EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 11.6.2018
COM(2018) 452 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET
om det nuvarande läget i den gemensamma fiskeripolitiken och samrådet om fiskemöjligheterna för 2019
{SWD(2018) 329 final}
om det nuvarande läget i den gemensamma fiskeripolitiken och samrådet om fiskemöjligheterna för 2019
1. Inledning
Detta meddelande innehåller en översikt över det nuvarande läget i den gemensamma fiskeripolitiken. I meddelandet presenteras de framsteg som gjorts i riktning mot Fmsy (dvs. den fiskeridödlighet som ger maximal hållbar avkastning), förändringar i beståndsstatus, arbetet för att vända situationen i Medelhavet och Svarta havet, EU-flottans tillstånd, framsteg i fråga om styrningen, infasningen av landningsskyldighetens samt den gemensamma fiskeripolitikens externa aspekter 1 . I meddelandet fastställs också principerna för kommissionens förslag om fiskemöjligheter för 2019. Medlemsstaterna, de rådgivande nämnderna, andra intressenter och allmänheten kan komma med förslag om politikens inriktning i dessa avseenden.
Enligt den gemensamma fiskeripolitiken bör fisketrycket på de berörda bestånden så snart som möjligt, dock senast 2020, anpassas till målet att återställa och bevara bestånden på nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning (MSY). Att uppnå detta mål är också ett steg på vägen till god miljöstatus i europeiska hav före 2020 2 och till en situation där fiskets negativa påverkan på de marina ekosystemen är så liten som möjligt.
1.Framsteg i den gemensamma fiskeripolitikens genomförande
Det sker hela tiden avsevärda framsteg vad gäller genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken:
ØUppnå Fmsy-målet. Inom Ices-området 3 finns en allmänt nedåtgående trend i fiskebelastningen. Den relevanta indikatorn (F/Fmsy) har nu stabiliserat sig omkring 1, vilket innebär att nyttjandegraden beräknad på alla bestånd i genomsnitt ligger nära Fmsy. Likaså har antalet totala tillåtna fångstmängder (TAC) 4 , som fastställts i enlighet med Fmsy, ökat ytterligare under 2018, från 44 till 53, vilket motsvarar 69 % av de TAC:er som bedömts utifrån Fmsy inom Ices-området.
ØÅteruppbyggnad av bestånd. Sedan 2013 har lekbiomassan ökat i Ices-området. År 2016 var den i genomsnitt ungefär 39 % större än 2003, samtidigt som andelen bestånd som inte ligger inom säkra biologiska gränser minskade från 65 % år 2003 till omkring 30 % år 2016.
ØFörbättring av bestånden i Medelhavet och Svarta havet. Även om situationen i Medelhavet och Svarta havet förblir mycket oroande har väsentliga steg tagits på alla nivåer för att bekämpa överfiske.
ØÖkat allmänt socialt och ekonomiskt resultat. EU-flottans ekonomiska resultat förbättras stadigt och den sammanlagda nettovinsten uppgick till 1,3 miljarder euro 2016.
ØBättre balans mellan fiskekapacitet och fiskemöjligheter. EU-flottans kapacitet fortsätter att minska. Den är nu nästan 20 % under kapacitetstaket för dräktighet och mer än 13 % under kapacitetstaket för maskinstyrka.
ØFramsteg med de fleråriga planerna. Efter det att den fleråriga planen för Östersjön trätt i kraft 5 och den fleråriga planen för Nordsjön antagits 6 föreslog kommissionen två nya fleråriga planer: en för dermersala arter i västra Medelhavet 7 och en för demersala arter i västliga vatten 8 . Arbetet fortsätter också med den fleråriga planen för Adriatiska havet som lades fram som förslag i fjol 9 .
ØInfasning av landningsskyldigheten. Den 1 januari 2019 träder landningsskyldigheten i kraft för alla arter som är föremål för fångstbegränsningar samt i Medelhavet även för alla arter som omfattas av minsta referensstorlek för bevarande. Kommissionen arbetar tillsammans med medlemsstaterna och intressenterna för att underlätta ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten.
ØEU:s fiskeriförvaltningsprinciper förespråkas på internationell nivå. EU ligger i täten när det gäller att förespråka och initiera hållbart fiske på internationell nivå, vilket framgår av den senaste Our Ocean-konferensen som EU stod värd för och som blev en stor framgång.
1.1.Framsteg i riktning mot FMSY
Den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) har beräknat trenderna i fiskebelastningen (F/Fmsy) 10 .
Enligt STECF minskar fiskeridödligheten stadigt inom Ices-området och 2016 var indikatorvärdet nära 1 (vilket kan jämföras med 1,5 år 2003), vilket innebär att sett till alla bestånd ligger nyttjandegraden i genomsnitt nära FMSY. I Medelhavet och Svarta havet uppvisar trenderna i F/FMSY ett medianvärde som varierar något och som legat omkring 2,3 mellan 2003 och 2015 utan nedåtgående trend.
Inom Ices-området föreslog kommissionen TAC:er i nivå med eller något under Fmsy för 2018 för alla 76 TAC:er med utlåtande om Fmsy. Rådet fastställde 53 TAC:er i enlighet med Fmsy: 29 för västliga vatten (samt en för djuphavsbestånd), 17 för Nordsjön och sju för Östersjön.
Med avseende på volym:
-I Östersjön fastställdes TAC:erna på grundval av den fleråriga planen för Östersjön. 95 % av de förväntade fångsterna kom från TAC:er som fastställts i enlighet med Fmsy och 4 % från TAC:er med försiktighetsbaserade utlåtanden.
-I Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt kom 99,7 % av de förväntade landningarna från TAC:er som fastställts i enlighet med Fmsy, räknat på de bestånd för vilka Fmsy bedömts och vilka endast förvaltas av EU.
-I de nordvästliga och sydvästliga vattnen är motsvarande siffror 94 % respektive 90 % när det gäller de bestånd för vilka Fmsy bedömts och vilka endast förvaltas av EU.
För första gången har rådet också kommit överens om ett tre månader lång stängning av ålfisket för att skydda lekmogna ålar. Dessutom har kommissionen och medlemsstaterna gjort ett politiskt åtagande om att driva på genomförandet av ålförordningen och utvärdera dess ändamålsenlighet 11 .
För djuphavsbestånd fastställdes fiskemöjligheterna i november 2016 för 2017 och 2018. De utgör mindre än 1 % av alla landningar inom EU. Djuphavsbestånden begränsas utifrån data eller uppskattningar, förutom när det gäller skoläst i nordvästliga vatten, för vilken TAC:en fastställdes till Fmsy.
När det gäller bestånd som är föremål för samråd med kuststaterna ligger endast en av tio TAC:er med utlåtande om Fmsy i nivå med Fmsy, nämligen atlantoskandisk sill som utgör 4 % av landningarna av alla kuststaters TAC:er uttryckt i volym. Att senast 2020 uppnå Fmsy för alla kuststatsbestånd utgör därför en utmaning.
I Medelhavet är endast omkring 13 % (sex bestånd) av 47 bestånd inte överfiskade: mulle i det geografiska delområdet (GSA) 10 (södra Tyrrenska havet), GSA 17–18 (Adriatiska havet) och GSA 22 (Egeiska havet), ansjovis i GSA 22 (Egeiska havet), djuphavsräka i GSA 9 (Liguriska havet och norra Tyrrenska havet) samt sepiabläckfisk i GSA 17 (norra Adriatiska havet). I Svarta havet är fem av de sex bedömda bestånden fortsatt överfiskade, med undantag av skarpsill. Det står klart att det krävs ytterligare ansträngningar för att nå Fmsy-målet till 2020 i dessa havsområden enligt vad som framgår nedan i avsnitt 2.3.
1.2.Trender i fråga om biomassa
STECF har också beräknat utvecklingen av lekbiomassan sedan 2003 12 .
Inom Ices-området har lekbiomassan generellt ökat under perioden och var 2016 i genomsnitt omkring 39 % större än 2003. Andelen bestånd som ligger inom säkra biologiska gränser ökar också. År 2018 förväntas 81 % av fiskemöjligheterna komma från bestånd som ligger inom säkra biologiska gränser, 11 % från bestånd som inte ligger inom dessa gränser och 8 % från bestånd med försiktighetsbaserade utlåtanden om vilka vi inte vet huruvida de ligger inom säkra biologiska gränser eller inte.
För Medelhavet och Svarta havet har lekbiomassan varit i stort sett oförändrad sedan 2003. Dessa resultat bör dock behandlas med försiktighet eftersom osäkerhetsnivån är hög.
1.3.Särskilda åtgärder för Medelhavet och Svarta havet
Europeiska kommissionen har tagit betydelsefulla steg för att komma till rätta med överfisket i Medelhavet och Svarta havet, både på EU-nivå och med sina internationella partner.
På EU-nivå är en av kommissionens prioriteringar att ytterligare anpassa de nationella förvaltningsplaner som antagits i enlighet med Medelhavsförordningen 13 till den gemensamma fiskeripolitiken. Under 2017 reviderades fem nationella förvaltningsplaner och uppdaterades då i enlighet med utlåtanden från STECF. Bland dessa finns planer för fiske med fartygsvad/not eller landvad/not, gangui-trålar och små snörpvadar i Kroatien, Frankrike, Grekland och Spanien. Denna process kommer att gå snabbare under 2018.
Bättre verkställighet och kontroll är också något som prioriteras inom dessa havsområden. År 2017 utökade kommissionen det särskilda kontroll- och inspektionsprogrammet för Medelhavet till att även omfatta kummel och djuphavsräka i Siciliensundet 14 . Antalet gemensamma insatser som samordnas av Europeiska fiskerikontrollbyrån har också ökat betydligt 15 .
När det gäller framsteg i EU:s fleråriga planer, se nedan, avsnitt 2.5.1.
På internationell nivå är kommissionens mål att omsätta de politiska åtagandena i den i Malta antagna MedFish4Ever-förklaringen 16 i konkreta åtgärder.
Inom ramen för Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet enades man 2017 om viktiga åtgärder föreslagna av EU:
-En flerårig plan för piggvar i Svarta havet.
-En regional handlingsplan för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske).
-Ett internationellt gemensamt inspektions- och övervakningsprogram för de delar av Siciliensundet som inte står under nationell jurisdiktion.
-En regional adaptiv förvaltningsplan för utnyttjande av rödkorall i Medelhavet.
-Ett område med fiskebegränsningar i Jabuka-/Pomograven i Adriatiska havet.
Under 2018 kommer den viktigaste milstolpen att vara att de stater som ligger vid Svarta havet antar Sofiaförklaringen som en uppföljning till Bukarestförklaringen från 2016. Kommissionen kommer också att sikta mot att nå enighet om en regional förvaltningsplan för europeisk ål och bevarandeåtgärder för demersalt fiske i centrala och östra Medelhavet, viktiga handelsarter såsom snäckan Rapana venosa liksom små pelagiska arter i Adriatiska havet, eftersom EU inte har någon gällande flerårig plan.
EU:s arbete inom ramen för Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) har också börjat löna sig: biomassanivåerna för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet rapporterades vara så höga att TAC:en för 2018–2020 17 kunde ökas i enlighet med de vetenskapliga utlåtandena. Detta skapade också förutsättningar för en ny förvaltningsram där man går vidare från återuppbyggnadsplan till förvaltningsplan och tillåter ett återupptaget småskaligt fiske inom strama kontrollregler. När det gäller svärdfisk i Medelhavet fastställs, i den nyligen antagna återhämtningsplanen, en TAC på 10 500 ton från och med 2017 med en därpå följande linjär minskning med 3 % per år fram till 2022. År 2017 beslutade Iccat också att frysa fiskekapaciteten för fartyg som bedriver fiske efter långfenad tonfisk i Medelhavet 18 .
1.4.Läget vad gäller EU:s fiskeflotta
EU-flottans kapacitet har fortsatt att minska. I december 2017 innehöll registret över unionens fiskeflotta 82 912 fartyg med en total kapacitet motsvarande 1 487,983 uttryckt i bruttodräktighet (GT) och 5 763,933 i kW. Detta är en minskning sedan föregående år med 1,45 % i antal fartyg, 6,54 % i kW och 9,59 % i bruttodräktighet. Några flottsegment är emellertid inte i balans med sina fiskemöjligheter.
EU-flottans ekonomiska resultat förbättrades återigen och nettovinsterna uppgick 2016 till 1,3 miljarder euro. EU-flottan landade omkring 5 miljoner ton fisk och skaldjur med ett rapporterat landningsvärde på 7,7 miljarder euro. Det bruttoförädlingsvärde och den bruttovinst (i båda fallen undantaget produktionsstöd) som genererades av EU:s fiskeflotta (Grekland undantaget) uppgick till 4,5 miljarder respektive 2,1 miljarder euro. Nettovinstmarginalen var 17 %, avsevärt högre än 2015 (11 %). Prognoserna för 2017 och 2018 pekar mot positiva ekonomiska resultat.
Vad gäller den sociala hållbarheten har den totala sysselsättningen i EU:s fiskeflotta mätt i heltidsekvivalenter minskat med i genomsnitt 1,3 % per år sedan 2008, delvis på grund av EU-flottans minskade kapacitet. Samtidigt har den genomsnittliga lönen per heltidsekvivalent ökat med i genomsnitt 2,7 % per år och uppgår nu till 24 800 euro i genomsnittlig årslön.
Ett mycket viktigt framsteg för att förbättra arbetsförhållandena i EU:s fiskeflotta är att Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om arbete ombord på fiskefartyg (nr 188) framgångsrikt införlivats i EU:s lagstiftning i enighet med arbetsmarknadens parter 19 . Genom konventionen införs ett enda enhetligt instrument för förbättrade levnads- och arbetsförhållanden ombord på fiskefartyg. Endast några få medlemsstater har emellertid ratificerat de internationella konventioner som har relevans för fisket 20 och dessa riktlinjer har fortfarande inte helt och hållet införlivats i EU:s lagstiftning. Att säkerställa godtagbara arbets-, hälso- och säkerhetsförhållanden ombord på fiskefartyg är något som står högt upp på kommissionens dagordning.
1.5.Styrning
1.5.1.Framsteg med de fleråriga planerna
Den fleråriga plan för demersala bestånd i Nordsjön som nyligen antogs är viktig för att säkerställa fiskets långsiktiga hållbarhet. Detta är den andra fleråriga planen som antagits, med planen för Östersjön 2016 som den första. Däremot har Europaparlamentet och rådet ännu inte kommit överens om den fleråriga plan för sardiner och ansjovis i Adriatiska havet som kommissionen föreslog 2017. Utsikterna för ett snabbt antagande av denna plan är minimala. Kommissionen arbetar nära tillsammans med alla berörda parter för att underlätta diskussionerna så att åtgärder kan vidtas så snart som möjligt för att skydda dessa bestånd vilkas tillstånd är kritiskt.
I mars 2018 föreslog kommissionen två nya fleråriga förvaltningsplaner: en för fiske som utnyttjar demersala bestånd i västra Medelhavet och en för demersala arter i västliga vatten. Det är viktigt att komma överens om dessa förslag för att uppnå Fmsy och genomföra landningsskyldigheten helt och hållet.
1.5.2.Regionalisering och medverkan av intressenter
Genom 2013 års reform av den gemensamma fiskeripolitiken infördes regionalisering: där detta gäller kan de berörda medlemsstaterna lämna gemensamma rekommendationer med avseende på kommissionens antagande av delegerade akter. Den nya generationen av fleråriga planer innehåller också bestämmelser om regionalisering, vilket gör det möjligt för medlemsstater och intressenter att tillsammans utarbeta skräddarsydda förvaltningsåtgärder som passar just deras havsområden.
Regionalisering har spelat en viktig roll för infasningen av landningsskyldigheten. Däremot har det inte förekommit så många gemensamma rekommendationer om bevarandeåtgärder för Natura 2000-områden och andra skyddade områden i enlighet med artikel 11 i den gemensamma fiskeripolitiken, och de som finns gäller endast vissa delar av Nordsjön och Östersjön. För att hjälpa medlemsstaterna i Medelhavsområdet att bättre förstå fördelarna med bevarandeåtgärder inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken anordnades ett seminarium om detta i Zadar i oktober 2017. Här måste medlemsstaterna och intressenterna göra mer. För att underlätta deras arbete kommer kommissionen att utfärda ett vägledande dokument om utformningen av delegerade akter i enlighet med artikel 11 i den gemensamma fiskeripolitiken. Tidigare i år rapporterade dessutom kommissionen om utövandet av delegerade befogenheter inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken 21 .
Genom regionalisering har också de rådgivande nämnderna (de viktigaste organisationer för intressenter som inrättats genom den gemensamma fiskeripolitiken) fått en starkare ställning. Medlemsstaterna måste rådfråga de rådgivande nämnderna under arbetet med att utforma gemensamma rekommendationer. Som en följd av detta ökade de rådgivande nämndernas rekommendationer återigen från 56 under 2016 till 64 under 2017.
De rådgivande nämndernas expertkunskaper är avgörande för ett framgångsrikt genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken. Kommissionen och medlemsstaterna utgår från deras analyser för att inom ramen för gällande EU-regler förebygga eller åtminstone mildra effekterna av situationer där någon art blir begränsande (”choke situations”). De rådgivande nämnderna kan också utveckla hållbara förvaltningsstrategier, såsom de två för tunga i Biscayabukten och östra delen av Engelska kanalen vilka ledde till fiske i enlighet med Fmsy och ökade kvoter för fiskare.
1.6.Landningsskyldigheten
Infasningen av landningsskyldigheten gick vidare under 2018. Redan nu omfattas fiske efter pelagiska arter samt fisket i Östersjön och Svarta havet helt och hållet. När det gäller demersalt fiske har det skett en ökning av landningsskyldighetens totala omfattning räknat i volym från 35 % till 44 % sedan i fjol: detta motsvarar 34 % i Nordsjön, 51 % i nordvästliga vatten och 65 % i sydvästliga vatten. I Medelhavet omfattas omkring 66 % av de totala landningarna av landningsskyldigheten. Andelen uppgår till omkring 94 % för små pelagiska arter, 24 % för demersala arter och 71 % för musslor. I Svarta havet omfattar landningsskyldigheten sedan 2017 alla fångster av de arter som är föremål för TAC, det vill säga skarpsill och piggvar.
I enlighet med bestämmelserna i grundförordningen kommer landningsskyldigheten senast den 1 januari 2019 att gälla alla fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar samt i Medelhavet även alla arter som omfattas av en minsta referensstorlek för bevarande. För att underlätta ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten enligt tidsplanen bör den gemensamma fiskeripolitikens alla möjligheter till flexibilitet utnyttjas fullt ut.
Såvitt framgår av tillgänglig information har det hittills inte inträffat att någon art blivit begränsande till följd av landningsskyldigheten. Fmsy-målet för 2020 och landningsskyldighetens fullständiga genomförande utgör likafullt en utmaning, varför medlemsstaterna och de rådgivande nämnderna uppmanas att fortsätta arbetet, i synnerhet för att identifiera fall där det finns tillräckligt mycket fisk i systemet för att situationer där någon art blir begränsande ska kunna förebyggas genom kvotbyte. Medlemsstaterna bör också överväga om deras interna regelverk kan förbättras. Europeiska havs- och fiskerifonden används fortfarande i mycket liten utsträckning för att stödja genomförandet av landningsskyldighetens. Endast 49 miljoner euro är öronmärkta för åtgärder kopplade till landningsskyldigheten 22 .
Kommissionen engagerar sig till fullo för att arbeta tillsammans med medlemsstaterna och de rådgivande nämnderna för att underlätta genomförandet av landningsskyldigheten. Ett bevis på detta engagemang är den ändring som nyligen infördes i artikel 15.6 i den gemensamma fiskeripolitiken för att göra det möjligt att förlänga utkastplanerna med ytterligare en treårsperiod 23 . Europaparlamentet och rådet bör utnyttja denna frist för att nå en överenskommelse om de fleråriga planer som nyligen föreslagits av kommissionen, eftersom dessa planer är användbara redskap i lägen där någon art blir begränsande. Kommissionen kommer även fortsättningsvis att finnas till hands för att utforska ytterligare möjligheter, i synnerhet med avseende på situationer där någon art blir begränsande, inom ramarna för gällande EU-regler och baserat på konkreta exempel presenterade av medlemsstaterna.
När det gäller verkställighet och kontroll blir det alltmer uppenbart att traditionella kontrollåtgärder som inspektioner till havs och övervakning från luften är mindre effektiva än kontinuerlig användning av elektroniska fjärrövervakningssystem som övervakningskameror och sensorer. I avsaknad av en regional överenskommelse och för att skapa rättvisa villkor inledde kommissionen nyligen diskussioner med medlemsstaterna och Europeiska fiskerikontrollbyrån för att lösa denna fråga i de särskilda kontroll- och inspektionsprogram som antagits i enlighet med kontrollförordningen 24 .
1.7.Ett vidare perspektiv: en internationell världshavsförvaltning och Our Ocean-konferensen 2017
År 2017 stod EU värd för den fjärde Our Ocean-konferensen som blev en stor framgång i och med att den ledde till 433 konkreta åtaganden omfattande 7,2 miljarder euro i utfästelser om finansiellt stöd och ytterligare 2,5 miljoner km2 marina skyddsområden.
Inom ramen för det gemensamma meddelandet om internationell världshavsförvaltning koncentreras kommissionens arbete på internationell nivå på att
-aktivt främja hållbar fiskeriförvaltning utanför EU:s vatten genom de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna,
-stödja en bättre samordning mellan de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna och de regionala havskonventionerna samt samarbete med globala organisationer,
-bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) samt förstärka den hållbara förvaltningen av världshavens resurser genom våra bilaterala IUU-dialoger och arbetsgrupper; viktiga framsteg på detta område är avtalet om hamnstatsåtgärder (PSMA) som trädde i kraft i juni 2016, FAO:s (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) frivilliga riktlinjer om fångstdokumentationsprogram som antogs i juli 2017 samt det första utkastet till FAO:s globala register över fiskefartyg, kylfartyg och försörjningsfartyg som presenterades i april 2017,
-täppa till hålen i det internationella ramverket; att nå en internationell överenskommelse som förhindrar oreglerat kommersiellt fiske i det fria havet i Arktis innebär därvid en nyckelåtgärd,
-utveckla hållbart fiske och vattenbruk samt kapacitetsutbyggnad inom sektorn genom EU-finansierade stödprogram med regionala enheter och länder inom Stilla havet, Västafrika och Indiska oceanen; under 2017 antogs två nya regionala program, Pescao (Västafrika) och Peump (Stilla havet),
-förbättra styrningen av fiskerisektorn och hållbar utveckling av lokala fisken genom partnerskapsavtal om hållbart fiske (SFPA).
Den nya förordningen om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor 25 , som trädde i kraft den 12 december 2017, syftar till att förstärka EU:s roll som huvudaktör på global nivå när det gäller fiske, världshavsförvaltning och kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.
2.Förslag till TAC:er 2019
Fastställandet av TAC för 2019 kommer att präglas av tre viktiga faktorer: det nära förestående målet att uppnå Fmsy senast 2020, landningsskyldighetens fullständiga genomförande senast 2019 samt fiskemöjligheter baserade på fleråriga planer för Östersjön och Nordsjön. Alla tre riktmärkena är lika viktiga för intressenterna som för medlemsstaterna och måste tas med i beräkningen under TAC-arbetet så att resultatet blir enhetligt.
2.1.Övergripande mål för förslagen om fiskemöjligheter för 2019
Kommissionens viktigaste mål är att uppnå väsentliga ytterligare framsteg mot att nå Fmsy eftersom vi nu är inne i det sista året före 2020, då målet Fmsy-målet ska vara uppfyllt. För de bestånd för vilka Fmsy bedömts och vilka förvaltas enbart av EU har unionen gjort viktiga framsteg enligt vad som framgår ovan.
Att säkerställa att alla TAC:er alltid är i nivå med Fmsy är emellertid svårt. Av såväl biologiska som sociala och ekonomiska orsaker är det kanske inte möjligt att alla bestånd fiskas vid Fmsy samtidigt. Den gemensamma fiskeripolitikens mål Fmsy-mål måste därför ständigt eftersträvas.
2.2.Att uppnå målen – processen från vetenskap till förhandling om fiskemöjligheter
Grunden för kommissionens förslag om fiskemöjligheter kommer att vara de vetenskapliga utlåtandena från Internationella havsforskningsrådet (Ices), vilka är uppdelade på flera delar 26 . Kommissionen avser att ta med så många bestånd som möjligt i sina inledande förslag. När det gäller Nordsjön och Atlanten kommer en del av utlåtandena sent, mellan oktober och december, och förslaget kommer därför även fortsättningsvis att innehålla fiskemöjligheter angivna som pro memoria för de bestånd som omfattas av dessa utlåtanden.
Ett viktigt inslag i processen är samrådet med intressenterna som spelar en avgörande roll. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna och intressenterna att inleda arbetet tidigt på grundval av Ices utlåtande, som är offentligt tillgängligt, snarare än att invänta kommissionens förslag. Intressenterna har då möjlighet att ge rekommendationer om fiskemöjligheter till kommissionen, främst via respektive rådgivande nämnd, och förmedla sina synpunkter till medlemsstaterna. I detta skede bör intressenterna också reflektera över Ices-utlåtandenas sociala och ekonomiska konsekvenser.
Kommissionen kommer att utarbeta sina förslag med beaktande av ovannämnda samråd. Det blir fyra förslag, omfattande Östersjön (september), djuphavsbestånd (september), Atlanten och Nordsjön (november) respektive Svarta havet (november), vilka kommer att diskuteras vid tre olika möten i rådet.
Kommissionen kommer att förklara och diskutera förslagen med medlemsstaterna under förberedelsearbetet och vid respektive möte i rådet. Under diskussionerna kommer kommissionen att utifrån gedigna ekonomiska analyser från medlemsstaterna bedöma huruvida ett uppnående av ett nyttjande i enlighet med Fmsy under 2019 skulle innebära en allvarlig risk för de berörda fiskeflottornas ekonomiska och sociala hållbarhet 27 . För att kunna organisera dessa diskussioner på bästa sätt uppmanar kommissionen medlemsstaterna att förbereda sina sociala och ekonomiska överväganden i god tid utifrån Ices utlåtanden och att samråda med sina intressenter. För att de sociala och ekonomiska övervägandena ska kunna bedömas på ett meningsfullt sätt bör medlemsstaterna skicka in dem till kommissionen senast två månader före respektive sammanträde i rådet.
Eftersom TAC-förslagen kommer att antas före Förenade kungarikets utträde planeras ingen förändring i beslutsprocessen under 2018. I de nuvarande bestämmelserna i utkastet till utträdesavtal som godkändes av förhandlarna den 19 mars 2018 fastställs en övergångsperiod under vilken rådets beslut om fiskemöjligheter för 2019 bör gälla för Förenade kungariket fullt ut under hela 2019. Dessa bestämmelser är emellertid beroende av utträdesavtalet, och så länge detta inte formellt har antagits i sin helhet av både unionen och Förenade kungariket råder ingen rättslig säkerhet om deras genomförande.
3.3 Fastställande av fiskemöjligheter för olika typer av bestånd
Fiskemöjligheterna för bestånd i Östersjön och Nordsjön kommer att fastställas i samband med de relevanta fleråriga planerna där det definieras Fmsy-intervall för dödlighet med ett visst mått av flexibilitet. Kommissionen vill vara bättre på att förutse behovet av att utnyttja denna flexibilitet och arbetar för närvarande tillsammans med Ices för att få information om blandfisken samt beroendeförhållanden inom och mellan arter som en del av Ices årliga utlåtande. Om detta utlåtande blir tillgängligt i tid kommer kommissionen att använda hela intervallet av Fmsy-värden för att föreslå TAC:er när detta är motiverat på grund av beroendeförhållanden mellan eller inom arter eller blandfisken såsom anges i de fleråriga planerna.
När förslagen utarbetas är det också viktigt att ta hänsyn till att förslagen om fiskemöjligheter från och med 2019 kommer att läggas fram inom ramen för en fullständigt genomförd landningsskyldighet. Tidigare år har kommissionen föreslagit påfyllning efter sitt första förslag, men från och med detta år avser kommissionen att, för Östersjön och Nordsjön, föreslå Ices landningsutlåtandet för Fmsy-intervall, och dra av de minimis-tilldelningar i tillämpliga fall. Detsamma kommer att gälla för Atlanten. För att underlätta ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten under 2019 är det viktigt att alla tillgängliga begränsningsverktyg används, inklusive förekommande Ices-utlåtanden om blandfiske när så är lämpligt.
Vad beträffar vetenskapliga utlåtanden bör det också påpekas att Ices fastställer riktvärden för bestånden vart femte år. När sådana riktvärden innebär att det blir stora skillnader mellan utlåtandena för 2019 jämfört med 2018 har kommissionen för avsikt att, från fall till fall, sätta ett tak för stora variationer i syfte att införa utlåtandet gradvis och dämpa dess inverkan på TAC-nivåerna, samtidigt som gällande rättsliga ramar respekteras.
En del fleråriga planer som antogs före 2013 års förordning om den gemensamma fiskeripolitiken är inte längre förenliga med de nya målen, exempelvis för att deras målsättning inte ligger tillräckligt högt. Detta gäller sydkummel och havskräfta. I sådana fall avser kommissionen att föreslå TAC:er genom vilka Fmsy uppnås 2019 men samtidigt beakta eventuella Ices-utlåtanden om blandfiske.
För Fmsy-bedömda bestånd som är föremål för samråd med partnerländer utanför EU, inom ramen för samråd mellan EU och Norge respektive kuststaterna, fortsätter kommissionen att försöka nå en överenskommelse med dem och samtidigt arbeta för att uppnå Fmsy-målet.
Förutom Fmsy-bedömda bestånd kommer kommissionens förslag också att omfatta några bestånd där Ices kommer att använda modeller för utvecklingsprognoser och leverera kvantitativa fångstutlåtanden utifrån ett representativt Fmsy. För dessa bestånd avser kommissionen att arbeta på samma sätt som när det gäller MSY-bedömda bestånd.
När det, slutligen, gäller bestånd som enbart utnyttjas som bifångster, exempelvis de bestånd som berörs av ett gemensamt uttalande från rådet och kommissionen, mottar kommissionen försiktighetsbaserade utlåtanden från Ices. Detta gäller för bifångster som ingår i planen för Östersjön och Nordsjön men också för bifångster i Atlanten. Ibland utnyttjas dessa TAC:er för bifångster i liten utsträckning. Deras ekonomiska betydelse är liten och det finns begränsad information om deras status. Kommissionen kommer att bedöma vilket som är det bästa sättet att ta sig an dessa frågor i framtiden med beaktande av Ices utlåtande, det faktum att de endast utgör 5 % av landningarna inom ramen för TAC och behovet av att undvika situationer där en art blir begränsande för ekonomiskt viktigt fiske efter målarter.
Vad beträffar ål, ett bestånd för vilket läget bedöms vara kritiskt, avser kommissionen att införa lämpliga åtgärder för alla havsområden i sitt förslag om fiskemöjligheter i Atlanten och Nordsjön utifrån senaste vetenskapliga utlåtanden. Kommissionen kommer att bedöma situationen på nytt nästa år med beaktande av resultaten av utvärderingen av ålförordningen, innehållet i medlemsstaternas rapporter om genomförandet av deras ålförvaltningsplaner samt resultatet av genomförandet av den tillfälliga stängningen av ålfisket.
Fiskemöjligheterna för bestånd som omfattas av de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna kommer som vanligt att införlivas utifrån deras beslut.
3.Slutsats
På det stora hela gör Europeiska unionen framsteg i genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken i och med att allt fler TAC:er ligger i nivå med Fmsy. Det finns emellertid ingen anledning att slå sig till ro. Vi måste fortsätta röra oss i samma riktning eftersom 2020 närmar sig snabbt.
I Medelhavet och Svarta havet är situationen fortsatt oroväckande. EU går i spetsen för arbetet att vända situationen tillsammans med sina internationella partner. Kommissionen kommer att göra sitt yttersta för att underlätta en snabb och meningsfull överenskommelse om de två nya föreslagna fleråriga planerna, för pelagiska arter i Adriatiska havet respektive för demersala arter i västra Medelhavet. Medlemsstaterna bör också öka sina ansträngningar för att säkerställa att deras nationella förvaltningsplaner inom ramen för Medelhavsförordningen är förenliga med den nya gemensamma fiskeripolitiken.
Ett fullständigt genomförande av landningsskyldigheten innebär också utmaningar, både när det gäller att mildra effekterna av situationer där någon art blir begränsande och för att säkerställa ett harmoniserat genomförande till havs med lämpliga verktyg för verkställighet och kontroll. Eftersom EU:s fiskeflotta till stor del är lönsam är det nu dags att se till att nödvändiga åtgärder vidtas för att säkerställa en hållbar och konkurrenskraftig framtid för EU:s fiskerisektor.
Tidsplan
Tidsplanen för arbetet ser för närvarande ut som följer:
|
När |
Vad |
|
Maj/juni/oktober/december |
Beståndsutlåtande från Ices |
|
Juni–september |
Offentligt samråd om meddelandet |
|
14 september |
Seminarium om beståndsstatus med intressenterna |
|
September |
Antagande av TAC-förslag för Östersjön |
|
Oktober |
Antagande av TAC-förslag för djuphavsbestånd Sammanträde i rådet om TAC:erna för Östersjön |
|
November |
Antagande av TAC-förslag för Atlanten/Nordsjön/Svarta havet Sammanträde i rådet om TAC:erna för djuphavsbestånd |
|
December |
Sammanträde i rådet om TAC:erna för Atlanten/Nordsjön/Svarta havet |
Åtgärderna omfattar följande: stöd för utrustning som förbättrar fiskeredskapens selektivitet, investeringar ombord eller i utrustning som eliminerar utkast, investeringar i fiskehamnar, auktionshallar, landningsplatser och skyddshamnar, saluföringsåtgärder i syfte att hitta nya marknader och förbättra villkoren för utsläppandet på marknaden av fiskeriprodukter, inbegripet landade oönskade fångster.