ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM 3

Hur kan EU-budgeten understödja bättre förvaltning
av EU:s yttre gränser?

Ledarna har efterlyst starkare yttre gränser som en förutsättning för att avskaffa de inre gränserna. En europeisk gräns- och kustbevakning inrättades 2016 på grundval av ett förslag från kommissionen. Den europeiska gräns- och kustbevakningen kommer 2020 att ha 1 015 anställda, inklusive fältpersonal, samt minst 1 500 nationella tjänstemän i beredskap i reserven för snabba insatser. Dess årsbudget på 292 miljoner euro bör då ha ökat till 335 miljoner euro. EU är också med och medfinansierar den nationella förvaltningen av EU:s yttre gränser med 96 000 nationella gränsvakter och krisstöd från Fonden för inre säkerhet (gränser). Sammanlagt uppgår denna verksamhet till omkring 4 miljarder euro över sju år, eller 0,4 % av EU:s totala budget.

Hur den europeiska gräns- och kustbevakningen utvecklas i framtiden beror på vilka beslut som fattas om nästa fleråriga budgetram. Beroende på ambitionsnivån kan man tänka sig flera scenarier:

Den befintliga europeiska gräns- och kustbevakningen bör utnyttjas maximalt till stöd för löpande utveckling av informationsutbytet (Eurosur) och medlemsstaternas investeringar i kapacitet för gränsförvaltning, och för att garantera att den europeiska gräns- och kustbevakningen får tillgång till den utrustning som den behöver. Detta kräver en budget på omkring 8 miljarder euro över sju år, vilket motsvarar omkring 0,8 % av dagens fleråriga budgetram.

En uppgraderad europeisk gräns- och kustbevakning möjliggör stöd till ett helt integrerat system för förvaltning av EU:s gränser. Detta skulle bygga på en ändrad rättslig ram med ett utökat uppdrag, som sammanför och förstärker de befintliga verktygen för riskbedömning och lägesbild. Byråns operativa kapacitet utökas med en permanent kår av europeiska gränsbevakare med minst 3 000 EU-anställda. Ekonomiskt stöd och utbildning ges för att förstärka den nationella gränsbevakningen i utsatta medlemsstater. Expertreserverna är större och mer operativa. Den egna utrustningen utökas. EU-nivån får betydligt mer att göra i fråga om återsändanden. Myndigheten får dessutom lägre tröskel för insatser för att avhjälpa allvarliga brister i kontrollen av de yttre gränserna som kan föranleda en kris. Det här scenariot kräver en budget på omkring 20–25 miljarder euro över sju år, vilket motsvarar omkring 1,8–2,3 % av dagens fleråriga budgetram.

Ett fullfjädrat EU-gränssystem skulle kräva 100 000 EU-anställda och en betydande EU-reserv av utrustning jämförbar med USA:s eller Kanadas system, eller uttryckt i budgetanslag omkring 150 miljarder euro över sju år, med beaktande av alla nationella utgifter för gränsskydd. Detta skulle motsvara omkring 14 % av dagens fleråriga budgetram, eller ungefär lika mycket som en årsbudget för EU. Som exempel kan nämnas att enbart den amerikanska tull - och gränsskyddsmyndigheten har en årsbudget på 13,56 miljarder US-dollar och över 62 000 anställda. Den kanadensiska gränsskyddsmyndigheten har en årsbudget på 2 miljarder kanadensiska dollar och över 14 000 anställda.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Hur stöder man bäst en verklig europeisk försvarsunion?

Europeiska försvarsfonden startade i juni 2017 och håller på att byggas upp successivt. Den har en begränsad inledande budget på 90 miljoner euro för försvarsforskning och 500 miljoner euro för industriell utveckling åren 2017–2020 (sammanlagt ungefär 0,05 % av den gällande budgetramen), så den kan under den första fasen bara ge stöd till ett begränsat antal samarbetsprojekt inom forskning och utveckling.

Vilken slags försvarsfond vill vi ha i framtiden? En verklig europeisk försvarsunion förutsätter betydligt mer omfattande anslag.

Med tanke på de befintliga nationella försvarsforskningsbudgetarnas storlek – Frankrike och Tyskland spenderar nu vardera över 1 miljard euro per år på försvarsforskning – och de stora kostnaderna för att utveckla den senaste försvarstekniken inom bl.a. it-försvar skulle fondens forskningsdel enligt uppskattningar behöva minst 3,5 miljarder euro under den aktuella perioden för att göra ett märkbart avtryck.

Av samma anledning skulle minst 7 miljarder euro 2021–2027 krävas för att medfinansiera industriell utveckling inom försvarsteknik. Tack vare hävstångsverkan beräknas detta generera en betydande total investering i utveckling av försvarskapacitet på minst 35 miljarder euro över sju år, vilket motsvarar 14 % av de nationella försvarsanslagen. Det skulle utgöra ett stort steg mot målet för de länder som är med i Europeiska försvarsbyrån att använda 35 % av sina materielanslag till samarbetsprojekt.

Europeiska försvarsfonden kan ge ett betydande bidrag till EU:s strategiska oberoende och den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft. På grund av begränsningarna i fördraget kan dock inte EU-budgeten täcka alla EU:s verksamhetsområden inom säkerhets- och försvarspolitiken. En separat finansiering på omkring 10 miljarder euro för åren 2021–2027 kan betydligt öka EU:s förmåga att ge ekonomiskt stöd till verksamhet som berör försvaret. Detta kan jämföras med upp till 3,5 miljarder euro under den nuvarande perioden.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Hur stöder man bäst ungdomars rörlighet?

I 30 år har Erasmus hjälpt nio miljoner ungdomar att studera, undervisa eller vara volontärer i ett annat land, vilket samtidigt stärkt deras utsikter på arbetsmarknaden. Det nuvarande programmet Erasmus+ (2014–2020) har en budget på 14,7 miljarder euro (omkring 1,3 % av anslagen i dagens fleråriga budgetram), och kan därmed bara erbjuda 4 % av EU:s ungdomar möjligheter till rörlighet för utbildning.

Det råder bred enighet om att det behövs mer rörlighet och utbyten, bl.a. genom ett väsentligt förstärkt, inkluderande och utbyggt Erasmus+-program. Beroende på ambitionsnivån kan man tänka sig flera scenarier:

Att fördubbla antalet ungdomar i EU som deltar i Erasmus+ till omkring 7,5 % av ungdomarna i hela EU, skulle kräva anslag på 30 miljarder euro i nästa fleråriga budgetram (över sju år).

Att ge en tredjedel av alla ungdomar möjlighet att delta i en Erasmus+-insats utomlands skulle för åren 2021–2027 kräva en budget i storleksordningen 90 miljarder euro.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Hur stöder man bäst EU:s digitala omställning?

EU:s stöd till datainfrastruktur, uppkopplingar och digital kompetens i Europa uppgår till omkring 35 miljarder euro över den aktuella sjuårsperioden, via Europeiska regionala utvecklingsfonden (17 miljarder euro), ramprogrammet för forskning och innovation (13 miljarder euro), Europeiska socialfonden (2,3 miljarder euro), Fonden för ett sammanlänkat Europa (1 miljard euro) samt programmet Kreativa Europa (1 miljard euro).

Att behålla eller till och med sänka dagens investeringsnivåer riskerar att äventyra EU:s konkurrensförmåga inom viktiga tillverknings- och tjänstesektorer som tillverkningsindustri, finanstjänster, hälso- och sjukvård, transporter, energi och bilindustri. Underinvesteringar i digital kompetens skulle förvärra gapet mellan efterfrågan och tillgänglig kompetens, samtidigt som automatisering ersätter traditionella jobb. Det skulle innebära färre nya jobb, lägre tillväxt, sämre offentliga tjänster och större sårbarhet för it-hot.

Att fördubbla dagens anslag till den digitala ekonomin till omkring 70 miljarder euro för åren 2021–2027 skulle bidra enormt till smart tillväxt inom bl.a. datainfrastruktur, uppkopplingar och it-säkerhet. Det skulle möjliggöra nya, betrodda och säkra tjänster inom e-hälsa, e-förvaltning och rörlighet. Det skulle befästa EU:s ledarskap inom superdatorer, nästa genrations internet, artificiell intelligens, robotteknik och stordata. Det skulle också stärka det europeiska näringslivets konkurrensläge i hela den digitala ekonomin. Slutligen skulle det bidra betydligt till att täppa till kompetensgapet i EU.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Hur stärker man på bästa sätt konkurrenskraften
genom forskning och innovation?

För avancerade ekonomier som EU är forskning och innovation avgörande för att öka produktiviteten och stärka konkurrenskraften. Framtidens EU-budget måste därför göra det möjligt för EU att investera i innovationens drivkrafter, så att det europeiska näringslivet kan växa och utvecklas. EU har anslagit nära 80 miljarder euro till ramprogrammet Horisont 2020 för forskning och innovation under åren 2014–2020. Hur ska forskningsbudgeten se ut i framtiden?

Att behålla eller till och med sänka dagens investeringsnivåer skulle inte lösa problemet med underfinansiering. Det skulle få följdverkningar för nationella och privata investeringar och motverka Europa 2020-strategins mål att investera 3 % av BNP i forskning och utveckling. EU skulle halka ännu längre efter världsledarna. Forskningens bidrag till annan EU-politik skulle minska.

Om anslagen till ramprogrammet ökas med 50 % till 120 miljarder euro skapas uppskattningsvis 420 000 nya jobb fram till 2040 medan BNP ökar med omkring 0,33 % under samma period. Då fortsätter tendensen med ökande EU-budgetar för forskning och innovation, så att en acceptabel andel av förslag av hög kvalitet kan få finansiering. Det skulle öka EU:s attraktivitet i världen för ledande forskare och åtgärda svagheter i möjligheterna till innovation och expansion av företag. Det skulle stödja framsteg inom prioriterade områden som data, energi, klimat och hälsa.

Om ramprogrammet fördubblas till 160 miljarder euro skapas uppskattningsvis 650 000 nya jobb fram till 2040 medan BNP ökar med omkring 0,46 % under samma period. EU kan bli världsledande med storskaliga initiativ och kan få ut lösningar på marknaden inom bl.a. batterier, smittsamma sjukdomar, smarta och rena byggnader och fordon, koldioxidsnål teknik, cirkulär ekonomi, plastavfall samt uppkopplade och automatiserade bilar.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Hur kan EU-budgeten bidra till
Ekonomiska och monetära unionen?

I december 2017 presenterade kommissionen några idéer om hur euroområdet och EU som helhet kan stärkas med hjälp av EU-budgeten – både nu och i framtiden. Fyra funktioner nämndes: stöd till nationella strukturreformer, stöd till konvergens i de medlemsstater som är på väg att införa euron, en säkerhetsmekanism för bankunionen samt utveckling av en stabiliseringsfunktion som sammanför fonder och instrument från EU och euroområdet för att bidra till att hålla uppe investeringsnivåerna i händelse av stora asymmetriska chocker. Dessa funktioner kräver ett nytänkande som går utöver den nuvarande EU-budgetens begränsningar, och kan t.ex. kräva samverkan med Europeiska investeringsbanken och den kommande Europeiska valutafonden. Vår budget efter 2020 behöver dock också dra sitt strå till stacken:

Reformverktyget och konvergensfaciliteten behöver kunna ge ett starkt stöd och starka incitament för ett brett spektrum av reformer i alla medlemsstater. Anslag i en storleksordning på minst 25 miljarder euro för sju år skulle ge en kritisk massa och bidra till att undvika att medlen går till endast några få medlemsstater.

Stabiliseringsfunktionen är tänkt att byggas upp successivt med hjälp av back-to-back-lån som garanteras av EU-budgeten, lån från Europeiska valutafonden, en frivillig försäkringsmekanism som bygger på nationella bidrag samt bidrag från EU-budgeten. De belopp som krävs från EU-budgeten behöver inte nödvändigtvis vara särskilt stora, men tillräckligt stora för att exempelvis minska räntebördan för lån och ge incitament att verkligen genomföra stödsystemet.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Vilken ambitionsnivå för en resurseffektiv sammanhållningspolitik?

Sammanhållningspolitiken är ett konkret uttryck för solidariteten med EU:s mindre ekonomiskt utvecklade delar. Dess mål är att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna är för närvarande tillgängligt för alla EU-länder. Bör det fortsätta så eller bör sammanhållningsmedlen begränsas till mindre utvecklade regioner eller medlemsstater? Om alla medlemsstater ska kunna få bidrag även i fortsättningen, var ska ambitionsnivån ligga?

Om alla medlemsstater och regioner även i fortsättningen kan få stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden kan stödet bli effektivare genom ändrade stödnivåer och bättre styrning av stödet. Om dagens nivåer på omkring 370 miljarder euro 4 , eller nära 35 % av den fleråriga budgetramen, kvarstår kan fokus ligga kvar på investeringar i alla regioner på områden som innovation, industriell omställning, ren energi, klimatåtgärder samt bättre sysselsättningsmöjligheter.

Om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden upphör med stödet till mer utvecklade regioner och övergångsregioner skulle det innebära en minskning med cirka 95 miljarder euro under den aktuella perioden, eller över en fjärdedel av de medel som i dag är anslagna till de fonderna. Det motsvarar omkring 8,7 % av den nu gällande fleråriga budgetramen. I detta scenario avskaffas stödet till regionerna i Belgien, Danmark, Finland, Frankrikes fastland, Tyskland, Irland, Nederländerna, Sverige och Österrike och till många regioner i Italien och Spanien.

Om stödet begränsas ytterligare till sammahållningsländerna behöver investeringarna i mindre utvecklade regioner i Frankrike, Italien och Spanien också upphöra. Det skulle innebära en minskning med cirka 124 miljarder euro över den aktuella perioden, vilket motsvarar cirka 33 % av dagens anslag, och omkring 11 % av de totala anslagen i den nu gällande fleråriga budgetramen.

I scenarierna 2 och 3 behöver stödet till ekonomiska, sociala och territoriella utmaningar tas över av nationella, regionala och lokala myndigheter i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Vilken ambitionsnivå för en resurseffektiv jordbrukspolitik?

I budgetramen för 2014–2020 får den gemensamma jordbrukspolitiken omkring 400 miljarder euro för att finansiera marknadsinsatser, direktstöd till jordbrukare och landsbygdsutvecklingsprogram för att främja ett hållbart jordbruk och en livskraftig ekonomi på landsbygden. Direktstödet utgör ungefär 70% av beloppet. Programmen för landsbygdsutveckling stöder investeringar, utbildning och en mer resurseffektiv jordbruksproduktion, och utgör för närvarande omkring 100 miljarder euro för sjuårsperioden. Dessa program medfinansieras av medlemsstaterna. Genom den gemensamma jordbrukspolitiken hjälper EU till att ta itu med strukturproblem på landsbygden, t.ex. brist på attraktiva jobb eller kompetensbrist. Att skapa nya värdekedjor som ren energi och bioenergi, eller hjälpa landsbygden att ta vara på sina skönhetsvärden är några viktiga mål för de här satsningarna.

Diskussionerna pågår om hur man ska använda direktstödet på bästa sätt. Ett vanligt förslag är att minska direktstödet och styra det bättre, i enlighet med politikens mål. I dag går 80 % av direktstödet till 20 % av jordbrukarna. Sätt att minska skillnaderna i hur mycket jordbruksstöd som går till de olika medlemsstaterna dryftas också. Ändringar av direktstödssystemet kan också utgöra ett tillfälle att fokusera stödet på förväntade resultat, t.ex. hållbar jordbruksproduktion i mindre lönsamma eller bergiga områden, mer stöd till små och medelstora gårdar, investeringar i hållbara och resurseffektiva produktionssystem samt bättre samordning med åtgärderna för landsbygdsutveckling.

Att bibehålla anslagen på omkring 400 miljarder euro 5 under den aktuella perioden för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket skulle motsvara ungefär 37 % av dagens fleråriga budgetram, kan genom bättre styrning låta stödet till små och medelstora gårdar öka med positiva spridningseffekter för landsbygdsområdena. 

Att minska anslagen till den gemensamma jordbrukspolitiken med 30 % skulle motsvara ungefär 120 miljarder euro under nästa fleråriga budgetram, eller cirka 11 % av dagens fleråriga budgetram. Detta scenario kan leda till att gårdarnas medelinkomst minskar med över 10 % i en rad medlemsstater, och eventuellt större inkomstminskningar i vissa sektorer.

Att minska anslagen till den gemensamma jordbrukspolitiken med 15 % skulle motsvara ungefär 60 miljarder euro under nästa fleråriga budgetram, eller cirka 5,5 % av dagens fleråriga budgetram. I detta scenario skulle gårdarnas medelinkomst minska i mindre omfattning, men kan fortfarande få kännbar inverkan på flera sektorer, beroende på vilka val som görs.

Dessa scenarier kan inte betraktas isolerat. Alla minskningar av direktstödet bör kompletteras med bättre styrning av resten av budgeten, t.ex. genom ökad inriktning på små och medelstora gårdar och bättre samordning med åtgärderna för landsbygdsutveckling.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Hur främjar vi våra intressen utomlands på bästa sätt?

I framtiden behöver EU förfoga över instrument som gör att man kan nå resultat i fråga om befintliga och nya ambitioner och utmaningar. I budgetramen 2014–2020 anslås omkring 66 miljarder euro till yttre åtgärder. Det motsvarar omkring 6 % av den nu gällande fleråriga budgetramen. Till detta kommer Europeiska utvecklingsfonden, för närvarande utanför EU-budgeten, som är det viktigaste instrumentet för utvecklingsbistånd till länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet samt till EU:s utomeuropeiska länder och territorier. De totala medlen i den elfte Europeiska utvecklingsfonden utgör omkring 31 miljarder euro för perioden 2014–2020.

I framtiden:

En ökning av anslagen till de yttre instrumenten till över 100 miljarder euro över den aktuella perioden låter EU uppfylla dagens och morgondagens ambitionsnivå, som omfattar internationellt samarbete, migrationshantering, investeringar, styrning, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, målen för hållbar utveckling, humanitärt bistånd, krishantering samt konfliktförebyggande åtgärder. Särskild uppmärksamhet bör ägnas EU:s strategi för västra Balkan samt EU:s insatser för stabilisering i grannskapet och i Afrika.

Om de yttre instrumenten förenklas och rationaliseras avsevärt kan medlen för yttre förbindelser användas ännu mer verkningsfullt och resurseffektivt. Man kan t.ex. tänka sig att Europeiska utvecklingsfonden förs in under den fleråriga budgetramen, förutsatt att det ger avtryck i det totala budgettaket och att den befintliga flexibiliteten kvarstår.

Budgeten för yttre förbindelser bör också ses mot bakgrund av EU:s och medlemsstaternas gemensamma åtagande att senast 2030 ha anslagit 0,7 % av BNI till offentligt utvecklingsbistånd. Det skulle kräva ökade anslag i nästafleråriga budgetram i storleksordningen 40 miljarder euro på sju år, utan brittisk medverkan. Här antas att EU bibehåller sin nuvarande andel på 20 % i offentligt utvecklingsbistånd. 

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Hur gör man mer med mindre tack vare finansieringsinstrument?

I kommissionens diskussionsunderlag om EU:s finansiering i framtiden nämndes betydelsen av garantier och finansieringsinstrument som ett sätt att göra mer med mindre. Europeiska fonden för strategiska investeringar förväntas generera över 500 miljarder euro, ett betydande tillskott till den europeiska ekonomin. En överblick över EU:s marknadsbaserade instrument i dag visar dock en splittrad bild: nästan 40 finansieringsinstrument och tre budgetgarantier och garantifonder förvaltas centralt, vilket motsvarar omkring 4 % av dagens fleråriga budgetram. Enbart inom små och medelstora företag finns det sju centralt förvaltade instrument och flera hundra under delad förvaltning. Det finns uppenbarligen utrymme för rationalisering och effektivisering.

Ett sätt att göra instrumenten för investeringsstöd i EU effektivare och mer slagkraftiga kan vara att integrera dem i ett samlat instrument för investeringsstöd. Detta skulle ytterligare stärka Europeiska fonden för strategiska investeringar och få positiva följder för investeringsnivåer, ekonomiskt tillväxt och sysselsättning i hela EU.

Ökad användning av finansieringsinstrument och budgetgarantier kan mer än fördubbla de investeringar som görs i nästa fleråriga budgetram till upp till 2 biljoner euro.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Hur kan man på bästa sätt utnyttja frigjorda medel?

I dag annulleras medel som anslagits till EU-budgeten men sedan inte spenderas för att genomföra EU-program. Dessa medel dras av i de årliga beräkningarna av medlemsstaternas nationella bruttobidrag från det fullständiga genomförandet av budgetåtagandena.

I stället för att annullera dessa medel kan de användas för en unionsreserv. Reserven kan tas i anspråk för gemensamma prioriteringar och utmaningar. Enligt aktuella uppskattningar kan cirka 21–28 miljarder euro bli tillgängliga på det här sättet över en sjuårsperiod. De här medlen kunde t.ex. ha använts 2015 för att finansiera Europeiska fonden för strategiska investeringar för att överbrygga de investeringsbrister som uppstått till följd av finanskrisen, i stället för att skära ned värdefulla program som Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa. Reserven kunde också ha använts 2016 för att stödja inrättandet av faciliteten för flyktingar i Turkiet, vilket krävde att all flexibilitet i EU-budgeten användes liksom separata bidrag från medlemsstaterna. De kunde även ha använts för att snabbt få fram mer finansiering för att hantera flyktingkrisen.

I dagens föränderliga värld kommer oförutsedda händelser att inträffa allt oftare. Unionsreserven skulle möjliggöra snabbare, mer beslutsamma insatser vid sådana händelser. Vi kommer fortfarande att tillämpa nästa fleråriga budgetram om nästan tio år. Denna långsiktiga stabilitet är en tillgång men också en begränsning. En unionsreserv skulle utgöra ett kraftfullt och flexibelt nytt verktyg för att ta itu med oförutsedda händelser och nya kriser inom exempelvis säkerhet och migration.

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Bör EU-finansieringen vara starkare villkorad?

EU-budgetens potential kan bara tas till vara fullständigt om medlemsstaternas ekonomiska, juridiska och administrativa miljö är gynnsam.

Därför måste alla medlemsstater och stödmottagare enligt den nuvarande fleråriga budgetramen visa att regelverket för ekonomisk förvaltning är tillförlitligt, att relevanta EU-regler genomförs korrekt och att nödvändig administrativ och institutionell kapacitet är på plats så att EU-finansieringen kan få avsedd verkan. Dessutom kan politiska villkor främja samarbete mellan medlemsstaterna på områden där stordriftsfördelar eller externa effekter är betydande. Nya bestämmelser har också införts i den nu gällande fleråriga budgetramen för att undvika situationer där EU-finansieringens verkan undergrävs av en osund närings- och budgetpolitik.

Den nya budgetramen är ett tillfälle att se om dessa principer har lett till en solid grund för resultat. Det är också ett tillfälle att fundera på hur kopplingen mellan EU-finansiering och respekten för EU:s grundläggande värderingar kan stärkas.

En eventuell sådan mekanism måste dock vara öppen, proportionerlig och juridiskt vattentät. Finansieringsvillkor kan i princip tillämpas på all relevant politik där medel utgår från EU-budgeten, men de behöver vara precisa och proportionerliga och kräva en tillräckligt tydlig koppling mellan villkoren och finansieringens syfte. I den här debatten behöver man också beakta hur enskilda mottagare av EU-stöd påverkas, t.ex. Erasmusstudenter, forskare och ideella organisationer, då de inte är ansvariga för eventuella överträdelser av de grundläggande rättigheterna eller rättsstatsprincipen på nationell nivå 6 . 

ALTERNATIV FÖR NÄSTA FLERÅRIGA BUDGETRAM

Vad kan nya egna medel tillföra EU-budgeten?

Handel med utsläppsrätter: Det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter är grunden för EU:s klimatpolitik. Ett antal rätter auktioneras ut av medlemsstaterna och köps in av företag som vill täcka sina utsläpp av växthusgaser. En del av intäkterna från dessa auktioner kan anslås till EU-budgeten. Beroende på utsläppsrätternas marknadspriser kan en andel av intäkterna från det här systemet uppskattningsvis bli 7–105 miljarder euro över sju år.

Momsbaserade egna medel: Moms (mervärdesskatt) är en skatt på konsumtion som tas ut på mervärdet av alla varor och tjänster som säljs i EU. I dag bygger de egna momsmedlen på mycket komplicerade statistiska beräkningar. Reformerade egna medel skulle kunna tas ut på ett förenklat momsunderlag. Intäkterna från dagens momsbaserade egna medel uppgår till omkring 105–140 miljarder euro över sju år, och kan justeras genom att man ändrar uttagssatsen efter behov.

Gemensam konsoliderad bolagsskattebas: Storföretagen gynnas enormt av den inre marknaden. Den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen är en gemensam uppsättning regler för beräkning av bolags beskattningsbara vinst i EU. Ett bidrag som bygger på en harmoniserad bolagsskattebas, eventuellt med en digital del, skulle stärka kopplingen mellan den inre marknadens fördelar och EU:s finansiering. Alla medlemsstater har kvar möjligheten att beskatta sin andel av vinsten enligt sin nationella skattesats. Beroende på vilken modell och vilken uttagssats som väljs kan en skatt på den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen dra in 21–140 miljarder euro över sju år, exklusive förväntade inkomster på grund av minskat skatteundandragande.

Seigniorage är den inkomst som centralbanker och regeringar tjänar genom att ge ut pengar. Eftersom Europeiska centralbankens monetära inkomster från utgivningen av euron direkt hör samman med Ekonomiska och monetära unionen kan den komma i fråga som nya egna medel. Ett belopp som motsvarar en andel av nettovinsten från de nationella centralbankernas andelar i euroområdets monetära inkomster till de nationella budgetarna kan anslås till EU-budgeten som en form av nationellt bidrag. Ett liknande resonemang tillämpades på Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas samlade inkomster från grekiska statsobligationer, när ministrarna i eurogruppen 2012 enades om att överföra inkomsterna från eurosystemets (Europeiska centralbankens och de nationella centralbankernas) innehav av grekiska statsobligationer till Grekland. Beroende på vilken andel som väljs kan inkomsterna från seigniorage bli någonstans mellan 10,5 miljarder euro (10 %) och 56 miljarder euro (50 %) över sju år.

VARFÖR HAR FÖRSENINGAR BETYDELSE?

Starten av programmen inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna 2014–2020 försenades betydligt. Lagstiftningen om sektorsprogrammen blev inte färdig förrän i december 2013, efter en överenskommelse om den fleråriga budgetramen under första halvåret samma år. Detta försenade antagandet av de detaljerade reglerna som får programmen att fungera i praktiken, liksom de därpå följande förhandlingarna om partnerskapsavtal med medlemsstaterna.

Följden blev att investeringarna försenades, och samma sak gällde stödet till välbehövliga projekt och reformer. Till detta kom också en betydande minskning av åtagandebemyndigandena i början av den nuvarande perioden.

Åtagandetak 2000–2020 (löpande priser)

Förseningar får verkliga följder för människor.

Rättsakterna om asyl-. migrations- och säkerhetsfonderna antogs inte förrän 2014. Det innebar att myndigheter inte utsågs och program inte antogs förrän 2015. På grund av förseningarna kunde medlemsstaterna inte inleda projekt i tid. Det påverkade medlemsstaternas mottagnings- och logikapacitet och gränsförvaltning. Förseningarna gjorde det mycket svårt för den grekiska förvaltningen att använda EU-medel för att förbereda sig på krisen 2015. Förvar var inte färdiga. Villkoren för att ta emot flyktingar var dåliga i ett skede när skyddsbehövande vällde in på öarna mellan juni och september 2015. Samtidigt saknade andra medlemsstater, som Sverige och Österrike, EU-medel för att bidra till att ta emot människor som kommit via Balkanrutten. EU blev tvunget att använda krisstöd för att bistå dessa medlemsstater under dessa krävande förhållanden.

Ett antal internationella åtgärder inom Erasmus+ kunde inte genomföras 2014 eftersom den nu gällande budgetramen antogs sent. Det innebar att omkring 25 000–30 000 utbyten av studerande och lärare mellan våra medlemsstater och partnerländer, som planerats till 2014, inte blev av det året. Om sådana förseningar uppträder under hela programmet kan 2021 så många som 1 000 000 ungdomar gå miste om fördelarna med ett Erasmus+-utbyte.

Förseningar med att genomföra nästa ramprogram för forskning skulle leda till att omkring 5 000 forskningsjobb försvinner per månad (omkring 3–4 % av det totala antalet jobb inom forskning i EU) och ytterligare 7 000 jobb i resten av ekonomin. Över 200 vetenskapliga publikationer skulle inte bli av under samma period, varav omkring 100 artiklar med stort genomslag.

Förseningar med projekturval i det tidiga skedet av sammanhållningsprogrammen skulle innebära att över 100 000 projekt inte kan inledas i tid. Några av de områden som påverkas är företagsstöd, energieffektivitet, hälso- och sjukvård, utbildning samt social inkludering.

Ett antal storskaliga infrastrukturprojekt skulle också påverkas stort av förseningarna. Rymdprogram som Galileo och Copernicus har långa investeringscykler. De behöver därför förutsägbarhet när det gäller upphandling. En pågående upphandling av ett antal Galileosatelliter ska bli färdig 2019 men kan bara slutföras helt när de nya rättsliga och ekonomiska kraven finns på plats.

Ett annat exempel på de skadeverkningar som kan uppstå om den nya budgetramen inte antas i tid är Rail Baltica. Det här projektet ska anlägga en viktig järnvägsförbindelse i Baltikum och är tänkt att bli färdigt 2025–2027. Projektet måste kunna inleda den omfattande upphandling som behövs för anläggningsarbeten under 2021. Detta är avgörande för att färdigställa ett projekt som ska bidra till att ansluta fem miljoner balter till resten av EU. Höghastighetsjärnvägen ska samtidigt möjliggöra godstransporter hela vägen från Finland till Tyskland, Benelux och Adriatiska havet.

Brennerbastunneln är tänkt att bli färdig 2027, och järnvägsarbetena är avsedda att inledas under nästa budgetram. Det är ett mycket viktigt projekt för att flytta över hälften av de 2,2 miljoner lastbilarna på Brennermotorvägen till järnväg. Detta ska minska föroreningarna i de känsliga Alpdalarna mellan München/Innsbruck och Verona.

Förbindelsen över Femern Bælt mellan Danmark och Tyskland, järnvägen Evora-Merida som äntligen ska förena Lissabon och Madrid samt bastunneln Lyon-Turin som ska förbinda de franska och italienska höghastighetsnäten är också avsedda att bli färdiga före slutet av nästa budgetram.

Sådana projekt har inte råd med förseningar i planeringen eller upphandlingen bara för att nästa budgetram antogs för sent.