Bryssel den 20.5.2020

COM(2020) 500 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Europeiska planeringsterminen 2020: landsspecifika rekommendationer


Inledning

Europeiska unionen står inför en ekonomisk chock av aldrig tidigare skådat slag till följd av covid-19-pandemin. Hälsoskydds- och isoleringsåtgärderna och de därav följande konsekvenserna för produktion, efterfrågan och handel har minskat den ekonomiska aktiviteten och lett till högre arbetslöshet, kraftigt minskade företagsvinster, högre offentliga underskott och ökande skillnader inom och mellan medlemsstaterna.

Ett starkt och samordnat europeiskt ekonomiskt svar är av avgörande betydelse. Krisens negativa ekonomiska och sociala konsekvenser, all uppsplittring av den inre marknaden och alla allvarliga ekonomiska divergenser och obalanser inom EU måste hållas så små som möjligt. 

Konkurrenskraftig hållbarhet, som lades fram i den årliga strategin för hållbar tillväxt, står i centrum för EU:s sociala marknadsekonomi. Medlemsstaterna bör fortsätta att fokusera på den konkurrenskraftiga hållbarhetens fyra hörnstenar: ekonomisk stabilitet, social rättvisa, miljömässig hållbarhet samt produktivitet och konkurrenskraft, och samtidigt fästa särskild vikt vid hälsa. En sådan ekonomisk agenda kan hjälpa EU och dess medlemsstater att uppnå FN:s mål för hållbar utveckling och bana väg mot klimatneutralitet 2050.

Särskilt i kristider har den inre marknaden visat sig värdefull genom att styra nödvändiga produkter, tjänster och arbetstagare dit där de behövs. Den inre marknadens integritet har dock allvarligt hämmats av nationella åtgärder för att begränsa pandemins spridning. För att maximera dess bidrag till den ekonomiska återhämtningen måste det gradvisa lättandet av restriktionerna kombineras med insatser för att stärka den inre marknaden och öka dess motståndskraft framöver.

Den europeiska planeringsterminen är särskilt nödvändig nu med tanke på chockens storlek och de åtgärder utan motstycke i den ekonomiska politiken 1 som medlemsstaterna vidtar. Det är ytterst viktigt med effektiv samordning av den ekonomiska politiken i EU. Genom planeringsterminen får medlemsstaterna tillfälle att diskutera sin politik, utbyta bästa praxis och gemensamt staka ut vägen framåt, med utgångspunkt i kommissionens meddelande av den 13 mars 2020 och färdplanen för en europeisk återhämtning från den 24 april.

Årets planeringstermin utgår från att medlemsstaterna måste inrikta sig både på de omedelbara åtgärderna för att hantera och mildra pandemins socioekonomiska konsekvenser och på åtgärderna för att återuppta de ekonomiska aktiviteterna på ett säkert sätt. Det är särskilt brådskande med investeringar i hälsorelaterade frågor, inkomststöd till drabbade arbetstagare, likviditetsstöd till företag (särskilt små och medelstora), stöd till en jämnt fördelad återhämtning samt åtgärder för att bevara den inre marknadens integritet. 

När medlemsstaterna ska återstarta ekonomin bör de koncentrera sig på en återhämtningsstrategi som leder vidare till den gröna och digitala omställningen i överensstämmelse med den europeiska gröna given. En övergång till en mer hållbar ekonomisk modell, som möjliggörs av digital och ren teknik, kan göra EU ledande i omställningen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt investeringsprojekt som är långt framskridna och som kan tidigareläggas med stöd av de olika initiativen i EU:s återhämtningsplan. Dessutom behöver medlemsstaterna ta itu med ökande ojämlikhet och förstärka det fysiska kapitalet och humankapitalet genom tillväxtfrämjande investeringar och reformer. De bör också värna om den inre marknaden, säkerställa motståndskraftiga och hållbara försörjningskedjor och fortsätta att främja fri och rättvis handel i hela världen. De ekonomiska utsikterna i världen försämras. Detta påverkar EU:s ekonomi, och ömsesidigt öppen handel skulle stödja återhämtningen. Slutligen bör medlemsstaterna under dessa mer utmanande förhållanden trygga den makroekonomiska stabiliteten. Med de exempellösa åtgärder inom den ekonomiska politiken som medlemsstaterna antagit och den offentliga sektorns ökade roll i ekonomin får effektiv offentlig förvaltning och bekämpning av korruption och skatteflykt stor betydelse.

1.EKONOMISKA UTSIKTER

Trots snabba och heltäckande politiska insatser på både EU-nivå och nationell nivå förväntas EU:s ekonomi i år gå in i en recession av historiska mått. Enligt den ekonomiska vårprognosen 2020 kommer EU:s ekonomi att krympa med hela 7,5 % under 2020 och därefter återhämta sig med 6 % under 2021, cirka 9 procentenheter lägre än enligt höstprognosen 2019. Pandemin och de tillhörande isoleringsåtgärderna har allvarligt påverkat konsumtionen, industriproduktionen, investeringarna, handeln, kapitalflödena och leveranskedjorna. Ett eventuellt lättande av isoleringen de närmaste månaderna torde bana väg för en robust återhämtning. Emellertid förväntas EU:s ekonomi för närvarande inte helt kompensera för detta års förluster före utgången av 2021, och osäkerheten och riskerna för de ekonomiska utsikterna är mycket stora.

Pandemin har visserligen drabbat alla medlemsstater, men de ekonomiska konsekvenserna skiljer sig åt. Den chock som EU:s ekonomi drabbas av är symmetrisk, eftersom pandemin har drabbat alla medlemsstater, men både den minskade produktionen 2020 (från -4,2 % i Polen till -9,7 % i Grekland) och styrkan i återhämtningen under 2021 set ut att variera kraftigt mellan medlemsstaterna. En medlemsstats ekonomiska återhämtning kommer inte bara att bero på hur pandemin utvecklar sig i det landet, utan också på landets ekonomiska struktur och motståndskraft och förmåga att genomföra stabiliserande politiska insatser. Med tanke på det ömsesidiga beroendet mellan EU:s ekonomier kommer återhämtningen i var och en av medlemsstaterna också att påverka återhämtningen i övriga medlemsstater.

Det krävs ett samordnat svar. Att begränsa den ekonomiska skadan, säkerställa ett fullgott hälsoskydd och underlätta en snabb och robust återhämtning för att styra ekonomierna i riktning mot hållbar tillväxt för alla, förutsätter att EU:s och medlemsstaternas politiska åtgärder fortsätter att vara effektiva. Åtgärder för hälsoskydd och civilskydd är av avgörande betydelse för att ekonomierna ska kunna öppnas på ett säkert sätt, och kräver särskild uppmärksamhet. Den ekonomiska återhämtningen 2021 kommer i stor utsträckning att vara beroende av att medlemsstaterna kan återuppta den ekonomiska verksamheten säkert och varaktigt genom nödvändiga åtgärder för tester, spårning och övrigt hälsoskydd.

Arbetstidsförkortning, lönesubventioner och stöd till företag torde visserligen begränsa förlusten av arbetstillfällen, men pandemin kommer att få allvarliga konsekvenser för arbetsmarknaden. Arbetslösheten i EU beräknas öka från 6,7 % för 2019 till 9 % för 2020 och därefter sjunka igen till 8 % för 2021. Vissa medlemsstater kommer att se mer betydande ökningar av arbetslösheten än andra, eftersom en stor del av arbetskraften i branscher som turism torde drabbas särskilt hårt.

Medlemsstaterna har reagerat kraftfullt med finanspolitiska åtgärder för att begränsa de ekonomiska skador som pandemin ger upphov till. ”Automatiska stabilisatorer”, exempelvis utbetalningar av sociala förmåner som stärks genom diskretionära finanspolitiska åtgärder, kommer att leda till ökade offentliga utgifter. Som en följd av detta väntas det samlade underskottet i den offentliga sektorns finanser inom euroområdet och i EU stiga kraftigt från bara 0,6 % av BNP för 2019 till cirka 8,5 % för 2020, för att sedan falla tillbaka till cirka 3,5 % för 2021. Efter att ha minskat stadigt sedan 2014 kommer den offentliga skuldkvoten också att öka till följd av högre skuldsättning i kombination med lägre BNP. I euroområdet väntas en ökning från 86 % för 2019 till 102,75 % för 2020 och därefter en nedgång till 98,75 % för 2021. I EU beräknas en ökning från 79,4 % för 2019 till cirka 95 % för 2020 och därefter en nedgång till 92 % för 2021.

Krisen kommer att få betydande konsekvenser för de sociala förhållandena, särskilt för utsatta grupper. Det är högt prioriterat att mildra de sociala konsekvenserna och undvika en permanent ökning av fattigdom och ojämlikhet. Dagens och morgondagens åtgärder måste skydda alla arbetstagare. De som redan befann sig i en utsatt situation före krisen (t.ex. visstidsanställda, lågutbildade, ofrivilligt deltidsarbetande och ofrivilliga egenföretagare samt migrerande arbetstagare) kommer sannolikt att drabbas hårdast, bl.a. genom ojämlik tillgång till digital infrastruktur och kompetens. Att många arbetstagare i nödvändiga yrken i frontlinjen i insatserna mot covid-19-pandemin också ingår i dessa utsatta kategorier är viktigt att ha i åtanke för att kunna tillgodose deras specifika behov.

Nuläget medför också en risk för att ekonomiska och sociala skillnader, däribland regionala och territoriella skillnader, mellan och inom medlemsstaterna ökar. Förändringar i efterfrågan och näringslivets förmåga att återhämta sig kommer att påverka regioner och områden i medlemsstaterna asymmetriskt på grund av deras specialisering inom olika sektorer. Verksamheter som kräver direkt kontakt med konsumenterna förväntas bli hårdast drabbade, framför allt genom minskad omsättning och sysselsättning i små och medelstora företag. Medlemsstater med ett betydande finanspolitiskt utrymme har råd att ge mer generöst och långvarigt stöd till företag och hushåll än de med mindre finanspolitiskt utrymme. De har också bättre möjligheter att absorbera de högre offentliga underskotten och skulderna, mot bakgrund av behovet att skyndsamt säkerställa hälso- och sjukvård av hög kvalitet och långsiktig social välfärd för de drabbade. Mer generellt kommer medlemsstaterna ha olika förmåga att finansiera de investeringar som krävs för att starta om ekonomierna och finansiera den gröna och digitala omställningen. Dessa skillnader kan leda till att den inre marknaden snedvrids och till ökade skillnader i levnadsstandard.

Ruta 1: Övervakning inom stabilitets- och tillväxtpakten och den allmänna undantagsklausulen

Då omfattningen av den ekonomiska nedgång som sannolikt skulle följa av covid-19-utbrottet blev tydlig, konstaterade kommissionen i ett meddelande den 20 mars 2020 att de rådande förhållandena medgav att den allmänna undantagsklausulen åberopades. Den allmänna undantagsklausulen avbryter inte stabilitets- och tillväxtpaktens förfaranden. Den låter medlemsstaterna att avvika från de budgetkrav som normalt gäller, och låter samtidigt kommissionen och rådet vidta de nödvändiga politiska samordningsåtgärderna inom ramen för pakten.

Samtidigt med granskningen av stabilitets- och konvergensprogrammen 2020 har kommissionen vidtagit ett antal åtgärder inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

Kommissionen har antagit rapporter enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget för alla medlemsstater utom Rumänien, som redan omfattades av paktens korrigerande del. I rapporterna bedöms medlemsstaternas efterlevnad av underskottskriteriet under 2020, på grundval av deras planer eller kommissionens vårprognos 2020. Dessutom bedöms i rapporterna för Frankrike, Belgien, Cypern, Grekland, Italien och Spanien uppfyllelsen av skuldkriteriet 2019 på grundval av uppgifter om utfall. Alla relevanta faktorer granskas, och hänsyn tas till de stora och osäkra makroekonomiska och finanspolitiska effekterna av covid-19-utbrottet.

Covid-19-utbrottet har haft en extraordinär makroekonomisk och finanspolitisk inverkan, som fortfarande pågår. Detta skapar osäkerhet bl.a. för utformningen av en trovärdig finanspolitik, eftersom den måste förbli stödjande för att överbrygga produktionsgapet, samtidigt som statsskulden måste vara hållbar och alltför stora underskott förr eller senare måste korrigeras. Därför anser kommissionen att det i detta skede inte bör fattas några beslut om huruvida medlemsstaterna ska omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott.

Rumänien är den enda medlemsstat som redan omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott. Den 3 april 2020 konstaterade rådet att Rumänien hade ett alltför stort underskott och rekommenderade att landet skulle korrigera det alltför stora underskottet senast 2022. Rådet fastställde den 15 september 2020 som tidsfrist för Rumänien att vidta effektiva åtgärder och i detalj rapportera om den konsolideringsstrategi som planeras för att uppnå målen.

Kommissionen kommer att göra en ny bedömning av medlemsstaternas budgetsituation på grundval av den ekonomiska höstprognosen 2020 och utkasten till budgetplaner som medlemsstaterna i euroområdet ska lämna in senast den 15 oktober .

2.MÅL FÖR REKOMMENDATIONERNA 2021

De rekommendationer som läggs fram i dag återspeglar de nya socioekonomiska förhållandena under covid-19-krisen. Den här planeringsterminen löper på två spår för att uppmuntra medlemsstaterna att ytterligare stärka sina ekonomiers motståndskraft 2 :

·Tillhandahålla ett omedelbart näringspolitiskt svar för att hantera och minska de hälsomässiga och socioekonomiska konsekvenserna av covid-19 (kort sikt). Det är bl.a. fråga om bevarande av sysselsättning och inkomststöd till drabbade arbetstagare, offentliga utgifter för hälso- och sjukvård, likviditetsstöd till näringslivet (särskilt till små och medelstora företag) samt skydd av flödet av nödvändiga varor på den inre marknaden. De finanspolitiska inslagen i de landsspecifika rekommendationerna återspeglar aktiveringen av den allmänna undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten.

·Starta om den ekonomiska verksamheten och få igång tillväxten igen, främja den gröna och den digitala omställningen (kort till medellång sikt). Det blir viktigt att fokusera på hur man ska blåsa nytt liv i ekonomin när pandemins omedelbara akuta effekter väl är under kontroll. Det kommer att krävas en effektivare och starkare välfärdsstat, en aktiv arbetsmarknadspolitik och kompetensutveckling. Landsrapporterna kan ge underlag om områden för framtidens tillväxt när de exceptionella omständigheterna (t.ex. isoleringen) är över.

Ramen i den årliga strategin för hållbar tillväxt 3 med begreppet konkurrenskraftig hållbarhet i centrum och tonvikt på ekonomisk stabilitet, social rättvisa, miljömässig hållbarhet samt produktivitet och konkurrenskraft, bör vara vägledande för återhämtningen. De rekommendationer som medlemsstaterna får i dag täcker dessa fyra aspekter.

Pandemin visar hur ekonomi, samhälle och miljö hänger samman och hur återhämtningen förutsätter en helhetsstrategi. Därför är inarbetandet av FN:s mål för hållbar utveckling i den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken ännu viktigare än tidigare. Alla landsspecifika rekommendationer gäller både strukturreformer och investeringar. De landsspecifika rekommendationerna för 2019 är fortfarande relevanta och bör beaktas när det gäller EU-fonderna, särskilt inom sammanhållningspolitiken. Den europeiska planeringsterminen kommer att bidra till att lyfta fram de utmaningar och politiska rekommendationer som anges i strategin för hållbar utveckling, som kan bidra till en hållbar ekonomi, i linje med den europeiska gröna given och den årliga strategin för hållbar tillväxt.

Att övervaka medlemsstaternas förmåga att reagera verkningsfullt på krisen är ett väsentligt inslag i årets omgjorda planeringstermin.

Covid-19-krisen har påverkat den inre marknaden för varor genom stängningar av gränserna, och har påverkat exporten. Nationella restriktioner för export av viktiga produkter för att bekämpa pandemin, t.ex. personlig skyddsutrustning, munskydd, respiratorer och läkemedel, motverkar den gemensamma kampen mot pandemin. Även om många medlemsstater slutligen hävde sina restriktioner på kommissionens inrådan, kan omotiverade och onödiga restriktioner i vissa länder förvärra störningarna av försörjningskedjorna och leda till prisökningar och brist på varor. För att tillgodose behoven har initiativ tagits för att öka både den lokala produktionen och importen från länder utanför EU. Med tanke på hur akut situationen är måste den inre marknaden skyddas från produkter som inte uppfyller kraven. Marknadskontrollmyndigheterna och tullmyndigheterna spelar fortfarande en avgörande roll.

Den inre marknaden gynnas av välfungerande leveranskedjor, både inom EU och globalt. Mot bakgrund av leveranskedjornas globala karaktär, inte minst för kritiska varor (t.ex. läkemedel) och EU:s beslutsamhet att genomföra den gröna och digitala omställningen, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt deras motståndskraft och hållbarhet. Samtidigt bör våra leveranskedjor diversifieras och EU:s förmåga att producera kritiska varor bör öka.

Den inre tjänstemarknaden är utsatt för oproportionerlig reglering, särskilt i detaljhandeln och byggnadssektorn. Tjänstesektorn är totalt sett den sektor som drabbats hårdast av krisen på grund av kollapsen i efterfrågan och isoleringsåtgärder som hindrar många företag från att fungera. Det är också den sektor som har den största potentialen för återhämtning. Det blir av avgörande betydelse att minska de rättsliga och administrativa hindren. Mer flexibilitet i den nationella regleringen av de hårdast drabbade sektorerna, t.ex. detaljhandel, turism, kultur och hotell- och restaurangbranschen skulle hjälpa dem att återhämta sig.

Covid-19-pandemin har fått många medlemsstater att vidta åtgärder med långtgående konsekvenser för rörligheten för personer, både inom landet och över gränserna. Nästan alla medlemsstater har infört tillfälliga kontroller vid EU:s inre gränser. Dessutom gäller restriktioner för icke-nödvändiga resor vid EU:s yttre gränser. Stängningarna av EU:s inre gränser har särskilt drabbat arbetstagare som behöver resa till en annan medlemsstat för att nå sin arbetsplats. Detta gäller gränsgångare men också utstationerade arbetstagare och säsongsarbetstagare. För att hantera de allvarliga problem som orsakas av reserestriktioner och kontroller vid de inre gränserna och begränsa inverkan på den inre marknadens funktion har kommissionen ombesörjt samordning och vägledning på EU-nivå 4 .

2.1Stabilitet

Övervakningen i förfarandet vid makroekonomiska obalanser är av yttersta vikt 5 . I årets rekommendationer beaktas behovet av att hantera pandemin och underlätta den ekonomiska återhämtningen som ett viktigt steg för att förhindra att nya obalanser uppstår senare. Rekommendationerna syftar till att åtgärda både sårbarheter och strukturella utmaningar. Den särskilda övervakningen i förfarandet vid makroekonomiska obalanser fortsätter för att följa upp den politiska utvecklingen på relevanta områden. Den makroekonomiska utvecklingen i hela EU kommer att bedömas på nytt i nästa rapport om förvarningsmekanismen.

Den offentliga skulden har minskat konstant sedan 2015, men förväntas öka kraftigt under 2020. Med hjälp av hela den finanspolitiska flexibilitet som är tillåten inom EU-ramen har medlemsstaterna vidtagit omfattande åtgärder för att öka hälso- och sjukvårdssystemens kapacitet och hjälpa de medborgare och sektorer som drabbas särskilt hårt. Dessa åtgärder, tillsammans med en nedgång i den ekonomiska aktiviteten och låg inflation, bidrar till betydligt högre underskott och skulder i den offentliga sektorn under 2020. Dessutom tillhandahåller medlemsstaterna betydande likviditetsstöd och lånegarantier, vilket medför eventualförpliktelser för det allmänna.

De finanspolitiska inslagen i de landsspecifika rekommendationerna återspeglar aktiveringen av den allmänna undantagsklausulen, och det rekommenderas att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att effektivt ta itu med pandemin, hålla ekonomin i gång och underlätta den påföljande återhämtningen. När de ekonomiska förhållandena tillåter det bör finanspolitiken syfta till att uppnå ansvarsfulla offentliga finanser på medellång sikt och säkerställa en hållbar skuldsättning, samtidigt som investeringarna stärks.

Det unika utnyttjandet av den allmänna undantagsklausulen underlättar samordningen av budgetpolitiken under denna allvarliga ekonomiska nedgång. En förväntad allvarlig ekonomisk nedgång till följd av covid-19-krisen ledde till att kommissionen konstaterade att de rådande förhållandena motiverar att den allmänna undantagsklausulen åberopas. Medlemsstaternas finansministrar instämde. Den allmänna undantagsklausulen avbryter inte stabilitets- och tillväxtpaktens förfaranden. Den låter kommissionen och rådet vidta de nödvändiga politiska samordningsåtgärderna inom ramen för pakten, samtidigt som man avviker från de budgetkrav som normalt gäller. I synnerhet får en medlemsstat tillfälligt avvika från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet, förutsatt att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.

De finanspolitiska riktlinjerna i vårpaketet syftar till att samordna finanspolitiken under den direkta krisen men även under den ekonomiska återhämtningen. För att underlätta återhämtningen är en stödjande finanspolitisk inriktning för närvarande befogad i alla medlemsstater. Samtidigt bör den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt värnas även fortsättningsvis. I synnerhet bör det säkerställas att medlemsstaterna, när de ekonomiska förhållandena tillåter det, vidtar finanspolitiska åtgärder för att uppnå ansvarsfulla offentliga finanser på medellång sikt och ha en hållbar skuldsättning.

Medlemsstaterna bör också uppmärksamma de offentliga finansernas kvalitet vid en tidpunkt med aldrig tidigare skådade finanspolitiska paket, så att investeringar och produktiva utgifter prioriteras på rätt sätt. Med de exempellösa finanspolitiska paket som antagits i medlemsstaterna och den offentliga sektorns därav följande ökade tyngd i ekonomin är det dessutom mycket viktigt att de offentliga förvaltningarna är ändamålsenliga och effektiva. De medlemsstater som åstadkommer en sund ekonomisk förvaltning av de offentliga finanserna kommer att återhämta sig snabbare från krisen. Offentliga utgifter och investeringar är viktiga för att stödja den gröna och digitala omställningen, bl.a. genom grön och digital offentlig upphandling och grön budgetering.

På grund av covid-19-pandemin har de globala finansmarknaderna drabbats av kraftiga priskorrigeringar nedåt och ökad volatilitet. Aktier, räntebärande papper och råvarumarknader har påverkats negativt av de försämrade ekonomiska förhållandena och den större osäkerheten. Trots detta har marknaderna och finansinstituten hittills kunnat fortsätta att fungera fullt ut. Den offentliga politiken och de åtgärder som vidtas av Europeiska centralbanken (ECB) och andra penningpolitiska organ i hela världen har varit viktiga för att dämpa denna inverkan. ECB har avsatt 1 biljon euro (8,5 % av euroområdets BNP) för likviditet som tillgängliggörs genom olika instrument, bl.a. bankens stödköpsprogram föranlett av pandemin (PEPP) för statsobligationer och företagsobligationer.

Risken för penningtvätt är fortfarande stor. Penningtvätt har negativa konsekvenser för de offentliga finanserna och den finansiella stabiliteten och medför särskilda risker. Förutom de medlemsstater (Bulgarien, Danmark, Estland, Lettland, Malta och Sverige) som fick en rekommendation om att skärpa lagstiftningen och övervakningen mot penningtvätt redan i fjol lades ytterligare fem rekommendationer (Irland, Luxemburg, Nederländerna, Slovakien och Finland) fram i år.

Bankerna spelar en viktig roll när det gäller att ställa likviditet till den reala ekonomins förfogande. I det försämrade ekonomiska läget har Europeiska kommissionen, ECB, Europeiska bankmyndigheten och den gemensamma tillsynsmekanismen vidtagit exceptionella åtgärder för att bankerna ska kunna hjälpa hushåll och företag att hantera inkomstbortfallen. Bankerna kommer att tillåtas att verka under de trösklar för kapitalkrav som gäller under pelare 2, och medlemsstaterna har frisatt de kontracykliska och systemiska riskkapitalbuffertarna, i den mån de existerade, för att ha bättre förutsättningar att absorbera förluster och stödja återhämtningen med krediter. Det är viktigt att det ekonomiska stödet går till låntagare som i princip var lönsamma innan krisen bröt ut. Den här recessionen kommer att sätta banksektorns motståndskraft på prov, eftersom de framgångar som uppnåtts med att sanera bankernas balansräkningar kan komma att omintetgöras, medan andra utmaningar, som låg lönsamhet, också kan bli mer synliga.

Ruta 2: Medlemsstaternas åtgärder för de mest drabbade arbetstagarna och de små och medelstora företagen (likviditetsstöd)

Som svar på covid-19-pandemin har medlemsstaterna vidtagit, utvidgat eller aviserat åtgärder i unik omfattning för att ge stöd till särskilt drabbade enskilda och branscher. Även om åtgärderna har anpassats till den landspecifika situationen har de alla samma mål: att mildra krisens effekter genom att skydda arbetstillfällen och enskildas inkomster och tillhandahålla likviditetsstöd för företag, särskilt små och medelstora.

För att stödja arbetstagarna har många medlemsstater utvidgat, och i vissa fall inrättat, system för arbetstidsförkortning eller tillfälliga arbetslöshetssystem med hjälp av kompletterande bidrag och/eller lindrigare villkor för att få stöd. Dessa system gör det möjligt för företag i ekonomiska svårigheter att minska antalet arbetade timmar eller permittera arbetstagare, medan de anställda (delvis) kompenseras med offentligt inkomststöd. De åtgärderna bidrar till att förhindra permanenta uppsägningar, garanterar stabila inkomster och skyddar enskilda. Många medlemsstater har utvidgat dessa åtgärder för att även kompensera egenföretagare för inkomstbortfall. Vissa medlemsstater har också agerat för att förhindra uppsägning av hyreskontrakt och hyreshöjningar under pandemin.

För att ytterligare mildra ekonomiska chocker och rädda företag har Europeiska kommissionen antagit en tillfällig ram som gör det möjligt för medlemsstaterna att utnyttja den fulla flexibiliteten i EU:s regler om statligt stöd. Dessutom lämnar medlemsstaterna omfattande likviditetsstöd till företag genom subventionerade lån och statliga garantier.

Många medlemsstater beviljar egenföretagare eller små och medelstora företag uppskov med inbetalningar av skatt eller sociala avgifter. Förskottsbetalningar av skatt har dessutom minskats eller skattekrediter återbetalats i förtid för att tillhandahålla ytterligare likviditet. Några medlemsstater har infört ett tillfälligt offentligt moratorium för återbetalning av lån av privatpersoner och företag på vissa villkor, bl.a. lån till egenföretagare och till små och medelstora företag.

För att stödja medlemsstaterna i deras satsningar har EU vidtagit betydande åtgärder för att omedelbart mobilisera alla outnyttjade resurser från EU:s fonder, ge dem ytterligare flexibilitet samt förenkla och rationalisera rutinerna och ge möjlighet att få åtgärder 100 % finansierade av unionens budget under räkenskapsåret 2020–2021 6 .

2.2Rättvisa

Covid-19-krisen har stor inverkan på arbetsmarknaden och de sociala förhållandena. Krisen slog till när arbetsmarknaderna höll på att förbättras. Sysselsättningen nådde en topp på drygt 74 % i slutet av 2019 och andelen personer som riskerade fattigdom och social utestängning nådde sin lägsta nivå på tio år, även om skillnader kvarstod mellan länderna.

Den rådande krisen väntas öka arbetslösheten och inkomstklyftorna avsevärt. Arbetslösheten ser ut att öka olika mycket i olika sektorer och befolkningsgrupper. Det demografiska läget i medlemsstaterna och på deras arbetsmarknader bör också beaktas, särskilt när det gäller åldrande. De ihållande begränsningarna av rörligheten kommer att påverka arbetsvillkor, utbildning och tillgång till tjänster. De utsatta grupperna får inte lämnas utanför i en situation där ojämlikheten hårdhänt synliggörs och till och med förvärras. Återhämtningen måste också ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet och lindra den oproportionerliga inverkan som krisen har på kvinnor, något som tillkommer utöver de befintliga skillnaderna. De tre principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter – dvs. lika möjligheter, rättvisa arbetsvillkor och tillgång till socialt skydd – förblir ledstjärnan för EU:s och medlemsstaternas politiska insatser.

Medlemsstaterna gör extraordinära insatser för att mildra konsekvenserna på sysselsättningen och samhället. En majoritet av medlemsstaterna har aktiverat och utvidgat tillämpningsområdet för befintliga system för arbetstidsförkortning, medan andra har infört liknande system. De flesta medlemsstater har också inrättat eller utvidgat garantisystem för att tillhandahålla likviditet till små och medelstora företag och skydda arbetstillfällen och verksamhetskontinuitet. Stöd till företag och arbetstagare på detta och liknande sätt kommer att spela en viktig roll för att bevara jobben. Finansieringen av dem får stöd genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och genom det nya europeiska instrumentet för tillfälligt stöd för att minska risken för arbetslöshet i en krissituation (Sure) med en budget på upp till 100 miljarder euro, som kommissionen föreslog i början av april. Detta nya EU-instrument ska ge ekonomiskt stöd till medlemsstaterna för att hjälpa dem att täcka kostnaderna för nationella system för arbetstidsförkortning och andra liknande åtgärder med egenföretagare som målgrupp. Flexibla arbetsformer och distansarbete spelar också en viktig roll för att bevara jobb och produktion. De är också viktiga för att skapa bättre balans mellan arbete och privatliv.

Även om inte alla jobb kan räddas innebär återhämtningen också nya möjligheter. Medlemsstaterna bör stödja dessa strukturomvandlingar. Å ena sidan sätter den stigande arbetslösheten press på systemen för arbetslöshetsersättning. Deras täckning och varaktighet har utökats i många länder. Det är ytterst viktigt att tillhandahålla tillräckliga arbetslöshetsförmåner och ersättning för inkomstbortfall för alla arbetstagare, oavsett deras anställningsform, och även ta vederbörlig hänsyn till egenföretagarna. Å andra sidan kommer det att krävas en effektiv aktiv arbetsmarknadspolitik för att hjälpa människor att hitta lämpliga jobb under återhämtningen, och särskild hänsyn bör tas till ungdomar, långtidsarbetslösa och utsatta grupper. Strukturomvandlingarna bör också uppmuntras genom åtgärder för att främja innovativa arbetsformer och entreprenörskap, bl.a. i den sociala ekonomin. Slutligen är ett meningsfullt deltagande av arbetsmarknadens parter en förutsättning för att exit- och återhämtningsstrategierna ska lyckas.

Trots att unika ekonomiska stabiliseringsåtgärder vidtas kommer många människor troligen att hamna i en svår inkomstsituation. Långvarigt inkomstbortfall kan förväntas öka fattigdomsrisken, särskilt för utsatta hushåll, och på så sätt öka ojämlikheterna i tillgången till hälso- och sjukvård, viktiga samhällstjänster samt stöd och distansutbildning. Vissa grupper, särskilt barnfamiljer, långtidsarbetslösa, personer med funktionsnedsättning, migranter och personer med migrantbakgrund samt romer, är förhållandevis mer utsatta. De befintliga inkomstskillnaderna kommer sannolikt att öka. Under dessa omständigheter är det mycket viktigt att systemen för socialt skydd snabbt anpassas genom att deras täckning och tillräcklighet förbättras när det behövs. Detta kan, där så är möjligt, omfatta längre utbetalningsperioder och mindre stränga villkor för att få förmåner. Medlemsstaterna kommer också att behöva göra de sociala utgifterna mer kostnadseffektiva genom att se till att de når de mest behövande genom noggrann behovsprövning. Tillgång till sociala tjänster och nödvändiga tjänster (däribland vatten, sanitet, energi och digital kommunikation) bör garanteras för alla.

Samarbetet mellan sociala tjänster, hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg kan behöva förstärkas. För att skydda hushåll som har för höga boendekostnader kan kortfristiga åtgärder bestå i att tillfälligt stoppa vräkningar och utmätningar eller bevilja uppskov med bolånebetalningar och hyra för låginkomstfamiljer under krisen, samtidigt som man bevarar den finansiella stabiliteten och återbetalningsincitamenten på medellång sikt. De nationella bestämmelser som införlivar EU-reglerna om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen måste följas, i enlighet med den praktiska vägledning för arbetstagarnas säkerhet på arbetsplatsen 7 som EU tillhandahåller.

Ruta 3: Hälso- och sjukvård

Covid-19-krisen har lett till en rekordstor belastning på medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem. Den omedelbara reaktionen gick bl.a. ut på att öka utbudet av kritiska läkemedel, bygga ut laboratoriekapaciteten och sjukhusens intensivvårdsavdelningar och om möjligt rekrytera mer vårdpersonal.

Totalt sett har krisen förvärrat de befintliga strukturella utmaningarna i fråga om hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet, tillgänglighet och motståndskraft. Det är bl.a. fråga om otillräckliga anslag till hälsoinvesteringar (däribland krisberedskap och krishantering), begränsad samordning och integrering av omsorg, svag primärvård, kvarstående hinder för tillgång till hälso- och sjukvård och icke tillgodosedda vårdbehov, särskilt för de mest utsatta grupperna, särskilt på grund av höga patientavgifter. Krisen har satt ytterligare press på hälso- och sjukvårdssystemens intäkter, vilket riskerar att förvärra ojämlikheten när det gäller tillgång, särskilt för mindre gynnade grupper. I många medlemsstater har bristen på vårdpersonal blivit kritisk på grund av arbetsvillkor som gör de här yrkena mindre attraktiva. Erfarenheterna i medlemsstaterna har visat att e-hälsa har potential att förbättra samordningen och integrationen av vården och göra den effektiv och tillgänglig genom bl.a. telemedicin. Några av de åtgärder som kommissionen vidtar för att direkt stödja de nationella hälso- och sjukvårdssystemen är anbudsinfordringar för medicinsk utrustning och förnödenheter enligt avtalet om gemensam upphandling och RescEU, inom EU:s civilskyddsmekanism, som gör det möjligt att skapa ett strategiskt lager av nödvändiga medicinska förnödenheter för medlemsstaterna och stöd till forskning om vaccin, diagnostik och behandling. Hälso- och sjukvårdssystemen är dessutom ett av områdena i investeringsinitiativet mot effekter av coronaviruset. EU-instrument som de sammanhållningspolitiska fonderna och Sure kan hjälpa medlemsstaterna att hantera hälso- och sjukvårdskostnaderna i samband med pandemin.

Utbildningssystemen påverkas också av krisen. I de flesta medlemsstater har skolundervisningen (liksom arbetsplatsförlagt lärande och praktik) tillfälligt upphört och utbildningen har delvis flyttats ut på nätet. Denna situation påverkar de studerandes utbildningsresultat och kan förvärra socioekonomiska skillnader och befintliga strukturproblem, om de inte motverkas genom lämpliga reformer och investeringar. Alltför många ungdomar går fortfarande ut skolan utan tillräckliga grundläggande färdigheter. Covid-19-krisen har visat hur viktigt det är att alla studerande har lika tillgång till distansutbildning, via bredband och it-enheter, och har den nödvändiga digitala kompetensen. Investeringar i infrastruktur med hög social inverkan bör omfatta alla relevanta aspekter av skolor/utbildning från uppgradering av skolbyggnader (för energieffektivitet, hygien och social distansering bland eleverna) till it-utrustning. Stöd till lämplig kompetens, särskilt digital kompetens, förbättrar arbetskraftens produktivitet och motståndskraft, vilket underlättar omställningen till en grönare och smartare ekonomi.

En välfungerande dialog mellan arbetsmarknadens parter är avgörande för att de åtgärder som vidtas ska vara framgångsrika, inkluderande och långsiktiga. Även om det inte finns någon enda modell som alla kan ta efter, finns det i vissa medlemsstater utan tvekan utrymme för en bättre fungerande dialog mellan arbetsmarknadens parter och mer delaktighet för dem i utformningen och genomförandet av politiken.

Rättvisa och tillväxtvänliga skattesystem kan stödja den ekonomiska återhämtningen genom att bidra till hållbar tillväxt för alla. Tillväxtfrämjande skattesystem kan stödja privata investeringar och förbättra företagsklimatet, främja sysselsättningen, minska ojämlikheten och bidra till en miljövänlig ekonomi. Att förenkla skattesystemet kan dessutom bidra till att begränsa ekonomiska snedvridningar och minska den administrativa bördan för företagen. Eftersom ett effektivt och rättvist skattesystem är särskilt viktigt för att stödja en verklig ekonomisk återhämtning på medellång sikt, rekommenderas vissa medlemsstater att reformera sitt skattesystem, bl.a. genom en skatteväxling från arbets- till miljöbeskattning.

Kampen mot aggressiv skatteplanering förblir en viktig prioritering, särskilt så att medlemsstaterna kan få sin rättmätiga del av skatteintäkterna för att genomföra finanspolitiskt stöd. Om EU-lagstiftningen och internationellt överenskomna initiativ införlivas i nationell rätt bidrar det till att motverka aggressiva skatteplaneringsupplägg. Vissa inslag i skattesystemet i några medlemsstater (dvs. Cypern, Ungern, Irland, Luxemburg, Malta och Nederländerna) utnyttjas dock av företag som ägnar sig åt aggressiv skatteplanering. Därför rekommenderas dessa medlemsstater att motverka aggressiv skatteplanering.

2.3Miljömässig hållbarhet

Investeringar i återhämtningen skapar ett tillfälle att omforma EU:s ekonomi och befästa dess hållbarhet. I årets landsspecifika rekommendationer anges områden där hållbara investeringar kan tidigareläggas ur medlemsstaternas perspektiv. Myndigheterna rekommenderas att kartlägga investeringsfärdiga projekt och finansieringskällor för att möjliggöra klimatneutralitet och resurseffektivitet inom industri, byggnader och transporter, och börja förbereda framtida investeringsprojekt för att främja miljömässig hållbarhet. På det breda området energi, klimat och miljö framstår en del åtgärder som särskilt lämpade för ett snabbt genomförande. Det är bl.a. fråga om investeringar i småskaliga projekt, t.ex. utfasning av fossila bränslen inom transporter, och energieffektivitet, bl.a. genom byggnadsrenoveringar, något som kan bidra till återhämtningen och göra ekonomierna hållbara på lång sikt.

Den europeiska gröna given och de nationella energi- och klimatplanerna befäster det långsiktiga klimatneutralitetsmålet och de investeringar som krävs för det. Främjande av investeringar i energieffektivitet, produktion av förnybar energi och energinät kan bidra till omställningen till ett mer konkurrenskraftigt, hållbart och tillförlitligt energisystem. En energipolitik där offentliga och privata investeringar kombineras kan också i hög grad bidra till den ekonomiska återhämtningen. 

Investeringar i hållbar rörlighet och cirkulär ekonomi är ett tillfälle att förbättra produktiviteten och främja den gröna omställningen. Investeringar i hållbar transportinfrastruktur (t.ex. kollektivtrafik i städer, järnvägar, cykelinfrastruktur och logistiknav för intermodala transporter) kan öka kvaliteten för resenärerna och upprätthålla transportsektorns konkurrenskraft.

Strategiska leveranskedjor som är avgörande för EU:s resiliens, hållbarhet och strategiska oberoende måste stödjas. Detta gäller särskilt i sektorer där det är svårt att fasa ut fossila bränslen (t.ex. stålproduktion, kemiindustri och tillverkning av fortskaffningsmedel) och förnybar energi. Målet är att skapa pionjärmarknader och leveranskedjor för europeiska företag inom ren energi. Strategin för integration av energisystem blir en viktig drivkraft för att nå detta mål, med stöd av ett antal initiativ 8 .

Investeringar i infrastrukturer med hög inverkan kan bidra till att hanteras aktuella politiska avvägningar och obalanser i samhället. I möjligaste mån bör de resurser som avsätts för återhämtningen inriktas på kollektiva nyttigheter och infrastruktur för en mer hållbar tillväxt. Detta kan uppnås t.ex. genom investeringar i hållbar transportinfrastruktur på ett sätt som är förenligt med EU:s klimatneutralitetsmål (t.ex. kollektivtrafik i städer, järnvägar och logistiknav för intermodala transporter) samt genom investeringar i miljöinfrastruktur. Investeringar i infrastruktur med hög social inverkan kan omfatta renovering av subventionerade bostäder och bostäder i låginkomsthushåll, liksom alla relevanta aspekter av skolor/utbildning från uppgradering av skolbyggnader (för energieffektivitet, hygien och social distansering bland eleverna) till it-utrustning för distanslärande, tillräcklig kompetens och tillgång för mindre gynnade studenter. Att ta itu med utmaningarna på miljö- och klimatområdet är också viktigt för att bevara människors hälsa. Investeringarna i den gröna given är särskilt viktiga för att bekämpa luftföroreningar.

Ökad användning av digital teknik kan erbjuda grönare lösningar för våra ekonomier och samhällen. Det kan vara lämpligt att överväga förändringar av människors livsstil och företagens arbetsmetoder, särskilt när det gäller att minska miljöpåverkan och optimera balansen mellan arbete och privatliv.

2.4Produktivitet och konkurrenskraft

Även om ökad produktivitetstillväxt är avgörande för att stärka EU:s konkurrenskraft och bana väg för en robust återhämtning, utgör den rådande krisen en risk för produktivitetstillväxten på medellång sikt, något som kan förvärras ytterligare av störningar i de globala värdekedjorna. Företagens anpassning kan bidra till att höja produktiviteten. Digitalisering, e-handel, e-förvaltning och e-hälsa, nya affärsmodeller och upplägg för hemarbete och distansarbete i större skala kan också öka produktiviteten.

Lämpliga politiska åtgärder är avgörande för att man ska kunna ta sig ur recessionen på kort sikt och undvika negativ inverkan på humankapitalet på medellång sikt. Några produktivitetshöjande mekanismer är följande: i) Främja innovation och teknikspridning, t.ex. genom investeringar i forskning och innovation. ii) Effektivt genomdriva konkurrensreglerna för att ta itu med frågor som rör marknadsinflytande. iii) Investera i människors kompetens genom bättre utbildningssystem. iv) Se till att arbetsmarknaderna fungerar väl så att man undviker segmentering av kompetens och möjligheter och gör det möjligt för arbetstagarna att utvecklas i yrkeslivet. v) Underlätta en produktiv resursallokering genom ett gynnsamt företagsklimat. vi) Förbättra institutionernas och styrningens funktion, inbegripet effektiva och oberoende rättssystem. Stöd till investeringar i digitalisering kan ge en dubbelt positiv effekt om den nuvarande fysiska distanseringen fortsätter. Produktivitet i distansarbete får stor betydelse. Fördelarna är dock inte nödvändigtvis tillgängliga för outbildade eller oskolade.

Digital teknik är av avgörande betydelse och kommer att bidra till en mer robust återhämtning både i samhället och i ekonomin. Den senaste tidens åtgärder för social distansering har visat hur viktigt det är med en modern digital infrastruktur för att garantera heltäckande tillgång till internet och digitala tjänster, som är oundgängliga i vardagen. Investeringar i digitalisering av företag och offentlig sektor och utveckling av digitala tjänster i offentlig och privat sektor kan möjliggöra distansarbete, virtuellt lärande och skolgång hemma. Förutom att öka motståndskraften och produktiviteten kan denna omställning också bidra till den gröna omställningen av våra ekonomier och hjälpa utsatta grupper att integreras i ekonomins huvudfåra. Långsiktiga investeringar i FoU med avancerad digital teknik och digital kompetens är en förutsättning för att man ska kunna garantera EU:s teknikoberoende och samtidigt bevara EU:s gemensamma värden.

Investeringarna måste ta hänsyn till försörjningskedjorna. Många industrianläggningar har lagt ned produktionen. Andra har ställts om. Efter störningar i försörjningskedjan och i efterfrågan kommer systemet sannolikt att starta om i nya former (t.ex. anpassning av processer till insatsvaror av annat geografiskt ursprung). Detta är ett unikt tillfälle att säkra EU:s öppna strategiska oberoende, i synnerhet genom att diversifiera och stärka leveranskedjorna på den inre marknaden och se till att vi aldrig igen löper risk för otillräcklig tillgång till nödvändiga varor inom livsmedel och hälso- och sjukvård. De riskkapitalprogram som EU-institutionerna och de nationella myndigheterna erbjuder för små och medelstora företag, särskilt de som är aktivt involverade i innovativa projekt och projekt med tillväxtpotential, kan förhindra onödiga konkurser i lönsamma företag och fungera som politiska verktyg för att komma till rätta med industrins fragmentering. Innovation är avgörande för ett produktivt EU.

För att komma i gång med återhämtningen måste man ta hänsyn till de breda sambanden mellan industriekosystem och företag utspridda över flera medlemsstater. Investeringarna är också ett kraftfullt verktyg för EU:s industripolitik. För att återställa EU:s försörjningskedja krävs satsningar på effektivitet. Osäkerhet, minskad efterfrågan och störningar i värdekedjorna har ökat företagens kostnader. Att återställa produktiviteten och kostnadskonkurrenskraften blir en utmaning för företagen på kort sikt. Kostnadssänkande innovationer kommer att bli mer attraktiva, men effektiviteten lär bli en utmaning för hela ekonomin. Den sociala alternativkostnaden för ineffektiva offentliga utgifter blir en börda som delas av företag och skattebetalare. Bättre styrning och professionell och effektiv offentlig upphandling kommer att bli viktigare än någonsin.

3.ETT SAMARBETE MELLAN EU-INSTITUTIONERNA OCH MEDLEMSSTATERNA

Den unika situationen kräver ett särskilt tillvägagångssätt för årets europeiska planeringstermin. Det senaste årtiondet har den europeiska planeringsterminen blivit det viktigaste verktyget för samordning av den nationella ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken. Planeringsterminen är nu en del av EU:s insatser för att begränsa spridningen av viruset, stödja de nationella hälso- och sjukvårdssystemen, skydda och rädda liv och motverka pandemins sociala och ekonomiska konsekvenser. Därför framhävs i de föreslagna rekommendationerna en ekonomisk politik och sysselsättningspolitik som är anpassad till de nya socioekonomiska prioriteringarna under covid-19-krisen på områden av gemensamt intresse.

Detta tillvägagångssätt har endast varit möjligt tack vare ett ännu närmare samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. Nära kontakter och intensiv dialog har varit en förutsättning för få en bild av och kartlägga politiska insatser och bästa praxis för att mildra och åtgärda virusets socioekonomiska effekter. Därför har kommissionen uppdaterat sin analys av medlemsstaternas sociala och ekonomiska situation i 2020 års landsrapporter för att ta hänsyn till de aktuella ekonomiska och sociala förhållandena i varje medlemsstat. Kommissionen har hållit bilaterala möten med medlemsstaterna via videokonferens under april och har fört en kontinuerlig dialog med medlemsstaterna multilateralt och bilateralt, bl.a. genom de berörda kommittéerna och med ansvariga tjänstemän för den europeiska planeringsterminen i huvudstäderna.

4.DEN EUROPEISKA PLANERINGSTERMINEN OCH EU:S BUDGET

EU:s budget är en av drivkrafterna för EU:s ekonomiska dagordning. Inför den rekordstora ekonomiska chocken är EU:s budget ett viktigt verktyg för att ta itu med utmaningarna på kort och lång sikt. Den fleråriga budgetramen är nära anpassad till den europeiska planeringsterminen. Budgetramens instrument erbjuder ökat ekonomiskt stöd till viktiga investeringar och reformer som varaktigt påverkar motståndskraften i EU:s ekonomi. EU:s budget banar väg för den gröna och digitala omställningen, och skyddar samtidigt den sociala marknadsekonomin och välfärdssystemen, för att säkerställa en hållbar återhämtning och verka för konvergens.

Alla investeringsbehov kan visserligen inte tillgodoses med EU-medel, men EU-budgeten erbjuder stora möjligheter genom EU:s finansieringsprogram. De landsspecifika rekommendationerna i den europeiska planeringsterminen ger vägledning för reformer och investeringar genom ett antal instrument, t.ex. de sammanhållningspolitiska fondernas operativa program. Dessa resurser kan stödja de reformer och investeringar som anges i den europeiska planeringsterminen och som är avgörande för medlemsstaterna för insatser i det rådande ekonomiska nödläget och under återhämtningen. Att koncentrera reformerna och investeringarna inom dessa viktiga politikområden kommer att påskynda återhämtningen. Den förstärkta kopplingen mellan den europeiska planeringsterminen och EU:s sammanhållningspolitiska fonder kommer att leda till bättre och effektivare programplanering och därmed till bättre och mer fokuserade investeringar, något som också leder till en snabbare återhämtning. Denna praktiska koppling gör de befintliga processerna effektivare och säkerställer större samstämmighet mellan samordningen av den ekonomiska politiken och användningen av EU-medel. Det analytiska underlaget för den europeiska planeringsterminen kan fungera som vägledning för medlemsstaterna och kommissionen i den dialog som leder till fördelningen av medel från fonderna.

En nära koppling mellan EU:s budget och den europeiska planeringsterminen är avgörande för att säkerställa stabilitet, produktivitet och rättvisa i den ekonomiska återhämtningen i hela EU med den gröna och digitala omställningen i centrum.

Nästa steg

Kommissionen uppmanar Europeiska rådet att godkänna och rådet att anta de landsspecifika rekommendationerna för 2020–2021. De kommissionärer som har ansvaret för ekonomiska frågor kommer att diskutera dessa politiska rekommendationer med Europaparlamentet vid varje avgörande steg i den europeiska planeringsterminen.    

Kommissionen uppmanar också medlemsstaterna att genomföra dem fullt ut och i rätt tid, i dialog med arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer och andra berörda parter på alla nivåer. Kommissionen kommer att fortsätta att samarbeta med medlemsstaterna och de nationella berörda parterna under hela planeringsterminen för att säkerställa effektiv uppföljning och effektivt genomförande som bygger på bred förankring.

Eftersom det är brådskande att inleda återhämtningen uppmanar kommissionen medlemsstaterna att snarast anta den nya fleråriga budgetramen och att utarbeta de relevanta programmen på grundval av de landsspecifika rekommendationerna. Kommissionen står också till tjänst för att på begäran ge stöd till medlemsstaterna och hjälpa myndigheterna att använda EU-medlen på bästa sätt.

TILLÄGG – FRAMSTEG MED LANDSSPECIFIKA REKOMMENDATIONER

De strukturella utmaningarna är fortfarande stora, och kommer att vara avgörande för en hållbar återhämtning och tillväxt därefter. De mer motståndskraftiga medlemsstaterna väntas för närvarande återhämta sig snabbare, vilket visar hur viktigt det är med reformer.

Sedan den europeiska planeringsterminen inleddes 2011 har vissa framsteg med genomförandet gjorts för mer än två tredjedelar av de landsspecifika rekommendationerna. Genomförandet fortskrider stadigt, precis som tidigare år (diagram 1). Genomförandet av reformerna varierar dock avsevärt mellan politikområdena. Framför allt har medlemsstaterna gjort störst framsteg under de senaste åren när det gäller finanstjänster, följt av lagstiftning om anställningsskydd. Däremot har framstegen varit särskilt långsamma när det gäller att bredda skattebasen, samt hälso- och sjukvård och långvarig vård och omsorg, då hälso- och sjukvårdssystemen utsätts för ytterligare påfrestningar på grund av covid-19.

Diagram 1: Landsspecifika rekommendationer 2011-2019

Anmärkning: I den fleråriga bedömningen betraktas genomförandet från och med det att rekommendationerna antogs för första gången till och med offentliggörandet av detta meddelande i maj 2020. Den samlade bedömningen av de landsspecifika rekommendationerna på det finanspolitiska området rör även överensstämmelsen med stabilitets- och tillväxtpakten.

Framstegen med genomförandet av de rekommendationer som antogs 2019 har totalt sett varit långsamma. Medlemsstaterna har gjort åtminstone ”vissa framsteg” med 4 av 10 av de rekommendationer som riktades till dem i juli 2019 (diagram 2). Resultaten är stabila jämfört med fjolåret. Framstegen är dock fortfarande ojämnt fördelade mellan politikområdena. Genomförandet av reformerna är fortfarande bättre i fråga om finanstjänster och aktiv arbetsmarknadspolitik, men är sämre när det gäller stärkt konkurrens inom tjänstesektorn och de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt, inklusive pensioner.

Diagram 2: Genomförande av de landsspecifika rekommendationerna: årlig bedömning år från år sedan 2011 mot genomförandet hittills

Anmärkning: I den fleråriga bedömningen betraktas genomförandet från och med det att rekommendationerna antogs för första gången till och med offentliggörandet av detta meddelande i maj 2020. För åren 2011 och 2012 är det svårare att jämföra de årliga och fleråriga bedömningarna på grund av olika bedömningskategorier i de landsspecifika rekommendationerna.

(1) https://ec.europa.eu/info/files/policy-measures-against-spread-coronavirus_en
(2)    Några relevanta strukturella frågor i år nämns i skälen. Det rör sig om frågor med betydande strukturella effekter på medellång sikt som fortfarande är relevanta och som successivt kommer att få större betydelse under återhämtningen.
(3)       COM(2019) 650 final.
(4)    COVID-19 - Riktlinjer för gränsförvaltningsåtgärder för att skydda folkhälsan och säkerställa tillgången på varor och viktiga tjänster, C(2020) 1752, Riktlinjer för fri rörlighet för arbetstagare under utbrottet av covid-19 C(2020) 2051. En översikt av riktlinjerna finns på https://ec.europa.eu/info/live-work-travel-eu/health/coronavirus-response/travel-and-transportation-during-coronavirus-pandemic_en
(5)     I februari konstaterades tre länder ha alltför stora obalanser (Grekland, Cypern och Italien) och nio länder ha obalanser (Kroatien, Frankrike, Tyskland, Irland, Portugal, Nederländerna, Rumänien, Spanien och Sverige).
(6)    COM(2020) 113 final. 
(7)    Vägledningen har utarbetats av Europeiska arbetsmiljöbyrån i samarbete med Europeiska kommissionen, och material har även kommit från den rådgivande trepartskommittén för arbetsmiljöfrågor och yrkesinspektörskommittén.
(8)     Några av dessa initiativ är den europeiska batterialliansen, den kommande alliansen för ren vätgas, alliansen för koldioxidsnål industri, ekosystemet för förnybar energi samt strategin för förnybar energi till havs. Större resurseffektivitet genom genomförandet av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin kommer också att öka motståndskraften.