Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Den europeiska planeringsterminen och sammanhållningspolitiken – Mot en ny europeisk strategi för tiden efter 2020

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/07)

Föredragande: Etele BARÁTH

Medföredragande: Petr ZAHRADNÍK

Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen
Beslut av EESK:s plenarförsamling	20.2.2019
Ansvarig sektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	2.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	154/1/5

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den kommande nya politiska perioden och budgetperioden i EU ger möjlighet att stärka beslutsamheten, förbättra resultaten och till fullo utnyttja de nya möjligheterna. Det krävs en nystart på en mer ambitiös och dynamisk 2030-strategi för ett hållbart, konkurrenskraftigt, skyddande och rättvist Europa.

1.1.1

En av de största lärdomarna, och tillika prestationerna, i EU:s senaste ekonomiska politik i krisens kölvatten var införandet och det praktiska genomförandet av den europeiska planeringsterminen. Denna nya form av samordning av den ekonomiska politiken omfattar övervakning och analys på djupet, praktisk samordnad förvaltning och en rad restriktioner och sanktioner (1), i nära samband med medlemsstaternas ekonomiska resultat. Dess resultat bör visa sig i form av strängare disciplin, större ansvarighet och en tydligare inriktning på centrala strategiska frågor. Som sådan kan den fungera som en stabil plattform för de nya sammanhållningspolitiska insatserna.

1.2

Planeringsterminen kompletterar det system av sammanhållningspolitiska instrument som har funnits i årtionden. Kopplingarna mellan den europeiska planeringsterminen och EU:s sammanhållningspolitik (och kanske merparten av programmen inom den fleråriga budgetramen) har en enorm potential att användas för att förbättra samordningen och styrningen av EU:s ekonomiska politik. Det är ett tecken på bättre styrning och en resultatbaserad strategi. Frågan har såväl en rationell och teknokratisk bakgrund som en politisk (med beaktande av valet till Europaparlamentet, befogenheter på nationell nivå och EU-nivå, en nedifrån och upp-strategi och en uppifrån och ned-strategi samt en balans mellan dem). Genom sin samordnande karaktär sammanför den genomförandet av strategiska, ekonomiska, sociala och miljörelaterade mål, politiska prioriteringar och samspel mellan kort- och långsiktiga uppgifter.

1.3

Tack vare sin ständigt expanderande praxis och självreglerande filosofi är planeringsterminen faktiskt den enda arbetsstrukturen med en multifunktionell mekanism som via de landsspecifika rekommendationerna kan mäta samspelet mellan högst olika förfaranden, och mäta tillämpningen av ungefär 32 EU-strategier. EESK tror på planeringsterminen, och föreslår att det bör finnas möjlighet att på ett mer balanserat sätt tillämpa de stimulansverktyg samt differentierade, välgrundade och välavvägda sanktionsverktyg (2) som samordnar genomförandet av de ekonomiska, sociala och miljörelaterade målen, och om möjligt mäter de kortsiktiga framstegen mot de långsiktiga målen.

1.4

EESK beklagar att det trots ett väldefinierat förfarande i flera steg (årliga tillväxtöversikter, landsspecifika rekommendationer, nationella reformprogram och partnerskapsavtal) finns stora skillnader i avtalens fullgörandegrad, beroende på varje lands makroekonomiska utvecklingsstatus. Genomförandet av de fleråriga strategierna är i allmänhet lågt (40–50 %). Det är anmärkningsvärt att de socialpolitiska målen hör till de minst fullgjorda åtagandena, bl.a. i fråga om löner och lönesättning, hälso- och långtidsvård, utbildning, fortbildning, livslångt lärande och bra arbetstillfällen (särskilt för ungdomar).

1.5

EESK noterar att en stärkt planeringstermin bör vara det viktigaste inslaget i samordningen av den ekonomiska politiken, utan att tappa de ursprungliga målen ur sikte. Den gör det möjligt att fullgöra stabilitets- och konvergensprogrammen och kan bli den centrala samordningsmekanismen i ett välriktat investeringsförfarande, öka genomförandet av reformerna, mäta balansen mellan ekonomiska resultat och sammanhållningspolitik samt uppnå sociala mål. Centrala frågor är bl.a. genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, hållbar sysselsättning, införande av sociala miniminormer i medlemsstaterna på grundval av en gemensam EU-ram, normer inrättade genom den europeiska planeringsterminen och även ambitiösare klimatmål och bättre skydd av den biologiska mångfalden.

1.6

Enligt EESK måste EU i högre grad utforska och på effektivt sätt använda lokala resurser för att uppnå hållbar tillväxt, en tillväxt som är socialt och miljömässigt genomförbar. Den nya Europa 2030-strategin måste bygga på en genomförbar koppling mellan lokala, regionala och nationella mål och målen för ett mer sammanlänkat Europa.

1.7

Enligt EESK kan stärkt samordning mellan EU-fonder (sammanhållningsfonder, InvestEU osv.) underlätta deltagande och investeringar från privat håll. För att öka produktiviteten och de privata investeringarna måste investeringsmiljön förbättras, med beaktande av skatteordningarna i respektive medlemsstater. I bästa fall kan en förbättrad investeringsmiljö förbättra förhållandet mellan EU:s styresformer och de olika typerna av egenansvar.

1.8

EESK föreslår att det förnyade systemet för EU:s styresformer på grundval av Europa 2030-strategin ska vara mer inriktat på resultat och omfatta färre prioriteringar, underlätta tillgången till administrativa förfaranden och ha större tonvikt på förståelse av och samarbete med det civila samhället. Allt detta måste gå hand i hand med en utveckling av övervaknings- och utvärderingssystemen. Ett viktigt sätt att stärka EU:s styresformer är att förbättra den offentliga förvaltningen på flera nivåer och ställa upp färre hinder för deltagande.

1.9

EESK måste hitta en ny plats inom ramen för EU:s utarbetande och genomförande av politik och strategier, och bygga upp en ny och starkare ställning inom EU:s styresformer för att garantera en särskild förmedlarfunktion mellan det civila samhällets uppfattning av verkligheten och dess framtida avsikter. EESK strävar efter att skapa större förståelse genom att stärka en regelbunden och strukturerad dialog med arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

1.10

EESK måste lära sig mer om och öka användningen av nya informationssystem, däribland digitaliserade och sociala nätverk som har samband med det civila samhället. Kommittén kan uppnå detta mål om den deltar i planeringsterminen och blir bra på att behandla den informationen den får ta del av.

1.11

EESK påpekar att ett av de största hindren för europeisk utveckling för närvarande är den låga nivån av reell, kontinuerlig kommunikation mellan näringslivets och arbetsmarknadens parter och EU:s styresformer. Även här måste man förstå systemet för EESKS: förbindelser.

1.12

EESK anser att planeringsterminen genom en löpande bedömning av de komplexa målen, användning av övergripande partnerskapsavtal, uppbyggnad av ett starkt stöd från det civila samhället och mätning av EU:s globala miljö potentiellt kan riktas in på att minska risken för kriser i framtiden och skapa en hållbar, meningsfull och lyhörd ekonomisk och social miljö.

2.   Allmänna och särskilda kommentarer

2.1    Europa har nått en vändpunkt

2.1.1

Europa har nått en ny vändpunkt. Tio år efter den djupa ekonomiska krisen och trots en stark återhämtning i Europa lever vi i politisk och samhällelig oro och med en växande ny osäkerhet globalt. En av de största lärdomarna, och tillika prestationerna, i EU:s senaste ekonomiska politik i krisens kölvatten var införandet och det praktiska genomförandet av den europeiska planeringsterminen. Denna nya form av samordning av den ekonomiska politiken omfattar övervakning och analys på djupet, praktisk samordnad förvaltning och en rad restriktioner och sanktioner, i nära samband med medlemsstaternas ekonomiska resultat. Dess resultat bör visa sig i form av strängare disciplin, större ansvarighet och en tydligare inriktning på centrala strategiska frågor. Som sådan kan den fungera som en stabil plattform för de nya sammanhållningspolitiska insatserna.

2.1.2

Under denna period, inför en ny politisk femårscykel för EU:s styrning och en ny finansiell sjuårsperiod för samordnad europeisk utveckling, och med slutet på Europa 2020-strategin för smart, hållbar och inkluderande tillväxt i antågande, måste EU ompröva styrsystemen: dessa måste bygga på en ny, övergripande genomförandestrategi för de kommande tio åren, som en kompass för en hållbar framtid.

2.1.3

Det finns brett stöd för tanken att en av de viktigaste förutsättningarna för ett framgångsrikt genomförande av ett nytt ”flernivåstyre med många olika aktörer” är ett obehindrat deltagande av näringslivets och arbetsmarknadens parter i besluts- och genomförandeprocessen (3).

2.1.4

Genom att dra lärdom av det värde som en stark partnerskapsprincip i sammanhållningspolitiken ger betonar EESK återigen vikten av flernivåstyre, ett ökat strukturellt deltagande från civilsamhällesorganisationerna och andra intressenter i programplaneringen, genomförandet, utvärderingen och övervakningen av användningen av medlen, och detsamma bör gälla för den makroekonomiska programplaneringen i alla medlemsstater.

2.1.5

I detta syfte betonar EESK behovet av att inrätta en gemensam europeisk ram – i linje med partnerskapsavtalet inom ramen för EU:s strukturfonder – som garanterar ett starkt och meningsfullt deltagande av arbetsmarknadens parter och det civila samhället i stort i alla skeden av utformningen och genomförandet av den europeiska planeringsterminen. Detta kommer att medföra större ansvarsskyldighet från de nationella myndigheternas sida samt en mer effektiv och meningsfull användning av åtgärderna och rekommendationerna.

2.1.6

Den europeiska renässansen måste bygga på samma starka kontinuitet som ligger till grund för de europeiska värdena, såsom frihet, säkerhet, rättvisa, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, med stärkt fortgående förnyelse som uppfyller kriterierna för hållbar utveckling.

2.2    Planeringsterminen och dess komplexitet

2.2.1

Kommissionen har gjort en stor och till synes framgångsrik insats under de senaste tio åren för att upprätta ett arbetssystem för ekonomisk styrning på flera nivåer: den europeiska planeringsterminen. Den inbegriper olika politiska åtgärder och strategier för sektorsomfattande och övergripande frågor inom alla ekonomiska, sociala och miljörelaterade områden. Med denna nya process har Europeiska kommissionen lämnat det gamla systemet med ”öppen samordningsmetod” bakom sig.

2.2.2

Planeringsterminen har stärkts och byggts ut under de senaste åren, och viktiga sociala och miljörelaterade delar av Europa 2020-strategin har kopplats direkt till de sammanhållningspolitiska rekommendationerna (4). Det finns en stark koppling mellan den ekonomiska styrningen, genomförandet av sammanhållningspolitiken och ett nytt koncept för europeisk utveckling: investeringsplanen för Europa (5).

2.2.3

I flera yttranden har EESK försvarat strukturreformer som förbättrar produktiviteten, tillväxten, arbetstillfällenas kvalitet, anställningstryggheten och det sociala skyddet, och samtidigt främjar investeringar och stärker kollektivförhandlingarna, på grundval av arbetsmarknadsparternas autonomi, och den sociala dialogen (6). EESK ”anser samtidigt att kopplingen mellan reformstödsprogrammet och den europeiska planeringsterminen kan vara ännu starkare och direktare än det man räknar med i förslaget till förordning” (7).

2.3    En hållbar framtid för EU

2.3.1

I början av detta år offentliggjorde kommissionen sitt diskussionsunderlag om ett hållbart framtida Europa, vilket banar väg för en övergripande genomförandesstrategi för perioden fram till 2030. I diskussionsunderlaget beskrivs vägen framåt när det gäller vidareutvecklingen av EU:s vision för hållbar utveckling och sektorspolitikens inriktning efter 2020, samtidigt som man förbereder sig på det långsiktiga genomförandet av målen för hållbar utveckling. Kommittén efterlyser ambitiösare klimatmål integrerade i den europeiska planeringsterminen, eftersom planeringsterminen är relativt svag i fråga om klimatförändringens faror och EU:s framsteg i riktning mot Parismålen (8). I en värld som påverkas av klimatförändringarna har EESK dessutom upprepade gånger lagt fram rekommendationer för att förbättra skyddet av den biologiska mångfalden och de viktiga resurser som krävs för vår existens (9).

2.3.2

I diskussionsunderlaget presenteras tre scenarier för att stimulera diskussionen om hur målen för hållbar utveckling ska följas upp inom EU: — En övergripande EU-strategi för hållbar utveckling som är vägledande för EU:s och medlemsstaternas åtgärder. — Kommissionen fortsätter att arbeta in strategierna i all relevant EU-politik, men kontrollerar inte att medlemsstaterna efterlever dem. — Större fokus på yttre åtgärder medan EU:s hållbarhetsambitioner ligger kvar på dagens nivå.

2.3.3

En smart blandning av de första två scenarierna i den europeiska planeringsterminen bör vara avgörande i genomförandet av EU-budgetarna och deras finansieringsramar (såsom EU:s struktur- och investeringsfonder), med största möjliga utnyttjande av flexibiliteten i den nya fleråriga budgetramen och säkerställande av starka kopplingar mellan sammanhållningspolitiken och annan politik.

2.3.4

Planeringsterminen, inklusive en ny modell för deltagande, skulle kunna ges en ändamålsenligare och effektivare funktion i unionens utveckling.

2.3.5

Både EU:s investeringsplan, om denna finansieras tillräckligt, och dess sammanhållningspolitik kan bidra, i samordning med landspecifika rekommendationer. Detta förutsätter vederbörlig flexibilitet inom stabilitets- och tillväxtpakten. Såsom hävdats i ett tidigare yttrande kräver det även fortsatt tillräcklig finansiering för sammanhållningspolitiken från EU:s budget (10).

2.4    Sammanhållningspolitiken och planeringsterminen

2.4.1

Förslagen till förordningar för den fleråriga budgetramen 2021–2027 (både paraplyförordningen och förslagen till sektorsspecifika förordningar) har tillfört nya inslag som kan förbättra samordningen och fullgörandet av EU:s ekonomiska politik samt effektiviteten hos de sammanhållningspolitiska insatserna (11). Ett av de viktigaste inslagen är fastställandet av ett tydligt förhållande mellan sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminen och de olika steg som är aktuella (12).

2.4.2

Förslagen till förordningar lämnar dock relativt mycket utrymme åt uppfinningsförmåga och kreativitet för att ta itu med frågan på ett praktiskt sätt. Detta yttrande kan ge några idéer till hur man ska gripa sig an detta. För det första kan sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminen betraktas som besläktade. De är nära sammanlänkade och har en enorm potential att förbättra den nuvarande situationen.

2.4.3

De sammanhållningspolitiska investeringarna och insatserna skulle huvudsakligen kunna inriktas på områden som tas upp i den europeiska planeringsterminen, särskilt i de fall där man har identifierat investeringsgap genom statistiska plattformar såsom den sociala resultattavlan. Det är nödvändigt att justera tidsramarna för genomförandet av de politiska målen (i allmänhet en sjuårsperiod för sammanhållningspolitiken och en kortare period på vanligtvis ett eller ett och ett halvt år för de landsspecifika rekommendationerna).

2.4.4

För en viss medlemsstat kan de fastställas med hjälp av resultattavlan för de huvudsakliga makroekonomiska, finanspolitiska och strukturella indikatorerna, som offentliggörs i november varje år när den nya europeiska planeringsterminen inleds, och särskilt genom användning av förfarandet för nationella reformprogram, som därefter omvandlas till rapporter om landsspecifika rekommendationer.

2.4.5

Det nya förslaget om den fleråriga budgetramen 2021–2027 ska också bygga på stärkt flexibilitet och tematisk koncentration. De sammanhållningspolitiska instrumenten kan därför på ett flexibelt sätt anpassas till de verkliga behoven i en viss medlemsstat.

2.4.6

De motsatta riktningarna i det ömsesidiga förhållandet visar dock att den europeiska planeringsterminens resultat kan vara ett sätt att stimulera goda resultat eller utgöra en tydligt differentierad, proportionell strategi för sanktioner (13) vid dåliga resultat (14). De som presterar väl inom den europeiska planeringsterminen, upprätthåller makroekonomisk disciplin och reagerar ansvarsfullt på de landsspecifika rekommendationerna kan belönas genom en typ av bonus som innebär ytterligare tilldelning av sammanhållningspolitiska medel (Eruf, ESF+ eller Sammanhållningsfonden). Den finansiella basen för dem som presterar sämre och dem som struntar i rapporterna om landsspecifika rekommendationer kan minskas i motsvarande grad (15).

2.4.7

Det nya förslaget om den fleråriga budgetramen 2021–2027 handlar också i hög grad om synergier mellan flera av den fleråriga budgetramens kapitel och program. I den europeiska planeringsterminen fastställs de viktigaste reformbehoven ur varje medlemsstats perspektiv. Enligt ett förslag ska till och med ett nytt reformstödsprogram införas. Det skulle vara mer än nödvändigt att införa ett gemensamt förvaltningssystem för sammanhållningspolitiska instrument och reformstödsprogram (16) i praktiken, i bästa fall på nivån av ett operativt program inom en viss sammanhållningspolitik. I det fallet kan optimala förutsättningar för synergier skapas (17).

2.4.7.1

Detsamma gäller InvestEU-programmet (också delvis baserat på medlemsstaternas frivilliga tilldelning av sammanhållningspolitiska medel till detta centraliserade finansieringsinstrument).

2.4.8

För den fleråriga budgetramen 2021–2027 kan det föreligga ett strategiskt handikapp, eftersom det inte längre finns en efterföljare till Europa 2020-strategin. Det är en viktig fråga huruvida diskussionsunderlaget om ett hållbart framtida Europa verkligen är menat att ha denna funktion. Det spelade nyligen en viktig roll när det gäller att fastställa de kommande landsspecifika prioriteringarna för investeringar i sammanhållningspolitiken (landsrapporter, offentliggjorda i februari 2019 (18)) och investeringsbehov (vårprognosen från maj 2019 (19)).

2.4.8.1

För närvarande omfattar EU:s strategi de viktigaste mätpunkterna för framstegen inom ramen för planeringsterminen och andra politiska instrument och fungerar som en utgångspunkt för en ny strategi för 2030.

2.4.9

Om utarbetandet av den nya 2030-strategin drar ut på tiden kan det rekommenderas att man under en övergångsperiod utarbetar en strategi på medellång (till lång) sikt som ett led i de steg som den europeiska planeringsterminen bygger på (t.ex. en beskrivning av en sådan 2021+-strategi som offentliggörs 2020 och vissa lägesrapporter om de verkliga resultaten som därefter offentliggörs vartannat eller vart tredje år).

2.4.10

Till följd av detta överväger EESK en ny strategisk metod som leder till en sammanhållningspolitik som är skarpt fokuserad på verkliga (resultatbaserade och resultatorienterade) prioriteringar som är tematiskt koncentrerade, välbalanserade och integrerade, trovärdiga (baserat på analys), professionellt genomförda och beaktar alla berörda intressenters egenansvar.

2.5    Planeringsterminens roll i genomförandet av social sammanhållning

2.5.1

Att förstärka den sociala sammanhållningen och återställa EU-medborgarnas förtroende är två element som går hand i hand.

2.5.2

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bidrar i hög grad till båda dessa element, genom att bl.a. stödja och vägleda de medlemsstater som genomför reformer för att skapa hållbara, högkvalitativa arbetstillfällen med betydande mervärde.

2.5.3

I detta sammanhang bör den sociala resultattavlan och dess indikatorer användas som det viktigaste verktyget inte bara för att mäta resultatet i en region eller en medlemsstat på de områden som omfattas av den europeiska pelaren för sociala rättigheter, utan även för att identifiera eventuella investeringsgap och rikta medel från ESF+ så effektivt som möjligt.

2.5.4

Den statistiska referensen bör användas för att identifiera investeringsgap i varje medlemsstat och för att rikta investeringar och politiska rekommendationer dit där de gör störst nytta när det gäller social integration.

2.5.5

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den senaste tidens arbete, bristande jämställdhet (20), kampen mot arbetslöshet och i synnerhet åt ungdomar och de som står längst bort från arbetsmarknaden, t.ex. personer med funktionsnedsättning och särskilda behov. Särskild hänsyn bör också tas till människor med liten eller ingen kunskap om datorer och digital teknik.

2.5.6

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör användas som ett sätt att mäta rekommendationerna till medlemsstaterna. Pelarens 20 principer bör användas som markörer för bedömning av länders framgångar när det gäller att integrera sitt åtagande i fråga om den sociala pelaren i sin ekonomiska politik.

2.5.7

Hur ska pelaren tas i anspråk under genomförandet av den europeiska planeringsterminen för att stärka och främja processen utan att den blir överbelastad?

2.5.8

Det tydliga svaret ges gång på gång: det finns ett behov av en väl avgränsad strategi med övergripande, tvärgående länkar mellan ovanstående strategier. Denna nya europeiska övergripande strategi för ett hållbart framtida Europa skulle kunna garantera genomförandet genom planeringsterminens starka samordningsmekanism.

2.6    Det krävs ordning i mångfalden

2.6.1

I bilagan till förordningen om gemensamma bestämmelser (21) finns det en detaljerad förteckning över olika europeiska strategier som i linje med de 17 målen för hållbar utveckling visar att det nästan är omöjligt att säkerställa samordning mellan dem. Dessutom har vi de 20 målen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter. För att reda ut och förenkla situationen är den regionala utvecklings- och sammanhållningspolitiken för perioden efter 2020 fast inriktad på fem investeringsprioriteringar: — Ett smartare Europa genom innovation, digitalisering, ekonomisk omvandling och stöd till små och medelstora företag. — Ett grönare och koldioxidfritt Europa genom genomförande av Parisavtalet och investeringar i energiomställning, förnybara energikällor och kampen mot klimatförändringen. — Ett mer uppkopplat Europa, med strategiska transportnät och digitala nät. — Ett mer socialt Europa, som fullgör den europeiska pelaren för sociala rättigheter och främjar sysselsättning av hög kvalitet, utbildning, kompetens (enligt EESK är yrkesutbildning och livslångt lärande av särskild betydelse), social inkludering och lika tillgång till hälso- och sjukvård. — Ett Europa som står närmare medborgarna, med stöd till lokalt ledda utvecklingsstrategier och hållbar stadsutveckling (EESK skulle framhäva perifera områden och landsbygdsområden) i hela EU.

2.6.2

För att visa hur komplext det är att utarbeta en ny övergripande Europa 2030-strategi har huvudområdena för EU:s vision för hållbar utveckling angetts i diskussionsunderlaget enligt följande: — Hållbar utveckling för ett bättre liv för människorna (EESK understryker arbetsförhållandenas betydelse i detta avseende): EU:s konkurrensfördelar. — EU:s och världens utmaningar. — Mot ett hållbart EU 2030. — EU som global föregångare inom hållbar utveckling. — Framtidsscenarier (22).

2.7    Behovet av ny samordning av styrningen

2.7.1

Genom att dra fördel av den kommande stora möjlighet som den nya kommissionen innebär kommer den övergripande strategin för perioden efter 2020, med ny, frisk kraft och inriktad på hållbar utveckling, verkligen att utgöra ett instrument för handling, på grundval av den europeiska planeringsterminen och en ny styrningsstruktur i kommissionen.

2.7.2

Mot bakgrund av det nuvarande demokratiska underskottet och bristerna i genomförandet som i allt större utsträckning har observerats, har allt fler intressenter pekat på att det finns ett stort behov av mer deltagandedemokrati, ett bättre förhållande mellan arbetsmarknadens parter (bättre arbetstagarinflytande), demokrati inom ekonomins alla sektorer och ändamålsenligt genomförande av strategins mål i förhållande till Europa 2030. En förnyad långsiktig strategi kan ha en central funktion vid genomförandet av EU:s ekonomiska styrning, inriktad på ökad konkurrenskraft och utveckling, så länge den samordnas tillräckligt under planeringsterminen.

2.7.3

Detta kan enbart uppnås genom beslutsamma, noggrant utformade åtgärder som garanterar det organiserade civila samhällets aktiva deltagande i processen. Ett informationscentrum (23) enligt modellen med en enda kontaktpunkt, en plattform för utbyte av information eller någon typ av virtuellt och fysiskt kompetenscentrum skulle, utan att detta ökar den administrativa eller finansiella bördan, därför kunna inrättas inom EESK:s struktur, med uppgift att inrikta sig på problem med genomförandet av EU 2030 (såsom svagt nationellt ansvarstagande, oklara institutionella ramar och underordning av den sociala pelaren). För att säkerställa ändamålsenlig samordning och rationalisering bör besläktade uppgifter, förfaranden och hantering av samarbetet mellan organ samordnas på europeisk och nationell nivå.

2.7.4

Modellen med en enda kontaktpunkt kan användas på alla områden där den enda tillträdespunkten garanteras som grund för en integrerad plattform för informationsutbyte och samråd, vilket underlättar ytterligare uppläggning av politiken och beslutsfattande. På grund av den rådgivande karaktären hos de uppgifter som tilldelas EESK samt dess väletablerade nätverk av nationella ekonomiska och sociala kommittéer och interinstitutionella förbindelser kan modellen med en enda kontaktpunkt utgöra ett unikt verktyg för samråd och främjande av genomförandet av EU 2030. Det kan göra det möjligt för så många civilsamhällesaktörer som möjligt att delta i insamlingen och utbytet av information om uppnåendet av prioriteringarna för EU 2030 på regional/nationell samt europeisk nivå.

2.7.5

EESK:s informationscentrum enligt modellen med en enda kontaktpunkt kan ta itu med problem i samband med brister i genomförandet och demokratiskt underskott i förhållande till EU:s sätt att fungera. Inrättandet av gruppen för den europeiska planeringsterminen inom ECO-sektionens organisation var ett första steg i riktning mot att skapa en ny typ av informationscentrum som garanterar större synlighet för EESK i den institutionella strukturen.

---

(1)  Förordning om gemensamma bestämmelser 2021–2027, COM(2018) 375 final.

(2)  Avtal mellan kommissionen och enskilda EU-länder. De anger de nationella myndigheternas planer för hur medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska användas.

(3)  EESK:s yttrande En förordning om gemensamma bestämmelser 2021–2027, EUT C 62, 15.2.2019, s. 83, och EESK:s yttrande Sammanhållningspolitikens framtid, EUT C 228, 5.7.2019, s. 50.

(4)  Europeiska planeringsterminen 2019: meddelande om landsrapporter, COM(2019) 150 final.

(5)  Investeringsplanen för Europa och InvestEU-programmet (2021–2027).

(6)  EESK:s yttrande Den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020, EUT C 440, 6.12.2018, s. 106.

(7)  EESK:s yttrande Reformstödsprogrammet, EUT C 62, 15.2.2019, s. 121.

(8)  EESK:s yttrande Att lyssna på EU-medborgarna för en hållbar framtid (Sibiu och därefter), EUT C 228, 5.7.2019, s. 37.

(9)  EESK:s yttrande EU:s framtid: Fördelar för medborgarna och respekt för de europeiska värdena, EUT C 228, 5.7.2019, s. 57.

(10)  EESK:s yttrande Sammanhållningspolitikens framtid, EUT C 228, 5.7.2019, s. 50.

(11)  Flerårig budgetram 2021–2027, COM(2018) 321 final och bilaga till Flerårig budgetram 2021–2027.

(12)  EESK:s yttrande Den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020, EUT C 440, 6.12.2018, s. 106.

(13)  EESK:s yttrande Att lyssna på EU-medborgarna för en hållbar framtid (Sibiu och därefter), EUT C 228, 5.7.2019, s. 37, punkt 11.4.

(14)  Förordning om gemensamma bestämmelser 2021–2027, COM(2018) 375 final.

(15)  The legal nature of Country Specific Recommendations, Europaparlamentet, juni 2017.

(16)  Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av reformstödsprogrammet, COM(2018) 391 final.

(17)  EESK:s yttrande Reformstödsprogrammet, EUT C 62, 15.2.2019, s. 121.

(18)  Europeiska planeringsterminen 2019: meddelande om landsrapporter, COM(2019) 150 final.

(19)  Europeiska ekonomiska prognosen.Våren 2019.

(20)  EESK:s yttranden om Jämställdhet på de europeiska arbetsmarknaderna, EUT C 110, 22.3.2019, s. 26, och om Jämställdhetsfrågor, punkt 1.4, EUT C 240, 16.7.2019, s. 3.

(21)  Gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden+, Sammanhållningsfonden samt Europeiska havs- och fiskerifonden, och finansiella regler för dessa fonder och för Asyl- och migrationsfonden, Fonden för inre säkerhet samt instrumentet för gränsförvaltning och visering, COM(2018) 375 final.

(22)  Diskussionsunderlag Mot ett hållbart EU 2030, COM(2019) 22 final.

(23)  EESK:s yttrande Framsteg i genomförandet av Europa 2020-strategin och hur dess mål ska kunna uppnås senast 2020, EUT C 251, 31.7.2015, s. 19.