19.6.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 215/125

P8_TA(2016)0405

Företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer

Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer (2015/2315(INI))

(2018/C 215/21)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, vilka antogs i New York den 16 december 1966,

—	med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av artiklarna 2, 3, 8, 21 och 23 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 81, 82, 83, 114, 208 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012 (1), och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015 (2),

—	med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter,

—	med beaktande av sina resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

—	med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: ett ansvarstagande, transparent och ansvarsfullt affärstänkande och en hållbar tillväxt (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla (7),

—

med beaktande av resolution 26/9 av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter i vilken människorättsrådet beslutade att inrätta en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för människorätt,

—

med beaktande av Förenta nationernas vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) reviderade riktlinjer för multinationella företag, Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik, ramverket för den internationella kommittén för integrerad rapportering (IIRC), de tio principerna i FN:s globala överenskommelse (Global Compact) samt Internationella standardiseringsorganisationens ISO 26000-standard avseende ”riktlinjer om socialt ansvar” och vägledningen för europeiska små och medelstora företag om ISO 26000 med riktlinjer för socialt ansvarstagande från Europeiska standardiseringsmyndigheten för hantverk, handel samt små och medelstora företag (NORMAPME),

—	med beaktande av projektet ”Realising Long-term Value for Companies and Investors”, som för närvarande genomförs inom initiativet om FN:s principer för ansvarsfulla investeringar och FN:s globala överenskommelse (Global Compact),

—	med beaktande av Europarådets rekommendation till medlemsstaterna om mänskliga rättigheter och företagsamhet, som antogs den 2 mars 2016,

—

med beaktande av kommissionens meddelande om en förnyad EU-strategi 2011–2014 (COM(2011)0681) för företagens sociala ansvar och kommissionens grönbok ”Främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar” (COM(2001)0366) och den definition av företagens sociala ansvar (CSR) som anges däri, samt dess uppföljningsmeddelanden från 2006 och 2011,

—	med beaktande av de extraterritoriella skyldigheter för stater som följer av Maastricht-principerna,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0243/2016), och av följande skäl:

EU ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Unionens åtgärder i internationella sammanhang (även dess handelspolitik) ”ska utgå från [dessa] principer”.

FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter gäller för samtliga stater och alla företags verksamhet, båda transnationella och andra, oavsett deras storlek, sektor, lokalisering, ägandeförhållanden och struktur, även om effektiva kontroll- och sanktionsmekanismer fortsatt utgör en utmaning i genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter på global nivå. I sin resolution av den 6 februari 2013 uppmärksammade Europaparlamentet de särskilda faktorer som kännetecknar små och medelstora företag och som politiska strategier i fråga om företagens sociala ansvar noga bör beakta samt behovet att anpassa riktlinjerna för företagens sociala ansvar så att de blir mer flexibla för små och medelstora företag.

I FN:s globala överenskommelse (Global Compact) (8), som består av tio principer, ombeds företagen anamma, stödja och stadfästa en uppsättning grundläggande värden inom sin inflytandesfär när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsnormer, miljö och bekämpande av korruption för att av egen fri vilja förbinda sig att engagera sig i dessa värden och göra dem till en del av sin verksamhet.

Företag tillhör de största aktörerna inom ekonomisk globalisering, finansiella tjänster och internationell handel, och de måste följa alla gällande lagar samt internationella fördrag och respektera de mänskliga rättigheterna. Handel skulle kunna stärka de mänskliga rättigheterna och vice versa, och näringslivet som är skyldigt att respektera de mänskliga rättigheterna skulle även kunna spela en viktig roll när det gäller att ta fram positiva incitament för att främja mänskliga rättigheter, demokrati, miljönormer och företagens ansvar.

E.	Dessa företags verksamhet kan emellertid ibland orsaka eller medverka till brott mot de mänskliga rättigheterna och påverka rättigheterna för utsatta grupper som t.ex. minoriteter, ursprungsbefolkningar, kvinnor och barn, eller medverka till miljöproblem.

Människorättskränkningar som företag gör sig skyldiga till är ett världsomfattande problem och världens alla företag är skyldiga att respektera de mänskliga rättigheterna, samtidigt som de europeiska institutionernas primära skyldighet är att lagstifta om ansvaret för de företag som har en koppling till EU.

Många internationellt verksamma företag som är verksamma i tredjeländer, oavsett om de är europeiska eller inte, har en väsentlig del av sin affärsverksamhet eller sitt säte i Europa och/eller ägs av europeiska företag, har tillgångar eller varor i Europa eller kontrollerar andra företag i Europa eller får stöd från eller använder sig av europeiska institutioners finansiella tjänster. Globaliseringen och teknikutvecklingen har resulterat i att företag lägger ut verksamhet på entreprenad till lokala leverantörer eller använder varor eller tjänster i sina leverans- och produktionskedjor som har tillverkats eller tillhandahållits av andra företag i många olika länder och därmed olika behörighetsområden med olika rättssystem, olika nivåer av skydd och normer för mänskliga rättigheter och olika nivåer av verkställighet.

Att skydda de mänskliga rättigheterna måste vara en prioritering för medlemsstaterna, och även för EU. EU har spelat en ledande roll i förhandlingarna om och genomförandet av ett antal initiativ för globalt ansvar, vilket går hand i hand med främjandet av och respekten för internationella standarder. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna kräver effektiva rättsmedel. Det behövs ett mer rättvist och effektivt rättsmedelssystem i både den nationella och den internationella lagstiftningen för att hantera brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts genom företags verksamhet.

Det saknas fortfarande ett globalt helhetsgrepp i fråga om företagens ansvarsskyldighet vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Människor som har fallit offer för människorättskränkningar där internationella företag är inblandade stöter på ett flertal hinder i tillgången till rättsmedel, däribland procedurmässiga hinder i form av prövningsbarhet av bevis och bevisbördans fördelning, ofta oöverkomliga kostnader vid tvister, och frånvaron av tydliga normer för ansvar vid företags inblandning i människorättskränkningar.

Företag och mänskliga rättigheter

Europaparlamentet noterar att den ökade globaliseringen och internationaliseringen av företags verksamhet och leveranskedjor leder till att företagens roll när det gäller att säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna blir allt mer betydelsefull och skapar en situation där internationella normer, regler och samarbeten är avgörande för att förhindra människorättskränkningar i tredjeländer. Parlamentet är djupt oroat över de fall av människorättskränkningar i tredjeländer som en del EU-företag och företagens verksamhet genom ledningsbeslut, men även enskilda personer, icke-statliga aktörer och stater, gjort sig skyldiga till. Parlamentet påminner näringslivsaktörerna om det ansvar de har för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras i hela deras globala verksamhet, oavsett var deras användare befinner sig och oberoende av om värdstaten fullgör sina egna skyldigheter på människorättsområdet eller inte.

Europaparlamentet noterar att den snabba teknikutvecklingen kräver omedelbar uppmärksamhet och en lämplig rättslig ram.

Europaparlamentet bekräftar än en gång det brådskande behovet att agera kontinuerligt och på ett effektivt och konsekvent sätt på alla nivåer, inbegripet på nationell, europeisk och internationell nivå, för att effektivt hantera människorättskränkningar som internationella företag gör sig skyldiga till när dessa uppkommer och lösa de rättsliga problem som den extraterritoriella dimensionen hos företag och deras uppförande resulterar i, samt den osäkerhet som kopplas till detta i fråga om vem som bär ansvaret för människorättskränkningar.

Den internationella ramen

Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och stöder med eftertryck genomförandet av dem världen över. Parlamentet betonar att FN enades enhälligt om sina vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, med fullt stöd av EU:s medlemsstater, Internationella arbetsorganisationen och Internationella handelskammaren, och att det även fick stöd för konceptet med en ”smart blandning” av lagstiftningsåtgärder och frivilliga åtgärder. Parlamentet önskar att FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och andra internationella normer för företagens sociala ansvar konsekvent ska lyftas fram av EU:s företrädare i människorättsdialoger med tredjeländer. Parlamentet uppmanar även företag att tillämpa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, bland annat genom att införa politiska strategier för tillbörlig aktsamhet och riskhanteringsgarantier samt vidta effektiva motåtgärder när deras verksamhet har förorsakat eller varit en bidragande orsak till negativa människorättskonsekvenser.

Europaparlamentet erkänner FN:s globala överenskommelse (Global Compact), ISO 26000-standarden om socialt ansvar, ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag som olika verktyg som kan mobilisera ansvar i företagens affärsverksamheter.

Uppmaningar till företagen och deras skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna

Europaparlamentet uppmanar företag, oavsett om de är europeiska eller inte, att genomföra noggranna granskningsprocesser av de mänskliga rättigheterna och införliva resultaten av dem i sina interna politiska strategier och förfaranden, med motsvarande tilldelade resurser och befogenheter, och att genomföra dem korrekt. Parlamentet betonar att detta kräver att tillräckliga resurser tilldelas. Parlamentet betonar att insyn och kommunikation spelar en avgörande roll när det gäller åtgärder som vidtagits för att förhindra människorättskränkningar i tredjeländer för att en regelrätt demokratisk tillsyn ska kunna genomföras och konsumenter ska kunna göra faktabaserade val.

Europaparlamentet erkänner den stora betydelse som företagens sociala ansvar har och välkomnar den ökande användningen av instrument som utgår från företagens sociala ansvar och företagens egna åtaganden. Parlamentet understryker emellertid med kraft att själva respekten för de mänskliga rättigheterna är en moralisk skyldighet och en rättslig förpliktelse för företagen och deras styrelser som bör integreras i ett långsiktigt ekonomiskt perspektiv, oavsett var de är verksamma och oavsett deras storlek eller industrisektor. Parlamentet erkänner att särskilda rättsliga förpliktelser för företagen bör skräddarsys efter deras storlek och förmåga och att EU och medlemsstaterna bör sträva efter att nå målet om att få det bästa skyddet av de mänskliga rättigheterna genom att använda sig av de mest effektiva åtgärderna och inte bara överstyra med administrativa och byråkratiska formella bestämmelser.

Europaparlamentet anser att man vid genomförandet av riktlinjerna för företagens sociala ansvar måste ha tillräcklig handlingsfrihet för att kunna ta hänsyn till varje enskild medlemsstats eller regions specifika krav, särskilt i fråga om små och medelstora företags kapacitet. Parlamentet välkomnar kommissionens aktiva samarbete med andra internationella organ, under medverkan från parlamentet och rådet, för att på lång sikt uppnå en grundläggande konvergens mellan initiativen för företagens sociala ansvar, tillsammans med ett utbyte och främjande av bästa praxis bland företagen på detta område, samt för att gå framåt med riktlinjerna i Internationella standardiseringsorganisationens ISO 26000-standard för att garantera en gemensam global, sammanhängande och transparent definition av företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att effektivt bidra till riktlinjerna för och samordningen av medlemsstaternas strategier, så att man kan minimera risken för att företag som verkar i mer än en medlemsstat drabbas av merkostnader på grund av att bestämmelserna är olika.

Europaparlamentet påminner om att den särskilda karaktären hos små och medelstora företag, som främst är aktiva på lokal och regional nivå och inom specifika sektorer, behöver uppmärksammas. Parlamentet anser därför att det är centralt att unionens politiska strategier i fråga om företagens sociala ansvar, däribland de nationella handlingsplanerna om företagens sociala ansvar, respekterar de små och medelstora företagens särskilda behov och är förenliga med principen ”tänk småskaligt först” samt erkänner de små och medelstora företagens informella och intuitiva strategi i förhållande till sitt sociala ansvar. Parlamentet motsätter sig återigen varje initiativ som kan komma att medföra administrativa eller finansiella bördor för små och medelstora företag. Däremot stöder parlamentet insatser som gör det möjligt för små och medelstora företag att genomföra samfällda åtgärder.

10.

Europaparlamentet påminner om att om företag har befunnits skyldiga till att ha orsakat eller medverkat till någon skada bör de ta sitt moraliska och rättsliga ansvar och tillhandahålla eller delta i ett ändamålsenligt rättsförfarande för de personer eller samhällen som drabbats. Detta inbegriper restitution, skadestånd, rehabilitering, samt garantier om att det som inträffat inte kommer att upprepas.

11.

Europaparlamentet välkomnar praxisen att införliva ansvar för att respektera de mänskliga rättigheterna i bindande kontraktsmässiga krav mellan företag och deras företagskunder och privatkunder samt leverantörer. Parlamentet noterar att sådana krav i de flesta fall kan verkställas genom rättsliga medel.

Uppmaningar till medlemsstaterna och deras skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna

12.

Europaparlamentet ser mycket positivt på det arbete som inletts för utarbetandet av en bindande FN-konvention om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet beklagar dock alla handlingar som hindrar denna process och uppmanar EU och medlemsstaterna att delta konstruktivt i dessa förhandlingar.

13.

Europaparlamentet påminner om de olika och kompletterande roller som stater och företag har i fråga om att skydda de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att stater är skyldiga att skydda de mänskliga rättigheterna inom sin jurisdiktion, bland annat mot brott som begåtts av företag, och då även företag som är verksamma i tredjeländer. Parlamentet påminner med kraft om att myndigheterna i de länder där det förekommer brott mot de mänskliga rättigheterna måste bevilja offren som drabbats tillgång till ett effektivt rättsmedel. I detta sammanhang vill parlamentet erinra om att tredjeländers respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive garanterad tillgång till effektiva rättsmedel för alla inom respektive tredjelands jurisdiktion, fortsätter att vara en viktig aspekt i EU:s yttre förbindelser med dessa länder.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en konsekvent politik om företag och mänskliga rättigheter på samtliga nivåer: inom EU:s olika institutioner, mellan institutionerna och mellan EU och EU:s medlemsstater, och särskilt när det gäller unionens handelspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uttryckligen ange den ovannämnda principen i alla avtal som de undertecknar i enlighet med de internationella åtaganden som gjorts när det gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar att detta kräver ett intensivt samarbete mellan olika generaldirektorat inom kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna, tredjeländer samt alla nationella och internationella myndigheter att snarast möjligt och i så stor utsträckning som möjligt anta bindande instrument som syftar till ett effektivt skydd av de mänskliga rättigheterna på detta område, samt säkerställa att alla nationella och internationella skyldigheter som härrör från ovannämnda internationella bestämmelser efterlevs till fullo. Parlamentet uttrycker en förhoppning om att de europeiska ansträngningarna i fråga om företagens sociala ansvar ses som en förebild för andra länder. Parlamentet anser att nationella utvecklingsbanker måste föregå med gott exempel när det gäller kontrollerbar respekt för de mänskliga rättigheterna.

16.

Europaparlamentet uppmanar samtliga stater, inbegripet EU och medlemsstaterna, att snabbt och handfast genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter på alla områden som faller under deras respektive behörigheter, bland annat genom att ta fram handlingsplaner. Parlamentet beklagar det faktum att inte alla medlemsstater, trots kommissionens meddelande om företagens sociala ansvar från 2011, har antagit uttalanden eller policybeslut om företagens sociala ansvar som nämner de mänskliga rättigheterna eller har offentliggjort sina planer avseende företag och mänskliga rättigheter, och uppmanar bestämt EU att offentliggöra sin plan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta eller se över de nationella handlingsplanerna i linje med vägledningen från FN:s arbetsgrupp för näringsliv och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta dessa handlingsplaner utifrån grundläggande bedömningar som identifierar luckor i lagstiftningen för att inrätta en mekanism för att övervaka genomförandet av dessa planer och bedöma deras effektivitet, politiska strategier och praxis genom att låta berörda parter delta på ett meningsfullt sätt.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lagstifta på ett konsekvent, övergripande, effektivt och bindande sätt för att fullgöra sina skyldigheter att förhindra, undersöka, bestraffa och pröva människorättskränkningar som begåtts av företag som är verksamma inom deras jurisdiktion, häribland de som begåtts i tredjeländer.

18.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fastställa tydliga regler om att företag som är etablerade på deras territorium eller inom deras jurisdiktion måste respektera de mänskliga rättigheterna i alla delar av sin verksamhet, i alla länder och i alla sammanhang som de verkar i, samt i förhållande till sina affärsförbindelser såväl inom som utanför EU. Parlamentet anser att företag, efter storlek och förmåga, inklusive banker och andra finans- och långivande institut som är verksamma i tredjeländer, bör se till att ha upprättat system för att bedöma risker och minska eventuella negativa effekter i fråga om mänskliga rättigheter, arbete, miljöskydd och katastrofrelaterade aspekter av verksamheten och värdekedjorna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet bedöma om lagstiftningen är adekvat samt åtgärda eventuella brister.

19.

Europaparlamentet påminner om att den senaste lagstiftningsutvecklingen på nationell nivå, såsom den brittiska lagen om insyn i det moderna slaveriet inom leverantörskedjorna och det franska lagförslaget om omsorgsplikt är viktiga steg mot en obligatorisk granskningsprocess för de mänskliga rättigheterna och att EU redan har tagit flera steg i denna riktning (EU:s förordning om timmer, EU:s direktiv om icke-finansiell rapportering, kommissionens förslag till förordning om inrättande av ett unionssystem för självcertifiering av tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan hos ansvarstagande importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, liksom alla andra stater, att ta del av denna modell i samband med införandet av en obligatorisk granskningsprocess för mänskliga rättigheter.

20.

Europaparlamentet understryker att en obligatorisk granskningsprocess för de mänskliga rättigheterna bör följa stegen som fordras i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och omfattas av vissa överordnade principer för den proaktiva identifieringen av risker i fråga om mänskliga rättigheter, utarbetandet av strikta och synliga handlingsplaner för att förhindra eller begränsa riskerna, adekvat respons på kända kränkningar samt insyn. Parlamentet anser att politiken bör ta hänsyn till företagens storlek och deras motsvarande förmåga, och att särskild uppmärksamhet bör riktas mot mikroföretag och små och medelstora företag. Parlamentet understryker att samråd med relevanta aktörer bör säkerställas i alla led och att berörda intressenter ska få ta del av uppgifter om alla relevanta projekt eller investeringar.

21.

Europaparlamentet uppmanar samtliga stater, och i synnerhet EU och medlemsstaterna, att agera omedelbart för att upprätta en obligatorisk granskningsprocess för de mänskliga rättigheterna för företag som ägs eller kontrolleras av staten och/eller erhåller betydande stöd och tjänster från statliga myndigheter eller europeiska institutioner, samt för företag som tillhandahåller varor eller tjänster genom offentliga upphandlingar.

22.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inom det pågående lagstiftningsförfarandet vända sig till företag som använder sig av råmaterial eller råvaror som eventuellt härrör från konfliktdrabbade områden, och att offentliggöra deras ursprung och användningen av sådana material genom produktmärkning så att fullständig information tillhandahålls om produktens innehåll och ursprung, genom att be deras leverantörer, oavsett om de är europeiska eller inte, att offentliggöra dessa uppgifter. Parlamentet efterlyser stöd till obligatoriska granskningsprocesser för så kallade konfliktmineraler för importörer av 3TG-mineraler och -metaller (tenn, tantal, volfram och guld) baserade på OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor för mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden. Parlamentet vill att man överväger att införliva obligatoriska granskningsprocesser inom hela leveranskedjan i denna process.

23.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att stora företag och koncerner, som ett resultat av översynen av det befintliga redovisningsdirektivet 2014/95/EU vad gäller tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy, från och med 2017 måste tillhandahålla information om policybeslut, risker och resultat i fråga om respekten för de mänskliga rättigheterna och relaterade frågor. Parlamentet vädjar till medlemsstaterna att till fullo genomföra det reviderade redovisningsdirektivet inom den antagna tidsramen, inbegripet införandet av adekvata, effektiva mekanismer som säkerställer att företagen uppfyller rapporteringskraven. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta en tydlig vägledning för företag om de nya icke-finansiella rapporteringskraven. Parlamentet rekommenderar att denna bör omfatta och i detalj förklara de viktigaste delarna för att säkerställa att de huvudsakliga riskerna och konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna som ett företags verksamhet och globala värdekedja står för, förstås korrekt och fullt ut.

Tillgång till effektiva rättsmedel

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en ingående undersökning i samråd med alla aktörer, inklusive civilsamhället och företag, om de befintliga hindren för rättvisa i fall som lagts fram inför medlemsstaternas domstolar för påstådda människorättskränkningar som EU-baserade företag har gjort sig skyldiga till utomlands. Parlamentet insisterar på att denna bedömning bör styras mot att identifiera och främja ett antagande av effektiva åtgärder som eliminerar eller begränsar dessa hinder.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder, i samarbete med internationella partner, för att genom rättsliga, administrativa, lagstiftningsmässiga eller andra lämpliga medel se till att de drabbade, när sådana kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer, har tillgång till ett effektivt rättsmedel när ett stort bolag med säte i en given stat äger, styr eller kontrollerar företag som är skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna i andra länder. Parlamentet uppmanar nämnda stater att vidta lämpliga åtgärder för att undanröja rättsliga, praktiska eller andra relevanta hinder som skulle kunna leda till att tillgång till rättsmedel inte beviljas samt att inrätta lämpliga civil- och straffrättsliga förfaranden för tillgång till rättvisa för drabbade människor i tredjeländer. Parlamentet uppmanar staterna att i detta sammanhang tränga igenom den juridiska personens täckmantel som kan dölja de verkliga ägandeförhållandena i en del företag.

26.

Europaparlamentet uppmanar EU och samtliga stater, i synnerhet EU:s medlemsstater, att hantera finansiella och förfarandemässiga belastningar i civila rättstvister. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation 2013/396/EU, som antogs den 11 juni 2013 (9), och uppmuntrar alla medlemsstater att följa den. Parlamentet anser att det instrument som nämns i denna rekommendation eventuellt skulle kunna minska rättegångskostnaderna för dem som fått sina mänskliga rättigheter kränkta. Parlamentet uppmuntrar till att denna typ av rättsmedel även tillämpas för alla människor som fallit offer för människorättskränkningar i tredjeländer och efterlyser gemensamma normer för att möjliggöra för organisationer som företräder dem att framföra klagomål för presumtiva offers räkning.

Uppmaningar till kommissionen

27.

Europaparlamentet är medvetet om att ”företagens ansvar” inte är ett fristående problem, utan ett problem som tangerar många olika rättsliga och politiska områden.

28.

Europaparlamentet välkomnar de icke-bindande privata initiativ för en ansvarsfull hantering av leveranskedjan som införts av kommissionen, men betonar att icke-bindande privata initiativ i sig inte är tillräckliga. Parlamentet efterlyser omedelbart bindande och verkställbara bestämmelser samt tillhörande sanktioner och oberoende övervakningsmekanismer.

29.

Europaparlamentet välkomnar den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet (GSP+) som trädde i kraft den 1 januari 2014 (10) och som är ett viktigt instrument i EU:s handelspolitik för att främja mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter, miljöskydd och goda styrelseformer i sårbara utvecklingsländer. Parlamentet gläds i synnerhet åt den stränga och systematiska övervakningsmekanismen inom GSP+ och vill se en fokusering på effektivt genomförande på nationell nivå av de konventioner som finns förtecknade i konventionen.

30.

Europaparlamentet understryker det faktum att EU och dess medlemsstater måste värna de mänskliga rättigheterna. Parlamentet noterar att handelsavtalen i allmänhet kan bidra till att stärka det globala regelbaserade handelssystemet och att handel och värden måste gå hand i hand så som nyligen slogs fast i Europeiska kommissionens nya handelsstrategi ”Handel för alla”. Parlamentet påminner om behovet att bedöma handelsavtalens möjliga effekter på de mänskliga rättigheterna och att införliva alla nödvändiga bestämmelser och nödvändigt skydd för de mänskliga rättigheterna som kan begränsa och hantera de identifierade riskerna med dessa effekter. Parlamentet begär att kommissionen vidtar alla nödvändiga och möjliga åtgärder för att agera på ett övergripande och konsekvent sätt, och efterlyser med eftertryck att bestämmelser om företagens ansvar för brott mot de mänskliga rättigheterna genomförs på nationell nivå och att hänvisningar till internationellt erkända principer och riktlinjer systematiskt inkluderas i handels- och investeringsavtal.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett lagförslag om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden då teknik som utvecklats av europeiska företag fortfarande orsakar människorättskränkningar runt om i världen.

32.

Europaparlamentet kräver att en konsekvent lagstiftning byggs upp, inbegripet bestämmelser som rör tillgång till rättslig prövning, domstolsbehörighet, erkännande och verkställighet av domstolsbeslut i ärenden av civil eller kommersiell natur, tillämplig lag samt rättsligt samarbete i gränsöverskridande fall som inbegriper tredjeländer.

33.

Europaparlamentet uppmuntrar till att bestämmelserna om domstols behörighet enligt Bryssel I-förordningen (11) utvidgas till att omfatta svarande i tredjeländer om talan väcks mot moderbolag som har en tydlig koppling till någon av medlemsstaterna – bland annat eftersom de har hemvist eller har den större delen av sin verksamhet i unionen – eller företag för vilka EU är en betydande marknad.

34.

Europaparlamentet vill att tillgången till bevis förbättras genom bättre förfaranden i fråga om bevisbördans fördelning.

35.

Europaparlamentet påminner om att när brott mot de mänskliga rättigheterna begås av företag kan dessa handlingar omfattas av personligt straffrättsligt ansvar, och parlamentet vill att de som är ansvariga för sådana brott åtalas på lämplig nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att komma till rätta med rättsliga, förfarandemässiga och praktiska hinder som förhindrar brottsbekämpande myndigheter att undersöka och lagföra företag och/eller representanter för dem som är inblandade i brott relaterade till människorättskräkningar.

36.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att agera i enlighet med artikel 83 i EUF-fördraget för att fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder avseende särskilt allvarliga brott med ett gränsöverskridande inslag som angår allvarliga människorättsbrott i tredjeländer som begåtts av företag, med tanke på brottens karaktär och effekter samt det särskilda behovet att bekämpa dem på gemensamma grunder.

37.

Europaparlamentet betonar att ett fullständigt iakttagande av de mänskliga rättigheterna i produktionskedjan är en grundläggande förutsättning och inte enbart en fråga om ett val för konsumenten. Parlamentet rekommenderar att man på EU-nivå, för att öka medvetenheten hos producenter och konsumenter, skapar ett certifierat varumärke med beteckningen ”fritt från övergrepp”, för vilket det är frivilligt att delta, som övervakas av ett oberoende organ styrt av stränga bestämmelser och med befogenhet att genomföra inspektioner som uteslutande utförs för att kontrollera och intyga att inget brott har begåtts i någon fas i den berörda produktens produktionskedja. EU och medlemsstaterna bör främja märkningen ”fritt från övergrepp”. Parlamentet rekommenderar att produkter som förses med märkningen ”fritt från övergrepp” ska ges särskilda fördelar.

38.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att lansera en kampanj för hela EU för att presentera och främja märkningen ”fritt från övergrepp” och vädja till de europeiska konsumenterna att välja de produkter och de företag som har erhållit märkningen samt uppmana alla företag att använda bästa praxis i fråga om mänskliga rättigheter och relaterade frågor.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet rapportera om de åtgärder som vidtagits för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna skyddas på ett effektivt sätt i företagens verksamhet, om de uppnådda resultaten, de kvarstående luckorna vad gäller skyddet och rekommendationer för framtida åtgärder för att komma till rätta med dessa luckor.

o o

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter och Europeiska utrikestjänsten.

(1) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11855-2012-INIT/sv/pdf

(2) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-10897-2015-INIT/sv/pdf

(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0470.

(4) EUT C 316, 30.8.2016, s. 141.

(5) EUT C 181, 19.5.2016, s. 2.

(6) EUT C 24, 22.1.2016, s. 28.

(7) EUT C 24, 22.1.2016, s. 33.

(8) https://www.unglobalcompact.org/what-is-gc/mission/principles

(9) EUT L 201, 26.7.2013, s. 60.

(10) http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and-regions/development/generalised-scheme-of-preferences/

(11) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=URISERV%3Al33054