till att omfatta tidigare oskyddade grupper. Dessa exceptionella åtgärder kan vara en inspirationskälla för strukturreformer som förbättrar skyddet av arbetslösa, arbetstagare med atypisk anställning samt egenföretagare och säkerställer en hållbar finansiering av reformerna i linje med rådets rekommendation från 2019 om tillgång till socialt skydd 86 .

Det krävs ytterligare överväganden om finansieringen av socialt skydd, särskilt finansieringsmodellerna för att möjliggöra fortsatt solidaritet mellan och inom generationerna, för att säkerställa lika och hållbar tillgång till socialt skydd när det gäller de grupper och risker som omfattas, samtidigt som hänsyn tas till att sociala avgifter och skatter på arbete kan minska med tanke på den krympande befolkningen i arbetsför ålder.

Socialt skydd över nationsgränserna är en förutsättning för en välfungerande inre marknad. Befintliga och nya former av arbetskraftens rörlighet som underlättas av digitaliseringen, från allmänt distansarbete över gränserna till digitala nomader som arbetar på distans över hela EU, kräver sömlös samverkan mellan mobila arbetstagare och förvaltningar samtidigt som risken för fel och bedrägerier minskar. Innovativa lösningar, särskilt digitala sådana, kan underlätta medborgarnas fysiska och virtuella rörlighet, stödja överförbarheten av socialförsäkringsrättigheter och myndigheternas gränsöverskridande kontroll av socialförsäkringsskyddet och ta itu med utmaningar i samband med identifieringen av personer för samordning av de sociala trygghetssystemen.

4.Gemensamma insatser för att uppnå resultat

Genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett gemensamt politiskt åtagande och ansvar för EU-institutionerna, nationella, regionala och lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter och det civila samhället som alla har en roll att spela i enlighet med sina befogenheter. EU kommer att stödja denna insats med alla tillgängliga instrument: Ekonomiskt stöd via flera EU-fonder för att investera i rättvis återhämtning och den dubbla gröna och digitala omställningen, främja alla aktörers engagemang, tillhandahålla vägledning och samordning av den nationella ekonomiska politiken och socialpolitiken via den europeiska planeringsterminen, se till att EU-lagstiftningen efterlevs och dra nytta av dess roll som global ledare. Kommissionen uppmanar alla berörda aktörer att på bästa sätt utnyttja tillgängliga instrument för att påskynda genomförandet av den sociala pelaren.

Frigörande av sociala investeringar genom EU-fonder

Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja de aldrig tidigare skådade EU-medel som finns tillgängliga för att stödja reformer och investeringar i linje med den europeiska pelaren för sociala rättigheter. EU:s långtidsbudget för 2021–2027 är, tillsammans med återhämtningsinstrumentet NextGenerationEU, det största stimulanspaket som någonsin finansierats genom EU-budgeten. Totalt 1,8 biljoner euro kommer att hjälpa Europa att återhämta sig från covid-19-krisen och bli grönare, mer digitalt och socialt rättvist.

Ett nytt viktigt finansieringsinstrument inom ramen för NextGenerationEU är faciliteten för återhämtning och resiliens med sin budget på 672,5 miljarder euro. Nationella planer för återhämtning och resiliens utgör en unik möjlighet att planera och finansiera investeringar och reformer som stöder en återhämtning som är social och inriktad på sysselsättning, samtidigt som de omfattar den gröna och digitala omställningen och genomför de relevanta landspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen 87 . I linje med de sex pelarna i faciliteten för återhämtning och resiliens måste medlemsstaterna i detalj förklara hur deras nationella planer stärker tillväxtpotentialen, skapandet av arbetstillfällen och den ekonomiska, sociala och institutionella motståndskraften, bland annat genom att främja strategier för barn och ungdomar, bidra till jämställdhet och lika möjligheter för alla och mildra krisens ekonomiska och sociala konsekvenser genom att bidra till genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och därigenom stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och konvergensen inom unionen.

Europeiska socialfonden+, med 88 miljarder euro, kommer även i fortsättningen att vara EU:s viktigaste instrument för att stödja genomförandet av den sociala pelaren och nå de tre överordnade EU-mål som föreslås. Genomförandet av principerna i den sociala pelaren och de utmaningar som identifieras i de landspecifika rekommendationer som antas inom ramen för den europeiska planeringsterminen kommer att ligga till grund för medlemsstaternas förberedelser av de operativa programmen inom Europeiska socialfonden+. Med detta nya instrument

·bör minst 25 % av medlen från Europeiska socialfonden+ på nationell nivå användas för att motverka fattigdom och social utestängning, och i de medlemsstater som är hårdast drabbade av barnfattigdom bör minst 5 % av dessa medel investeras i åtgärder mot barnfattigdom. Alla andra bör också tilldela lämpliga belopp för att genomföra den kommande barngarantin. Dessutom kommer alla medlemsstater att behöva avsätta minst 3 % av sin andel av Europeiska socialfonden+ för att bekämpa materiell fattigdom.

·För att ta itu med ungdomsarbetslösheten måste medlemsstaterna avsätta minst 12,5 % för unga som varken arbetar eller studerar om den relativa minskningen i denna grupp ligger över EU-genomsnittet medan alla andra medlemsstater kommer att behöva avsätta ett lämpligt belopp för att genomföra den förstärkta ungdomsgarantin.

·Medlemsstaterna måste avsätta ett lämpligt belopp för kapacitetsuppbyggnad hos arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället. 0,25 % av medlen för Europeiska socialfonden+ bör planeras när medlemsstaterna har landspecifika rekommendationer på detta område.

Det kommer dessutom att finnas andra medel för att genomföra pelaren. Eruf kommer att finansiera utveckling för sysselsättning, allmän och yrkesinriktad utbildning samt sociala tjänster. Fonden för rättvis omställning kommer att stötta kvalificering i regioner för att möta större socioekonomiska utmaningar på grund av klimatomställningen. Brexitjusteringsreserven kommer att bidra till att motverka de ogynnsamma ekonomiska och sociala konsekvenserna av att Förenade kungariket lämnar EU. React-EU bidrar med ytterligare 47,5 miljarder euro under 2021 och 2022 för att överbrygga klyftan mellan den första nödreaktionen på pandemin och ekonomins långsiktiga återhämtning. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kommer att fortsätta att stödja arbetstagare som förlorar arbetstillfällen på grund av omstruktureringar.

Erasmus+ kommer att mobilisera utbildnings-, ungdoms- och idrottssektorerna för snabb återhämtning och framtida tillväxt samt kommer att främja både grön och digital kompetens. Instrumentet för tekniskt stöd kommer att förbättra regeringarnas och de offentliga förvaltningarnas administrativa kapacitet att genomföra reformer inom vart och ett av de tre överordnade målen för sysselsättning, kompetens och social inkludering för 2030. InvestEU kommer att uppmuntra privata investeringar som bidrar till sociala mål genom ett särskilt investeringsfönster. Dess hållbarhetssäkring kommer att säkerställa de sociala effekterna av de föreslagna investeringarna och kommer att stödja investeringar i social ekonomi och innovation, social infrastruktur och kompetens. Synligheten för projekt inom den sociala ekonomin kan ökas ytterligare genom fler åtgärder, till exempel ett särskilt märkningssystem. Horisont Europa är det största och mest ambitiösa forsknings- och innovationsprogrammet någonsin med en överenskommen total budget på 94 miljarder euro. Programmet syftar till att utveckla ny teknik, innovativa ekonomiska och sociala omvandlingar och åtföljande eller möjliggörande politik och investeringar, bland annat för att stärka den sociala och ekonomiska motståndskraften och hållbarheten. Det nya programmet EU för hälsa för 2021–2027 med en budget på 5,1 miljarder euro kommer att stödja uppbyggnad av resilienta hälso- och sjukvårdssystem i EU så att vi är bättre rustade för framtiden. Asyl-, migrations- och integrationsfonden kommer att stödja integration och inkludering av migranter.

Medlemsstaterna bör i högre grad använda bedömningar av fördelningseffekter vid planeringen av hur ekonomiska medel ska fördelas för att bättre kunna beakta hur reformer och investeringar påverkar olika gruppers inkomster och för att öka öppenheten när det gäller budgetars och politikens sociala effekter. Detta kan integreras av de nationella myndigheterna och komplettera kommissionens åtgärder för att främja förbättringar av de offentliga finansernas kvalitet, transparent och rättvisare beskattning och socialt hållbara investeringar och finanser.

Vid sidan av offentliga medel spelar utvecklingen av hållbar finansiering dessutom en nyckelroll när det gäller att mobilisera de privata resurser som krävs för att uppnå hållbara mål. EU har mobiliserat privata investeringar i omställningen till ett klimatneutralt, resurseffektivt och cirkulärt EU. Ett bra exempel är att EU:s första sociala obligationer någonsin har givits ut för att finansiera Sure-lånen. Privata och socialt hållbara investeringar måste också spela en nyckelroll för en rättvis återhämtning. En eventuell utvidgning av EU-taxonomin skulle ge företag och investerare ett tillförlitligt och gemensamt språk för att identifiera socialt hållbara verksamheter och öka insynen på de sociala finansmarknaderna. Omfattningen och potentialen för sådana utvidgningar kommer att studeras och utvärderas. Bättre offentlig rapportering från företag om sociala frågor bör underlätta investeringsflöden till ekonomisk verksamhet med positiva sociala resultat. Bättre företagsrapportering bidrar också till att göra företagen mer ansvariga för sociala och andra konsekvenser för hållbarheten.

Återhämtningskrafter från alla aktörer

Deltagande av nationella, regionala och lokala myndigheter, arbetsmarknadens parter och det civila samhället är avgörande för att säkerställa engagemang för pelaren. I detta avseende är en enhetlig och omfattande samordning på nationell nivå avgörande och kan göra skillnad när det gäller att mobilisera alla relevanta nationella aktörers insatser. Kommissionen kommer att fortsätta att anordna evenemang på EU-nivå för att utvärdera de framsteg som gjorts och fastställa ambitionen för åtgärder på EU-nivå. Alla relevanta aktörer bör organisera kommunikations- och engagemangsverksamhet för att öka medvetenheten om pelaren och främja sociala rättigheter i Europa samt för att samarbeta med medborgarna och alla dem som arbetar direkt med genomförandet av pelarens principer.

Det är viktigt att också stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter på nationell nivå och EU-nivå. Arbetsmarknadens parter spelar en viktig roll när det gäller att mildra pandemins effekter, upprätthålla återhämtningen och hantera framtida förändringar på arbetsmarknaden. Det krävs förstärkta insatser för att stödja kollektivförhandlingarnas täckning och förhindra att arbetsmarknadsparternas medlemskap och organisationstäthet minskar. Under samrådet inför denna handlingsplan betonade arbetsmarknadens parter från alla delar av Europa behovet av att stödja dialogen mellan arbetsmarknadens parter på nationell nivå, bland annat genom att stärka sitt deltagande i relevant politik och sin kapacitet samt förbättra sin kontakt med nya sektorer, unga och personer som arbetar via plattformar.

Förstärkt samordning och övervakning

Medlemsstaterna bör på bästa sätt använda den europeiska planeringsterminen som relevant väletablerad ram för att samordna ekonomiska, sysselsättningsrelaterade och sociala reformer och investeringar så att människor och deras välbefinnande står i centrum. Sedan 2018 har pelarens principer integrerats i hela den europeiska planeringsterminen. Medlemsstaterna bör rapportera om genomförandet av pelaren i sina nationella reformprogram. De landsspecifika rekommendationerna – som bygger på de fyra dimensionerna miljöhållbarhet, produktivitet, rättvisa och makroekonomisk stabilitet som fastställs i den årliga strategin för hållbar tillväxt – kommer att fortsätta att ge vägledning om genomförandet av pelarens principer på nationell nivå, bland annat genom relevant EU-finansiering. Som nämnts ovan kommer EU:s överordnade mål att bidra till att styra nationell och regional politik och reformer på områdena sysselsättning, kompetens och sociala frågor. Under de kommande åren kommer den europeiska planeringsterminen också att möjliggöra en samordnad övervakning av genomförandet av planerna för återhämtning och resiliens.

Som ett viktigt övervakningsverktyg som används i den europeiska planeringsterminen föreslår kommissionen en översyn av den sociala resultattavlan så att pelaren i större utsträckning omfattas. Vid sidan av de överordnade målen kommer integreringen och uppdateringen av de befintliga indikatorerna att bidra till att mäta framstegen mot pelarens principer på ett mer övergripande sätt och övervaka genomförandet av de politiska åtgärder som föreslås i denna handlingsplan. Förslaget till en uppdatering av den sociala resultattavlan, som också är kopplad till FN:s mål för hållbar utveckling, presenteras i bilaga 2 till denna handlingsplan (dess analytiska underlag beskrivs i det åtföljande arbetsdokumentet). I utvidgningsländerna kommer den uppdaterade sociala resultattavlan att användas i processen för det ekonomiska reformprogrammet för att övervaka framstegen i genomförandet av pelaren under förutsättning att uppgifter finns tillgängliga.

Den gemensamma sysselsättningsrapporten kommer att fokusera på relevanta principer i pelaren och innehålla en djupare analys av hur de genomförs på EU-nivå och nationell nivå med utgångspunkt i den reviderade sociala resultattavlan. Medlemsstater kommer att bjudas in att rapportera regelbundet inom sina nationella reformprogram om genomförande och om politiska initiativ som förutses ta bort klyftorna.

Slutligen kommer socialstatistikens aktualitet också att förbättras ytterligare till följd av den nyligen antagna förordningen om integrerad europeisk socialstatistik 91 och tidiga uppskattningar av fattigdom och ojämlikhet. Kommissionen kommer att fortsätta att uppmuntra medlemsstaterna att förbättra insamlingen av uppgifter uppdelade efter ras eller etniskt ursprung i linje med EU:s handlingsplan mot rasism. I samarbete med de övriga EU-institutionerna kommer kommissionen också att fortsätta att förbättra och utveckla tillförlitliga och internationellt jämförbara indikatorer för att mäta och övervaka människors välbefinnande i unionen med hänsyn tagen till det landsspecifika sammanhanget och det arbete som utförs av andra relevanta internationella aktörer.

Genomförande, tillämpning och efterlevnad av EU:s sociala regelverk

EU:s sociala regelverk är inte bättre än dess genomförande. Många av dem som deltog i samrådet till stöd för denna handlingsplan betonade vikten av bättre genomförande, tillämpning och efterlevnad av EU:s befintliga social- och arbetsrättsliga regelverk. En närmare och mer regelbunden dialog med medlemsstaterna kan underlätta ett snabbt införlivande av EU:s rättsliga instrument, förbättra kvaliteten på genomförandet av dem och förhindra att överträdelseförfaranden inleds senare. Samtidigt kommer kommissionen att sträva efter att intensifiera sina insatser om medlemsstaterna inte fullgör sina skyldigheter enligt EU-lagstiftningen.

EU som en ansvarsfull global ledare

Pelaren är vägledande för EU:s internationella åtgärder på det sociala området och bidrar därigenom till att bekräfta EU:s roll som en ansvarsfull global ledare. Kommissionen arbetar för att skapa lika villkor i hela världen där konkurrensfördelar inte är till nackdel för de mest utsatta. Å ena sidan agerar EU inom ett multilateralt system som bygger på internationella normer och som EU och/eller dess medlemsstater ansluter sig till. Å andra sidan är pelaren ett vägledande verktyg för våra bilaterala förbindelser med externa partner, inklusive partnerländerna inom grannskapspolitik och utvidgning. I pelaren bekräftas de höga sociala standarder som EU står för.

För att stärka dialogen med västra Balkan, främja genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter 92 och minska de sociala skillnaderna mellan medlemsstaterna och västra Balkan kommer kandidatländer och potentiella kandidatländer vid behov att inkluderas i relevanta åtgärder, plattformar, arbetsgrupper och möten. Instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA III) kommer att tillhandahålla ökad finansiering för utveckling av humankapitalet och ett flaggskeppsinitiativ för att genomföra ungdomsgarantisystem i syfte att ta itu med den höga andelen unga som varken arbetar eller studerar i regionen 93 .

EU kommer att fortsätta att främja anständiga arbetsvillkor och social inkludering i hela världen genom att samarbeta med partnerländer, särskilt inom Internationella arbetsorganisationen (ILO) och genom sin handels- och utvecklingspolitik, hållbar upphandling och finansiering samt insyn i företag och hållbar företagsstyrning. I linje med uppmaningen i rådets slutsatser om mänskliga rättigheter och anständigt arbete i globala leveranskedjor 94 kommer kommissionen att ta upp den sociala dimensionen av internationella åtgärder som svar på pandemin, klimatförändringarna, ny teknik och FN:s Agenda 2030 95 . Som medlem av G7- och G20-forumen främjar EU en hållbar och inkluderande ekonomisk återhämtning som skulle gynna alla människor i alla länder.

5.Nästa steg

I handlingsplanen föreslås åtgärder på EU-nivå för det fortsatta genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter för att bygga ett starkare socialt Europa för rättvisa omställningar och återhämtning. För att EU-medborgarna till fullo ska kunna åtnjuta rättigheterna och principerna i pelaren krävs det till största delen åtgärder på nationell, regional och lokal nivå. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra relevanta aktörer liksom regionala och lokala myndigheter samt det civila samhällets organisationer att sätta de höga sociala standarder som återspeglas i pelaren i centrum för de investeringar och reformer som driver återhämtningen från covid-19-pandemin. Vårt gemensamma mål är att investera i nuvarande och framtida generationer av européer så att de och Europa som helhet kan blomstra genom social innovation och mångfald trots förändringar och motsättningar.

Det sociala toppmötet i Porto den 7–8 maj 2021, som anordnades av det portugisiska ordförandeskapet, kommer att ge tillfälle att på högsta politiska nivå bekräfta åtagandet och ambitionen att sätta människorna i främsta rummet i Europas återhämtning och därefter. 

För att stödja genomförandet av denna handlingsplan uppmanar kommissionen EU-institutionerna, de nationella parlamenten, arbetsmarknadens parter och det civila samhället att regelbundet anordna gemensamma politiska debatter för att utvärdera framstegen mot ett starkt socialt Europa senast 2030.

Kommissionen kommer att se över handlingsplanen under 2025. Översynen kommer att ligga till grund för ytterligare åtgärder på EU-nivå i syfte att uppnå EU:s mål för 2030.

(1) Se den årliga strategin för hållbar tillväxt 2021, COM(2020) 575 final.

(2) COM(2020) 493 final av den 9 september 2020.

(3) Särskild Eurobarometer 509 om sociala frågor i mars 2021.

(4)  Fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt 2016/2020–03–01, se artiklarna 3 och 9.

(5)  Europeiska rådet, den 20 juni 2019, En ny strategisk agenda för EU 2019–2024. 

(6)  COM(2020) 14 final av den 14 januari 2020.

(7)  Resultaten av samrådet presenteras i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta meddelande (SWD(2021) 46 final).

(8)  I det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2021) 46 final) och bilaga 1 till detta meddelande beskrivs dessa åtgärder.

(9)   http://www.oecd.org/coronavirus/policy-responses/what-is-the-impact-of-the-covid-19-pandemic-onimmigrants-and-their-children-e7cbb7de

(10) Enligt Pisa 2018  har en av fem unga i EU fortfarande inte tillräckliga kunskaper i läsförståelse, matematik eller naturvetenskap.

(11)  Förenta nationerna, 21 oktober 2015, A/RES/70/1 – Att förändra vår värld: agenda 2030 för hållbar utveckling.

(12)   https://ec.europa.eu/info/publications/adopted-mff-legal-acts_sv  

(13)   https://ec.europa.eu/info/strategy/recovery-plan-europe_sv#nextgenerationeu  

(14) Rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021.

(15)  COM(2020) 274 final av den 1 juli 2020.

(16)  Rådets rekommendation (C 417/01) av den 24 november 2020.

(17)  Rådets resolution (2021/C 66/01) av den 22 februari 2021.

(18)  För närmare uppgifter om prognoserna, se översikten i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar (SWD(2021) 46 final) som åtföljer detta meddelande.

(19)   https://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=20980&langId=en

(20)  Se översikten i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar (SWD(2021) 46 final) som åtföljer detta meddelande samt bilaga 1 till meddelandet.

(21)  Rådets förordning (EU) 2020/672 av den 19 maj 2020.

(22) C(2021) 1372 av den 4 mars 2021.

(23)   https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=782&langId=sv

(24) Direktiven 98/59/EG, 2001/23/EG, 2002/14/EG, 2009/38/EG, 2001/86 EG.

(25) Rådets rekommendation (C 372/01) av den 30 oktober 2020.

(26)  COM(2020) 276 final av den 1 juli 2020.

(27)  COM(2020) 102 final av den 10 mars 2020.

(28) COM(2020) 98 final av den 11 mars 2020.

(29)  COM(2020) 103 final av den 10 mars 2020.

(30)   https://ec.europa.eu/growth/industry/policy/dialogue-expert-advice_sv

(31)  COM(2020) 682 final av den 28 oktober 2020.

(32)  C(2021) 1127 final av den 24 februari 2021.

(33)    https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/IP_20_1237 och https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/mex_21_23  

(34)   https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=521&langId=en&agreementId=5665

(35)   https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2021-0021_SV.pdf  

(36)  Direktiv 2003/88/EG av den 18 november 2003.

(37)  Efter det samråd med arbetsmarknadens parter som inleddes den 17 december 2020 (C(2020) 8944 final).

(38)   Eures-portalen .

(39) Direktiv (EU) 2018/957 av den 28 juni 2018.

(40) COM(2016) 815 final av den 14 december 2016.

(41) COM(2020) 789 final av den 9 december 2020.

(42) Rådets förordning (EU) 2020/1054 av den 15 juli 2020.

(43) Rådets förordning (EU) 2019/1149 av den 20 juni 2019.

(44) COM(2020) 94 final av den 3 mars 2020.

(45) 2020/C 102 I/03 av den 30 mars 2020.

(46)  C(2020) 4813 final av den 16 juli 2020.

(47)  Direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008.

(48) COM(2020) 625 final av den 30 september 2020.

(49)  Handlingsplanen för digital utbildning 2021–2027.

(50)  COM(2020) 274 final av den 1 juli 2020.

(51)  Rådets rekommendation (C 417/01) av den 24 november 2020.

(52)  COM(2020) 628 final av den 30 september 2020.

(53)   https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/IP_21_225  

(54)  2018 års priser.

(55)   https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/sv/IP_20_2317  

(56)  Utgörs av 24,5 miljarder euro i löpande priser och ett ytterligare tillskott på 1,7 miljarder euro i 2018 års priser.

(57) Rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021.

(58)   https://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=1517&langId=sv  

(59) COM(2020) 609 final av den 23 september 2020.

(60) COM(2020) 758 final av den 24 november 2020.

(61)  Rådets rekommendation ST/9010/2018/ INIT av den 22 maj 2018, rådets rekommendation ST/9009/2018/INIT av den 22 maj 2018, rådets rekommendation ST/9015/2019/INIT av den 22 maj 2019.

(62)  Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000.

(63)  Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000.

(64)  EU:s handlingsplan mot rasism 2020–2025 (COM(2020) 565 final) av den 18 september 2020. EU:s strategiska ram för romers jämlikhet, inkludering och deltagande för 2020–2030 (COM(2020) 620 final) av den 7 oktober 2020). Handlingsplanen för integration och inkludering (COM(2020) 758 final) av den 24 november 2020). Jämlikhetsstrategin för hbtqi-personer (COM(2020) 698 final) av den 12 november 2020.

(65)   https://ec.europa.eu/commission/presscorner/detail/en/mex_20_2491  

(66) COM(2020) 152 final av den 5 mars 2020.

(67)  COM(2012) 614 final av den 14 november 2012.

(68) COM (2021) 93 av den 4 mars 2021.

(69) Direktiv (EU) 2019/1158 av den 20 juni 2019.

(70)  SWD(2020) 289 final av den 20 november 2020.

(71)  COM(2021) 101 final av den 3 mars 2021.

(72) KOM(2008) 426 slutlig av den 2 juli 2008.

(73)  COM(2020) 621 final av den 7 juli 2020.

(74)  Rådets rekommendation (2019/C 189/02) av den 22 maj 2019.

(75) COM(2020) 625 final av den 6 maj 2020.

(76)  Europaparlamentets resolution 2020/2802(RSP) av den 24 november 2020 om åtgärder mot hemlösheten i EU.

(77) COM(2020) 662 final av den 17 september 2020.

(78)  Kommissionens rekommendation (EU) 2020/1563 av den 14 oktober 2020. 

(79) Direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012.

(80)   https://www.energypoverty.eu/  

(81)  Kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014. 

(82)  COM(2020) 724 final av den 11 november 2020.

(83) COM(2020) 761 final av den 25 november 2020.

(84) COM(2021) 44 final av den 3 februari 2021.

(85) COM(2021) 50 final av den 27 januari 2021.

(86)  Rådets rekommendation (2019/C 387/01) av den 8 november 2019.

(87)   https://ec.europa.eu/info/business-economy-euro/recovery-coronavirus/recovery-and-resilience-facility_sv#documents  

(88) Rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020.

(89) Direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014.

(90) Se även rapporten från Andrea Nahles, särskild rådgivare till kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning och sociala rättigheter: https://ec.europa.eu/social/main.jsp?langId=en&catId=89&newsId=9916&furtherNews=yes&preview=cHJldkVtcGxQb3J0YWwhMjAxMjAyMTVwcmV2aWV3  

(91) Rådets förordning (EU) 2019/1700 av den 10 oktober 2019.

(92) COM(2020) 14 final av den 14 januari 2020.

(93) COM(2020) 641 final av den 6 oktober 2020.

(94) 13512/20 av den 1 december 2020.

(95) KOM(2006) 249 slutlig av den 25 maj 2006.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 4.3.2021

COM(2021) 102 final

BILAGOR

till

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Handlingsplan för den europeiska pelaren för sociala rättigheter

{SWD(2021) 46 final}

BILAGA 1:

KOMMISSIONENS HUVUDÅTGÄRDER

BILAGA 2:

DEN REVIDERADE SOCIALA RESULTATTAVLAN

	Huvudindikatorer	Sekundära indikatorer	Mål för hållbar utveckling (globalt mål)
Lika möjligheter	Vuxnas deltagande i utbildning under de senaste 12 månaderna** Andel unga med högst grundskoleutbildning Digitala färdigheter Andel unga som varken arbetar eller studerar (15–29 år) Skillnad i sysselsättning mellan kvinnor och män Förhållande mellan övre och undre inkomstkvintil (S80/S20)	Andel med högskoleutbildning Otillräckliga studieresultat (inklusive digitala färdigheter**) Lågutbildade vuxnas deltagande i utbildning** Andel arbetslösa vuxna som nyligen deltagit i utbildning** Skillnad i otillräckliga studieresultat mellan den nedre och den övre fjärdedelen av det socioekonomiska indexet (Pisa)** Skillnad i deltidsarbete mellan kvinnor och män Ojusterad löneskillnad mellan kvinnor och män Inkomstandel för de fattigaste 40 % av befolkningen (globalt mål)**	4. God utbildning för alla 5. Jämställdhet 10. Minskad ojämlikhet
Rättvisa arbetsvillkor	Sysselsättningsgrad Arbetslöshet Långtidsarbetslöshet Tillväxt i hushållens reala disponibla bruttoinkomst per capita	Arbetskraftsdeltagande Ungdomsarbetslöshet Anställda på sitt nuvarande arbete, efter varaktighet Övergångar från visstidsanställning till tillsvidareanställning Andel ofrivilligt visstidsanställda** Arbetsolyckor med dödlig utgång per 100 000 arbetstagare (globalt mål)** Förvärvsarbetande som riskerar fattigdom	8. Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt
Socialt skydd och social inkludering	Risk för fattigdom eller social utestängning Risk för fattigdom eller utestängning för barn (0–17 år)** Effekter av sociala transfereringar (utom pensioner) när det gäller att minska fattigdom Skillnad i sysselsättning för personer med funktionsnedsättning** Andel med hög boendeutgift i förhållande till disponibel inkomst** Barn under tre år i formell barnomsorg Andel som enligt egen uppgift har icke tillgodosedda vårdbehov	Fattigdomsrisk  Allvarlig materiell och social fattigdom Andel som bor i hushåll med mycket låg arbetsintensitet Andel som bor i bostäder med allvarliga brister (ägarbebodda respektive hyrda) Medianvärde för fattigdomsklyftan** Andel förmånstagare [andel i åldersgruppen 18–59 år som får någon form av förmån (utom förmåner vid ålderdom) i den befolkning som löper risk för fattigdom]** Sammanlagda utgifter för sociala förmåner efter ändamål (% av BNP): socialt skydd, hälso- och sjukvård, utbildning, långvarig vård och omsorg** Andel som får arbetslöshetsförmåner [av korttidsarbetslösa]** Andel som får långvarig vård och omsorg** Aggregerad ersättningskvot för pensioner Andel som inte har råd med tillräcklig uppvärmning av bostaden (globalt mål)** Dimensionen Uppkoppling i indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle Barn från tre år till obligatorisk grundskoleålder i formell barnomsorg** Patientavgifter Friska levnadsår vid 65 år: kvinnor och män Standardiserade dödstal för hälsopolitiskt åtgärdbar och sjukvårdsrelaterad åtgärdbar dödlighet (globalt mål)**	1. Ingen fattigdom 3. Hälsa och välbefinnande

** Ny indikator jämfört med den nuvarande versionen av resultattavlan (inom parentes anges det sammanhang där den för närvarande används).

Anm. – Den sociala resultattavlans indikatorer fördelade efter åldersgrupp, kön, födelseland, funktionsnedsättning kommer vid behov att användas för att komplettera analysen.

BILAGA 3: PROKLAMATION AV PRINCIPERNA I DEN SOCIALA PELAREN  VID TOPPMÖTET I GÖTEBORG 2017
	1. Utbildning och livslångt lärande Var och en har rätt till god, inkluderande utbildning och livslångt lärande för att bibehålla och tillägna sig färdigheter som tillåter att man deltar fullt ut i samhället och framgångsrikt klarar övergångar i arbetslivet.
	2. Jämställdhet  a. Lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män måste säkerställas och främjas på alla områden, även när det gäller deltagande på arbetsmarknaden, anställningsvillkor och karriärutveckling.  b. Kvinnor och män har rätt till lika lön för likvärdigt arbete.
	3. Lika möjligheter  Oberoende av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, ålder eller sexuell läggning har var och en rätt till lika behandling och lika möjligheter när det gäller anställning, socialt skydd, utbildning och tillgång till varor och tjänster som erbjuds allmänheten. Lika möjligheter för underrepresenterade grupper ska främjas.
	4. Aktiva arbetsmarknadsåtgärder  a. Var och en har rätt att få individanpassat stöd i rätt tid för att förbättra sina utsikter till anställning eller egenföretagande. I detta ingår rätten att få hjälp med att söka arbete, utbilda eller omskola sig. Var och en har rätt att överföra intjänade socialförsäkrings- eller utbildningsrättigheter vid övergången mellan olika anställningar.  b. Unga människor har rätt till fortbildning, lärlingstid, praktik eller ett bra arbetserbjudande inom fyra månader från det att de blivit arbetslösa eller slutat en utbildning.  c. Arbetslösa har rätt till individanpassat, kontinuerligt och aktivt stöd. Långtidsarbetslösa har rätt till en ingående, individuell bedömning senast vid 18 månaders arbetslöshet.
	5. Trygg och anpassningsbar anställning  a. Oberoende av anställningsförhållandets form och varaktighet har arbetstagare rätt till rättvis och lika behandling när det gäller arbetsvillkor, tillgång till social trygghet och utbildning. Övergång till olika tillsvidareanställningar ska främjas.  b. I överensstämmelse med lagstiftning och kollektivavtal ska den flexibilitet arbetsgivare behöver för att anpassa sig snabbt till förändringar i ekonomiska förhållanden säkerställas.  c. Innovativa arbetsformer som säkerställer goda arbetsvillkor ska främjas. Entreprenörskap och egenföretagande ska uppmuntras. Yrkesrörlighet ska underlättas.  d. Anställningsförhållanden som leder till otrygga arbetsvillkor ska förhindras, inklusive genom förbud mot missbruk av atypiska anställningsformer. Eventuella provanställningar ska ha rimlig varaktighet.
	6. Lön  a. Arbetstagare har rätt till en rättvis lön som tillåter en värdig levnadsstandard.  b. En tillräcklig minimilön ska säkerställas, så att arbetstagaren med familj kan tillgodose sina behov med hänsyn till nationella ekonomiska och sociala förhållanden, samtidigt som tillgången till sysselsättning och incitament att söka arbete upprätthålls. Fattigdom bland förvärvsarbetande ska förhindras.  c. All lönesättning ska ske genomsynligt och förutsägbart i enlighet med nationell praxis och med respekt för arbetsmarknadsparternas oberoende.
	7. Information om anställningsvillkor och skydd i händelse av uppsägning  a. När anställningen börjar har arbetstagare har rätt till skriftlig information om sina rättigheter och skyldigheter i enlighet med anställningsförhållandet, inbegripet om provanställning.  b. Före eventuell uppsägning har arbetstagare rätt till information om skälen och till en rimlig uppsägningstid. De har rätt att hänvända sig till verksam och opartisk tvistlösning samt, i händelse av omotiverad uppsägning, rätt till omprövning, inklusive lämplig kompensation.
	8. Dialog mellan arbetsmarknadsparterna och arbetstagarnas inflytande  a. Arbetsmarknadsparterna ska höras om utformningen och genomförandet av den ekonomiska politiken och sysselsättnings- och socialpolitiken i enlighet med nationell praxis. De ska uppmuntras att förhandla och sluta kollektivavtal i frågor som är relevanta för dem, samtidigt som deras oberoende och rätt till kollektiva åtgärder respekteras. När det är lämpligt ska avtal slutna mellan arbetsmarknadsparterna genomföras på unions- och medlemsstatsnivå.  b. Arbetstagare eller deras företrädare har rätt att bli informerade och hörda i god tid om sådant som är relevant för dem, särskilt om överlåtelse, omstrukturering och sammanslagning av företag och om kollektiva uppsägningar.  c. Stöd till ökad förmåga för arbetsmarknadsparter att främja den sociala dialogen ska uppmuntras.
	9.   Balans mellan arbete och privatliv Föräldrar och människor med omsorgsansvar har rätt till lämplig ledighet, flexibla arbetsformer och tillgång till omsorgstjänster. Kvinnor och män ska ha lika tillgång till särskild ledighet för att ta sitt omsorgsansvar, och de ska uppmuntras att använda ledigheten jämlikt.
	10.   Hälsosam, säker och välanpassad arbetsmiljö samt dataskydd  a. Arbetstagare har rätt till en hög skyddsnivå för hälsa och säkerhet i arbetet.  b. Arbetstagare har rätt till en arbetsmiljö som passar för deras yrkesverksamhet och som tillåter dem att förlänga deras deltagande på arbetsmarknaden.  c. Arbetstagare har rätt till skydd för sina personuppgifter kopplade till anställningen
	11. Barnomsorg och stöd för barn  a. Barn har rätt till överkomlig förskoleverksamhet och barnomsorg av god kvalitet.  b. Barn har rätt att bli skyddade mot fattigdom. Barn från mindre gynnade förhållanden har rätt till särskilda åtgärder som ger dem lika möjligheter.
	12.   Socialt skydd Oberoende av anställningsförhållandets form och varaktighet har arbetstagare och, när deras förhållanden är jämförbara, egenföretagare rätt till lämplig social trygghet.
	13.   Arbetslöshetsförmåner  Arbetslösa har rätt till lämpligt aktiveringsstöd från offentliga arbetsförmedlingar för att komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden och lämpliga arbetslöshetsförmåner under en rimlig tid i enlighet med sina avgiftsinbetalningar och nationella regler för stödberättigande. Förmånerna får inte vara ett negativt incitament för snabb återgång till sysselsättning.
	14.   Minimiinkomst  Var och en som saknar tillräckliga resurser har rätt till passande minimiinkomstförmåner, som ska säkerställa ett värdigt liv under livets alla skeden, och verklig tillgång till hjälpande varor och tjänster. För dem som kan arbeta bör minimiinkomstförmånen kombineras med incitament att komma in på eller tillbaka till arbetsmarknaden.
	15.   Åldersinkomst och ålderspension  a. Pensionerade arbetstagare och egenföretagare har rätt till en pension som motsvarar deras avgiftsinbetalningar och som säkerställer en tillräcklig inkomst. Kvinnor och män ska ha lika möjligheter att förvärva pensionsrättigheter.  b. Var och en i hög ålder har rätt till resurser som säkerställer ett värdigt liv.
	16.   Hälso- och sjukvård  Var och en har rätt att i rätt tid få överkomlig, förebyggande vård och medicinsk behandling av god kvalitet.
	17.   Inkludering av personer med funktionsnedsättning  Personer med funktionsnedsättning har rätt till inkomststöd som säkerställer ett värdigt liv, tjänster som hjälper dem att delta på arbetsmarknaden och i samhället samt en arbetsmiljö som anpassad till deras behov.
	18.   Långvarig vård och omsorg  Var och en har rätt till överkomliga tjänster av god kvalitet inom långvarig vård och omsorg, särskilt hemvård och lokalt förankrad vård.
	19.   Boende och stöd för hemlösa  a. Subventionerade bostäder och bostadsbidrag ska finnas för dem som behöver det.  b. Utsatta människor har rätt till lämplig hjälp och skydd mot tvångsavhysning.  c. Lämpligt boende och lämpliga tjänster ska erbjudas hemlösa för att främja social inkludering.
	20.   Väsentliga tjänster Var och en har rätt till väsentliga tjänster av god kvalitet, inklusive vatten, sanitära anläggningar, energi, transporter, finansiella tjänster och digitala kommunikationer. Stöd för tillgång till sådana tjänster ska finnas för dem som behöver det.