2.2.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 34/53

Föredragande:

Stéphane BUFFETAUT

1.1

I många år har forskare och ingenjörer arbetat med att utnyttja havsenergin. Strömmar, tidvatten och vågkraft innebär obegränsat förnybara energireserver. I Frankrike finns ett tidvattenkraftverk i floden Rance, som tillhör Électricité de France (EDF). Det invigdes av general Charles de Gaulle 1966 och uppnår en effekt på 240 MW med 24 turbiner som alla uppnår en effekt på 10 MW. Den senaste generationen vindkraftverk uppnår som bäst en effekt på 8 MW. Denna teknik är alltså effektiv, även om fördämningen i floden Rance länge varit det enda exemplet i världen på en sådan anläggning. I dag finns det ännu ett exempel på en liknande anläggning i sjön Sihwa, i Sydkorea, som uppnår en effekt på 254 MW. Projekt har funnits i Storbritannien, men dessa har stoppats eller skjutits upp på grund av miljörelaterade invändningar.

1.2

Faktum kvarstår dock att detta slags investeringar är relevanta när de görs på gynnsamma geografiska platser, med starka tidvattenskoefficienter, och bör beaktas bättre i den nationella energimixen.

1.3

De första industriella anläggningarna har realiserats, och detta visar att denna teknik inte bör betraktas som riskfyllda experiment utan som rena energikällor som bör utvecklas.

1.4

EESK anser därför att det är intressant att utveckla denna typ av förnybar elproduktion och att inte enbart inrikta sig på vindkraftverk och solenergi. Havsenergin kan visserligen inte exploateras överallt, men det vore synd att bortse från en förutsägbar källa till förnybar energi vars inverkan på miljön är låg eller hanterbar. Det är allmänt känt att framtidens energi kommer att bygga på olika försörjningskällor.

1.5

Tyskland, Belgien, Danmark, Frankrike, Irland, Luxemburg, Norge, Nederländerna och Sverige beslutade den 6 juni 2016 att stärka sitt samarbete kring havsbaserad vindkraft. Tillsammans med de kommissionsledamöter som har ansvar för energiunionen och klimat undertecknade de en handlingsplan som är specifik för kontinentens nordliga hav. Detta samarbete kommer bland annat att leda till en harmonisering av bestämmelserna och av systemet för subventioner till den havsbaserade vindkraften samt till en sammankoppling av elnäten.

1.5.1

EESK rekommenderar starkt att man följer en liknande strategi när det gäller havsenergin, oavsett om det handlar om havsströmskraftverk eller tidvattenkraftverk, en strategi för samarbete mellan medlemsstater och länder i EU:s grannskap som har platser som lämpar sig för detta slags anläggningar, dvs. främst länder belägna vid Atlanten och Nordsjön.

1.6

Man bör inte heller bortse från sådan teknik som ännu inte är färdigutvecklad, t.ex. vågkraft eller havsvärmekraft. I en tid med brist på offentliga medel måste tilldelningen av medlen dock uppfylla vissa effektivitetskriterier och därför bör man prioritera de teknikformer som ser mest lovande ut på kort sikt.

1.7

Genom att investera på detta område skulle EU på sikt kunna hävda sig och gå i täten för nya förnybara energikällor. De europeiska företagen innehar redan 40 % av patenten inom förnybar energi. EESK anser att man bör fortsätta med forsknings- och utvecklingsinsatserna inte bara inom havsenergin utan också inom lagring av energi som produceras ur intermittenta energikällor så att produktionen av förnybar energi blir jämnare.

1.8

Man bör inte falla för frestelsen att endast avsätta subventioner till klassiska förnybara energiformer. En sådan hållning skulle tendera att minska antalet alternativ och snedvrida ekonomin för förnybar energi till förmån för teknik som främjas av en effektiv lobby.

2.1

Den största delen av vår planet är täckt av hav, och det vore mer korrekt att kalla den för ”planeten havet” i stället för ”planeten jorden”. Människan har alltid levt på den föda som finns i vattnet. På senare tid har hon också lyckats exploatera de resurser som finns på eller under havsbottnen (flermetalliska noduler, råolja m.m.). Den energi som genereras av världshaven har utnyttjats i århundraden, dock i liten skala, med hjälp av de tidvattenkvarnar som man finner på vissa kuststräckor.

2.2

Nu när vi måste bekämpa alla former av föroreningar och minska utsläppen av växthusgaser bör detta väcka vårt intresse för den energipotential som finns i havet. Hur skulle EU och de medlemsstater som ligger vid havet för övrigt kunna bortse från de möjligheter som världshaven kan ge dem på energiområdet?

2.3

EU omfattar nämligen ett betydande havsområde, men exploateringen av de förnybara energiresurser som finns i dessa vidsträckta områden ligger ännu i hög grad i sin linda. EU och medlemsstaterna kan dock bidra till att stimulera innovativa företag och industrikoncerner inom energisektorn att införa ny teknik för exploatering av havsenergi. Det är detta som havsenergiforumet strävar efter att göra.

2.4

Det finns olika havsbaserade förnybara energikällor: vågor, strömmar, tidvattenströmmar, temperaturskillnader mellan ytvatten och vindar. Varje teknik och metod har sina egna geografiska och ekologiska förutsättningar, och detta innebär att dessa innovativa teknikformer endast kan användas om man tar hänsyn till deras begränsningar och konsekvenser.

3.1

Alla som någonsin betraktat ett lugnt eller upprört hav vet att denna vidd är i ständig rörelse och att det finns krafter som medverkar till detta. Det är därför naturligt att ställa sig frågan om man kan exploatera eller fånga upp den energi som produceras av havet.

3.2

Vilka former av teknik har studerats eller införts i praktiken?

3.3

I praktiken verkar framför allt exploateringen av tidvattenströmmar vara den mest lovande tekniken. Vilken potential varje teknik har hänger dock i hög grad samman med var den används. De mest intressanta områdena är de delar av Atlanten och Nordsjön där tidvattenkoefficienterna är som högst. Effektiviteten är nämligen som mest märkbar i områden med stora skillnader mellan ebb och flod. Den stora fördelen med denna typ av exploatering är att den ger en förutsägbar och regelbunden energi eftersom tidvattenströmmarna är konstanta och storleken på dem väl känd på förhand.

Enligt EDF uppgår den potential som skulle kunna utnyttjas i EU till cirka 5 GW (varav 2,5 från den franska kusten), vilket motsvarar tolv kärnreaktorer på 10 800 MW. Exploateringen av tidvattenströmmarna är dock fortfarande föremål för teknisk forskning och ännu inte redo att tas i bruk, bortsett från fördämningen i floden Rance.

3.4

Vilka former av teknik med havsströmskraftverk håller på att testas?

4.1

Det finns ett brett spektrum av lösningar med vågkraft: vissa prototyper sänks ned, medan andra befinner sig på ytan, på stranden eller till havs. Systemen för att fånga upp energi varierar från en prototyp till en annan: system för att fånga upp mekanisk energi på ytan (vågrörelser) eller under vattnet (translationer eller cirkelformiga rörelser), för att fånga upp tryckskillnaderna när vågor passerar (variationer i vattenståndet) eller för att fysiskt fånga upp en vattenmassa med hjälp av en reservoar.

4.2

Den främsta nackdelen är att energin från vågor, till skillnad från den från tidvattenströmmar, inte är särskilt förutsägbar. Exploateringen av energi från vågor är för närvarande föremål för teknisk forskning och ännu inte redo att tas i bruk. Det finns dock sex olika teknikformer som testas:

5.1

Denna teknik går ut på att man utnyttjar temperaturskillnaden mellan ytvattnet och djupvattnet i haven. En vanlig förkortning är OTEC (ocean thermal energy conversion). I EU:s texter används termen hydrotermisk energi för ”energi lagrad i form av värme i ytvattnet”.

5.2

Solenergin gör att vattentemperaturen på ytan är högre och kan överstiga 25 oC i den intertropiska zonen, medan vattnet på djupet, som inte utsätts för solstrålning, är kallt, mellan cirka 2 oC och 4 oC, utom i slutna hav såsom Medelhavet. De kalla skikten blandas dessutom inte med de varma skikten. Denna temperaturskillnad kan exploateras med en värmemotor. Denna behöver en kall källa och en varm källa för att producera energi och använder omväxlande djupvatten och ytvatten som källor.

5.3

För att kunna fungera på bästa möjliga sätt och vara lönsam måste detta slags exploatering av havsvärmekraften dock bedrivas i vissa särskilda områden med en viss ytvattentemperatur och ett visst vattendjup. De rörledningar som behövs kan nå ned till cirka tusen meters djup till en rimlig kostnad och med hjälp av befintlig teknik. Det vore därför absurt att förlägga havsvärmekraftverken flera kilometer från kusterna. Detta skulle kräva längre ledningar och därmed innebära extrakostnader. I själva verket ligger det bästa området mellan Kräftans och Stenbockens vändkretsar, dvs. mellan latituderna 30o nordlig bredd och 30o sydlig bredd, dvs. i EU:s yttersta randområden.

6.1

Även om det inte handlar om havsenergi i strikt bemärkelse bör man också nämna vindkraftverk som är förankrade på havsbottnen eller flytande (men naturligtvis också förankrade). De utgör den överlägset bäst utvecklade havsbaserade tekniken och framstår nästan som konventionella jämfört med de former av teknik som tas upp ovan. De har dock en obestridlig miljöpåverkan och visuell effekt. Ofta har frågan om konflikter med fiskare om utnyttjandet tagits upp. I praktiken är vindkraftsparker med förankring på havsbottnen de facto marina reservat där fiskarna frodas. På ett indirekt sätt gagnar dessa anläggningar alltså yrkesfiskarna genom att fiskebestånden återskapas i dessa områden med fiskeförbud där tornens fundament fungerar som konstgjorda rev.

6.2

Det är den vanligaste tekniken i Europa för närvarande, och den är i full expansion. Till dags dato har det anlagts nästan hundra vindkraftsparker, huvudsakligen i Nordsjön, Atlanten (Storbritannien) och Östersjön. Det finns få anläggningar eller projekt i Medelhavet, som är ett djupt hav med liten eller ingen kontinentalsockel.

6.3

De viktigaste milstolparna i genomförandet av denna teknik kan sammanfattas enligt följande:

6.4

Det finns också två viktiga projekt utanför Frankrikes kust, det ena i Bretagne och det andra mellan öarna Noirmoutier och Yeu. Anbudsinfordringarna har inletts och de konsortier som ska genomföra projekten har valts ut.

6.5

De havsbaserade vindkraftsparkernas ekonomiska avkastning beror på var de är belägna och framför allt på hur stark och regelbunden vinden är. Den kan alltså variera med en faktor två. Vid låg efterfrågan har det ibland hänt att de energiöverskott som vindkraftverket producerar sålts till negativa priser på kontantmarknaderna. Det stora uppsvinget inom detta slags elproduktion kommer på så sätt kanske att leda till överskott som är svåra att exploatera eftersom de är starkt beroende av unika och slumpmässiga väderförhållanden (se professor Gerd Wolfs yttrande om intermittenta energiformer).

6.6

Utvecklingen av denna metod och de tekniska framsteg som gjorts i exploateringen av vindkraftverken de senaste 20 åren har sänkt investerings- och driftskostnaderna. I början av 2000-talet uppgick kostnaden per producerad megawattimme till 190 euro. Nu ligger den på mellan 140 och 160 euro. Som jämförelse kan nämnas att en modern kärnreaktor av EPR-typen (europeisk tryckvattenreaktor) producerar en megawattimme för 130 euro. Denna produktion är dock stabil och förutsägbar.

6.7

Annan teknik för havsbaserad exploatering måste naturligtvis kunna bemöta denna konkurrens från vindkraftverken till havs för att kunna utvecklas i industriell skala och bevisa att den skapar konkurrensfördelar jämfört med de havsbaserade vindkraftverken, som medför betydande underhålls- och övervakningskostnader. I dag verkar havsströmskraftverk och fördämningar i flodmynningar vara de mest effektiva och lönsamma systemen. En av fördelarna med dem är att de producerar förutsägbar och regelbunden energi.

7.1

Eftersom det handlar om grön energi är havsbaserad förnybar energi berättigad till stöd från olika europeiska eller nationella system, däribland ett förmånligt inköpspris. Om man bortser från de havsbaserade vindkraftverken har denna teknik dock ännu inte testats ”i verkliga livet”, framför allt inte havsströmskraftverken. Förhoppningsvis kommer en viss miljökonservatism inte att leda till att ny teknik som håller på att testas motverkas. Vi vet att fördämningar i flodmynningar inte har kunnat utvecklas, framför allt på grund av det häftiga motståndet från miljöaktivister och fiskare. Alla anläggningar medför miljökonsekvenser. Man bör därför på noggrannast möjliga sätt kunna mäta dem för att kunna bedöma det verkliga förhållandet mellan kostnader och fördelar.

7.2

För en kort tid sedan sänktes en första park av havsströmskraftverk ned mellan Paimpol och ön Bréhat. Strömmarna när tidvattnet stiger och drar sig tillbaka inverkar på turbinbladen. Varje maskin kan uppnå en effekt på 1 MW och dessa havsströmskraftverk kommer att kunna tillgodose elbehoven för 3 000 hushåll.

7.3

Effektiviteten i all teknik för exploatering av havsenergi beror slutligen på var exploateringen sker. Det handlar alltså inte om en energikälla som är effektiv överallt. Det kommer därför att behövas mer förnuft på detta område än för vissa andra subventionerade förnybara energiformer, som t.ex. solpaneler, som ibland monteras mer av skatte- än av effektivitetsskäl. Man bör också understryka att koldioxidbeskattningen kommer att göra teknik för produktion av förnybar energi som ännu befinner sig i sin linda mer intressant ur ett ekonomiskt perspektiv.