EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 23.11.2016

COM(2016) 850 final

2016/0360(COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

{SWD(2016) 377 final}
{SWD(2016) 378 final}

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Den föreslagna ändringen av förordning (EU) nr 575/2013 (nedan kallad kapitalkravsförordningen eller CRR) ingår i ett lagstiftningspaket som även innehåller ändringar av direktiv 2013/36/EU (nedan kallat kapitalkravsdirektivet eller CRD), av direktiv 2014/59/EU (nedan kallat krishanteringsdirektivet eller BRRD) och av förordning (EU) nr 806/2014 (nedan kallad förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen eller SRMR).Den föreslagna ändringen av förordning (EU) nr 575/2013 (nedan kallad kapitalkravsförordningen eller CRR) ingår i ett lagstiftningspaket som även innehåller ändringar av direktiv 2013/36/EU (nedan kallat kapitalkravsdirektivet eller CRD), av direktiv 2014/59/EU (nedan kallat krishanteringsdirektivet eller BRRD) och av förordning (EU) nr 806/2014 (nedan kallad förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen eller SRMR).Motiv och syfte med förslaget

De senaste åren har EU genomfört en stor reform av regelverket för finansiella tjänster för att öka motståndskraften hos institut (dvs. kreditinstitut och värdepappersföretag) som är verksamma i EU:s finansiella sektor, huvudsakligen på grundval av globala standarder som överenskommits med EU:s internationella partner. I reformpaketet ingick framförallt förordning (EU) nr 575/2013 1 (nedan kallad kapitalkravsförordningen eller CRR) och direktiv 2013/36/EU 2 (nedan kallat kapitalkravsdirektivet eller CRD), som handlar om tillsynskrav för och tillsyn av institut, direktiv 2014/59/EU 3 (nedan kallat krishanteringsdirektivet eller BRRD), om instituts återhämtning och resolution och förordning (EU) nr 806/2014 4 om den gemensamma resolutionsmekanismen (SRM).

Dessa åtgärder vidtogs till följd av den finansiella krisen under 2007–2008 och beaktar internationellt överenskomna standarder. Även om reformerna har gjort det finansiella systemet stabilare och mer motståndskraftigt mot många typer av chocker och kriser som kan tänkas ske i framtiden har de inte på ett heltäckande sätt åtgärdat alla identifierade problem. Syftet med detta förslag är därför att fullborda reformagendan genom att åtgärda kvarvarande brister och genomföra vissa utestående delar av reformen som är nödvändiga för att säkerställa motståndskraftiga institut, men som först nyligen har slutförts av internationella standardiseringsaktörer (dvs. Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) och rådet för finansiell stabilitet (FSB)):

En bindande bruttosoliditetsgrad som ska förhindra att institut ökar sin skuldsättningsgrad i alltför stor utsträckning, till exempel för att uppväga dålig lönsamhet.

En bindande stabil nettofinansieringskvot (NSFR) som ska förstärka instituts förbättrade finansieringsprofiler och upprätta en harmoniserad standard för hur mycket stabil och långsiktig finansiering institut behöver för att klara av perioder av marknads- och finansieringsstress.

Mer riskkänsliga kapitalbaskrav för institut som i stor utsträckning handlar i värdepapper och derivat, som ska förhindra alltför stor avvikelse i dessa krav som inte bygger på institutens riskprofiler.

Sist men inte minst, nya standarder för den totala förlustabsorberingskapaciteten (TLAC) hos globala systemviktiga institut. Standarderna innebär att dessa institut måste ha en större förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet och kommer även att hantera de inbördes kopplingarna på de globala finansmarknaderna och ytterligare stärka EU:s förmåga att avveckla systemviktiga institut med minimal risk för skattebetalarna.

Kommissionen framhöll vikten av ytterligare riskreducering i sitt meddelande av den 24 november 2015 5 och åtog sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag som bygger på de ovannämnda internationella överenskommelserna. Riskreducerande åtgärder kommer inte bara att ytterligare stärka det europeiska banksystemet och marknadernas förtroende för det, utan också lägga grunden för fortsatta framsteg i arbetet med att fullborda bankunionen. Vikten av ytterligare konkreta lagstiftningsåtgärder för att minska riskerna inom finanssektorn framhölls också i Ekofinrådets slutsatser av den 17 juni 2016 6 . I Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2016 om bankunionen – årsrapport 2015 – uppmärksammas också vissa delar av det nuvarande regelverket som kan kräva mer arbete.

Kommissionen måste samtidigt ta hänsyn till det befintliga regelverket och utvecklingen på regelområdet på internationell nivå samt hantera utmaningarna för EU:s ekonomi, särskilt behovet av att främja tillväxt och sysselsättning i tider där de ekonomiska utsikterna är osäkra. Flera viktiga politiska initiativ har lanserats för att stärka unionens ekonomi, bl.a. investeringsplanen för Europa (Efsi) och kapitalmarknadsunionen. Institutens förmåga att finansiera ekonomin måste stärkas, men utan att undergräva regelverkets stabilitet. För att se till att den senaste tidens reformer i finanssektorn samverkar väl med varandra och med nya politiska initiativ, men också med bredare reformer inom finanssektorn på senare tid, genomförde kommissionen efter ett remissförfarande en grundlig övergripande utvärdering av det befintliga regelverket för finansiella tjänster (vilket omfattar CRR, CRD, BRRD och SRMR). Den kommande översynen av globala standarder bedömdes också ur ett mer övergripande ekonomiskt perspektiv.

Ändringar som är en följd av den internationella utvecklingen innebär att internationella standarder införlivas i sin helhet i unionsrätten, med vissa riktade justeringar som tar hänsyn till EU:s särdrag och allmänna politiska överväganden. Att EU:s små och medelstora företag eller infrastrukturprojekt mestadels är beroende av bankfinansiering motiverar särskilda justeringar av reglerna så att instituten fortsatt kan finansiera dessa företag, som utgör ryggraden i den inre marknaden. Ett smidigt samspel med de nuvarande kraven om till exempel central clearing och säkerheter för derivatexponeringar, eller en gradvis övergång till vissa av de nya kraven är nödvändigt. Sådana justeringar är begränsade i fråga om omfattning och giltighet i tiden och undergräver därför inte förslagens allmänna effektivitet, som är anpassad till den grundläggande ambitionsnivån i de internationella standarderna.

Som en följd av remissförfarandet syftar dessutom förslagen till att förbättra de befintliga bestämmelserna. Kommissionens analys visade att det nuvarande regelverket kan tillämpas på ett mer proportionerligt sätt, särskilt med hänsyn till situationen för mindre och mindre komplexa institut där vissa av de nuvarande kraven rörande offentliggörande av information, rapportering komplexa handelslager inte förefaller vara motiverade av tillsynsmässiga skäl. Kommissionen bedömde dessutom den risk som är förenad med lån till små och medelstora företag samt infrastrukturprojekt och konstaterade att för vissa av dessa lån borde kapitalkraven vara lägre än i dag. Genom föreliggande förslag korrigeras därför dessa krav så att tillsynsramen för finansiella institut blir mer proportionerligt. Därmed stärks institutens förmåga att finansiera ekonomin utan att det undergräver regelverkets stabilitet.

Avslutningsvis har kommissionen i nära samarbete med expertgruppen för bankverksamhet, betaltjänster och försäkring bedömt tillämpningen av de alternativ och handlingsutrymmen som finns i kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen. På grundval av denna analys är det föreliggande förslagets syfte att undanröja vissa alternativ och handlingsutrymmen när det gäller föreskrifterna om bruttosoliditetsgraden, stora exponeringar och kapitalbas. Det föreslås att möjligheten att skapa nya statligt garanterade uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet och som inte skulle behöva dras av från det lagstadgade kapitalet ska avskaffas.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

Flera aspekter i förslagen gällande kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen är en följd av planerade översyner, medan andra anpassningar av det finansiella regelverket har blivit nödvändiga på grund av senare utveckling, till exempel antagandet av BRRD, inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen och det arbete som utförts av Europeiska bankmyndigheten och på internationell nivå.

Genom förslaget införs ändringar av den befintliga lagstiftningen som gör den fullständigt förenlig med gällande bestämmelser om tillsynskrav för och tillsyn av institut samt med regelverket för deras återhämtning och resolution.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Fyra år efter det att de europeiska stats- och regeringscheferna enades om att skapa en bankunion vilar nu två av bankunionens grundpelare – gemensam tillsyn och resolution – på en stabil grund bestående av ett enhetligt regelverk för alla institut inom EU. Även om betydande framsteg har gjorts behövs ytterligare insatser för att fullborda bankunionen, bl.a. att det inrättas ett gemensamt insättningsgarantisystem.

Översynen av kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet ingår i de riskreducerande åtgärder som krävs för att ytterligare stärka motståndskraften i banksektorn parallellt med det stegvisa införandet av det europeiska insättningsgarantisystemet (EDIS). Samtidigt syftar översynen till att säkerställa ett fortsatt enhetligt regelverk för alla institut i EU, både i och utanför bankunionen. Initiativets övergripande mål, som beskrivs ovan, är helt förenliga och samstämmiga med EU:s grundläggande mål att främja finansiell stabilitet, minska sannolikheten för och omfattningen av skattebetalarnas stöd när ett institut försätts i resolution samt att bidra till en harmonisk och hållbar finansiering av ekonomisk verksamhet som främjar en stark konkurrenskraft och ett starkt konsumentskydd.

Dessa övergripande mål är också förenliga med de mål som satts upp för andra viktiga EU-initiativ enligt ovan.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

De föreslagna ändringarna bygger på samma rättsliga grund som de rättsakter som ska ändras, dvs. artikel 114 i EUF-fördraget, för förslaget till förordning om ändring av CRR, och artikel 53.1 i EUF-fördraget för förslaget till direktiv om ändring av CRD IV.

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

De mål som eftersträvas med de föreslagna åtgärderna syftar till att komplettera redan befintlig EU-lagstiftning och uppnås därför bättre på EU-nivå än genom olika nationella initiativ. Nationella åtgärder som syftar till att bland annat höja institutens bruttosoliditetsgrad, stärka deras stabila finansiering och skärpa kraven på kapital i handelslagret skulle inte skulle vara lika effektiva när det gäller att uppnå finansiell stabilitet som EU-regler, eftersom institut har rätt att etablera sig och tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater och det gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, kapitalflöden och marknadsintegration över gränserna som detta ger upphov till. Nationella åtgärder kan tvärtom snedvrida konkurrensen och påverka kapitalflödena. Att anta nationella åtgärder skulle dessutom vara juridiskt svårt eftersom CRR redan reglerar bankfrågor, inbegripet kraven på bruttosoliditet (rapportering), likviditet (särskilt likviditetstäckningskvoten) och handelslagerkraven.

En ändring av kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet anses därför vara det bästa alternativet, eftersom man därmed kan göra rätt avvägning mellan harmoniseringen av regler och bevarande av nationell flexibilitet när så är nödvändigt, utan att försvåra det enhetliga regelverket. Ändringarna kommer att ytterligare främja en enhetlig tillämpning av tillsynskraven, konvergens mellan tillsynsmetoderna och säkerställa lika villkor på hela den inre marknaden för banktjänster. Medlemsstaterna kan inte i tillräcklig utsträckning uppnå dessa mål på egen hand. Detta är särskilt viktigt inom banksektorn där många kreditinstitut bedriver verksamhet på hela den inre marknaden. Fullständigt samarbete och förtroende inom den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) och inom tillsynskollegierna och behöriga myndigheter utanför SSM är grundläggande för att se till att kreditinstitut verkligen står under effektiv tillsyn på konsoliderad basis. Dessa mål skulle inte uppnås med nationella regler.

•Proportionalitetsprincipen

Proportionalitetsprincipen har utgjort en integrerad del av den konsekvensbedömning som åtföljer förslaget. Alla de föreslagna alternativen på olika lagstiftningsområden har inte bara bedömts individuellt mot proportionalitetsprincipen, utan avsaknaden av proportionaliteten hos de befintliga reglerna har lagts fram som ett separat problem och specifika alternativ har analyserats för att minska administrativa kostnader och efterlevnadskostnader för mindre institut (se avsnitten 2.9 och 4.9 i konsekvensbedömningen).

•Val av instrument

Åtgärderna ska enligt planerna genomföras genom ändringar av kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet i form av en förordning respektive ett direktiv. De föreslagna åtgärderna hänvisar till eller vidareutvecklar befintliga bestämmelser i dessa rättsakter (om likviditet, bruttosoliditet, ersättningar, proportionalitet).

Vad gäller den nya FSB-standarden om total förlustabsorberingskapacitet (TLAC) föreslås att merparten av standarden ska införlivas i kapitalkravsförordningen, eftersom endast en förordning kan uppnå en enhetlig tillämpning, ungefär på samma sätt som det befintliga riskbaserade kapitalaskravet. Genom att tillsynskraven införs i form av en ändring av kapitalkravsförordningen säkerställs att dessa krav blir direkt tillämpliga på globala systemviktiga institut. Detta skulle förhindra att medlemsstaterna genomför motstridiga nationella krav på ett område där en fullständig harmonisering är önskvärd för att förhindra olika spelregler. En finjustering av de befintliga bestämmelserna i direktivet kommer dock att bli nödvändig för att se till att TLAC-kravet och minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder (MREL) är helt samstämmiga och förenliga.

Vissa av de föreslagna ändringarna av kapitalkravsdirektivet som påverkar proportionalitetsprincipen skulle ge medlemsstaterna vissa möjligheter att behålla olika regler i samband med införlivandet i nationell rätt. Detta skulle ge medlemsstaterna möjlighet att införa striktare regler på vissa områden.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Samråd med berörda parter

Kommissionen har genomfört olika initiativ för att bedöma huruvida den befintliga tillsynsramen och kommande översyner av globala standarder är de lämpligaste instrumenten för att uppnå tillsynsmålen när det gäller institut inom EU, och även om dessa institut skulle fortsätta att tillhandahålla nödvändig finansiering till EU:s ekonomi.

I juli 2015 inledde kommissionen ett offentligt samråd om de möjliga konsekvenserna av kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet på bankernas finansiering av EU:s ekonomi, med särskild inriktning på finansiering av små och medelstora företag och av infrastruktur samt i september 2015 ett remissförfarande 7 som omfattade EU:s finansiella lagstiftning i dess helhet. I dessa två initiativ efterfrågades empiriska bevis eller konkreta synpunkter på i) bestämmelser som påverkar ekonomins förmåga att finansiera sig själv och tillväxten, ii) onödiga regelbördor, iii) samspel mellan, inkonsekvenser och luckor i reglerna, och iv) regler som leder till oavsedda konsekvenser. Kommission samlade också in synpunkter från berörda parter inom ramen för särskilda analyser om bestämmelser om ersättningar 8 och proportionaliteten i de regler som ingår i kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet. Avslutningsvis inleddes ett offentligt samråd i samband med den studie som kommissionen låtit utföra för att bedöma kapitalkravsförordningen när det gäller bankernas finansiering av ekonomin 9 .

Alla de initiativ som nämns ovan har gett tydliga belägg för behovet av att uppdatera och komplettera de nuvarande reglerna för att i) ytterligare minska riskerna i banksektorn och därigenom minska beroendet av statligt stöd och skattebetalarnas pengar i samband med kriser, och ii) att stärka institutens förmåga att kanalisera tillräcklig finansiering till ekonomin.

Bilagorna 1 och 2 till konsekvensbedömningen innehåller en sammanfattning av samråden, översynerna och rapporterna.

•Konsekvensbedömning

Konsekvensbedömningen 10 diskuterades med nämnden för lagstiftningskontroll och avslogs den 7 september 2016. Efter avslaget stärktes konsekvensbedömningen genom i) en bättre redogörelse för den politiska bakgrunden till förslaget (dvs. dess förhållande till både internationell och europeisk politik, ii) fler detaljer om de berörda parternas åsikter och iii) ytterligare bevis rörande effekterna (nytta respektive kostnader) av varje politiskt alternativ som undersöks i konsekvensanalysen. Nämnden för lagstiftningskontroll avgav den 27 september 2016 ett positivt yttrande 11 om den reviderade konsekvensbedömningen. Förslaget åtföljs av konsekvensbedömningen. Förslaget är fortsatt i överensstämmelse med konsekvensbedömningen.

Som framgår av simuleringsanalysen och de makroekonomiska modeller som utvecklats i konsekvensbedömningen förväntas kostnaderna för införandet av de nya kraven, särskilt de nya Baselstandarderna om till exempel bruttosoliditetsgrad och handelslager, vara begränsade. Den beräknade långsiktiga effekten på bruttonationalprodukten (BNP) varierar mellan -0,03 % och - 0,06 % medan ökningen av finansieringskostnaderna för banksektorn uppskattas till under 3 räntepunkter i det mest extrema scenariot. När det gäller nyttan visar simuleringen att de offentliga medel som krävs för att stödja banksystemet i händelse av en finansiell kris av samma omfattning som 2007–2008 skulle minska med 32 % – en minskning från 51 miljarder euro till 34 miljarder euro.

•Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Genom att behålla de förenklade metoderna för beräkning av kapitalbaskraven förväntas reglerna vara fortsatt proportionerliga för mindre institut. Ytterligare åtgärder för att göra en del av kraven mer proportionerliga (avseende rapportering, offentliggörande av information och ersättningar) bör dessutom minska den administrativa bördan och efterlevnadsbördan för dessa institut.

När det gäller små och medelstora företag förväntas den föreslagna omkalibreringen av kapitalbaskravet för bankernas exponeringar mot små och medelstora företag ha positiva effekter på bankernas finansiering av sådana företag. Detta skulle särskilt påverka små och medelstora företag som för närvarande har exponeringar på mer än 1,5 miljon euro, eftersom dessa exponeringar enligt gällande regler inte omfattas av stödfaktorn för små och medelstora företag.

Andra delar av förslaget, särskilt de som syftar till att öka institutens motståndskraft under framtida kriser, förväntas bidra till en mer hållbar utlåning till små och medelstora företag.

Slutligen förväntas åtgärder för att minska efterlevnadskostnaderna för instituten, särskilt mindre institut och institut med lägre komplexitetsgrad, minska dessa instituts lånekostnader.

Med avseende på tredjelandsdimensionen kommer förslaget att öka stabiliteten på EU:s finansmarknader och därigenom minska sannolikheten och kostnaderna för potentiella negativa spridningseffekter på de globala finansmarknaderna. De föreslagna ändringarna kommer dessutom att ytterligare harmonisera regelverket inom hela unionen, och därigenom avsevärt minska de administrativa kostnaderna för institut från tredjeländer som bedriver verksamhet inom EU.

Med tanke på den översyn enligt kapitalkravsförordningen som pågår beträffande värdepappersföretag och den första rapport som har lämnats av EBA 12 bedöms det vara rimligt att de nya kraven bara ska tillämpas på systemrelevanta företag, medan övriga värdepappersföretag ska omfattas av de gamla kraven till dess att granskningen har avslutats.

Förslaget är förenligt med kommissionens prioriteringar för den digitala inre marknaden.

•Grundläggande rättigheter

EU har förbundit sig att leva upp till höga standarder för skydd av de grundläggande rättigheterna och har undertecknat en rad konventioner om mänskliga rättigheter. I detta sammanhang kommer förslaget inte att inverka direkt på dessa rättigheter vilka anges i FN-konventionerna om de mänskliga rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna som är en integrerad del av EU-fördragen och Europeiska konventionerna om de mänskliga rättigheterna.

4. BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte unionens budget.

5. ÖVRIGA INSLAG

•Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

De föreslagna ändringarna väntas börja träda i kraft tidigast 2019. Ändringarna är nära kopplade till andra bestämmelser i kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet som redan har trätt i kraft och har övervakats sedan 2014.

Baselkommittén och EBA kommer att fortsätta att samla in nödvändiga uppgifter för övervakningen av bruttosoliditetsgraden och de nya likviditetsåtgärderna för att möjliggöra den kommande konsekvensbedömningen av de nya politiska verktygen. En regelbunden översyns- och utvärderingsprocess och stresstester kommer också att bidra till övervakningen av de nya föreslagna åtgärdernas inverkan på berörda institut och bedömningen av om flexibiliteten och proportionaliteten i lämplig grad tar hänsyn till mindre instituts särdrag. Kommissionens avdelningar kommer dessutom att fortsätta delta i Baselkommitténs arbetsgrupper och den gemensamma arbetsgrupp inrättad av Europeiska centralbanken (ECB) och EBA som övervakar utvecklingen av institutens kapitalbas- och likviditetspositioner, globalt respektive inom EU.

Uppsättningen indikatorer för att övervaka resultaten av genomförandet av de föredragna alternativen består av följande:

Om den bindande stabila nettofinansieringkvoten (NSFR):

Om bruttosoliditetsgraden:

Om små och medelstora företag

Om TLAC:

Om poster i handelslagret:

Om ersättningar:

Om proportionalitet:

Utvärderingen av detta förslag kommer att ske fem år efter tillämpningsdagen för de föreslagna åtgärderna på grundval en metod som ska överenskommas med EBA strax efter antagandet. EBA ska ha mandat att fastställa och samla in de uppgifter som krävs för att övervaka ovannämnda indikatorer samt andra indikatorer som behövs för utvärderingen av den ändrade kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet. Metoden kan utvecklas för enskilda alternativ eller en uppsättning sammankopplade alternativ beroende på vilka omständigheter som föreligger innan utvärderingen inleds och utfallen av övervakningsindikatorer.

Efterlevnad och genomförande kommer att kontinuerligt att säkerställas genom att kommissionen vid behov ska inleda överträdelseförfaranden för bristande eller inkorrekt införlivande eller tillämpning av lagstiftningsåtgärderna. Rapportering av överträdelser av EU-rätten kan ske genom Europeiska systemet för finansiell tillsyn, inbegripet de nationella behöriga myndigheterna och EBA, liksom genom ECB. EBA kommer även i fortsättningen att offentliggöra regelbundna rapporter om Basel III-kontrollen av EU:s banksystem. Denna kontroll övervakar effekterna av Basel III-kraven (som genomförs genom kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet) på institut i EU, särskilt vad gäller institutens kapitaltäckning (riskbaserad och icke riskbaserad) och likviditetskvoter (likviditetstäckningskvot och NSFR). Kontrollen utförs parallellt med den som görs av Baselkommittén.

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Undantag från kapital- och likviditetskraven (CRR)

Ett krav på att dotterföretag ska uppfylla kapitalbas- och likviditetskraven på individuell nivå kan förhindra en effektiv förvaltning av dessa resurser på gruppnivå. Detta är särskilt relevant i dagens läge, där den tekniska utvecklingen i allt större utsträckning underlättar en centralisering av en grupps kapital- och likviditetsförvaltning.

Enligt nuvarande lagstiftning kan behöriga myndigheter bevilja undantag från kraven på individuell nivå för dotter- eller moderföretag inom en och samma medlemsstat eller som ingår i en likviditetsundergrupp som omfattar flera medlemsstater, förutsatt att det finns garantier för att kapital och likviditet är fördelade på ett tillfredsställande sätt mellan moderföretaget och dotterföretagen. I och med inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) har tillsynen på gruppnivå förstärkts markant, i synnerhet när gruppföretagen ligger i medlemsstater som deltar i SSM, och SSM har bättre kännedom om och direkta befogenheter över gruppföretag som ligger i olika medlemsstater. I väntan på att bankunionen fullbordas finns det emellertid fortsatt oro i de medlemsstater där dotterföretagen ligger om att otillräcklig likviditet eller kapital hos dotterföretag som hamnar i trångmål kan få konsekvenser för dessa värdmedlemsstaters offentliga finanser. Denna oro bemöts i detta förslag genom följande garantier: De villkor som redan finns i kapitalkravsförordningen kompletteras med en tydligt formulerad skyldighet för moderföretaget att stötta sina dotterföretag. Detta åtagande för moderföretaget måste garanteras för hela det belopp som motsvarar det undantagna kravet och säkerheter måste ställas för minst hälften av garantibeloppet. Kommissionen kommer att noggrant övervaka genomförandet av de relevanta bestämmelserna.

I det skede som bankunionen för närvarande befinner sig i bör den behöriga myndighet som utövar tillsyn över moder- och dotterföretag som ligger i olika medlemsstater inom bankunionen kunna undanta dotterföretag som ligger i andra medlemsstater än moderföretaget från kapitalbas- och likviditetskraven, men bara om moderföretagets åtagande att stötta dotterföretagen garanteras för hela det belopp som motsvarar det undantagna kravet och säkerheter ställs för minst hälften av garantibeloppet. Artiklarna 7 och 8 i kapitalkravsförordningen ändras i enlighet med detta. Samma undantag ska kunna tillämpas av behöriga myndigheter i medlemsstater utanför bankunionen om de uttryckligen godkänner detta.

Genomförande av FSB:s standard avseende total förlustabsorberingskapacitet (CRR, BRRD, SRM)

Den 9 november 2015 offentliggjorde rådet för finansiell stabilitet (FSB) en villkorsförteckning för total förlustabsorberingskapacitet (nedan kallad TLAC-standarden), som en vecka senare antogs på G20-toppmötet i Turkiet 13 . Enligt TLAC-standarden ska globala systemviktiga banker (G-SIBs), i EU-lagstiftningen kallade globala systemviktiga institut (G-SIIs), ha en tillräcklig mängd starkt förlustabsorberande (nedskrivningsbara) skulder för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering vid resolution. TLAC-standardens samspel med den nuvarande unionslagstiftning som eftersträvar samma mål beskrivs närmare i motiveringarna av förslagen till ändring av krishanteringsdirektivet respektive SRMR.

Överensstämmelse med krishanteringsdirektivet

TLAC-standarden genomförs i unionen genom ändringar av kapitalkravsförordningen som utgår från det befintliga regelverket i krishanteringsdirektivet. För att integrera de två regelverk som eftersträvar samma politiska syften måste nya definitioner införas, av t.ex. resolutionsenheter, resolutionskoncerner etc. (artikel 4 i kapitalkravsförordningen) och samarbete säkerställas mellan behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter (artikel 2 i CRR).

På grundval av den översyn som krävs enligt artikel 518 i kapitalkravsförordningen och i enlighet med kraven i artikel 59 i krishanteringsdirektivet ändras kriterierna för primärkapitaltillskottsinstrument (artikel 52 i kapitalkravsförordningen) och supplementärkapitalinstrument (artikel 63 i kapitalkravsförordningen) för att införa ett krav på att dessa instrument ska skrivas ned eller omvandlas till kärnprimärkapitalinstrument när ett institut inte längre är bärkraftigt. Detta kommer inte att ändra ställningen för kapitalinstrument emitterade av institut inom EU, samtidigt som det kommer att säkerställa att bara instrument emitterade av dotterföretag i tredjeland till institut hemmahörande i EU som uppfyller detta tillkommande krav kan betraktas som primärkapitaltillskotts- eller supplementärkapitalinstrument av sina moderföretag inom EU när dessa beräknar kapitalbaskrav på gruppnivå.

Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder

TLAC-standarden genomförs i EU genom att det införs ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder som består av en riskbaserad kvot och en icke riskbaserad kvot (ny artikel 92a i kapitalkravsförordningen). Detta krav är bara tillämpligt på globala systemviktiga institut, vilka kan utgöras av en grupp institut eller fristående institut (artikel 131.1 i kapitalkravsdirektivet). Artikel 6 i kapitalkravsförordningen ändras för att införa en skyldighet för globala systemviktiga institut som är resolutionsenheter att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på individuell nivå, medan artikel 11 ändras för att införa en skyldighet för resolutionsenheter som ingår i en grupp som räknas som ett globalt systemviktigt institut att uppfylla kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder på gruppnivå.

TLAC-standarden innehåller även ett krav på intern total förlustabsorberingskapacitet (dvs. ett krav på att en förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet ska säkerställas på förhand hos dotterföretagen i en resolutionskoncern), som införlivas i EU genom att det införs ett krav på kapitalbas och kvalificerade skulder (ny artikel 92b i kapitalkravsförordningen) som ska tillämpas på globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU (en liknande regel för globala systemviktiga institut finns redan i krishanteringsdirektivet). Detta krav utgör 90 % av det krav som ska tillämpas på globala systemviktiga institut i enlighet med nya artikel 92a. Kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder som ska tillämpas på globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska tillämpas på större dotterföretag till sådana globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU på individuell nivå om de varken är resolutionsenheter eller moderföretag inom EU och på gruppnivå om de är moderförtag inom EU men inte resolutionsenheter.

Kvalificerade skulder

Ett nytt kapitel 5a (nya artiklar 72a–72l) om kvalificerade skulder införs i kapitalkravsförordningen efter kapitlen om kapitalbasen. I nya artikel 72a räknas undantagna skulder upp som inte kan medräknas i uppfyllandet av kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Artikel 72b innehåller kriterier för kvalificerade skuldinstrument. I punkt 2 fastställs kriterier för efterställda skulder, medan det i punkterna 3 och 4 fastställs kriterier för skulder som likställs med undantagna skulder. I artikel 72c anges att instrument bara kan räknas som kvalificerade skulder om de har en återstående löptid på minst ett år. Enligt kriterierna ska skulder undantas som emitterats genom specialföretag i enlighet med dokumentet med villkor om TLAC.

I avsnitt 2 i nya kapitel 5a (artiklarna 72e–72j) fastställs avdragsregler för att fastställa det nettobelopp av skulder som får räknas in i kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder. Institut är skyldiga att dra av innehav av egna kvalificerade skuldinstrument (artikel 72f) och innehav av andra globala systemviktiga instituts kvalificerade skulder (artiklarna 72h och 72i). I artikel 72e.3 fastställs ett proportionerligt avdrag för innehav av skulder som är likställda med undantagna skulder och bara får räknas som kvalificerade skulder upp till ett visst tak. Avdrag görs från kvalificerade skulder, och från kapitalbasen, på grundval av en motsvarande avdragsmetod (artikel 66e i kapitalkravsförordningen). Artikel 72j innehåller undantaget från avdrag för poster i handelslagret. I avsnitt 3 i det nya kapitlet 5a definieras begreppen kvalificerade skulder (artikel 72k) och kapitalbas och kvalificerade skulder (artikel 72l).

Kommissionen kommer att be EBA yttra sig över olika sätt att behandla innehav av TLAC-instrument som emitterats av globala systemviktiga institut och om effekten av dem. Ett av de alternativ som kommissionen kommer att begära ett yttrande om kommer att vara genomförandet av den metod att behandla TLAC-innehav som nyligen publicerats av Baselkommittén. På grundval av yttrandet kommer kommissionen att överväga om den lösning som läggs fram i detta förslag bör ändras.

Anpassningar av de allmänna kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder

Kapitel 6 i avsnitt I i del två av kapitalkravsförordningen (artiklarna 73–80) anpassas till följd av införandet av kategorin kvalificerade skulder. Artiklarna 77 och 78 utvidgas till att även omfatta föregående tillstånd från tillsynsmyndighet för förtida inlösen av kapitalinstrument och kvalificerade skulder. I artikel 78 införs en möjlighet att ge allmänt föregående tillstånd till institut för förtida inlösen och fastställs kriterier för att säkerställa att villkoren för ett sådant tillstånd från tillsynsmyndigheter uppfylls. Genom artikel 80 åläggs EBA att övervaka emissioner av kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument. För att anpassa kvalificeringskriterierna för kapitalbasen till kriterierna för kvalificerade skulder kommer primärkapitaltillskottsinstrument och supplementärkapitalinstrument som emitterats av ett specialföretag bara kunna medräknas i kapitalbasen fram till och med den 31 december 2021.

Aktieinvesteringar i fonder (kapitalkravsförordningen)

I december 2013 offentliggjorde Baselkommittén en ny standard om behandling av aktieinvesteringar i fonder. Syftet med den nya standarden var att förtydliga den nuvarande behandlingen och få till stånd en mer internationellt enhetlig och riskkänslig behandling av sådana exponeringar (dvs. en som tar hänsyn till både risken i fondens underliggande investeringar och till dess bruttosoliditet). För att genomföra den nya standarden i unionens lagstiftning gjordes flera ändringar i kapitalkravsförordningen.

Artikel 128 ändras för att säkerställa att definitionen av poster som är förbundna med särskilt hög risk inte inkluderar exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder.

Artikel 132 ändras för att ta hänsyn till de nya allmänna principerna och kraven för beräkning av kapitalbaskrav för exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder för institut som tillämpar schablonmetoden för kreditrisk.

En ny artikel 132a införs för att närmare beskriva beräkningarna enligt två av de metoder som förutses i artikel 132, nämligen genomlysningsmetoden och den mandatbaserade metoden.

Artikel 152 ändras för att ta hänsyn till de reviderade kraven och metoderna för beräkning av kapitalbaskrav för exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder för institut som tillämpar internmetoden för kreditrisk.

Schablonmetoden för motpartsrisk (kapitalkravsförordningen)

I mars 2014 offentliggjorde Baselkommittén en standard om en ny standardiserad metod för beräkning av exponeringsvärdet för derivatexponeringar, den s.k. schablonmetoden för motpartsrisk, för att åtgärda bristerna i de befintliga schablonmetoderna. För att införa den nya metoden i unionens lagstiftning, men samtidigt säkerställa att de nya reglerna är proportionerliga, gjordes flera ändringar i kapitalkravsförordningen.

I artikel 273 ändrades vissa definitioner och en del nya definitioner lades till för att ta hänsyn till de nya metoderna. Marknadsvärderingsmetoden ersattes med schablonmetoden för kreditrisk (artiklarna 274–280f). Reglerna om schablonmetoden ströks. Nya regler om en förenklad schablonmetod för kreditrisk infördes (artikel 281). De nuvarande reglerna om den ursprungliga åtagandemetoden ändrades (artikel 282). Kriterierna för att få använda den ursprungliga åtagandemetoden ändrades och kriterier för att få använda den förenklade schablonmetoden för motpartsrisk infördes (artikel 273a och 273b). Artiklarna 298 och 299 ändrades för att ta hänsyn till införandet av schablonmetoden för kreditrisk.

Exponeringar mot centrala motparter (kapitalkravsförordningen och Emirförordningen)

I april 2014 offentliggjorde Baselkommittén en slutlig standard om behandling av exponeringar mot centrala motparter. I den slutliga standarden åtgärdades bristerna i den interimsstandard som hade offentliggjorts två år tidigare. För att genomföra den slutliga standarden i unionens lagstiftning gjordes flera ändringar i kapitalkravsförordningen och i förordning (EU) nr 648/2012 (förordningen om europeisk marknadsinfrastruktur eller Emirförordningen).

Ändringar av artiklarna 300–310 och 497 i kapitalkravsförordningen

Flera nya definitioner lades till i artikel 300 av termer som används i de ändrade reglerna om kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter. Artikel 301 ändrades för att införa en särskild behandling av instituts exponeringar mot en central motpart till följd av kontanttransaktioner, för att närmare ange behandlingen av initial marginalsäkerhet och ta hänsyn till det faktum att en enda metod skulle användas för beräkningen av kapitalbaskrav för exponeringar mot kvalificerade centrala motparter. Artikel 304 ändrades för att ta hänsyn till ändringen av metoderna för att beräkna exponeringsvärden för derivat och för att förtydliga behandlingen av transaktioner för värdepappersfinansiering och av säkerhet som kunder tillhandahåller sina clearingmedlemmar. Artikel 305 ändrades för att förtydliga behandlingen av transaktioner för värdepappersfinansiering och anpassa kriterierna för att få förmånsbehandla kunders exponeringar. Ett förtydligande av behandlingen av clearingmedlemmars garantier till sina kunder och av behandlingen av transaktioner för värdepappersfinansiering infogades i artikel 306. En ny metod för beräkning av kapitalbaskrav för förhandsfinansierade bidrag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond infördes i artikel 308. Räkneformeln för kapitalbaskravet för exponeringar mot icke kvalificerade centrala motparter i artikel 309 ändrades. I artikel 310 ströks den alternativa metoden för beräkning av kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter och ersattes med en ny behandling för ofinansierade bidrag till obeståndsfonder. Slutligen ändrades även övergångsbestämmelserna i artikel 497.

Ändringar av artiklarna 50a–50d och 89 i Emirförordningen

Artiklarna 50a–50d ändrades för att införliva en ny metod för beräkning av en central motparts hypotetiska kapital, vilket institut behöver för att beräkna sina kapitalbaskrav för bidrag till den centrala motpartens obeståndsfond. Artikel 89.5a ändrades för att uppdatera övergångsbestämmelserna för den beräkningen.

Handelslager/marknadsrisk (kapitalkravsförordningen)

I januari 2016 avslutade Baselkommittén sitt arbete med den grundliga genomgången av handelslagret (den s.k. Fundamental review of the trading book – FRTB) och offentliggjorde en ny standard om behandlingen av marknadsrisk. Genom denna standard åtgärdades vissa brister i de befintliga marknadsriskreglerna, bl.a. att de inte tog tillräcklig hänsyn till samtliga risker som institut var exponerade för och den osäkerhet kring gränsen mellan handelslager och bankbok som möjliggjorde regelarbitrage. Den nya standarden innehåller reviderade regler för användningen av internmodeller för beräkning av kapitalbas för marknadsrisk, samt en ny schablonmetod som ersätter den gamla. För att införa den nya standarden i unionens lagstiftning, men samtidigt säkerställa att reglerna är fortsatt proportionerliga, gjordes flera ändringar i kapitalkravsförordningen.

I avdelning I – Allmänna krav, värdering och rapportering

I artikel 94 fastställs reviderade villkor för att institut ska omfattas av undantaget för institut med mindre verksamhet i handelslagret, enligt vilka kapitalbaskraven för kreditrisk i bankbokspositioner kan ersätta kapitalbaskraven för marknadsrisk. Artiklarna 102 och 103 förtydligar de allmänna kraven för positioner i handelslagret. Artikel 104 och 104a förtydligar kriterierna för att positioner ska få ingå i handelslagret och villkor för omklassificering av en position i handelslagret till en bankboksposition och vice versa. Artikel 104b definierar det nya begreppet ”handlarbord”. Artikel 105 fastställer regler som måste respekteras för en försiktig värdering av positioner i handelslagret. Artikel 106 beskriver redovisning och behandling av positioner i handelslagret som betraktas som interna säkringar av positioner i bankboken.

I avdelning IV kapitel 1 – Allmänna bestämmelser

I artikel 325 beskrivs de olika sätt som institut kan använda för att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk och villkoren för deras användning samt hur de kan kombineras. I artikel 325a anges närmare kriterierna för att få använda den förenklade schablonmetoden för institut med medelstor verksamhet i handelslagret. I artikel 325b fastställs villkor enligt vilka marknadsriskexponeringar kan nettas mellan olika juridiska personer inom en grupp vid beräkning av de konsoliderade kapitalbaskraven för marknadsrisk. I artikel 325c anges villkor enligt vilka positioner som ett institut ingår för att risksäkra mot den negativa effekten av växelkursförändringar på institutets kapitalbas får undantas från marknadsriskkraven.

Kapitel 1a – Schablonmetoden

I avsnitt 1 (artikel 325d) beskrivs schablonmetodens olika komponenter. I avsnitt 2 (artiklarna 325e–325l) beskrivs den första komponentens, den känslighetsbaserade metodens, funktion. Där fastställs allmänna principer för beräkning och aggregering av deltarisk, vegarisk och kurvrisk. I underavsnitt 1 i avsnitt 3 (artiklarna 325m–325r) anges de riskfaktorer som måste beaktas för att beräkna känsligheten hos handelslagerpositioner mot olika riskklasser. I underavsnitt 2 i avsnitt 3 (artiklarna 325s–325u) beskrivs hur denna känslighet ska beräknas. I avsnitt 4 (artikel 325v) beskrivs hur schablonmetodens andra komponent, tillägget för kvarstående risk, fungerar. I avsnitt 5 beskrivs hur schablonmetodens tredje komponent, kapitalkravet för fallissemangsrisk, fungerar. I artikel 325w fastställs de viktigaste definitionerna. I underavsnitt 1 (artiklarna 325x–325z) beskrivs hur kapitalkravet för fallissemangsrisken ska beräknas för andra positioner än värdepapperiseringspositioner, medan samma beräkning för värdepapperiseringar beskrivs i underavsnitten 2 (artiklarna 325aa och 325ab) och 3 (artiklarna 325ac–325ae). I avsnitt 6 (artiklarna 325af–325az) fastställs riskvikter och korrelationer som måste användas för varje riskklass tillsammans med känslighetsgraden för att fastställa kapitalbaskraven för marknadsrisk enligt schablonmetoden. Exponeringar mot medlemsstaters statspapper ingår i den första riskgruppen, som tilldelats den lägsta riskvikten (artiklarna 325aj och 325al). Denna behandling är helt i linje med den ej kreditvärderingsberoende behandling som för närvarande föreskrivs för dessa typer av exponeringar utanför handelslagret. Riskvikterna för säkerställda obligationer som emitterats av institut inom EU sänktes (artiklarna 325ai och 325al). Denna behandling skulle förhindra en potentiellt betydande höjning av kapitalkraven för exponeringar mot säkerställda obligationer emitterade av institut inom EU och därmed bibehålla lägre finansieringskostnader för hypotekslån för köp av bostads- och affärsfastigheter.

Kapitel 1b – Internmodellmetoden

I avsnitt 1 (artiklarna 325ba och 325bb) anges villkor enligt vilka institut får använda interna modeller och hur kapitalbaskraven för marknadsrisk ska beräknas för handlarbord som fått detta tillstånd. I avsnitt 2 (artiklarna 325bc–325bl) beskrivs hur expected shortfall-mått och likviditethorisonter ska användas i beräkningen av kapitalbaskraven för marknadsrisk, de krav som interna modeller måste uppfylla vad gäller utfallstester, resultatanalys, intern validering och mer allmänna kvalitativa krav och riskmätningskrav, samt det riskmått för ett stresscenario som måste beräknas för icke modellerbara riskfaktorer. Precis som för schablonmetoden infördes en gynnsam behandling under internmodellmetoden via kortare likviditetshorisonter för exponeringar mot medlemsstaters statspapper och säkerställda obligationer emitterade av institut inom EU (artikel 325be). I avsnitt 3 (artiklarna 325bm–325bq) beskrivs hur kapitalkravet för fallissemangsrisk ska beräknas för handlarbord som är exponerade för fallissemangsrisk med hjälp av en internmodellmetod.

Kapitel 2, 3 och 4 – Den förenklade schablonmetoden

Kapitel 2, 3 och 4 – kapitalbaskrav för positionsrisk, valutarisk respektive råvarurisk – visar den förenklade schablonmetoden enligt de reviderade marknadsriskreglerna. Dessa regler fanns redan i det nuvarande regelverket om marknadsrisk och är oförändrade. Institut kommer att kunna använda denna metod fram till och med [denna förordnings tillämpningsdag]. Efter denna dag kommer bara institut som uppfyller kriterierna i artikel 325a kunna använda den förenklade schablonmetoden.

Kapitel 5 – Den förenklade internmetoden

Kapitel 5 handlar om den förenklade internmodellmetoden enligt de reviderade marknadsriskreglerna. Dessa regler fanns redan i det nuvarande regelverket om marknadsrisk och är oförändrade. Institut kommer att kunna använda denna metod fram till och med [denna förordnings tillämpningsdag]. Därefter kommer institut inte längre kunna använda den förenklade internmodellmetoden vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk. Kapitel 5 ska emellertid fortsätta att gälla för beräkningar av kapitalbaskraven för kreditvärdighetsjusteringsrisk enligt den avancerade metoden i artikel 383.

Del tio – Övergångsbestämmelser, rapporter, översyn och ändringar

I artikel 501b beskrivs hur kapitalbaskrav för marknadsrisk, beräknade enligt kapitlen 1a och 1b ska fasas in. I artikel 519a anges ett antal tekniska inslag i de reviderade marknadsriskreglerna som kan visa sig vara problematiska när de väl ska tillämpas. EBA får i uppdrag att se över dessa tekniska inslag senast tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft och EBA:s slutsatser kan få kommissionen att föreslå ändringar av de berörda bestämmelserna.

Stora exponeringar (kapitalkravsförordningen)

Den nuvarande kapitalbasen (det medräkningsbara kapitalet) fångar bara upp en liten del av de samlade stora exponeringar som institut har och är därför inte tillräcklig för att undvika att den maximala möjliga förlusten för ett institut vid en enda motparts eller en grupp motparters plötsliga fallissemang hotar institutets överlevnad. Den nuvarande gränsen tar dessutom inte hänsyn till de högre risker som följer av globala systemviktiga instituts exponeringar mot en enda motpart eller en grupp av kunder med inbördes anknytning, i synnerhet exponeringar mot andra globala systemviktiga institut. Finanskrisen har i själva verket visat att betydande förluster i ett globalt systemviktigt institut kan skapa oro kring andra globala systemviktiga instituts betalningsförmåga med potentiellt allvarliga konsekvenser för den finansiella stabiliteten. De metoder som det nuvarande regelverket för stora exponeringar baseras på är slutligen inte lika exakta som den nya metod (dvs. schablonmetoden för motpartsrisk) som Baselkommittén har utarbetat för beräkning av bankers derivatexponeringar (dvs. OTC). Regelverket för stora exponeringar ändras för att täppa till de kryphål som har konstaterats. I synnerhet begränsas det kapital som kan ingå vid beräkningen av taket för stora exponeringar till kärnprimärkapital (supplementärkapital ska inte längre ingå). Artikel 395l ändras för att införa en lägre gräns på 15 % för globala systemviktiga instituts exponeringar mot andra globala systemviktiga institut och enligt den ändrade artikel 390 ska schablonmetoden för centrala motparter användas för att fastställa exponeringar mot OTC-derivattransaktioner, även för banker som har fått tillstånd att använda interna modeller. De ändringar som görs i det nuvarande regelverket kommer sammantaget att öka riskkänsligheten hos regelverket för stora exponeringar och göra att systemet inom EU blir bättre anpassat till Baselkommitténs standard för stora exponeringar, som utfärdades 2014.

Enligt artikel 507 i kapitalkravsförordningen skulle kommissionen se över och rapportera om tillämpningen av artikel 400.1 j och artikel 400.2. Eftersom det inte var möjligt att samla in tillräckligt med kvantitativa uppgifter för att bedöma den potentiella effekten av att avskaffa de undantag som räknas upp i den bestämmelsen eller av att göra dem obligatoriska, får EBA genom artikel 507 i uppdrag att rapportera till kommissionen om användningen av de undantag som anges i artikel 400.1 och 400.2 och i artikel 390.6.

Bruttosoliditetsgrad (kapitalkravsförordningen)

Nya bestämmelser införs och justeringar görs av flera artiklar i kapitalkravsförordningen för att införa ett bindande bruttosoliditetskrav för alla institut som omfattas av kapitalkravsförordningen. Bruttosoliditetskravet kompletterar de nuvarande tillsynskraven när det gäller risken för alltför låg bruttosoliditet i kapitalkravsdirektivet och kraven i kapitalkravsförordningen för att beräkna bruttosoliditetsgraden, rapportera den till tillsynsmyndigheterna och, från och med januari 2015, offentliggöra den.

Bruttosoliditetskravet

Ett bruttosoliditetskrav på 3 % av kärnprimärkapitalet – enligt överenskommelse på internationell nivå – tillkommer utöver kapitalbaskraven i artikel 92 i kapitalkravsförordningen som institut måste uppfylla förutom sina riskbaserade krav. Ett harmoniserat bindande krav införs därmed i hela unionen som en säkerhetsspärr (backstop) för instituten. Behöriga myndigheter är vidare fortsatt ansvariga för att övervaka enskilda instituts policy och processer när det gäller bruttosoliditeten och kan om nödvändigt vidta ytterligare åtgärder för att hantera risker för alltför låg bruttosoliditet.

Justeringar av exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden

De justeringar av exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden som fanns redan i nuvarande kapitalkravsförordningen överförs. Eftersom ett bruttosoliditetskrav på 3 % skulle ha en större begränsande inverkan på vissa affärsmodeller och affärsområden än andra behövs ytterligare justeringar. Institut får reducera exponeringsmåttet för bruttosoliditeten för offentliga utvecklingsbankers utlåning (artikel 429a.1 d, pass through-lån (artikel 429.1 e) och offentligt garanterade exportkrediter (artikel 429a.1 f). För att inte avskräcka institut från att utföra clearing för kunders räkning får institut reducera exponeringsmåttet med den initiala marginalsäkerhet som har ställts av kunder för derivat som clearas genom kvalificerade centrala motparter (artikel 429c.4).

En bruttosoliditetsbuffert för globala systemviktiga institut

Diskussioner förs internationellt om en eventuell bruttosoliditetsbuffert för globala systemviktiga institut. Så snart en slutlig internationell överenskommelse om bruttosoliditetsbufferten har nåtts bör det övervägas om den ska införas i kapitalkravsförordningen.

Tillsynsrapportering (kapitalkravsförordningen)

Flera bestämmelser har införts eller ändrats i kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet för att förbättra proportionaliteten och minska institutens kostnader i det samlade regelverket för tillsynsrapportering.

Artikel 99.5 ändras för att ge EBA i uppdrag att senast den 31 december 2019 lämna en rapport till kommissionen om kostnaderna för tillsynsrapportering. I uppdraget fastställs en mycket exakt metod för hur EBA ska kvantifiera rapporteringskostnaderna för institut och en skyldighet att lämna rekommendationer för hur rapporteringen kan förenklas för små institut genom ändringar av EBA:s nuvarande rapporteringsmallar.

Små institut enligt definitionen i artikel 430a kommer bara behöva lämna tillsynsrapporter en gång om året i stället för halvårsvis eller ännu oftare som övriga institut (artiklarna 99.4, 100, 101, 394 och 430).

Rapporteringen om stora exponeringar kommer att förenklas genom att en post stryks och en annan post som för närvarande ska rapporteras enligt artikel 394 förtydligas.

Offentliggörande av information (kapitalkravsförordningen)

Mer proportionerliga krav på offentliggörande

Nya bestämmelser införs i del åtta för att skapa en mer proportionerlig ordning för krav på offentliggörande som tar hänsyn till instituts relativa storlek och komplexitet. De delas in i tre kategorier: betydande (artikel 433a), små (artikel 433b) och övriga (artikel 433c) och indelas vidare i börsnoterade och ej börsnoterade institut. Kraven på offentliggörande ska tillämpas på varje institutkategori enligt en glidande skala med en differentiering i fråga om innehåll och frekvens.

I skalans övre ände ska stora institut med börsnoterade värdepapper årligen behöva offentliggöra all information som krävs i del åtta och därutöver viss information halvårs- och kvartalsvis, i det sistnämnda fallet bl.a. en tabell med nyckeltal (artikel 447). I den nedre änden ska små och ej börsnoterade institut bara behöva offentliggöra viss information om bolagsstyrning, ersättningar och riskhantering, samt tabellen med nyckeltal på årsbasis.

Riktade ändringar för att uppnå enhetlighet med internationella standarder och nya eller ändrade pelare 1-krav

Flera ändringar har gjorts i avdelningarna II och III i del åtta (artiklarna 435–455) för att anpassa kraven på offentliggörande till de internationella standarderna för offentliggörande av information. Ett nytt krav har framför allt införts om att information ska offentliggöras om betydande investeringar i försäkringsföretag som enligt tillstånd från en behörig myndighet inte behöver dras av från finansiella konglomerats supplementärkapitalkrav (artikel 438e och f).

Bemyndiganden av EBA och kommissionen

Förslaget innebär att EBA får rätt att utforma enhetliga format för offentliggörande av information som för ökad jämförbarhet så mycket som möjligt bör anpassas till internationella format för offentliggörande av information (artikel 434a).

I samma syfte omfattar förslaget ett bemyndigande av kommissionen att ändra kraven på offentliggörande i del åtta för att ta hänsyn till utvecklingen eller ändringar av internationella standarder för offentliggörande av information (artikel 456k).

Kravet på stabil nettofinansiering (kapitalkravsförordningen)

En ny avdelning införs i del sex och befintliga bestämmelser anpassas för att införa en bindande stabil nettofinansieringskvot (NSFR) för kreditinstitut och systemviktiga värdepappersföretag.

Allmänna bestämmelser

De allmänna bestämmelserna i del ett har justerats. Artikel 8 har ändrats för att justera de villkor enligt vilka institut kan omfattas av undantag från likviditetskraven på individuell nivå, och av artiklarna 11 och 18 beträffande konsolideringsreglerna.

Befintliga likviditetsbestämmelser

Avdelningarna I och II i del sex ändras för att justera definitionerna och rapporteringskraven. Definitionerna i artikel 411 justeras, medan rapporteringskraven anges närmare i artiklarna 412, 413, 415, 416 och 422–425. Artikel 414 ändras för att integrera det nya NSFR-kravet och fastställa tillämpliga konsekvenser om det inte uppfylls.

Ny avdelning IV i del sex: Den stabila nettofinansieringskvoten

Kapitel 1 Den stabila nettofinansieringskvoten (artiklarna 428a och 428b)

I artikel 428a fastställs regler för dotterföretag i tredjeländer vid beräkning av den stabila nettofinansieringskvoten på gruppnivå.

I artikel 428b definieras den allmänna utformningen av den stabila nettofinansieringskvoten, som ska beräknas som kvoten mellan ett instituts tillgängliga stabila finansiering och dess behov av stabil finansiering.

Kapitel 2 Allmänna regler för beräkning av den stabila nettofinansieringskvoten (artiklarna 428c–428h)

I artikel 428c förtydligas de allmänna reglerna för beräkning av den stabila nettofinansieringskvoten.

I artikel 428d fastställs hur derivatkontrakt ska beaktas vid beräkning av den stabila nettofinansieringskvoten, medan nettning av utlåningstransaktioner mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna transaktioner fastställs närmare i artikel 428e.

I artikel 428f definieras de villkor enligt vilka vissa tillgångar och skulder kan anses vara beroende av varandra och en förteckning upprättas över produkter med sådana tillgångar och skulder: centraliserat reglerat sparande, subventionerade lån, emissioner av säkerställda obligationer utan finansieringsrisk på ett års sikt och clearing av derivat för kunders räkning. Kommissionen bemyndigas anta en delegerad akt för att se över denna förteckning (ny punkt 3 i artikel 460).

I artikel 428g anges behandlingen av inlåning i kooperativa nätverk eller institutionella skyddssystem närmare och i artikel 428h införs en möjlighet för behöriga myndigheter att under vissa förhållanden förmånsbehandla gruppinterna transaktioner.

Kapitel 3 Tillgänglig stabil finansiering (artiklarna 428i–428o)

I avsnitt 1 (artiklarna 428i och 428j) i detta kapitel fastställs de allmänna regler som gäller för beräkning av den mängd tillgängliga stabila finansiering som utgör täljaren i NSFR-kvoten.

I avsnitt 2 (artiklarna 428k–428o) fastställs de faktorer avseende den tillgängliga stabila finansiering (ASF-faktorer) som ska tillämpas på det lagstadgade kapitalet och olika skulder beroende på deras särdrag, i synnerhet löptid och typ av motpart.

Kapitel 4 Behov av stabil finansiering (artiklarna 428p–428ag)

I avsnitt 1 (artiklarna 428p och 428q) i detta kapitel fastställs de allmänna reglerna för beräkning av det behov av stabil finansiering som utgör nämnaren i NSFR-kvoten.

I avsnitt 2 (artiklarna 428r–428o) fastställs de faktorer (RSF-faktorer) som är tillämpliga på olika tillgångar och exponeringar utanför balansräkningen beroende på deras särdrag, i synnerhet löptid, likviditet och typ av motpart.

De definitioner och RSF-faktorer som ska tillämpas vid beräkning av kvoten för stabil nettofinansiering beaktar de definitioner och nedsättningar som har tillämpats vid beräkning av EU:s likviditetstäckningsgrad. Tillgångar som räknas som högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1, utom extremt högkvalitativa säkerställda obligationer, omfattas av en RSF-faktor på 0 % för att undvika negativa likviditetseffekter på marknaden för statsobligationer.

Tillgångar som är en följd av transaktioner med finansiella kunder och har en återstående löptid på mindre än sex månader och som har högkvalitativa likvidta tillgångar på nivå 1 som säkerhet, utom extremt högkvalitativa säkerställda obligationer, omfattas av en RSF-faktor på 5 % (artikel 428s). Om de är utan säkerhet eller har andra tillgångar som säkerhet omfattas dessa transaktioner av en RSF-faktor på 10 % (artikel 428u). Syftet med dessa justeringar av Baselreglernas RSF-faktorer (som är 10 % respektive 15 %) är att mildra de omedelbara effekterna på likviditeten på interbankmarknaderna, på värdepapprens likviditet och på likviditetsgarantiverksamhet. Kommissionen får rätt att anta en delegerad akt för att se över denna behandling och behandlingen av transaktioner mot säkerhet mer allmänt och i detta sammanhang ta hänsyn till slutsatserna i en rapport sammanställd av EBA. Om inget beslut fattas senast tre år efter det att NSFR-kravet börjar tillämpas ska dessa RSF-faktorer höjas till 10 % respektive 15 % (ny punkt 7 i artikel 510 i del tio).

För derivatkontrakt ska, om derivattillgångarna (kvittat med variationsmarginaler som mottagits i form av kontanter och högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1, utom extremt högkvalitativa säkerställda obligationer) överstiger derivatskulderna (kvittat med ställda variationsmarginaler), RSF-faktorn för mellanskillnaden vara 100 % (artikel 428ag). För tillgångar som ställts som initial marginalsäkerhet eller bidrag till en central motparts obeståndsfond ska RSF-faktorn vara 85 % (artikel 428af). En riskkänslig metod som är en justering jämfört med Baselreglernas NSFR införs dessutom för att fånga in den framtida finansieringsrisken i derivat. För derivatkontrakt utan ställda marginalsäkerheter ska en RSF-faktor på 10 % tillämpas på bruttoderivatskulder (artikel 428u) och för derivatkontrakt med ställda marginalsäkerheter införs en valmöjlighet att antingen tillämpa en RSF-faktor på 20 % på bruttoderivatskulder eller använda en potentiell framtida exponering beräknad enligt schablonmetoden för motpartsrisk (artikel 428x). Kommissionen bemyndigas att anta en delegerad akt för att se över denna behandling och i detta sammanhang ta hänsyn till EBA:s slutsatser i en rapport. Om inget beslut fattas senast tre år efter det att NSFR-kravet börjat tillämpas ska en RSF-faktor på 20 % för bruttoderivatskulder tillämpas på alla derivatkontrakt och alla institut (ny punkt 5 i artikel 510).

IFRS 9 (kapitalkravsförordningen)

Artikel 473a läggs till för att fasa in de nya gradvis växande kraven på avsättningar för kreditrisk enligt IFRS under en period som börjar den 1 januari 2019 och slutar den 31 december 2023 för att mildra de finansiella effekterna på instituten.

Stödfaktorn för små och medelstora företag (kapitalkravsförordningen)

Förslaget innebär ändringar av kapitalkraven för exponeringar mot små och medelstora företag (artikel 501). Den nuvarande kapitalreduceringen på 23,81 % för exponeringar mot små och medelstora företag som inte överstiger 1,5 miljoner EUR bibehålls. När det gäller exponeringar mot små och medelstora exponeringar som överstiger 1,5 miljoner EUR föreslås en kapitalreducering på 23,81 % för den första delen på 1,5 miljoner EUR av exponeringar och en reducering på 15 % för resterande del av exponeringen över gränsvärdet på 1,5 miljoner EUR. Institut kommer att kunna fortsätta att tillämpa reduceringen genom att justera det riskvägda exponeringsbeloppet för ett givet litet eller mellanstort företag.

Behandling av infrastrukturexponeringar (kapitalkravsförordningen)

Att främja bärkraftiga infrastrukturprojekt inom transport, energi, innovation, utbildning och forskning är av avgörande betydelse för unionens ekonomiska tillväxt. Förslaget strävar, i likhet med initiativen om kapitalmarknadsunionen och investeringsplanen för Europa, efter att mobilisera privat finansiering för infrastrukturprojekt av hög kvalitet. Med utgångspunkt i de ändringar som på senare tid har gjorts i regelverket för försäkringsföretag och Baselkommitténs pågående arbete med den kommande reformen av schablonmetoden föreslås att förmånsbehandling ska beviljas exponeringar som avser specialutlåning för att finansiera säkra och sunda infrastrukturprojekt enligt både schablonmetoden och internmetoden för kreditrisk. Dessa definieras genom ett antal kriterier som kan minska riskprofilen hos exponeringen och förbättra institutens förmåga att hantera risken. Kriterierna överensstämmer med de kriterier som används för att fastställa vilka infrastrukturprojekt som ska förmånsbehandlas enligt Solvens II-regelverket. En bestämmelse fastställs om att den föreslagna behandlingen ska ses över så att den eventuellt kan finjusteras mot bakgrund av hur den påverkar infrastrukturinvesteringarna i EU och med hänsyn till eventuell relevant utveckling på global nivå. Översynen kommer även att göra det möjligt att, om lämpligt, ändra bestämmelsen för att tillåta mer flexibilitet när det gäller infrastrukturprojekts finansieringsstruktur genom att utvidga behandlingen till att även omfatta infastrukturföretag. Kommissionen ska efter samråd med EBA rapportera om trenderna på marknaden för infrastrukturinvesteringar och dessa investeringars faktiska riskprofil och överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventuella lämpliga förslag.

Granskning av värdepappersföretag (kapitalkravsförordningen)

Granskningen enligt artikel 508.3 avseende värdepappersföretag befinner sig för närvarande i sin andra fas. I en första rapport som offentliggjordes i december 2015 konstaterade EBA att de bankliknande reglerna i kapitalkravsförordningen inte var ändamålsenliga för majoriteten av värdepappersföretag, med undantag för de systemviktigaste som medför ungefär samma risker som kreditinstitut. EBA utför, på kommissionens begäran, ytterligare analysarbete och datainsamling för att utforma en mer lämplig och proportionerlig kapitalbehandling för värdepappersföretag som omfattar alla parametrar i en eventuell ny ordning. EBA förväntas leverera sina slutliga slutsatser till kommissionen i juni 2017. Kommissionen har för avsikt att lägga fram lagstiftningsförslag om inrättande av särskilda tillsynsregler för icke-systemviktiga värdepappersföretag före slutet av 2017.

I avvaktan på att dessa förslag antas bör värdepappersföretag som inte är systemviktiga få tillämpa kapitalkravsförordningen i den version som gällde innan ändringarna träder i kraft. Systemviktiga värdepappersföretag ska däremot omfattas av den ändrade versionen av kapitalkravsförordningen. Därmed säkerställs att systemviktiga företag behandlas på lämpligt sätt samtidigt som det minskar regelbördan på icke-systemviktiga företag, som annars tillfälligt skulle behöva tillämpa nya regler avsedda för kreditinstitut och systemviktiga värdepappersföretag under perioden innan det slutliga antagandet av de särskilda tillsynsregler för värdepappersföretag som ska föreslås 2017.

Införa ett reviderat ramverk för ränterisk (kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet)

Till följd av utvecklingen inom Baselkommittén när det gäller mätning av ränterisker ska artiklarna 84 och 98 i kapitalkravsdirektivet och artikel 448 i kapitalkravsförordningen ändras för att införa ett reviderat ramverk för att fånga upp ränterisker för positioner utanför handelslagret. Ändringarna omfattar införandet av en gemensam schablonmetod som instituten kan använda för att täcka dessa risker eller som behöriga myndigheter får kräva att institutet använder när de system som utarbetats av institutet för att täcka dessa risker inte är tillfredsställande, ett förbättrat test för extremvärden och krav på offentliggörande av information. EBA får genom artikel 84 i kapitalkravsdirektivet dessutom i uppdrag att vidareutveckla schablonmetoden med beaktande av de kriterier och villkor som instituten bör följa för att identifiera, utvärdera, hantera och minska ränterisker och, i artikel 98 i kapitalkravsdirektivet, att definiera de sex chockscenarier som tillämpas på räntor och det gemensamma antagande som institut måste tillämpa för extremvärdestestet.

2016/0360 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande 14 ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande 15 ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)Efter den finanskris som bröt ut 2007–2008 genomförde unionen en genomgripande reform av regelverket för finansiella tjänster för att stärka motståndskraften hos sina finansinstitut. Reformen baserades till största delen på internationella standarder. En av många åtgärder som ingick i reformpaketet var antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 16 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36 17 , vilka stärkte tillsynskraven för kreditinstitut och värdepappersföretag.

(2)Även om reformen har gjort det finansiella systemet mer stabilt och motståndskraftigt mot många typer av störningar och kriser som kan tänkas ske i framtiden har den inte åtgärdat alla problem som har konstaterats. En viktigt skäl till detta var att internationella standardiseringsaktörer som Baselkommittén för banktillsyn (nedan kallad Baselkommittén) och rådet för finansiell stabilitet (nedan kallat FSB) vid den tidpunkten inte hade slutfört sitt arbete med att hitta internationellt överenskomna lösningar på dessa problem. I dag har arbetet med ytterligare viktiga reformer slutförts och det är därför lämpligt att åtgärda utestående problem.

(3)I sitt meddelande av den 24 november 2015 framhöll kommissionen vikten av ytterligare riskreducering och åtog sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag som skulle baseras på internationellt överenskomna standarder. Vikten av att ytterligare konkreta lagstiftningsåtgärder vidtas för att minska riskerna inom den finansiella sektorn framhölls även av rådet i dess slutsatser av den 17 juni 2016 och av Europaparlamentet i dess resolution av den 10 mars 2016 18 .

(4)Riskreducerande åtgärder bör inte bara stärka motståndskraften hos det europeiska banksystemet och marknadernas förtroende för det, utan även lägga grunden för fortsatta framsteg mot ett fullbordande av bankunionen. Åtgärderna bör även ta hänsyn till de mer allmänna utmaningar som unionens ekonomi står inför, i synnerhet behovet av att främja tillväxt och sysselsättning i en tid där de ekonomiska utsikterna är osäkra. Flera stora politiska initiativ har i detta sammanhang lanserats för att stärka unionens ekonomi, t.ex. investeringsplanen för Europa och kapitalmarknadsunionen. Det är därför viktigt att alla riskreducerande åtgärder fungerar på ett problemfritt sätt tillsammans med dessa politiska initiativ och de mer övergripande reformer som på senare tid har genomförts inom den finansiella sektorn.

(5)Bestämmelserna i denna ändringsförordning bör vara likvärdiga med internationella standarder och säkerställa fortsatt likvärdighet med Basel III-reglerna för direktiv 2013/36/EG och den här förordningen. Riktade justeringar för att ta hänsyn till unionens särdrag och även mer allmänna politiska överväganden bör vara begränsade i fråga om omfattning och giltighet i tiden för att inte undergräva tillsynsramens allmänna effektivitet.

(6)Befintliga riskreducerande åtgärder bör dessutom förbättras så att de kan tillämpas mer proportionerligt och inte leder till att regelefterlevnaden blir alltför betungande, i synnerhet för små och mindre komplexa institut.

(7)Bruttosoliditetsgrader bidrar till finansiell stabilitet genom att fungera som en säkerhetsspärr (backstop) för riskbaserade kapitalkrav och genom att begränsa uppbyggnaden av en alltför hög skuldsättningsgrad under konjunkturuppgångar. Ett bruttosoliditetskrav bör därför införas som ett komplement till det nuvarande systemet där bruttosoliditetsgraden rapporteras och offentliggörs.

(8)För att bruttosoliditetskravet inte ska ha en onödigt stor hämmande inverkan på institutens utlåning till företag och hushåll och för att förhindra oönskade negativa effekter på marknadens likviditet bör bruttosoliditetskravet fastställas på en nivå där det fungerar som en trovärdig säkerhetsspärr mot risken för en alltför låg bruttosoliditet men inte hindrar den ekonomiska tillväxten.

(9)Europeiska bankmyndigheten (EBA) slog i sin rapport till kommissionen 19 fast att en bruttosoliditetsgrad beräknad på kärnprimärkapitalet som kalibreras till 3 % för alla typer av kreditinstitut skulle fungera som en trovärdig säkerhetsspärr. Även på internationell nivå har Baselkommittén enats om ett bruttosoliditetskrav på 3 %. Bruttosoliditetskravet bör därför kalibreras till 3 %.

(10)Ett bruttosoliditetskrav på 3 % skulle emellertid ha en större hämmande inverkan på vissa affärsmodeller och affärsområden än andra. Offentliga utvecklingsbankers utlåning och offentligt garanterade exportkrediter skulle till exempel påverkas i oproportionerligt hög grad. Bruttosoliditetsgraden bör därför justeras för dessa typer av exponeringar.

(11)Bruttosoliditetsgraden bör dessutom inte undergräva institutens tillhandahållande av centrala clearingtjänster för sina kunder. Initiala marginalsäkerheter för centralt clearade derivattransaktioner som institut mottar i kontanter från sina kunder och sedan vidarebefordrar till centrala motparter bör därför undantas från exponeringsmåttet för bruttosoliditetsgraden.

(12)Baselkommittén har reviderat den internationella standarden för bruttosoliditetsgraden för att närmare ange vissa aspekter på dess utformning. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till den reviderade standarden så att spelreglerna blir mer likartade för institut hemmahörande i EU som är verksamma utanför unionen och för att säkerställa att bruttosoliditetsgraden fortsätter att vara ett effektivt komplement till de riskbaserade kapitalbaskraven.

(13)Baselkommittén överväger för närvarande att införa ett påslag på bruttosoliditetskravet för globala systemviktiga banker. Det slutliga resultatet av Baselkommitténs kalibreringsarbete bör leda till en diskussion om lämplig kalibrering av bruttosoliditetsgraden för systemviktiga institut i EU.

(14)Den 9 november 2015 offentliggjorde FSB ett dokument med villkor rörande den totala förlustabsorberingskapaciteten (nedan kallad TLAC-standarden) som antogs en vecka senare vid G20-ländernas toppmöte i Turkiet. Enligt TLAC-standarden ska globala systemviktiga banker (G-SIBs) hålla tillräckligt mycket starkt förlustabsorberande (nedskrivningsbara) skulder för att säkerställa en smidig och snabb förlustabsorbering och rekapitalisering i samband med resolution. I sitt meddelande av den 24 november 2015 åtog kommissionen sig att före utgången av 2016 lägga fram ett lagstiftningsförslag som gör det möjligt att genomföra TLAC-standarden inom den internationellt överenskomna tidsfristen, dvs. senast 2019.

(15)Ett genomförande av TLAC-standarden i unionen måste ta hänsyn till det befintliga minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder (nedan kallat MREL-kravet) som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU 20 . Eftersom TLAC-kravet och MREL-kravet eftersträvar samma mål, dvs. att säkerställa att institut har tillräcklig förlustabsorberingskapacitet, är de kompletterande delar av ett gemensamt regelverk. I praktiskt hänseende bör TLAC-standardens harmoniserade miniminivå för globala systemviktiga institut införas genom ändringar av förordning (EU) nr 575/2013, medan det institutspecifika tillägget för globala systemviktiga institut (G-SII) och det institutspecifika kravet för institut som inte är globala systemviktiga institut bör införas genom riktade ändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU och förordning (EU) nr 806/2014 21 . De relevanta bestämmelserna i den här förordningen, genom vilka TLAC-standarden införs, bör läsas tillsammans med bestämmelserna i den tidigare nämnda lagstiftningen och med direktiv 2013/36/EU.

(16)I enlighet med TLAC-standarden, som endast omfattar globala systemviktiga banker (G-SIBs), bör det minimikrav för kapitalbas och starkt förlustabsorberande skulder som införs genom denna förordning endast tillämpas på globala systemviktiga institut. De bestämmelser om kvalificerade skulder som införs genom denna förordning bör emellertid tillämpas på alla institut i överensstämmelse med de kompletterande justeringarna och kraven i direktiv 2014/59/EU.

(17)I överensstämmelse med TLAC-standarden bör kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder tillämpas på resolutionsenheter som antingen själva är globala systemviktiga institut eller tillhör en grupp som fastställts vara ett globalt systemviktigt institut. Kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör antingen tillämpas på individuell nivå eller på gruppnivå, beroende på om resolutionsenheterna är fristående institut utan dotterinstitut, eller moderföretag.

(18)Enligt direktiv 2014/59/EU får resolutionsverktyg inte bara användas i fråga om institut utan även i fråga om finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag. Precis som moderinstitut bör finansiella moderholdingföretag och blandade finansiella moderholdingföretag därför ha tillräcklig förlustabsorberingskapacitet.

(19)För att kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska vara effektivt måste de instrument som hålls för att uppfylla detta krav ha stark förlustabsorberingskapacitet. Skulder som är undantagna från det skuldnedskrivningsverktyg som avses i direktiv 2014/59/EU har inte den kapaciteten, vilket även gäller andra skulder som även om de i princip är nedskrivningsbara kan vara svåra att skriva ned i praktiken. Dessa skulder bör därför inte kunna räknas in i kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. Kapitalinstrument har liksom efterställda skulder stark förlustabsorberingskapacitet. Förlustabsorberingspotentialen hos skulder som likställs med vissa undantagna skulder bör dessutom medräknas upp till ett visst tak i överensstämmelse med TLAC-standarden.

(20)För att skulder inte ska räknas två gånger vid uppfyllandet av kravet för kapitalbas och kvalificerade skulder bör bestämmelser införas om avdrag för innehav av kvalificerade skuldposter som motsvarar den avdragsmetod för kapitalinstrument som redan beskrivs i förordning (EU) nr 575/2013. Enligt den metoden bör innehav av kvalificerade skuldinstrument först dras av från kvalificerade skulder och, om det inte finns tillräckliga skulder, från supplementärkapitalinstrumenten.

(21)TLAC-standarden innehåller vissa kvalificeringskriterier för skulder som är strängare än de nuvarande kvalificeringskriterierna för kapitalinstrument. Kvalificeringskriterierna för kapitalinstrument bör anpassas för att säkerställa samstämmighet fr.o.m. den 1 januari 2022 när det gäller att instrument som emitteras genom specialföretag inte ska vara kvalificerade.

(22)Sedan förordning (EU) nr 575/2013 antogs har den internationella standarden om hur instituts exponeringar mot centrala motparter ska behandlas ur tillsynssynpunkt ändrats för att förbättra behandlingen av instituts exponeringar mot kvalificerade centrala motparter. Viktiga revideringar av denna standard är bl.a. användningen av en gemensam metod för att fastställa kapitalbaskravet för exponeringar till följd av bidrag till obeståndsfonder, ett uttryckligt tak för de samlade kapitalbaskrav som tillämpas på exponeringar mot kvalificerade centrala motparter och en mer riskkänslig metod för att fastställa värdet på derivat vid beräkning av en kvalificerad central motparts hypotetiska resurser. Behandlingen av exponeringar mot centrala motparter som inte är kvalificerade ändrades emellertid inte. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en behandling som är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionens lagstiftning bör ändras för att införliva dessa standarder.

(23)För att säkerställa att instituten hanterar sina exponeringar i form av andelar eller aktier i fondföretag på ett tillfredsställande sätt bör bestämmelserna om hur sådana exponeringar ska behandlas vara riskkänsliga och öka transparensen när det gäller fondföretags underliggande exponeringar. Baselkommittén har därför antagit en reviderad standard som fastställer en tydlig hierarki av metoder för att beräkna riskvägda exponeringsbelopp när det gäller sådana exponeringar. Hierarkin beaktar graden av transparens när det gäller de underliggande exponeringarna. Förordning (EU) nr 575/2013 bör anpassas till dessa internationellt överenskomna bestämmelser.

(24)För att beräkna exponeringsvärdet för derivattransaktioner enligt motpartsriskreglerna kan instituten enligt förordning (EU) nr 575/2013 för närvarande välja mellan tre olika standardiserade metoder: schablonmetoden, marknadsvärderingsmetoden och den ursprungliga åtagandemetoden.

(25)Dessa standardiserade metoder beaktar emellertid inte den riskreducerande effekt som säkerheter har när det gäller exponeringarna. Kalibreringen av metoderna är föråldrad och tar inte hänsyn till den betydande volatilitet som observerades under finanskrisen. De beaktar inte heller de positiva effekterna av nettning. För att åtgärda dessa brister beslutade Baselkommittén att schablonmetoden och marknadsvärderingsmetoden skulle ersättas med en ny standardiserad metod för beräkning av värdet av derivatexponeringar, den s.k. schablonmetoden för motpartsrisk. Genom de reviderade internationella standarderna infördes en ny standardiserad metod som är bättre anpassad till en miljö med central clearing och unionens lagstiftning bör ändras för att införliva dessa standarder.

(26)Schablonmetoden för motpartsrisk är mer riskkänslig än schablonmetoden och marknadsvärderingsmetoden och bör därför leda till kapitalbaskrav som bättre avspeglar de risker som är förbundna med institutens derivattransaktioner. Schablonmetoden för motpartsrisk är samtidigt mer komplicerad att använda för instituten. För vissa av de institut som för närvarande använder marknadsvärderingsmetoden kan schablonmetoden för motpartsrisk visa sig vara alltför komplicerad och betungande. För dessa institut bör en förenklad version av schablonmetoden för motpartsrisk införas. Eftersom en sådan förenklad version är mindre riskkänslig än schablonmetoden för motpartsrisk bör den kalibreras på ett sätt som säkerställer att den inte underskattar exponeringsvärdet av derivattransaktioner.

(27)För institut med mycket begränsade derivatexponeringar och som för närvarande använder den ursprungliga åtagandemetoden kan både schablonmetoden för motpartsrisk och den förenklade schablonmetoden för motpartsrisk vara alltför komplicerade att tillämpa. Den ursprungliga åtagandemetoden bör därför vara förbehållen sådana institut, men revideras för att åtgärda de största bristerna.

(28)Tydliga kriterier bör införas för att vägleda institut i valet av metod. Kriterierna bör baseras på omfattningen av ett instituts derivatverksamhet, eftersom den visar med vilken komplexitetsgrad institutet bör kunna beräkna exponeringsvärdet.

(29)Under finanskrisen drabbades vissa institut etablerade i unionen av betydande förluster i handelslagret. För några av dem visade sig kapitalkravet vara otillräckligt för att täcka dessa förluster och de tvingades begära extraordinärt finansiellt stöd från staten. Dessa iakttagelser fick Baselkommittén att åtgärda ett antal brister i tillsynsbehandlingen av positioner i handelslagret avseende kapitalbaskraven för marknadsrisk.

(30)En första omgång reformer överenskoms på internationell nivå 2009 och införlivades med unionens lagstiftning genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU 22 .

(31)Reformen från 2009 åtgärdade emellertid inte de strukturella bristerna i standarderna när det gäller kapitalbaskrav för marknadsrisk. Bristen på tydlighet när det gäller gränsen mellan handelslager och bankbok skapade utrymme för regelarbitrage, medan bristen på riskkänslighet hos kapitalbaskravet för marknadsrisk innebar att det inte var möjligt att beakta samtliga risker som institut var exponerade för.

(32)För att åtgärda dessa brister gjorde Baselkommittén därför en grundlig genomgång av handelslagret (den s.k. Fundamental review of the trading book – FRTB). Detta arbete avslutades i januari 2016. FRTB-standarderna innebär att marknadsriskreglerna blir mer riskkänsliga genom att det fastställs ett kapitalbaskrav som är mer proportionerligt mot riskerna i positionerna i handelslagret och de förtydligar även gränsen mellan bankbok och handelslager.

(33)Genomförandet av FRTB-standarderna i unionen måste ske på ett sätt som inte stör de finansiella marknadernas funktion i unionen. Konsekvensbedömningar av FRTB-standarderna som har genomförts nyligen visar att genomförandet av dem förväntas leda till en kraftig ökning av det samlade kapitalbaskravet för marknadsrisk. För att undvika en plötslig nedgång i handelsverksamheten i unionen bör en infasningsperiod därför införas så att institut kan räkna med den samlade nivå av kapitalbaskrav för marknadsrisk som blir följden av införlivandet av FRTB-standarderna i unionen. Särskild uppmärksamhet bör dessutom ägnas särdrag hos handelsverksamheten i Europa och anpassningarna till kapitalbaskraven för statsobligationer och säkerställda obligationer samt enkla, transparenta och standardiserade värdepapperiseringar.

(34)En proportionerlig behandling av marknadsrisk bör även tillämpas på institut med begränsad verksamhet i handelslagret, så att fler institut med mindre handelsverksamhet kan tillämpa kreditriskreglerna för positioner i bankboken på det sätt som anges i en reviderad version av undantaget för mindre verksamhet i handelslagret. Institut med ett medelstort handelslager bör få använda en förenklad schablonmetod för beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisk i överensstämmelse med den metod som för närvarande används enligt förordning (EU) nr 575/2013.

(35)Regelverket för stora exponeringar bör förstärkas för att förbättra institutens förmåga att absorbera förluster och bättre uppfylla internationella standarder. Kapital av högre kvalitet bör därför användas som kapitalbas vid beräkning av gränsen för stora exponeringar, och exponeringar mot kreditderivat bör beräknas genom schablonmetoden för motpartsrisk. Gränsen för exponeringar som globala systemviktiga banker (G-SIBs) får ha gentemot andra globala systemviktiga banker bör dessutom sänkas för att minska de systemrisker som är förknippade med kopplingarna mellan stora institut och de följder en global systemviktig banks fallissemang kan få för den finansiella stabiliteten.

(36)Likviditetstäckningsgraden säkerställer att kreditinstitut och systemviktiga värdepappersföretag kan stå emot allvarlig stress på kort sikt, men säkerställer inte att samma kreditinstitut och värdepappersföretag har en stabil finansieringsstruktur på längre sikt. Det har därför blivit uppenbart att ett detaljerat bindande krav på stabil finansiering som ska uppfyllas fortlöpande bör utformas på EU-nivå för att förhindra alltför stora löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder och ett alltför starkt beroende av kortfristig marknadsfinansiering.

(37)Regler bör därför antas som är förenliga med Baselkommitténs standarder för stabil finansiering i syfte att definiera ett krav på stabil finansiering som utgörs av kvoten mellan den stabila finansiering som är tillgänglig för ett institut och dess behov av stabil finansiering över en ettårsperiod. Det är detta som är den bindande stabila nettofinansieringskvoten (NSFR). Tillgänglig stabil finansiering bör beräknas genom att institutets skulder och lagstadgade kapital multipliceras med lämpliga faktorer som tar hänsyn till hur säkra de är som finansieringskällor över den stabila nettofinansieringskvotens ettårsperspektiv. Behovet av stabil finansiering bör beräknas genom att institutets tillgångar och exponeringar utanför balansräkningen multipliceras med lämpliga faktorer som tar hänsyn till deras likviditetsegenskaper och återstående löptid över NSFR:s ettårsperspektiv.

(38)Den stabila nettofinansieringskvoten bör uttryckas i procent och vara lägst 100 %, vilket visar att ett institut har tillräcklig stabil finansiering för att under en ettårsperiod täcka sina finansieringsbehov under båda normala och stressade förhållanden. Skulle den stabila nettofinansieringskvoten sjunka under 100-procentsgränsen bör institutet uppfylla de särskilda krav som fastställs i artikel 414 i förordning (EU) nr 575/2013 för att utan dröjsmål återställa sin stabila nettofinansieringskvot till miniminivån. De tillsynsåtgärder som vidtas om kravet inte uppfylls bör inte vara automatiska, utan behöriga myndigheter bör bedöma orsakerna till att NSFR-kravet inte uppfylls innan de beslutar om eventuella tillsynsåtgärder.

(39)I enlighet med EBA:s rekommendationer i rapporten av den 15 december 2015, som upprättades i enlighet med artikel 510.1 och 510.2 i förordning (EU) nr 575/2013, bör reglerna för beräkning av den stabila nettofinansieringskvoten ligga nära Baselkommitténs standarder, inbegripet hur dessa standarder ändras när det gäller behandlingen av derivattransaktioner. Vikten av att ta hänsyn till vissa europeiska särdrag för att säkerställa att NSFR-kravet inte hindrar finansieringen av den europeiska reala ekonomin gör det emellertid motiverat att göra vissa justeringar av Baselkommitténs NSFR-krav vid fastställandet av det europeiska NSFR-kravet. Sådana justeringar av hänsyn till det europeiska sammanhanget rekommenderas i EBA:s NSFR-rapport och handlar främst om den särskilda behandlingen av i) pass through-modeller i allmänhet och emission av säkerställda obligationer i synnerhet, ii) handelsfinansieringsverksamhet, iii) centraliserat reglerat sparande, iv) garanterade bostadslån, och v) kreditföreningar. Den särskilda behandling som föreslås motsvarar i stort sett förmånsbehandlingen av dessa aktiviteter i samband med den europeiska likviditetstäckningsgraden jämfört med Baselkommitténs likviditetstäckningsgrad. Eftersom den stabila nettofinansieringskvoten utgör ett komplement till likviditetstäckningsgraden bör dessa två kvoter överensstämma i fråga om definition och kalibrering. Detta gäller särskilt de faktorer avseende behovet av stabil finansiering som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar i likviditetstäckningsgraden vid beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten, som ska ta hänsyn till definitioner och nedsättningar i den europeiska likviditetstäckningsgraden, oberoende av uppfyllandet av allmänna och operativa krav som fastställts för beräkningen av likviditetstäckningsgraden, men som inte är lämpliga för ettårsperspektivet i beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten.

(40)Utöver hänsyn till europeiska särdrag kan den strikta behandlingen av derivattransaktioner i Baselreglernas NSFR-krav ha en betydande inverkan på institutens derivatverksamhet och följaktligen på de europeiska finansmarknaderna och på slutanvändarnas möjligheter att göra vissa transaktioner. Införandet av Baselreglernas NSFR-krav kan i olämplig och oproportionerlig grad påverka derivattransaktioner och vissa sammankopplade transaktioner, inbegripet clearingverksamhet, om det sker utan omfattande kvantitativa konsekvensbedömningar och offentligt samråd. Det tillkommande kravet om att 20 % i stabil finansiering ska hållas mot bruttoderivatskulder betraktas allmänt som ett grovt mått som överskattar de tillkommande finansieringsriskerna till följd av en potentiell ökning av derivatskulderna över en ettårsperiod. Det verkar därför rimligt att anta ett annat, mer riskkänsligt mått för att inte störa de europeiska finansmarknadernas funktion och tillhandahållandet av risksäkringsverktyg för institut och slutanvändare, däribland företag, i syfte att säkerställa deras finansiering som ett av kapitalmarknadsunionens mål.

För derivattransaktioner utan marginalsäkerhet, där den framtida finansieringsrisken beror på oförutsägbara händelser, t.ex. att kreditvärdigheten skulle sjunka under en nivå och utlösa krav på ställande av säkerheter (s.k. rating triggers), och för vilka det bästa närmevärdet är det marknadsvärde som skulle motsvara finansieringsbehovet om en sådan händelse skulle inträffa, bör en faktor avseende behovet av stabil finansering (nedan kallad RSF-faktor) på 10 % tillämpas på deras bruttoderivatskulder. En RSF-faktor på 20 % förefaller vara alltför försiktigt beräknad. För derivattransaktioner med marginalsäkerheter införs en möjlighet för institut som använder schablonmetoden för motpartsrisk att antingen tillämpa Baselstandardens RSF-faktor på 20 % eller deras potentiella framtida exponering (nedan kallat PFE), beräknad enligt schablonmetoden för motpartsrisk. Institut som inte använder schablonmetoden för motpartsrisk har mycket små derivatportföljer och bör undantas från detta krav. Detta tillvägagångssätt är mer riskkänsligt och bör, eftersom det är avsett för motpartsrisk och för beräkning av bruttosoliditetsgraden, inte utgöra någon ytterligare börda för instituten.

(41)Syftet med den asymmetriska behandlingen i Baselreglerna mellan kortfristig finansiering, t.ex. repor (vilka inte anses bidra med stabil finansiering) och kortfristig utlåning, t.ex. omvända repor (visst behov av stabil finansiering – 10 % om säkerhet ställs i form av högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 såsom de definieras i likviditetstäckningsgraden och 15 % för övriga transaktioner) med finansiella kunder, är att motverka alltför omfattande kopplingar avseende kortfristig upplåning mellan finansiella kunder, eftersom sådana gör det svårare att försätta ett visst institut i resolution utan riskspridning till det övriga finansiella systemet i händelse av fallissemang. Kalibreringen av denna asymmetri är emellertid överdrivet försiktig och kan påverka likviditeten hos värdepapper som vanligtvis används som säkerhet i kortfristiga transaktioner, i synnerhet statsobligationer, eftersom institut förmodligen kommer att minska sin verksamhet på repomarknader. Det kan även undergräva marknadsgarantverksamhet, eftersom repomarknaderna underlättar hanteringen av den nödvändiga inventeringen, och därmed motverka målen med kapitalmarknadsunionen. Detta skulle dessutom göra det svårare att snabbt omsätta värdepapperen i kontanter till ett bra pris, vilket kan hota likviditetstäckningsgradens effektivitet eftersom syftet med denna är att det ska finnas en buffert av likvida tillgångar som lätt kan omsättas i kontanter om det uppstår likviditetsstress. Kalibreringen av denna asymmetri kan i sista hand påverka likviditeten på interbankmarknaderna, framför allt likviditetsförvaltningen, eftersom det blir dyrare för banker att ge kortfristiga lån till varandra. Den asymmetriska behandlingen bör behållas, men RSF-faktorerna sänkas till 5 % respektive 10 % (i stället för 10 % och 15 %).

(42)Förutom den ändrade kalibreringen av Baselreglernas RSF-faktor för kortfristiga omvända repor med finansiella kunder som har statsobligationer som säkerhet (RSF-faktor på 5 % i stället för 10 %) har det visat sig krävas vissa andra justeringar för att säkerställa att införandet av den stabila nettofinansieringskvoten inte har negativa effekter på likviditeten på statsobligationsmarknaderna. Den RSF-faktor på 5 % i Baselreglerna som tillämpas på högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 innebär att institut skulle behöva ha denna procentuella andel långfristig finansiering utan säkerhet oavsett hur länge de räknar med att hålla sådana statsobligationer. Detta kan potentiellt skapa ytterligare incitament för institut att placera likviditet hos centralbanker i stället för att agera som primary dealers och tillföra likviditet till statsobligationsmarknaderna. Den är dessutom inte förenlig med likviditetstäckningsgraden, där dessa tillgångars fullständiga likviditet är medräknad även under perioder av allvarlig likviditetsstress (0 % nedsättning). RSF-faktorn för högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i EU:s likviditetstäckningsgrad, exklusive säkerställda obligationer av extremt hög kvalitet, bör därför sänkas från 5 % till 0 %.

(43)Alla högkvalitativa likvida tillgångar på nivå 1 enligt definitionen i EU:s likviditetstäckningsgrad, exklusive säkerställda obligationer av extremt hög kvalitet, som ställs som variationsmarginaler i derivatkontrakt bör dessutom kvittas mot derivattillgångar, medan Baselstandarden endast godtar kontanter som respekterar bruttosoliditetsreglernas villkor för kvittning av derivattillgångar. Denna utökade omfattning av tillgångar som ställs som variationsmarginaler kommer att bidra till likviditeten på statsobligationsmarknaderna, undvika att bestraffa slutanvändare som håller stora volymer statsobligationer men inte mycket kontanter (t.ex. pensionsfonder) och förhindra ytterligare spänningar när det gäller efterfrågan på kontanter på repomarknaderna.

(44)Den stabila nettofinansieringskvoten bör tillämpas på institut både individuellt och på gruppnivå, såvida inte behöriga myndigheter beviljar undantag från NSFR-kravet i enskilda fall. Tillämpningsområdet blir därmed detsamma som för den likviditetstäckningsgrad till vilken NSFR-kravet utgör ett komplement. Om undantag från tillämpningen av NSFR-kravet inte har beviljats på individuell nivå bör transaktioner mellan två institut som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem i princip vara föremål för symmetriska faktorer avseende tillgänglig stabil finansiering och behov av stabil finansiering för att undvika förlust av finansiering på den inre marknaden och för att inte försvåra en effektiv likviditetsförvaltning i europeiska grupper med central likviditetsförvaltning. En sådan symmetrisk förmånsbehandling bör endast tillåtas för gruppinterna transaktioner om alla nödvändiga garantier finns på plats, på grundval av ytterligare kriterier för gränsöverskridande transaktioner och bara med de berörda behöriga myndigheternas förhandsgodkännande, eftersom det inte kan förutsättas att institut som har svårt att uppfylla sina betalningsskyldigheter alltid kommer att få finansiellt stöd från andra företag som tillhör samma grupp eller samma institutionella skyddssystem.

(45)Konsolideringen av dotterföretag i tredjeländer bör ta vederbörlig hänsyn till de krav på stabil finansiering som tillämpas i dessa länder. Konsolideringsreglerna i unionen bör följaktligen inte införa en mer gynnsam behandling för tillgänglig stabil finansiering och behov av stabil finansiering i dotterföretag i tredjeländer än behandlingen enligt dessa tredjeländers nationella lagstiftning.

(46)Kommissionen ska i enlighet med artikel 508.3 i förordning (EU) nr 575/2013 rapportera om en lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag och, om lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag. Fram till dess att den bestämmelsen börjar tillämpas bör andra värdepappersföretag än systemviktiga värdepappersföretag fortsätta att vara underställda medlemsstaternas nationella lagstiftning om kravet på stabil nettofinansiering. För att möjliggöra en lämplig beräkning av NSFR-kravet på gruppnivå bör andra värdepappersföretag än systemviktiga värdepappersföretag emellertid, om de tillhör en bankgrupp, omfattas av det NSFR-krav som fastställs i förordning (EU) nr 575/2013 på gruppnivå.

(47)Institut bör vara skyldiga att rapportera till sina behöriga myndigheter det bindande, detaljerade NSFR-kravet i rapporteringsvalutan för alla poster och separat för poster uttryckta i varje väsentlig valuta för att säkerställa en lämplig kontroll av möjliga valutaobalanser. NSFR-kravet bör inte underkasta institut dubbla rapporteringskrav eller rapporteringskrav som inte överensstämmer med gällande regler, och institut bör få tillräckligt med tid på sig att förbereda sig för införandet av nya rapporteringskrav.

(48)Eftersom en grundläggande förutsättning för ett sunt banksystem är att marknaden får användbar och jämförbar information om institutens gemensamma viktiga riskmått är det nödvändigt att minska informationsasymmetrin så mycket som möjligt och göra det lättare att jämföra kreditinstituts riskprofiler inom och mellan jurisdiktioner. I januari 2015 offentliggjorde Baselkommittén reviderade krav på offentliggörande av information i pelare 3 som ska förbättra jämförbarheten, kvaliteten och enhetligheten i den regulatoriska information som instituten måste lämna till marknaden. Nuvarande krav på offentliggörande av information bör därför ändras för att genomföra dessa nya internationella standarder.

(49)I kommissionens remissförfarande om EU:s regelverk för finansiella tjänster visade svaren att de nuvarande kraven på offentliggörande av information ansågs vara oproportionerliga och betungande för mindre institut. Utan att det påverkar ytterligare anpassning av kraven på offentliggörande av information till internationella standarder bör små och mindre komplexa institut inte behöva offentliggöra information lika ofta eller lika detaljerad information som sina större motsvarigheter, vilket skulle minska den administrativa bördan för dem.

(50)Vissa förtydliganden bör göras när det gäller kraven på offentliggörande av ersättningar. Institut som omfattas av ett undantag från vissa ersättningsregler bör dessutom vara skyldiga att offentliggöra information om detta undantag.

(51)Tillämpningen av reglerna om avsättningar för förväntade kreditförluster till följd av den reviderade internationella redovisningsstandarden om finansiella instrument (IFRS 9) kan leda till att institutens kapitaltäckningsgrad plötsligt ökar betydligt. Medan diskussionerna fortfarande pågår om hur effekten av ökade förväntade kreditförluster bör behandlas ur tillsynssynpunkt, och för att förhindra en omotiverad negativ inverkan på kreditinstitutens utlåning, bör de stegvis ökande avsättningarna för kreditrisk enligt IFRS 9 införas i etapper.

(52)Små och medelstora företag utgör en av stöttepelarna i unionens ekonomi eftersom de spelar en viktig roll när det gäller att skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Eftersom små och medelstora företag medför en lägre systemrisk än större företag bör kapitalkraven för små och medelstora företags exponeringar vara lägre än för stora företag för att säkerställa en optimal bankfinansiering av små och medelstora företag. För närvarande omfattas små och medelstora företags exponeringar upp till 1,5 miljoner EUR av en reducering av det riskvägda exponeringsbeloppet med 23,81 %. Eftersom gränsen på 1,5 miljoner EUR när det gäller små och medelstora företags exponeringar inte är knuten till en ökad risk för företaget bör sänkningen av kapitalkraven utvidgas till att omfatta små och medelstora företags exponeringar över taket på 1,5 miljoner EUR och för den överskjutande delen uppgå till en reducering av det riskvägda exponeringsbeloppet med 15 %.

(53)Infrastrukturinvesteringar är avgörande för att stärka Europas konkurrensförmåga och stimulera skapandet av arbetstillfällen. Den ekonomiska återhämtningen och framtida tillväxten i unionen är i hög grad beroende av tillgången till kapital för strategiska infrastrukturinvesteringar av europeisk betydelse, i synnerhet investeringar i bredbands- och energinät samt i transportinfrastruktur, framför allt i industricentrum, utbildning, forskning och innovation, samt förnybar energi och energieffektivitet. Syftet med investeringsplanen för Europa är att uppmuntra ytterligare finansiering av bärkraftiga infrastrukturprojekt genom att bl.a. mobilisera flera privata finansieringskällor. För flera potentiella investerare är det största problemet den upplevda bristen på bärkraftiga projekt och den begränsade möjligheten att göra lämpliga riskbedömningar på grund av projektens inneboende komplexitet.

(54)För att uppmuntra privata investeringar i infrastrukturprojekt är det därför nödvändigt att skapa en regelmiljö som uppmuntrar infrastrukturprojekt av hög kvalitet och minskar risken för investerare. Framför allt bör kapitalkraven för exponeringar mot infrastrukturprojekt sänkas, förutsatt att projekten uppfyller ett antal kriterier som minskar deras riskprofil och gör kassaflödet mer förutsägbart. Kommissionen bör se över bestämmelsen senast [tre år efter ikraftträdandet] för att bedöma a) dess inverkan på volymen av infrastrukturinvesteringar som görs av institut och investeringarnas kvalitet i ljuset av EU:s mål att övergå till en koldioxidsnål och klimattålig kretsloppsekonomi, och b) dess lämplighet ur ett tillsynsperspektiv. Kommissionen bör även överväga om tillämpningsområdet bör utvidgas till att även omfatta företags infrastrukturinvesteringar.

(55)Enligt artikel 508.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/20132 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om en lämplig ordning för tillsyn av värdepappersföretag och företag som avses i artikel 4.1 led 2 b och c, vilken om lämpligt ska följas av ett lagstiftningsförslag. Genom lagstiftningsförslaget kan nya krav införas för dessa företag. För att säkerställa proportionalitet och undvika onödiga och återkommande regeländringar bör värdepappersföretag som inte är systemviktiga därför inte behöva uppfylla de nya bestämmelserna genom vilka förordning (EU) nr 575/2013 ändras. Värdepappersföretag som medför samma systemrisk som kreditinstitut bör emellertid omfattas av samma krav som kreditinstitut.

(56)Mot bakgrund av den starkare gruppbaserade tillsyn som är en följd av skärpta tillsynsregler och upprättandet av bankunionen är det önskvärt att institut i större utsträckning utnyttjar fördelarna med den inre marknaden, bl.a. för att säkerställa en effektiv kapital- och likviditetsförvaltning inom hela gruppen. Möjligheten att bevilja undantag från kraven på individuell nivå för dotter- eller moderinstitut bör därför finnas för gränsöverskridande grupper, under förutsättning att det finns tillräckliga garantier för att de undantagna instituten kommer att ha tillräckligt med kapital och likviditet. Om alla sådana garantier finns är det den behöriga myndigheten som fattar beslut om huruvida sådana undantag ska beviljas. Behöriga myndigheter bör motivera sina beslut.

(57)För att göra det lättare för instituten att följa reglerna i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU, samt de tekniska standarder för tillsyn, tekniska standarder för genomförande, riktlinjer och mallar som antas för att genomföra dessa regler, bör EBA utveckla ett it-verktyg som kan vägleda instituten när det gäller relevanta bestämmelser, standarder och mallar utifrån deras storlek och affärsmodell.

(58)För att göra det lättare att jämföra den information som offentliggörs bör EBA få i uppdrag att utarbeta standardiserade mallar för offentliggörande av information som omfattar alla väsentliga krav på offentliggörande i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013. Vid utarbetandet av dessa standarder bör EBA ta hänsyn till institutens storlek och komplexitet, liksom till typen av risk och risknivån i deras verksamhet.

(59)För att säkerställa en lämplig definition av vissa särskilda tekniska bestämmelser i förordning (EU) nr 575/2013 och för att ta hänsyn till utvecklingen på internationell nivå bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller förteckningen över produkter eller tjänster vars tillgångar och skulder kan anses vara beroende av varandra och när det gäller fastställandet av hur derivat, utlåning mot säkerhet och kapitalmarknadsdrivna transaktioner och transaktioner med finansiella kunder utan säkerhet och med mindre än sex månaders löptid ska behandlas vid beräkningen av den stabila nettofinansieringskvoten.

(60)Kommissionen bör anta EBA:s förslag till tekniska standarder för tillsyn gällande kapitalbaskrav för marknadsrisk i positioner utanför handelslagret, instrument exponerade för kvarstående risk, beräkningar avseende plötsligt fallissemang, tillstånd att använda interna modeller för marknadsrisk, utfallstester, resultatanalys, icke modellerbara riskfaktorer och fallissemangsrisken i internmodellmetoden för marknadsrisk genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Det är särskilt viktigt att kommissionen under beredningsarbetet genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå. Kommissionen och EBA bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till dessa instituts, och deras verksamhets, karaktär, storlek och komplexitet.

(61)För tillämpningen av reglerna om stora exponeringar bör kommissionen, genom antagande av akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, fastställa under vilka omständigheter villkoren för förekomst av en grupp av kunder med inbördes anknytning är uppfyllda och hur värdet av exponeringar till följd av de kontrakt som avses i bilaga II och kreditderivat som inte ingås direkt med kunder utan är underliggande i skuld- eller aktieinstrument som har emitterats av en kund ska beräknas, samt i vilka fall och hur länge behöriga myndigheter kan tillåta att exponeringsgränsen överskrids. Kommissionen bör även utfärda en teknisk standard för tillsyn för att fastställa hur stora exponeringar ska rapporteras i fråga om format och frekvens, samt kriterier för att identifiera de skuggbanker som rapporteringsskyldigheterna avseende stora exponeringar avser.

(62)När det gäller motpartsrisk bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen avseende definitionen av aspekter som rör väsentliga riskdrivare i transaktioner, regulatoriskt delta och tillägget för råvaruriskkategorin.

(63)Innan akter antas i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är det ytterst viktigt att kommissionen under beredningsarbetet genomför lämpliga samråd, inbegripet på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016. För att säkerställa lika delaktighet i utarbetandet av delegerade akter får Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och experterna har systematiskt möjlighet att delta i mötena i kommissionens expertgrupper som ansvarar för utarbetandet av delegerade akter.

(64)För att kunna reagera mer effektivt på utvecklingen över tid när det gäller krav på offentliggörande på internationell nivå och inom unionen bör kommissionen ha mandat att ändra kraven på offentliggörande i förordning (EU) nr 575/2013 genom en delegerad akt.

(65)EBA bör rapportera om hur proportionaliteten i unionens samlade regler om tillsynsrapportering kan förbättras i fråga om räckvidd, detaljnivå eller frekvens.

(66)Vid tillämpningen av kapitalbaskraven för exponeringar i form av andelar eller aktier i fondföretag bör kommissionen anta en teknisk standard för tillsyn för att fastställa hur instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet enligt den mandatbaserade metoden om någon av de nödvändiga uppgifterna inte är tillgänglig.

(67)Eftersom målen med denna förordning, dvs. att stärka och förbättra befintlig unionslagstiftning som säkerställer enhetliga tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva, utan på grund av deras omfattning och verkningar kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(68)Med tanke på att behandlingen av exponeringar mot kvalificerade centrala motparter, närmare bestämt institutens bidrag till kvalificerade centrala motparters obeståndsfonder, ändras, bör en ändring även göras av relevanta bestämmelser i förordning (EU) nr 648/2012 som infördes i den förordningen genom förordning (EU) nr 575/2013 och som närmare fastställde beräkningen av det hypotetiska kapital hos centrala motparter som instituten därefter använder för att beräkna sina kapitalbaskrav.

(69)Vissa bestämmelser om nya krav på kapitalbas och kvalificerade skulder genom vilka TLAC-standarden genomförs bör i enlighet med internationella överenskommelser börja tillämpas den 1 januari 2019.

(70)Förordning (EU) nr 575/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

Artikel 1

Förordning (EG) nr 575/2013 ska ändras på följande sätt:

(1)Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1
Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs enhetliga regler för allmänna tillsynskrav som institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som omfattas av direktiv 2013/36/EU ska uppfylla med avseende på följande punkter:

(a)Kapitalbaskrav rörande fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av kreditrisk, marknadsrisk, operativ risk och avvecklingsrisk.

(b)Krav på begränsning av stora exponeringar.

(c)Likviditetskrav som rör fullständigt mätbara, enhetliga och standardiserade delar av likviditetsrisk.

(d)Rapporteringskrav i fråga om leden a, b, c och bruttosoliditet.

(e)Krav på offentliggörande av information.

I denna förordning fastställs enhetliga regler för kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder som resolutionsenheter som är globala systemviktiga institut, en del av globala systemviktiga institut eller väsentliga dotterbolag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU ska uppfylla.

Denna förordning reglerar inte de offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut som anges i direktiv 2013/36/EU.”.

(2)Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2
Tillsynsbefogenheter

1.För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i direktiv 2013/36/EU och i denna förordning.

2.För att säkerställa att denna förordning efterlevs ska resolutionsmyndigheterna ha de befogenheter och följa de förfaranden som fastställs i direktiv 2014/59/EU och i denna förordning.

3.För att säkerställa att kraven för kapitalbas och kvalificerade skulder efterlevs ska de behöriga myndigheterna och resolutionsmyndigheterna samarbeta.".

(3)Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1.7 ska ersättas med följande:

”(7)    företag för kollektiva investeringar eller fond: ett fondföretag enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG 23 eller en alternativ investeringsfond (AIF) enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU 24 .”.

(b)Punkt 1.20 ska ersättas med följande:

”(20) finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen är institut eller finansiella institut och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag.

Finansiella instituts dotterföretag är huvudsakligen institut eller finansiella institut om åtminstone ett av dem är ett institut och mer än 50 % av det egna kapitalet, de konsoliderade tillgångarna, inkomsterna, personalen eller någon annan indikator som bedöms vara relevant av den myndighet som är behörig för det finansiella institutet har anknytning till dotterföretag som är institut eller finansiella institut.”.

(c)Punkt 1.26 ska ersättas med följande:

”(26) finansiellt institut: ett företag som inte är ett institut eller ett renodlat industriellt holdingföretag men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att bedriva en eller flera av de verksamheter som anges i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I till direktiv 2013/36/EU, inbegripet finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, betalningsinstitut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG 25 och kapitalförvaltningsbolag, men däremot inte försäkringsholdingföretag och försäkringsholdingföretag med blandad verksamhet enligt definitionerna i artikel 212.1 f och g i direktiv 2009/138/EG.”.

(d)I punkt 1.39 ska följande stycke införas:

”Två eller flera fysiska eller juridiska personer som på grund av sin direkta exponering mot samma centrala motpart i samband med clearingverksamhet uppfyller villkoren i led a eller b anses inte utgöra en grupp av kunder med inbördes anknytning.”.

(e)I punkt 1.71 ska den inledande meningen i led b ersättas med följande:

”(b) vid tillämpning av artikel 97, summan av".

(f)I punkt 1.72 ska led a ersättas med följande:

”(a) Den är en reglerad marknad eller en marknad i tredjeland som anses vara likvärdig med en reglerad marknad i enlighet med förfarandet i artikel 25.4 a i direktiv 2014/65/EU.".

(g)Punkt 1.86 ska ersättas med följande:

”(86) handelslager: alla positioner i finansiella instrument och råvaror som innehas av ett institut, antingen i avsikt att bedriva handel, för att säkra antingen positioner som innehas i avsikt att bedriva handel eller de positioner som avses i artikel 104.2, men inte de positioner som avses i artikel 104.3.”.

(h)Punkt 1.91 ska ersättas med följande:

”(91) marknadsexponering: nuvarande exponering, inbegripet en variationsmarginal som ska ställas till en clearingmedlem men som denne ännu inte mottagit, och en clearingmedlems eller kunds potentiella framtida exponering mot en central motpart till följd av sådana kontrakt och transaktioner som anges i artikel 301.1 led a, b och c, samt initial marginalsäkerhet.

(i)Punkt 1.96 ska ersättas med följande:

”(96) intern säkring: en position som i väsentlig grad täcker komponentriskdelen mellan en position i ett handelslager och en eller flera positioner utanför handelslagret eller mellan två handlarbord.”.

(j)I punkt 1 ska följande led läggas till:

(129) resolutionsmyndighet: en resolutionsmyndighet enligt definitionen i artikel 2.1 led 18 i direktiv 2014/59/EU.

(130) resolutionsenhet: en resolutionsenhet enligt definitionen i artikel 2.1 led 83a i direktiv 2014/59/EU.

(131) resolutionskoncern: en resolutionskoncern enligt definitionen i artikel 2.1 led 83b i direktiv 2014/59/EU.

(132) globalt systemviktigt institut: ett globalt systemviktigt institut fastställt i enlighet med artikel 131.1 och 131.2 i förordning (EU) nr 2013/36.

(133) globalt systemviktig institut hemmahörande utanför EU: globala systemviktiga bankgrupper eller banker som inte är globala systemviktiga institut och som anges i den förteckning över globala systemviktiga banker som offentliggörs och regelbundet uppdateras av FSB.

(134) större dotterföretag: ett dotterföretag som på individuell nivå eller gruppnivå uppfyller något av följande villkor:

(a)Dotterföretaget innehar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade riskvägda tillgångar.

(b)Dotterföretaget genererar mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets totala rörelseintäkter.

(c)Dotterbolagets totala exponeringsmått för bruttosoliditetsgraden utgör mer än 5 % av det ursprungliga moderföretagets konsoliderade exponeringsmått för bruttosoliditetsgraden.

(135) G-SII-enhet: en juridisk person som är ett globalt systemviktigt institut, en del av ett globalt systemviktigt institut eller en del av ett globalt systemviktigt institut hemmahörande utanför EU.

(136) skuldnedskrivningsverktyget: det skuldnedskrivningsverktyg som definieras i artikel 2.1 led 57 i direktiv 2014/59/EU.

(137) grupp: en grupp av företag, varav minst ett är ett institut och som består av ett moderföretag och dess dotterföretag, eller av företag som är knutna till varandra genom ett sådant förhållande som avses i artikel 22 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU 26 .

(138) transaktion för värdepappersfinansiering: repa, värdepappers- eller råvarulån eller marginalutlåningstransaktion.

(139) systemviktigt värdepappersföretag: ett värdepappersföretag som har fastställts vara ett globalt systemviktigt institut eller ett annat systemviktigt institut i enlighet med artikel 131.1, 131.2 eller 131.3 i direktiv 2013/36/EU.

(140) initial marginalsäkerhet: varje säkerhet, med undantag för variationsmarginaler, som mottas av eller ställs till ett företag för att täcka en transaktions eller en transaktionsportföljs nuvarande och potentiella framtida exponering under den tidsperiod som krävs för att avveckla dessa transaktioner, eller återsäkra deras marknadsrisk, när motparten i transaktionen eller transaktionsportföljen har fallerat.

(141) marknadsrisk: risken för förluster till följd av marknadsprisrörelser.

(142) valutarisk: risken för förluster till följd av växelkursrörelser.

(143) råvarurisk: risken för förluster till följd av råvaruprisrörelser.

(144) handlarbord: en tydligt fastställd grupp av handlare som institutet har inrättat för att gemensamt förvalta en portfölj av handelslagerpositioner i enlighet med en väldefinierad och sammanhållen affärsstrategi och som agerar inom ramen för samma riskhanteringsstruktur.”.

(k)Följande punkt 4 ska läggas till:

”4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som närmare anger under vilka omständigheter villkoren i led 39 a eller b i första stycket är uppfyllda.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [ett år efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(4)Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”Instituten ska uppfylla kraven i delarna två–fem, sju och åtta på individuell nivå.”.

(b)Följande punkt 1a ska införas:

”1a.    Genom undantag från punkt 1 ska bara institut som fastställts vara resolutionsenheter, som även är globala systemviktiga institut eller tillhör ett globalt systemviktigt institut och som inte har några dotterföretag uppfylla kravet i artikel 92a på individuell nivå.

Bara större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU som inte är dotterföretag till ett moderinstitut inom EU, som inte är resolutionsenheter och som inte har några dotterföretag ska uppfylla kraven i artikel 92b på individuell nivå.”.

(5)I artikel 7 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1. Behöriga myndigheter får från tillämpningen av artikel 6.1 undanta ett dotterföretag, om både dotterföretaget och moderföretaget har sina huvudkontor i samma medlemsstat och dotterföretaget omfattas av den gruppbaserade tillsynen av moderföretaget, som är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, och om samtliga följande villkor är uppfyllda, för att säkerställa att kapitalbasen är lämpligt fördelad mellan moderföretag och dotterföretag:

(a)Det finns inga nuvarande eller förväntade väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt ska kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till dotterföretaget.

(b)Moderföretaget uppfyller den behöriga myndighetens krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med den behöriga myndighetens tillstånd, svara för dotterföretagets åtaganden, alternativt löper dotterföretaget endast försumbara risker.

(c)Moderföretagets förfaranden för bedömning, värdering och kontroll av risker omfattar även dotterföretaget.

(d)Moderföretaget innehar mer än 50 % av rösträtten knuten till aktier och andelar i dotterföretagets kapital eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av medlemmarna i dotterföretagets ledningsorgan.

2. Den behöriga myndigheten får efter samråd med den samordnande tillsynsmyndigheten undanta från tillämpningen av artikel 6.1 ett dotterföretag vars huvudkontor ligger i en annan medlemsstat än moderföretagets huvudkontor och som omfattas av den gruppbaserade tillsynen av moderföretaget, som är ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, under förutsättning att alla följande villkor är uppfyllda:

(a)Villkoren i punkt 1 a–d.

(b)Institutet ställer en garanti för sitt dotterföretag som vid alla tidpunkter uppfyller följande villkor:

(I)Garantin ställs för ett belopp som minst motsvarar kapitalbaskravet för det dotterföretag som undantas från tillämpningen.

(II)Garantin ska utlösas om dotterföretaget inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning eller om ett fastställande enligt artikel 59.3 i direktiv 2014/59/EU har gjorts beträffande dotterföretaget, beroende på vad som infaller först.

(III)Säkerheter har ställts för minst 50 % av garantibeloppet genom ett avtal om finansiellt säkerhetsställande enligt definitionen i artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG 27 .

(IV)Garantin och avtalet om finansiellt säkerhetsställande regleras genom lagstiftningen i den medlemsstat där dotterföretagets huvudkontor ligger, om inte annat anges av den myndighet som är behörig för dotterföretaget.

(V)De säkerheter som har ställts för garantin är sådana godtagbara säkerheter som avses i artikel 197 som, efter nedsättningar som är lämpliga ur försiktighetssynpunkt, är tillräckliga för att täcka hela det belopp som avses i led iii.

(VI)De säkerheter som har ställts för garantin är ointecknade och används inte som säkerhet för någon annan garanti.

(VII)Det finns inga rättsliga, regulatoriska eller operativa hinder för överföring av säkerheter från moderföretaget till det relevanta dotterföretaget.".

(6)Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8
Undantag från tillämpningen av likviditetskrav på individuell nivå

1.Behöriga myndigheter får från tillämpningen av del sex helt eller delvis undanta ett institut och alla eller vissa av dess dotterföretag med huvudkontor i samma medlemsstat som institutets huvudkontor, och utöva tillsyn över dem som en enskild likviditetsundergrupp, om alla följande villkor är uppfyllda:

(a)Moderinstitutet uppfyller på gruppnivå, eller dotterinstitutet uppfyller på undergruppsnivå, kraven i del sex.

(b)På gruppnivå ansvarar moderinstitutet, och på undergruppsnivå dotterinstitutet, fortlöpande för övervakningen av likviditetspositionerna hos alla institut i likviditetsundergruppen som omfattas av undantaget i enlighet med denna punkt och säkerställer en tillräcklig likviditetsnivå för alla dessa institut.

(c)Instituten inom likviditetsundergruppen har ingått avtal som av de behöriga myndigheterna bedöms som tillfredsställande, vilka medger fri överföring av medel dem emellan, i syfte att kunna uppfylla enskilda och gemensamma skyldigheter när de uppkommer.

(d)Det finns inga nuvarande eller förväntade väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för fullgörandet av de avtal som åsyftas i led c.

2.Behöriga myndigheter får från tillämpningen av del sex helt eller delvis undanta ett institut och alla eller vissa av dess dotterföretag med huvudkontor i andra medlemsstater än institutets huvudkontor, och utöva tillsyn över dem som en enskild likviditetsundergrupp först efter att ha följt förfarandet i artikel 21 och endast de institut vars behöriga myndigheter kommer överens om följande:

(a)Bedömningen av uppfyllandet av villkoren i punkt 1.

(b)Bedömningen av om institutets organisation och behandling av likviditetsrisker uppfyller kriterierna i artikel 86 i direktiv 2013/36/EU inom hela den enskilda likviditetsundergruppen.

(c)Fördelningen av belopp, lokalisering och ägande när det gäller de nödvändiga likvida tillgångarna inom den enskilda likviditetsundergruppen.

(d)Fastställander av de minimibelopp av likvida tillgångar som måste innehas av institut som ska undantas från tillämpningen av del sex.

(e)Behovet av strängare parametrar än de som anges i del sex.

(f)Ett oinskränkt och fullständigt informationsutbyte mellan behöriga myndigheter.

(g)Full insikt i konsekvenserna av ett sådant undantag.

3.En myndighet som är behörig att utöva tillsyn på individuell nivå över ett institut och alla eller vissa av dess dotterföretag vars huvudkontor ligger i andra medlemsstater än institutets huvudkontor, får från tillämpningen av del sex helt eller delvis undanta detta institut och alla eller vissa av dess dotterföretag och utöva tillsyn över dem som en enskild likviditetsundergrupp, under förutsättning att alla följande villkor är uppfyllda:

(a)De villkor som avses i punkt 1 och i punkt 2 b.

(b)En garanti som uppfyller alla följande villkor ställs av antingen moderinstitutet på gruppnivå, eller av dotterinstitutet på undergruppsnivå, för det institut eller den institutgrupp som har sitt huvudkontor i en annan medlemsstat:

(I)Garantin ställs för ett belopp som minst motsvarar det nettolikviditetsutflöde som garantin ska ersätta och som beräknas i enlighet med kommissionens delegerade förordning (EU) nr 2015/61 28 på individuell nivå för institutet, eller på undergruppsnivå för den institutgrupp som omfattas av undantaget och garantin, utan hänsyn till någon förmånsbehandling.

(II)Garantin ska utlösas om det institut eller den institutgrupp som omfattas av undantaget och garantin inte kan betala sina skulder eller andra åtaganden när de förfaller till betalning eller om ett fastställande enligt artikel 59.3 i direktiv 2014/59/EU har gjorts beträffande institutet eller institutgruppen, beroende på vad som infaller först.

(III)Säkerheter har ställts för hela garantibeloppet genom ett avtal om finansiellt säkerhetsställande enligt definitionen i artikel 2.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG.

(IV)Garantin och avtalet om finansiellt säkerhetsställande regleras genom lagstiftningen i den medlemsstat där huvudkontoret för det institut eller den institutgrupp som omfattas av undantaget och garantin ligger, om inte annat anges av den myndighet som är behörig för dessa institut.

(V)De säkerheter som har ställts för garantin har godkänts som högkvalitativa likvida tillgångar enligt definitionen i artiklarna 10–13 och 15 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 2015/61 och omfattar, efter de nedsättningar som avses i avdelning II kapitel 2 i den förordningen, minst 50 % av de nettolikviditetsutflöden som beräknas i enlighet med den förordningen för det institut på individuell nivå, eller för den institutgrupp på undergruppsnivå, som omfattas av undantaget och garantin, utan hänsyn till någon förmånsbehandling.

(VI)De säkerheter som har ställts för garantin är ointecknade och används inte som säkerhet för någon annan transaktion.

(VII)Det finns inga nuvarande eller förväntade rättsliga, regulatoriska eller operativa hinder för överföring av säkerheter från det institut som beviljar garantin till det institut eller den institutgrupp som omfattas av undantaget och garantin.

4.De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna 1, 2 och 3 på ett eller vissa av dotterföretagen till ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag och utöva tillsyn över det finansiella holdingföretag eller det blandade finansiella holdingföretag och de dotterföretag som omfattas av undantaget och garantin, eller de dotterföretag som endast omfattas av undantaget, som en enskild likviditetsundergrupp. Hänvisningarna i punkterna 1, 2 och 3 till moderinstitutet ska anses omfatta det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget.

5.De behöriga myndigheterna får också tillämpa punkterna 1, 2 och 3 på institut som ingår i samma institutionella skyddssystem som avses i artikel 113.7, under förutsättning att instituten uppfyller alla där fastställda villkor, samt på andra institut som står i en sådan relation till varandra som avses i artikel 113.6, under förutsättning att de uppfyller alla där fastställda villkor. De behöriga myndigheterna ska i ett sådant fall besluta att ett av de institut som omfattas av undantaget ska uppfylla del sex, grundat på den konsoliderade situationen för samtliga institut i den enskilda likviditetsundergruppen.

6.Om ett undantag har beviljats i enlighet med punkterna 1–5 får behöriga myndigheter också tillämpa artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på en enskild likviditetsundergrupp och bevilja undantag från artikel 86 i direktiv 2013/36/EU eller delar därav på individuell basis.

Om ett undantag har beviljats enligt punkterna 1–5 ska behöriga myndigheter, med avseende på de delar av del sex som undantaget gäller, tillämpa de rapporteringsskyldigheter som avses i artikel 415 i den här förordningen på den enskilda likviditetsundergruppen och bevilja undantag från artikel 415 på individuell basis.

7.Om undantag inte beviljas enligt punkterna 1–5 för institut som tidigare beviljats undantag på individuell basis ska behöriga myndigheter ta hänsyn till den tid som dessa institut måste få på sig att förbereda sig för tillämpningen av del sex eller delar därav och besluta om en lämplig övergångsperiod innan bestämmelserna börjar tillämpas på dessa institut.”.

(7)Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11
Allmän behandling

1.Vid tillämpning av kraven i denna förordning på gruppnivå ska termerna ”institut”, ”moderinstitut i en medlemsstat”, ”moderinstitut inom EU” och ”moderföretag”, beroende på vad som är fallet, även avse finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som har auktoriserats i enlighet med artikel 21a i direktiv 2013/36/EU.

2.Moderinstitut i en medlemsstat ska, i den omfattning och på det sätt som anges i artikel 18, uppfylla de skyldigheter som föreskrivs i delarna två till fyra och sju på grundval av institutens konsoliderade situation. Moderföretag och dotterföretag till dessa som omfattas av denna förordning ska inrätta en lämplig organisationsstruktur och lämpliga interna kontrollmekanismer för att säkerställa att de data som krävs för konsolidering behandlas och översänds på vederbörligt sätt. De ska i synnerhet se till att dotterföretag som inte omfattas av denna förordning genomför arrangemang, processer och rutiner som säkerställer en korrekt konsolidering.

3.Genom undantag från punkt 2 ska endast moderinstitut som fastställts vara resolutionsenheter, som är globala systemviktiga institut, en del av globala systemviktiga institut eller en del av globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU uppfylla kraven i artikel 92a på gruppnivå i den utsträckning och på det sätt som föreskrivs i artikel 18.

Bara moderföretag inom EU som är större dotterföretag till globala systemviktiga institut hemmahörande utanför EU och som inte är resolutionsenheter ska uppfylla kraven i artikel 92b på gruppnivå i den utsträckning och på det sätt som föreskrivs i artikel 18.

4.Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del sex på gruppnivå om gruppen består av ett eller flera kreditinstitut eller värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG. I avvaktan på den rapport från kommissionen som avses i artikel 508.2 i denna förordning, och om gruppen endast består av värdepappersföretag, får behöriga myndigheter undanta moderinstitutet hemmahörande i EU från uppfyllandet av de krav som fastställs i del sex på gruppnivå, med hänsyn till dess verksamhets karaktär, storlek och komplexitet.

Om ett undantag har beviljats enligt artikel 8.1–8.5 ska institut och, i tillämpliga fall, finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som ingår i en likviditetsundergrupp, uppfylla kraven i del sex på gruppnivå eller på likviditetsundergruppens undergruppsnivå.

5.Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del två till åtta på grundval av den konsoliderade situationen i den helhet som utgörs av det centrala organet tillsammans med dess underställda institut.

6.Utöver de krav som anges i punkt 1–4, och utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i denna förordning och direktiv 2013/36/EU, får de behöriga myndigheterna, om det är motiverat av tillsynsskäl på grund av omständigheterna kring risken eller institutets kapitalstruktur, eller om medlemsstaterna antar nationell lagstiftning som kräver en strukturell uppdelning av verksamheterna inom en bankgrupp, kräva att institutet fullgör de skyldigheter som föreskrivs i del två till fyra och del sex till åtta i denna förordning samt i avdelning VII i direktiv 2013/36/EU på undergruppsnivå.

Tillämpning av den metod som avses i första stycket ska inte påverka en effektiv tillsyn på gruppnivå och får inte medföra oproportionerligt negativa effekter på hela eller delar av det finansiella systemet i andra medlemsstater eller i unionen som helhet och den får inte heller utgöra eller skapa ett hinder för den inre marknadens funktion. ”.

(8)Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12
Gruppbaserad beräkning för globala systemviktiga institut med flera resolutionsenheter

Om mer än en G-SII-enhet som tillhör samma globala systemviktiga institut är en resolutionsenhet ska moderinstitutet inom EU för detta globala systemviktiga institut beräkna den kapitalbas och de kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a. Beräkningen ska göras på grundval av den konsoliderade ställningen för moderinstitutet inom EU, som om detta var det globala systemviktiga institutets enda resolutionsenhet.

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket är lägre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a för alla resolutionsenheter som tillhör detta globala systemviktiga institut ska resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artikel 45d.3 och artikel 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.

Om det belopp som beräknas i enlighet med första stycket är högre än summan av de kapitalbasmedel och kvalificerade skulder som avses i artikel 92a.1 a för alla resolutionsenheter som tillhör detta globala systemviktiga institut får resolutionsmyndigheterna handla i enlighet med artikel 45d.3 och artikel 45h.2 i direktiv 2014/59/EU.”.

(9)Artikel 13 ska ersättas med följande:

”Artikel 13
Tillämpning av krav på offentliggörande av information på gruppnivå

1.Moderinstitut inom EU ska uppfylla kraven i del åtta på grundval av sin konsoliderade situation.

Stora dotterföretag till moderinstitut inom EU ska offentliggöra den information som anges i artiklarna 437, 438, 440, 442, 450, 451, 451a, 451d och 453 på individuell nivå eller, i tillämpliga fall i enlighet med denna förordning och direktiv 2013/36/EU, på undergruppsnivå.

2.Institut som fastställts vara resolutionsenheter och som är globala systemviktiga institut eller en del av globala systemviktiga institut ska uppfylla del åtta på grundval av sin konsoliderade finansiella ställning.

3.Punkt 1 första stycket ska inte tillämpas på moderinstitut inom EU, finansiella moderholdingföretag inom EU, blandade finansiella moderholdingföretag inom EU eller resolutionsenheter om de omfattas av likvärdig information som offentliggörs på gruppnivå av ett moderföretag etablerat i tredjeland.

Punkt 1 andra stycket ska tillämpas på dotterföretag till moderföretag etablerade i tredjeland om dessa dotterföretag uppfyller kriterierna för stora dotterföretag.

4.Om artikel 10 tillämpas ska det centrala organ som avses i den artikeln uppfylla kraven i del åtta på grundval av det centrala organets konsoliderade situation. Artikel 18.1 ska tillämpas på det centrala organet och de underställda instituten ska behandlas som dotterföretag till det centrala organet.”.

(10)Artikel 18 ska ersättas med följande:

Artikel 18
Metoder för konsoliderad tillsyn

1.Institut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag som är skyldiga att uppfylla de krav som avses i avsnitt 1 i detta kapitel på grundval av sin konsoliderade ställning ska genomföra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag. Punkterna 3–7 i denna artikel ska inte tillämpas om del sex är tillämplig på grundval av den konsoliderade ställningen för ett institut, ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag, eller på undergruppsnivå för en likviditetsundergrupp enligt artiklarna 8 och 10.

Institut som är skyldiga att uppfylla kraven i artiklarna 92a eller 92b på gruppnivå ska göra en fullständig konsolidering av alla institut och finansiella institut som är deras dotterföretag i de relevanta resolutionskoncernerna.

2.När gruppbaserad tillsyn ska utövas i enlighet med artikel 111 i direktiv 2013/36/EU ska anknutna företag ingå i konsolideringen i de fall och i enlighet med de metoder som anges i denna artikel.

3.Om företagen står i en sådan relation till varandra som avses i artikel 22.7 i direktiv 2013/34/EEG ska behöriga myndigheter avgöra hur konsolideringen ska ske.

4.Den samordnande tillsynsmyndigheten ska kräva proportionerlig konsolidering utifrån den kapitalandel som innehas i institut och finansiella institut som förvaltas av ett företag som ingår i konsolideringen tillsammans med ett eller flera företag som inte ingår i konsolideringen, när dessa företags ansvar är begränsat till den kapitalandel som de innehar.

5.Om det finns andra ägarintressen eller andra former av kapitalbindningar än de som anges i punkterna 1 och 4, ska de behöriga myndigheterna avgöra om och hur konsolidering ska ske. De får tillåta eller kräva att kapitalandelsmetoden används. Användning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

6.De behöriga myndigheterna ska avgöra om och hur konsolidering ska ske i följande fall:

(a)    Om de behöriga myndigheterna bedömer att ett institut har ett väsentligt inflytande över ett eller flera institut eller finansiella institut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar till dessa institut.

(b)    Om två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

De behöriga myndigheterna får i synnerhet tillåta eller kräva att den metod som föreskrivs i artikel 22.7–22.9 i direktiv 2013/34/EEG ska användas. Användning av den metoden ska dock inte innebära att företagen i fråga omfattas av den gruppbaserade tillsynen.

7.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera de villkor enligt vilka konsolidering ska ske i de fall som avses i punkterna 2–6 i denna artikel.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2016.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(11)Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22
Undergruppskonsolidering av företag i tredjeländer

1.Dotterinstitut ska tillämpa kraven i artiklarna 89–91 och delarna tre och fyra på undergruppsnivå om dessa institut har ett institut eller ett finansiellt institut som dotterföretag i ett tredjeland eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

2.Genom undantag från punkt 1 behöver dotterinstitut inte tillämpa kraven i artiklarna 89–91 och delarna tre och fyra på grundval av sin ställning på undergruppsnivå om de totala tillgångarna hos deras dotterföretag i tredjeland utgör mindre än 10 % av det totala värdet av dotterinstitutets tillgångar och poster utanför balansräkningen.”

(12)Rubriken på del två ska ersättas med följande:

”KAPITALBAS OCH KVALIFICERADE SKULDER”.

(13)I artikel 33.1 ska led c ersättas med följande:

”(c) Vinster och förluster till verkligt värde på institutets derivatskulder som är en följd av förändringar av institutets egen kreditrisk.”.

(14)I artikel 36 ska led j ersättas med följande:

”(j) Det belopp som måste dras av från primärkapitaltillskottsposterna enligt artikel 56 som överstiger institutets primärkapitaltillskottsposter.”.

(15)I artikel 37 ska följande punkt c läggas till:

”(c) Det belopp som ska dras av ska minskas med beloppet för den redovisningsmässiga omvärdering av dotterföretagens immateriella tillgångar som är en följd av den konsolidering av dotterföretag som kan hänföras till andra personer än de företag som ingår i konsolideringen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”.

(16)I artikel 39.2 första stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Uppskjutna skattefordringar som inte är beroende av framtida lönsamhet ska vara begränsade till uppskjutna skattefordringar som är en följd av temporära skillnader och som har uppkommit före [datum för kollegiets antagande av ändringsförordningen], om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(17)I artikel 45 a ska led i ersättas med följande:

”(i) Förfallodagen för den korta positionen infaller antingen samtidigt som, eller senare än, förfallodagen för den långa positionen, eller den långa positionens återstående löptid är minst 365 dagar.”.

(18)I artikel 49 ska följande stycke läggas till i slutet av punkt 2:

”Denna punkt ska inte tillämpas vid beräkning av kapitalbasmedel enligt kraven i artiklarna 92a och 92b.”.

(19)Artikel 52.1 ska ändras på följande sätt:

(a)Led a ska ersättas med följande:

”(a) Instrumenten har emitterats direkt av ett institut och är fullt betalda”.

(b)Punkt p ska ersättas med följande:

”(p) Enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten ska, om resolutionsmyndigheten beslutar utöva den befogenhet som avses i artikel 59 i direktiv 2014/59/EU, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.”.

(c)I punkt 1 ska följande led q och r läggas till:

”(q) Instrumenten får bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, lagstiftningen i ett tredjeland om utövandet av den nedskrivnings- och konverteringsrätt som avses i artikel 59 i direktiv 2014/59/EU har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

(r) Instrumenten omfattas inte av något kvittningsarrangemang eller nettningsrättigheter som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.”.

(20)I artikel 56 ska led e ersättas med följande:

”(e) Summan av de poster som måste dras av från supplementärkapitalet i enlighet med artikel 66 och som överstiger institutets supplementärkapitalposter.”.

(21)I artikel 59 a ska led i ersättas med följande:

”(i) Förfallodagen för den korta positionen infaller samtidigt som, eller senare än, förfallodagen för den långa positionen, eller den långa positionens återstående löptid är minst 365 dagar.”

(22)I artikel 62 ska led a ersättas med följande:

”(a) kapitalinstrument och efterställda lån, under förutsättning att villkoren i artikel 63 är uppfyllda och i den utsträckning som närmare anges i artikel 64,”.

(23)Artikel 63 ska ändras på följande sätt:

(a)Led a ska ersättas med följande:

”(a) Instrumenten har emitterats eller de efterställda lånen har tagits upp direkt av ett institut, beroende på vad som är tillämpligt, och är fullt betalda.".

(b)Led d ska ersättas med följande:

”(d) Fordran på instrumentens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten, eller fordran på de efterställda lånens kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar de efterställda lånen, beroende på vad som är tillämpligt, är efterställd fordringar som härrör från kvalificerade skuldinstrument.”.

(c)Led n ska ersättas med följande:

”(n) Enligt lagar eller avtalsbestämmelser som reglerar instrumenten ska, om resolutionsmyndigheten beslutar utöva den befogenhet som avses i artikel 59 i direktiv 2014/59/EU, instrumentens kapitalbelopp skrivas ned på permanent basis eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.".

(d)Följande led o och p ska läggas till:

”(o) Instrumenten får bara emitteras enligt, eller på annat sätt vara underkastade, lagstiftningen i ett tredjeland om utövandet av den nedskrivnings- och konverteringsrätt som avses i artikel 59 i direktiv 2014/59/EU har rättsverkan och är verkställbar enligt lagstadgade bestämmelser eller rättsligt verkställbara avtalsbestämmelser som erkänner resolution eller andra nedskrivnings- eller konverteringsåtgärder.

(p) Instrumenten omfattas inte av något kvittningsarrangemang eller nettningsrättigheter som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster.”.

(24)Artikel 64 ska ersättas med följande:

”Artikel 64
Avskrivning av supplementärkapitalinstrument

1.Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på mer än fem år ska till hela sitt värde räknas som supplementärkapitalposter.

2.I vilken grad supplementärkapitalinstrument ska räknas som supplementärkapitalposter under de sista fem åren av sin löptid ska beräknas genom att resultatet av beräkningen i led a multipliceras med summan i led b enligt följande:

(a)    Instrumentens eller de efterställda lånens bokförda värde den första dagen av den avtalade löptidens sista femårsperiod, dividerat med antal kalenderdagar denna period.

(b)    Antalet återstående kalenderdagar av instrumentens eller de efterställda lånens återstående avtalade löptid.”.

(25)I artikel 66 ska följande led e läggas till:

”(e) Summan av de poster som måste dras av från kvalificerade skuldposter enligt artikel 72e och som överstiger institutets kvalificerade skulder.”.

(26)I artikel 69 a ska led i ersättas med följande:

”(i) Förfallodagen för den korta positionen infaller samtidigt som, eller senare än, förfallodagen för den långa positionen, eller den långa positionens återstående löptid är minst 365 dagar.”.

(27)Följande kapitel 5a ska införas efter artikel 72:

”KAPITEL 5a
Kvalificerade skulder

Avsnitt 1
Kvalificerade skuldposter och skuldinstrument

Artikel 72a
Kvalificerade skuldposter

1.Följande ska utgöra kvalificerade skuldposter, såvida de inte omfattas av någon av de kategorier av undantagna skulder som fastställs i punkt 2:

(a)Kvalificerade skuldinstrument, om villkoren i artikel 72b är uppfyllda, såvida de inte räknas som kärnprimärkapital-, primärtillskotts- eller supplementärkapitalposter.

(b)Supplementärkapitalinstrument med en återstående löptid på minst ett år, såvida de inte räknas som supplementärkapitalposter i enlighet med artikel 64.

2.Genom undantag från punkt 1 ska följande skulder undantas från kvalificerade skuldposter:

(a)Garanterade insättningar.

(b)Avistainlåning och kortfristig inlåning med en ursprunglig löptid på mindre än ett år.

(c)Den del av kvalificerade insättningar från fysiska personer och mikroföretag samt små och medelstora företag som överstiger den täckningsnivå som avses i artikel 6 i direktiv 2014/49/EU.

(d)Insättningar som skulle utgöra kvalificerade insättningar från fysiska personer, mikroföretag och små och medelstora företag om de inte hade gjorts genom filialer belägna utanför unionen av institut som är etablerade inom unionen.

(e)Skulder med säkerhet, inbegripet säkerställda obligationer och skulder i form av finansiella instrument som används för säkringsändamål och är en integrerad del av säkerhetspoolen, som säkrats enligt nationell rätt på liknande sätt som säkerställda obligationer, under förutsättning att alla säkrade tillgångar som hänför sig till säkerställda obligationer i en täckt säkerhetspool inte påverkas och förblir separerade med tillräcklig finansiering, samt ej inräknat delar av skulder med säkerhet eller skulder för vilka säkerhet har ställts som överstiger värdet av de tillgångar, den panträtt, den företagsinteckning eller annan säkerhet som ställts för fordran.

(f)Skulder som hänför sig till kundtillgångar eller kundmedel, inbegripet kundtillgångar eller kundmedel som innehas på uppdrag av fondföretag, under förutsättning att kunderna är skyddade enligt gällande insolvenslagstiftning.

(g)Skulder som hänför sig till en förtroenderelation mellan resolutionsenheten eller något av dess dotterföretag (som förvaltare) och en annan person (som mottagare), under förutsättning att en sådan mottagare är skyddad enligt tillämplig insolvensrätt eller civilrätt.

(h)Skulder till institut, med undantag för skulder till enheter inom samma grupp, med en ursprunglig löptid på mindre än sju dagar.

(i)Skulder med en återstående löptid på mindre än sju dagar till system eller operatörer av system som är utformade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG eller till deras deltagare och som uppstår till följd av deltagandet i ett sådant system.

(j)En skuld till någon av följande:

(I)En anställd, vad gäller inarbetad lön, pensionsförmåner eller annan fast ersättning, med undantag för den rörliga delen av ersättning som inte regleras av kollektivavtal, men ej inräknat den rörliga delen av ersättning till sådana risktagare med väsentlig inverkan som avses i artikel 92.2 i direktiv 2013/36/EU.

(II)En borgenär inom affärs- eller handelssektorn där skulden hänför sig till att institutet eller moderföretaget har tillhandhållits varor eller tjänster som är kritiska för institutets eller moderföretagets löpande verksamhet, däribland IT-tjänster, försörjningstjänster och hyra, förvaltning och underhåll av lokaler.

(III)Skatte- och socialförsäkringsmyndigheter, förutsatt att de skulderna är prioriterade enligt tillämplig rätt.

(IV)Insättningsgarantisystem om skulden hänför sig till bidrag som ska betalas i enlighet med direktiv 2014/49/EU.

(k)Skulder som hänför sig till derivat.

(l)Skulder som hänför sig till skuldinstrument med inbäddade derivat.

Artikel 72b
Kvalificerade skuldinstrument

1.Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de uppfyller villkoren i denna artikel och endast i den utsträckning som fastställs i denna artikel.

2.Skulder ska räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att alla följande villkor är uppfyllda:

(a)Skulderna har emitterats eller tagits upp, beroende på vad som är tillämpligt, direkt av ett institut och är fullt betalda.

(b)Skulderna har inte förvärvats av

(I)institutet eller en enhet som ingår i samma resolutionskoncern,

(II) ett företag i vilket institutet har ett direkt eller indirekt ägarintresse i form av ett innehav, direkt eller genom kontroll, av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i det företaget.

(c)Förvärvet av skulderna har inte direkt eller indirekt finansierats av resolutionsenheten.

(d)Fordran på skuldernas kapitalbelopp enligt de bestämmelser som reglerar instrumenten är helt efterställd fordringar som hänför sig till de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2. Detta efterställningskrav ska anses vara uppfyllt i någon av följande situationer:

(I)De avtalsbestämmelser som reglerar skulderna anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i ett normalt insolvensförfarande enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2.

(II)Den lagstiftning som reglerar skulderna anger att fordran på instrumentens kapitalbelopp i ett normalt insolvensförfarande enligt definitionen i artikel 2.1.47 i direktiv 2014/59/EU har lägre prioritet än fordringar som hänför sig till någon av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2.

(e)Instrumenten emitteras av en resolutionsenhet som i sin balansräkning inte har några av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 som är likställda med eller har lägre prioritet än kvalificerade skuldinstrument.

(f)Skulderna är utan säkerhet och omfattas inte av någon garanti eller annat arrangemang som ökar förmånsrätten för

(I)institutet eller dess dotterföretag,

(II)institutets moderföretag eller dess dotterföretag,

(III)varje företag som har nära förbindelser med de enheter som avses i leden i och ii.

(g)Skulderna omfattas inte av något kvittningsarrangemang eller nettningsrättigheter som skulle undergräva deras förmåga att absorbera förluster under resolution.

(h)De bestämmelser som reglerar skulderna innehåller inget incitament för institutet att före förfallodagen lösa in, återköpa eller återbetala kapitalbeloppet, beroende på vad som är tillämpligt.

(i)Om inte annat följer av artikel 72c.2 kan innehavarna av instrumenten inte lösa in skulderna före förfallodagen.

(j)Om skulderna omfattar en eller flera köpoptioner eller optioner om återbetalning i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, beslutar utgivaren ensam om dessa ska utnyttjas.

(k)Skulderna får bara lösas in, återköpas eller återbetalas i förväg om villkoren i artiklarna 77 och 78 är uppfyllda.

(l)De bestämmelser som reglerar skulderna anger inte uttryckligen eller implicit att skulderna skulle eller skulle kunna lösas in, återköpas eller återbetalas i förväg, beroende på vad som är tillämpligt, av resolutionsenheten, utom om institutet blir insolvent eller försätts i likvidation, och institutet ger inte på annat sätt någon sådan indikation.

(m)De bestämmelser som reglerar skulderna ger inte innehavaren rätt att tidigarelägga framtida planerade utbetalningar av ränta eller kapital, utom om resolutionsenheten blir insolvent eller försätts i likvidation.

(n)Storleken på ränta eller utdelning, beroende på vad som är tillämpligt, som ska betalas på skulderna ändras inte beroende på kreditvärdigheten hos resolutionsenheten eller dess moderföretag.

(o)Enligt de avtalsbestämmelser som reglerar skulderna ska, om resolutionsmyndigheten utövar nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna i enlighet med artikel 48 i direktiv 2014/59/EU, skuldernas kapitalbelopp skrivas ned permanent eller instrumenten konverteras till kärnprimärkapitalinstrument.

3.Förutom de skulder som avses i punkt 2 ska skulder räknas som kvalificerade skuldinstrument upp till ett totalt värde motsvarande högst 3,5 % av det totala riskexponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4, under förutsättning att

(a)alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i led d, är uppfyllda,

(b)skulderna likställs med de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2, och

(c)inkluderingen av dessa skulder i de kvalificerade skuldposterna inte har någon väsentlig negativ inverkan på möjligheterna att försätta instituten i resolution, vilket resolutionsmyndigheten bekräftar efter att ha bedömt de faktorer som avses i artikel 45b.3 leden b och c i direktiv 2014/59/EU.

Ett institut får besluta att inte inkludera de skulder som avses i första stycket i de kvalificerade skuldposterna.

4.Om ett institut fattar det beslut som avses i punkt 3 andra stycket ska skulderna räknas som kvalificerade skuldinstrument utöver de skulder som avses i punkt 2, under förutsättning att

(a)institutets beslut om att inte inkludera de skulder som avses i punkt 3 första stycket i de kvalificerade skuldposterna har rättsverkan i enlighet med punkt 5,

(b)alla villkor i punkt 2, med undantag för villkoret i led d, är uppfyllda,

(c)skulderna är likställda eller rankas högre än de lägst rankade undantagna skulder som avses i artikel 72a.2,

(d)värdet, på institutets balansräkning, av de undantagna skulder som avses i artikel 72a.2 som är likställda med eller rankas lägre än sådana skulder i ett insolvensförfarande, inte överstiger 5 % av värdet av institutets kapitalbas och kvalificerade skulder,

(e)inkluderingen av sådana skulder i de kvalificerade skuldposterna har ingen väsentlig negativ inverkan på möjligheterna att försätta institutet i resolution, vilket resolutionsmyndigheten bekräftar efter att ha bedömt de faktorer som avses i artikel 45b.3 leden b och c i direktiv 2014/59/EU.

5.Det beslut som avses i punkt 3 andra stycket ska ange om institutet antingen har för avsikt att inkludera de skulder som avses i punkt 4 i kvalificerade skuldposter eller att inte inkludera några av de skulder som avses i punkterna 3 eller 4. Ett institut får inte besluta att inkludera skulder som avses i både punkt 3 och punkt 4 i de kvalificerade skuldposterna.

Beslutet ska offentliggöras i årsredovisningen och få verkan sex månader efter offentliggörandet av densamma. Beslutet ska ha rättsverkan i minst ett år.

6.Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten i sin bedömning av om villkoren i denna artikel är uppfyllda.

Artikel 72c
Avskrivning av kvalificerade skuldinstrument

1.Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på minst ett år ska till fullo räknas som kvalificerade skuldposter.

Kvalificerade skuldinstrument med en återstående löptid på mindre än ett år ska inte räknas som kvalificerade skuldposter. 

2.Vid tillämpningen av punkt 1 ska, om ett kvalificerat skuldinstrument innefattar en inlösenoption för innehavaren som kan utövas före instrumentets ursprungliga förfallodag, instrumentets förfallodag definieras som den dag innehavaren tidigast kan utöva inlösenoptionen och begära inlösen eller återbetalning av instrumentet.

Artikel 72d
Följder av att kvalificeringsvillkoren inte längre uppfylls

Om tillämpliga villkor i artikel 72b inte längre uppfylls i fråga om ett kvalificerat skuldinstrument ska skulderna med omedelbar verkan inte längre räknas som kvalificerade skuldinstrument.

De skulder som avses i artikel 72b.2 får även i fortsättningen räknas som kvalificerade skuldinstrument, under förutsättning att de räknas som kvalificerade skuldinstrument enligt artikel 72b.3 eller artikel 72b.4.

Avsnitt 2
Avdrag från kvalificerade skuldposter

Artikel 72e
Avdrag från kvalificerade skuldposter

1.Institut som omfattas av artikel 92a ska från kvalificerade skuldposter göra avdrag för följande:

(a)Ett instituts direkta, indirekta och syntetiska innehav av egna kvalificerade skuldinstrument, inbegripet egna skulder som ett institut kan vara skyldigt att köpa på grund av befintliga kontraktsförpliktelser.

(b)Direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i G-SII-enheter med vilka institutet har ett korsvist ägande som enligt den behöriga myndigheten är avsett att på konstlad väg blåsa upp resolutionsenhetens förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet.

(c)Tillämpligt värde, fastställt i enlighet med artikel 72i, av direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i G-SII-enheter, om institutet inte har ett väsentligt innehav i dessa enheter.

(d)Institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument i G-SII-enheter, om institutet har ett väsentligt innehav i dessa enheter, undantaget emissionsgarantipositioner som innehas i färre än fem arbetsdagar.

2.Vid tillämpningen av detta avsnitt ska alla instrument som likställs med kvalificerade skuldinstrument behandlas som kvalificerade skuldinstrument, med undantag för instrument som likställs med instrument som godkänns som kvalificerade skulder enligt artikel 72b.3–72b.4.

3.Vid tillämpningen av detta avsnitt får instituten beräkna värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3 på följande sätt:

där

h    = värdet av innehav av de kvalificerade skuldinstrument som avses i artikel 72b.3,

i    = index som anger det emitterande institutet,

Hi    = det totala värdet av de kvalificerade skulder som innehas av det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3,

li    = värdet av skulder som det emitterande institutet i har inkluderat i de kvalificerade skuldposterna upp till de tak som anges i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut.

Li    = det totala värdet av de utestående skulder hos det emitterande institutet i som avses i artikel 72b.3 enligt den senaste information som har offentliggjorts av detta institut.

4.Om ett moderinstitut inom EU eller i en medlemsstat som omfattas av artikel 92a har direkta, indirekta eller syntetiska innehav av kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument emitterade av ett eller flera dotterföretag som inte ingår i samma resolutionskoncern som moderinstitutet, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet, efter samråd med resolutionsmyndigheterna för eventuellt berörda dotterföretag, tillåta att moderinstitutet avviker från punkterna 1 c, 1 d och 2 genom att dra av ett lägre belopp som fastställs av hemmedlemsstatens resolutionsmyndighet. Detta lägre belopp måste åtminstone vara likvärdigt med beloppet (m), som beräknas på följande sätt:

där

i    = index som anger dotterföretaget.

Oi    = värdet av kapitalbasinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som medräknas av moderinstitutet i de konsoliderade kapitalbasmedlen.

Pi     = värdet av kvalificerade skuldinstrument som har emitterats av dotterföretag i och som innehas av moderinstitutet.

rRG     = den kvot som ska tillämpas på varje resolutionskoncern i enlighet med artikel 92a.1 led a och artikel 45d i direktiv 2014/59/EU.

Ri     = total riskexponering för G-SII-enheten i, beräknad i enlighet med artikel 92.3 och 92.4.

Om moderinstitutet får dra av det lägre beloppet i enlighet med första stycket ska dotterföretaget dra av mellanskillnaden mellan det belopp som beräknats i enlighet med punkterna 1 c, 1 d och 2 och detta lägre belopp från motsvarande del av kapitalbasmedlen och de kvalificerade skulderna.

Artikel 72f
Avdrag för innehav i egna kvalificerade skuldinstrument

Vid tillämpning av artikel 72e.1 a ska instituten beräkna innehav grundat på bruttobeloppet för långa positioner, med följande undantag:

(a)Instituten får beräkna summan av innehav grundat på nettobeloppet för långa positioner, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

(I)De långa och korta positionerna har samma underliggande exponering och de korta positionerna innebär inte någon motpartsrisk.

(II)Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

(b)Instituten ska fastställa det belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper genom att beräkna den underliggande exponeringen för egna kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

(c)Instituten får ”netta” bruttovärdet av långa positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från innehav av indexvärdepapper mot korta positioner i egna kvalificerade skuldinstrument som härrör från korta positioner i underliggande index, inbegripet i de fall de korta positionerna innebär en motpartsrisk, under förutsättning att båda av följande villkor är uppfyllda:

(I)De långa och korta positionerna har samma underliggande index.

(II)Såväl de korta som de långa positionerna finns antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

Artikel 72g
Avdragsunderlag för kvalificerade skuldposter

Vid tillämpning av artikel 72e.1 b–d ska instituten dra av bruttovärdet av långa positioner med beaktande av de undantag som anges i artiklarna 72h–72i.

Artikel 72h
Avdrag för innehav i kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut

Institut som inte tillämpar de undantag som anges i artikel 72j ska göra de avdrag som avses i artikel 72e.1 c–d enligt följande:

(a)Direkta, indirekta och syntetiska innehav i kvalificerade skuldinstrument får beräknas på grundval av nettovärdet för långa positioner med samma underliggande exponering, under förutsättning att båda följande villkor är uppfyllda:

(I)Löptiden för de korta positionerna motsvarar löptiden för de långa positionerna eller har en återstående löptid på minst ett år.

(II)Såväl de korta som de långa positionerna innehas antingen i handelslagret eller utanför handelslagret.

(b)De belopp som ska dras av för direkta, indirekta och syntetiska innehav av indexvärdepapper ska fastställas genom en genomgång av den underliggande exponeringen för kvalificerade skuldinstrument i dessa index.

Artikel 72i
Avdrag av kvalificerade skulder om institutet inte har ett väsentligt innehav i globala systemviktiga institut

1.Vid tillämpning av artikel 72e.1 c ska instituten beräkna den summa som ska dras av genom att beloppet i led a i denna punkt multipliceras med den faktor som erhålls från beräkningen i led b i denna punkt:

(a)Det totala belopp med vilket institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument utgivna av enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument utgivna av globala systemviktiga institut – där institutet inte har ett väsentligt innehav – överstiger 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter beräknat genom tillämpning av

(I)artiklarna 32–35,

(II)artikel 36.1 a–g, k ii–v och l, exklusive den summa som ska dras av för uppskjutna skattetillgångar som är beroende av framtida lönsamhet och som uppstår till följd av temporära skillnader,

(III)artiklarna 44 och 45

(b)summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument utgivna av globala systemviktiga institut i vilka institutet inte har ett väsentlig innehav, delat med totalsumman av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument utgivna av enheter i den finansiella sektorn och kvalificerade skuldinstrument utgivna av globala systemviktiga institut, i vilka institutet som försätts i resolution inte har ett väsentligt innehav.

2.Instituten ska inte inräkna sådana emissionsgarantipositioner som innehas i fem eller färre arbetsdagar i summan i punkt 1 a och vid beräkning av faktorn i punkt 1 b.

3.Den summa som ska dras av enligt punkt 1 ska fördelas mellan alla de kvalificerade skuldinstrument utgivna av ett globalt systemviktigt institut som institutet innehar. Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som ska dras av i enlighet med punkt 1 genom att multiplicera den summa som anges i led a i denna punkt med den andel som anges i led b i denna punkt:

(a)Summan av det innehav som måste dras av enligt punkt 1.

(b)Andelen av den totala summan av institutets direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument utgivna av globala systemviktiga institut i vilka institutet inte har något väsentligt innehav, representerat av varje kvalificerat skuldinstrument som institutet innehar.

4.Summan av de innehav som avses i artikel 72e.1 c och som uppgår till mindre än 10 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 a i, ii och iii, får inte dras av och ska åsättas den tillämpliga riskvikten i enlighet med del tre avdelning II kapitel 2 eller 3 och kraven i del tre avdelning IV, beroende på vad som är tillämpligt.

5.Instituten ska fastställa det belopp för varje kvalificerat skuldinstrument som är riskviktat i enlighet med punkt 4 genom att multiplicera det innehav som måste riskviktas i enlighet med punkt 4 med den andel som erhålls från beräkningen i punkt 3 b.

Artikel 72j
Undantag för handelslagret avseende avdrag från kvalificerade skuldposter

1.Instituten får besluta att inte dra av en viss del av sina direkta, indirekta och syntetiska innehav av kvalificerade skuldinstrument, som sammanlagt och efter det beräknade bruttobeloppet för långa positioner utgör högst 5 % av institutets kärnprimärkapitalposter efter tillämpning av artiklarna 32 och 36, förutsatt att samtliga följande villkor uppfylls:

(a)Innehaven finns i handelslagret.

(b)De kvalificerade skuldinstrumenten har innehafts i högst 30 bankdagar.

2.Beloppen för de poster som inte dragits av i enlighet med punkt 1 ska omfattas av kapitalbaskraven för poster i handelslagret.

3.Om de innehav som dragits av i enlighet med punkt 1 inte längre uppfyller de villkor som fastställts i den punkten ska innehaven dras av i enlighet med artikel 72g utan tillämpning av de undantag som anges i artiklarna 72h och 72i.

Avsnitt 3
Kapitalbas och kvalificerade skulder

Artikel 72k
Kvalificerade skulder

Ett instituts kvalificerade skulder ska utgöras av institutets kvalificerade skuldposter efter de avdrag som avses i artikel 72e.

Artikel 72l
Kapitalbas och kvalificerade skulder

Ett instituts kapitalbas och kvalificerade skulder ska utgöras av summan av dess kapitalbas och kvalificerade skulder.”.

(28)I del två avdelning I ska rubriken på kapitel 6 ersättas med följande:

”Allmänna krav för kapitalbas och kvalificerade skulder”

(29)Artikel 73 ska ändras på följande sätt:

(a)Rubriken ska ersättas med följande:

”Utdelning på instrument”.

(b)Punkterna 1, 2, 3 och 4 ska ersättas med följande:

”1. Kapitalinstrument och skulder för vilka ett institut har ensamrätt att besluta att betala utdelning i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument om inte institutet har fått förhandstillstånd av de behöriga myndigheterna.

2. De behöriga myndigheterna ska bevilja det tillstånd som avses i punkt 1 endast om de anser att samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a)Institutets förmåga att inställa betalningarna enligt instrumentet skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

(b)Instrumentets eller skuldens förmåga att absorbera förluster skulle inte påverkas negativt av den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller av den form i vilken utdelningen kan ske.

(c)Kapitalinstrumentets eller skuldens kvalitet skulle inte på annat sätt minskas genom den beslutanderätt som avses i punkt 1 eller genom den form i vilken utdelningen kan ske.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten avseende institutets efterlevnad av dessa villkor innan den beviljar det tillstånd som avses i punkt 1.

3. Kapitalinstrument och skulder för vilka en annan juridisk person än det institut som ger ut dem har rätt att besluta eller kräva att betalning av utdelning på dessa instrument eller skulder ska göras i annan form än kontanter eller kapitalbasinstrument ska inte kunna betraktas som kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument.

4. Instituten får använda ett brett marknadsindex som en av baserna för att fastställa utdelningsnivån för primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument.”.

(c)Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Instituten ska rapportera och offentliggöra de breda marknadsindex som deras kapitalinstrument kvalificerade skuldinstrument är beroende av.

(30)I artikel 75 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Löptidskraven för korta positioner enligt artiklarna 45 a, 59 a, 69 a och 72h a ska anses vara uppfyllda för positioner om samtliga följande villkor är uppfyllda:”.

(31)I artikel 76 ska punkterna 1, 2 och 3 ersättas med följande:

”1. Vid tillämpning av artiklarna 42 a, 45 a, 57 a, 59 a, 67 a, 69 a och 72h a får instituten reducera summan av en lång position i ett kapitalinstrument med den del av indexet som utgörs av samma underliggande exponering som säkras, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

(a)Såväl den långa säkrade positionen som den korta positionen i ett index som används för att säkra den långa positionen finns i handelslagret eller båda finns utanför handelslagret.

(b)De positioner som avses i led a har sitt verkliga värde i institutets balansräkning.

2. Om den behöriga myndigheten har gett förhandstillstånd får ett institut använda en konservativ skattning av institutets underliggande exponering mot instrument som är inkluderade i index som alternativ till att ett institut beräknar sin exponering mot de poster som avses i ett eller flera av följande led:

(a)Egna kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument och kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.

(b)Kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument som är utgivna av enheter i den finansiella sektorn och är inkluderade i index.

(c)Institutets kvalificerade skuldinstrument som är inkluderade i index.

3. De behöriga myndigheterna ska endast bevilja det tillstånd som avses i punkt 2 om de finner det styrkt att det skulle vara operativt betungande för institutet att övervaka den underliggande exponeringen mot de poster som avses i ett eller flera av leden i punkt 2, beroende på vad som är tillämpligt.”.

(32)Artikel 77 ska ersättas med följande:

”Artikel 77
Villkor för reducering av kapitalbas och kvalificerade skulder

Ett institut ska erhålla förhandstillstånd från den behöriga myndigheten för att

(a)minska, inlösa eller återköpa kärnprimärkapitalinstrument som givits ut av institutet på ett enligt den nationella lagstiftningen tillåtet sätt, och/eller

(b)verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument, beroende på vad som är tillämpligt, före den avtalsenliga löptidens utgång.”.

(33)Artikel 78 ska ersättas med följande:

”Artikel 78
Tillstånd från tillsynsmyndighet för att reducera kapitalbas och kvalificerade skulder

1.Den behöriga myndigheten ska bevilja ett institut tillstånd att minska, återköpa, köpa eller lösa in kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott, supplementärkapitalinstrument eller kvalificerade skuldinstrument om något av följande villkor är uppfyllt:

(a)    Institutet ersätter de instrument som avses i artikel 77 med kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, tidigare än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77.

(b)Institutet har för den behöriga myndigheten på ett tillfredsställande sätt visat att institutets kapitalbas och kvalificerade skulder efter den aktuella åtgärden skulle överskrida de krav som fastställs i denna förordning, i direktiv 2013/36/EU och i direktiv 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten innan tillstånd beviljas.

Om ett institut lämnar tillräckliga garantier för sin förmåga att bedriva verksamhet utöver de belopp som krävs enligt denna förordning, direktiv 2013/36/EU och direktiv 2014/59/EU får resolutionsmyndigheten efter samråd med den behöriga myndigheten bevilja institutet ett allmänt förhandstillstånd för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som anges i leden a och b i denna punkt. Detta allmänna förhandstillstånd ska endast beviljas för en viss tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av resolutionsmyndigheten. Resolutionsmyndigheterna ska informera de behöriga myndigheterna om alla förhandstillstånd som beviljas.

Om ett institut ger tillräckliga garantier för sin förmåga att bedriva verksamhet med sin kapitalbas utöver det belopp som krävs enligt denna förordning, direktiv 2013/36/EU och direktiv 2014/59/EU får den behöriga myndigheten efter samråd med resolutionsmyndigheten bevilja institutet ett allmänt förhandstillstånd för att verkställa köp, inlösen, återbetalning eller återköp av kvalificerade skuldinstrument på villkor att sådana eventuella åtgärder är i enlighet med de villkor som anges i leden a och b i denna punkt. Detta allmänna förhandstillstånd ska endast beviljas för en viss tidsperiod som inte får överstiga ett år men som därefter får förlängas. Det allmänna förhandstillståndet ska endast beviljas för ett i förväg fastställt belopp, som ska fastställas av den behöriga myndigheten. För kärnprimärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 3 % av emissionen i fråga och inte överstiga 10 % av det belopp med vilket kärnprimärkapitalet överstiger summan av de kärnprimärkapitalkrav som fastställs i denna förordning, i direktiv 2013/36/EU och i direktiv 2014/59/EU med en marginal som den behöriga myndigheten anser nödvändig. För primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument får det i förväg fastställda beloppet inte överstiga 10 % av emissionen i fråga och inte överstiga 3 % av totalbeloppet av utestående primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt. För kvalificerade skuldinstrument ska det i förväg fastställda beloppet fastställas av resolutionsmyndigheten efter samråd med den behöriga myndigheten.

De behöriga myndigheterna ska dra in det allmänna förhandstillståndet om ett institut upphör att efterleva något av de kriterier som anges för det förhandtillståndet.

2.När de behöriga myndigheterna enligt punkt 1 a bedömer hållbarheten hos ersättningsinstrumenten för institutets inkomstkapacitet ska de beakta den utsträckning i vilken dessa ersättande kapitalinstrument och skulder skulle vara dyrare för institutet än de instrument de skulle ersätta.

3.Om ett institut vidtar en åtgärd som avses i artikel 77 a och det enligt tillämplig nationell lagstiftning är förbjudet att vägra att lösa in sådana kärnprimärkapitalinstrument som avses i artikel 27, får den behöriga myndigheten göra undantag från de villkor som fastställs i punkt 1 i denna artikel, under förutsättning att den behöriga myndigheten kräver att institutet på lämpligt sätt begränsar inlösen av sådana instrument.

4.De behöriga myndigheterna får tillåta institut att lösa in primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument under fem år från och med dagen då de gavs ut om villkoren i punkt 1 och något av följande villkor är uppfyllda:

(a)Det har skett en förändring i den rättsliga klassificeringen av instrumenten som troligen leder till att de utesluts från kapitalbasen eller omklassificeras som en form av kapitalbas av lägre kvalitet och båda följande villkor är uppfyllda:

(I)Den behöriga myndigheten anser att en sådan förändring är tillräckligt säker.

(II)Institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att den rättsliga omklassificeringen av dessa instrument inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.

(b)Det har skett en förändring i den tillämpliga skattemässiga behandlingen av dessa instrument och institutet kan på ett tillfredsställande sätt visa för den behöriga myndigheten att denna är väsentlig och inte rimligen kunde förutses vid tidpunkten för utgivningen.

(c)Instrumenten berättigas fortsatt tillämpning av äldre regler i enlighet med artikel 484 i kapitalkravsförordningen

(d)Institutet ersätter, tidigare än eller samtidigt med den åtgärd som anges i artikel 77, de instrument som avses i artikel 77 med kapitalbasinstrument eller kvalificerade skuldinstrument av likvärdig eller högre kvalitet till villkor som är hållbara för institutets inkomstkapacitet, och den behöriga myndigheten har beviljat den åtgärden utifrån sin uppfattning att den skulle vara tillsynsmässigt gynnsam och motiverad av exceptionella omständigheter.

(e) Primärkapitaltillskottet eller supplementärkapitalinstrumenten återköps för marknadsgarantsändamål.

Den behöriga myndigheten ska samråda med resolutionsmyndigheten om dessa villkor innan tillstånd beviljas.

5.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar

(a)    innebörden av ”hållbar när det avser institutets inkomstkapacitet”,

(b)    lämpliga grunder för den begränsning av inlösen som avses i punkt 3,

(c)    processen, inbegripet begränsningarna och förfarandena vad gäller behöriga myndigheters beviljande av förhandstillstånd för åtgärder enligt artikel 77, och datakraven för institutets ansökan om tillstånd från den behöriga myndigheten att genomföra en av åtgärderna i artikel 77, inbegripet den process som ska tillämpas vid inlösen av aktier som har givits ut till medlemmar i kooperativa sammanslutningar samt tidsfristen för att behandla en sådan ansökan,

(d)de exceptionella omständigheter som avses i punkt 4,

(e) innebörden av ”marknadsgarant”, som avses i punkt 4.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast [tre månader efter ikraftträdandet].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(34)Artikel 79 ska ändras på följande sätt:

(a)Rubriken ska ersättas med följande:

”Tillfälligt undantag från avdrag från kapitalbas och kvalificerade skulder”

(b)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Om ett institut tillfälligt innehar kapitalinstrument eller skulder eller har beviljat efterställda lån, i tillämpliga fall, som tillfälligt räknas som kärnprimärkapital, primärkapitaltillskott eller supplementärkapital i en enhet i den finansiella sektorn eller som kvalificerade skuldinstrument i ett institut och om den behöriga myndigheten anser att dessa innehav syftar till att ge finansiellt bistånd för att rekonstruera och rädda enheten eller institutet, får den behöriga myndigheten bevilja ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om avdrag som annars skulle gälla för dessa instrument.”.

(35)Artikel 80 ska ändras på följande sätt:

(a)Rubriken ska ersättas med följande:

”Fortlöpande granskning av kapitalbasens och de kvalificerade skuldernas kvalitet”

(b)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. ”EBA ska övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skuldinstrument som har givits ut av instituten i unionen, och ska omedelbart meddela kommissionen om man finner starka belägg för att dessa instrument inte uppfyller de respektive kriterier som fastställs i denna förordning.

De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål och på begäran av EBA överlämna all information om nya utgivna kapitalinstrument eller nya typer av skulder som EBA anser vara relevant för att EBA ska kunna övervaka kvaliteten på kapitalbasinstrument och kvalificerade skulder som har givits ut av instituten i unionen.”.

(c)I punkt 3 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”3. EBA ska ge teknisk rådgivning till kommissionen om alla större förändringar av definitionen av kapitalbas och kvalificerade skulder som EBA anser krävs på grund av något av följande:”.

(36)I artikel 81 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. Minoritetsintressen ska bestå av summan av kärnprimärkapitalet om följande villkor uppfylls:

(a)Dotterföretaget är endera av följande:

(I)Ett institut.

(II)Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

(III)Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av samma regler som kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa regler minst motsvarar reglerna i denna förordning.

(b)Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

(c)Det kärnprimärkapital som avses i den inledande meningen i denna punkt ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”.

(37)Artikel 82 ska ersättas med följande:

”Artikel 82
Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas

Kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital, supplementärkapital och kvalificerande kapitalbas ska utgöras av minoritetsintressen, primärkapitaltillskott eller supplementärkapitalinstrument, beroende på vad som är tillämpligt, samt relaterade balanserade vinstmedel och överkursfonder, för ett dotterföretag för vilket följande villkor är uppfyllda:

(a)Dotterföretaget är endera av följande:

(I)Ett institut.

(II)Ett företag som enligt tillämplig nationell lagstiftning omfattas av kraven i denna förordning och i direktiv 2013/36/EU.

(III)Ett mellanvarande finansiellt holdingföretag i ett tredjeland som omfattas av samma regler som kreditinstitut i det tredjelandet och om kommissionen i enlighet med artikel 107.4 har beslutat att dessa regler minst motsvarar reglerna i denna förordning.

(b)Dotterföretaget ingår utan förbehåll i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.

(c)Instrumenten ägs av andra personer än företagen i gruppen enligt del ett avdelning II kapitel 2.”.

(38)I artikel 83 ska inledningsfrasen i punkt 1 ersättas med följande:

”1. Övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål och supplementärkapital som givits ut av ett specialföretag samt relaterade överkursfonder ska till och med den 31 december 2021 räknas som kvalificerande övrigt primärkapital för kapitaltäckningsändamål, primärkapital eller supplementärkapital eller kvalificerande kapitalbas, beroende på vad som är tillämpligt, förutsatt att följande villkor är uppfyllda:”.

(39)Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

(a)I punkt 1 ska följande led d läggas till:

”d)    En bruttosoliditetsgrad på 3 %.”.

(b)I punkt 3 ska leden b, c och d ersättas med följande:

”b)    Kapitalbaskraven för ett instituts handelslager, för

(IV)marknadsrisker fastställda i enlighet med avdelning IV i denna del,

(V)stora exponeringar som överskrider gränsvärdena i artiklarna 395–401, i den utsträckning institutet får överskrida dessa gränsvärden, fastställda i enlighet med del fyra.

c) kapitalbaskraven för marknadsrisker fastställda i avdelning IV i denna del, för all verksamhet som ger upphov till valuta- eller råvarurisker,

d) kapitalbaskraven fastställda i enlighet med avdelning V med undantag av artikel 379 för avvecklingsrisk.”.

(40)Följande artiklar ska införas som artikel 92a och artikel 92b:

”Artikel 92a
Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för globala systemviktiga institut

1.Om inte annat följer av artiklarna 93 och 94 eller av undantagen i punkt 2 i denna artikel ska ett institut som försatts i resolution och som är ett globalt systemviktigt institut eller del av ett sådant alltid leva upp till följande krav på kapitalbas och kvalificerade skulder:

(a)En riskbaserad kvot på 18 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som procent av det totala riskexponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 92.3 och 92.4.

(b)En icke riskbaserad kvot på 6,75 % som representerar institutets kapitalbas och kvalificerade skulder uttryckt som procent av det totala exponeringsmått som avses i artikel 429.4.

2.Kraven i punkt 1 ska inte tillämpas i följande fall:

(a)Inom tre år från dagen då institutet eller den grupp där institutet ingår identifierades som ett globalt systemviktigt institut.

(b)Inom två år från dagen då resolutionsmyndigheten började tillämpa skuldnedskrivningsverktyget i enlighet med direktiv 2014/59/EU.

(c)Inom två år från dagen då resolutionsenheten verkställt en sådan alternativ åtgärd från privata sektorn som avses i artikel 32.1 b i direktiv 2014/59/EU genom vilket kapitalinstrument och andra skulder har skrivits ned eller konverterats till primärkapital i syfte att rekapitalisera resolutionsenheten utan tillämpning av resolutionsverktyg.

3.Om det totalbelopp som resulterar från tillämpningen av de krav som anges i punkt 1 a på varje resolutionsenhet från samma globala systemviktiga institut överstiger kravet på kapitalbas och kvalificerade skulder, som beräknas i enlighet med artikel 12, får resolutionsmyndigheten för moderinstitutet inom EU efter samråd med andra relevanta resolutionsmyndigheter agera i enlighet med artiklarna 45d.3 eller 45h.1 i direktiv 2014/59/EU.

Artikel 92b
Kapitalbaskrav och krav på kvalificerade skulder för icke EU-baserade globala systemviktiga institut

Institut som är betydande dotterbolag till icke EU-baserade globala systemviktiga institut och som inte är resolutionsenheter ska alltid uppfylla ett krav på kapitalbas och kvalificerade skuldinstrument motsvarande 90 % av kraven på kapitalbas och kvalificerade skulder i artikel 92a.

För efterlevnad av punkt 1 ska primärkapitaltillskott och kvalificerade skuldinstrument endast räknas om de innehas av institutets modeföretag i ett tredjeland.”.

(41)Artikel 94 ska ersättas med följande:

”Artikel 94
Undantag för mindre verksamhet i handelslagret

1.Genom undantag från artikel 92.3 b får instituten beräkna kapitalbaskraven för verksamheten i sina handelslager i enlighet med punkt 2, under förutsättning att storleken på denna verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som följande tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad:

(a)5 % av institutets totala tillgångar.

(b)50 miljoner EUR.

2.Om de villkor som anges i punkt 1 är uppfyllda får instituten beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret enligt följande:

(a)För de kontrakt som förtecknas i punkt 1 i bilaga II, kontrakt avseende kapital som avses i punkt 3 i bilaga II och kreditderivat får instituten undanta dessa positioner från det kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b.

(b)För andra positioner i handelslagret än de som avses i led a får instituten ersätta de kapitalbaskrav som avses i artikel 92.3 b med de krav som beräknas i enlighet med artikel 92.3 a.

3.Instituten ska vid tillämpning av punkt 1 beräkna storleken på sin verksamhet i handelslagret inom eller utanför balansräkningen på ett givet datum i enlighet med följande krav:

(a)Alla positioner som ingår i handelslagret i enlighet med artikel 104 ska tas med i beräkningen med undantag av

(I)positioner som avser valuta och råvaror,

(II)kreditderivat som godkänns som en intern säkring mot kreditriskexponeringar eller motpartsriskexponeringar utanför handelslagret.

(b)Alla positioner ska värderas till marknadspris på det givna datumet; om en positions marknadspris inte finns tillgängligt på det givna datumet ska instituten använda sig av det senast kända marknadsvärdet för positionen i fråga.

(c)Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.

4.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna när de beräknar, eller upphör att beräkna, kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med punkt 2 i denna artikel.

5.Om ett institut inte uppfyller något av kraven i punkt 1 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.

6.Ett institut ska upphöra att fastställa kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med punkt 2 inom tre månader om något av följande omständigheter föreligger:

(a)Institutet uppfyller inte något av kraven i punkt 1 under tre månader i följd.

(b)Institutet uppfyller inte något av kraven i punkt 1 under mer än sex av de tolv senaste månaderna.

7.Om ett institut upphör att beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med denna artikel ska det endast tillåtas att på nytt börja beräkna kapitalbaskraven för sin verksamhet i handelslagret i enlighet med denna artikel om det kan visa för den behöriga myndigheten att alla de villkor som anges i punkt 1 har uppfyllts under en sammanhängande ettårsperiod.

8.Instituten får inte ingå en position i handelslagret endast för att efterleva något av villkoren i punkt 1 under den bedömning som genomförs varje månad.”.

(42)Artikel 99 ska ersättas med följande:

”Artikel 99
Rapportering av kapitalbaskrav och finansiell information

1.Instituten ska lämna in rapporter till de behöriga myndigheterna om kraven i artikel 92 i enlighet med denna artikel.

Resolutionsenheterna ska minst en gång per halvår lämna in rapporter till de behöriga myndigheterna om kraven i artikel 92a och 92b.

2.Utöver de kapitalbaskrav som avses i punkt 1 ska instituten rapportera finansiell information till sina behöriga myndigheter om de är något av följande:

(a)Ett institut som omfattas av artikel 4 i förordning (EG) nr 1606/2002.

(b)Ett kreditinstitut som förbereder sin sammanställda redovisning i enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt artikel 5 b i förordning (EG) nr 1606/2002.

3.De behöriga myndigheterna får kräva att kreditinstitut som fastställer sin kapitalbas på gruppnivå i enlighet med internationella redovisningsstandarder enligt artikel 24.2 i denna förordning, rapporterar finansiell information i enlighet med denna artikel.

4.De rapporter som krävs enligt punkterna 1–3 ska lämnas in på årsbasis av små institut enligt artikel 430a och, med förbehåll för punkt 6, på halvårsbasis eller oftare av alla andra institut.

5.De rapporter med finansiell information som avses i punkterna 2 och 3 ska endast innehålla den information som krävs för att ge en övergripande bild av riskprofilen för institutets verksamhet och av de systemrisker som instituten innebär för den finansiella sektorn eller den reala ekonomin i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

6.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera enhetliga format, intervall, rapporteringsdatum, definitioner och it-lösningar för den rapportering som avses i punkterna 1–3 i artikel 100.

Rapporteringskraven i denna artikel ska tillämpas proportionerligt på instituten, med beaktande av deras storlek, komplexitet, art och risknivån på deras verksamhet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7.EBA ska bedöma hur instituten påverkas finansiellt av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 29 med avseende på efterlevnadskostnader och rapportera sina resultat till kommissionen senast den [31 december 2019]. Rapporten ska i synnerhet undersöka om rapporteringskraven har tillämpats på ett tillräckligt proportionerligt sätt. För dessa syften ska rapporten

(a)dela in instituten i kategorier efter deras storlek, komplexitet, art och risknivån på deras verksamhet; rapporten ska i synnerhet innehålla en kategori av små institut enligt definitionen i artikel 430a,

(b)för varje kategori av institut under den relevanta perioden rapportera den börda som uppkommit från rapporteringskraven i genomförandeförordning (EU) nr 680/2014, med beaktande av ett antal principer, nämligen

(I)att rapporteringsbördan ska beräknas som kvoten av efterlevnadskostnaderna och institutets nettoinkomst under den relevanta perioden,

(II)att efterlevnadskostnaderna ska omfatta alla kostnader som direkt eller indirekt kan hänföras till genomförandet och den löpande driften av rapporteringssystemen, inbegripet kostnader för personal, it-system, juridiska tjänster, bokförings-, redovisnings- och konsulttjänster,

(III)att den relevanta perioden ska avse varje räkenskapsår då institutet har haft efterlevnadskostnader för att förbereda genomförandet av rapporteringskraven enligt genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 och för att fortsätta den löpande driften av rapporteringssystemen,

(c)bedöma huruvida och i vilken utsträckning efterlevnadskostnaderna utgjorde ett betydande hinder för nya institut att ta sig in på marknaden,

(d)för varje kategori av institut bedöma konsekvenserna av de efterlevnadskostnader som avses i led b ii, som alternativkostnader, och

(e)rekommendera ändringar av genomförandeförordning (EU) nr 680/2014 för att minska rapporteringsbördan för institut eller särskilda kategorier av institut och i förekommande fall med beaktande av syftena med denna förordning och direktiv 2013/36/EU. Rapporten ska minst innehålla rekommendationer om hur rapporteringskraven för små institutioner, enligt definitionen i artikel 430a, kan göras mindre detaljerade.

8.Vid tillämpningen av punkt 7 d ska ”alternativkostnader” avse värdet av de tjänster som institutet inte har möjlighet att tillhandahålla på grund av efterlevnadskostnader.

9.De behöriga myndigheterna ska samråda med EBA om huruvida andra institut än de som avses i punkterna 2 och 3 bör lämna in rapporter om finansiella uppgifter på gruppnivå i enlighet med punkt 2, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a)De relevanta myndigheterna rapporterar inte redan på gruppnivå.

(b)De relevanta instituten omfattas av en redovisningsram i enlighet med direktiv 86/635/EEG.

(c)Finansiell rapportering anses nödvändigt för att ge en övergripande bild av riskprofilen för institutets verksamhet och av de systemrisker som den innebär för den finansiella sektorn och den reala ekonomin i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera de format som de institut som avses i första stycket ska använda för det syften som anges där.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

10.Om den behöriga myndigheten anser att information som inte omfattas av den tekniska standard för genomförande som avses i punkt 6 är nödvändig för de syften som anges i punkt 5, ska den underrätta EBA och ESRB om den ytterligare information som den anser behöva ingå i de tekniska standarder för genomförande som avses i denna punkt.

11.De behöriga myndigheterna får göra undantag från kraven på att rapportera datafält som anges i den tekniska standarden för genomförande som avses i denna artikel och artiklarna 100, 101, 394, 415 och 430 om dessa datafält redan finns tillgängliga för den behöriga myndigheten på andra sätt än de som anges i ovannämnda tekniska standard för genomförande, inbegripet i fall då denna information finns tillgänglig för de behöriga myndigheterna i olika format eller på olika detaljnivå.”.

(43)Artikel 100 ska ersättas med följande:

”Artikel 100
Rapporteringskrav vid inteckning av tillgångar

1.Instituten ska till sina behöriga myndigheter rapportera nivån på sin tillgångsinteckning.

2.Den rapport som avses i punkt 1 ska vara uppdelad efter typ av tillgångsinteckning, t.ex. efter repor, värdepapperslån, värdepapperiserade exponeringar eller lån som används som säkerhet för säkerställda obligationer. ”.

(44)I artikel 101.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”1.    Instituten ska varje halvår till sina behöriga myndigheter rapportera följande aggregerade uppgifter för varje nationell fastighetsmarknad mot vilken de är exponerade:”.

(45)I artikel 101 ska punkt 4 ändras och punkt 5 läggas till enligt följande:

”4.    EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för att specificera enhetliga format, definitioner, intervall och datum för rapportering för de aggregerade uppgifter som avses i punkt 1, såväl som it-lösningar.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5.    Genom undantag från punkt 1 ska små institut, som definieras i artikel 430a, på årsbasis rapportera den information som avses i punkt 1.”.

(46)Artikel 102 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkterna 2, 3 och 4 ska ersättas med följande:

”2. Avsikt att bedriva handel ska styrkas på grundval av de strategier, riktlinjer och processer som institutet satt upp för att hantera positionen eller portföljen i enlighet med artikel 104.

3. Instituten ska bygga upp och upprätthålla system och kontroller för att hantera handelslagret i enlighet med artikel 103.

4. Positionerna i handelslagret ska tilldelas till de handlarbord som instituten inrättat i enlighet med artikel 104b, såvida inte institutet uppfyller kraven för den behandling som avses i artikel 94 eller har beviljats ett sådant undantag som avses i artikel 104b.3.”

(b)Följande punkter 5 och 6 ska läggas till:

”5. Positionerna i handelslagret ska omfattas av de krav på försiktig värdering som föreskrivs i artikel 105.

6. Instituten ska behandla interna säkringar i enlighet med artikel 106.”.

(47)Artikel 103 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Instituten ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den övergripande förvaltningen av handelslagret. Dessa riktlinjer och processer ska åtminstone avse följande:

(a)    De verksamheter som av institutet anses vara handel och utgöra en del av handelslagret för kapitalbaskravsändamål,

(b)    I vilken omfattning en position kan marknadsvärderas dagligen med hänvisning till en aktiv, likvid tvåvägsmarknad,

(c)    För positioner som är modellvärderade, i vilken omfattning institutet kan

(I)identifiera alla väsentliga risker som positionen medför,

(II)säkra positionens alla väsentliga risker med instrument för vilka en aktiv, likvid tvåvägsmarknad existerar, och

(III)erhålla pålitliga uppskattningar av de viktigaste antagandena och nyckelparametrarna som använts i modellen.

(d)    I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, göra värderingar för positionen som kan valideras externt på ett konsekvent sätt.

(e)    I vilken omfattning rättsliga restriktioner eller andra driftskrav skulle hindra institutets möjligheter att genomföra en avveckling eller säkring av positionen på kort sikt.

(f)    I vilken omfattning institutet kan, och är skyldigt att, aktivt hantera riskerna med positionen inom sin handelsverksamhet,

(g)    I vilken omfattning instituten får överföra risk eller positioner in och ut ur handelslagret och kriterierna för dessa överföringar, som avses i artikel 104a.”

(b)I punkt 2 ska inledningsdelen ersättas med följande:

”2. När institutet förvaltar sina positioner eller portföljer i handelslagret ska det uppfylla samtliga följande krav:”.

(c)I punkt 2 ska led a ersättas med följande:

”a)    Institutet ska ha en tydligt dokumenterad handelsstrategi för positionen eller portföljerna i handelslagret som ska vara godkänd av den verkställande ledningen och som anger förväntad innehavsperiod.”

(d)I punkt 2 ska inledningsdelen av led b ändras på följande sätt:

”b)    Institutet ska ha klart definierade riktlinjer och processer för den aktiva förvaltningen av de positioner eller portföljer i handelslagret. Dessa riktlinjer och processer ska innefatta följande:”.

(e)I punkt 2 ska inledningsdelen av led b i ändras på följande sätt:

”i) vilka positioner eller portföljer av positioner som varje handlarbord eller, i förekommande fall, handlare får ingå,”.

(48)Artikel 104 ska ersättas med följande:

”Artikel 104
Införande i handelslagret

1.Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer för att avgöra vilka positioner som ska ingå i handelslagret för beräkning av kapitalkraven, i enlighet med kraven i artikel 102, definitionen av handelslager i artikel 4.1.86 och bestämmelserna i denna artikel, med beaktande av institutets förmåga och praxis när det gäller riskhantering. Instituten ska fullt ut dokumentera sin efterlevnad av dessa riktlinjer och processer, låta dem genomgå en internrevision minst en gång per år och förelägga de behöriga myndigheterna resultaten av denna revision.

2.Positioner i följande instrument ska ingå i handelslagret:

(a)Instrument som uppfyller kriterierna för införande i korrelationshandelsportföljen, som avses i punkterna 6–9.

(b)Finansiella instrument som förvaltas genom ett handlarbord, som inrättats i enlighet med artikel 104b.

(c)Finansiella instrument som ger upphov till en kort nettoposition i en aktie eller ett kreditinstrument.

(d)Instrument som ges ut till följd av emissionsgarantier.

(e)Finansiella tillgångar och skulder som bokförts till verkligt värde.

(f)Instrument som ges ut till följd av marknadsgarantfunktioner.

(g)Företag för kollektiva investeringar (fonder), förutsatt att de uppfyller villkoren i punkt 10 i denna artikel.

(h)Börsnoterade aktier.

(i)Handelsrelaterade transaktioner för värdepappersfinansiering.

(j)Optioner, inbegripet tudelade inbäddade derivat av instrument utanför handelslagret som kan kopplas till kredit- eller aktierisk.

Vid tillämpning av led c i denna punkt ska ett institut anses ha en kort nettoposition i en aktie om en minskning av aktiens pris resulterar i en vinst för institutet. På motsvarande sätt ska ett institut anses ha en kort nettoposition i ett kreditinstrument om en ökad kreditspread eller en kreditvärdighetsförsämring hos en emittent eller grupp av emittenter resulterar i en vinst för institutet.

3.Positioner i följande instrument ska inte ingå i handelslagret:

(a)Instrument som är utformade som warehousing-faciliteter för värdepapperisering.

(b)Fastighetsinnehav

(c)Kredit till hushåll och små och medelstora företag.

(d)Andra företag för kollektiva investeringar (fonder) än de som avses i punkt 2 g i vilka institutet inte kan genomlysa fonden dagligen eller dagligen erhålla det verkliga priset på sina aktieinvesteringar i fonden.

(e)Derivatinstrument med sådana underliggande instrument som avses i leden a–d.

(f)Instrument som innehas i syfte att säkra en viss risk i en position i något av de instrument som avses i leden a–e.

4.Utan hinder av punkt 2 behöver ett institut inte låta en position i något av de instrument som avses i punkt 2 e–i ingå i handelslagret om institutet på ett tillfredsställande sätt kan visa för de behöriga myndigheterna att positionen inte hålls i handelssyfte och inte fungerar som säkring för sådana positioner som hålls i handelssyfte.

5.De behöriga myndigheterna får kräva att institutet lägger fram uppgifter som styrker att positioner som inte avses i punkt 3 ska ingå i handelslagret. Om tillfredsställande uppgifter saknas får de behöriga myndigheterna kräva att institutet flyttar ut dessa positioner ur handelslagret, utom när det gäller de positioner som avses i punkt 2 a–d.

6.De behöriga myndigheterna får kräva att institutet lägger fram uppgifter som styrker att positioner som inte avses i punkt 2 a–d inte ska ingå i handelslagret. Om tillfredsställande uppgifter saknas får de behöriga myndigheterna kräva att institutet låter dessa positioner ingå i handelslagret, utom när det gäller de positioner som avses i punkt 3.

7.Värdepapperiseringspositioner i korrelationshandelsportföljen och kreditderivat som förfaller på n:te fallissemang som uppfyller samtliga följande kriterier ska ingå i korrelationshandelsportföljen:

(a)Positionerna är varken återvärdepapperiseringspositioner, optioner på en tranch i värdepapperiseringen eller några andra derivat på värdepapperiseringsexponeringar som inte ger någon proportionell andel i avkastningen från en tranch i värdepapperiseringen.

(b)Alla deras underliggande instrument

(I)refererar till endast ett namn, inbegripet kreditderivat som refererar till ett namn, för vilka en likvid tvåvägsmarknad existerar, eller

(II)är allmänt omsatta index som baseras på de instrument som avses i led i.

En tvåvägsmarknad ska anses existera när det finns oberoende och äkta erbjudanden att köpa och sälja så att ett pris som står i rimlig proportion till det senaste försäljningspriset eller aktuella konkurrerande äkta köp- eller säljerbjudanden kan fastställas inom en dag och avvecklas till det priset inom en relativt kort tid i enlighet med gängse handelspraxis.

8.Positioner med något av följande underliggande instrument får in inte ingå i korrelationshandelsportföljen:

(a)Underliggande instrument som tillhör de exponeringsklasser som avses i artikel 112 h eller i.

(b)En fordran på ett specialföretag, för vilken säkerhet ställts, direkt eller indirekt, genom en position som i sig inte skulle vara berättigad att inkluderas i korrelationshandelsportföljen i enlighet med punkt 6 och den här punkten.

9.Instituten får i korrelationshandelsportföljen inkludera positioner som varken är värdepapperiseringspositioner eller kreditderivat som förfaller på n:te fallissemang men som säkrar andra positioner i denna portfölj, förutsatt att en likvid tvåvägsmarknad enligt beskrivningen i punkt 7 sista stycket existerar för instrumentet eller dess underliggande instrument.

10.Institutet ska låta en position i ett företag för kollektiva investeringar (fond) ingå i handelslagret om den uppfyller minst ett av följande villkor:

(a)Institutet kan dagligen genomlysa företaget för kollektiva investeringar.

(b)Institutet kan dagligen erhålla priser för företaget för kollektiva investeringar.”.

(49)Följande artiklar ska införas som artikel 104a och artikel 104b:

”Artikel 104a
Omklassificering av en position

1.Instituten ska ha klart fastställda riktlinjer och processer för att avgöra vilka exceptionella omständigheter som motiverar att en position i handelslagret omklassificeras som en position utanför handelslagret eller omvänt, att en position utanför handelslagret omklassificeras som en position i handelslagret, i syfte att fastställa de kapitalbaskrav som de behöriga myndigheterna godtar. Instituten ska se över dessa riktlinjer minst en gång per år.

För tillämpningen av denna artikel ska EBA senast [två år efter denna förordnings ikraftträdande] utarbeta riktlinjer avseende innebörden av ”exceptionella omständigheter”.

2.De behöriga myndigheterna ska endast beviljas tillstånd att omklassificera en position i handelslagret som en position utanför handelslagret eller omvänt, omklassificera en position utanför handelslagret som en position i handelslagret i syfte att fastställa sina kapitalbaskrav om institutet till de behöriga myndigheterna har lämnat sådana skriftliga styrkande uppgifter om att dess beslut att omklassificera positionen är resultaten av en sådan exceptionell omständighet som är i linje med de riktlinjer som institutet fastställt i enlighet med punkt 1. Institutet ska för detta syfte lägga fram uppgifter som i tillräcklig grad styrker att positionen inte längre uppfyller villkoren för att klassificeras som en position i handelslagret eller en position utanför handelslagret, i enlighet med artikel 104.

Det beslut som avses i första stycket ska godkännas av institutets ledningsorgan.

3.Om de behöriga myndigheterna beviljat tillstånd i enlighet med punkt 2 ska institutet

(a)vid nästa rapporteringstillfälle offentliggöra att positionen har omklassificerats,

(b)med beaktande av utfallet av bestämmelsen i punkt 4, vid nästa rapporttillfälle i enlighet med artikel 92 fastställa kapitalbaskraven för den omklassificerade positionen.

4.Om nettoförändringen av institutets kapitalbaskrav, som uppstår till följd av omklassificeringen av positionen, vid nästa rapporteringstillfälle leder till lägre kapitalbaskrav ska institutet hålla en ytterligare kapitalbas motsvarande nettoförändringen, och offentliggöra beloppet på denna ytterligare kapitalbas. Beloppet på denna ytterligare kapitalbas ska hållas konstant till dess positionen löper ut, såvida inte de behöriga myndigheterna tillåter att institutet fasar ut beloppet tidigare.

5.Omklassificeringen av en position enligt denna artikel ska vara oåterkallelig.

Artikel 104b
Krav för handlarbord

1.Instituten ska inrätta handlarbord och låta alla sina positioner i handelslagret ingå i dessa handlarbord. Positionerna i handelslagret ska endast tilldelas till samma handlarbord om de är i enlighet med den överenskomna affärsstrategin för handlarbordet och om de löpande förvaltas och övervakas i enlighet med punkt 2.

2.Institutens handlarbord ska alltid uppfylla följaden krav:

(a)Varje handlarbord ska ha en tydlig och utmärkande affärsstrategi och en riskhanteringsstruktur som är lämplig i förhållande till affärsstrategin.

(b)Varje handlarbord ska ha en tydlig organisationsstruktur; positioner i ett visst handlarbord ska förvaltas av särskilt utsedda handlare inom institutet. Varje handlare ska ha särskilda funktioner vid handlarbordet; varje handlare ska endast tilldelas ett handlarbord; vid varje handlarbord ska en av handlarna ta en ledande roll när det gäller att övervaka verksamheten och de andra handlarna vid handlarbordet.

(c)Varje handlarbord ska fastställa positionslimiter i enlighet med sin affärsstrategi.

(d)Rapporter om verksamhet, lönsamhet, riskhantering och regleringskrav på handlarbordnivå ska läggas fram minst en gång i veckan och regelbundet kommuniceras till institutets ledningsorgan.

(e)Varje handlarbord ska ha en tydlig årlig verksamhetsplan som inbegriper en väldefinierad ersättningspoliticy som grundar sig på sunda kriterier för resultatmätning.

3.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna hur de efterlever punkt 2. De behöriga myndigheterna får kräva att ett institut ändrar sina handlarbords struktur eller organisation så att de efterlever denna artikel.

4.Genom undantag från punkt 1 får institut som använder sig av metoderna i artikel 325.1 a och c för att fastställa kapitalbaskraven för marknadsrisk ansöka om undantag för vissa av eller alla de krav som anges i denna artikel. De behöriga myndigheterna får bevilja undantaget om instituten visar att

(a)bristande uppfyllande av kraven i punkt 2 inte har en väsentlig negativ inverkan på institutets förmåga att effektivt hantera och övervaka marknadsrisken för sina positioner i handelslagret,

(b)institutet efterlever de allmänna krav för förvaltning av handelslagret som anges i artikel 103.”.

(50)Artikel 105 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.    Alla positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde ska omfattas av de standarder för försiktig värdering som anges i denna artikel. Instituten ska i synnerhet säkerställa att en försiktig värdering av positionerna i handelslagret har en skälig nivå av tillförlitlighet med hänsyn till den dynamiska karaktären hos positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde, kraven på god tillsyn och kapitalkravens funktion och syfte avseende sådana positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde.”.

(b)Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3.    Instituten ska omvärdera positionerna i handelslagret som bokförts till verkligt värde minst en gång per dag. Förändringar av dessa positioners värde ska rapporteras i institutets resultaträkning.

4.    Instituten ska omvärdera sina positioner i och utanför handelslagret som bokförts till verkligt värde till aktuellt marknadsvärde när detta är möjligt, inbegripet när relevanta kapitalkrav tillämpas på dessa positioner.”.

(c)Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”6.    När marknadsvärdering inte är möjlig ska instituten genomföra en försiktig modellvärdering av sina positioner och portföljer, även vid beräkning av kapitalbaskraven för positionerna i handelslagret och positioner som bokförts till verkligt värde utanför handelslagret.”.

(d)I punkt 7 ska det sista stycket ersättas med följande:

”I fråga om led d ska modellen utvecklas eller godkännas oberoende av handlarborden och den ska prövas genom oberoende tester, inbegripet validering av de matematiska grunderna, de gjorda antagandena och dataprogrammeringen.”.

(e)I punkt 11 ska led a ersättas med följande:

”a)    den ytterligare tid det skulle ta att säkra positionen eller riskerna i positionen utöver de likviditetshorisonter som fastställts för positionens riskfaktorer i enlighet med artikel 325be,”.

(51)Artikel 106 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2.    Kraven i punkt 1 ska gälla utan att det påverkar kraven som gäller säkrade positioner utanför eller i handelslagret, i tillämpliga fall.

3.    Om ett institut säkrar en kreditriskexponering eller motpartsriskexponering utanför handelslagret med ett kreditderivat som bokförts i dess handelslager ska denna kreditderivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot kreditriskexponeringen eller motpartsriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan kreditderivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och som fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisker ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det kreditderivat som ingåtts med den tredje parten ingå i handelslagret.”.

(b)Följande punkter 4, 5 och 6 ska läggas till:

”4.    Om ett institut säkrar en aktieriskexponering utanför handelslagret med ett aktiederivat som bokförts i dess handelslager ska denna aktiederivatposition, vid beräkning av de riskvägda exponeringsbelopp som avses i artikel 92.3 a, anses vara en intern säkring mot aktieriskexponeringen utanför handelslagret om institutet ingår en annan aktiederivattransaktion med en godtagbar tredje part som tillhandahåller kreditskydd som uppfyller kraven på ofinansierat kreditriskskydd utanför handelslagret och som fullt ut eliminerar marknadsrisken i den interna säkringen.

Vid beräkning av kapitalbaskraven för marknadsrisker ska både en intern säkring i enlighet med det första stycket och det aktiederivat som ingåtts med den tredje parten ingå i handelslagret.”.

5. Om ett institut säkrar ränterisk utanför handelslagret med en ränteriskposition som bokförts i dess handelslager ska denna position, vid bedömning av den ränterisk som följer av positioner utanför handelslagret i enlighet med artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU, anses vara en intern säkring om följande villkor uppfylls:

(a)Positionen tilldelas till ett handlarbord som inrättats i enlighet med artikel 104b och vars affärsstrategi endast syftar till att hantera och minska marknadsrisken hos interna säkringar mot ränteriskexponeringar; i det syftet får detta handlarbord ingå andra ränteriskpositioner med tredje part eller andra handlarbord inom institutet, så länge dessa andra handlarbord fullständigt eliminerar marknadsrisken hos de andra ränteriskpositionerna genom att ingå motsatta ränteriskpositioner med tredje part.

(b)Instituten har fullt ut dokumenterat hur positionerna mildrar de ränterisker som följer av positioner utanför handelslagret, i enlighet med kraven i artiklarna 84 och 98 i direktiv 2013/36/EU.

6. Kapitalbaskraven för marknadsrisker för alla positioner som tilldelats eller ingåtts av de handlarbord som avses i punkt 3 a ska beräknas fristående som en separat portfölj och läggas till kapitalbaskravet för de andra handelslagerpositionerna.”.

(52)I artikel 107 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3. Vid tillämpning av denna förordning ska exponeringar mot ett värdepappersföretag i tredjeland, ett kreditinstitut i tredjeland och en börs i tredjeland behandlas som exponeringar mot ett institut endast om tredjelandet tillämpar tillsyns- och regleringskrav på den enheten som minst motsvarar de krav som tillämpas i unionen.”.

(53)I artikel 128 ska leden 1 och 2 ersättas med följande:

”1. Instituten ska tilldela 150 % riskvikt till exponeringar som är förknippade med särskilt höga risker.

2. Instituten ska vid tillämpningen av denna artikel betrakta spekulativ finansiering av fast egendom som exponeringar förknippade med särskilt höga risker.”.

(54)Artikel 132 ska ersättas med följande:

”Artikel 132
Kapitalbaskrav för exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet av fondens exponeringar, beräknat i enlighet med de metoder som avses i punkt 2 första stycket, med procentandelen andelar eller aktier som innehas av dessa institut.

2.Om villkoren i punkt 3 uppfylls får instituten tillämpa genomlysningsmetoden i enlighet med artikel 132a.1 eller den mandatbaserade metoden i enlighet med artikel 132a.2.

Om inte annat följer av artikel 132b.2 ska institut som inte tillämpar genomlysningsmetoden eller den mandatbaserade metoden tilldela sina exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder riskvikten 1,250 % (reservmetoden).

Instituten får beräkna sin riskvägda exponering i form av enheter eller aktier i fonder genom att kombinera de metoder som avses i denna punkt, förutsatt att villkoren för dessa metoder uppfylls.

3.Instituten får fastställa de riskvägda exponeringsbeloppen för sina fonders exponeringar i enlighet med metoderna i artikel 132a om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a)Fonden är endera av följande:

(I)Ett företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), som regleras genom direktiv 2009/65/EG.

(II)En EU-baserad AIF-fondförvaltare som är registrerad i enlighet med artikel 3.3 i direktiv 2011/61/EU.

(III)En AIF-fond som förvaltas av en EU-baserad AIF-fond som är auktoriserad i enlighet med artikel 6 i direktiv 2011/61/EU.

(IV)En AIF-fond som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare som är auktoriserad i enlighet med artikel 37 i direktiv 2011/61/EU.

(V)En icke EU-baserad AIF-fond som förvaltas av en icke EU-baserad AIF-förvaltare som är auktoriserad i enlighet med artikel 42 i direktiv 2011/61/EU.

(b)Fondens prospekt eller motsvarande dokument innefattar

(I)de tillgångskategorier som fonden har tillstånd att investera i

(II)om investeringsbegränsningar tillämpas, de relativa begränsningarna och metoder för att beräkna dem,

(c)rapportering från fonden till institutet som uppfyller följande krav:

(I)Fondens verksamhet rapporteras minst lika ofta som institutets verksamhet.

(II)Den finansiella informationen är tillräckligt detaljerad för att göra det möjligt för institutet att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet i enlighet med den metod som institutet valt.

(III)Om institutet tillämpar genomlysningsmetoden verifieras uppgifterna om den underliggande exponeringen av en oberoende tredje part.

4.Institut som inte har tillräckliga uppgifter eller information för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponering i enlighet med metoderna i artikel 132a får förlita sig på tredjepartens beräkningar förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

(a)Tredjeparten är antingen

(I)fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella inlåningsinstitut, eller

(II)fondens förvaltningsbolag, om fondföretaget inte omfattas av led a i denna punkt och förutsatt att bolaget uppfyller kriterierna i punkt 3 a.

(b)Tredjeparten genomför beräkningen i enlighet med metoderna i artikel 132a.1–3, beroende på vad som är tillämpligt.

(c)En extern revisor har bekräftat att tredjepartens beräkning är korrekt.

Institut som förlitar sig på tredjeparts beräkningar ska multiplicera det riskvägda exponeringsbeloppet från dessa beräkningar med en faktor på 1,2.

Om ett institut vid beräkning av det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar tillämpar de metoder som avses i artikel 132a (”nivå 1-fond”) och någon av de underliggande exponeringarna av nivå 1-fonden är en exponering i form av andelar eller aktier i en annan fond (”nivå 2-fond”) får det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas genom alla de tre metoder som beskrivs i punkt 2. Instituten får endast använda genomlysningsmetoden för att beräkna det riskvägda exponeringsbeloppen av fondernas exponeringar i nivå 3 och alla påföljande nivåer om det använder den metoden för beräkning av föregående nivåer. I alla andra scenarier ska de använda reservmetoden.

6.Det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar beräknade i enlighet med genomlysningsmetoden och mandatmetoden ska begränsas till det riskvägda beloppet för den fondens exponeringar som beräknats i enlighet med reservmetoden.”.

(55)Följande artikel 132a ska införas:

”Artikel 132a
Metoder för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

1.Om villkoren i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som har tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar göra en genomlysning av dessa exponeringar för att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp genom att riskvikta alla fondens underliggande exponeringar som om de innehafts direkt av dessa institut.

2.Om villkoren i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som saknar tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar använda genomlysningsmetoden för att beräkna dessa exponeringars riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med gränserna i fondens mandat och relevant lagstiftning.

Vid tillämpning av första stycket ska instituten utföra beräkningarna enligt antagandet att fonden först tar på sig exponering till den högsta tillåtna gränsen enligt sitt mandat eller relevant lagstiftning som leder till de högsta kapitalbaskraven, och därefter fortsätter att ta på sig exponering i fallande ordning till den maximala totala exponeringsgränsen är nådd.

Instituten ska utföra de beräkningar som avses i första stycket i enlighet med metoderna i detta kapitel, kapitel 5 i denna avdelning och i kapitel 6 avsnitten 3, 4 eller 5 i denna avdelning.

3.Genom undantag från artikel 92.3 d får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av en fonds exponeringar i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel ersätta kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken i fondens derivatexponeringar med ett belopp motsvarande 50 % av exponeringsvärdet av de exponeringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning.

Genom undantag från första stycket får ett institut, från beräkningen av kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattas av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

4.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som anger hur instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbelopp som avses i punkt 2 om något av de ingångsvärden som krävs för att utföra beräkningen saknas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [nio månader efter ikraftträdandet].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.”.

(56)Följande artikel 132b ska införas:

”Artikel 132b
Undantag från metoderna för beräkning av fonders riskvägda exponeringsbelopp

5.Instituten ska från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta fondens innehav av kärnprimärkapitalinstrument, primärkapitaltillskott och supplementärkapitalinstrument, vilka måste dras av i enlighet med artiklarna 36.1, 56 respektive 66.

6.Instituten får från de beräkningar som avses i artikel 132 undanta exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder i den mening som avses i artikel 150.1 g och h och istället tillämpa den behandling som avses i artikel 133 på dessa exponeringar.”.

(57)Artikel 152 ska ersättas med följande:

”Artikel 152
Behandling av exponeringar i form av andelar eller aktier i fonder

1.Instituten ska beräkna det riskvägda exponeringsbeloppet för sina exponeringar i form av andelar eller aktier i en fond genom att multiplicera fondens riskvägda exponeringsbelopp, beräknat i enlighet med de metoder som avses i denna artikel, med procentandelen andelar eller aktier som innehas av dessa institut.

2.Om villkoren i artikel 132.3 är uppfyllda ska institut som har tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar göra en genomlysning av dessa underliggande exponeringar för att beräkna fondens riskvägda exponeringsbelopp genom att riskvikta alla fondens underliggande exponeringar som om de innehafts direkt av instituten.

3.Genom undantag från artikel 92.3 d får institut som beräknar det riskvägda exponeringsbeloppet av fondens exponeringar i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel ersätta kapitalbaskravet för kreditvärdighetsjusteringsrisken i fondens derivatexponeringar med ett belopp motsvarande 50 % av exponeringsvärdet av de exponeringar som beräknats i enlighet med kapitel 6 avsnitt 3, 4 eller 5 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.

Genom avvikelse från första stycket får ett institut från beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisken undanta derivatexponeringar som inte skulle ha omfattats av det kravet om de hade orsakats direkt av institutet.

4.Institut som tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med punkterna 2 och 3 och som uppfyller villkoren för permanent partiell användning i enlighet med artikel 150, eller som inte uppfyller villkoren för att använda metoderna i detta kapitel för alla eller delar av fondens underliggande exponeringar, ska beräkna riskviktade exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp i enlighet med följande principer:

(a)För exponeringar som tillhör klassen aktieexponeringar enligt artikel 147.2 e ska instituten tillämpa den förenklade riskviktmetoden enligt artikel 155.2.

(b)För exponeringar som tillhör klassen värdepapperiseringspositioner ska instituten tillämpa externkreditvärderingsmetoden enligt artikel 261.

(c)För alla andra underliggande exponeringar ska instituten tillämpa schablonmetoden enligt kapitel 2 i denna avdelning.

Vid tillämpning av led a i första stycket ska instituten om de inte kan skilja mellan exponeringar i riskkapitalföretag, börsnoterade aktier och andra aktieliknande exponeringar behandla exponeringarna i fråga som andra aktieliknande exponeringar.

5.Om villkoren i artikel 132.3 är uppfyllda får institut som saknar tillräcklig information om en fonds enskilda underliggande exponeringar beräkna dessa exponeringars riskvägda exponeringsbelopp i enlighet med den mandatbaserade metoden enligt artikel 132a.2. För de exponeringar som förtecknas i punkt 4 a, b och c i denna artikel ska instituten emellertid tillämpa de metoder som anges där.

6.Om inte annat följer av artikel 132b.2 ska institut som inte tillämpar genomlysningsmetoden i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel eller den mandatbaserade metoden i enlighet med punkt 5 i denna artikel tillämpa den reservmetod som avses i artikel 132.2.

7.Institut som inte har tillräckliga uppgifter eller information för att beräkna en fonds riskvägda belopp i enlighet med metoderna i punkterna 2–5 får förlita sig på tredjepartens beräkningar förutsatt att följande villkor är uppfyllda:

(a)Tredjeparten är antingen

(I)fondens inlåningsinstitut eller fondens finansiella inlåningsinstitut förutsatt att fonden enbart investerar i värdepapper och deponerar alla värdepapper i detta inlåningsinstitut eller finansiella inlåningsinstitut, eller

(II)för fonder som inte omfattas av led i, fondens förvaltningsbolag förutsatt att detta uppfyller kriterierna i artikel 132.3 a.

(b)För exponeringar som inte förtecknas i punkt 4 a–c utför tredjeparten beräkningarna i enlighet med metoden i artikel 132a.1.

(c)För exponeringar som förtecknas i punkt 4 a–c utför tredjeparten beräkningarna i enlighet med den metod som anges i respektive led.

(d)En extern revisor har bekräftat att tredjepartens beräkning är korrekt.

Institut som förlitar sig på tredjeparts beräkningar ska multiplicera de riskvägda exponeringsbeloppen från dessa beräkningar med en faktor på 1,2.

8.Vid tillämpning av denna artikel ska bestämmelserna i artiklarna 132.5, 132.6 och 132b gälla.”.

(58)I artikel 201.1 ska led h ersättas med följande:

”h) Kvalificerade centrala motparter.”.

(59)Följande artikel 204a ska införas:

”Artikel 204a
Godtagbara slag av aktiederivat

1.Som godtagbart kreditskydd får instituten använda aktiederivat som är totalavkastningsswappar eller som har liknande ekonomisk effekt, endast i syfte att genomföra interna säkringar.

Om ett institut köper kreditriskskydd genom en totalavkastningsswapp och redovisar nettobetalningarna för swappen som nettoinkomst, men inte redovisar motsvarande värdeminskning på den tillgång som är skyddad, antingen genom reducering av det verkliga värdet eller genom ett tillägg till reserverna, betecknas detta kreditriskskydd inte som godtagbart kreditriskskydd.

2.Om ett institut genomför en intern säkring med ett aktiederivat, ska, för att den inre säkringen ska betecknas som godtagbart enligt detta kapitel, den kreditrisk som har överförts till handelslagret föras över till en tredje part eller tredje parter.

Om en intern säkring har genomförts i enlighet med första stycket och kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska institutet tillämpa de regler som anges i avsnitten 4–6 i detta kapitel för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp, då dessa täcks av obetalt kreditriskskydd.”.

(60)Artikel 223 ska ändras på följande sätt:

(a)I punkt 3 ska det sista stycket ersättas med följande:

”Vid transaktioner med OTC-derivat ska institut som använder metoderna i kapitel 6 avsnitt 6 beräkna EVA enligt följande:

.”.

(b)I punkt 5 ska det sista stycket ersättas med följande:

”Vid transaktioner i OTC-derivat ska institut som använder metoderna i kapitel 6 avsnitten 3–5 i denna avdelning i tillämpliga fall ta hänsyn till säkerheters riskreducerande effekter i enlighet med bestämmelserna i dessa avsnitt.”

(61)I artikel 272 ska leden 6 och 12 ersättas med följande:

”6) säkringsmängd: en grupp transaktioner inom en enda nettningsmängd för vilken fullständig eller partiell är tillåten för att avgöra den potentiella framtida exponeringen enligt metoderna i avsnitten 3 och 4 i detta kapitel.

12) aktuellt marknadsvärde (CMV): med avseende på avsnitt 3–5 i detta kapitel nettomarknadsvärdet av alla transaktioner inom en nettningsmängd utan avdrag för eventuell säkerhet som innehafts eller ställts, och där positiva och negativa marknadsvärden nettas vid beräkningen av CMV.”.

(62)I artikel 272 ska följande led 7a och 12a:

”7a) ensidigt marginalavtal: ett marginalavtal enligt vilket ett institut måste ställa tilläggsmarginalsäkerheter till en motpart men inte självt har rätt att erhålla tilläggsmarginalsäkerhet från motparten i fråga, eller vice versa.”.

”12a) nettobelopp av oberoende säkerheter (NICA): summan av det volatilitetsjusterade värdet av säkerheter erhållna eller ställda av motparter, beroende på vad som är lämpligt, till den fastställda nettningsmängden som inte är tilläggsmarginal.”.

(63)Artikel 273 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1.    Instituten ska beräkna exponeringsvärdet för de kontrakt som förtecknas i bilaga II på grundval av en av de metoder som anges i avsnitten 3–6 i detta kapitel i enlighet med denna artikel.

Ett institut som inte uppfyller villkoren i artikel 273a.2 får inte använda den metod som anges i avsnitt 4 i detta kapitel. Ett institut som inte uppfyller villkoren i artikel 273a.3 får inte använda den metod som anges i avsnitt 5 i detta kapitel.

Institutet får inte använda den metod som anges i avsnitt 5 i detta kapitel för att fastställa exponeringsvärden för de kontrakt som förtecknas i punkt 3 i bilaga II.

Institut får inom en koncern på permanent basis använda en kombination av de metoder som anges i avsnitten 3–6 i detta kapitel. Ett enskilt institut får inte på permanent basis använda en kombination av de metoder som anges i avsnitten 3–6 i detta kapitel.”.

(b)Punkterna 6 ,7 ,8 och 9 ska ersättas med följande:

”6. Enligt samtliga metoder som redovisas i avsnitten 3–6 i detta kapitel ska exponeringsvärdet för en given motpart vara lika med summan av de exponeringsvärden som beräknats för varje nettningsmängd avseende den motparten.

Genom undantag från första stycket ska exponeringsvärdet – om ett marginalavtal gäller flera nettningsmängder med den motparten och institutet använder en av metoderna i avsnitten 3 och 6 i detta kapitel för att beräkna dessa nettningsmängders exponeringsvärde – beräknas i enlighet med det avsnittet.

För en viss motpart ska exponeringsvärdet för en viss nettningsmängd av sådana OTC-derivat som förtecknas i bilaga II beräknat i enlighet med detta kapitel vara det värde som är störst av noll och differensen mellan summan av exponeringsvärdena för alla nettningsmängder avseende denna motpart och summan av säkerheternas kreditvärdighetsjusterade värden (CVA) avseende denna motpart, vilka institutet betraktar som en genomförd nedskrivning. Kreditvärdighetsjusteringarna ska beräknas utan beaktande av någon motsvarande sådan debetvärdejustering av företagets egen kreditrisk som redan har undantagits från kapitalbasen i enlighet med artikel 33.1 c.

7. Vid beräkningen av exponeringsvärdet i enlighet med metoderna i avsnitt 3 och 5 i detta kapitel får instituten behandla två OTC-derivatkontrakt som helt matchar varandra och ingår i nettningsavtalet som om de vore ett enda kontrakt med ett teoretiskt belopp som är lika med noll.

Vid tillämpning av första stycket ska två OTC-derivat anses helt matcha varandra om de uppfyller samtliga följande villkor:

(a)Riskpositionerna är motsatta.

(b)Deras egenskaper är, med undantag för handelsdagen, identiska.

(c)Deras kassaflöden tar helt och hållet ut varandra.

8. För fastställande av exponeringsbeloppet för exponeringar som härrör från transaktioner med lång avvecklingscykel, ska institut välja en av de metoder som redovisas i avsnitten 3–6 i detta kapitel, oavsett vilka metoder institutet har valt för behandling av OTC-derivat och repor, värdepappers- och råvarulån och marginallånetransaktioner. Vid beräkning av kapitalbaskravet för transaktioner med lång avvecklingscykel får ett institut som använder den metod som redovisas i kapitel 3 tillämpa riskvikterna enligt den metod som redovisas i kapitel 2 på permanent basis, oavsett värdet av sådana positioner.

9. När det gäller de metoder som föreskrivs i avsnitten 3–6 i detta kapitel ska instituten behandla transaktioner där man konstaterat specifik korrelationsrisk i enlighet med artikel 291.”.

(64)Följande artiklar ska införas som artikel 273a och artikel 273b:

”Artikel 273a
Villkor för användning av förenklade metoder för beräkning av exponeringsvärdet

1.Instituten får beräkna exponeringsvärdet av derivatpositioner i enlighet med metoden i avsnitt 4 under förutsättning att storleken på denna derivatverksamhet inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som följande tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad:

(a)10 % av institutets totala tillgångar.

(b)150 miljoner EUR.

Vid tillämpning av denna punkt ska instituten fastställa storleken på sin derivatverksamhet inom och utanför balansräkningen vid ett visst datum genom att räkna med alla sina derivatpositioner utom kreditderivat som anses vara interna säkringar mot kreditriskexponeringar utanför handelslagret.

2.Instituten får beräkna exponeringsvärdet av ränte-, valuta- och guldderivatpositioner i enlighet med avsnitt 5, under förutsättning att storleken på denna derivatverksamhet inom eller utanför balansräkningen är högst lika stor som följande tröskelvärden, på grundval av en bedömning som genomförs varje månad:

(a)5 % av institutets totala tillgångar.

(b)20 miljoner EUR.

Vid tillämpning av denna punkt ska instituten fastställa storleken på sin derivatverksamhet inom och utanför balansräkningen vid ett visst datum genom att räkna med alla sina derivatpositioner som avser kontrakt punkterna 1 och 2 i bilaga II.

3.Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska instituten beräkna storleken på sin derivatverksamhet inom och utanför balansräkningen vid ett givet datum i enlighet med följande krav:

(a)Derivatpositionerna ska värderas till marknadspris på det givna datumet. Om en positions marknadspris inte finns tillgängligt på det givna datumet ska instituten ta det senast kända marknadsvärdet för positionen i fråga.

(b)Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.

4.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna vilka metoder i avsnitten 4 och 5 i detta kapitel som de använder, eller i förekommande fall upphör att använda, för beräkning av exponeringsvärdet för deras derivatpositioner.

5.Instituten får inte ingå en derivattransaktion endast för att efterleva något av villkoren i punktera 1 eller 2 under den bedömning som genomförs varje månad.”.

Artikel 273b
Bristande uppfyllande av villkoren för användning av förenklade metoder för beräkning av exponeringsvärdet av derivat

1.Om ett institut inte uppfyller något av kraven i artikel 273a.1 och 273a.2 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.

2.Ett institut ska upphöra att tillämpa artikel 273a.1 och 273a.2 inom tre månader efter det att något av följande fall föreligger:

(a)Institutet uppfyller inte något av kraven i artikel 273a.1 eller 273a.2 under tre sammanhängande månader.

(b)Institutet uppfyller inte något av kraven i artikel 273a.1 eller 273a.2, beroende på vad som är tillämpligt, under mer än sex av de tolv senaste månaderna.

3.Om ett institut upphör att tillämpa artikel 273a.1 eller 273a.2 ska det endast tillåtas att fastställa exponeringsvärdet av sina derivatpositioner genom tillämpning av metoderna i avsnitten 4 och 5 i detta kapitel, beroende på vad som är tillämpligt, om det visar för den behöriga myndigheten att alla villkor i artikel 273a.1 och 273a.2 har uppfyllts under en sammanhängande period på ett år

(65)I del tre ska avdelning II kapitel 6 avsnitt 3 ändras på följande sätt:

”Avsnitt 3
Schablonmetoden för motpartskreditrisk

Artikel 274
Exponeringsvärde

1.Ett institut får beräkna ett enskilt exponeringsvärde på nettningsmängdsnivå för alla transaktioner som omfattas av ett nettningsavtal om samtliga följande villkor är uppfyllda

(a)Nettningsavtalet tillhör en av de slag av nettningsavtal som avses i artikel 295.

(b)Nettningsavtalet har godkänts av behöriga myndigheter i enlighet med artikel 296.

(c)Institutet har levt upp till de förpliktelser avseende nettningsavtal som avses i artikel 297.

Om något av dessa krav inte uppfylls ska institutet behandla varje transaktion som om det vore sin egen nettningsmängd.

2.Instituten ska beräkna nettningsmängdens exponeringsvärde med hjälp av schablonmetoden för motpartskreditrisk enligt följande:

där

RC    =    ersättningskostnaden beräknad enligt artikel 275,

PFE    =    den potentiella framtida exponeringen beräknad enligt artikel 278,

α    =    1,4.

3.Exponeringsvärdet av en nettningsmängd som omfattas av ett kontraktsenligt marginalavtal ska begränsas till exponeringsvärdet av samma nettningsmängd som inte omfattas av någon form av marginalavtal.

4.Om flera marginalavtal är tillämpliga på samma nettningsmängd ska instituten hänföra varje marginalavtal till den grupp av transaktioner i nettningsmängden till vilken det marginalavtalet kontraktsenligt gäller och beräkna ett exponeringsvärde separat för var och en av dessa grupperade transaktioner.

5.Instituten får fastställa exponeringsvärdet av en nettningsmängd till noll om nettningsmängden uppfyller samtliga av följande villkor:

(a)Nettningsmängden består enbart av sålda optioner.

(b)Nettningsmängdens aktuella marknadsvärde är alltid negativt.

(c)Premien för alla optioner i nettningsmängden har erhållits av samtliga institut som en garanti för kontraktens verkställande.

(d)Nettningsmängden omfattas inte av något marginalavtal.

6.I en nettningsmängd ska instituten ersätta en transaktion som utgörs av en linjär kombination av köpta eller sålda köp- eller säljoptioner med alla de enskilda optioner som formar den linjära kombinationen, som en enskild transaktion, i syfte att beräkna exponeringsvärdet av nettningsmängden i enlighet med detta avsnitt.

Artikel 275
Ersättningskostnad

1.Instituten ska beräkna ersättningskostnaden (”RC”) för nettningsmängder som inte omfattas av ett marginalavtal i enlighet med följande formel:

2.Instituten ska beräkna ersättningskostnaden för enskilda nettningsmängder som omfattas av ett marginalavtal i enlighet med följande formel:

där

VM        =    det volatilitetsjusterade värdet av den nettotilläggsmarginal som, beroende på vad som är tillämpligt, regelbundet erhållits eller ställts till nettningsmängden för att minska förändringarna av nettningsvärdets aktuella marknadsvärde.    

TH        =    den marginaltröskel som tillämpas på nettningsmängden enligt marginalavtalet nedan, som institutet inte har rätt att begära säkerhet för.

MTA        =    det minsta överföringsbelopp som är tillämpligt på nettningsmängden enligt marginalavtalet.

3.Instituten ska beräkna ersättningskostnaden för flera nettningsmängder som omfattas av ett marginalavtal i enlighet med följande formel:

där

i    =    det index som betecknar den nettningsmängd som omfattas av det enskilda marginalavtalet.

CMVi    =    Det aktuella marknadsvärdet av nettningsmängd ”i”.

VMMA    =    summan av det volatilitetsjusterade värdet av säkerheter som, beroende på vad som är tillämpligt, regelbundet erhållits eller ställts till flera nettningsmängder för att minska förändringarna av deras aktuella marknadsvärde.

NICAMA    =    summan av det volatilitetsjusterade värdet av säkerhet som, beroende på vad som är tillämpligt, regelbundet erhållits eller ställts till flera nettningsmängder som inte är VMMA.

Vid tillämpning av första stycket får NICAMA beräknas på handelsnivå, nettningsmängdsnivå eller för alla nettningsmängder på vilka marginalavtalet tillämpas beroende på vilken nivå marginalavtalet gäller.

Artikel 276
Godkännande och behandling av säkerhet

1.Vid tillämpning av detta avsnitt ska instituten beräkna säkerhetsbeloppen för VM, VMMA, NICA och NICAMA genom att tillämpa alla följande krav:

(a)Om alla transaktioner som ingår i en nettningsmängd tillhör handelslagret ska endast säkerhet som är godtagbar enligt artikel 299 godtas.

(b)Om en nettningsmängd innehåller minst en transaktion som återfinns utanför handelslagret ska endast säkerhet som är godtagbar enligt artikel 197 godtas.

(c)Säkerhet från en motpart ska ges positivt tecken och säkerhet som ställs till en motpart ska ha negativt tecken.

(d)Det volatilitetsjusterade värdet av alla typer av säkerheter som erhålls eller ställs ska beräknas i enlighet med artikel 223. Vid denna beräkning ska instituten inte använda metoden i artikel 225.

(e)Samma säkerhet får inte samtidigt ingå i både VM och NICA.

(f)Samma säkerhet får inte samtidigt ingå i både VMMA and NICAMA.

(g)Inga sådana säkerheter som ställs till motparter som är separerade från motpartens tillgångar – och därmed är konkursskyddade i det fall motparten skulle fallera eller hamna på obestånd – ska tas med i beräkningen av NICA och NICAMA.

2.Vid beräkning av det volatilitetsjusterade värdet av sådana ställda säkerheter som avses i punkt 1 d ska instituten ersätta formeln i artikel 223.2 med följande formel:

3.Vid tillämpning av punkt 1 d ska instituten fastställa den avvecklingsperiod som är relevant för beräkningen av det volatilitetsjusterade värdet av all säkerhet som erhålls eller ställs i enlighet med en av följande tidshorisonter:

(a)För de nettningsmängder som avses i artikel 276.1 ska tidshorisonten vara ett år.

(b)För de nettningsmängder som avses i artikel 276.2 och 276.3 ska tidshorisonten vara den marginalriskperiod som fastställs i enlighet med artikel 279d.1 b.

Artikel 277
Inplacering av transaktioner i riskkategorier

1.Instituten ska placera in varje transaktion som ingår i en nettningsmängd i en av följande sex riskkategorier för att fastställa nettningsmängdens potentiella framtida exponering, som avses i artikel 278:

(a)Ränterisk.

(b)Valutarisk.

(c)Kreditrisk.

(d)Aktierisk.

(e)Råvarurisk.

(f)Övriga risker.

2.Instituten ska genomföra den inplacering som avses i punkt 1 på grundval av transaktionens primära riskdrivare. För andra transaktioner än de som avses i punkt 3 ska den primära riskdrivaren vara den enda väsentliga riskdrivaren för en derivatposition.

3.För en derivattransaktion i handelslagret för vilken institutet använder metoderna i kapitel 1a eller 1b för att beräkna kapitalbaskraven för marknadsrisk ska den primära riskdrivaren från och med [dagen då denna förordning börjar tillämpas] vara den riskfaktor som är kopplad till den högsta absoluta känsligheten av alla de känsligheter som beräknats för transaktionen i enlighet med avdelning IV kapitel 1b.

4.Instituten ska utan hinder av vad som anges i punkterna 1 och 2 tillämpa följande krav när de placerar in transaktioner i de riskkategorier som förtecknas i punkt 1:

(g)Om en transaktions primära riskdrivare är en inflationsvariabel ska instituten placera in transaktionen i ränteriskkategorin.

(h)Om en transaktions primära riskdrivare är en klimatvariabel ska institutet placera in transaktionen i råvaruriskkategorin.

5.Genom undantag från punkt 2 ska institut placera in derivattransaktioner som har mer än en väsentlig riskdrivare i fler än en riskkategori. Om alla väsentliga riskdrivare för en av dessa transaktioner tillhör samma riskkategori ska instituten endast behöva placera in den transaktionen en gång i denna riskkategori på grundval av den väsentligaste av dessa riskdrivare. Om de väsentliga riskdrivarna för en av dessa transaktioner tillhör olika riskkategorier ska instituten placera in denna transaktion en gång i varje riskkategori för vilken transaktionen har minst en väsentlig riskdrivare, på grundval av den väsentligaste riskdrivaren i den riskkategorin.

6.EBA ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera

(a)en metod för att identifiera den enda väsentliga riskdrivaren för andra transaktioner än de som avses i punkt 3,

(b)en metod för att vid tillämpning av punkt 3 identifiera transaktioner med mer än en väsentlig riskdrivare och för att identifiera den väsentligaste av dessa riskdrivare.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 277a
Säkringsmängder

1.Instituten ska fastställa relevanta säkringsmängder för varje riskkategori i en nettningsmängd och hänföra varje transaktion till dessa säkringsmängder enligt följande:

(a)Transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare är denominerad i samma valuta.

(b)Transaktioner som placerats in i valutariskkategorin ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare utgår från samma valutapar.

(c)Alla transaktioner som placerats in i kreditriskkategorin ska hänföras till samma säkringsmängd.

(d)Alla transaktioner som placerats in i aktieriskkategorin ska hänföras till samma säkringsmängd.

(e)Transaktioner som placerats in i råvaruriskkategorin ska hänföras till en av följande fem säkringsmängder på grundval av deras primära riskdrivare:

(I)Energi.

(II)Metaller.

(III)Jordbruksprodukter.

(IV)Klimatförhållanden.

(V)Övriga råvaror.

(f)Transaktioner som placerats in i kategorin ”övriga risker” ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare är identisk.

Vid tillämpning av led a ska sådana transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin som har en inflationsvariabel som primär riskdrivare hänföras till separata säkringsmängder, som inte är sådana säkringsmängder för transaktioner som placerats in i räntekategorin som har en inflationsvariabel som sin primära riskdrivare. Dessa transaktioner ska endast hänföras till samma säkringsmängd om deras primära riskdrivare är denominerad i samma valuta.

2.Genom undantag från punkt 1 ska instituten fastställa separata individuella säkringsmängder i varje riskkategori för följande transaktioner:

(a)Transaktioner för vilka den primära riskdrivaren antingen är den marknadsimplicita volatiliteten eller den realiserade volatiliteten hos en riskdrivare eller korrelationen mellan två riskdrivare.

(b)Transaktioner för vilka den primära riskdrivaren är skillnaden mellan två riskdrivare som placerats in i samma riskkategori eller transaktioner som består av två betalningsben som är denominerade i samma valuta och för vilka en riskdrivare från samma riskkategori som den primära riskdrivaren ingår i det andra betalningsbenet än det som inbegriper den primära riskdrivaren.

Vid tillämpning av första stycket led a ska instituten endast hänföra transaktioner till samma säkringsmängd inom den relevanta riskkategorin om den primära riskdrivaren är identisk.

Vid tillämpning av första stycket led b ska instituten endast hänföra transaktioner till samma säkringsmängd inom den relevanta riskkategorin om det riskdrivarpar hos dessa transaktioner, som avses i led b, är identiskt och om de två riskdrivarna i detta par har en positiv korrelation. I annat fall ska instituten hänföra transaktionerna i led b till en av de säkringsmängder som fastställts i enlighet med punkt 1, på grundval av endast en av de två riskdrivare som avses i led b.

3.Instituten ska på begäran från behöriga myndigheter ge information om antalet säkringsmängder som fastställts i enlighet med punkt 2 för varje riskkategori, inbegripet den primära riskdrivaren eller riskdrivarparet för var och en av dessa säkringsmängder, och antalet transaktioner i var och den av dessa säkringsmängder.

Artikel 278
Potentiell framtida exponering

1.Instituten ska beräkna den potentiella framtida exponeringen (PFE) för en nettningsmängd på följande sätt:

där

a    =    index som anger de riskkategorier som ingår i beräkningen av nettningsmängdens potentiella framtida exponering,

AddOn(a)    =    tillägget för riskkategori ”a” beräknat i enlighet med artiklarna 280a–280f, beroende på vad som är tillämpligt,

multiplikator    =    multiplikatorn beräknad i enlighet med formeln i punkt 3.

Vid denna beräkning ska instituten inkludera tillägget för en viss riskkategori i beräkningen av en nettningsmängd potentiella framtida exponering om minst en transaktion i nettningsmängden har placerats in i den riskkategorin.

2.Den potentiella framtida exponeringen för flera nettningsmängder som omfattas av sådana marginalavtal som avses i artikel 275.3 ska beräknas som summan av alla enskilda nettningsmängder betraktade som om de inte omfattades av någon form av marginalavtal.

3.Vid tillämpning av punkt 1 ska multiplikatorn beräknas enligt följande:

där

Golvm    =    5 %,

y        =    

z        =

NICAi    =    nettobeloppet av oberoende säkerheter beräknat endast för transaktioner som ingår i nettningsmängd 'i'. NICAi ska beräknas på handelsnivå eller nettningsmängdsnivå beroende på marginalavtalet.

Artikel 279
Beräkning av riskpositioner

Vid beräkning av riskkategoriernas tillägg, som avses i artiklarna 280a–280f ska instituten beräkna riskpositionen för varje transaktion i en nettningsmängd enligt följande:

där

δ        =    transaktionens regulatoriska delta beräknat i enlighet med formeln i artikel 279a,

AdjNot    =    transaktionens justerade teoretiska belopp beräknat i enlighet med artikel 279b,

MF        =    transaktionens löptidsfaktor beräknad i enlighet med formeln i artikel 279c.

Artikel 279a
Regulatoriskt delta

1.Instituten ska beräkna det regulatoriska deltat (δ) på följande sätt:

(a)För köp- och säljoptioner som ger optionens köpare rätt att köpa eller sälja ett underliggande instrument vid ett positivt pris ett visst datum i framtiden, utom om dessa optioner placeras in i ränteriskkategorin, ska instituten använda följande formel:

där

tecken        =    

typ        =    

N(x)        =    den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel, dvs. sannolikheten att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med ”x”,

P        =    avista- eller terminspriset på optionens underliggande instrument,

K        =    optionens lösenpris,

T        =    optionens förfallodag, som är det enda framtida datum då optionen kan utnyttjas; förfallodagen ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention,

σ        =    optionens regulatoriska volatilitet fastställd i enlighet med tabell 1 på grundval av transaktionens riskkategori och typen av underliggande instrument för optionen.

Tabell 1

Institut som använder terminspriset på en options underliggande instrument ska säkerställa att

i) terminspriset motsvarar optionens egenskaper,

ii) den relevanta räntenivå som råder vid rapporteringsdagen används vid beräkning av terminspriset,

iii) det underliggande instrumentets förväntade kassaflöden före optionens förfallodag är integrerade i terminspriset.

(b)     För trancher i en syntetisk värdepapperisering ska instituten använda följande formel:

där

tecken    =

A    =    tranchens fästpunkt,

D    =    tranchens avskiljningspunkt.

(c)För andra transaktioner än de som avses i leden a och b ska instituten använda följande regulatoriska delta:

2.För tillämpningen av detta avsnitt betyder en lång position i den primära riskdrivaren att transaktionens marknadsvärde ökar när värdet på den primära riskdrivaren ökar, och en kort position i den primära riskdrivaren betyder att transaktionens marknadsvärde minskar när den primära riskdrivaren ökar.

För de transaktioner som avses i artikel 277.3 ska en lång position avse en transaktion för vilken känslighetstecknet för den primära riskdrivaren är positivt, och en kort position ska avse en transaktion för vilken känslighetstecknet för den primära riskdrivaren är negativt. För andra transaktioner än de som avses i artikel 277.3 ska instituten fastställa huruvida dessa transaktioner är långa eller korta positioner i den primära riskdrivaren på grundval av objektiv information om dessa transaktioners struktur eller deras syfte.

3.Instituten ska fastställa huruvida en transaktion med mer än en väsentlig riskdrivare är en lång position eller en kort position i var och en av de väsentliga riskdrivarna genom samma tillvägagångssätt som för den primära riskdrivaren i punkt 2.

4.EBA ska ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn för att specificera

(a)den formel som instituten ska använda för att beräkna regulatoriskt delta för köp- och säljoptioner som placerats in i ränteriskkategorin och som är tillämplig under marknadsförhållanden där räntor kan vara negativa samt den regulatoriska volatilitet som är lämplig för den formeln,

(b)vilken objektiv information avseende strukturen och syftet med en transaktion som instituten ska använda för att bestämma om en transaktion annan en de som avses i artikel 277.2 är en lång eller kort position i sin primära riskdrivare.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 279b
Justerat teoretiskt belopp

1.Instituten ska beräkna det justerade teoretiska beloppet enligt följande:

(a)För transaktioner som placerats in i ränteriskkategorin eller i kreditriskkategorin ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet som en produkt av derivatkontraktets teoretiska belopp multiplicerat med den regulatoriska durationsfaktorn, som ska beräknas på följande sätt:

där

R    =    den regulatoriska diskonteringsräntan, R = 5 %;

S    =    startdatumet, som är det datum då en transaktion börjar fastställa eller genomföra betalningar, utom när det gäller betalningar som avser utbyte av säkerhet i ett marginalavtal. Om transaktionen redan har fastställt eller genomfört betalningar vid rapporteringsdagen ska startdatumet vara lika med 0. Startdatumet ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

Om en transaktion har ett eller flera framtida datum då institutet eller motparten kan besluta att avsluta transaktionen före dess kontraktsenliga förfallodatum ska startdatumet vara lika med det först infallande av

i) det datum eller det först infallande av flera framtida datum som institutet eller motparten kan besluta att avsluta transaktionen före dess kontraktsenliga förfallodatum,

ii) det datum då transaktionen börjar fastställa eller genomföra betalningar, utom när det gäller betalningar som avser utbyte av säkerhet i ett marginalavtal.

Om en transaktion som underliggande instrument har ett sådant finansiellt instrument som kan ge upphov till kontraktsenliga skyldigheter utöver de som omfattar transaktionen, ska transaktionens startdatum fastställas på grundval av det datum då det underliggande instrumentet tidigast börjar fastställa eller genomföra betalningar.

E    =    slutdatumet, som är det datum då värdet av transaktionens sista kontraktsenliga betalning utväxlas mellan institutet och motparten. Slutdatumet ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

Om en transaktion som underliggande instrument har ett sådant finansiellt instrument som kan ge upphov till kontraktsenliga skyldigheter utöver de som omfattar transaktionen, ska transaktionens slutdatum fastställas på grundval av transaktionens underliggande instruments sista kontraktsenliga betalning.

(b)För transaktioner som placerats in i valutariskkategorin ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet på följande sätt:

(I)Om transaktionen består av ett betalningsben ska det justerade teoretiska beloppet vara derivatkontraktets teoretiska belopp.

(II)Om transaktionen består av två betalningsben och det teoretiska beloppet av ett betalningsben är denominerat i institutets rapporteringsvaluta ska det justerade teoretiska beloppet vara det andra betalningsbenets teoretiska belopp.

(III)Om transaktionen består av två betalningsben och det teoretiska beloppet av vart och ett av betalningsbenen är denominerat i en annan valuta än institutets rapporteringsvaluta ska det justerade teoretiska beloppet vara det största av de två betalningsbenens teoretiska belopp efter omräkning till institutets rapporteringsvaluta till rådande avistakurs.

(c)För transaktioner som placerats in i aktieriskkategorin eller råvaruriskkategorin ska instituten beräkna det justerade teoretiska beloppet som produkten av marknadspriset på en enhet av transaktionens underliggande instrument multiplicerat med antalet enheter i det underliggande instrument som transaktionen hänvisar till.

Instituten ska använda det teoretiska beloppet som det justerade teoretiska beloppet om en transaktion som placerats in i aktieriskkategorin eller råvaruriskkategorin enligt kontraktet uttrycks som ett teoretiskt belopp och inte som antalet enheter i det underliggande instrumentet.

2.Instituten ska vid beräkning av det justerade teoretiska belopp som avses i punkt 1 fastställa transaktionens teoretiska belopp eller antalet enheter i det underliggande instrumentet enligt följande:

(a)Om det teoretiska beloppet eller antalet enheter i en transaktions underliggande instrument inte är fastställt fram till transaktionens kontraktsenliga förfallodag:

(I)För deterministiska teoretiska belopp och antal enheter i ett underliggande instrument ska det teoretiska beloppet vara det vägda genomsnittet av alla deterministiska värden av teoretiska belopp eller antal enheter i det underliggande instrumentet, beroende på vad som är tillämpligt, fram till transaktionens kontraktsenliga förfallodag, varvid vikterna är proportionen av den tidsperiod då vart och ett av värdena av teoretiska belopp är tillämpliga.

(II)För stokastiska teoretiska belopp och antal enheter i det underliggande instrumentet ska det teoretiska beloppet vara det belopp som fastställs genom fastställande av aktuella marknadsvärden inom formeln för beräkning av framtida marknadsvärden.

(b)För binära och digitala optioner ska det teoretiska beloppet vara det största värdet av optionens möjliga avkastningslägen vid optionens förfallodag.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska instituten om ett möjligt avkastningsläge för optionen är stokastiskt använda metoden i led a ii för att fastställa det teoretiska beloppets värde.

(c)För kontrakt där det teoretiska beloppet utväxlas vid flera tillfällen ska det teoretiska beloppet multipliceras med det antal betalningar som återstår i enlighet med kontrakten.

(d)För kontrakt i vilka det föreskrivs en multiplicering av kassaflödesbetalningar eller en multiplicering av kontraktets underliggande, ska institutet justera det teoretiska beloppet för att beakta multipliceringens effekter på kontraktens riskstruktur.

3.Instituten ska konvertera en transaktions justerade teoretiska belopp till rapporteringsvalutan till rådande avistakurs om det justerade teoretiska beloppet beräknas enligt denna artikel utifrån ett kontraktsenligt teoretiskt belopp eller ett marknadspris på antalet enheter i ett underliggande instrument som är denominerat i en annan valuta.

Artikel 279c
Löptidsfaktor

1.Instituten ska beräkna löptidsfaktorn MF (Maturity factor) enligt följande:

(a)För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.1 ska instituten använda följande formel:

där

M            =    transaktionens återstående löptid, som är lika med den tidsperiod som behövs för avslutandet av alla transaktionens kontraktsenliga skyldigheter. Härvidlag ska all eventuell optionalitet i ett derivatkontrakt anses vara en kontraktsmässig skyldighet. Den återstående löptiden ska uttryckas i år med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

Om en transaktion har ett annat derivatkontrakt som underliggande instrument som kan ge upphov till ytterligare kontraktsenliga skyldigheter utöver transaktionens kontraktsenliga skyldigheter ska transaktionens återstående löptid vara lika med den tidsperiod som krävs för att avsluta alla kontraktsenliga skyldigheter avseende det underliggande instrumentet.

EttRäkenskapsår    =    ett år uttryckt i bankdagar med tillämpning av relevant bankdagskonvention.

(b)För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.2 och 275.3 definieras löptidsfaktorn enligt följande:

där

MPOR        =    nettningsmängdens marginalriskperiod fastställd i enlighet med artikel 285.2–285.5.

Vid fastställande av marginalriskperioden för transaktioner mellan en kund och en clearingmedlem ska ett institut som agerar antingen som kund eller som clearingmedlem ersätta den minimiperiod som fastställs i artikel 285.2 b med fem bankdagar.

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska den återstående löptiden vara lika med tidsperioden fram till nästa justeringsdag för transaktioner som är så utformade att den utestående exponeringen avvecklas vid särskilt angivna betalningsdatum och där villkoren justeras så att kontraktets marknadsvärde är noll vid dessa särskilt angivna betalningsdatum.

Artikel 280
Koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor

Vid beräkning av tillägget för en säkringsmängd, som avses i artiklarna 280a–280f ska säkringsmängdens regulatoriska faktorkoefficient ”ϵ” vara följande:

Artikel 280a
Tillägg för ränteriskkategorin

1.Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för ränteriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

där

j        = index som anger alla de ränterisksäkringsmängder som fastställts för nettningsmängden i enlighet med artikel 277a.1 a och 277a.2.

AddOnIRj    = tillägget för säkringsmängd ”j” i ränteriskkategorin beräknat i enlighet med punkt 2.

2.Tillägget för säkringsmängd ”j” i ränteriskkategorin ska beräknas enligt följande:

där

ϵj            =    koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” fastställd i enlighet med tillämpligt värde enligt artikel 280,

SFIR             =    den regulatoriska faktorn för ränteriskkategorin med ett värde som är lika med 0,5 %,

EffNotIRj    =    det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängd ”j” beräknat i enlighet med punkterna 3 och 4.

3.Vid beräkning av det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängd ”j” ska instituten först hänföra varje transaktion i säkringsmängden till lämplig undergrupp i tabell 2. De ska göra detta på grundval av varje transaktions slutdatum, som fastställs i enlighet med artikel 279b.1 a:

Tabell 2

Instituten ska sedan beräkna det faktiska teoretiska beloppet för säkringsmängden ”j” i enlighet med följande formel:

där

l    =    index som anger riskpositionen,

Dj,k     =    det faktiska teoretiska beloppet av undergrupp ”k” i säkringsmängd ”j” beräknat enligt följande:

Artikel 280b
Tillägg för valutarisken

1.Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för valutariskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

där

j    = index som anger alla de valutarisksäkringsmängder som fastställts för nettningsmängden i enlighet med artikel 277a.1 b och 277a.2,

AddOnFXj     =    = tillägget för säkringsmängd ”j” i valutariskkategorin beräknat i enlighet med punkt 2.

2.Tillägget för säkringsmängd ”j” i valutariskkategorin ska beräknas i enlighet med följande:

där

ϵj        =    koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” beräknas i enlighet med artikel 280,

SFFX        =    den regulatoriska faktorn för valutariskkategorin med ett värde som är lika med 4 %,

EffNotIRj    =    det faktiska teoretiska beloppet av säkringsmängd ”j” beräknat enligt följande:

Artikel 280c
Tillägg för kreditsriskkategorin

1.Vid tillämpning av punkt 2 ska instituten fastställa relevanta referensenheter avseende kredit för nettningsmängderna i enlighet med följande:

(a) Det ska finnas en referensenhet avseende kredit för varje emittent av ett referensskuldinstrument som är underliggande till en transaktion med ett enda namn som hänförs till kreditriskkategorin. Transaktioner med ett enda namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende kredit om det referensskuldinstrument som är underliggande till dessa transaktioner ges ut av samma utgivare.

(b)Det ska finnas en referensenhet avseende kredit för varje grupp av skuldreferensinstrument eller kreditderivat med ett enda namn som är underliggande till en transaktion med flera namn som hänförs till kreditriskkategorin. Transaktioner med flera namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende kredit om den grupp av referensskuldinstrument eller kreditderivat med ett enda namn som är underliggande till dessa transaktioner har samma beståndsdelar.

2.Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för kreditriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

där

j        =    index som anger alla de kreditrisksäkringsmängder som fastställts för nettningsmängden i enlighet med artikel 277a.1 c och 277a.2,

AddOnCreditj    =    = tillägget för kreditriskkategorin för säkringsmängd ”j” beräknat i enlighet med punkt 2,

3.Instituten ska beräkna tillägget för kreditriskkategorin för säkringsmängd ”j” enligt följande:

där

j            =    index som anger referensenheten avseende kredit för nettningsmängderna som fastställts i enlighet med punkt 1,

ϵj            =    koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j”, som fastställts i enlighet med artikel 280,

AddOn(Enhetj)    =    tillägget för referensenheten avseende kredit ”j” fastställt i enlighet med punkt 4,

ρjCredit         =    korrelationsfaktorn för enhet koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor. Om referensenheten avseende kredit ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 a är ρjCredit = 50 %. Om referensenheten avseende kredit ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 b är ρjCredit = 80 %.

4.Instituten ska beräkna tillägget för referensenheten avseende kredit ”j” enligt följande:

där

EffNotCreditj    =    det faktiska teoretiska beloppet för referensenheten avseende kredit ”j” beräknat enligt följande:

där

l        =    index som anger riskpositionen,

SFj,lCredit    =    den regulatoriska faktor som är tillämplig på referensenheten avseende kredit”j” fastställd i enlighet med punkt 5.

5.Vid tillämpning av punkt 4 ska institutens beräkna den tillämpliga regulatoriska faktorn för referensenheten avseende kredit”j” enligt följande:

(a)För referensenheten avseende kredit ”j” som fastställts i enlighet med punkt 1 a, ska SFj,lCredit tilldelas en av de sex regulatoriska faktorerna i tabell 3 i denna artikel på grundval av en extern kreditbedömning av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut för motsvarande enskilde utgivare. För en enskild utgivare för vilken en kreditbedömning av ett utsett externt kreditvärderingsinstitut inte är tillgänglig ska

(I) institut som använder metoden i avdelning II kapitel 3 placera in den enskilda utgivarens interna kreditvärdering i en av de externa kreditbedömningarna,

(II) institut som använder metoden i avdelning II kapitel 2 tilldela SFj,lCredit = 0,54 % till denna referensenhet avseende kredit. Om ett institut använder artikel 128 för att riskvikta motpartsriskexponeringen mot denna enskilda utgivare, ska den dock tilldelas SFj,lCredit = 1,6 %.

(b)För referensenheter avseende kredit ”j” som fastställts i enlighet med punkt 1 b ska följande gälla:

(I)Om en position ”l” som tilldelats en referensenhet avseende kredit ”j” är ett kreditindex som noterats på en erkänd börs ska SFj,lCredit tilldelas en av de två regulatoriska faktorer som anges i tabell 4 i denna artikel på grundval av majoriteten av kreditkvalitet hos dess enskilda beståndsdelar,

(II)Om en position ”l” som hänförs till referensenheten avseende kredit ”j” inte omfattas av led i i denna punkt ska SFj,lCredit vara det vägda genomsnittet av de regulatoriska faktorer som tilldelats till varje beståndsdel i enlighet med metoden i led a i denna punkt, varvid vikterna bestäms genom proportionen av beståndsdelarnas teoretiska belopp i den positionen.

Tabell 3

Tabell 4

Artikel 280d
Tillägg för aktieriskkategorin

1.Vid tillämpning av punkt 2 ska instituten fastställa relevanta referensenheter avseende aktier för nettningsmängden i enlighet med följande:

(a)Det ska finnas en referensenhet avseende aktier för varje utgivare av ett referensaktieinstrument som är underliggande till en transaktion med ett enda namn som tillhör aktieriskkategorin. Transaktioner med ett enda namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende aktier om det referensaktieinstrument som är underliggande till dessa transaktioner ges ut av samma utgivare.

(b)Det ska finnas en referensenhet avseende aktier för varje grupp av referensaktieinstrument eller aktiederivat med ett enda namn som är underliggande till en transaktion med flera namn som hänförs till aktieriskkategorin. Transaktioner med flera namn ska endast hänföras till samma referensenhet avseende aktier om den grupp av underliggande referensrensaktieinstrument eller aktiederivat med ett enda namn, beroende på vad som är tillämpligt, till dessa transaktioner har samma beståndsdelar.

2.Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten för en given nettningsmängd beräkna tillägget för aktieriskkategorin enligt följande:

där

j        =    det index som anger alla de kreditrisksäkringsmängder som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 d och 277a.2 för nettningsmängden.

AddOnEquityj    =    tillägg för säkringsmängd ”j” i kreditriskkategorin beräknat i enlighet med punkt 3.

3.Instituten ska beräkna tillägget för aktieriskkategorin för säkringsmängd ”j” enligt följande:

      där

j     =    index som anger referensenheterna avseende aktier för nettningsmängderna som fastställts i enlighet med punkt 1.

ϵj         =    koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” fastställd i enlighet med artikel 280,

AddOn(Enhetj) =    tillägget för referensenheten avseende aktier ”j”, fastställt i enlighet med punkt 4,

ρjEquity      =    korrelationsfaktorn för enhet ”j”. Om referensenheten avseende aktier ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 a är ρjEquity = 50 %. Om referensenheten avseende aktier ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 b är ρjEquity = 80 %.

4.Instituten ska beräkna tilläggen för referensenheten avseende aktier ”j” enligt följande:

där

SFjEquity     =    den regulatoriska faktor som är tillämplig på referensenheten avseende aktier, ”j”. Om referensenheten avseende aktier ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 a är SFjEquity = 32 %, om referensenheten avseende aktier ”j” har fastställts i enlighet med punkt 1 b är SFjEquity = 20 %.

EffNotEquityj    =    det faktiska teoretiska beloppet av referensenheten avseende aktier ”j” beräknat enligt följande:

Artikel 280e
Tillägg för råvaruriskkategorin

1.Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för råvaruriskkategorin för en given nettningsmängd enligt följande:

j        =    index som anger de råvarusäkringsmängder som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 e och 277a.2 för nettningsmängden.

AddOnComj    = tillägget för råvaruriskkategorin för säkringsmängd ”j” beräknat i enlighet med punkt 4.

2.Vid beräkning av tillägget för en råvarusäkringsmängd för en given nettningsmängd i enlighet med punkt 4 ska instituten fastställa relevanta råvarureferenstyper för varje säkringsmängd. Råvaruderivattransaktioner ska endast hänföras till samma råvarureferenstyp om det underliggande råvaruinstrumentet för dessa transaktioner är av samma karaktär.

3.Genom undantag från punkt 2 får de behöriga myndigheterna begära att institut med stora och koncentrerade råvaruderivatportföljer beaktar ytterligare egenskaper, utöver det underliggande råvaruinstrumentets karaktär, när de fastställer råvarureferenstyperna för en råvarusäkringsmängd i enlighet med punkt 2.

EBA ska utveckla förslag till tekniska standarder för tillsyn för att i närmare detalj ange vad som avses med en stor och koncentrerad råvaruderivatportfölj enligt första stycket.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [15 månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

4.Instituten ska beräkna tillägget för råvarukategorin för säkringsmängd ”j” enligt följande:

där

k            =    index som anger råvarureferenstyperna för nettningsmängderna som fastställts i enlighet med punkt 2.

ϵj             =    koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” beräknad i enlighet med artikel 280,

AddOn(Typjk)    =    tillägget för råvarureferenstyp ”k” beräknat i enlighet med punkt 5,

ρCom            =    råvaruriskkategorins korrelationsfaktor med ett värde som är lika med 40 %.

5.Instituten ska beräkna tillägget för råvarureferenstyp ”k” på följande sätt:

där

SFkCom     =    den regulatoriska faktor som är tillämplig på råvarureferenstyp ”k”.

Om råvarureferenstyp ”k” motsvarar transaktioner som tilldelats till den säkringsmängd som avses i artikel 277b.1 e i är SFkCom = 40 %, annars är SFkCom = 18 %.

EffNotComk    =    det faktiska teoretiska beloppet av råvarureferenstyp ”k” beräknat enligt följande:

Artikel 280f
Tillägg för kategorin ”övriga risker”

1.Vid tillämpning av artikel 278 ska instituten beräkna tillägget för kategorin ”övriga risker” för en given nettningsmängd enligt följande:

där

j        =    index som anger de säkringsmängder för övrig risk som fastställts i enlighet med artikel 277a.1 f och 277a.2 för nettningsmängden.

AddOnOtherj    =    tillägget för kategorin "övriga risker" för säkringsmängd ”j” beräknat i enlighet med punkt 2.

2.Instituten ska beräkna tillägget för kategorin ”övriga risker” för säkringsmängd ”j” på följande sätt:

där    

ϵj         =    koefficienten för säkringsmängdens regulatoriska faktor för säkringsmängd ”j” beräknad i enlighet med artikel 280,

SFOther     =    den regulatoriska faktorn för kategorin ”övriga risker” med ett värde som är lika med 8 %,

EffNotOtherj = det faktiska teoretiska beloppet av säkringsmängd ”j” beräknat enligt följande:

”

(66)I del tre ska avdelning II kapitel 6 avsnitt 4 ändras på följande sätt:

”Avsnitt 4
Förenklad schablonmetod för motpartsrisk

Artikel 281
Beräkning av exponeringsvärdet

1.Instituten ska beräkna ett enda exponeringsvärde på nettningsmängdsnivå i enlighet med avsnitt 3 i detta kapitel, om inte annat följer av punkt 2.

2.Exponeringsvärdet för en nettningsmängd ska beräknas i enlighet med följande krav:

(a)Instituten ska inte tillämpa den behandling som avses i artikel 274.6.

(b)Genom undantag från artikel 275.1 ska instituten tillämpa följande:

För sådana nettningsmängder som inte avses i artikel 275.2 ska instituten beräkna ersättningskostnaden i enlighet med följande formel:

.

(c)Genom undantag från artikel 275.2 ska instituten tillämpa följande:

För nettningsmängder för transaktioner som handlas på erkända börser, nettningsmängder som clearas centralt av en central motpart som beviljats auktorisation i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012 eller nettningsmängder för transaktioner för vilka säkerheter utväxlas bilateralt med motparten i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) nr 648/2012, ska instituten beräkna ersättningskostnaden i enlighet med följande formel:

där

TH    =    den marginaltröskel som är tillämplig på nettningsmängden enligt marginalavtalet nedan, som institutet inte har rätt att begära säkerhet för,

MTA    =    det minsta överföringsbelopp som är tillämpligt på nettningsmängden enligt marginalavtalet.

(d)Genom undantag från artikel 275.3 ska instituten tillämpa följande:

För nettningsmängder som omfattas av ett marginalavtal ska instituten i det fall marginalavtalet gäller flera nettningsmängder beräkna ersättningskostnaden som summan av ersättningskostnaden för varje enskild nettningsmängd beräknad i enlighet med punkt 1, som om ingen marginalsäkerhet ställts.

(e)Alla säkringsmängder ska fastställas i enlighet med artikel 277a.1.

(f)Instituten ska sätta multiplikatorn till 1 i den formel som används för att beräkna potentiell framtida exponering i artikel 278.1, enligt följande:

;

(g)Genom undantag från artikel 279a.1 ska instituten tillämpa följande:

Instituten ska beräkna det regulatoriska deltat för alla transaktioner på följande sätt:

;

(h) Den formel som används för att beräkna den regulatoriska durationsfaktorn i artikel 279b.1 a ska se ut på följande sätt:

;

(i)Den löptidsfaktor (MF) som avses i artikel 279c.1 ska beräknas på följande sätt:

(III) a) För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.1 är MF = 1.

a) För transaktioner som ingår i de nettningsmängder som avses i artikel 275.2 och 275.3 är MF = 0,42.

(j)Den formel som används för beräkning av det faktiska teoretiska beloppet av säkringsmängd ”j” i artikel 280a.3 ska se ut på följande sätt:

(k)Den formel som används för att beräkna tillägget för kreditriskkategorin för säkringsmängd ”j” i kreditriskkategorin i artikel 280c.3 ska se ut på följande sätt:

(l)Den formel som används för att beräkna tillägget för aktieriskkategorin för säkringsmängd ”j” i aktieriskkategorin i artikel 280d.3 ska se ut på följande sätt:

(m)Den formel som används för att beräkna tillägget för råvaruriskkategorin för säkringsmängd ”j” i råvaruriskkategorin i artikel 280e.3 ska se ut på följande sätt:

"

(67)I del tre ska avdelning II kapitel 6 avsnitt 5 ersättas med följande:

”Avsnitt 5
Ursprunglig åtagandemetod

Artikel 282
Beräkning av exponeringsvärdet

1.Instituten får beräkna ett enskilt exponeringsvärde för alla transaktioner inom ett nettningsavtal om alla villkor i artikel 274.1 är uppfyllda. I annat fall ska instituten beräkna ett separat exponeringsvärde för varje transaktion som behandlas som dess egen nettningsmängd.

2.Exponeringsvärdet för en nettningsmängd eller transaktion ska vara produkten av 1,4 gånger summan av den aktuella ersättningskostnaden och den potentiella framtida exponeringen.

3.Den aktuella ersättningskostnad som avses i punkt 2 ska fastställas enligt följande:

(a)För nettningsmängder för transaktioner som handlas på erkända börser, eller nettningsmängder som clearas centralt av en central motpart som beviljats auktorisation i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 648/2012 eller godkänts i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr 648/2012, eller nettningsmängder för transaktioner för vilka säkerheter utväxlas bilateralt med motparten i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) nr 648/2012, ska instituten beräkna ersättningskostnaden i punkt 2 i enlighet med följande formel:

där

TH    =    den marginaltröskel som är tillämplig på nettningsmängden enligt marginalavtalet nedan, som institutet inte har rätt att begära säkerhet för,

MTA    =    det minsta överföringsbelopp som är tillämpligt på nettningsmängden enligt marginalavtalet.

(b)För alla övriga nettningsmängder eller enskilda transaktioner ska instituten beräkna den aktuella ersättningskostnad som avses i punkt 2 enligt följande:

För att beräkna den aktuella ersättningskostnaden ska instituten uppdatera de aktuella marknadsvärdena minst en gång per månad.

4.Instituten ska beräkna den potentiella framtida exponering som avses i punkt 2 enligt följande:

(a)En nettningsmängds potentiella framtida exponering är summan av den potentiella framtida exponeringen av alla transaktioner i en nettningsmängd, enligt beräkningen i led b.

(b)En enskild transaktions nettningsmängd är dess teoretiska belopp multiplicerat med

(I)produkten av 0,5 % multiplicerat med den transaktionens återstående löptid för räntekontrakt,

(II)4 % för kontrakt som avser valuta kontrakt,

(III)18 % för kontrakt som avser guldkontrakt,

(c)det teoretiska belopp som avses i led b ska fastställas i enlighet med artikel 279b.1 a och b samt artikel 279b.2 och 279b.3, beroende på vad som är tillämpligt,

(d)Nettningsmängdernas potentiella framtida exponering, som avses i punkt 3 a, ska multipliceras med 0,42.

Vid beräkning av potentiell exponering för räntekontrakt i enlighet med led b ii får instituten välja att använda kontraktens ursprungliga löptid i stället för den återstående löptiden.”.

(68)I artikel 283 ska punkt 4 ersättas med följande:

”4. Ett institut ska använda de metoder som anges i avsnitt 3 eller 5 på alla OTC-derivattransaktioner och transaktioner med lång avvecklingscykel för vilka institutet inte fått tillstånd enligt punkt 1 att använda metoden med interna modeller. Dessa metoder får användas på permanent basis inom en grupp.” .

(69)Artikel 298 ska ersättas med följande:

”Artikel 298
Effekter av godkännande av nettning som riskreducerande

Vid tillämpning av avsnitten 3 och 6 ska nettning godkännas enligt bestämmelserna i dessa avsnitt.”.

(70)I artikel 299 ska punkt 2 a utgå.

(71)Artikel 300 ska ändras på följande sätt:

(a)Den första meningen ska ersättas med följande:

”Vid tillämpning av detta avsnitt och del sju gäller följande definitioner:”.

(b)Följande led 5–11 ska läggas till:

”5) kontanttransaktion: transaktion i kontanter, skuldinstrument eller aktier samt valuta- och råvarutransaktioner till avistapris; repotransaktioner och transaktioner för värdepappers- eller råvarulån eller för inlåning av värdepapper och råvaror, räknas inte som kontanttransaktioner.

6) indirekt clearingarrangemang: ett arrangemang som uppfyller villkoren i artikel 4.3 andra stycket i förordning (EU) nr 648/2012.

7) kundstruktur med flera nivåer: ett indirekt clearingarrangemang där clearingtjänster tillhandahålls ett institut av en enhet som inte är clearingmedlem utan som själv är kund till en clearingmedlem eller en kund på högre nivå.

8) kund på högre nivå: den enhet som tillhandahåller en kund på lägre nivå tjänster.

9) kund på lägre nivå: den enhet som får tillgång till en central motparts tjänster genom en kund på högre nivå.

10) ofinansierade bidrag till obeståndsfond: ett bidrag som ett institut som fungerar som clearingmedlem enligt avtal har åtagit sig att tillhandahålla en central motpart efter det att den centrala motparten har förbrukat sin obeståndsfond för att täcka de förluster som den ådragit sig till följd av att en eller flera clearingmedlemmar har fallerat.

11) fullt ut garanterad ut- eller inlåningstransaktion: en penningmarknadstransaktion för vilken fullständig säkerhet ställts där två motparter utväxlar insättningar och en central motpart står emellan dem för att säkerställa att motparterna genomför sina betalningsåtaganden.”.

(72)Artikel 301 ska ersättas med följande:

”Artikel 301
Huvudsakligt tillämpningsområde

1.Detta avsnitt gäller följande kontrakt och transaktioner så länge de är utestående hos en central motpart:

(a)Kontrakt som förtecknas i bilaga II samt kreditderivat.

(b)Transaktioner för värdepappersfinansiering och fullt ut garanterade ut- och inlåningstransaktioner.

(c)Transaktioner med lång avvecklingscykel.

Detta avsnitt gäller inte exponeringar som uppkommer från avveckling av kontanttransaktioner. Instituten ska tillämpa den behandling som föreskrivs i avdelning V i denna del för handelsexponeringar som uppstår från dessa transaktioner och en riskvikt på 0 % för bidrag till obeståndsfonder som endast omfattar dessa transaktioner. Instituten ska tillämpa behandlingen i artikel 307 för bidrag till obeståndsfonden som omfattar några av de kontrakt som förtecknas i första stycket, utöver kontanttransaktionerna.

2.Vid tillämpning av detta avsnitt gäller följande:

(a)Den initiala marginalsäkerheten ska inte innehålla bidrag till en central motpart för inbördes förlustdelningssystem.

(b)Den initiala marginalsäkerheten ska innehålla säkerheter som ställts av ett institut som fungerar som clearingmedlem eller av en kund, utöver det minibelopp som krävs av den centrala motparten respektive av institutet som agerar clearingmedlem, förutsatt att den centrala motparten eller institutet som fungerar som clearingmedlem i tillämpliga fall kan hindra det institut som fungerar som clearingmedlem eller kunden från att dra tillbaka en sådan alltför stor säkerhet.

(c)Om en central motpart använder en initial marginalsäkerhet för att dela en förlust mellan sina clearingmedlemmar ska institutet som fungerar som clearingmedlem behandla denna initiala marginalsäkerhet som ett bidrag till obeståndsfonden.”.

(73)I artikel 302 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Instituten ska med hjälp av lämpliga scenarioanalyser och stresstester bedöma om storleken på den kapitalbas som de har för exponeringar mot en central motpart, inklusive potentiella framtida eller villkorade kreditexponeringar, exponeringar som härrör från bidrag till obeståndsfonden och, om institutet fungerar som en clearingmedlem, exponeringar som följer av avtalsmässiga arrangemang enligt artikel 304, på ett adekvat sätt står i relation till de risker som är förenade med dessa exponeringar.”.

(74)Artikel 303 ska ersättas med följande:

”Artikel 303
Behandling av clearingmedlemmars exponeringar mot centrala motparter

1.Ett institut som fungerar som clearingmedlem, antingen för egen del eller som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart, ska beräkna kapitalbaskraven för sina exponeringar mot en central motpart enligt följande:

(a)Det ska tillämpa behandlingen i artikel 306 för sina handelsexponeringar mot den centrala motparten.

(b)Det ska tillämpa behandlingen i artikel 307 för sina bidrag till obeståndsfonden till den centrala motparten.

2.Vid tillämpning av punkt 1 ska summan av institutets kapitalbaskrav för dess exponeringar mot en kvalificerad central motpart till följd av handelsexponering och bidrag till obeståndsfonden omfattas av ett tak som är lika med summan av de kapitalbaskrav som skulle gälla för samma exponeringar om den centrala motparten inte hade varit en icke-kvalificerad central motpart.”.

(75)Artikel 304 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett institut som fungerar som clearingmedlem och i denna egenskap fungerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart ska beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktioner med kunden i enlighet med avsnitten 1–8 i detta kapitel, kapitel 4 avsnitt 4 i denna avdelning och avdelning VI i denna del, beroende på vad som är tillämpligt.”.

(b)Punkterna 3, 4 och 5 ska ersättas med följande:

”3. Om ett institut som fungerar som en clearingmedlem använder metoderna i avsnitt 3 eller 6 i detta kapitel för att beräkna kapitalbaskraven för sina exponeringar ska följande gälla:

(a)Genom undantag från artikel 285.2 får institutet använda en marginalriskperiod på minst fem bankdagar för sina exponeringar mot en kund.

(b)Institutet ska tillämpa en marginalriskperiod på minst tio bankdagar för sina exponeringar mot en central motpart.

(c)Om en nettningsmängd som ingår i beräkningarna uppfyller kraven i artikel 285.3 a får institutet, genom undantag från artikel 285.3, bortse från den gräns som anges i 285.3 a förutsatt att nettningsmängden inte uppfyller villkoren i 285.3 b och inte innehåller några omtvistade transaktioner.

(d)Om en central motpart håller en variationsmarginal mot en transaktion och institutets säkerheter inte är skyddade mot en central motparts insolvens ska institutet tillämpa en marginalriskperiod som är den kortare av ett år och transaktionens återstående löptid, men minst 10 bankdagar.

4. Om ett institut som fungerar som clearingmedlem använder metoden i avsnitt 4 i detta kapitel för att beräkna kapitalbaskravet för sina exponeringar mot en klient, får detta institut genom undantag från artikel 281.2 h använda en löptidsfaktor på 0,21 för sin beräkning.

5. Om ett institut som fungerar som clearingmedlem använder metoden i avsnitt 5 i detta kapitel för att beräkna kapitalbaskravet för sina exponeringar mot en klient, får detta institut genom undantag från artikel 282.4 d använda en löptidsfaktor på 0,21 för sin beräkning.”.

(c)Följande punkter 6 och 7 ska läggas till:

”6. Ett institut som fungerar som clearingmedlem får använda det minskade exponeringsbelopp som uppstår till följd av beräkningarna i punkterna 3, 4 och 5 vid beräkning av sitt kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk i enlighet med avdelning VI.

7. Ett institut som fungerar som clearingmedlem som samlar in säkerheter från en kund för en motpartsrelaterad transaktion och för säkerheten vidare till den centrala motparten får räkna med denna säkerhet för att minska sin exponering mot klienten för denna motpartstransaktion.

Vid kundstrukturer med flera nivåer får den behandling som beskrivs i första stycket tillämpas på alla strukturens nivåer.”.

(76)Artikel 305 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Ett institut som är kund ska beräkna kapitalbaskraven för sina motpartsrelaterade transaktioner med sin clearingmedlem i enlighet med avsnitten 1–8 i detta kapitel, kapitel 4 avdelning 4 i denna avdelning och avdelning VI i denna del, beroende på vad som är tillämpligt.”.

(b)I punkt 2 ska led c ersättas med följande:

”c) Kunden har genomfört en tillräckligt genomgripande rättslig utredning, som den har hållit uppdaterad, som bestyrker att arrangemangen som säkerställer att villkoren i punkt b är uppfyllda är lagliga, giltiga, bindande och verkställbara enligt relevant lagstiftning i relevant jurisdiktion.”.

(c)I punkt 2 ska följande stycke läggas till:

”Ett institut får vid bedömningen av sin efterlevnad av villkoren i led b första stycket beakta alla tydliga precedensfall av överföringar av kundpositioner och motsvarande säkerheter hos en central motpart och eventuella avsikter från branschen att fortsätta med dessa förfaranden.”.

(d)Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

”3. Om ett institut som är en kund inte lever upp till villkoren punkt 2 a i denna artikel på grund av att institutet inte är skyddat mot förluster för den händelse att clearingmedlemmen och en annan av clearingmedlemmens kunder gemensamt skulle fallera, men alla andra villkor enligt led a och övriga led i den punkten är uppfyllda, får institutet genom undantag från punkt 2 i denna artikel beräkna kapitalbaskraven för sina handelsexponeringar för motpartsrelaterade transaktioner med clearingmedlemmen i enlighet med artikel 306, förutsatt att den 2-procentiga riskvikten enligt artikel 306.1 a ersätts med en 4-procentig riskvikt.

4. Vid kundstrukturer med flera nivåer får ett institut som är en kund på lägre nivå som får tillgång till en central motparts tjänster genom en kund på högre nivå endast tillämpa behandlingen i punkterna 2 och 3 om villkoren i dessa punkter uppfylls på alla nivåer i strukturen.”.

(77)Artikel 306 ska ändras på följande sätt:

(a)I punkt 1 ska led c ersättas med följande:

"c) Om institutet agerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart och villkoren för den motpartsrelaterade transaktionen fastställer att institutet inte är skyldigt att ersätta kunden för eventuella förluster till följd av förändringar av denna transaktions värde om den centrala motparten skulle fallera, får det sätta värdet av sin handelsrelaterade exponering mot den centrala motparten som motsvarar den motpartsrelaterade transaktionen till noll.”.

(b)I punkt 1 ska följande led d läggas till:

”d) Om ett institut agerar som finansiell intermediär mellan en kund och en central motpart och villkoren för den motpartsrelaterade transaktionen fastställer att institutet är skyldigt att ersätta kunden för eventuella förluster till följd av förändringar av denna transaktions värde om den centrala motparten skulle fallera ska det tillämpa behandlingen i leden a och b, beroende på vad som är tillämpligt, på den handelsrelaterade exponering mot den centrala motparten som motsvarar den motpartsrelaterade transaktionen.”.

(c)Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Genom undantag från punkt 1 får ett institut ange exponeringsvärdet noll för exponeringarna avseende motpartsrisken för de tillgångar som ställts som säkerhet till en central motpart eller en clearingmedlem vilka är konkursskyddade, om den centrala motparten, clearingmedlemmen eller en eller flera av clearingmedlemmens övriga kunder skulle bli insolventa.

3. Ett institut ska beräkna exponeringsvärden för sina handelsrelaterade exponeringar mot en central motpart i enlighet med avsnitt 1–8 i detta kapitel och kapitel 4 avsnitt 4 i denna avdelning, beroende på vad som är tillämpligt.”.

(78)Artikel 307 ska ersättas med följande:

”Artikel 307
Kapitalbaskrav för bidrag till den centrala motpartens obeståndsfond

Ett institut som fungerar som clearingmedlem ska tillämpa följande behandling på sina exponeringar som följer av dess bidrag till en central motparts obeståndsfond.

(a)Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade bidrag till en kvalificerad central motpartsfonds obeståndsfond i enlighet med den behandling som anges i artikel 308.

(b)Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina förfinansierade och ofinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motparts obeståndsfond i enlighet med den behandling som anges i artikel 309.

(c)Det ska beräkna kapitalbaskravet för sina ofinansierade bidrag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond i enlighet med den behandling som anges i artikel 310.”.

(79)Artikel 308 ska ändras på följande sätt:

(a)Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:

”2. Ett institut ska beräkna kapitalbaskravet (Ki) för att täcka exponeringen till följd av sitt förfinansierade bidrag (DFi) enligt följande:

där

i =    = index som anger clearingmedlemmen,

KCCP    = den kvalificerade centrala motpartens hypotetiska kapital, som denna rapporterat till institutet i enlighet med artikel 50c i förordning (EU) nr 648/2012,

DFCM     = summan av förfinansierade bidrag från den kvalificerade centrala motpartens alla clearingmedlemmar, som denna rapporterat till institutet i enlighet med artikel 50c i förordning (EU) nr 648/2012,

DFCCP    = den kvalificerade centrala motpartens förfinansierade finansiella medel, som denna rapporterat till instituten i enlighet med artikel 50c i förordning (EU) nr 648/2012.

3. Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar till följd av ett instituts förfinansierade bidrag till den kvalificerade centrala motpartens obeståndsfond enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (KCMi), fastställt i enlighet med punkt 2, multiplicerat med 12,5.”.

(b)Punkterna 4 och 5 ska utgå.

(80)Artikel 309 ska ersättas med följande:

”Artikel 309
Kapitalbaskrav för förfinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motparts obeståndsfond och för ofinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motpart

1.Ett institut ska använda följande formel för att beräkna kapitalbaskravet (K) för exponeringarna till följd av sina förfinansierade bidrag till en icke-kvalificerad central motparts obeståndsfond (DF) och från ofinansierade bidrag (UC) till en sådan central motpart:

2.Ett institut ska beräkna de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar till följd av ett instituts bidrag till den icke-kvalificerade centrala motpartens obeståndsfond enligt artikel 92.3 som kapitalbaskravet (K), fastställt i enlighet med punkt 1, multiplicerat med 12,5.”.

(81)Artikel 310 ska ersättas med följande:

”Artikel 310
Kapitalbaskrav för ofinansierade bidrag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond

Instituten ska tillämpa en riskvikt på 0 % för sina ofinansierade bidrag till en kvalificerad central motparts obeståndsfond.”.

(82)Artikel 311 ska ersättas med följande:

”Artikel 311
Kapitalbaskrav för exponeringar mot centrala motparter som inte längre uppfyller vissa villkor

3.Instituten ska tillämpa den behandling som föreskrivs i denna artikel om det har kommit till deras kännedom, till följd av ett offentligt tillkännagivande eller meddelande från den behöriga myndigheten för en central motpart som används av dessa institut eller från denna centrala motpart själv, att den centrala motparten inte längre uppfyller villkoren för auktorisation eller godkännande, beroende på vad som är tillämpligt.

4.Om villkoret i punkt 1 är uppfyllt ska instituten inom tre månader från uppkomsten av den omständighet som avses i den punkten, eller tidigare om institutens behöriga myndigheter så kräver, göra följande med avseende på sina exponeringar mot den centrala motparten:

(a)Tillämpa den behandling som anges i artikel 306.1 b på sina handelsrelaterade exponeringar mot den centrala motparten.

(b)Tillämpa den behandling som anges i artikel 309 på sina förfinansierade bidrag till den centrala motpartens obeståndsfond och på sina ofinansierade bidrag till den centrala motparten.

(c)Behandla sina exponeringar – utöver dem som förtecknas i leden a och b – mot den centrala motparten som exponeringar mot ett företag i enlighet med den schablonmetod för kreditrisk som anges i kapitel 2 i denna avdelning.”.

(83)I del tre avdelning IV ska kapitel 1 ersättas med följande :

”Kapitel 1
Allmänna bestämmelser

Artikel 325
Metoder för att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker

1.Ett institut ska beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker för alla positioner i handelslagret och för positioner utanför handelslagret som omfattas av valutarisk eller råvarurisk i enlighet med följande metoder:

(a)Från och med den [första tillämpningsdag för denna förordning]: schablonmetoden i enlighet med kapitel 1a i denna avdelning.

(b)Från och med den [första tillämpningsdag för denna förordning]: internmodellmetoden i enlighet med kapitel 1b i denna avdelning, endast för de positioner som har tilldelats till handlarbord för vilka institutet har fått de behöriga myndigheternas tillstånd att använda denna metod, i enlighet med artikel 325ba.

(c)Efter den [första tillämpningsdag för denna förordning] får endast institut som uppfyller de villkor som anges i artikel 325a.1 använda den förenklade schablonmetod som avses i punkt 4 för att fastställa kapitalbaskrav för marknadsrisker.

(d)Till och med den [första tillämpningsdag för denna förordning]: den förenklade internmodellmetoden i enlighet med kapitel 5 i denna avdelning för de riskkategorier för vilka institutet har fått tillstånd enligt artikel 363 att använda denna metod. Efter den [första tillämpningsdag för denna förordning] får institut inte längre använda den förenklade internmodellmetoden i enlighet med kapitel 5 för att fastställa kapitalbaskrav för marknadsrisker.

2.Kapitalbaskrav för marknadsrisker, beräknat med den förenklade schablonmetod som avses i punkt 1 c, motsvarar summan av följande kapitalbaskrav, enligt vad som är tillämpligt:

(a)Kapitalbaskrav för positionsrisker enligt kapitel 2 i denna avdelning.

(b)Kapitalbaskrav för valutarisker enligt kapitel 3 i denna avdelning.

(c)Kapitalbaskrav för råvarurisk enligt kapitel 4 i denna avdelning.

3.Institut får använda en kombination av metoderna i punkt 1 a och 1 b på permanent basis inom en grupp, förutsatt att de kapitalbaskrav för marknadsrisker som beräknas enligt metoden i led a inte överstiger 90 % av de sammanlagda kapitalbaskraven för marknadsrisker. I annat fall ska instituten använda metoden i punkt 1 a för alla positioner som omfattas av kapitalbaskrav för marknadsrisker.

4.Institut får använda en kombination av metoderna i punkt 1 c och 1 d på permanent basis inom en grupp i enlighet med artikel 363.

5.Institut får inte använda någon av metoderna i punkt 1 a och 1 b i kombination med metoden i punkt 1 c.

6.Institut får inte använda metoden i punkt 1 b för instrument i handelslagret som är värdepapperiseringspositioner eller positioner som ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som anges i artikel 104.7–104.9.

7.Vid beräkningen av kapitalbaskrav för kreditvärdighetsjusteringsrisk med användning av den avancerade metoden i artikel 383 får institut fortsätta att använda den förenklade internmodellmetoden enligt kapitel 5 i denna avdelning efter den [första tillämpningsdag för denna förordning], då instituten ska upphöra att använda den metoden för beräkning av kapitalbaskrav för marknadsrisker.

8.EBA ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange hur institut ska fastställa kapitalbaskrav för marknadsrisker för positioner utanför handelslagret som omfattas av valutarisk eller råvarurisk i enlighet med metoderna i punkt 1 a och 1 b.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [sex månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 325a
Villkor för att använda den förenklade schablonmetoden

1.Ett institut får beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker med användning av metoden i artikel 325.1 c, under förutsättning att storleken på institutets verksamhet inom och utanför balansräkningen som genererar marknadsrisker är lika med eller lägre än följande trösklar baserat på en bedömning som görs varje månad:

(a)10 % av institutets totala tillgångar.

(b)300 miljoner EUR.

2.Instituten ska beräkna storleken på den verksamhet inom och utanför balansräkningen som genererar marknadsrisker på ett givet datum i enlighet med följande krav:

(a)Alla positioner i handelslagret ska räknas med, utom kreditderivat som betraktas som interna säkringar mot kreditriskexponeringar utanför handelslagret.

(b)Alla positioner utanför handelslagret som genererar valutarisk och råvarurisk ska räknas med.

(c)Alla positioner ska värderas till marknadspris på den dagen, utom de positioner som avses i led b. Om en positions marknadspris inte finns tillgängligt på en viss dag ska instituten använda det senast kända marknadsvärdet för positionen i fråga.

(d)Alla positioner utanför handelslagret som genererar råvarurisk ska betraktas som en total nettoposition i valuta och värderas i enlighet med artikel 352.

(e)Alla positioner utanför handelslagret som genererar råvarurisk ska värderas enligt bestämmelserna i artiklarna 357–358.

(f)Det absoluta värdet av långa positioner ska summeras med det absoluta värdet av korta positioner.

3.Instituten ska meddela de behöriga myndigheterna när de beräknar, eller upphör att beräkna, kapitalbaskrav för marknadsrisker i enlighet med denna artikel.

4.Om ett institut inte längre uppfyller något av villkoren i punkt 1 ska det omedelbart meddela den behöriga myndigheten detta.

5.Instituten ska upphöra att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk i enlighet med punkt 1 inom tre månader från det att något av följande gäller:

(a)Institutet uppfyller inte något av kraven i punkt 1 under tre månader i följd.

(b)Institutet uppfyller inte något av kraven i punkt 1 under mer än sex av de tolv senaste månaderna.

6.Om ett institut upphör att beräkna kapitalbaskraven för marknadsrisk i enlighet med punkt 1 ska det endast tillåtas att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk i enlighet med punkt 1 om det kan visa för den behöriga myndigheten att alla de villkor som anges i punkt 1 har uppfyllts under en sammanhängande period på ett år.

7.Instituten får inte ingå en position endast för att efterleva något av villkoren i punkt 1 under den bedömning som genomförs varje månad.

Artikel 325b
Beräkning av sammanställda kapitalbaskrav

1.Ett institut får, med förbehåll för punkt 2 och enbart i syfte att på gruppnivå beräkna nettopositioner och kapitalbaskrav i enlighet med denna avdelning, avräkna positioner i ett institut eller företag mot positioner i ett annat institut eller företag.

2.Ett institut får endast tillämpa punkt 1 efter tillstånd av de behöriga myndigheterna och detta tillstånd ska utfärdas om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a)Det finns en tillfredsställande kapitalbasfördelning inom företagsgruppen.

(b)De ramar för institutens verksamhet som bestäms av förordningar, lagstiftning eller avtal är sådana att ömsesidigt ekonomiskt stöd inom gruppen garanteras.

3.Om företag är belägna i tredjeländer ska samtliga följande villkor vara uppfyllda, utöver dem som anges i punkt 2:

(a)Företagen har auktoriserats i ett tredjeland och uppfyller antingen definitionen av kreditinstitut eller är erkända värdepappersföretag i tredjeland.

(b)Företagen uppfyller på individuell nivå kapitalbaskrav som motsvarar dem som fastställs i denna förordning.

(c)Det finns inga föreskrifter i de berörda tredjeländerna som väsentligen påverkar kapitalöverföringen inom företagsgruppen.

Artikel 325c
Strukturella risksäkringar mot valutarisk

1.Positioner som ett institut avsiktligt har ingått för att säkra sig mot växelkursers negativa påverkan på dess kvoter i enlighet med artikel 92.1 får undantas från beräkningen av kapitalbaskrav för marknadsrisk, efter tillstånd från de behöriga myndigheterna och förutsatt att följande villkor uppfylls:

(a)Undantaget är begränsat till det största av följande belopp:

(I)Det belopp som är denominerat i utländsk valuta och som rör investeringar i anknutna enheter som inte är konsoliderade med institutet.

(II)Det belopp som är denominerat i utländsk valuta och som rör investeringar i konsoliderade dotterföretag.

(b)Undantaget från beräkningen av kapitalbaskrav för marknadsrisker gäller för minst sex månader.

(c)Institutet har till de behöriga myndigheterna lämnat närmare upplysningar om positionen, styrkande av att positionen har ingåtts i syfte att helt eller delvis säkra sig mot växelkursers negativa påverkan på dess kvoter i enlighet med artikel 92.1 och de belopp i dessa positioner som ska undantas från kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt vad som avses i led a.

2.Om positioner undantas från kapitalbaskrav för marknadsrisker i enlighet med punkt 1 ska undantagen tillämpas konsekvent och under hela tillgångarnas eller posternas livstid.

3.De behöriga myndigheterna ska godkänna eventuella efterföljande ändringar som instituten gör av de belopp som ska undantas från kapitalbaskrav för marknadsrisker i enlighet med punkt 1.”.

(84)I del 3 avdelning IV ska följande kapitel 1a och 1b läggas till:

"Kapitel 1a
Schablonmetoden

Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser

Artikel 325d
Schablonmetodens omfattning och upplägg

Institut ska beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker enligt schablonmetoden för en portfölj av positioner i handelslagret eller positioner utanför handelslagret som genererar valutarisk och råvarurisk, som summan av följande tre komponenter:

(a)Kapitalbaskrav enligt den känslighetsbaserade metod som anges i avsnitt 2 i detta kapitel.

(b)Kapitalbaskrav för fallissemang i enlighet med avsnitt 5 i detta kapitel som bara gäller för de positioner i handelslagret som avses i det avsnittet.

(c)Kapitalbaskrav för kvarstående risk i enlighet med avsnitt 4 i detta kapitel som bara gäller för de positioner i handelslagret som avses i det avsnittet.

Avsnitt 2
Kapitalbaskrav enligt den känslighetsbaserade metoden

Artikel 325e
Definitioner

I detta kapitel gäller följande definitioner:

(1) riskklass: en av följande sju kategorier: (i) generell ränterisk, (ii) kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar, (ii) kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen, (ii) kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen, (v) aktierisk, (vi) råvarurisk, och (vii) valutarisk.

(2) känslighet: den relativa förändringen i en positions värde som beräknas med institutets prissättningsmodell, till följd av en förändring i värdet för en av positionens relevanta riskfaktorer.

(3) undergrupp: en underkategori av positioner inom en riskklass med liknande riskprofil, till vilken en riskvikt tilldelas enligt vad som anges i avsnitt 3 underavsnitt 1 i detta kapitel.

Artikel 325f
Den känslighetsbaserade metodens komponenter

1.Instituten ska beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk enligt den känslighetsbaserade metoden genom att lägga samman följande tre kapitalbaskrav i enlighet med artikel 325i:

(a)Kapitalbaskrav för deltarisk, som omfattar risken för förändringar i värdet på ett instrument till följd av förändringar i dess riskfaktorer som inte rör volatilitet, och under antagande av en linjär prissättningsfunktion.

(b)Kapitalbaskrav för vegarisk, som omfattar risken för förändringar i värdet på ett instrument till följd av förändringar i dess riskfaktorer som rör volatilitet.

(c)Kapitalbaskrav för kurvrisk, som omfattar risken för förändringar i värdet på ett instrument till följd av förändringar i de viktigaste riskfaktorerna som inte rör volatilitet och som inte omfattas av deltarisken.

2.För beräkningen enligt punkt 1 gäller följande:

(d)För alla positioner i instrument med optionalitet ska de kapitalkrav som avses i punkt 1 a, b och c gälla.

(e)För alla positioner i instrument utan optionalitet ska enbart de kapitalkrav som avses i punkt 1 a gälla.

Vid tillämpningen av detta kapitel avses med instrument med optionalitet bland annat köpoptioner, säljoptioner, caps, floors, swapoptioner, barriäroptioner och optioner av exotisk typ. Inbäddade optioner, till exempel i form av optioner kopplade till förtidsbetalning eller beteende, ska anses vara fristående optionspositioner vid beräkningen av kapitalkrav för marknadsrisker.

Vid tillämpningen av detta kapitel ska instrument vars kassaflöden kan uttryckas som en linjär funktion av det underliggandes teoretiska värde anses vara instrument utan optionalitet.

Artikel 325g
Kapitalbaskrav för delta- och vegarisker

1.Instituten ska använda de delta- och vegariskfaktorer som beskrivs i avsnitt 3 underavsnitt 1 i detta kapitel för att beräkna kapitalbaskrav för delta- och vegarisker.

2.Instituten ska följa stegen i punkt 3–8 för att beräkna kapitalbaskrav för delta- och vegarisker.

3.För varje riskklass ska, för alla instrument som omfattas av kapitalbaskrav för delta- och vegarisk, instrumentens känslighet för var och en av de tillämpliga delta- och vegariskfaktorer som ingår i den riskklassen beräknas med användning av motsvarande formler i avsnitt 3 underavsnitt 2 i detta kapitel. Om ett instruments värde beror på flera olika riskfaktorer ska känsligheten fastställas separat för varje riskfaktor.

4.Känsligheter ska tilldelas till en av undergrupperna b inom varje riskklass.

5.Inom varje undergrupp b ska de positiva och negativa känsligheterna för samma riskfaktor kvittas, vilket ger nettokänsligheter ( för varje riskfaktor k inom en undergrupp.

6.Nettokänsligheterna för varje riskfaktor () inom varje undergrupp ska multipliceras med motsvarande riskvikter (RWk) som beskrivs i avsnitt 6, vilket ger viktade känsligheter (WSk) för varje riskfaktor inom den undergruppen, med användning av följande formel:

7.De viktade känsligheterna för olika riskfaktorer inom varje undergrupp ska läggas samman med användning av följande formel, där värdet av rotfunktionen inte får vara mindre än noll, vilket ger den undergruppspecifika känsligheten (Kb). Motsvarande korrelationer för viktade känsligheter inom samma undergrupp (), enligt vad som anges i avsnitt 6, ska användas.

8.Den undergruppspecifika känsligheten (Kb) ska beräknas för varje undergrupp inom en riskklass i enlighet med punkt 5–7. När den undergruppspecifika känsligheten har beräknats för alla undergrupper ska viktade känsligheter för alla riskfaktorer över alla undergrupper läggas samman med användning av följande formel och motsvarande korrelationer γbc för viktade känsligheter i olika undergrupper enligt 6, vilket ger det riskklasspecifika kapitalbaskravet för delta- eller vegarisk:

där för alla riskfaktorer i undergrupp b och i undergrupp c. Om de värdena för och ger ett negativt tal för totalsumman av ska institutet beräkna riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta- eller vegarisk med en annan specificering där för alla riskfaktorer i undergrupp b och för alla riskfaktorer i undergrupp c. 

Riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta- eller vegarisk ska beräknas för varje riskklass i enlighet med punkt 1–8.

Artikel 325h
Kapitalbaskrav för kurvrisk

1.Instituten ska följa stegen i punkt 2–6 för att beräkna kapitalbaskrav för kurvrisk.

2.Med användning av känsligheter som beräknats i enlighet med artikel 325g.4 för varje riskklass ska ett nettokrav för kurvrisk beräknas för varje riskfaktor (k) som ingår i samma riskklass, med användning av följande formel:

där

i = index som anger ett instrument som omfattas av kurvrisk som är kopplad till riskfaktorn k,

= aktuell nivå för riskfaktorn k,

= värdet av instrumentet i, uppskattat med användning av institutets prissättningsmodell med användning av aktuellt värde för riskfaktorn k,

och = värdet på instrumentet i efter att skiftas uppåt respektive nedåt, i enlighet med motsvarande riskvikter,

= riskvikten för kurvriskfaktorn k för instrumentet i, fastställd i enlighet med avsnitt 6

= känsligheten för deltarisk hos instrumentet i avseende den deltariskfaktor som motsvarar kurvriskfaktorn k

3.För varje riskklass ska nettokraven för kurvrisk , beräknade i enlighet med punkt 2, tilldelas till en av undergrupperna (b) inom den riskklassen.

4.Samtliga nettokrav för kurvrisk inom varje undergrupp b ska läggas samman med hjälp av nedanstående formel, där motsvarande föreskrivna korrelationer kl mellan parvisa riskfaktorer k,l inom varje undergrupp ska användas, vilket ger undergruppspecifika kapitalbaskrav för kurvrisk:

där

ψ = en funktion som antar värdet 0 om och båda har negativa tecken. I alla andra fall antar ψvärdet 1.

5.Nettokapitalbaskravet för kurvrisk ska läggas samman över undergrupper inom varje riskklass, med användning av nedanstående formel, där motsvarande föreskrivna korrelationer γbc för olika uppsättningar av nettokrav för kurvrisk som tillhör olika undergrupper ska användas. Detta ger det riskklasspecifika kapitalbaskravet för kurvrisk.

där

för alla riskfaktorer i undergrupp b och i undergrupp c,

är en funktion som antar värdet 0 om och båda har negativa tecken. I alla andra fall antar värdet 1.

Om dessa värden för och ger ett negativt tall för totalsumman av

ska institutet beräkna kapitalbaskravet för kurvrisk med en annan specificering där för alla riskfaktorer i undergrupp b och för alla riskfaktorer i undergrupp c.

6.Riskklasspecifika kapitalbaskrav för kurvrisk ska beräknas för varje riskklass i enlighet med punkt 2–5.

Artikel 325i
Sammanräkning av riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta-, vega- och kurvrisker

1.Instituten ska lägga samman riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta-, vega- och kurvrisker genom att följa stegen i punkt 2–5.

2.Stegen för att beräkna riskklasspecifika kapitalbaskrav för delta-, vega- och kurvrisker som anges i artiklarna 325g och 325h ska utföras tre gånger per riskklass, och varje gång ska olika uppsättningar av korrelationsparametrarna (korrelation mellan riskfaktorer inom en undergrupp) och (korrelation mellan undergrupper inom en riskklass) användas. Var och en av de tre uppsättningarna ska avse olika scenarier enligt följande:

(a)Scenario med medelhög korrelation, där korrelationsparametrarna och är desamma som de parametrar som anges i avsnitt 6.

(b)Scenario med hög korrelation, där korrelationsparametrarna och som anges i avsnitt 6 enhetligt ska multipliceras med 1,25, och där och har ett tak på 100 %.

(c)Scenario med låg korrelation, där motsvarande föreskrivna korrelationer som anges i avsnitt 6 enhetligt ska multipliceras med 0,75.

3.Alla riskklasspecifika kapitalbaskrav som ges av varje scenario ska läggas samman separat för delta-, vega- och kurvrisk, vilket ger tre olika kapitalbaskrav för delta-, vega- och kurvrisk som är specifika för de olika scenarierna.

4.De slutliga kapitalbaskraven för delta-, vega- och kurvrisk ska vara de högsta av de tre kapitalbaskraven för delta-, vega- och kurvrisk för de olika scenarierna, beräknade i enlighet med punkt 3.

5.Kapitalbaskravet enligt den känslighetsbaserade metoden ska vara summan av de tre slutliga kapitalbaskraven för delta-, vega- och kurvrisk.

Artikel 325j
Behandling av indexinstrument och optioner med flera underliggande

1.Instituten ska använda genomlysning för indexinstrument och optioner med flera underliggande om alla ingående delar i indexet eller optionen har deltariskkänsligheter med samma tecken. Känsligheterna för ingående riskfaktorer från indexinstrument och optioner med flera underliggande får utan förbehåll kvittas mot känsligheter för instrument med ett enda namn, utom för positioner i korrelationshandelsportföljen.

2.Optioner med flera underliggande med deltariskkänsligheter med olika tecken ska undantas från delta- och vegarisk, men omfattas av tillägget för kvarstående risk som avses i avsnitt 4 i detta kapitel.

Artikel 325k
Behandling av företag för kollektiva investeringar

1.Instituten ska beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk för en position i företag för kollektiva investeringar (fonder) med användning av en av följande metoder:

(a)Om institutet kan identifiera fondens eller indexinstrumentets underliggande investeringar dagligen ska det göra en genomlysning av de underliggande investeringarna och beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk för denna position i enlighet med metoden i artikel 325j.1.

(b)Om dagliga priser för fonden är tillgängliga men institutet känner till fondens mandat, ska det betrakta positionen i fonden som ett aktieinstrument vid tillämpning av den känslighetsbaserade metoden.

(c)Om dagliga priser för fonden är tillgängliga men institutet inte känner till fondens mandat, ska det betrakta positionen i fonden som ett aktieinstrument vid tillämpning av den känslighetsbaserade metoden och tilldela positionen en riskvikt som motsvarar undergruppen ”övriga sektorer” för aktierisk.

2.Institut får använda sig av följande tredje parter för att enligt de metoder som anges i detta kapitel beräkna och rapportera sina kapitalbaskrav för marknadsrisk för positioner i fonder:

(a)Fondens förvaringsinstitut, under förutsättning att fonden uteslutande investerar i värdepapper och deponerar samtliga dessa värdepapper hos det förvaringsinstitutet.

(b)För andra fonder, fondens förvaltningsföretag, under förutsättning att fondens förvaltningsföretag uppfyller kriterierna i artikel 132.3 a.

3.EBA ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange vilka riskvikter som ska tilldelas till positioner i sådana fonder som avses i punkt 1 b.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [15 månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 325l
Emissionsgarantipositioner

1.Instituten får använda förfarandet denna artikel för att beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisker för positioner i skuldinstrument eller aktieinstrument.

2.Instituten ska använda en av de relevanta multiplikationsfaktorer som anges i tabell 1 för nettokänsligheter för alla emissionsgarantipositioner i varje enskild emittent, förutom emissionsgarantipositioner som tecknats eller i sin tur garanterats av tredje part på grundval av uttryckligt avtal, och beräkna kapitalbaskrav för marknadsrisk i enlighet med metoden i detta kapitel på grundval av justerade nettokänsligheter.

Tabell 1

Vid tillämpning av denna artikel avses med arbetsdag 0 den arbetsdag då institutet blir ovillkorligen bundet att motta en viss kvantitet av värdepapper till ett överenskommet pris.

3.Instituten ska underrätta de behöriga myndigheterna om tillämpningen av förfarandet i denna artikel.

Avsnitt 3
Definitioner av riskfaktorer och känslighet

Underavsnitt 1
Definitioner av riskfaktorer

Artikel 325m
Riskfaktorer för generell ränterisk

1.För alla riskfaktorer för generell ränterisk, däribland inflationsrisk och valutabasisrisk, ska det finnas en undergrupp per valuta, som var och en innehåller olika typer av riskfaktorer.

De deltariskfaktorer för generell ränterisk som gäller för räntekänsliga instrument ska vara den relevanta riskfria räntan per valuta och per var och en av följande löptider: 0,25 år, 0,5 år, 1 år, 2 år, 3 år, 5 år, 10 år, 15 år, 20 år, 30 år. Instituten ska tilldela riskfaktorer till de bestämda punkterna genom linjär interpolering eller genom en metod som är mest förenlig med de prissättningsfunktioner som används av institutets oberoende riskkontrollfunktion när den rapporterar marknadsrisker eller vinst och förlust till den verkställande ledningen.

2.Instituten ska erhålla de riskfria räntorna per valuta från de penningmarknadsinstrument i institutets handelslager som har lägst kreditrisk, såsom OIS-kontrakt (overnight index swaps).

3.Om ett institut inte kan använda den metod som avses i punkt 2 ska den riskfria räntan baseras på en eller flera marknadsimplicita swapkurvor som institutet använder för att marknadsvärdera positioner, såsom swapkurvorna för interbankräntan vid försäljning.

Om data är otillräckliga för sådana marknadsimplicita swapkurvor som beskrivs i punkt 2 och i det första stycket i den här punkten, får den riskfria räntan härledas från den kurva för statspapper som är lämpligast för en given valuta.

Om instituten använder riskfaktorer som härletts från statspapper såsom anges i andra stycket i denna punkt får statspappren inte vara undantagna från kapitalbaskrav för kreditspreadrisk. I sådana fall, där det inte är möjligt att skilja den riskfria räntan från kreditspreadkomponenten, ska känsligheten för denna riskfaktor tilldelas både till klassen för generell ränterisk och för kreditspreadrisk.

4.När det gäller riskfaktorer för generell ränterisk ska varje valuta utgöra en separat undergrupp. Instituten ska tilldela olika riskvikt till riskfaktorer inom samma undergrupp, men med olika löptid, i enlighet med avsnitt 6.

Instituten ska tillämpa ytterligare riskfaktorer för inflationsrisk på skuldinstrument vars kassaflöden är en funktion av inflationstakten. Dessa ytterligare riskfaktorer ska utgöras av en vektor med marknadsimplicita inflationstakter för olika löptider per valuta. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet inflationstakter som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet.

5.Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för den ytterligare riskfaktorn för inflationsrisk enligt vad som avses i punkt 4 som förändringen i instrumentets värde, enligt institutets prissättningsmodell, till följd av ett skift med 1 räntepunkt i var och en av vektorns komponenter. Varje valuta ska utgöra en separat undergrupp. Inom varje undergrupp ska instituten behandla inflation som en enda riskfaktor, oberoende av antalet komponenter i varje vektor. Instituten ska kvitta alla inflationskänsligheter inom en undergrupp, beräknade enligt ovan, för att erhålla en enda nettokänslighet per undergrupp.

6.Skuldinstrument som ger upphov till betalningar i olika valutor ska också omfattas av valutabasisrisk mellan dessa valutor. Vid tillämpning av den känslighetsbaserade beräkningsmetoden ska de riskfaktorer som instituten använder vara valutabasisrisken för varje valuta i förhållande till antingen USD eller EUR. Instituten ska beräkna en valutabasis som varken avser basis i förhållande till USD eller basis i förhållande till EUR som antingen ”basis i förhållande till USD” eller ”basis i förhållande till EUR”.

Varje valutabasisriskfaktor ska utgöras av en vektor med valutabasis för olika löptider per valuta. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet valutabasisvariabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet. Varje valuta ska utgöra en separat undergrupp.

Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för denna riskfaktor som förändringen i instrumentets värde, enligt institutets prissättningsmodell, till följd av ett skift med 1 räntepunkt i var och en av vektorns komponenter. Varje valuta ska utgöra en separat undergrupp. Inom varje undergrupp ska det finnas två distinkta möjliga riskfaktorer: Basis i förhållande till EUR och basis i förhållande till USD oberoende av antalet komponenter i varje valutabasisvektor. Det får högst finnas två nettokänsligheter per undergrupp.

7.De vegariskfaktorer för generell ränterisk som gäller för optioner med underliggande som är känsliga för generell ränterisk ska vara de relevanta riskfria räntornas implicita volatiliteter enligt vad som beskrivs i punkterna 2 och 3, vilka ska tilldelas till undergrupper beroende på valuta, och placeras in under följande löptider inom varje undergrupp: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år. Det ska finnas en undergrupp per valuta.

För kvittningsändamål ska instituten utgå ifrån att implicita volatiliteter som är kopplade till samma riskfria ränta och inplacerade under samma löptid utgör samma riskfaktor.

När ett institut fördelar implicita volatiliteter till löptiderna enligt denna punkt ska följande gälla:

(a)Om     löptiden för optionen är i linje med löptiden för det underliggande ska en enda riskfaktor gälla, vilken ska placeras in i enlighet med den löptiden.

(b)Om löptiden för optionen är kortare än löptiden för det underliggande ska riskfaktorer gälla enligt följande:

(I)Den första riskfaktorn ska placeras in i enlighet med löptiden för optionen.

(II)Den andra riskfaktorn ska placeras in i enlighet med den återstående löptiden för optionens underliggande vid tidpunkten för optionens förfallodag.

8.De kurvriskfaktorer för generell ränterisk som ska tillämpas av instituten ska utgöras av en vektor med riskfria räntor, som motsvarar en specifik riskfri räntekurva, per valuta. Varje valuta ska utgöra en separat undergrupp. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet olika löptider för riskfria räntor som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet.

9.Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för varje riskfaktor som används i formeln för kurvrisk i enlighet med artikel 325h. När det gäller kurvrisken ska instituten utgå ifrån att vektorer som motsvarar olika avkastningskurvor och som har olika många komponenter utgör samma riskfaktor, förutsatt att vektorerna motsvarar samma valuta. Instituten ska kvitta känsligheter för samma riskfaktor. Det får bara finnas en nettokänslighet per undergrupp.

Kapitalkrav ska inte gälla för kurvrisk avseende inflationsrisk och valutabasisrisk.

Artikel 325n
Riskfaktorer för kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar

1.De deltariskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av instituten på instrument som inte är värdepapperiseringar och som är känsliga för kreditspreadrisk ska vara deras kreditspreadar för emittenter, härledda från relevanta skuldinstrument och kreditswappar, och inplacerade under var och en av följande löptider: 0,25 år, 0,5 år, 1 år, 2 år, 3 år, 5 år, 10 år, 15 år, 20 år, 30 år. Instituten ska tillämpa en riskfaktor per emittent och löptid, oberoende av om kreditspreadarna för emittenter är härledda från skuldinstrument eller kreditswappar. Undergrupperna ska vara de sektorsuppdelade grupper som anges i avsnitt 6, och varje undergrupp ska omfatta alla de riskfaktorer som tilldelats till den berörda sektorn.

2.De vegariskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som inte är värdepapperiseringar och som är känsliga för kreditspreadrisk ska vara de implicita volatiliteterna för det underliggandes kreditspreadar för emittenter, härledda enligt punkt 1, vilka ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiden för den option som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år. Samma undergrupper ska användas som för deltakreditspreadrisken för instrument som inte är värdepapperiseringar.

3.De kurvriskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av institut på instrument som inte är värdepapperiseringar ska utgöras av en vektor med kreditspreadar, som motsvarar kreditspreadkurvan för en specifik emittent. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet olika löptider för kreditspreadar som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet. Samma undergrupper ska användas som för deltakreditspreadrisken för instrument som inte är värdepapperiseringar.

4.Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för varje riskfaktor som används i formeln för kurvrisk i enlighet med artikel 325h. När det gäller kurvrisken ska instituten utgå ifrån att vektorer som härletts från antingen relevanta skuldinstrument eller kreditswappar, och som har olika många komponenter, utgör samma riskfaktor, förutsatt att vektorerna motsvarar samma emittent.

Artikel 325o
Riskfaktorer för kreditspreadrisk för värdepapperiseringar

1.Instituten ska tillämpa de riskfaktorer för kreditspreadrisk för värdepapperiseringar i korrelationshandelsportföljen som avses i punkt 3 på värdepapperiseringspositioner som ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som avses i artikel 104.7–104.9.

Instituten ska tillämpa de riskfaktorer för kreditspreadrisk för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen som avses i punkt 5 på värdepapperiseringspositioner som inte ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som avses i artikel 104.7–104.9.

2.De undergrupper som gäller för kreditspreadrisken för värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen ska vara samma undergrupper som för kreditspreadrisken för icke-värdepapperiseringar enligt vad som avses i avsnitt 6.

De undergrupper som gäller för kreditspreadrisken för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen ska vara specifika för denna riskklassgrupp enligt vad som avses i avsnitt 6.

3.De riskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av instituten för värdepapperiseringspositioner som ingår i korrelationshandelsportföljen är följande:

(a)Deltariskfaktorerna ska vara alla relevanta kreditspreadar för emission av värdepapperiseringspositionens underliggande exponeringar, härledda från relevanta skuldinstrument och kreditswappar, och för var och en av följande löptider: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

(b)De vegariskfaktorer som gäller för optioner med underliggande som utgörs av värdepapperiseringspositioner som ingår i korrelationshandelsportföljen ska vara de implicita volatiliteterna för kreditspreadarna för emission av de underliggande exponeringarna för värdepapperiseringpositionen, härledda enligt led a i denna punkt, vilka ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiden för motsvarande option som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

(c)Kurvriskfaktorerna ska vara de relevanta avkastningskurvorna för kreditspread för emission av värdepapperiseringspositionens underliggande exponeringar, uttryckt som en vektor med kreditspreadar för olika löptider, härledda enligt led a i denna punkt. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet olika löptider för kreditspreadar som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet.

4.Instituten ska beräkna värdepapperiseringspositionens känslighet för varje riskfaktor som används i formeln för kurvrisk i enlighet med artikel 325h. När det gäller kurvrisken ska instituten utgå ifrån att vektorer som härletts från antingen relevanta skuldinstrument eller kreditswappar och som har olika många komponenter utgör samma riskfaktor, förutsatt att vektorerna motsvarar samma emittent.

5.De riskfaktorer för kreditspreadrisk som ska tillämpas av instituten på värdepapperiseringspositioner som inte ingår i korrelationshandelsportföljen ska avse spreaden för tranchen och inte spreaden för de underliggande instrumenten, och ska vara följande:

(a)Deltariskfaktorerna ska vara de relevanta kreditspreadarna för tranchen, inplacerade under följande löptider i enlighet med löptiden för tranchen: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

(b)De vegariskfaktorer som gäller för optioner med underliggande som utgörs av värdepapperiseringspositioner som inte ingår i korrelationshandelsportföljen ska vara de implicita volatiliteterna för kreditspreadarna för trancherna, som var och en ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiden för den option som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

(c)Kurvriskfaktorerna ska vara desamma som de som beskrivs i led a i denna punkt. En gemensam riskvikt ska tillämpas på alla dessa riskfaktorer, i enlighet med avsnitt 6.

Artikel 325p
Riskfaktorer för aktierisk

1.Undergrupperna för samtliga aktieriskfaktorer ska vara de sektorsuppdelade grupper som anges i avsnitt 6.

2.De deltariskfaktorer som ska tillämpas av instituten ska vara alla aktieavistakurser och alla räntor för aktieåterköpsavtal eller aktiereporäntor.

När det gäller aktierisk ska en specifik aktierepokurva utgöra en enda riskfaktor som uttrycks som en vektor med reporäntor för olika löptider. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet olika löptider för reporäntor som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet.

Instituten ska beräkna instrumentets känslighet för denna riskfaktor som förändringen i instrumentets värde, enligt institutets prissättningsmodell, till följd av ett skift med 1 räntepunkt i var och en av vektorns komponenter. Instituten ska kvitta känsligheterna för reporänteriskfaktorn för samma aktierelaterade värdepapper oberoende av antalet komponenter i varje vektor.

3.De vegariskfaktorer för aktierisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för aktierisk ska vara de implicita volatiliteterna för aktieavistakurser, vilka ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiderna för motsvarande optioner som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år. Kapitalkrav ska inte gälla för vegarisk för aktiereporäntor.

4.De kurvriskfaktorer för aktierisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för aktierisk är alla aktieavistakurser, oberoende av de motsvarande optionernas löptid. Kapitalkrav ska inte gälla för kurvrisk för aktiereporäntor.

Artikel 325q
Riskfaktorer för råvarurisk

1.Undergrupperna för samtliga råvaruriskfaktorer ska vara de sektorsuppdelade grupper som anges i avsnitt 6.

2.De deltariskfaktorer för råvarurisk som ska tillämpas av instituten på instrument som är känsliga för råvarurisk ska vara alla råvaruavistakurser per typ av råvara och per var och en av de två typerna av avtalsklass: grundläggande (basic) och normaltyp (par grade). Instituten ska bara utgå ifrån att två råvarupriser för samma typ av vara, med samma löptid och med samma typ av avtalsklass ska utgöra samma riskfaktor, om de rättsliga villkoren avseende leveransorten är identiska.

3.De vegariskfaktorer för råvarurisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för råvarurisk ska vara de implicita volatiliteterna för råvarupriser per typ av råvara, vilka ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiderna för motsvarande optioner som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år. Instituten ska utgå ifrån att känsligheter för samma typ av råvara som tilldelas till samma löptid utgör en enda riskfaktor som de sedan ska kvitta.

4.De kurvriskfaktorer för råvarurisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för råvarurisk ska vara en uppsättning råvarupriser med olika löptid per typ av råvara, uttryckt som en vektor. För varje instrument ska vektorn omfatta lika många komponenter som antalet priser för den råvaran som används som variabler i institutets prissättningsmodell för det instrumentet. Instituten ska inte göra någon skillnad mellan råvarupriserna per typ av avtalsklass eller per leveransort.

Instrumentets känslighet för varje riskfaktor som används i formeln för kurvrisk ska beräknas i enlighet med artikel 325h. När det gäller kurvrisken ska instituten utgå ifrån att vektorer med olika många komponenter utgör samma riskfaktor, förutsatt att vektorerna motsvarar samma typ av råvara.

Artikel 325r
Riskfaktorer för valutarisk

1.De deltariskfaktorer för valutarisk som ska tillämpas av instituten på instrument som är känsliga för valutarisk ska vara alla avistaväxelkurser mellan den valuta som instrumentet är uttryckt i och institutets rapportvaluta. Det ska finnas en undergrupp per valutapar, med en enda riskfaktor och en enda nettokänslighet.

2.De vegariskfaktorer för valutarisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för valutarisk ska vara de implicita volatiliteterna för växelkurser mellan de valutapar som avses i punkt 1. Växelkursernas implicita volatiliteter ska placeras in under följande löptider i enlighet med löptiderna för motsvarande optioner som omfattas av kapitalbaskrav: 0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år.

3.De kurvriskfaktorer för valutarisk som ska tillämpas av instituten på optioner med underliggande som är känsliga för valutarisk ska vara samma som de som avses i punkt 1.

4.Instituten ska inte vara skyldiga att göra åtskillnad mellan onshore- och offshorevarianter av en valuta för alla delta-, vega- och kurvriskfaktorer för valutarisk.

Underavsnitt 2
Definitioner av känslighet

Artikel 325s
Deltariskkänsligheter

1.Instituten ska beräkna deltariskkänsligheter för generell ränterisk enligt följande:

(a)Känsligheterna för riskfaktorer som utgörs av riskfria räntor ska beräknas enligt följande:

där

= räntan i en riskfri avkastningskurva k a med löptiden t,

Vi (.) = prissättningsfunktionen för instrumentet i,

x, y = andra variabler i prissättningsfunktionen.

(b)Känsligheterna för riskfaktorer som utgörs av inflationsrisk och valutabasisrisk () ska beräknas enligt följande:

där

= en vektor med m komponenter som representerar den implicita inflationskurvan eller valutabasiskurvan för en given valuta j, där m är lika med antalet inflations- eller valutabasisrelaterade variabler som används i prissättningsmodellen för instrumentet i,

= enhetsmatrisen med dimensionen (1 x m),

Vi (.) = prissättningsfunktionen för instrumentet i,

y, z = andra variabler i prissättningsmodellen.

2.Instituten ska beräkna deltariskkänsligheterna för kreditspreadrisk för alla värdepapperiseringspositioner och icke-värdepapperiseringspositioner () enligt följande:

där

= värdet på kreditspreaden för en emittent j vid löptiden t,

Vi (.) = prissättningsfunktionen för instrumentet i,

x, y = andra variabler i prissättningsfunktionen.

3.Instituten ska beräkna deltariskkänsligheterna för aktierisk enligt följande:

(c)Känsligheterna för riskfaktorer k (sk) som utgörs av aktieavistakurser ska beräknas enligt följande:

där

k är ett specifikt aktierelaterat värdepapper,

EQk är värdet på avistakursen för det aktierelaterade värdepappret, och

Vi (.) är prissättningsfunktionen för instrumentet i.

x, y är andra variabler i prissättningsmodellen.

(d)Känsligheterna för riskfaktorer som utgörs av aktiereporäntor ska beräknas enligt följande:

där

k = index som anger aktien,

= en vektor med m komponenter som representerar reporäntekurvan för en specifik aktie k, där m är lika med antalet reporäntor motsvarande olika löptider som används i prissättningsmodellen för instrumentet i,

= enhetsmatrisen med dimensionen (1 x m),

Vi (.) = prissättningsfunktionen för instrumentet i,

y, z = andra variabler i prissättningsmodellen för instrumentet i.

4.Instituten ska beräkna deltariskkänsligheter för råvarurisk för varje riskfaktor k (sk) enligt följande:

där

k = en given råvaruriskfaktor,

CTYk = värdet på riskfaktorn k, 

Vi (.) = marknadsvärdet på instrumentet i som en funktion av riskfaktorn k.

5.Instituten ska beräkna deltariskkänsligheter för valutarisk för varje valutariskfaktor k (sk) enligt följande:

där

k = en given valutariskfaktor,

FXk = värdet på riskfaktorn,

Vi (.) = marknadsvärdet på instrumentet i som en funktion av riskfaktorn k.

Artikel 325t
Vegariskkänsligheter

1.Instituten ska beräkna en options vegariskkänsligheter för en given riskfaktor k (sk) enligt följande:

där

k = en specifik vegariskfaktor som utgörs av en implicit volatilitet,

= värdet av den riskfaktorn, uttryckt i procent,

x, y = andra variabler i prissättningsfunktionen.

2.När det gäller riskklasser där vegariskfaktorerna har en löptidsdimension, men där bestämmelserna om inplacering av riskfaktorerna inte är tillämpliga eftersom optionerna inte har en löptid, ska instituten placera in de riskfaktorerna under den längsta föreskrivna löptiden. Optionerna ska omfattas av tillägg för kvarstående risk.

3.När det gäller optioner som saknar lösenpris eller barriär, och optioner som har flera lösenpris eller barriärer, ska instituten tillämpa den inplacering under lösenpris och löptid som används internt för att prissätta optionen. Dessa optioner ska också omfattas av tillägg för kvarstående risk.

4.Instituten ska inte beräkna vegarisk för värdepapperiseringstrancher som ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som avses i artikel 104.7–104.9 och som inte har en implicit volatilitet. Delta- och kurvrisk ska beräknas för dessa värdepapperiseringstrancher.

Artikel 325u
Bestämmelser för känslighetsberäkningar

1.Instituten ska härleda känsligheter från den prissättningsmodell som de använder för sin resultatrapportering.

2.Instituten ska anta att den implicita volatiliteten är konstant vid beräkningen av deltakänsligheter för instrument som omfattas av optionalitet.

3.Instituten ska anta att optionens underliggande följer antingen en lognormal eller en normal fördelning i de prissättningsmodeller som känsligheterna härleds från vid beräkningen av vegariskkänslighet för generell ränterisk eller kreditspreadrisk. Instituten ska anta att det underliggande följer antingen en lognormal eller en normal fördelning i de prissättningsmodeller som känsligheterna härleds från vid beräkningen av vegariskkänslighet för aktierisk, råvarurisk eller valutarisk.

4.Instituten ska beräkna alla känsligheter utan kreditvärdighetsjusteringar.

Avsnitt 4
Tillägg för kvarstående risk

Artikel 325v
Kapitalbaskrav för kvarstående risker

1.Utöver de kapitalbaskrav för marknadsrisk som anges i avsnitt 2 i detta kapitel ska instituten tillämpa extra kapitalbaskrav i enlighet med denna artikel för instrument som är exponerade för kvarstående risker.

2.Instrument är exponerade för kvarstående risker om de uppfyller något av följande villkor:

(a)De har ett underliggande av exotisk typ.

(b)De är exponerade för andra kvarstående risker.

3.Instituten ska beräkna de extra kapitalbaskrav som avses i punkt 1 som summan av teoretiska bruttobelopp för de instrument som avses i punkt 2, multiplicerad med följande riskvikter:

(a)1,0 % för de instrument som avses i punkt 2 a.

(b)0,1 % för de instrument som avses i punkt 2 b.

4.Genom undantag från punkt 1 ska instituten inte tillämpa kapitalbaskrav för kvarstående risker när det gäller instrument som uppfyller något av följande villkor:

(a)De är noterade på en erkänd börs.

(b)De är godtagbara för central clearing i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012.

(c)De kompenserar fullständigt marknadsriskerna för en annan position i handelslagret, varvid de två positioner i handelslagret som helt matchar varandra ska undantas från kapitalbaskravet för kvarstående risker.

5.EBA ska utarbeta tekniska standarder för tillsyn för att närmare specificera vad som avses med ett underliggande av exotisk typ och vilka instrument som är utsatta för andra kravstående risker, för tillämpningen av punkt 2.

Vid utarbetandet av dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn ska EBA ta hänsyn till följande punkter:

(d)Underliggande av exotisk typ ska inkludera exponeringar som inte omfattas av delta- vega- eller kurvriskberäkning enligt den känslighetsbaserade beräkningsmetod som beskrivs i avsnitt 2, eller av kapitalkravet för fallissemangsrisk som beskrivs i avsnitt 5. EBA ska åtminstone undersöka om livsfallsrisk, väder, naturkatastrofer och framtida realiserad volatilitet bör betraktas som underliggande exponeringar av exotisk typ.

(e)För att fastställa vilka instrument som är exponerade för andra kvarstående risker ska EBA åtminstone undersöka instrument som uppfyller något av följande kriterier:

(I)Instrumentet omfattas av kapitalbaskrav för vega- och kurvrisk enligt den känslighetsbaserade beräkningsmetoden i avsnitt 2 och genererar avkastning som inte kan replikeras som en ändlig linjär kombination av klassiska optioner.

(II)Instrumentet är en värdepapperiseringsposition som ingår i korrelationshandelsportföljen enligt vad som avses i artikel 104.7–104.9. Icke-värdepapperiseringar för risksäkringsändamål som ingår i korrelationshandelsportföljen ska inte beaktas.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [femton månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Avsnitt 5
Kapitalkrav för fallissemangsrisk

Artikel 325w
Definitioner och allmänna bestämmelser

1.Kapitalbaskraven för fallissemangsrisk ska tillämpas på skuldinstrument och aktieinstrument, derivat med sådana instrument som underliggande tillgångar och derivat vars avkastning eller verkliga värde påverkas i händelse av fallissemang av en annan gäldenär än den som är motpart till derivatinstrumentet i sig. Instituten ska beräkna kapitalbaskraven för fallissemangsrisk separat för var och en av följande typer av instrument: icke-värdepapperiseringar, värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen och värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen. Institutets slutliga kapitalbaskrav för fallissemangsrisk ska vara summan av de tre komponenterna.

2.I detta avsnitt gäller följande definitioner:

(a)kort exponering: när fallissemang hos en emittent eller en grupp av emittenter leder till en vinst för institutet, oavsett typ av instrument eller transaktion som skapar exponeringen.

(b)lång exponering: när fallissemang hos en emittent eller en grupp av emittenter leder till en förlust för institutet, oavsett typ av instrument eller transaktion som skapar exponeringen.

(c)bruttobelopp vid plötsligt fallissemang (jump to default, JTD): uppskattad storlek på den förlust eller vinst som gäldenärens fallissemang skulle orsaka för en specifik exponering.

(d)nettobelopp vid plötsligt fallissemang (jump to default, JTD): uppskattad storlek på den förlust eller vinst som gäldenärens fallissemang skulle orsaka för ett specifikt institut, efter kvittning mellan bruttobeloppen vid plötsligt fallissemang.

(e)förlust vid fallissemang (loss given default, LGD): förlust vid fallissemang från gäldenärens sida på ett instrument som emitterats av samma gäldenär, uttryckt som andel av instrumentets teoretiska belopp.

(f)fallissemangsriskvikter: det procenttal som motsvarar de beräknade sannolikheterna för fallissemang för varje gäldenär, i enlighet med gäldernärens kreditvärdighet.

Underavsnitt 1
Kapitalkrav för fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar

Artikel 325x
Bruttobelopp vid plötsligt fallissemang

1.Instituten ska beräkna bruttobelopp vid plötsligt fallissemang för varje lång exponering mot skuldinstrument enligt följande formel:

2.𝐽𝑇𝐷𝑙å𝑛𝑔 = 𝑚𝑎𝑥 {𝐿𝐺𝐷 ∙ 𝑉teoretiskt + 𝑃&𝐿𝑙å𝑛𝑔 + Justering𝑙å𝑛𝑔}

där

Vteoretiskt = instrumentets teoretiska värde,

P&Llång= en term som korrigerar för vinster eller förluster som institutet redan har tagit hänsyn till på grund av förändringar i det verkliga värdet på det instrument som skapar den långa exponeringen. Vinster anges i formeln med positivt tecken, och förluster anges med negativt tecken.

Justeringlång = det belopp som institutets förlust i händelse av fallissemang skulle öka eller minska med, på grund av derivatinstrumentets struktur, i förhållande till hela förlusten på det underliggande instrumentet. Ökningar anges i termen Justeringlång med positivit tecken, och minskningar anges med negativt tecken.

3.Instituten ska beräkna bruttobelopp vid plötsligt fallissemang för varje kort exponering mot skuldinstrument enligt följande formel:

4.𝐽𝑇𝐷kort = 𝑚𝑎𝑥 {𝐿𝐺𝐷 ∙ 𝑉teoretiskt + 𝑃&𝐿kort + Justeringkor𝑡}

där

Vteoretiskt = instrumentets teoretiska värde, vilket anges i formeln med negativt tecken,

P&Lkort= en term som korrigerar för vinster eller förluster som institutet redan har tagit hänsyn till på grund av förändringar i det verkliga värdet på det instrument som skapar den korta exponeringen. Vinster anges i formeln med positivt tecken, och förluster anges med negativt tecken.

Justeringkort= det belopp som institutets vinst i händelse av fallissemang skulle öka eller minska med, på grund av derivatinstrumentets struktur, i förhållande till hela förlusten på det underliggande instrumentet. Minskningar anges i termen Justeringkort med positivit tecken, och minskningar anges med negativt tecken.

5.Den förlust vid fallissemang för skuldinstrument som instituten ska tillämpa vid beräkningar enligt punkterna 1 och 2 ska vara följande:

(a)Exponeringar mot lågprioriterade skuldinstrument ska ges ett LGD-värde på 100 %.

(b)Exponeringar mot prioriterade skuldinstrument ska ges ett LGD-värde på 75 %.

(c)Exponeringar mot säkerställda obligationer enligt artikel 129 ska ges ett LGD-värde på 25 %.

6.För beräkningar enligt punkterna 1 och 2 ska teoretiskt värde när det gäller skuldinstrument vara instrumentets nominella värde. För beräkningar enligt punkterna 1 och 2 ska teoretiskt värde när det gäller derivatinstrument med ett underliggande räntebärande värdepapper vara det underliggande skuldinstrumentets nominella värde.

7.För exponeringar mot aktieinstrument ska instituten beräkna bruttobelopp vid plötsligt fallissemang enligt följande, i stället för vad som avses i punkterna 1 och 2:

𝐽𝑇𝐷𝑙å𝑛𝑔 = 𝑚𝑎𝑥 {𝐿𝐺𝐷 ∙ 𝑉 + 𝑃&𝐿𝑙å𝑛𝑔 + Justering𝑙å𝑛𝑔 }

𝐽𝑇𝐷k𝑜𝑟𝑡 = 𝑚𝑎𝑥 {𝐿𝐺𝐷 ∙ 𝑉 + 𝑃&𝐿k𝑜𝑟𝑡 + Justeringk𝑜𝑟𝑡}

där

V = aktiens verkliga värde eller, när det gäller aktiederivat, det verkliga värdet på derivatinstrumentets underliggande aktie.

8.Instituten ska ge ett LGD-värde på 100 % till aktieinstrument, för beräkning enligt punkt 6.

9.När det gäller exponeringar mot fallissemangsrisk som härrör från derivatinstrument vars avkastning i händelse av fallissemang från gäldenärens sida inte är kopplad till det teoretiska värdet på ett visst instrument utfärdat av gäldenären, eller till LGD-värdet för gäldenären eller ett instrument som emitterats av samme gäldenär, ska instituten använda alternativa metoder för att beräkna bruttobelopp vid plötsligt fallissemang, som ska motsvara definitionen av bruttobelopp vid plötsligt fallissemang i artikel 325t.3.

10.EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange hur instituten ska beräkna belopp vid plötsligt fallissemang för olika typer av instrument i enlighet med denna artikel, och vilka alternativa metoder som instituten ska använda för att beräkna de bruttobelopp vid plötsligt fallissemang som avses i punkt 7.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast [15 månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 325y
Nettobelopp vid plötsligt fallissemang

1.Instituten ska beräkna nettobelopp vid plötsligt fallissemang genom att kvitta bruttobeloppen vid plötsligt fallissemang för korta och långa exponeringar. Kvittning ska endast vara möjlig mellan exponeringar mot samma gäldenär där korta exponeringar har samma prioritet eller lägre än långa exponeringar.

2.Kvittning ska göras helt eller delvis, beroende på löptiden för de exponeringar som kvittas mot varandra:

(a)Kvittning ska göras helt om alla de exponeringar som kvittas mot varandra har en löptid på ett år eller mer.

(b)Kvittning ska göras delvis om minst en av de exponeringar som kvittas mot varandra har en löptid på mindre än ett år; i detta fall ska beloppet vid plötsligt fallissemang för varje exponering med en löptid på mindre än ett år skalas ned i enlighet med exponeringens löptid i förhållande till ett år.

3.Om kvittning inte är möjlig ska bruttobelopp vid plötsligt fallissemang vara lika med nettobelopp vid plötsligt fallissemang när det gäller exponeringar med en löptid på ett år eller mer. Bruttobelopp vid plötsligt fallissemang ska skalas ned för beräkningen av nettobelopp vid plötsligt fallissemang.

Den faktor som ska användas för att minska dessa exponeringar ska vara exponeringens löptid i förhållande till ett år, med ett golv på tre månader.

4.Vid tillämpning av punkterna 2 och 3 gäller löptiderna för derivatkontrakt, och inte löptiderna för de underliggande tillgångarna. Cash equity-exponeringar ska ges en löptid på antingen ett år eller tre månader enligt institutets egen bedömning.

Artikel 325z
Beräkning av kapitalbaskravet för fallissemangsrisk

1.Oberoende av typ av motpart ska nettobelopp vid plötsligt fallissemang multipliceras med motsvarande fallissemangsriskvikt i enlighet med deras kreditkvalitet enligt vad som anges i tabell 2:

Tabell 2

2.Exponeringar som skulle få en riskvikt på 0 % enligt schablonmetoden för kreditrisk i enlighet med del III avdelning II kapitel 2, ska ges en fallissemangsriskvikt på 0 % för kapitalbaskravet för fallissemangsrisk.

3.Det viktade nettobeloppet vid plötsligt fallissemang ska tilldelas till följande undergrupper: företag, stater och lokala myndigheter/kommuner.

4.Viktade nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska läggas samman inom varje undergrupp enligt följande formel:

där

i = index som anger ett instrument som tillhör undergrupp b,

= kapitalbaskrav för fallissemangsrisk för undergrupp b,

= en kvot som visar en vinst för säkringsförhållanden inom en undergrupp, och som beräknas enligt följande:

Summering av långa och korta positioner för beräkning av och ska göras för alla positioner i en undergrupp, oberoende av vilket kreditkvalitetssteg positionerna placeras in i, vilket leder till ett kapitalbaskrav för fallissemangsrisk för varje undergrupp.

5.Det slutliga kapitalbaskravet för fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar ska beräknas som en enkel summa av alla undergruppers specifika kapitalbaskrav.

Underavsnitt 2
Kapitalkrav för fallissemangsrisk för värdepapperiseringar som inte ingår i korrelationshandelsportföljen

Artikel 325aa
Belopp vid plötsligt fallissemang

1.Bruttobelopp vid plötsligt fallissemang för värdepapperiseringsexponeringar ska vara dessa exponeringars verkliga värden.

2.Nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska fastställas genom att kvitta långa och korta bruttobelopp vid plötsligt fallissemang. Kvittning ska endast vara möjlig mellan värdepapperiseringsexponeringar med samma underliggande tillgångsgrupp och som tillhör samma tranch. Kvittning ska inte vara tillåten mellan värdepapperiseringsexponeringar med olika underliggande tillgångsgrupper även om de har samma fästpunkt och avskiljningspunkt.

3.Om det, genom att dela upp eller kombinera befintliga värdepapperiseringsexponeringar, går att perfekt replikera andra befintliga värdepapperiseringsexponeringar, frånsett löptid, får de exponeringar som är resultatet av uppdelningen eller kombinationen användas för kvittning istället för de ursprungliga exponeringarna.

4.Om det, genom att dela upp eller kombinera befintliga exponeringar i underliggande namn, går att perfekt replikera hela tranchestrukturen för en befintlig värdepapperiseringsexponering, får de exponeringar som är resultatet av uppdelningen eller kombinationen användas för kvittning. Om underliggande namn används på detta sätt ska de tas bort från beräkningen av fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar.

5.Artikel 325y ska gälla för både ursprungliga och replikerade värdepapperiseringsexponeringar. De relevanta löptiderna ska vara löptiderna för värdepapperiseringstrancherna.

Artikel 325ab
Beräkning av kapitalbaskravet för fallissemangsrisk för värdepapperiseringar

1.Nettobelopp vid plötsligt fallissemang för värdepapperiseringsexponeringar ska multipliceras med 8 % av den riskvikt som gäller för den berörda värdepapperiseringsexponeringen, inklusive STS-värdepapperiseringar, utanför handelslagret i enlighet med den rangordning av metoder som anges i avdelning II kapitel 5 avsnitt 3 och oberoende av typ av motpart.

2.En löptid på ett år ska tillämpas för alla trancher där riskvikterna beräknas i enlighet med intern och extern kreditvärderingsmetod för värdepapperisering (SEC-IRBA och SEC-ERBA).

3.De riskvägda beloppen för plötsligt fallissemang för enskilda kontanta värdepapperiseringsexponeringar ska begränsas till positionens verkliga värde.

4.De riskvägda nettobeloppen vid plötsligt fallissemang ska tilldelas till följande undergrupper:

(a)En gemensam undergrupp för alla företag, oberoende av region.

(b)44 olika undergrupper som motsvarar en undergrupp per region för var och en av de elva fastställda tillgångsklasserna. De elva tillgångsklasserna är tillgångsbaserade certifikat (ABCP), billån och billeasingavtal, värdepapper med privata hypotekslån som säkerhet (RMBS), kreditkort, värdepapper med lån på kommersiella fastigheter som säkerhet (CMBS), CLO (Collateralised Loan Obligations), ”CDO-squared” (Collateralised Debt Obligations), små och medelstora företag, studielån, övriga kundkrediter och övrig marknadsupplåning. De fyra regionerna är Asien, Europa, Nordamerika och övriga regioner.

5.För att placera in en värdepapperiseringsexponering i en undergrupp ska instituten förlita sig på en klassificering som är vedertagen på marknaden. Instituten ska placera in varje värdepapperiseringsexponering i endast en av de undergrupper som anges ovan. Värdepapperiseringsexponeringar som institutet inte kan placera in under en typ eller region för det underliggande ska placeras in i kategorierna ”övriga kundkrediter”, ”övrig marknadsupplåning” eller ”övriga regioner”.

6.Viktade nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska läggas samman inom varje undergrupp på samma sätt som som fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringsexponeringar, med användning av formeln i artikel 325z.4 vilket leder till ett kapitalbaskrav för fallissemangsrisk för varje undergrupp.

7.Det slutliga kapitalbaskravet för fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar ska beräknas som en enkel summa av alla undergruppers specifika kapitalbaskrav.

Underavsnitt 3
Kapitalkrav för fallissemangsrisk för värdepapperiseringar som ingår i korrelationshandelsportföljen

Artikel 325ac
Tillämpningsområde

1.För korrelationshandelsportföljen ska kapitalkravet innefatta fallissemangsrisken för värdepapperiseringsexponeringar och för icke-värdepapperiseringar för risksäkringsändamål. Risksäkringarna ska tas bort från beräkningen av fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar. Det ska inte finnas några diversifieringsvinster mellan kapitalkravet för fallissemangsrisk för icke-värdepapperiseringar, fallissemangsrisk för värdepapperiseringar utanför korrelationshandelsportföljen och fallissemangsrisk för värdepapperiseringar i korrelationshandelsportföljen.

2.För omsatta kredit- och aktiederivat som inte är värdepapperiseringar ska beloppen vid plötsligt fallissemang per enskild ingående emitterande juridisk person fastställas med hjälp av en genomlysningsmetod.

Artikel 325ad
Belopp vid plötsligt fallissemang för korrelationshandelsportföljen

1.Bruttobelopp vid plötsligt fallissemang för värdepapperiseringsexponeringar och icke-värdepapperiseringsexponeringar i korrelationshandelsportföljen ska vara dessa exponeringars verkliga värden.

2.Produkter som förfaller på n:te fallissemanget ska behandlas som produkter som delats upp i trancher med fästpunkt och avskiljningspunkt enligt följande:

(a)Fästpunkt = (N – 1) / totalt antal namn

(b)Avskiljningspunkt = N / totalt antal namn

där ”totalt antal namn” ska vara det sammanlagda antalet namn i den underliggande korgen eller poolen.

3.Nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska fastställas genom att kvitta långa och korta bruttobelopp vid plötsligt fallissemang. Kvittning ska endast vara möjlig mellan exponeringar som i övrigt är identiska, utom när det gäller löptid. Kvittning ska endast vara möjlig i följande fall:

(a)För indexprodukter ska kvittning vara möjlig över olika löptider inom samma indexfamilj, serie och tranche, med beaktande av specifikationerna i artikel 325y för exponeringar på mindre än ett år. Långa och korta bruttobelopp vid plötsligt fallissemang som är perfekta replikeringar får kvittas genom att de delas upp i exponeringar som motsvarar ett enda namn med användning av en värderingsmodell. För tillämpningen av denna artikel avses med uppdelning med användning av en värderingsmodell att ett ingående enda namn i en värdepapperisering värderas som skillnaden mellan värdepapperiseringens ovillkorade värde och det villkorade värdet, under antagande av att det enda namnet fallerar med ett LGD-värde på 100 %. I sådana fall ska summan av bruttobeloppen vid plötsligt fallissemang för exponeringar som motsvarar ett enda namn och som erhålls genom uppdelning, vara lika med bruttobeloppet vid plötsligt fallissemang för den ej uppdelade exponeringen.

(b)Kvittning genom uppdelning enligt led a ska inte tillåtas för återvärdepapperiseringar.

(c)För index och indextrancher ska kvittning vara möjlig över olika löptider inom samma indexfamilj, serie och tranch genom replikering eller uppdelning. I denna artikel avses med

(I)replikering: att enskilda trancher i indexvärdepapperiseringen kombineras så att de replikerar en annan tranch i samma indexserie, eller så att de replikerar en position i indexserien som inte är uppdelad i trancher,

(II)uppdelning: att ett index replikeras med en värdepapperisering där de underliggande exponeringarna i gruppen är identiska med de exponeringar som refererar till ett enda namn och som utgör indexet.

Om de långa och korta exponeringarna i övrigt är likvärdiga, med undantag för en restkomponent, ska kvittning tillåtas och nettobeloppet vid plötsligt fallissemang ska avspegla den resterande exponeringen.

(d)Olika trancher i samma indexserie, olika serier av samma index och olika indexfamiljer får inte kvittas.

Artikel 325ae
Beräkning av kapitalbaskravet för fallissemangsrisk för korrelationshandelsportföljen

1.Nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska multipliceras med följande:

(a)För produkter som delats upp i trancher: den fallissemangsriskvikt som motsvarar deras kreditkvalitet enligt vad som anges i artikel 348.1 och 348.2.

(b)För produkter som inte delats upp i trancher: den fallissemangsriskvikt som avses i artikel 325y.1.

2.Riskvägda nettobelopp vid plötsliga fallissemang ska tilldelas till undergrupper som motsvarar ett index.

3.Viktade nettobelopp vid plötsligt fallissemang ska läggas samman inom varje undergrupp enligt följande formel:

där

i = ett instrument som ingår i undergrupp b,

= kapitalbaskrav för fallissemangsrisk för undergrupp b,

ctp = kvoten som visar en vinst för säkringsförhållanden inom en undergrupp, beräknad i enlighet med formeln i artikel 325z.4, men med användning av långa och korta positioner över hela korrelationshandelsportföljen och inte bara positionerna i den berörda undergruppen.

4.Instituten ska beräkna kapitalbaskraven för fallissemangsrisk för korrelationshandelsportföljen (DRCCTP) med följande formel:

Avsnitt 6
Riskvikter och korrelationer

Underavsnitt 1
Deltariskvikter och korrelationer

Artikel 325af
Riskvikter för generell ränterisk

1.För valutor som inte omfattas av underkategorin för de mest likvida valutorna i enlighet med artikel 325be.5, ska riskvikterna för den riskfria räntans riskfaktorer vara följande:

Tabell 3

Löptid	5 år	10 år	15 år	20 år	30 år
Riskvikt (procentenheter)	1,5 %	1,5 %	1,5 %	1,5 %	1,5 %

2.En gemensam riskvikt på 2,25 % ska gälla för alla riskfaktorer för inflationsrisk och valutabasisrisk.

3.För valutor som omfattas av underkategorin för de mest likvida valutorna i enlighet med artikel 325be.7 b, och för institutets inhemska valuta, ska riskvikterna för den riskfria räntans riskfaktorer vara de riskvikter som anges i tabell 3 i denna artikel dividerade med

Artikel 325ag
Korrelationer inom en och samma undergrupp vad gäller generell ränterisk

1.Mellan ränteriskfaktorer inom samma undergrupp, med samma tilldelade löptid, men motsvarande olika kurvor, ska korrelationen kl vara 99,90 %.

2.Mellan ränteriskfaktorer inom samma undergrupp, motsvarande samma kurva, men med olika löptid, ska korrelationen fastställas i enlighet med följande formel:

där

(respektive ) = löptiden som gäller för den riskfria räntan,

=

3.Mellan ränteriskfaktorer inom samma undergrupp, motsvarande olika kurvor och med olika löptid, ska korrelationen kl vara lika med den korrelationsparameter som anges i punkt 2 multiplicerad med 99,90 %.

4.Mellan riskfaktorer för riskfri ränta och för inflation ska korrelationen vara 40 %.

5.Mellan riskfaktorer för valutabasisrisk och alla andra riskfaktorer för generell ränterisk, däribland andra riskfaktorer för valutabasisrisk, ska korrelationen vara 0 %.

Artikel 325ah
Korrelationer mellan olika undergrupper vad gäller generell ränterisk

Parametern γbc = 50 % ska användas för att lägga samman riskfaktorer som tillhör olika undergrupper.

Artikel 325ai
Riskvikter för kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar

1.Riskvikterna ska vara desamma för alla löptider (0,5 år, 1 år, 3 år, 5 år, 10 år) inom varje undergrupp.

Tabell 4

2.För att placera in en riskexponering i en sektor ska kreditinstituten förlita sig på en klassificering som är vedertagen på marknaden för att dela in emittenter efter näringssektorer. Kreditinstitut ska placera in varje emittent i en enda undergrupp i tabellen i punkt 1. Riskpositioner kopplade till emittenter som kreditinstitut inte kan placera in i en sektor på detta sätt ska placeras i undergrupp 18.

Artikel 325aj
Korrelationer inom en och samma undergrupp vad gäller kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar

1.Mellan de två känsligheterna 𝑊S𝑘 och 𝑊S𝑙 inom samma undergrupp ska korrelationsparametern l fastställas enligt följande:

2.𝜌𝑘l= 𝜌𝑘l (namn) ⋅ 𝜌𝑘l (löptid) ⋅ 𝜌𝑘l (basis)

där

𝜌𝑘l (namn) är lika med 1 om de två namnen för känsligheterna k och l är identiska, och 35 % i annat fall,

𝜌𝑘l (löptid) är lika med 1 om de två punkterna för känsligheterna k och l är identiska, och 65 % i annat fall,

3.𝜌𝑘l (basis) är lika med 1 om de två känsligheterna gäller samma kurvor, och 99,90 % i annat fall.

4.Korrelationerna ovan gäller inte undergrupp 18 enligt artikel 325ai.1. För formeln för sammanräkning av deltarisk inom undergrupp 18 ska kapitalkravet vara lika med summan av absolutvärdena av de vägda nettokänsligheter som tilldelats till undergrupp 18:

Artikel 325ak
Korrelationer mellan undergrupper vad gäller kreditspreadrisk för icke-värdepapperiseringar

1.Korrelationsparametern γbc som gäller för sammanräkning av känsligheter mellan olika undergrupper ska fastställas enligt följande:

c𝛾𝑏c=𝛾𝑏c(rating) ⋅ 𝛾𝑏c(sektor)

där

𝛾𝑏c(rating) är lika med 1 om de två undergrupperna har samma kreditkvalitetskategori (antingen kreditkvalitetssteg 1–3 eller kreditkvalitetssteg 4–6), och 50 % i annat fall; i samband med denna beräkning ska undergrupp 1 anses ha samma kreditkvalitetskategori som de undergrupper som har kreditkvalitetssteg 1–3,

𝛾𝑏c(sektor) ska vara lika med 1 om de två undergrupperna avser samma sektor; i annat fall ska följande procentsatser gälla:

Tabell 5