Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för målet Europeiskt territoriellt samarbete (Interreg) med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden och finansieringsinstrument för externa åtgärder

[COM(2018) 374 final – 2018/0199 (COD)]

(2018/C 440/19)

Föredragande:

Henri MALOSSE

Remiss	Europaparlamentet, 11.6.2018 Europeiska unionens råd, 19.6.2018
Rättslig grund	Artiklarna 178 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	7.9.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.9.2018
Plenarsession nr	537
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	196/2/5

1. Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiskt territoriellt samarbete (ETS) är ett unikt instrument inom sammanhållningspolitiken och utgör en av de få ramar inom vilka nationella, regionala och lokala aktörer från olika medlemsstater systematiskt uppmanas att vidta gemensamma åtgärder och utbyta praxis och interventionsstrategier. Man skulle kunna säga att det är där man hittar en del av kärnan i den europeiska andan. Trots de många fallen av mervärde och tillväxtskapande investeringar i de projekt som hittills genomförts visar resultaten av efterhandsutvärderingar på flera faktiska brister. I det nya förslaget till förordning bör hänsyn tas till dessa på flera interventionsområden:

1.1.1

Förenkling av förfaranden – EESK efterlyser en ”förenklingschock” i förhållande till projektens dimension. Samarbetet rör främst lokala aktiviteter. Det är alltså nödvändigt att genomföra de förenklingar som krävs av formulär och metoder för att utvärdera projekt samt att tillämpa schablonförfaranden som en central del av den nya programplaneringen.

1.1.2

Budgetram – Sammanhållningspolitiken utgör en avgörande faktor i stödet till strategin Europa 2021–2027, som bör få prioriterat tekniskt och budgetmässigt stöd. EESK varnar för minskade budgetanslag som skulle äventyra detta åtgärdsprograms effektivitet och synlighet samt kännedomen om det. Kommittén uppmanar därför Europaparlamentet att föreslå ökade anslag till sammanhållningspolitiken, i synnerhet till förmån för Europeiskt territoriellt samarbete.

1.1.3

Additionalitet – EESK ser med oro på de nya regler som skulle kunna sänka EU:s högsta finansieringsgrad från 85 % till 70 %. Kommittén begär att finansieringsgraden på 85 % ska bibehållas för småskaliga projekt, de mest sårbara regionerna samt det civila samhällets åtgärder. EESK stöder även ett stärkt deltagande från den privata sektorns sida och en utökad användning av den europeiska finansieringslösningen InvestEU-fonden när det gäller åtgärder till stöd för produktionssektorn.

1.1.4

Integration av finansieringsinstrument – EESK uppmanar kommissionen att införa en reell strategi för att samordna och integrera de olika finansieringsinstrument som är tillgängliga inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027. Kommittén uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram ett meddelande i detta syfte. Europeiskt territoriellt samarbete bör utgöra den huvudsakliga ramen för att åstadkomma denna absolut nödvändiga samordning.

1.1.5

För ett verkligt partnerskap med det civila samhället – Kommissionen bör införa en skyldighet att involvera arbetsmarknadens parter och organisationerna i det civila samhället, både i samrådsprocessen och i genomförandet av åtgärder, eftersom de bästa projektresultaten uppnås när det civila samhället deltar. EESK anser att alla operativa myndigheter bör åläggas att lägga fram en partnerskapsordning för det civila samhällets deltagande, med en varningsmekanism.

1.1.6

Fortsättning och utveckling av tematisk koncentration. Utvecklingen mot tematisk koncentration av prioriteringarna för interventioner och investeringar välkomnas av EESK, men det måste fortfarande klargöras hur man ska

—	ta hänsyn till den särskilda karaktären hos de områden som nämns i artikel 174 i EUF-fördraget (öar, bergsregioner, landsbygdsområden, tätorter etc.) utan att bortse från behovet av koncentration, som är en garanti för synlighet och effektivitet för att undvika splittring,

—	ställa hållbar utveckling och klimatåtgärder i centrum för alla frågor,

—	göra EU verkligt tillgängligt för medborgarna genom att agera mer lokalt.

1.1.7

Havsområden och öregioner – Med tanke på att öregionerna enbart omges av hav anser EESK att de bör kunna fortsätta att lägga fram projekt inom ramen för både gränsöverskridande och territoriellt samarbete. Om så krävs bör en ny prioritet – ”öregioner” – tas fram och ges en egen budget.

1.1.8

Makroregionala strategier – EESK anser att det är absolut nödvändigt att utvidga utvecklingen av makroregionala strategier till nya områden (Medelhavet, Balkan, Karpaterna etc.) och till förmån för dessa säkerställa ökad integration av nya europeiska finansieringsinstrument.

1.1.9

Samarbete med grannländer – EESK välkomnar inrättandet av en enhetlig genomföranderam för grannländer/tredjeländer. Kommittén framhåller i detta avseende även intresset av den strategi som består i att samtidigt använda medel från ETS och externa EU-fonder. EESK uppmanar kommissionen att i detta sammanhang öppna programmen för territoriellt samarbete för regioner i länder i grannskapet, även om dessa inte delar en gräns med EU, i syfte att undvika att skapa splittring i de berörda länderna.

1.1.10

Innovation – EESK stöder förslaget att ha innovation som ett prioriterat område med en fristående budget och förfaranden som möjliggör direkt tillträde för icke-statliga aktörer. Kommittén betonar dock att innovationen även bör omfatta det samhälleliga och sociala planet.

1.1.11

Den digitala komponenten i Europeiskt territoriellt samarbete – En av de största utmaningarna för aktörerna inom Europeiskt territoriellt samarbete består i dag i att vara uppkopplad. Det är nödvändigt att tillhandahålla medel och initiativ för att minska den digitala klyftan mellan territorierna, samt mellan stads- och landsbygdsområden i regionerna: utveckla erfarenhetsutbyten, minska den digitala klyftan, dels mellan regionerna, dels mellan stads- och landsbygdsområden.

1.1.11.1

För detta ändamål rekommenderar EESK att man för perioden 2021–2027 i strukturen för samtliga ETS-program ska integrera hänsyn till den digitala omvandlingen och kraven på ökad kompetens.

1.1.12

Beaktande av unga – Det är väsentligt att beakta unga i Europa. EESK föreslår att metoder från Erasmus+ för ungdomsutbyten – studenter, lärlingar, arbetssökande, personer med svårigheter – kan användas för att integrera ungdomar i det territoriella samarbetet med särskilda rörlighetsprogram, yrkesutbildning och språkinlärning. EESK föreslår att man i gränsöverskridande och transnationella samarbetsprogram införlivar specifika förslags- och interventionsområden till förmån för unga och som genomförs av unga.

1.1.13

Åtgärder till förmån för sårbara grupper och beaktande av övergripande kriterier – EESK framhåller vikten av att införa precisa regler för de skyldigheter som måste iakttas när det gäller övergripande gemenskapsprinciper och att fastställa en minimitröskel i detta avseende (10 % av åtgärdsstödet).

1.1.14

Civilskydd och bekämpning av stora risker – EESK uppmanar kommissionen att överväga att integrera denna komponent som ett centralt område i det territoriella samarbetet och att sammanlänka det med den nya fond för försvar och civilskydd som kommissionen föreslagit för den fleråriga budgetramen 2021–2027.

1.1.15

Reklam – Med tanke på hur viktiga de program som stöds inom ramen för ETS är kommer EESK att stödja alla initiativ som stärker synligheten för att stärka känslan av EU-medborgarskap och större medvetenhet om de konkreta åtgärder som genomförs med stöd av EU. Kommittén rekommenderar i synnerhet inrättandet av informationsställen i de regioner som är stödmottagare inom ramen för samarbetsprogrammen, helst hos organisationer i det civila samhället.

2. Inledning

2.1 Territoriellt och gränsöverskridande samarbete – kärnan i den europeiska andan

2.1.1

Europeiskt territoriellt samarbete (ETS) (Interreg) står i centrum för skapandet av ett gemensamt europeiskt område och utgör i samtliga komponenter – gränsöverskridande, transnationella och interregionala komponenter samt öppenhet gentemot grannländer – grunden för den europeiska integrationen: det bidrar till att gränserna inte omvandlas till murar, för européerna närmare varandra, hjälper till att lösa gemensamma problem, underlättar utbyte av idéer och fördelar och uppmuntrar strategiska initiativ som syftar till gemensamma mål.

2.1.2

Artiklarna 174 och 24 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utgör den rättsliga grunden för att genomföra politiken för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, med målet att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer, och följaktligen Europeiskt territoriellt samarbete.

2.1.2.1

I artikel 174 fastställs följande: ”Bland de berörda regionerna ska särskild hänsyn tas till dels landsbygdsområden, dels områden som påverkas av strukturomvandlingar och dels regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner.” EESK anser att denna artikel till fullo motiverar att särskild hänsyn tas till dessa regioner inom ETS, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att slå vakt om detta.

2.1.3

ETS (Interreg) är ett prioriterat mål inom sammanhållningspolitiken och utgör den ram inom vilken offentliga och privata, nationella, regionala och lokala aktörer i medlemsstaterna genomför gemensamma initiativ, utbyter god praxis och utformar utvecklingspolitiska åtgärder både inom och utanför EU. Trots de många fallen av och exemplen på mervärde och tillväxtskapande investeringar i de projekt som hittills genomförts medför emellertid vissa brister med anknytning till svagheter i ramen för olika program konsekvenser och förtjänar att analyseras mot bakgrund av det nya perspektivet 2021–2027.

2.1.4

Resultaten av efterhandsutvärderingar visar på flera olika saker:

—	Brister i den praktiska definitionen av regioner i förhållande till artikel 174 i EUF-fördraget.

—	Betydande svårigheter att fastställa och genomföra en enhetlig interventionsstrategi på grund av valet av en nedifrån och upp-strategi för att besluta om vilka projekt som ska stödjas.

—

En nästan total avsaknad av synergieffekter mellan Interreg-programmen och andra gemenskapsprogram som skulle kunna stärka utvecklingseffekterna, i synnerhet Erasmus+, Horisont 2020, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Fonden för ett sammanlänkat Europa och Cosme, och en generellt sett alltför liten inverkan av dessa åtgärder och deras synlighet för det civila samhället och alla grupper av medborgare, i synnerhet kvinnor, unga, familjer, personer med funktionsnedsättning och äldre.

2.1.5

Vissa av dessa aspekter beaktas i det nya förslaget till förordning, som stärker förfarandena till förmån för en minskning av de regionala prioriteringarna i alla europeiska regioner, däribland de mest avlägsna, utvecklar nya makroregionala strategier och tematiska koncentrationer, framhåller initiativ till förmån för innovation samt flera andra initiativ som följaktligen är föremål för specifika analyser och synpunkter. Kommissionens förslag bör dock förbättras och klargöras på flera viktiga punkter.

3. Prioriterade frågor i EESK:s rekommendationer till kommissionen

3.1

Förenkling av förfaranden – mot en förenklingschock – Kommissionen föreslår en betydande samling specifika bestämmelser som syftar till att förenkla reglerna om inriktning för och förvaltning av program för alla berörda nivåer: stödmottagare, medlemsstater, förvaltande myndigheter, deltagande tredjeländer och kommissionen. EESK kan inte annat än samtycka till denna strategi. Det rör sig emellertid om ett initiativ som läggs fram vid varje ny programplanering. Kommissionen har inte gått tillräckligt långt i detta förfarande.

3.1.1

Vad gäller förenkling och schabloner införs genom förordningen en schablonbehandling av vissa utgifter som en nyckelkomponent för nästa programperiod och går längre när det gäller vissa variabler, t.ex. personalkostnader (för alla projekt som understiger 200 000 euro: schablonbelopp och inga krav på att inkomma med fakturor). I och med detta erkänner kommissionen att det är nödvändigt med administrativa förenklingar och betonar behovet av allmän enighet.

3.1.2

Samarbetet rör främst lokala aktiviteter. Det är alltså nödvändigt att ha ett program som är mycket mer öppet gentemot det civila samhället, med en radikal förenkling av förfaranden och införande av små informations- och biståndsenheter.

3.1.3

EESK anser att samstämmighet i förhållande till projektens dimension bör eftersträvas för att man ska kunna genomföra de förenklingar som krävs i formulär och metoder för att utvärdera projekt, och att schablonförfaranden åtminstone ska användas för administration och förvaltning. ”Förenklingschocken” är absolut nödvändig för att göra det möjligt för projektansvariga att fokusera på resultaten av åtgärder i stället för tidskrävande administration.

3.1.4

Det är, såsom kommissionen önskar, nödvändigt att i så stor utsträckning som möjligt inrikta projektutvärderingarna på ”resultat” och frigöra aktörerna från skyldigheten att ideligen lämna in verksamhetsrapporter (för närvarande var sjätte månad).

3.2

Budgetram – Kommissionen anser att sammanhållningspolitiken och dess naturliga följd i ETS även fortsättningsvis bör vara en central del av budgetpaketet. EESK ställer sig bakom detta. Minskade budgetanslag skulle äventyra detta åtgärdsprograms effektivitet och synlighet och även den nuvarande kännedomen om det. Det alternativ som hittills har förespråkats är att bibehålla budgeten på en stabil nivå i förhållande till den föregående perioden, och detta mot bakgrund av en minskning av EU:s budget i storleksordningen 10 %. Denna situation bör göra det möjligt att upprätthålla en identisk stödnivå till Interreg-programmen, vilket är ett minimum, men EESK uppmanar Europaparlamentet att föreslå en väsentlig ökning eftersom dessa åtgärders politiska inverkan och inverkan på allmänheten kan vara mycket stor under förutsättning att de anslås betydande resurser.

3.2.1

I den nya förordningen om Europeiskt territoriellt samarbete sänks medfinansieringsgraden till 70 % (jämfört med nuvarande 85 %). Enligt kommissionen bör denna förändring leda till en förstärkning av medlemsstaternas finansiella bidrag och främja bättre förutsättningar för egenansvar för projekt. EESK fruktar att denna åtgärd, kallad additionalitet, avskräcker privata aktörer och de minst gynnade regionerna från att delta. Kommittén begär därför att graden ska bibehållas på 85 % för de mest sårbara regionerna i den mening som avses i artikel 174 i EUF-fördraget. Vidare garanterar en koncentration av EU:s insatser alltid mer synlighet.

3.2.2

Nya regler för ”småskaliga projekt” – I den nya förordningen framläggs en tydlig definition åtföljd av nya åtgärder och förenklade regler: omdefiniering av tekniskt stöd, avskaffande av kravet på årsrapporter, schablonstrategi för ett flertal utgiftsposter och förutsättningar för att det ska vara möjligt att komma igång snabbare nästa period. EESK anser att dessa initiativ är ett steg i rätt riktning.

3.2.3

När det gäller administrativa bördor för ”småskaliga projekt” välkomnas även idén om att inrätta en gränsöverskridande institution som hanterar all administration för en rad ”småskaliga projekt” som komplettering till schablonbeloppen varmt av EESK.

3.2.4

EESK uppskattar kommissionens åtagande att maximera det privata deltagandet i program för territoriellt samarbete. EESK ställer sig bakom denna hållning och föreslår att man ska fastställa en minimitröskel för deltagandet av icke-statliga aktörer (utöver regionala myndigheter) såsom privata företag, arbetsmarknadens parter, den ideella sektorn, organisationer i den sociala och solidariska ekonomin samt branschorganisationer.

3.3

Partnerskap med det civila samhället – EESK påminner om att partnerskap är det främsta medlet när det gäller beaktandet av övergripande principer. Partnerskap bör införas överallt med det civila samhället, arbetsmarknadens parter, lokala myndigheter och organ för social delaktighet. I detta sammanhang anges det i förordningen att det civila samhället ska ingå i övervakningskommittéerna. Det anges även att de webbplatser som tillhandahåller information om programmens genomförande och resultat ska innehålla information om misslyckanden och projekt som inte redogör för sina åtaganden.

3.3.1

Kommittén är tvungen att konstatera att de lokala myndigheterna, när de har utsetts, har en tendens att ignorera allt annat.

3.3.2

Deltagandet av aktörer i det civila samhället får inte begränsas till samrådsprocessen. De måste göras delaktiga i genomförandet av åtgärder och anförtros ansvar i detta avseende, bl.a. genom att man väljer ut organisationer i det civila samhället som förvaltande myndigheter.

3.3.3

EESK föreslår att den förvaltande myndigheten för varje ETS-program ska lägga fram en partnerskapsordning som visar på det civila samhällets deltagande i alla faser av förberedelserna, genomförandet och utvärderingen av åtgärderna. Denna ordning bör innefatta en varningsmekanism som gör det möjligt för aktörer i det civila samhället att vända sig till den berörda myndigheten om partnerskapsprincipen inte respekteras.

3.4

Ny fördelning av stöd i det territoriella samarbetet – I den nya förordningen om ETS/Interreg beskrivs det framtida åtgärdsprogrammet med fem samarbetskomponenter: gränsöverskridande samarbete, transnationellt samarbete, interregionalt samarbete, havssamarbete med deltagande av de yttersta randområdena och interregionala innovationsinvesteringar. Detta tillvägagångssätt är enhetligt, även om det faktum att samarbete som omfattar havsområdet har avlägsnats från gränsöverskridande samarbete ger upphov till frågor och mycket oro bland aktörer i de berörda regionerna. Kommissionen motiverar detta genom att förklara att det, särskilt inom ramen för havssamarbete, kan finnas överlappning mellan flera gränsöverskridande program och åtar sig att fastställa en heltäckande strategi för programmen i havsområden, inbegripet bilateralt samarbete, som kommer att föra med sig mer betydande effekter.

3.5

Frågan om havsområdet och fallet med öregioner – EESK anser att denna syn på havsdimensionen är begriplig när det gäller territorier på fastlandet, men att den inte kan motiveras när det gäller öregioner, som per definition enbart har sjögränser. EESK har för övrigt ofta uppmanat kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om öar med uppenbara strukturella nackdelar som erkänns i artikel 174 i EUF-fördraget. EESK föreslår således att europeiska samarbetsåtgärder mellan öar återinförs i det gränsöverskridande samarbetet och/eller att en sjätte kategori skapas och att denna ges en särskild budget, särskilt till förmån för en grupp öar som ligger i samma havsområde, för att främja utbyte av erfarenheter.

3.6

En särskild öppning för innovation – En ny specifik post som utnyttjas genom ansökningsomgångar föreslås för utveckling av projekt på unionens hela territorium, i syfte att gå längre än enbart utbyte av god praxis och gå i riktning mot kompletta arrangemang för aktionsforskning (11 % av Interreg-budgeten). EESK samtycker till denna strategi under förutsättning att den även omfattar samhälleliga och sociala innovationer, för vilka samarbete mellan territorier kan ha mycket stor inverkan på de berörda befolkningsgrupperna, och möjliggör direkt deltagande av icke-statliga aktörer (forskare, företag, det civila samhället).

3.7

En öppning för de yttersta randområdena – Kommissionen föreslår att man ska anta nya åtgärder för att, med beaktande av deras särskilda läge, ge dessa regioner möjlighet att samarbeta med hänvisning till kommissionens meddelande ”Ett starkare och förnyat strategiskt partnerskap med EU:s yttersta randområden” (1). Det rör sig om en samarbetskomponent för de yttersta randområdena, mellan områdena och deras grannar (3,2 % i Interreg-budgeten). Denna tydligt angivna bestämmelse är intressant, men det är också nödvändigt att det är enkelt att mobilisera EU-medel till förmån för de yttersta randområdenas tredjelandsgrannar (framför allt Europeiska utvecklingsfonden, EUF) för att komplettera dessa åtgärder, vilket för närvarande inte är fallet. EESK begär att samordnad samverkan mellan Interreg och EUF fastställs och planeras.

3.8

Samarbete med tredjeländer – I ett oroligt internationellt sammanhang välkomnar EESK att det hädanefter kommer att finnas en identisk ram för åtgärder som omfattar grannländer utanför EU. Vad gäller länder i grannskapet bör den befintliga möjligheten för icke-gränsregioner i dessa länder att delta i åtgärder för transnationellt samarbete utnyttjas bättre för att undvika att öka de skillnader i dessa länder som gynnar regioner som gränsar till EU.

4. Nya diskussionspunkter

4.1

Utveckling av den tematiska koncentrationen – EESK rekommenderar att man fokuserar programmen ordentligt på åtgärder som är samordnade med EU:s prioriteringar såsom de fastställs i förslaget till flerårig budgetram 2021–2027 (innovation, forskning, ett grönare Europa – energi, cirkulär ekonomi etc. –, ett sammankopplat Europa – transporter, jordbruk etc. –, ett mer socialt Europa – ESF, Eruf, utbildning, hälsa etc. –, ett Europa närmare medborgarna genom utvecklingsstrategier på lokal nivå), utan att förbise de specifika mål som anges i förordningen på det sociala området, utbildningsområdet och hälso- och sjukvårdsområdet. Särskild uppmärksamhet bör alltså ägnas åt lokala utvecklingsstrategier som förenar samtliga aktörer i det civila samhället.

4.1.1

Inom ramen för den tematiska koncentrationen är det mycket viktigt att frågan om hållbar utveckling och klimatåtgärder, cirkulär ekonomi och förnybar energi ställs i centrum för alla frågor och uttryckligen beaktas.

4.2

Makroregionala strategier – De makroregionala strategierna (Östersjön, Donau, Alperna, Adriatiska och Joniska havet) anses allmänt vara framgångsrika. ETS har ett särskilt värde i och med att det kan skapa gynnsamma förutsättningar för tillämpningen av makroregionala strategier för utveckling som stöder sig på

—	förekomsten av betydande gränsöverskridande interaktion,

—	samstämmigheten mellan finansiering och strategiska interventionsprioriteringar.

4.2.1

Dessa arrangemang kommer att göra det möjligt att stärka samarbetsprogrammen, i synnerhet de transnationella programmen och havsprogrammen. Man skulle kunna utveckla ett gynnsamt försök inom ramen för en makroregional strategi för (västra och östra) Medelhavet i samband med de havsområdesstrategier som införts inom ramen för EU:s havsåtgärder samt en makroregional strategi för bergsområdena i sydöstra Europa (Karpaterna och Balkan), som i båda fallen sträcker sig till tredjeländer.

4.3

Den digitala komponenten i Europeiskt territoriellt samarbete – En av de största utmaningarna för Europeiskt territoriellt samarbete består i dag i att vara uppkopplad. Det är nödvändigt att tillhandahålla medel och initiativ för att minska den digitala klyftan mellan territorierna, samt mellan stads- och landsbygdsområden i regionerna. Den digitala utvecklingen berör flera utmaningar:

4.3.1

En teknisk och ekonomisk utmaning för territoriernas utveckling. Den digitala tekniken för med sig hög utvecklingskapacitet i territorierna när det gäller ny industriell utveckling, ett samarbetsinriktat samhälle, framväxten av nya samarbetsformer inom arbetet samt nya strukturer för att utnyttja lokala resurser.

4.3.2

En betydande social utmaning som bidrar till utvecklingen av kompetensen hos befolkningen och territorierna. Att utveckla investeringar i kompetenser och användarfärdigheter och inte låta den digitala sociala klyftan bli djupare. Den digitala utvecklingen håller på att skapa en ny rad olika former av diskriminering som i synnerhet har sin grund i fattiga befolkningsgruppers möjlighet att få tillgång till utrustning, av skäl som rör levnadsstandard och kulturella aspekter med anknytning till utbildningsnivå och ålder.

4.3.3

Man bör beakta att ”digital teknik” lika gärna kan underlätta tillgång till rättigheter som tvärtom utgöra en ytterligare utestängningsfaktor för vissa befolkningsgrupper. Detta konstaterande ger EESK anledning att uppmana kommissionen att inom ramen för ETS-åtgärder beakta en pedagogisk strategi som samordnas med de lokala och regionala aktörerna.

4.3.4

Vidare föreslår EESK att en betydande del av de innovativa åtgärderna bör ägnas åt digital teknik med specifika ansökningsomgångar som innefattar utbyte av erfarenheter och samarbete inom territorierna på dessa områden, med inkludering av de fattigaste och mest sårbara befolkningsgrupperna som prioritet. Detta är väsentligt för territorierna när det gäller ny industriell utveckling, ett samarbetsinriktat samhälle, framväxten av nya samarbetsformer inom arbetet samt nya strukturer för att utnyttja lokala resurser. Kommissionen har lagt fram ett budgetförslag för perioden 2021–2027. Integreras denna digitala aspekt tillräckligt i förslaget? Om så inte är fallet är det inte tillfredsställande.

4.3.5

Digital teknik och artificiell intelligens – Det är absolut nödvändigt att kommissionen tar fram verktyg för digital teknik och artificiell intelligens för att införa och utvärdera framtida program (stordata, ny teknik och fondinvesteringar).

4.3.6

Enligt kommissionen själv påverkas bedömningen av inverkan av EU:s åtgärder och program av ”tänkesättet”. Resultaten av ett projekt kan ibland vara av mindre betydelse än sättet att uppnå resultaten, och det är svårt att hitta indikatorer (inte enbart kvantitativa utan kvalitativa) för att bedöma detta.

4.3.7

EESK uppmuntrar eftertryckligen kommissionen att försöka hitta bättre indikatorer för att bedöma de omedelbara resultaten och inverkan av program och projekt.

4.4

Beaktande av ungdomsdimensionen – Det är av grundläggande vikt att beakta unga i Europa. EESK föreslår att metoder från Erasmus+ för ungdomsutbyten – gymnasieelever, studenter, lärlingar, arbetssökande, personer med svårigheter – kan användas för att integrera ungdomar i det territoriella samarbetet genom särskilda rörlighetsprogram, särskilt för yrkesutbildning och språkinlärning. EESK:s reflektion berör flera möjligheter, som inte är motstridiga, för att göra de unga medvetna om den territoriella dimensionen.

4.4.1

EESK föreslår att en procentandel av ETS-anslagen ska avsättas för åtgärder som genomförs av unga och för unga. Parallellt skulle kommissionen inom ramen för det framtida Erasmus+ efter 2021 kunna välja alternativet att avsätta en del av programmen inom Erasmus+ till initiativ som är inriktade på avgränsade territoriella områden.

4.4.2

Dessutom bör 10 % av en eller flera Interregkomponenter avsättas för rörlighet av typen Erasmus och en lika stor andel bör avsättas för anslag till projekt som förvaltas inom ramen för Erasmus+ och som organiseras inom europeiska områden. Man skulle kunna prioritera regioner som börjar ta konkret form, såsom makroregionen Medelhavet, och/eller som ett experiment regioner som håller på att utformas och utvecklas, såsom makroregionen östra Medelhavet.

4.4.3

Det är därför nödvändigt att i programmen för gränsöverskridande och transnationellt samarbete införliva ett eller flera specifika förslags- och interventionsområden till förmån för unga och som genomförs av unga. Dessa områden bör möjliggöra och stödja övergången från enkla kulturutbyten till utnyttjande av åtgärder som omfattar andra kategorier än dem som traditionellt är stödmottagare inom Erasmus+: ungdomsrörelser och skapande av föreningar för att bekämpa utestängning och social ojämlikhet, för att integrera de mest sårbara personerna (funktionsnedsättning), klimatåtgärder, initiativ för att bidra till att ta emot flyktingar och migranter eller andra teman på områdena utbildning och solidaritet.

4.5

Åtgärder till förmån för sårbara befolkningsgrupper och beaktande av övergripande kriterier – Vad gäller beaktande av sårbara befolkningsgrupper i alla stadier av utformning och genomförande av samarbetsprogram, i synnerhet projekturval, är kommissionens ståndpunkt tydlig när det gäller det absoluta kravet på att respektera övergripande gemenskapsprinciper.

4.5.1

Det uppstår dock en fråga om regleringen av detta tema inom ramen för ETS, där det inte fastställs några kvoter. EESK föreslår att man ska fastställa en minimitröskel för gränsöverskridande samarbete (10 %).

4.6

Civilskydd och bekämpning av stora risker. Denna komponent, som ingår i den nya europeiska fond för försvar och civilskydd som kommissionen föreslagit för den fleråriga budgetramen 2021–2027, är en betydande aspekt som medför konsekvenser för det territoriella samarbetet. Här kan man t.ex. nämna förebyggande och bekämpning av skogsbränder i Medelhavsområdet eller översvämningar i mer nordliga regioner. Det rör sig här om en fråga där samarbete över de nationella gränserna är en självklarhet och som direkt berör medborgarnas liv.

4.6.1

EESK rekommenderar därför att särskild uppmärksamhet ägnas åt detta i ETS, med möjlighet till samordning mellan flera fonder, och att precisa rekommendationer ska ges till myndigheterna med ansvar för programmen för att göra dem medvetna om de utmaningar och möjligheter som denna fråga för med sig för deras territorier. Ansökningsomgångar för demonstration skulle kunna lanseras på detta område i syfte att skapa konkurrens mellan regionerna.

4.7

Integration av olika europeiska instrument: EESK anser att detta förslag inte i tillräcklig grad integrerar möjligheter till synergieffekter mellan ETS och andra aktuella eller framtida EU-finansieringsinstrument, i synnerhet när det gäller ungdomsutbyten, digitala nät och den digitala agendan, forskning och utveckling, investeringar, civilskydd och bekämpning av stora risker. Kommittén uppmanar kommissionen att åtgärda detta.

4.7.1

ETS utgör en lämplig ram för att säkerställa komplementaritet mellan olika europeiska instrument utifrån behov på plats:

—	Investeringar i små och medelstora företag, om man lyckas att effektivt kombinera Interregs interventioner med dem från den nya InvestEU-fonden, som kommissionen föreslagit inom ramen för den fleråriga budgetramen 2021–2027.

—	Nät (infrastruktur, digitala, energi) med Fonden för ett sammanlänkat Europa.

—	Yttre åtgärder (EUF, grannskapspolitiken).

—	Fonderna för civilskydd.

—

Erasmus+.

—	Horisont Europa (för närvarande Horisont 2020).

—	Life (miljö och klimatpolitik).

—	Europeiska socialfonden.

osv.

4.7.2

Kommissionens förslag är fortfarande vaga på detta område. EESK uppmanar kommissionen att inom ramen för förslagen om den fleråriga budgetramen 2021–2027 lägga fram ett meddelande om integrationen av finansieringsinstrumenten.

4.8

Reklam – Interreg utgör ett av de främsta verktygen för att stärka känslan av EU-medborgarskap. Det förefaller nu lämpligt att öka synligheten för att EU:s åtgärder ska bli allmänt kända. Kommissionen bör ta fram en enkel publikation och enkel marknadsföring om användningen av Interreg-programmet och dess resultat, i syfte att göra medborgarna medvetna om de konkreta åtgärder som genomförs med stöd av EU. Med tanke på vikten av denna fråga föreslår EESK inrättandet av informationsställen för gränsöverskridande eller territoriellt samarbete med detta uppdrag, helst hos organisationer i det civila samhället.

Bryssel den 19 september 2018.

Luca JAHIER

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) COM(2017) 623 final.