11.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 129/44

Föredragande:

Erika KOLLER

Medföredragande:

Vladimíra DRBALOVÁ

1.1

EESK välkomnar kommissionens initiativ för att öka arbetsmarknadsdeltagandet för föräldrar, särskilt kvinnor, genom att hjälpa dem att uppnå en bättre balans mellan arbete och privatliv, så att deras fulla kompetenspotential frigörs.

1.2

Dessutom anser EESK att förslagen i paketet bör analyseras ytterligare, med beaktande av den faktiska situationen i varje medlemsstat. Man bör också analysera kostnaderna och organisationsinsatserna för företagen, särskilt de små och medelstora företagen. Följande åtgärder bör också vidtas: bekämpa stereotyper, sprida god praxis och inrätta nationella handlingsplaner om balansen mellan arbete och privatliv.

1.3

Dagens politik för balans mellan arbete och privatliv bör ge familjer lämpliga valmöjligheter, samtidigt som man beaktar företagens behov. EESK uppmuntrar arbetsmarknadens parter i hela Europa att undersöka fler praktiska lösningar för att främja en balans mellan arbete och privatliv som passar den särskilda situation som råder på deras specifika arbetsplats (1).

1.4

EESK inser att genomförandet av förslagen kommer att medföra kostnader för medlemsstaterna och företagen, men är övertygad om att de långsiktiga fördelarna kommer att väga upp de ökade kortsiktiga kostnaderna. EESK anser att åtgärder till stöd för små och medelstora företag bör undersökas närmare.

1.5

EESK anser att det är viktigt att både kvinnor och män har en individuell rätt till ledighet. Kommittén inser emellertid att företagen, särskilt små och medelstora företag, kan komma att drabbas av organisatoriska svårigheter till följd av att denna rättighet utvidgas. Svårigheter som uppkommer vid tillämpningen av denna bestämmelse ska lösas i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal och nationell praxis.

1.6

EESK anser att paketet om balans mellan arbete och privatliv är ett steg i rätt riktning, men också att det bör förbättras i framtiden, med utgångspunkt i lämpliga konsekvensbedömningar.

1.7

EESK understryker behovet av mer investeringar i tillgängliga vård- och omsorgstjänster och -inrättningar av hög kvalitet till ett rimligt pris för alla familjer, och uppmanar kommissionen att använda de landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen, samt de regionala utvecklingsfonderna, för att uppmuntra medlemsstaterna att öka sina ansträngningar.

1.8

Även om förslaget till direktiv till viss del behandlar skattesystemen beklagar EESK att det inte går tillräckligt långt. Det sätt på vilket skattesystemen är utformade kan påverka människors beslut om huruvida de vill delta på arbetsmarknaden eller inte. Skatteavdrag för att hjälpa förvärvsarbetande föräldrar att fortsätta arbeta bör övervägas.

2.1

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande värderingar och principer (2). Under de senaste sextio åren har EU gjort stora framsteg på området genom att anta en rad direktiv om jämställdhet och icke-diskriminering, politiska program och finansieringsinstrument för att främja jämställdhet i EU (3). EU:s lagstiftning för familjerelaterad ledighet och flexibla arbetsformer antogs under 1990-talet och har kontinuerligt uppdaterats. Det senaste direktivet var det om föräldraledighet som antogs 2010 (4). Vid sidan av lagstiftningen spelar också rekommendationer som utfärdats inom ramen för den europeiska planeringsterminen (5) och EU:s finansiering och politiska vägledning (6) en roll.

2.2

De framsteg som gjorts under de senaste årtiondena har dock nästan stannat av (7), vilket framgår av den fortsatta löneklyftan mellan könen på 16,3 % och kvinnors ojämlika roll och deltagande på arbetsmarknaden, där 31 % av kvinnorna arbetar deltid jämfört med 8,2 % av männen, medan kvinnors allmänna deltagande på arbetsmarknaden fortsätter att släpa efter männens med mer än 12 procentenheter (8). Samtidigt visar studier att pensionsklyftan mellan kvinnor och män är så hög som 40 %. Allt detta pekar på behovet av att ännu mer aktivt arbeta för att säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män på livets alla områden, och även av att ha ett fokus på fattigdom bland kvinnor.

2.3

Kvinnors ojämlika deltagande på arbetsmarknaden hänger nära samman med den ojämlika fördelningen av omsorgsansvar. Bristen på adekvata tillgängliga tjänster och inrättningar av hög kvalitet och till ett rimligt pris inom vård och omsorg, från barnomsorg till närvård för äldre familjemedlemmar och personer med funktionsnedsättning, bidrar också till ”omsorgsklyftan” mellan män och kvinnor (9).

2.4

Hinder för balans mellan arbete och privatliv har inte bara identifierats som faktorer som hindrar kvinnor från att delta fullt ut i arbetsmarknaden, utan påverkar även den demografiska utvecklingen, ekonomin och mäns roll som jämställda omsorgsgivare. När det gäller den ekonomiska inverkan uppskattar Eurofound (10) i en färsk studie de ekonomiska förlusterna till följd av skillnaderna i sysselsättning mellan könen till 370 miljarder euro per år. I vissa medlemsstater är mer än 25 % av kvinnorna ekonomiskt inaktiva på grund av vård- och omsorgsansvar. Att stanna hemma är av ekonomiska skäl sällan ett val i dag, men det finns fortfarande samhälleliga förväntningar som bygger på en stereotyp uppfattning att kvinnor har det främsta omsorgsansvaret medan män är familjeförsörjare. Det finns belägg för att mödrar som stannar hemma under hela eller en del av sitt yrkesverksamma liv blir mindre ekonomiskt oberoende, har färre möjligheter att göra karriär och löper större risk att drabbas av fattigdom när de blir äldre. Strategier för att förena arbete och privatliv är verktyg som gör det möjligt för kvinnor och män att göra sina val med utgångspunkt i lika villkor. EESK betonar att bestämmelserna om arbetstagares vilotid och balans mellan arbetsliv och privatliv i förekommande fall bör beakta en gemensam vilodag per vecka som upprätthålls av traditionen och sederna i landet eller regionen, samtidigt som man beaktar relevanta (sektoriella) kollektivavtal och etablerad praxis på lokal nivå och företagsnivå.

2.5

Europeiska kommissionen tillkännagav sitt initiativ New start to address the challenges of work-life balance faced by working families (Nystart för att ta itu med förvärvsarbetande familjers utmaningar när det gäller balansen mellan arbete och privatliv)  (11) i en färdplan i augusti 2015. I november samma år inledde kommissionen i enlighet med artikel 154.2 i EUF-fördraget ett samråd i två steg (12) med arbetsmarknadens parter för att samla in deras synpunkter på initiativet. Arbetsmarknadens parter inledde inte förhandlingar. De europeiska arbetsgivarna ansåg att EU:s nuvarande lagstiftningsram var tillräcklig, medan de europeiska fackföreningarna drev på för en starkare lagstiftningsram. Kommissionen inledde också ett offentligt samråd, som visade att 60 % av de svarande ville ha ramlagstiftning på EU-nivå om balans mellan arbete och privatliv. Den 26 april 2017 antog kommissionen ett förslag om en europeisk pelare för sociala rättigheter, som innehåller ett förslag till direktiv för att främja balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare samt en uppsättning förslag till icke-lagstiftande åtgärder.

3.1

Kommittén håller med om att det krävs en aktiv politik med inriktning på att främja delat barnomsorgsansvar mellan män och kvinnor. Studier visar också att såväl familjerna som Europas ekonomi och konkurrenskraft gynnas av att män delar omsorgsansvaret. Om kvinnor i högre utsträckning deltog på arbetsmarknaden skulle också företagens tillgång till kvalificerad arbetskraft och talanger främjas, vilket skulle bidra till att frigöra kvinnors fulla potential i en tid då EU:s arbetsstyrka minskar, befolkningen åldras och den demografiska kurvan förblir ett allvarligt problem för de offentliga finanserna. Denna politik bör också inriktas på att skapa incitament för arbetsgivare att öka tillgången på arbetskraft, på tillhandahållande av barnomsorgsstöd och på olika former av ledighet och flexibla arbetsformer.

3.2

EESK vill framhålla den grundläggande roll som kommissionen och medlemsstaterna (i samråd med arbetsmarknadens parter och det civila samhället i stort) har när det gäller att bekämpa stereotyper (bland annat genom utbildning och upplysningskampanjer för allmänheten), minska segregeringen på arbetsmarknaden och utrusta människor med aktuell och högre kompetens inför framtida behov på arbetsmarknaden.

3.3

EESK välkomnar kommissionens paket för balans mellan arbete och privatliv, eftersom man föreslår en mer jämlik fördelning av uppgifter som ett sätt att undanröja några av de mer betydande strukturella hindren för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

4.1.1

EESK anser att kommissionens beslut att ta itu med det bristfälliga uttaget av pappaledighet genom att införa en individuell rättighet till pappaledighet på minst tio arbetsdagar, med lön på minst sjukpenningsnivå och som inte kan överföras, åtföljd av en kostnads-nyttoanalys på nationell nivå, är ett steg i rätt riktning. Kommittén vill emellertid påpeka att ”sjukpenningsnivån” varierar avsevärt i Europa, från enhetsbelopp som ligger långt under lönen till en ersättningsnivå på 100 % av lönen. Vi betonar att ersättningen bör vara tillräcklig och uppmuntra pappor att ta sitt ansvar, samt att den bör ge föräldrar större val både före och efter barnets födelse, med beaktande av nationell praxis när det gäller ersättning vid mammaledighet.

4.1.2

Även om 21 medlemsstater redan har bestämmelser om pappaledighet, med en genomsnittlig längd på två och en halv dagar (13), anser EESK att denna period är mycket kort och beklagar att uttaget av dagar fortfarande är bristfälligt, vilket bör analyseras ytterligare. EESK anser därför att kommissionens förslag svarar mot behovet av att ge pappor incitament att ta ut pappaledighet, med beaktande av den framgångsrika praxis som finns i vissa medlemsstater (14), och noterar pappors jämlika roll när det gäller familjeansvar.

4.1.3

Kommittén framhåller dock att rätten till 10 dagars ledighet i detta syfte, som föreskrivs i förslaget till direktiv är ett första steg i rätt riktning för att nå förslagets mål om att avsevärt öka pappornas deltagande. Enligt kommittén åsikt skulle dock en längre period – t.ex. upp till en månad, i överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare – vara lämpligare om man vill uppnå förslagets mål.

4.2.1

Andelen män som tar ut föräldraledighet varierar från 40 % till så lite som 2 % i vissa medlemsstater (15). Med det befintliga regelverket om föräldraledighet och på grund av det rådande tankesättet har man inte kunnat komma tillrätta med de bakomliggande orsakerna till mäns låga uttag av denna ledighet.

4.2.2

EESK noterar att företagen, särskilt de små och medelstora företagen och mikroföretagen, visserligen kan komma att drabbas av organisatoriska svårigheter till följd av att barnets åldersgräns för när föräldraledighet kan tas ut höjs från åtta till tolv år.

4.2.3

EESK välkomnar särskilt kommissionens förslag till en individualisering av rätten till föräldraledighet och att den inte kan överlåtas. Vi noterar behovet av en rimlig löneersättning på minst sjukpenningsnivå, med förbehåll för eventuellt tak för ersättningen som fastställts i nationell lagstiftning (16), åtföljd av en kostnads-nyttoanalys på nationell nivå, samt av bestämmelser om icke-diskriminering, eftersom allt detta kan ha en positiv inverkan på pappors uttag av föräldraledighet.

4.2.4

Dessutom anser EESK att man vid förhandlingarna om förslaget bör upprätthålla balansen mellan arbetstagarnas och arbetsgivarnas behov. Kommissionens konsekvensbedömning visade att förslaget får varierade effekter beroende på tidsramen. Kostnaderna för de föreslagna åtgärderna (huvudsakligen till följd av minskad produktivitet på grund av den administrativa bördan med att handlägga ansökningarna och behovet att tillfälligt ersätta personal) kommer att öka på kort till medellång sikt, men sett över en längre tidsperiod väntas paketet medföra endast begränsade kostnader för företagen) (17).

4.3.1

EESK noterar att bristen på adekvata bestämmelser om ledighet för vård av anhöriga med stödbehov också bidrar till den ojämlika fördelningen av omsorgsansvar, där kvinnor ofta får bära hela omsorgsbördan. Detta hämmar deras fysiska och psykiska hälsa, sociala integration och deltagande på arbetsmarknaden och bidrar därmed till att de får otillräckliga pensionsrättigheter.

4.3.2

Lagstiftning om ledighet för vård av anhörig har antagits i nästan alla EU:s medlemsstater, men tidslängder, behörighetsvillkor, ersättningsnivåer och rätten till sociala förmåner varierar kraftigt mellan olika länder (18). EESK välkomnar därför förslaget om att inrätta europeiska minimivillkor genom att införa en individuell rätt till ledighet för vård av anhörig på minst fem dagar per år, med lön på sjukpenningsnivå. Detta är dock bara ett första steg, och kommissionen kommer att behöva göra mer för att stödja och komplettera medlemsstaternas insatser för att hjälpa familjerna att bättre hantera ett växande omsorgsansvar. Införandet av sådana individuella rättigheter bör kopplas till utvecklingen av stödmekanismer för anhörigvårdare.

4.3.3

EESK välkomnar kommissionens tillvägagångssätt, dvs. att föreslå åtgärder för att skapa balans mellan arbete och privatliv under arbetstagarens hela liv, däribland för kvinnor som tillhör ”sandwichgenerationen”, vilket innebär att de har omsorgsansvar för anhöriga från mer än en generation. Den bristande tillgången på omsorgstjänster tvingar ofta dessa arbetstagare, särskilt kvinnor, att lämna arbetslivet bara några år före pensionen, med åtföljande svårigheter att återvända till arbetsmarknaden efter 50 års ålder.

4.3.4

EESK betonar också att ledighet för enskilda anhörigvårdare inte får ersätta yrkesmässig och tillgänglig närvård av hög kvalitet till ett rimligt pris, som även i hög grad kommer att bidra till den framtida ekonomiska utvecklingen.

4.3.5

EESK noterar också att de olika typerna av ledighet för vård av anhörig inte är fullt ut och exakt jämförbara, eftersom vården av äldre inte bara skiljer sig från vården av barn utan även kan involvera andra släktingar, inklusive när det gäller beslutsfattandet.

4.3.6

En viktig aspekt av vården för personer med funktionsnedsättning är att skilja på yrkesmässig vård och omsorg och vård och omsorg inom familjen, för att nå en situation där bördan på familjerna kan minskas så mycket som möjligt. Men oavsett vilken vård och omsorg det handlar om måste de som vårdar ha tillgång till det sociala trygghetssystemet.

4.4.1

Flexibla arbetsformer är avgörande för att företag ska kunna anpassa sin arbetsstyrka till en föränderlig ekonomisk miljö. Det är också ett användbart verktyg för att höja resultaten och produktiviteten (19) samt för att göra det möjligt för arbetstagare att förena arbete och privatliv. Det är därför viktigt att den sociala dialogen på lokal nivå och på branschnivå tar itu med dessa aspekter i syfte att införa arbetsformer som möjliggör en balans mellan arbete och privatliv.

4.4.2

Flexibla arbetsformer kan ofta vara en hjälp i samband med vård- och omsorgsansvar, men de får inte inverka negativt på anhörigvårdarnas anställningssituation. I förslaget till direktiv föreskrivs en rättighet för förvärvsarbetande föräldrar eller anhörigvårdare att begära flexibla arbetsformer.

4.4.3

Förslaget inför möjligheten för arbetstagare att utnyttja i) reducerad arbetstid, ii) flexibla arbetstider och iii) möjligheter till distansarbete. EESK påpekar att sådana flexibla arbetsformer måste svara mot de flesta arbetstagares behov och inbegripa en livscykelstänkande. Dessa frågor bör hanteras genom den sociala dialogen och kollektivförhandlingar på den nivå som är närmast den aktuella situationen. Dessutom måste rätten att återgå till det ursprungliga arbetsmönstret garanteras. Samtidigt bör arbetsgivarnas rätt att behandla en begäran om flexibla arbetsformer med beaktande av såväl arbetsgivarnas som arbetstagarnas behov respekteras. Svårigheter som uppkommer vid tillämpningen av denna bestämmelse ska lösas i enlighet med nationell lagstiftning, nationella kollektivavtal och nationell praxis.

4.4.4

Digitaliseringens effekter på arbetslivet och anställningsförhållandena kan komma att bli så långtgående att de stöper om de traditionella arbetsmönstren. Av denna anledning måste man fundera mer över hur ledighet i vård- och omsorgssyfte traditionellt betraktats som ett avgörande val för familjer för att skapa balans mellan arbete och familjeliv. Alltför ofta är det kvinnorna som väljer flexibla arbetsformer för att klara omsorgsansvar parallellt med arbete. Detta hämmar deras karriärutveckling, både i fråga om lön och yrkesmässig utveckling. Kommittén vill dessutom understryka att flexibla arbetsformer inte får betraktas som en ”kvinnofråga” genom att man riktar in sig på mammor och kvinnor som måste ta hand om sina anhöriga. Företagen måste uppmuntra flexibla arbetsformer för både män och kvinnor och bidra till en kulturell utveckling som är i linje med både mäns och kvinnors strävanden och som även främjar större jämställdhet i arbetslivet. Flexibla arbetsformer måste också vara fullt reversibla, arbetstagarvänliga och ingå i alla former av avtal. Att rätten att återgå till det ursprungliga arbetsmönstret genomförs i praktiken är särskilt viktigt i detta sammanhang.

4.4.5

Digitaliseringen kan visserligen stödja flexibla arbetsformer genom att ge arbetstagare möjlighet att arbeta på distans, men kan även medföra vissa utmaningar och risker.

4.5.1.1

Bristen på tillgänglig barnomsorg och de höga kostnaderna för barnomsorg är några av de största negativa incitamenten för den andra försörjaren i hushållet att återvända till arbetet bland par med dubbla inkomster. I EU var det under 2014 bara 28 % av barnen under tre år som deltog i formell barnomsorg jämfört med 83 % av barnen mellan tre år och skolpliktsåldern. Dessa siffror är lägre än de Barcelonamål som fastställdes 2001, och som skulle ha uppnåtts senast 2010. EESK beklagar mot denna bakgrund att Barcelonamålen om barnomsorg, som syftade till att tillhandahålla tillräcklig och tillgänglig barnomsorg av hög kvalitet till rimligt pris på medlemsstatsnivå inte har uppfyllts.

4.5.1.2

Höga kostnader för föräldrar och anläggningarnas öppettider som är oförenliga med heltidsarbete, är fortfarande ett problem. Kommissionens rapport visar att satsningarna på högkvalitativa tjänster måste fortsätta. Europaparlamentet noterar också att för 27 % av EU:s invånare gör bristen på infrastruktur och den låga kvaliteten på tjänsterna att det är svårt att få tillgång till dem (20).

4.5.1.3

EESK noterar att kommissionen föreslår en översyn av utbildningsmålen men inte nämner uppnåendet av Barcelonamålen. Utbildningsmålen för förskoleverksamhet och barnomsorg (ECEC) har dock en snävare räckvidd, eftersom de endast omfattar barn från 4 år till skolåldern. EESK efterlyser därför omedelbara åtgärder för att se över utbildningsmålet för förskoleverksamhet och barnomsorg för att anpassa det till Barcelonamålen genom att utvidga tillämpningsområdet (dvs. ta med mål för barn under 4 år). De nya mål som följer av denna översyn bör vara mer ambitiösa än de nuvarande Barcelonamålen. EESK efterlyser även en utveckling av riktmärkena på EU-nivå för fritidsverksamhet och långtidsvård.

4.5.1.4

EESK välkomnar kommissionens planer på att utöka vägledningen och övervakningen av tillgången till vård och omsorg i medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen, och på att främja utbyte av bästa praxis. Vi efterlyser också en förbättrad datainsamling på EU-nivå och ställer oss bakom förslaget om att se över de mål för förskoleverksamheten som fastställts till 2020. EESK vill i synnerhet se att olika europeiska stödinstrument används, som är anpassade till medlemsstaternas särskilda behov. I detta sammanhang har EESK redan vid flera tillfällen efterlyst ett betydligt mer långtgående främjande av sociala investeringar, särskilt med tanke på den ”flerfaldiga utdelningen” av att investera i barnomsorg (21).

4.5.1.5

Kommittén anser att kapacitetsuppbyggnad/informationsseminarier, där alla berörda parter deltar, är mycket viktiga som kompletterande åtgärder, men konstaterar att de behövs i en betydligt större omfattning än vad som anges i det nuvarande förslaget. Det finns ett särskilt behov av informationsseminarier om skydd mot uppsägning efter mammaledighet.

4.5.2.1

Även om förslaget till direktiv till viss del behandlar skattesystem beklagar EESK att det inte går tillräckligt långt. Skattesystemen kan ha en direkt inverkan på arbetsmarknadsdeltagandet, särskilt för den andra försörjaren i hushållet, av vilka de flesta är kvinnor. Det sätt på vilket skattesystemen är utformade kan påverka människors beslut om huruvida de vill delta på arbetsmarknaden eller inte. Skatteavdrag för att hjälpa förvärvsarbetande föräldrar att fortsätta arbeta bör övervägas.

4.5.2.2

EESK anser att kommissionens förslag för att komma till rätta med negativa skattemässiga incitament kommer att komplettera och stödja de övriga åtgärderna i paketet. Kommittén stöder särskilt kartläggningen av landspecifika hinder till följd av könsdiskriminerande skattesystem och föreslår att dessa hanteras genom att rekommendationer utfärdas inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

4.5.3.1

Förutom att det behövs tillgängliga offentliga tjänster av hög kvalitet till ett rimligt pris, inbegripet vård-och omsorgstjänster för barn, äldre och andra vårdbehövande, kan den sociala ekonomin och icke-statliga aktörer ge ett värdefullt bidrag till tillhandahållandet av tjänster för att stödja balansen mellan arbete och privatliv. I många fall skulle tillhandahållandet av tjänster inte kunna garanteras utan deras insatser.

4.5.3.2

Arbetsmarknadens parter har en särskild roll i genomförandet av strategier för balans mellan arbete och privatliv på arbetsplatsen, särskilt genom förhandlingar och kollektivavtal. EESK välkomnar den uppmärksamhet som de europeiska arbetsmarknadsparterna fäst vid jämställdhet i sina arbetsprogram under årens lopp, i syfte att uppnå konkreta resultat.