4.12.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/3


Europeiska centralbankens yttrande

av den 30 oktober 2019

om ett förslag till förordning om en styrningsram för budgetinstrumentet för konvergens och konkurrenskraft för euroområdet

(CON/2019/37)

(2019/C 408/03)

Inledning och rättslig grund

Den 9 och 18 september 2019 mottog Europeiska centralbanken (ECB) en begäran från Europeiska unionens råd respektive Europaparlamentet om ett yttrande över ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en styrningsram för budgetinstrumentet för konvergens och konkurrenskraft för euroområdet (1) (nedan kallat förslaget till förordning).

ECB:s behörighet att avge ett yttrande grundas på artiklarna 127.4 och 282.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eftersom förslaget till förordning har betydelse för Europeiska centralbankssystemets huvudmål att upprätthålla prisstabilitet och, utan att åsidosätta huvudmålet att upprätthålla prisstabilitet, stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen, såsom avses i artiklarna 127.1 och 282.2 i fördraget och artikel 2 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

I enlighet med artikel 17.5 första meningen i arbetsordningen för Europeiska centralbanken har detta yttrande antagits av ECB-rådet.

1.   Allmänna kommentarer

1.1   De övergripande målen för budgetinstrumentet för konkurrenskraft och konvergens

I de fem ordförandenas rapport av den 22 juni 2015 underströks behovet av att färdigställa den Ekonomiska och monetära unionens (EMU) ekonomiska och institutionella uppbyggnad. Rapporten underströk särskilt vikten av att korrigera den divergens som blev synlig under krisen och påbörja en ny konvergensprocess. Av rapporten framgår bl.a. att konvergens på lång sikt också kräver politiska insatser som får betecknas som strukturreformer, dvs. reformer avsedda att modernisera ekonomin och skapa mer tillväxt och sysselsättning (2).

Budgetinstrumentet för konvergens och konkurrenskraft (nedan kallat BICC) har inte bara som mål att stödja strukturpolitiken utan även offentliga investeringar i medlemsstater som har euron som valuta genom att dela ut projektbundna medel. Medlemsstater som deltar i växelkursmekanismen (ERM II) får också delta i BICC på frivillig basis (nedan tillsammans med medlemsstater som har euron som sin valuta benämnda deltagande medlemsstater).

Mot denna bakgrund förväntas ett framgångsrikt BICC att förbättra ekonomins funktionssätt och medföra en mer tillväxtfrämjande sammansättning av de offentliga utgifterna, med positiva konsekvenser för tillväxten och en ökad förmåga för euroområdet att hantera negativa chocker. På så sätt skulle BICC bidra till både en väl fungerande EMU och en effektiv penningpolitik från ECB:s sida. BICC bör ges tillräckliga resurser för att uppnå sina mål.

1.2   BICC:s styrning

Genom förslaget till förordning inrättas ett ramverk för styrningen av BICC i två steg. I ett första steg ska de strategiska riktlinjerna för reform- och investeringsprioriteringarna i euroområdet som helhet antas. I det andra steget sedan sker en ”landsspecifik vägledning” för enskilda medlemsstater i euroområdet som ska vara förenlig med de strategiska riktlinjerna och rådets landsspecifika rekommendationer. Utifrån de landsspecifika rekommendationerna skulle sedan medlemsstaterna ta fram förslag till reform- och investeringspaket som ska lämnas in till kommissionen för bedömning. Utifrån kommissionens initiativ och diskussionerna i Eurogruppen fattar rådet beslut om de politiska och strategiska riktlinjerna.

I möjligaste mån bör styrningen av BICC samordnas med den europeiska planeringsterminen och alla andra existerande mekanismer för ekonomisk samordning. Detta skulle säkerställa nödvändig enhetlighet av processer och förfaranden. Förslaget till förordning strävar efter att uppnå sådan enhetlighet i de strategiska riktlinjerna som utarbetats av rådet under eurotoppmötet och, efter diskussioner i Eurogruppen, rekommendationerna för euroområdet. Det understryker också behovet av att säkerställa att den landsspecifika vägledningen är förenlig med de landsspecifika rekommendationerna som utgör en viktig del av den europeiska planeringsterminen. I linje med kommissionens fördragsfästa roll de har när det gäller att samordna den ekonomiska politiken, skulle kommissionen granska de förslag till reform- och investeringspaket som medlemsstaterna lämnar in, övervaka hur de genomförs samt initiera framtagandet av strategiska riktlinjer och anvisningar.

Eftersom behovet av reform- och investeringsprioriteringar varierar avsevärt mellan medlemsstaterna, är det viktigt att de förslag till reform- och investeringspaket som medlemsstaterna lämnar in bedöms mot allmänt accepterade landsspecifika behov, så som det för närvarande planeras. Mot denna bakgrund bör de landsspecifika rekommendationerna – som kommissionen redan ger ut varje år och som godkänns av Europeiska rådet inom ramen för den europeiska planeringsterminen – vara den huvudsakliga referenspunkten för medlemsstaterna och de bör uttryckligen hänvisa till de existerande landsspecifika rekommendationerna när de lämnar in sina förslag till reform- och investeringspaket. Eftersom kommissionens landsrapporter som ges ut inom ramen för rådets landsspecifika rekommendationer fr.o.m. 2019 anger viktiga strukturpolitiska behov och områden för offentliga investeringar i de olika medlemsstaterna, utgör dessa en lämplig utgångspunkt när de nationella reform- och investeringspaketen tas fram. Den landsspecifika vägledningen skulle kunna specificera dessa landsspecifika rekommendationer ytterligare om så är nödvändigt.

Beroende på när reform- och investeringspaketen avseende BICC lämnas till kommissionen för bedömning, bör de landsspecifika rekommendationerna från föregående år användas som ett riktmärke för BICC. Vid bedömningen av de reform- och investeringspaket som medlemsstaterna lämnat in kunde kommissionen även beakta de landsspecifika rekommendationerna för det aktuella året om dessa har offentliggjorts i tid.

Det tillvägagångssätt som beskrivs ovan bör medföra att de landsspecifika rekommendationerna fortsätter att vara den huvudsakliga referenspunkten och säkerställer enhetlighet i sak mellan olika samordningsförfaranden, främst den europeiska planeringsterminenen. I det sammanhanget bör BICC kunna nå sin potential och fokusera på de viktigaste ekonomiska och finanspolitiska utmaningarna i medlemsstaterna.

1.3   Övriga överväganden

Med beaktande av BICC:s mål att stödja strukturpolitiken och offentliga investeringar för ökad konkurrenskraft och konvergens, krävs ytterligare diskussioner om hur man ska inrätta en makroekonomisk stabiliseringsfunktion som för närvarande saknas i euroområdet. En sådan funktion finns i alla monetära unioner, för att bättre hantera ekonomiska chocker som inte kan hanteras på enbart nationell nivå (3). Såsom ECB tidigare påpekat (4) skulle en korrekt utformad gemensam makroekonomisk stabiliseringsfunktion öka den ekonomiska motståndskraften i de deltagande medlemsstaterna och euroområdet som helhet, och på så sätt stödja den gemensamma penningpolitiken. En budgetpolitisk stabiliseringsfunktion bör vara av tillräcklig omfattning.

Detta yttrande kommer att offentliggöras på ECB:s webbplats.

Utfärdat i Frankfurt am Main den 30 oktober 2019.

Mario DRAGHI

ECB:s ordförande


(1)  COM(2019) 354 final.

(2)  Se Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union, rapport av Jean-Claude Juncker, i nära samarbete med Donald Tusk, Jeroen Dijsselbloem, Mario Draghi och Martin Schulz, 22 juni 2015, s. 7, finns på kommissionens webbplats www.ec.europa.eu

(3)  Se de allmänna kommentarerna i yttrandet CON/2018/51. Alla ECB:s yttranden finns på ECB:s webbplats www.ecb.europa.eu

(4)  Se de allmänna kommentarerna i yttrandet CON/2018/51.