25.2.2019 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 70/1 |
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN
Ändring av metoden för beräkning av standardbelopp och vite som kommissionen föreslår i överträdelseförfaranden vid Europeiska unionens domstol
(2019/C 70/01)
1. Inledning
Om kommissionen väcker talan mot en medlemsstat vid Europeiska unionens domstol för att medlemsstaten bryter mot EU-rätten får domstolen enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ålägga straffavgifter i två situationer:
— |
Om domstolen finner att en medlemsstat som bryter mot EU-rätten har underlåtit att efterkomma en tidigare dom (artikel 260.2 i EUF-fördraget). |
— |
Om en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sin skyldighet att anmäla åtgärder för införlivande av ett direktiv som antagits i enlighet med ett lagstiftningsförfarande (artikel 260.3 i EUF-fördraget). |
I de båda fallen utgörs straffavgiften av ett standardbelopp för att bestraffa själva överträdelsen (1), och ett dagligt vite för att medlemsstaten fortsätter att inte följa domstolens dom (2). Kommissionen yrkar på ett belopp i domstolen, som sedan fattar det slutliga beslutet.
Kommissionens allmänna metod för hur dess föreslagna sanktioner bör beräknas är väletablerad. Sedan 1997 (3) och så som det fastställs i flera senare meddelanden (4) har kommissionen tillämpat en metod som återspeglar både den berörda medlemsstatens betalningsförmåga och dess vikt i EU-institutionerna. Detta tillämpas med hjälp av den s.k. ”n”-faktorn (5). När kommissionen beräknar en föreslagen straffavgift tar den dessutom hänsyn till andra faktorer, såsom överträdelsens grad av allvarlighet och varaktighet. Hittills har man vid beräkning av ”n”-faktorn utgått från en medlemsstats bruttonationalprodukt (BNP) och antalet röster i rådet (6).
EU-domstolen konstaterade emellertid nyligen att rådets röstregler inte längre kan användas för det ändamålet (7). Följaktligen skulle man utgå från medlemsstaternas BNP som en dominerande faktor.
Kommissionen har alltid ansett att straffavgifterna ska vara både avskräckande och proportionella och de förslag den lägger fram för domstolen för ett slutligt beslut bör redan avspegla detta behov. Kombinationen av en medlemsstats betalningsförmåga och dess vikt i EU-institutionerna stod för denna balans. Användningen av enbart BNP skulle rubba denna balans eftersom den uteslutande skulle återspegla medlemsstaternas ekonomiska dimension. De skulle få mycket olika konsekvenser för olika medlemsstater och skulle i synnerhet medföra en väsentlig höjning av de föreslagna straffavgifterna för mer än en tredjedel av medlemsstaterna. Därför anser kommissionen att ”n”-faktorn även i fortsättningen bör återspegla både BNP och institutionell vikt. I detta meddelande beskrivs närmare hur man ska kunna bibehålla denna balans samtidigt som man justerar kommissionens metod för beräkning av dess föreslagna straffavgifter.
2. Ändring av ”n”-faktorn
EU-domstolen har vid upprepade tillfällen slagit fast att metoden för beräkning av kommissionens förslag till straffavgifter på ett lämpligt sätt avspeglar berörda medlemsstats betalningsförmåga samtidigt som skillnaden mellan medlemsstaterna hålls inom rimliga gränser. (8)
I sin dom av den 14 november 2018 (9) konstaterade EU-domstolen dock att rådets röstregler enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) hade ändrats (10) från den 1 april 2017. Domstolen fann att ”n”-faktorn inte längre kunde ta hänsyn till en medlemsstats röster i rådet utan att den huvudsakligen måste utgå från medlemsstaternas BNP som en dominerande faktor.
”N”-faktorns sammansättning
Kommissionen anser att förutom medlemsstaternas betalningsförmåga bör ”n”-faktorn även ta hänsyn till medlemsstaternas vikt i EU-institutionerna. Detta innebär att metoderna för att beräkna ”n”-faktorn inte bör bygga enbart på demografiska eller ekonomiska faktorer utan också på att varje medlemsstat har ett inneboende värde i Europeiska unionens institutionella struktur.
Till följd av EU-domstolens dom behövs ett nytt system som återspeglar medlemsstaternas institutionella vikt vid beräkningen av straffavgifter. För att bibehålla en jämvikt mellan en medlemsstats betalningsförmåga och institutionella vikt kommer kommissionen att beräkna ”n”-faktorn på grundval av två delar: BNP och antalet ledamöter i Europaparlamentet som tilldelas varje EU-medlemsstat (11). Kommissionen anser att detta på bästa sätt avspeglar medlemsstaternas institutionella vikt i dag enligt EU-fördragen.
Variationer av ”n”-faktorn mellan medlemsstaterna
En annan orsak till att behålla medlemsstaternas institutionella vikt vid beräkningen av ”n”-faktorn är att om man uteslutande utgår från BNP skulle variationen i ”n”-faktorn mellan medlemsstaterna öka avsevärt. Skillnaden mellan den lägsta och den högsta ”n”-faktorn är i dag 55 – om man uteslutande skulle utgå från BNP skulle den öka till 312.
Genom att beakta antalet ledamöter av Europaparlamentet vid beräkningen av ”n”-faktorn kan man se till att skillnaden mellan medlemsstaterna även i fortsättningen är rimlig.
Kommissionen anser vidare att den nya metoden för beräkning av ”n”-faktorn bör leda till belopp som inte ger upphov till omotiverade skillnader mellan medlemsstaterna och håller sig så nära som möjligt den nuvarande beräkningsmetodens belopp, som är både proportionerliga och tillräckligt avskräckande. Det nya systemet kan leda till lägre straffavgifter jämfört med den nuvarande situationen, men det ansluter sig närmare till domstolens praxis, som generellt fastställer lägre straffavgifter än vad kommissionen yrkar på.
Referensvärdet för ”n”-faktorn
Hittills har kommissionen använt Luxemburgs ”n”-faktor som referensvärde. Detta härrör från en tid då Luxemburg hade den lägsta totala BNP bland medlemsstaterna. Kommissionen anser att det är lämpligt att välja en referens som bättre återspeglar dagens ekonomiska och politiska verklighet. Kommissionen kommer därför att fastställa referensvärdet för ”n”-faktorn med hjälp av genomsnittet av vardera av de två faktorerna som använts, dvs. BNP och antalet ledamöter av Europaparlamentet (12). Användningen av genomsnitt ger också i längden stabilare referensvärden.
Användningen av dessa faktorer utan justering leder dock till ett referensvärde för ”n”-faktorn som är betydligt lägre än det nuvarande värdet. Därför behövs en justering för att säkerställa att de belopp som kommissionen föreslår förblir proportionerliga och tillräckligt avskräckande. En justeringsfaktor på 4,5 skulle ligga nära nuvarande nivåer, samtidigt som den säkerställer att ingen medlemsstat utsätts för en ökning. De respektive schablonbelopp som används för att beräkna dagliga viten och standardbelopp är således följande:
— |
Schablonbelopp för dagligt vite: 690 euro × 4,5 = 3 105 euro. |
— |
Schablonbelopp för standardbelopp: 230 euro × 4,5 = 1 035 euro. |
Med samma logik ska det nuvarande lägsta referensstandardbeloppet på 571 000 euro också multipliceras med den nya ”n”-faktorn för att beräkna det lägsta schablonbeloppet för varje medlemsstat. För att säkerställa att de belopp som föreslås är proportionerliga och tillräckligt avskräckande ska det beloppet också multipliceras med justeringsfaktorn: 571 000 euro × 4,5 = 2 569 500 euro. Dessa belopp ska justeras varje år i takt med inflationen.
”N”-faktorn per medlemsstat anges i bilaga I och minimistandardbeloppet anges i bilaga II.
3. Tillämpning
Kommissionen kommer att tillämpa den beräkningsmetod som beskrivs i detta meddelande på straffavgifter som föreslås för EU-domstolen från och med den dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Kommissionen kommer även att se över den beräkningsmetod som beskrivs i detta meddelande senast fem år efter den dag då det antas.
När Förenade kungarikets utträde ur Europeiska träder i kraft, oavsett om utträdesavtalet (13) träder i kraft eller inte, kommer kommissionen att göra en ny beräkning av relevanta genomsnitt och justera siffrorna i bilagorna I och II i enlighet med detta.
(1) SEK(2005) 1658, punkt 10.3.
(2) SEK(2005) 1658, punkt 14.
(3) Metod för beräkning av vite enligt artikel 171 i EG-fördraget, EGT C 63, 28.2.1997, s. 2.
(4) Se särskilt det omarbetade meddelandet SEC (2005)1658, Meddelande om tillämpningen av artikel 260.3 i EUF-fördraget (EUT C 12, 15.1.2011, s 1) och meddelandet EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning (EUT C 18, 19.1.2017, s. 10).
(5) KOM(2005)1658, punkt 14.
(6) Enligt EG-fördraget.
(7) Dom av den 14 november 2018, mål C-93/17, kommissionen mot Grekland.
(8) Dom i mål C-93/17, kommissionen mot Grekland, EU:C:2018:903, punkt 132.
(9) Dom i mål C-93/17, kommissionen mot Grekland, EU:C:2018:903, punkterna 138 och 142.
(10) Ersatt av systemet med dubbel majoritet enligt artikel 16.4 i fördraget om Europeiska unionen. Före utfasningen av rådets omröstningssystem enligt EG-fördraget hade varje medlemsstat ett fast antal röster i rådet. Enligt Lissabonfördraget har varje medlem i rådet en röst, kvalificerad majoritet nås då 55 % av medlemsländerna röstar för ett förslag och dessa medlemsstater samtidigt utgör minst 65 % av EU:s befolkning. Detta kan inte omsättas i en enkel viktning och användas på samma sätt som det tidigare systemet.
(11) Se, för innevarande valperiod, artikel 3 i Europeiska rådets beslut 2013/312/EU av den 28 juni 2013 om Europaparlamentets sammansättning (EUT L 181, 29.6.2013, s. 57) och artikel 3 i Europeiska rådets beslut (EU) 2018/937 av den 28 juni 2018 för nästa valperiod som inleds den 2 juli 2019.
(12) Genomsnittet beräknas på följande sätt: ”N”-faktorn utgörs av ett geometriskt medeltal som beräknats genom kvadratroten av produkten av de faktorer som grundas på medlemsstaternas BNP och på antalet ledamöter av Europaparlamentet. Det ger följande formel:
där BNPn = den berörda medlemsstatens BNP, uttryckt i miljoner euro, BNP genomsnitt = genomsnittlig BNP i EU-28. Ledamot n = medlemsstatens antal ledamöter i Europaparlamentet Ledamot genomsnitt = alla medlemsstaters genomsnittliga antal ledamöter av Europaparlamentet.
(13) Avtalet om Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, som bifogats förslaget till rådets beslut om undertecknande på Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens vägnar av avtalet om Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, COM(2018) 833 final.
BILAGA I
Särskild ”n”-faktor
Belgien |
0,79 |
Bulgarien |
0,24 |
Tjeckien |
0,51 |
Danmark |
0,50 |
Tyskland |
4,60 |
Estland |
0,09 |
Irland |
0,46 |
Grekland |
0,51 |
Spanien |
2,06 |
Frankrike |
3,40 |
Kroatien |
0,19 |
Italien |
2,93 |
Cypern |
0,09 |
Lettland |
0,12 |
Litauen |
0,17 |
Luxemburg |
0,15 |
Ungern |
0,41 |
Malta |
0,07 |
Nederländerna |
1,13 |
Österrike |
0,67 |
Polen |
1,23 |
Portugal |
0,52 |
Rumänien |
0,62 |
Slovenien |
0,15 |
Slovakien |
0,27 |
Finland |
0,44 |
Sverige |
0,81 |
Förenade kungariket |
3,50 |
BILAGA II
Det minsta standardbeloppet (tusental euro)
Belgien |
2 029 |
Bulgarien |
616 |
Tjeckien |
1 310 |
Danmark |
1 284 |
Tyskland |
11 812 |
Estland |
231 |
Irland |
1 181 |
Grekland |
1 310 |
Spanien |
5 290 |
Frankrike |
8 731 |
Kroatien |
488 |
Italien |
7 524 |
Cypern |
231 |
Lettland |
308 |
Litauen |
437 |
Luxemburg |
385 |
Ungern |
1 053 |
Malta |
180 |
Nederländerna |
2 902 |
Österrike |
1 720 |
Polen |
3 158 |
Portugal |
1 335 |
Rumänien |
1 592 |
Slovenien |
385 |
Slovakien |
693 |
Finland |
1 130 |
Sverige |
2 080 |
Förenade kungariket |
8 987 |