Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Beskattning av delningsekonomin – rapporteringskrav

(tilläggsyttrande)

(2020/C 364/09)

Föredragande:

Ester VITALE

Beslut av EESK:s presidium	18.6.2019
Rättslig grund	Artikel 29 i tillämpningsföreskrifterna (2010)
	Tilläggsyttrande
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	24.6.2020
Antagande vid plenarsessionen	16.7.2020
Plenarsession nr	553
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	210/1/6

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Beskattningen och skattepolitiken måste anpassa sig till delningsekonomins fortlöpande utveckling. Det handlar i detta sammanhang inte om att utveckla nya eller särskilda skattesystem. EESK anser det vara lämpligare att anpassa de befintliga reglerna och skattemodellerna till de nya ekonomiska förhållandena och att bibehålla lika villkor för de olika berörda aktörerna.

1.2

EESK anser att man i de nationella skattesystemen bör beakta delningsekonomin och de digitala plattformarna som fenomen och att man i denna sektor bör respektera de principer som kännetecknar ett rättvist skattesystem, dvs. samstämmighet, förutsägbarhet och neutralitet, och samtidigt säkerställa samhällsintresset av att alla berörda aktörer fullgör sina skyldigheter på skatteområdet.

1.3

Kommittén är övertygad om att den skattepolitik som ska tillämpas på digitaliseringen av ekonomin och utarbetandet av verktyg och operativa lösningar bör samordnas på internationell nivå. EESK välkomnar därför det nära samarbetet mellan kommissionen, medlemsstaterna och OECD/G20 och erkänner att de former av samarbete som inletts redan har lett till vissa konkreta resultat och kan leda till ännu viktigare resultat i framtiden.

1.4

Det är viktigt att de internationella, europeiska och nationella institutionerna effektivt och snabbt agerar för att hantera de frågor som den digitala ekonomin och delningsekonomin ger upphov till genom att inta en proaktiv hållning och inte bara reagera när specifika problem uppstår.

1.5

En avgörande fråga när det gäller de skattesystem som ska tillämpas på delningsekonomin är kraven på de digitala plattformarna att samla in, till skattemyndigheterna översända och lagra uppgifter om genomförda transaktioner (rapporteringskrav). Sådana krav bör inte utgöra en orimlig administrativ börda för plattformarna.

1.6

Ett adekvat informationsutbyte inom ett fungerande och proportionellt system för insamling och utbyte av uppgifter skulle nämligen kunna underlätta skattemyndigheternas arbete å ena sidan och säkerställa ett säkert och förutsägbart system för företagen å andra sidan samt på så sätt gynna delningsekonomin som helhet.

1.7

EESK skulle vilja se att det utvecklas en europeisk standard för insamling av de data och uppgifter om de egna användarna som plattformarna ska översända till skattemyndigheterna och lagra under en tid. Rapporteringskraven bör vara tydliga och harmoniserade mellan de olika medlemsstaterna. En europeisk standard skulle kunna begränsa sådana ensidiga åtgärder från medlemsstaternas sida som skulle kunna leda till en kontraproduktiv brist på överensstämmelse mellan olika regler och till osäkerhet vid tillämpningen på den inre marknaden.

1.8

När det gäller de allmänna principer som bör ligga till grund för lagstiftningsåtgärderna på rapporteringsområdet anser EESK att det behövs en strategi som respekterar den proportionalitetsprincip som utvecklats i EU-domstolens rättspraxis och som alltså gör det möjligt att uppnå det mål som eftersträvas med åtgärderna, dvs. insamling av tydlig information som kan användas av skattemyndigheterna, utan att plattformarna och slutanvändarna i onödigt hög grad och utan giltiga skäl tvingas försaka sina privata intressen.

1.9

EESK anser att skattereglerna för delningsekonomin, inbegripet reglerna om rapporteringskrav, i enskilda fall bör anpassas till olika sektorer och olika verksamheter inom delningsekonomin, eftersom dessa ofta skiljer sig åt.

1.10

EESK anser att det är viktigt att undersöka om det nära förestående genomförandet av direktivet om vissa krav för betaltjänstleverantörer när det gäller förfrågningar om uppgifter som görs i syfte att fastställa mervärdesskattebedrägerier också kan användas i direktbeskattningssyfte när det gäller rapporteringskrav.

1.11

Utbytet av information mellan privata aktörer och offentliga myndigheter måste naturligtvis ske i enlighet med EU:s lagstiftning om skydd av privatlivet och behandling av enskildas personuppgifter, och bör endast få ske om det är nödvändigt och proportionerligt, och dessutom bör eventuella undantag från de allmänna principerna för skydd av privatlivet vid tillämpning av skattereglerna tolkas strikt.

2. Inledning och allmänna principer

2.1

Att utarbeta en effektiv skattepolitik för delningsekonomin är en utmaning för såväl de europeiska och nationella institutionerna som aktörerna inom denna sektor. I detta avseende är det mycket viktigt att se till att lika villkor råder dels mellan de olika aktörerna i delningsekonomin, dels mellan dessa aktörer och traditionella aktörer som är verksamma inom samma sektorer.

2.2

Tillväxten inom delningsekonomin har varit stadig och betydande de senaste åren, och delningsekonomin ger möjlighet till ytterligare utveckling i EU-länderna, även i framtiden, eftersom den gör det möjligt att mobilisera outnyttjade resurser och uppmuntra initiativförmågan hos enskilda medborgare. Samtidigt erkänner kommittén behovet av reglering för att säkerställa konsumentskyddet, skyddet av arbetstagarnas rättigheter, skyldigheterna på skatteområdet och rättvis konkurrens.

2.3

Den definition av delningsekonomin som används i detta yttrande avser affärsmodeller vars verksamhet underlättas genom delningsplattformar som möjliggör en tillfällig användning av egendom eller tjänster, som ofta tillhandahålls av privatpersoner. I detta sammanhang är det, även ur ett metodologiskt perspektiv, viktigt att uppnå ett minimum av samförstånd mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna om begreppet ”delningsekonomi”, för att undvika stora brister i överensstämmelse mellan de olika definitioner som tillämpas på den inre marknaden.

2.4

Delningsekonomin är ett komplext ekonomiskt fenomen som kräver ett helhetsgrepp ur lagstiftningshänseende eftersom den berör olika samhällssektorer och många olika juridiska instanser som traditionellt sett har hanterat olika separata områden. Delningsekonomins fortlöpande utveckling påverkar exempelvis reglerna inom konsumentlagstiftning, arbetsrätt, socialt skydd, avtalsrätt, rätten till integritet och rätten till offentliga tjänster.

2.5

EESK betonar behovet av att man i de nationella skattesystemen, i kombination med en effektiv samordning på europeisk nivå, tar vederbörlig hänsyn till de nya verksamhetsmodeller som hänger samman med delningsekonomin. Det är nödvändigt att alla berörda parter – offentliga myndigheter, företag och konsumenter – respekterar principerna för ett rättvist skattesystem (dvs. samstämmighet, förutsägbarhet och neutralitet) i samband med sådana nya modeller.

2.6

De traditionella skattereglerna har dock svårt att anpassa sig till teknikens fortlöpande utveckling, och det uppstår ofta glapp mellan det snabba tempot i den digitala ekonomin och utvecklingen av skattereglerna. Det bör därför ske en läglig och vederbörlig anpassning av de traditionella reglerna och principerna till de pågående förändringarna, och den europeiska lagstiftarens och de olika nationella lagstiftarnas åtgärder bör samordnas.

2.7

Det är särskilt viktigt att de internationella, europeiska och nationella institutionerna i god tid och på ett effektivt och samordnat sätt agerar för att hantera de nya frågor som den digitala ekonomin och delningsekonomin ger upphov till genom att inta en proaktiv hållning och inte bara reagera när specifika problem uppstår.

2.8

Kommittén är övertygad om att skattepolitiken och utarbetandet av verktyg och konkreta lösningar mot bakgrund av ekonomins digitalisering bör samordnas på internationell eller rentav global nivå. EESK välkomnar därför det nära samarbetet mellan kommissionen, medlemsstaterna och OECD/G20 och erkänner att detta samarbete redan har lett till ett antal konkreta resultat och kan leda till andra och ännu viktigare resultat i framtiden.

3. Rapporteringskrav

3.1

En avgörande fråga när det gäller skattesystemen för delningsekonomin är kraven på de digitala plattformarna att samla in, till skattemyndigheterna översända och lagra uppgifter om genomförda transaktioner. Ett adekvat informationsutbyte inom ett fungerande och proportionellt system för insamling och utbyte av uppgifter skulle nämligen kunna underlätta arbetet för skattemyndigheterna, som å ena sidan behöver snabb och enkel tillgång till data och å andra sidan måste säkerställa ett system som är förutsägbart för plattformarna och deras användare å andra sidan. Rapporteringskraven bör inte utgöra en orimlig administrativ börda för plattformarna och aktörerna inom sektorn.

3.2

Det finns redan flera exempel på effektivt samarbete mellan plattformar och skattemyndigheter inom transportsektorn, som i Estland där åtgärder har vidtagits för att förenkla skattedeklarationen för förare som tillhör bilpoolsplattformar. Ett annat exempel på en innovativ lösning är, även detta i Estland, att man fastställer en proportionerlig minimimängd av data som ska översändas till myndigheterna och ger plattformsoperatörerna möjlighet att använda ett särskilt bankkonto för att fullgöra sina skyldigheter på skatteområdet. Ett sådant konto underlättar direkt och snabb kontakt mellan operatörerna, deras banker och skattemyndigheterna. I vissa regioner kan man å andra sidan konstatera en bristande vilja hos onlineplattformarna att samarbeta med skattemyndigheterna.

3.3

EESK skulle i detta sammanhang vilja se att det utarbetas en europeisk standard för insamling av de data och uppgifter som plattformarna ska översända till skattemyndigheterna och lagra under en tid. Att medlemsstaterna vidtar en mängd ensidiga åtgärder och att det samtidigt finns olika system med bristande överensstämmelse på den inre marknaden – såsom delvis redan är fallet – kommer nämligen att leda till operativa svårigheter och effektivitetsbrister för hela delningsekonomin.

3.4

Utvecklingen av en harmoniserad europeisk rapporteringsmodell bör grunda sig på praktiska erfarenheter och återkoppling. De olika medlemsstaterna har i dag olika rapporteringssystem som skiljer sig åt både organisatoriskt sett och när det gäller mängden och typen av uppgifter som ska samlas in och översändas. I vissa medlemsstater är rapporteringssystemen mycket betungande och ställer krav på betydande insatser från plattformarnas sida, medan systemen i andra medlemsstater är mer flexibla och har mindre inverkan på den pågående verksamheten. Erfarenheterna i vissa medlemsstater visar dessutom att valfria system för rapportering på frivillig basis, utöver specifika rättsliga krav, inte fungerar effektivt.

3.5

EESK anser att den rådande splittringen inte är hållbar på sikt eftersom den kan leda till onödiga efterlevnadskostnader och effektivitetsbrister som hänger samman med den bristande överensstämmelsen mellan reglerna för olika delar av den inre marknaden. Av denna anledning bör man finna en genomtänkt och proportionerlig strategi i rapporteringsfrågan som säkerställer ett förenklat och funktionellt system. Förenklingen av rapporteringskraven skulle nämligen kunna innebära ett konkret efterlevnadsincitament för de digitala plattformarna.

3.6

När det gäller de allmänna principer som bör ligga till grund för lagstiftningsåtgärderna för beskattningen av delningsekonomin i allmänhet och rapporteringskraven mer specifikt, anser EESK att det behövs en strategi som respekterar den proportionalitetsprincip som utvecklats i EU-domstolens rättspraxis. Man måste alltså göra det möjligt att uppnå det mål som eftersträvas med lagstiftningen, dvs. insamling av tydlig information som kan användas av skattemyndigheterna i samhällets intresse, utan att plattformarna och slutanvändarna i onödan tvingas försaka sina privata intressen.

3.7

Denna strategi bör säkerställa tydliga och förutsägbara regler för aktörerna inom sektorn som å ena sidan inte förorsakar onödiga efterlevnadskostnader (till exempel till följd av onödiga och oproportionerliga förfrågningar om data) och å andra sidan ger skattemyndigheterna möjlighet att på ett effektivt sätt samla in uppgifter.

3.8

I ett proportionerligt och rimligt rapporteringssystem bör man dessutom ur ett kvalitativt perspektiv ange vilka uppgifter som är absolut nödvändiga och bör samlas in för tillämpningen av skattereglerna utan att plattformarna och deras yrkesmässiga användare eller slutanvändare åläggs onödiga skyldigheter. I en proportionerlig strategi bör man dessutom skilja på professionella aktörer som är verksamma inom delningsekonomin och icke-professionella aktörer, och på lämpligt sätt anpassa rapporteringskraven för de två olika kategorierna.

3.9

Andra aspekter som bör regleras på ett harmoniserat sätt på europeisk nivå är följande: i) allmänna villkor för att den personuppgiftsansvariges behandling av uppgifterna ska vara tillåtlig, ii) personer som berörs av behandlingen, iii) de parter till vilka och de ändamål för vilka personuppgifterna får lämnas ut, iv) redogörelse för de specifika metoderna för behandling av uppgifter, v) begränsning av behandlingsändamålen, vi) lagringstid.

3.10

3.11

I detta avseende kan det vara lämpligt att också förbättra och främja utbytet av information mellan olika nationella skattemyndigheter i syfte att skapa effektiva samarbetsformer inriktade på att förhindra bedrägerier och skatteflykt samt för att harmonisera de olika myndigheternas operativa praxis.

3.12

Skattereglerna för delningsekonomin bör, också i fråga om rapporteringssystemen, under alla omständigheter avpassas för delningsekonomins olika sektorer, eftersom de olika verksamheterna inom varje sektor ofta har olika och särskilda egenskaper som kräver specifika och ändamålsenliga regler.

3.13

EESK rekommenderar under alla omständigheter att lika villkor säkerställs för beskattningen av såväl delningsekonomins verksamhet som för traditionella former av liknande verksamhet, i enlighet med principen om skatteneutralitet, så att snedvridningar undviks på marknader där samma verksamhet bedrivs både under traditionella former och inom ramen för delningsekonomin.

3.14

För att stimulera delningsekonomins tillväxt kan det slutligen vara användbart att fastställa miniminivåer under vilka vissa verksamheter inte ska betraktas som yrkesmässiga eller ekonomiskt relevanta och därmed ska kunna omfattas av särskilda skatteundantag. Det är dock viktigt att dessa miniminivåer fastställs på ett förnuftigt sätt efter en grundlig analys av lagstiftningens konsekvenser.

4. Mervärdesskatt och delningsekonomi

4.1

När det gäller mervärdesskatt är det viktigt att exakt definiera begreppet ”beskattningsbar person” och avgöra huruvida en sådan person bedriver ekonomisk verksamhet. Det är dessutom fortfarande svårt att avgöra hur man ska beskatta sådana transaktioner som genomförs i delningsekonomin och inte sker mot betalning med pengar men ändå förutsätter en ersättning eller en gentjänst, till exempel rätten att använda användarnas personuppgifter och utnyttja dem för datautvinning.

4.2

När det gäller moms måste närmare bestämt en distinktion göras mellan tre olika situationer när det gäller ersättningen för tjänster: i) situationer där tjänster utförs mot betalning i form av en summa pengar, ii) situationer där ersättningen inte tillhandahålls i pengar utan i form av en annan tjänst eller en icke-monetär ersättning, och iii) situationer där tjänsten tillhandahålls gratis utan ersättning (1).

4.3

När det gäller de konkreta situationer som kan tänkas falla under punkt ii) ovan efterlyser EESK en noggrann undersökning av huruvida delningsplattformarnas verksamhet omfattas av momsplikt eller inte.

4.4

Kommissionens expertgrupp för mervärdesskatt har i detta avseende utfört ett värdefullt arbete i form av en första studie med titeln ”VAT treatment of the sharing economy”, och EESK anser att denna fråga bör undersökas ytterligare.

4.5

Kommissionen och de nationella skatteförvaltningarna bör dessutom främja lämpliga åtgärder för ömsesidiga samarbets- och samordningsinsatser när det gäller tillämpningen av mervärdesskattereglerna på delningsekonomin, både för att ta fram harmoniserade operativa rutiner och för att utbyta information som är användbar i syfte att kontrollera efterlevnaden och för att undvika bedrägerier och skatteflykt.

4.6

EESK anser att det är viktigt att undersöka om det nära förestående genomförandet av direktivet om vissa krav för betaltjänstleverantörer för att fastställa mervärdesskattebedrägerier också, i samband med rapporteringskraven, kan användas i direktbeskattningssyfte antingen i fråga om kreditkortsbetalningar online eller betalningar som sker genom direkta banköverföringar och andra former av snabb betalning.

Bryssel den 16 juli 2020.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Expertgruppen för mervärdesskatt, sammanträdet av den 1 april 2019 – taxud.c.1(2019)2026442 – EN, ”VAT Treatment of the sharing economy”, VEG 081.