EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 3.3.2017
COM(2017) 111 final
2017/0047(NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar
i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring
av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet
MOTIVERING
1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET
•Motiv och syfte med förslaget
Utkastet till gemensamma EES-kommitténs beslut (som åtföljer förslaget till rådsbeslut) syftar till att ändra bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet i syfte att införliva förordning (EU) nr 510/2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon 1 och därmed sammanhängande rättsakter med EES-avtalet.
•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området
Genom bifogat utkast till beslut av gemensamma EES-kommittén utvidgas befintlig EU-politik till att omfatta Eftastaterna i EES (Norge, Island och Liechtenstein).
•Förenlighet med unionens politik inom andra områden
Utvidgningen av EU:s regelverk till att omfatta Eftastaterna i EES – genom att det införlivas med EES-avtalet – sker i enlighet med EES-avtalets mål och principer att upprätta ett dynamiskt och homogent europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, som är grundat på gemensamma regler och lika konkurrensvillkor.
Dessa åtgärder omfattar samtliga politikområden inom området för fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital samt angränsande och övergripande politikområden som anges i EES-avtalet.
2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN
•Rättslig grund
Den lagstiftning som bör införlivas med EES-avtalet grundar sig på artikel 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Enligt artikel 1.3 i rådets förordning (EG) nr 2894/94 2 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska rådet när det gäller denna typ av beslut fastställa unionens ståndpunkt på förslag från kommissionen.
Kommissionen överlämnar tillsammans med Europeiska utrikestjänsten utkastet till beslut av gemensamma EES-kommittén till rådet för antagande som unionens ståndpunkt. Kommissionen hoppas så snart som möjligt kunna lägga fram unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén.
•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)
Förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen av följande skäl:
Målet med detta förslag, nämligen att säkerställa enhetligheten på den inre marknaden, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför, på grund av förslagets verkningar, bättre uppnås på unionsnivå.
Införlivandet av EU:s regelverk med EES-avtalet sker i överensstämmelse med rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, vari det valda tillvägagångssättet bekräftas.
•Proportionalitetsprincipen
I enlighet med proportionalitetsprincipen går förslaget inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess mål – att säkerställa enhetligheten på den inre marknaden.
•Val av instrument
I enlighet med artikel 98 i EES-avtalet har ett beslut av gemensamma EES-kommittén valts som instrument. Gemensamma EES-kommittén ska säkerställa att EES-avtalet genomförs och fungerar på ett effektivt sätt. I detta syfte ska kommittén fatta beslut i de fall som anges i EES-avtalet.
3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
•Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden
Inom ramen för utarbetandet av lagstiftningen i fråga anordnade kommissionen ett offentligt samråd på internet och två möten med berörda parter. Dessutom genomfördes en extern undersökning om tänkbara regleringsmodeller för att minska CO2-utsläppen från lätta fordon.
•Konsekvensbedömning
Kommissionen har som ett led i utarbetandet av lagstiftningen gjort en detaljerad konsekvensbedömning med analyser av en rad alternativ.
Syftet med det bifogade beslutet av gemensamma EES-kommittén är endast att utvidga det nuvarande systemet till att omfatta Eftastaterna i EES.
4.BUDGETKONSEKVENSER
Inga budgetkonsekvenser förväntas som en följd av införlivandet i EES-avtalet eftersom eventuella ytterligare intäkter på grund av fordonsregistreringar i Eftas EES-länder skulle behöva överföras till Eftas övervakningsmyndighet och vice versa.
5.ÖVRIGA INSLAG
Motivering till de viktigaste anpassningar som begärs samt föreslagen lösning
I förordning (EU) nr 510/2011 fastställs ett system med utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon. Genom utkastet till gemensamma EES-kommitténs beslut utvidgas EU-systemet till Eftastaterna i EES, så att systemet kommer att omfatta alla EES-stater förutom Liechtenstein.
Avgifter för extra utsläpp, artikel 9.1 i förordning (EU) nr 510/2011, enligt anpassning i) i gemensamma EES-kommitténs beslut
En anpassning har införts enligt vilken det är Eftas övervakningsmyndighet som ska utfärda avgifter för extra utsläpp för tillverkare som är etablerade i Eftastaterna i EES.
Avgifter kommer att utfärdas gemensamt för nya lätta nyttofordon som säljs i EU och i Eftastaterna i EES. Följaktligen måste avgifterna fördelas mellan EU och Efta.
Därför föreslås en fördelningsnyckel, genom vilken avgifterna fördelas i proportion till andelen nya lätta nyttofordon som registreras i EU respektive i Eftastaterna, i förhållande till det totala antalet nya lätta nyttofordon som registreras inom EES.
Uttag av avgifter för extra utsläpp, artikel 9.3 i förordning (EU) nr 510/2011, enligt anpassning j) i gemensamma EES-kommitténs beslut
Artikel 9.3 utgör rättslig grund för kommissionens fastställande av metoder för uttag av avgifter för extra utsläpp. Sådana metoder har fastställts genom kommissionens beslut 2012/99/EU 3 . Eftersom det finns en särskild övervakningsmyndighet och ett särskilt övervakningssystem inom ramen för EES-avtalet har en anpassning införts enligt vilken Eftas övervakningsmyndighet ska fastställa medlen för uttag av avgifter för extra utsläpp. Dessa medel ska baseras på kommissionens medel.
Fördelning av avgifter för extra utsläpp, artikel 9.4 i förordning (EU) nr 510/2011, enligt anpassning k) i gemensamma EES-kommitténs beslut
I artikel 9.4 föreskrivs att avgifterna för extra utsläpp ska anses vara intäkter i Europeiska unionens allmänna budget.
En anpassning har följaktligen införts enligt vilken Eftastaterna ska fastställa fördelningen av avgifterna för Eftas del.
Tillämpligheten av förordning (EU) nr 510/2011 på Liechtenstein enligt anpassning o) i gemensamma EES-kommitténs beslut
Det långa historiska förhållandet mellan Liechtenstein och Schweiz är mycket nära och påverkas i hög grad av det tull- och valutafördrag mellan de två länderna (om upprättande av en tull- och valutaunion) som ingicks 1923 (LGBl. 1923 nr 24). Tull- och valutafördraget med Schweiz har också en betydande inverkan på Liechtensteins miljö- och finanspolitiska strategier. Många schweiziska miljöbestämmelser är genom tull- och valutafördraget direkt tillämpliga i Liechtenstein eller har införlivats i liechtensteinsk lagstiftning på grundval av bilaterala avtal mellan de två länderna.
Mot denna bakgrund begär Liechtenstein ett undantag från tillämpningen av förordning (EG) nr 510/2011, med motiveringen att eftersom de schweiziska utsläppsnormerna tillämpas i Liechtenstein kommer man därigenom att uppnå även de mål som fastställs i EU-lagstiftningen.
2017/0047 (NLE)
Förslag till
RÅDETS BESLUT
om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar
i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring
av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1 jämförd med artikel 218.9,
med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 4 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 1.3,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och
av följande skäl:
(1)Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994.
(2)Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra bland annat bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet.
(3)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 5 bör införlivas med EES-avtalet.
(4)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 205/2012 6 bör införlivas med EES-avtalet.
(5)Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 7 bör införlivas med EES-avtalet.
(6)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 114/2013 8 bör införlivas med EES-avtalet.
(7)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1047/2013 9 bör införlivas med EES-avtalet.
(8)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 253/2014 10 bör införlivas med EES-avtalet.
(9)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 404/2014 11 bör införlivas med EES-avtalet.
(10)Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 410/2014 12 bör införlivas med EES-avtalet.
(11)Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 427/2014 13 bör införlivas med EES-avtalet.
(12)Bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet bör därför ändras i enlighet med detta.
(13)Unionens ståndpunkt i gemensamma EES-kommittén bör därför grunda sig på det utkast till beslut som åtföljer det här beslutet.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar i gemensamma EES-kommittén beträffande den föreslagna ändringen av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet ska baseras på det utkast till gemensamma EES-kommitténs beslut som åtföljer detta beslut.
Artikel 2
Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.
Utfärdat i Bryssel den
På rådets vägnar
Ordförande
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 3.3.2017
COM(2017) 111 final
BILAGA
till
förslaget till rådets beslut
om den ståndpunkt som ska intas på Europeiska unionens vägnar
i gemensamma EES-kommittén beträffande en ändring
av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet
GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉNS BESLUT
nr
av den
om ändring av bilaga XX (Miljö) till EES-avtalet
GEMENSAMMA EES-KOMMITTÉN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet), särskilt artikel 98, och
av följande skäl:
(1)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon 1 bör införlivas med EES-avtalet.
(2)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 205/2012 av den 6 januari 2012 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 när det gäller de uppgiftskällor och uppgiftsparametrar som medlemsstaterna ska rapportera 2 bör införlivas med EES-avtalet.
(3)Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 av den 3 april 2012 om övervakning och rapportering av uppgifter om registrering av nya lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 3 bör införlivas med EES-avtalet.
(4)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 114/2013 av den 6 november 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 vad gäller regler för tillämpningen av ett undantag från de specifika målen för koldioxidutsläpp från nya lätta nyttofordon 4 bör införlivas med EES-avtalet.
(5)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1047/2013 av den 21 augusti 2013 om ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 114/2013 i syfte att korrigera de genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp 2010 som angetts för tillverkaren Piaggio 5 bör införlivas med EES-avtalet.
(6)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 253/2014 av den 26 februari 2014 om ändring av förordning (EU) nr 510/2011 för att fastställa tillvägagångssätten för att till 2020 uppnå målet att minska koldioxidutsläppen från nya lätta nyttofordon 6 bör införlivas med EES-avtalet.
(7)Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 404/2014 av den 17 februari 2014 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 vad gäller övervakning av koldioxidutsläpp från nya lätta kommersiella fordon som typgodkänts etappvist 7 bör införlivas med EES-avtalet.
(8)Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 410/2014 av den 23 april 2014 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 med avseende på övervakning av koldioxidutsläpp från nya lätta nyttofordon som typgodkänns i ett flerstegsförfarande 8 bör införlivas med EES-avtalet.
(9)Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 427/2014 av den 25 april 2014 om inrättandet av ett förfarande för godkännande och certifiering av innovativ teknik för att minska koldioxidutsläppen från lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 9 bör införlivas med EES-avtalet.
(10)Bilaga XX till EES-avtalet bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Följande ska införas efter punkt 21av (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG) i bilaga XX till EES-avtalet:
”21aw.32011 R 0510: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 av den 11 maj 2011 om fastställande av utsläppsnormer för nya lätta nyttofordon som ett led i unionens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (EUT L 145, 31.5.2011, s. 1), ändrad genom
–32012 R 0205: Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 205/2012 av den 6 januari 2012 (EUT L 72, 10.3.2012, s. 2)
–32014 R 0253: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 253/2014 av den 26 februari 2014 (EUT L 84, 20.3.2014, s. 38)
–32014 R 0404: Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 404/2014 av den 17 februari 2014 (EUT L 121, 24.4.2014, s. 1)
Bestämmelserna i förordningen ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:
a)I artikel 7.2 ska följande stycke läggas till:
”Om poolen omfattar enbart tillverkare etablerade i Eftastaterna ska tillverkarna skicka informationen till Eftas övervakningsmyndighet. Om poolen omfattar minst en tillverkare etablerad i unionen och minst en tillverkare etablerad i Eftastaterna ska tillverkarna skicka informationen till kommissionen och Eftas övervakningsmyndighet.”
b)I artikel 7.3 ska följande stycke läggas till:
”Eftas övervakningsmyndighet ska underrätta tillverkare etablerade i Eftastaterna.”
c)I artikel 7.4 ska följande stycke läggas till:
”Om poolen omfattar enbart tillverkare etablerade i Eftastaterna ska tillverkarna gemensamt informera Eftas övervakningsmyndighet. Om poolen omfattar, eller utvidgas till att omfatta, minst en tillverkare etablerad i unionen och minst en tillverkare etablerad i Eftastaterna ska tillverkarna gemensamt informera både kommissionen och Eftas övervakningsmyndighet.”
d)I artikel 7.5 ska ”artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget” ersättas med ”artiklarna 53 och 54 i EES-avtalet” och ”unionens” ersättas med ”EES”.
e)I artiklarna 7.7 och 10.1 ska ”eller Eftas övervakningsmyndighet” införas efter ”kommissionen”.
f)Uppgifter som Eftastaterna rapporterat ska också införas i den centrala förteckning som avses i artikel 8.4.
g)I artikel 8.4 ska följande stycke läggas till:
”Eftas övervakningsmyndighet ska göra de beräkningar som anges i första stycket för tillverkare etablerade i Eftastaterna och meddela varje tillverkare etablerad i Eftastaterna i enlighet med andra stycket.”
h)Utan att det påverkar tillämpningen av protokoll 1 till avtalet ska ”eller Eftas övervakningsmyndighet, allt efter omständigheterna,” införas efter ”kommissionen” i artikel 8.5 och 8.6 och i artikel 11.3, 11.4, 11.5 och 11.6.
i)I artikel 9.1 ska följande stycken läggas till:
”När tillverkaren eller den poolansvarige är etablerad i en Eftastat ska Eftas övervakningsmyndighet ålägga avgifter för extra utsläpp.
Avgifterna för extra utsläpp ska fördelas mellan kommissionen och Eftas övervakningsmyndighet i proportion till andelen nya lätta nyttofordon som registreras i EU respektive i Eftastaterna, i förhållande till det totala antalet nya lätta nyttofordon som registreras inom EES.”
j)I artikel 9.3 ska följande stycken läggas till:
”Europeiska kommissionen ska använda de medel för uppbörd av avgifter för extra utsläpp som fastställs i kommissionens beslut 2012/99/EU i enlighet med punkt 1 även med avseende på registrering i Eftastaterna av tillverkare som är etablerade i EU.
Eftas övervakningsmyndighet ska fastställa medlen för uttag av avgifter för extra utsläpp enligt punkt 1. Dessa medel ska baseras på kommissionens medel.”
k)I artikel 9.4 ska följande stycke läggas till:
”För Eftastaternas del ska Eftastaterna fastställa fördelningen av avgifterna för extra utsläpp.”
l)Utan att det påverkar tillämpningen av protokoll 1 till avtalet ska ”eller, i fråga om en tillverkare etablerad i Eftastaterna, Eftas övervakningsmyndighet” införas efter ”kommissionen” i artikel 11.2.
m)I artikel 12.2 ska följande stycke läggas till:
”Leverantörer eller tillverkare som är etablerade i Eftastaterna ska skicka in ansökningar i enlighet med denna artikel till kommissionen. Kommissionen ska ge samma prioritet åt sådana ansökningar som åt andra ansökningar enligt denna artikel. ”
n)I artikel 12.4 ska följande stycke läggas till:
”Kommissionens beslut om godkännande av innovativ teknik i enlighet med denna artikel är allmänt tillämpliga och ska införlivas med EES-avtalet.”
o)Denna förordning skall inte gälla Liechtenstein.
21awa.32012 R 0293: Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 293/2012 av den 3 april 2012 om övervakning och rapportering av uppgifter om registrering av nya lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 (EUT L 98, 4.4.2012, s. 1), ändrad genom
–32014 R 0410: Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 410/2014 av den 23 april 2014 (EUT L 121, 24.4.2014, s. 21)
Bestämmelserna i förordningen ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:
a)I artiklarna 9 och 10 ska ”eller, i fråga om en tillverkare etablerade i Eftastaterna, Eftas övervakningsmyndighet” införas efter ”kommissionen”.
b)Artikel 10a.3 ska inte gälla med avseende på Eftas övervakningsmyndighet.
21awb.32013 R 0114: Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 114/2013 av den 6 november 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 vad gäller regler för tillämpningen av ett undantag från de specifika målen för koldioxidutsläpp från nya lätta nyttofordon (EUT L 38, 9.2.2013, s. 1), ändrad genom
–32013 R 1047: Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1047/2013 av den 21 augusti 2013 (EUT L 285, 29.10.2013, s. 1)
Förordningen ska, inom ramen för detta avtal, tillämpas med följande anpassningar:
a)Utan att det påverkar tillämpningen av protokoll 1 till avtalet ska ”eller Eftas övervakningsmyndighet, allt efter omständigheterna,” införas efter ”kommissionen” i artikel 6.1.
b)Artikel 6.2 och den e-postadress som anges i bilaga I ska inte gälla med avseende på Eftas övervakningsmyndighet.
21awc.32014 R 0427: Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 427/2014 av den 25 april 2014 om inrättandet av ett förfarande för godkännande och certifiering av innovativ teknik för att minska koldioxidutsläppen från lätta nyttofordon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 510/2011 (EUT L 125, 26.4.2014, s. 57)”.
Artikel 2
Texterna till förordningarna (EU) nr 510/2011 och (EU) nr 253/2014, delegerade förordningarna (EU) nr 205/2012, (EU) nr 114/2013, (EU) nr 1047/2013 och (EU) nr 404/2014 samt genomförandeförordningarna (EU) nr 293/2012, (EU) nr 410/2014 och (EU) nr 427/2014 på isländska och norska, som ska offentliggöras i EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning, ska vara giltiga.
Artikel 3
Detta beslut träder i kraft den [...] under förutsättning att alla anmälningar enligt artikel 103.1 i EES-avtalet har gjorts*.
10Artikel 4
Detta beslut ska offentliggöras i EES-delen av och EES-supplementet till Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den […].
På gemensamma EES-kommitténs vägnar
Ordförande
[…]
Sekreterarna för
gemensamma EES-kommittén
[…]