Yttrande av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Mot en mer motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi

(yttrande på eget initiativ)

(2019/C 353/05)

Föredragande: Javier DOZ ORRIT

Beslut av EESK:s plenarförsamling	24.1.2019
Rättslig grund	Artikel 32.2 i arbetsordningen Yttrande på eget initiativ
Ansvarig sektion	Sektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av sektionen	2.7.2019
Antagande vid plenarsessionen	17.7.2019
Plenarsession nr	545
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	169/4/6

Ingress

Detta yttrande ingår i ett paket med två EESK-yttranden på eget initiativ som utarbetas parallellt: Mot en mer motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi och En ny vision för fullbordandet av den ekonomiska och monetära unionen. Paketet är tänkt som ett direkt bidrag till den ekonomiska agendan för det nya Europaparlamentet och den nya Europeiska kommissionen, som tillträder 2019. Det finns ett tydligt behov av en ny ekonomisk EU-strategi: ett positivt budskap om EU-ekonomins framtida utveckling i den vidare omvärlden som skulle bidra till att öka EU:s motståndskraft mot ekonomiska chocker och dess ekonomiska modells (ekonomiska, sociala och miljömässiga) hållbarhet, och på så sätt återställa förtroende, stabilitet och delat välstånd för alla européer. På grundval av de framsteg som gjorts på senare år skulle denna strategi kunna lägga grunden för den ytterligare ekonomiska, finanspolitiska, finansiella, sociala och politiska integration som är nödvändig för att målen med EU:s ekonomiska och monetära union ska kunna uppnås.

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Den europeiska integrationen står vid ett vägskäl. En av lärdomarna från den nyliga långdragna ekonomiska krisen, och de djupa sociala ärr som den har lämnat efter sig i flera medlemsstater, är att avsaknaden av ekonomisk och social konvergens mellan medlemsstater och regioner utgör ett hot mot det europeiska projektets politiska hållbarhet och alla de fördelar som det har gett EU-medborgarna.

1.2

Med tanke på de av människan orsakade klimatförändringarna och på att vi överskridit ett stort antal av planetens gränser måste vår produktions- och konsumtionsmodell förändras. I linje med Parisavtalet från COP21 och FN:s mål för hållbar utveckling har EU bestämt att man ska ha en klimatneutral ekonomi senast 2050. För att kunna uppnå detta behövs en övergripande och konsekvent politisk ram.

1.3

Att skapa en motståndskraftig ekonomi och arbetsmarknad som är hållbar ur ekonomisk, social, miljömässig och institutionell synvinkel bör vara den princip utifrån vilken man utformar en politik som främjar uppåtgående konvergens och rättvisa i omställningen till en klimatneutral ekonomi (dvs. en ekonomi där det råder jämvikt mellan utsläpp och upptag av växthusgaser) samtidigt som utmaningarna med koppling till digitaliseringen och de demografiska förändringarna hanteras.

1.4

För att det ska gå att föra en ekonomisk politik som ökar motståndskraften i ekonomin, på arbetsmarknaden och i samhället bör arbetet med att stärka EMU:s institutionella struktur fortsätta och intensifieras. Inrättandet av en finanspolitisk kapacitet på euroområdesnivå, reformen av nuvarande finanspolitiska regler för att upprätthålla de offentliga investeringarna under lågkonjunkturer, inrättandet av en gemensam säker tillgång och fullbordandet av bank- och kapitalmarknadsunionerna bör fortgå, även om det bara sker ett steg i taget. Dessutom bör åtgärder för att förhindra illojal skattekonkurrens mellan medlemsstaterna uppmuntras.

1.5

För att minska den sociala sårbarheten och därmed öka motståndskraften måste ändamålsenliga åtgärder vidtas på EU- och medlemsstatsnivå för att vända den rådande trenden med ökande klyftor vad gäller både möjligheter och resultat.

1.6

Grundtanken om en rättvis omställning måste utvecklas och tillämpas i arbetet mot att uppnå målet om en koldioxidneutral ekonomi i EU 2050. Det innebär bland annat att klimatpolitikens konsekvenser måste fördelas rättvist och att övergångar på arbetsmarknaden hanteras på ett framtidsinriktat sätt, med fullt deltagande av arbetsmarknadens parter. En hållbar ekonomi bör inbegripa alla tre dimensionerna av hållbarhet: ekonomisk, social och miljömässig.

1.7

Medlemsstaterna bör ta initiativ för att genomföra den europeiska pelaren för sociala rättigheter genom att ta initiativ till lagstiftning på nationell nivå och säkerställa tillräcklig finansiering. EU bör i nästa fleråriga budgetram för 2021–2027 bidra till denna finansiering.

1.8

Parallellt med dessa initiativ bör den europeiska ekonomins konkurrenskraft stärkas, det vill säga dess förmåga att öka produktiviteten och levnadsstandarden på ett hållbart sätt samtidigt som den blir klimatneutral. Detta bör ske inte minst genom forskning, utveckling och mer och bättre kompetens för arbetskraften.

1.9

Överenskommelsen om den kommande fleråriga budgetramens storlek och utformning bör återspegla det faktum att det är absolut nödvändigt att skapa motståndskraft och en hållbar ekonomi.

1.10

Med tanke på att de olika delar som en motståndskraftig och hållbar ekonomi består av hänger ihop med varandra bör deltagandet av organisationer som företräder arbetsmarknadens parter och civilsamhället i politikutformningen och i genomförandet formaliseras och vid behov stärkas på nationell och europeisk nivå.

1.11

Genom den europeiska planeringsterminen, den fleråriga budgetramen 2021–2027 och andra lagstiftnings- och styrningsinstrument bör EU:s institutioner och medlemsstaterna upprätta ett enhetligt åtgärdsprogram som ska främja och stärka de faktorer som främst bidrar till ekonomisk motståndskraft i hela EU samt konvergens mellan medlemsstaterna vad gäller dessa faktorer.

2. En mer motståndskraftig och hållbar europeisk ekonomi

2.1

Att bygga upp bättre motståndskraft mot (ekonomiska) chocker är ett mål som fått mer och mer uppmärksamhet i debatten om (ekonomisk) politik i EU och särskilt i euroområdet. Det beror inte minst på de kvarstående ekonomiska, sociala och politiska ärr som de senaste ekonomiska och finansiella kriserna lämnat efter sig i flera EU-medlemsstater, men även på att man räknar med att den fjärde industriella revolutionen kommer att leda till mycket omvälvande effekter på ekonomin och samhällena i Europa, samt på att det är absolut nödvändigt att hantera klimatförändringarna och se till att vi håller oss inom vår planets gränser.

2.1.1

När det gäller Ekonomiska och monetära unionen (EMU) kan ekonomisk motståndskraft enligt Europeiska kommissionens förslag definieras som ett lands förmåga att stå emot chocker och snabbt kunna återuppnå sin potentiella tillväxt efter en recession (1).

2.1.2

I de fem ordförandenas rapport och kommissionens vitbok om fördjupning av EMU hävdas att medlemsstaterna i euroområdet bör konvergera mot mer motståndskraftiga ekonomiska och sociala strukturer som bör förhindra att ekonomiska chocker får stora och ihållande effekter på inkomst- och sysselsättningsnivåerna så att de kan minska konjunktursvängningar, främst djupa och långvariga recessioner.

2.1.3

Det bör dock noteras att medan en ekonomis motståndskraftiga återhämtning innebär att man undviker att en chock får varaktiga, omvälvande effekter eller hanterar dessa på ett bra sätt, med avseende på både konjunktur- och strukturrelaterade förändringar, måste ekonomierna inte nödvändigtvis återgå till tillståndet (eller tillväxtbanan) före chocken. Till exempel torde inledningen av den fjärde industriella revolutionen och omställningen till en klimatneutral ekonomi leda till olika ekonomiska modeller. Det är viktigt att politiska institutioner och samhällsaktörer vet vad de ska göra när förändringarna kommer och att de har förutsett konsekvenserna och kan styra omställningsförloppet.

2.1.4

Ekonomiskt motståndskraftiga ekonomier kan se olika ut. De kan vara mindre sårbara för vissa typer av chocker (till exempel makroekonomiska eller finansiella). När chocker ändå inträffar kan motståndskraftiga ekonomier dämpa konsekvenserna genom att minimera effekterna på produktions- och sysselsättningsnivåerna och/eller återhämta sig snabbt genom att anpassa sig. Olika typer av politiska åtgärder, och olika kombinationer av dem, kan tillgripas för att höja motståndskraften, nämligen förberedande, förebyggande, skyddande, (förändrings)främjande och omvandlande åtgärder. Höga offentliga skuldnivåer som andel av BNP kan leda till problem när det gäller motståndskraften. Dels kan de vara en källa till sårbarhet för chocker, dels kan de begränsa medlemsstaternas åtgärder mot negativa chocker.

2.1.5

Ekonomisk motståndskraft kan uppnås på olika sätt som får mycket olika konsekvenser för olika samhällsgruppers välfärd. Arbetstagares välfärd beror till stor del på hur stabila, trygga och jämnt fördelade deras inkomst- och sysselsättningsmöjligheter är. Därför är åtgärder som främjar motståndskraften både i ekonomin och på arbetsmarknaden att föredra, och med motståndskraft på arbetsmarknaden menas då arbetsmarknadens förmåga att stå emot en ekonomisk chock med begränsad påverkan på arbetstagarnas välfärd. Att allt fler av de arbetstillfällen som skapas är osäkra och atypiska anställningar är dock en tydlig påminnelse om att motståndskraft i ekonomin och motståndskraft på arbetsmarknaden inte nödvändigtvis går hand i hand. Sysselsättningens kvalitet är en faktor för motståndskraft när det gäller såväl sårbarhet och motstånd som återhämtning.

2.2

Att skapa en europeisk ekonomi som är mer hållbar är ett politiskt mål för EU. Enligt Junckerkommissionens långsiktiga strategiska vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi till 2050, som bland annat grundar sig på FN:s mål för hållbar utveckling, bör en hållbar ekonomi inbegripa alla tre dimensionerna av hållbarhet, det vill säga ekonomisk, social och miljömässig.

2.2.1

Ekonomisk hållbarhet definieras allmänt som en ekonomis förmåga att upprätthålla en angiven nivå av ekonomisk produktion för obestämbar tid framåt. Det handlar om att undvika stora makroekonomiska obalanser. De två begreppen hållbar ekonomi och ekonomisk hållbarhet blandas ofta ihop i EU:s förfarande för att samordna den ekonomiska politiken, och särskilt den europeiska planeringsterminen, vars grundläggande syfte är att eftersträva det sistnämnda, vilket innebär att det bredare begreppet hållbar ekonomi inte avspeglas till fullo. I kommissionens diskussionsunderlag ”Mot ett hållbart EU 2030” hävdas till exempel följande: ”Sunda budgetar och moderna ekonomier är avgörande, och framsteg mot en sund budgetpolitik och strukturreformer har minskat skuldsättningen och lett till fler nya jobb.” (2)

2.2.2

Krisen och den politiska hanteringen av den har lett till en allvarlig tillbakagång i den sociala sammanhållningen, vilket har fått negativa politiska konsekvenser. Den sociala hållbarheten har äventyrats av de ökande klyftor i fråga om möjligheter och resultat som kan konstateras i många europeiska länder och andra utvecklade länder men även globalt och som har inneburit att delar av samhället har hamnat på efterkälken. Större klyftor innebär även större sårbarhet för chocker, vilket motverkar större motståndskraft. Förmögenhetsklyftor motverkar också ekonomisk hållbarhet eftersom de minskar produktiviteten vid återinvestering av förmögenhet och effektiviteten i samhället. Att man inte har tagit itu med drivkrafterna bakom dessa klyftor har i många fall kopplats till den politiska motreaktionen i många länder mot de traditionella politiska partierna och deras EU-vänliga agenda.

2.2.3

Den sociala hållbarheten lär utsättas för ytterligare press i och med den fjärde industriella revolutionen och de förändringar som den innebär för arbetsmarknaden och välfärden i Europa och övriga världen.

2.2.4

Dagens produktions- och konsumtionsmodell innebär oansvarig utarmning av natur- och miljöresurser som lett till att många av jordens gränser överskridits (klimatförändringar, biologisk mångfald, hav och föroreningar med mera), och detta utgör ett hot mot framtida generationers överlevnad.

2.2.5

För att uppnå en socialt och miljömässigt hållbar utveckling bör vi alltså hålla oss inom det säkra och rättvisa utrymmet för mänskligheten (3), genom att skapa en stabil social grund för alla i samhället, samtidigt som vi håller oss inom planetens gränser. För att vi ska kunna åstadkomma detta behövs en grundläggande omprövning av den nuvarande produktions- och konsumtionsmodellen (den så kallade tillväxtmodellen) med utgångspunkt i hållbar tillväxt (4). Denna vision banar väg för en strukturomvandling av den europeiska ekonomin som leder till hållbar tillväxt och sysselsättning.

2.2.6

Mot bakgrund av ovanstående och även i linje med EESK:s yttrande NAT/542 (5) innebär hållbar tillväxt att tillväxt inte enbart bör bygga på kvantitet utan även, eller till och med mer, på kvalitet, vilket innebär tillväxt i) som grundar sig på ren energi och ansvarsfull materialanvändning utan exploatering av miljö eller arbetskraft, ii) som grundar sig på ett cirkulärt flöde av inkomster mellan hushåll, företag, banker, myndigheter och handel utan de flaskhalsar som i dag existerar på grund av finansiell fragmentering och som fungerar på ett socialt och ekologiskt ansvarsfullt sätt, iii) som ger oss skäliga levnadsförhållanden genom att allas behov tillgodoses inom planetens gränser, iv) där hänsyn även tas till det obetalda omsorgsarbete som utförs i hemmet, oftast av kvinnor, och v) där ekonomisk tillväxt inte enbart mäts i årsflöden utan även i samlad förmögenhet och denna förmögenhets fördelning.

Ingen av ovanstående faktorer finns i princip med i den nuvarande modellen.

2.3

En hållbar ekonomi uppvisar egenskaper som främjar motståndskraft i och med att ekonomisk hållbarhet minskar de risker som följer av makroekonomiska och finansiella obalanser.

2.4

För en omställning till en hållbar ekonomi, där ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet integreras, krävs dock utan tvivel långtgående förändringar som kan beskrivas som en djupgående och varaktig, men även förutsedd, chock. Om vi ska stå motståndskraftiga i denna omställning måste vi vidta åtgärder som underlättar och främjar ekonomiernas, samhällets och medborgarnas förmåga att anpassa sig till den nya modellen. På så vis kan man alltså säga att motståndskraft underlättar en rättvis omställning till en hållbar ekonomi.

2.5

I ett integrerat och helhetsinriktat koncept och den tillhörande politiska ramen för hållbarhet måste hänsyn även tas till två andra megatrender som kommer att forma framtiden för Europas ekonomi och arbetsmarknad, nämligen en åldrande befolkning och demografiska förändringar, samt ändrade globaliseringsmönster, som utöver den krympande multilateralismen, även inbegriper större migrationsflöden.

2.6

De europeiska ländernas resultat under den senaste krisen har varit mycket varierande när det gäller begreppet motståndskraft. Krisens ekonomiska och sociala konsekvenser har varierat mellan medlemsstaterna. I nästan alla medlemsstater minskade BNP avsevärt, och i flera av dem ledde recessionen till omfattande förluster av arbetstillfällen under olika perioder. För att dra lämplig lärdom av den stora recessionen, som kommer att bidra till att stärka motståndskraften och hållbarheten i den europeiska ekonomin och de europeiska samhällena, är det nödvändigt att analysera de strukturella faktorerna sårbarhet och återhämtningskapacitet parallellt med de politiska strategier som tillämpades (extrema åtstramningar från 2010 och selektiv flexibilitet från 2014). Detta måste göras med hjälp av inte bara de viktigaste ekonomiska variablerna, utan även sociala och miljömässiga indikatorer.

3. De två stora omställningarna

3.1 Mot en grön och klimatneutral ekonomi

3.1.1

Omställningen till en grön och koldioxidfri ekonomi i EU sker i linje med två internationella ramar, nämligen FN:s mål för hållbar utveckling och Parisavtalet från COP21. Målen för hållbar utveckling är en övergripande global agenda. EU:s medlemsstater har börjat omsätta de internationella målen för hållbar utveckling i nationella hållbarhetsstrategier och hållbarhetmål. Särskilt i mål 7 (att säkerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla), mål 12 (om hållbar konsumtion och produktion) och mål 13 (om att bekämpa klimatförändringarna) fastställs strategiska delmål som vilar på principen om gemensamt ansvar.

3.1.2

Genom de nationellt fastställda bidragen från alla parter i Parisavtalet fastställs de strategiska delmålen på nationell nivå. Den första globala översynen, som genomfördes vid COP24 i Katowice, visar tydligt att de klimatpolitiska ambitionerna måste höjas ytterligare.

3.1.3

I november 2018 offentliggjorde Europeiska kommissionen sin långsiktiga vision En ren jord åt alla – En europeisk strategisk långsiktig vision för en stark, modern, konkurrenskraftig och klimatneutral ekonomi. Utifrån denna vision kommer EU i början av 2020 att anta sina klimatpolitiska åtaganden och översända dem till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar i enlighet med Parisavtalet. I detta sammanhang bör nedanstående beaktas.

3.1.4

För att miljöanpassa ekonomier behövs det en enhetlig, landsspecifik blandning av makroekonomiska, industripolitiska, sektorsspecifika och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Syftet är att generera anständiga arbetstillfällen längs hela leveranskedjan och skapa anställningsmöjligheter i stor skala.

3.1.5

Hållbar utveckling måste på ett enhetligt sätt beaktas inom alla politikområden. För att skapa en sådan politisk ram måste institutionella strukturer skapas som säkerställer att alla berörda aktörer på alla nivåer deltar, delvis med en lämplig blandning av olika ägandeformer representerade (offentliga, privata, föreningar och kooperativ). De olika medlemsstaternas åtgärder måste även samordnas på europeisk nivå så att en hög konvergensnivå kan säkerställas. De effekter på sysselsättningen som följer av en förändring i den ekonomiska modellen måste hanteras med utgångspunkt i en rättvis omställning, rent konkret genom dialog mellan arbetsmarknadens parter och det civila samhället på både nationell och europeisk nivå.

3.2 Mot en digital ekonomi

3.2.1

Digitaliseringen och automatiseringen kommer sannolikt att ha både positiv och negativ inverkan på ekonomi och samhälle. Å ena sidan erbjuder de en stor potential för att öka produktiviteten, särskilt i tjänstesektorn, där den vanligen är låg, och decentralisera innovationsverksamhet till mer avlägsna platser.

3.2.2

Å andra sidan kan de leda till att arbetstillfällen försvinner, särskilt sådana som inbegriper enklare rutinuppgifter. Tidigare tekniska omvälvningar har aldrig lett till permanent massarbetslöshet, eftersom de arbetsuppgifter som försvinner har ersatts med andra, men omställningen lär inte gå friktions- och smärtfritt utan anpassningsinsatser.

3.2.3

Genom politiska åtgärder på utbildningsområdet kan utbildningssystemen reformeras så att de utexaminerade utrustas med sådana färdigheter som gör att de löper mindre risk att förlora sina arbeten i tekniska omställningar och blir mer anpassningsbara under arbetslivets gång så att de kan fortsätta att förvärvsarbeta.

3.2.4

Genom politiska åtgärder kan man även styra den tekniska utvecklingen i sådana riktningar att de negativa konsekvenserna på sysselsättningen blir så små som möjligt.

4. Vissa grunder i en motståndskraftig och hållbar ekonomisk modell och en politisk strategi för att uppnå den

4.1

För att vi ska kunna bygga upp ekonomisk motståndskraft som inte står i motsats till motståndskraft i samhället och på arbetsmarknaden, måste vi ta fram en rad förberedande, förebyggande, skyddande, (förändrings)främjande och omvandlande verktyg som kan sättas in beroende på hur djupgående och varaktiga utmaningarna för ekonomin är.

4.2

Inom EMU bör risker inte tillåtas växa till sig eftersom detta i den senaste krisen visade sig kunna skapa stora störningar. För att undvika detta är förfarandet vid makroekonomiska obalanser ett steg i rätt riktning. Detta förfarande är dock fortfarande fullt av asymmetrier när det gäller hur olika typer av obalanser hanteras (till exempel underskott jämfört med överskott i handelsbalansen) och det ger inga bindande rekommendationer för justering, i synnerhet inte för medlemsstater med alltför höga överskott i handelsbalansen. Detta förfarande måste således anpassas.

4.2.1

På samma sätt bör stora skillnader i utvecklingen vad gäller inflation och nominella lönenivåer undvikas. En bra tumregel för samordning inom euroområdet skulle kunna vara att de nominella lönerna bör stiga i linje med summan av ECB:s inflationsmål och produktivitetsökningstakten på sektorsnivå. För att främja konvergens bör man föra en industripolitik som gynnar en ökad produktivitet i fattigare medlemsstater. En sådan utveckling skulle även kunna släta ut de nominella skillnaderna mellan medlemsstaterna i euroområdet och därmed öka penningpolitikens verkan.

4.3

För att uppnå ekonomisk motståndskraft som inte står i motsats till en motståndskraftig arbetsmarknad bör man i stället för att lägga allt ansvar för anpassning till chocker på arbetsmarknaden ge den makroekonomiska politiken, särskilt finanspolitiken, utrymme att vara tillräckligt aktiv för att kunna motverka konsekvenserna av chocker, särskilt recessioner som påverkar vissa medlemsstater men inte andra. Att upprätta finanspolitisk kapacitet på euroområdesnivå skulle vara det mest verkningsfulla sättet att uppnå detta, men det skulle även kunna fungera att ge den nationella finanspolitiken större utrymme. En finanspolitik med större möjligheter att stabilisera de nationella ekonomierna på full sysselsättningsnivå skulle också göra det enklare att bygga upp hållbara finanspolitiska buffertar.

4.4

Väl fungerande automatiska stabilisatorer och sociala trygghetssystem är faktorer som stärker den ekonomiska motståndskraften. För att deras verkan ska vara förenlig med hållbara offentliga finanser måste tillräckliga resurser fås in genom skattesystemen i medlemsstaterna. Även sund beskattning är en mycket viktig faktor för motståndskraft.

4.5

Ett affärsklimat som uppmuntrar till investeringar och innovation, väl fungerande finansmarknader och bättre möjligheter att dela på de finansiella riskerna är faktorer som stärker ekonomins motståndskraft. I linje med sitt tidigare yttrande om att främja innovativa företag med hög tillväxt (6) anser EESK att åtgärder för att förstärka dessa faktorer måste uppmuntras. Därför har EESK gett sitt stöd till kommissionens initiativ till en bankunion och en kapitalmarknadsunion. EESK går dock längre och anser att hållbarhet även bör beaktas inom det finansiella systemet så som EESK skriver i sitt yttrande om kommissionens handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (7).

4.6

Den politik som ska underlätta omställningen till en digital ekonomi och en klimatneutral och miljömässigt hållbar modell bör även säkerställa att denna omställning går rättvist till. En rättvis omställning får inte bara vara ett komplement till klimat- eller digitaliseringspolitiken utan måste vara en självklar del i hela den politiska ramen för hållbar utveckling. Politiken för en rättvis omställning bör vara inriktad på att korrigera de negativa fördelningseffekter (som är degressiva) som klimatpolitiken leder till (i den mån dessa innebär att en proportionellt större börda läggs på lägre inkomstgrupper) samt på aktiv styrning av övergångar på arbetsmarknaden, och bör även hantera frågor rörande regional utveckling (till exempel ekonomiskt sårbara regioner som är mycket beroende av energieffektiv industri).

4.6.1

En rättvis omställning består huvudsakligen av två delar: dels resultaten (hur sysselsättningen och samhället ser ut i en koldioxidfri ekonomi), dels vägen dit. Resultatet bör vara anständiga arbeten för alla i ett inkluderande samhälle utan fattigdom. Vägen dit bör bestå av en väl styrd omställning med meningsfull dialog mellan arbetsmarknadens parter på alla nivåer så att man kan säkerställa att bördan fördelas rättvist och ingen lämnas på efterkälken.

4.7

I centrum för strategierna för att stärka motståndskraften med sikte på en rättvis anpassning av vår ekonomiska modell till de överhängande utmaningarna måste man ställa strategier för investeringar, även offentliga sådana, i kompetens och utbildningssystem, eller sociala investeringar i vid mening, samt i teknik som främjar miljömässig hållbarhet.

4.7.1

För att vi ska kunna stå emot digitaliseringens effekter måste vi satsa på kompetens- och kapacitetsutveckling som gör att arbetstagarna kan utföra uppgifter som inte bara är enkla rutinuppgifter, liksom på förmågan att förnya sin kompetens livet igenom. Med tanke på att de befintliga (och ökande) klyftorna har visat sig ha stor betydelse för de studerandes utbildningsresultat är det viktigt att sätta in strategier för sociala investeringar som säkerställer att ingen lämnas på efterkälken.

4.7.2

Såväl de offentliga som de privata investeringarna i den framtida klimatneutrala ekonomin måste öka om EU:s uppgraderade mål om utsläppsminskningar för 2030 ska uppnås, och det behövs en radikal förändring för att målet om nettonollutsläpp 2050 ska uppnås i enlighet med Parismålen, såsom konstateras i kommissionens meddelande (COM(2018) 773 final). År 2017 uppgick investeringarna i förnybar energi i EU-27 till endast 50 % av den nivå som uppnåddes 2011, och de var dessutom 30 % lägre än 2016 (8). De ihållande låga investeringsnivåerna i förnybar energi i Europa står också i stark kontrast till de höga subventioner av fossila bränslen som fortfarande finns i medlemsstaterna. Problemet är inte bara underinvestering: fördelningen av de resurser som finns fungerar inte heller bra. För att vända dessa negativa trender behövs det tydliga politiska mål och en mer enhetlig politisk ram. Oavsett måste slutet på den fossilberoende tidsåldern i Europa gå hand i hand med de investeringar som behövs för att säkerställa att arbetstagarna är skyddade, att nya arbetstillfällen skapas och att stöd ges för lokal utveckling. Hur omställningen ska gå till måste förhandlas med arbetsmarknadens parter och civilsamhällets organisationer med öppenhet och välfungerande kommunikationsstrategier som grund.

4.8

I dag ses konkurrenskraft främst som något som har med kostnader att göra, främst arbetskostnader, men även energikostnader. För att upprätthålla sin konkurrenskraft tittar man främst på enhetsarbetskostnadernas utveckling. Konkurrenskraftens kvalitativa aspekter bör få större betydelse, med avseende på arbetsproduktivitet, resursproduktivitet och energieffektivitet, och bör också beaktas av de nationella produktivitetsnämnderna.

4.9

Ett viktigt mål bör därför vara att se till att man i EU:s mekanism för makroekonomisk styrning integrerar en heltäckande och samordnad syn på begreppet hållbar ekonomi som även omfattar sociala indikatorer och miljöindikatorer i planeringsterminen, så att både motståndskraft och hållbarhet stärks.

5. Instrument för styrning och ekonomisk politik på EU- och medlemsstatsnivå som kan föra oss mot en mer motståndskraftig och hållbar ekonomi

5.1

Vikten av investeringar, särskilt offentliga sådana, för att främja anpassning till den nära förestående omställningen, samt av finanspolitik för att främja absorptionen av chocker, innebär att finanspolitiskt utrymme för detta måste skapas på EU- och medlemsstatsnivå. EU bör sätta upp ett mål om att inom en snar framtid uppnå samma investeringsnivåer som före krisen. Detta innebär att investeringsgapet måste överbryggas och investeringarna öka med två till tre procentenheter av BNP, eller med runt 300 miljarder euro per år för EU-28 (9).

5.2

För att stärka intäktssidan och säkerställa att det finns tillräckliga skattemedel i EU:s och medlemsstaterna måste insatserna mot skattebedrägerier, skatteflykt, penningtvätt, skatteparadis och illojal skattekonkurrens mellan medlemsstaterna trappas upp. Utan att det påverkar stödet till innovation bör medlemsstaterna enas om att samordna insatserna på EU-nivå i syfte att uppmana teknikjättarna att betala den skatt som de borde betala i alla medlemsstater där de tjänar pengar.

5.3

EU:s system för ekonomisk styrning, inbegripet uppbyggnaden av EMU, måste förbättras så att det inte bromsar den ekonomiska tillväxten och belamrar medlemsstaternas finanspolitik med uppgifter som inte kan, och som inte borde, skötas på den nivån.

5.4

Att inrätta en tillräckligt stor finanspolitisk kapacitet på euroområdesnivå, som kan användas stabiliserande vid en eventuell chock, skulle vara det mest önskvärda alternativet, som för tillfället dock verkar ha gått i stå.

5.5

Att bevara utrymmet på nationell nivå för att skydda offentliga investeringar, särskilt vid recessioner, bör också stå högt på prioriteringsordningen. Utan att det äventyrar hållbarheten i de offentliga finanserna skulle EU:s nuvarande finanspolitiska regler kunna ändras eller tolkas så att offentliga investeringar, särskilt sociala investeringar och investeringar i miljöprojekt, undantas från beräkningarna av underskott (10).

5.6

Bankunionen måste fullbordas genom inrättande av en europeisk insättningsgaranti och en gemensam finanspolitisk säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsmekanismen. EESK upprepar sin oro för de hinder som flera regeringar sätter upp så att dessa två projekt inte kan genomföras, trots att de är så viktiga för att säkra finansiell stabilitet, och i slutänden även privata investeringar, i euroområdet, och som är så kopplade till ökad motståndskraft.

5.7

En gemensam säker tillgång bör skapas, finansiell fragmentering bör minskas genom främjande av kapitalmarknadsunionen, den penningpolitiska potentialen bör stödjas och kopplingen mellan kreditinstitut och deras statsobligationer dämpas genom att nationella statsobligationer ersätts i bankernas balansräkningar. Det senare skulle även kunna bana väg för de nödvändiga, men hittills politiskt svåra, reformerna för att avsevärt fördjupa EMU. Länder som inte tillhör euro-området skulle kunna delta i ett program för gemensam säker tillgång. De monetära myndigheterna och de som ansvarar för EU:s ekonomiska politik bör ta hänsyn till deras situation för att säkerställa motståndskraften i hela det finansiella systemet i EU.

5.8

Målet att skapa motståndskraft bör på ett tydligare och mer konsekvent sätt ingå i den europeiska planeringsterminen så att uppåtgående konvergens och hållbarhet kan skapas på alla nivåer, från den årliga tillväxtöversikten (som i stället skulle bli en årlig tillväxt- och hållbarhetsöversikt) till de nationella reformprogrammen och landsspecifika rekommendationerna.

5.9

Det finns många faktorer som påverkar den ekonomiska motståndskraften och som är avgörande för att EMU ska fungera. Genom den europeiska planeringsterminen, den fleråriga budgetramen 2021–2027 och andra lagstiftnings- och styrningsinstrument bör EU:s institutioner och medlemsstaterna upprätta ett enhetligt åtgärdsprogram som ska främja och stärka de faktorer som främst bidrar till ekonomisk motståndskraft i hela EU och konvergens mellan medlemsstaterna när det gäller dessa faktorer.

5.10

Sammanfattningsvis anser EESK att följande bör ingå i ett åtgärdsprogram som de främsta faktorerna för motståndskraft:

Att stärka den finansiella stabiliteten: öka Europeiska stabilitetsmekanismens finansiella kapacitet, främja en europeisk skattepolitik med bland annat finanspolitisk harmonisering, underlätta tillräcklig finanspolitisk kapacitet i medlemsstaterna och inrätta ändamålsenliga mekanismer för att bekämpa skattebedrägeri.

b)	Att fullborda den monetära unionen genom att utöka ECB:s mål, skapa en gemensam europeisk finansmyndighet med möjlighet att ge ut obligationer och förbättra styrningen av euroområdet och göra den mer demokratisk.

c)	Att öka produktiviteten i de europeiska ekonomierna genom att fokusera på viktiga faktorer såsom investeringar (offentliga och privata), forskning, utveckling, utbildning och fortbildning, förbättrad företagsstyrning och arbetstagarinflytande.

Arbetsmarknader och sysselsättningskvalitet: stärka kollektiva förhandlingar och dialogen mellan arbetsmarknadens parter, se till att automatiska stabilisatorer ger önskad effekt och utforma fler och bättre aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Inrättandet av en europeisk arbetslöshetsförsäkring (som komplement till de nationella systemen) skulle kunna vara ett instrument för att skapa ekonomisk motståndskraft i hela Europa och som också skulle stärka unionens politiska sammanhållning. Vi uppmanar de europeiska institutionerna att undersöka om det är möjligt att finansiera en sådan försäkring inom den fleråriga budgetramen för 2021–2027.

e)	Att främja social sammanhållning och utveckling i riktning mot ett mer inkluderande samhälle genom att tillämpa den europeiska pelaren för sociala rättigheter med nödvändig finansiering.

f)	Att arbeta för att gynnsamma klimat för affärsinvesteringar skapas och finansieringsmöjligheterna för företag förbättras samt att snarast fullborda kapitalmarknadsunionen och bankunionen, inbegripet inrättande av ett europeiskt insättningsgarantisystem.

5.11

ECB, liksom de flesta andra större centralbanker i världen, måste antagligen fortsätta sina ”okonventionella” penningpolitik så länge den förväntade inflationen ligger under målet. ECB bör även överväga att direkt finansiera investeringar i gröna projekt och projekt för digital omställning.

5.12

Ambitionen att skapa en motståndskraftig och hållbar ekonomi bör synas i den kommande fleråriga budgetramen. I kommissionens förslag till flerårig budgetram för 2021–2027 anslås inte tillräckligt med medel för att stärka följande motståndskraftsbefrämjande faktorer: investeringar och den nya investeringsstabiliseringsfunktionen, sammanhållningspolitiska åtgärder som främjar ekonomisk och social konvergens mellan medlemsstaterna, åtgärder för inre social sammanhållning som ingår i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och de rättvisa omställningar som förordas i detta yttrande. EESK upprepar uppmaningen från sitt yttrande om den fleråriga budgetramen efter 2020 (11) om att medlen som anslås i nästa budgetram ska motsvara 1,3 % av BNI i EU-27. Den sänkning av anslagen till sammanhållningspolitiska åtgärder på 10 % jämfört med den nuvarande budgetramen som Europeiska kommissionen föreslår verkar särskilt oacceptabel med tanke på behovet att stärka viktig politik för att öka motståndskraften och hållbarheten.

5.12.1

Särskilda finansiella resurser bör avsättas för att underlätta omställningen till en hållbar ekonomi (till exempel genom en fond för rättvis omställning) i linje med Europaparlamentets förslag från 2018 om att inrätta en sådan fond med ett anslag på 4,8 miljarder euro.

5.12.2

EU:s struktur- och sammanhållningspolitik bör genomsyras av målet om en hållbar ekonomi. Begränsning av (och anpassning till) klimatförändringarna prioriteras visserligen i dag i de europeiska struktur- och investeringsfonderna, men detta mål stöds främst i form av stöd till förnybar energi och energieffektivitet. Målet har ännu inte införlivats på ett övergripande sätt när det gäller stöd till omställningen till en klimatneutral ekonomi, och det finns inte heller några specifika prioriteringar som rör rättvisa omställningar.

5.12.3

EESK uttrycker oro över att finansieringen via EIB och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) till större del går till energiprojekt med fossila bränslen än till projekt med ren energi. Även om finansieringen av gasinfrastruktur är för en så kallad övergångsenergi måste utsläppsmålen skärpas.

5.12.4

EU:s och medlemsstaternas bidragspolitik måste ligga i linje med målet om att uppnå klimatneutralitet senast 2050. Allt stöd för ekonomiska aktiviteter som påverkar uppnåendet av detta mål eller skadar miljön på andra sätt bör avskaffas så snabbt som möjligt.

5.13

Med tanke på de typer av åtgärder och de omfattande insatser som behövs för att skapa en mer motståndskraftig och hållbar ekonomi finns det inget tvivel om att arbetsmarknadens parter och andra organisationer som företräder det civila samhället aktivt måste delta i utformningen av vägarna till en rättvis omställning och till motståndskraft. Att stärka arbetstagarinflytandet och demokratin på arbetsplatsen skulle kunna bidra till större anpassningsbarhet och motståndskraft på branschnivå. Detta är en motståndskraftsfaktor som i sin tur stärker andra faktorer som den har en positiv samverkan med när det gäller företagens och ekonomins funktionssätt: produktivitet, innovationsförmåga, sysselsättningens kvalitet etc. Arbetstagarkooperativ, baserade på gemensamma intressen och solidaritet och med en förankring i närområdet, kan också utgöra en stark modell för demokrati inom företag.

5.13.1

Dessutom är arbetstagarnas deltagande avgörande för att de gröna och digitala omställningarna ska bli framgångsrika. De befintliga instrumenten för arbetstagarinflytande och demokrati inom företag måste utnyttjas. Arbetsmarknadens parter och EU-institutionerna måste se till att sådana instrument finns i alla EU-länder och att de kopplas till förfaranden för dialog mellan arbetsmarknadens parter som främjar rättvisa omställningar. I ILO:s riktlinjer för en rättvis omställning från 2015 (12) beskrivs ett antal praktiska verktyg som regeringar och arbetsmarknadens parter kan använda sig av för att hantera denna omställningsprocess.

Bryssel den 17 juli 2019.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

(1) Europeiska kommissionen, ”Note for the Eurogroup: Economic resilience in EMU”, 13.9.2017.

(2) Diskussionsunderlag ”Mot ett hållbart EU 2030”, Europeiska kommissionen (2019).

(3) Raworth (2017).

(4) EUT C 228, 5.7.2019, s. 37.

(5) EUT C 143, 22.5.2012, s. 39.

(6) EUT C 75,10.3.2017, s. 6.

(7) EUT C 62, 15.2.2019, s. 73.

(8) Frankfurt School-UNEP-BNEF (2018).

(9) ”How to close the European investment gap?”, Michael Dauderstädt, Friedrich Ebert Stiftung.

(10) EUT C 262, 25.7.2018, s. 28, och EESK:s yttrande om ”Den ekonomiska politiken i euroområdet”, EUT C 159, 10.5.2019, s. 49.

(11) EUT C 440, 6.12.2018, s. 106.

(12) Guidelines for a just transition towards environmentally sustainable economies and societies for all, Internationella arbetsorganisationen (ILO).