EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 10.6.2016

COM(2016) 383 final

2016/0180(NLE)

Förslag till

RÅDETS REKOMMENDATION

om den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande och om upphävande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande

MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

(1)senast år 2010 koppla sina nationella kvalifikationssystem till den europeiska referensramen,

(2)senast år 2012 ange nivå enligt den europeiska referensramen på nya utbildnings- och examensbevis och/eller tillägg till utbildnings- och examensbevis.

Alla länder har inte kopplat hela sitt kvalifikationssystem till den europeiska referensramen, trots att den är övergripande

Några länder har koncentrerat sig på att endast koppla yrkesutbildningskvalifikationer till referensramen, medan andra länder inte har inkluderat det allmänna utbildningssystemet. Bilden är än mer splittrad när det gäller privata, icke-formella och internationella kvalifikationer, som i vissa länder ingår i den nationella referensramen för kvalifikationer, men inte i andra. Den nuvarande rekommendationen ger inga möjligheter att garantera att alla typer av kvalifikationer (även från den privata sektorn) ingår i de nationella referensramarna. Dessutom förändras kvalifikationssystem och referensramar med tiden, men rekommendationen innehåller ingen uppmaning till medlemsstaterna om att hålla hänvisningarna från den nationella till den europeiska referensramen för kvalifikationer uppdaterad.

Stora variationer mellan länderna i hur kvalifikationer beskrivs

Det finns inget gemensamt europeiskt format för beskrivningar av kvalifikationer och läranderesultat, vilket försvårar jämförelser. Vidare är det ofta svårt att hitta information om vad en kvalifikation innebär, eftersom uppgifterna inte systematiskt läggs in i databaser och register eller delas på europeisk nivå. Kommissionen och medlemsstaterna har på teknisk nivå kommit överens om att ett minimum av uppgifter ska lämnas. Dessa utgörs inte bara av uppgifter om läranderesultat utan också uppgifter om kvalitetssäkring och eventuella meriter.

Betydelsen av kompetens ska begränsas till självständighet och ansvar

I bilaga II till 2008 års rekommendation om den europeiska referensramen för kvalifikationer där deskriptorer 2 för läranderesultat anges, används ordet kompetens i den tredje kolumnen i en betydelse som begränsas till självständighet och ansvar. Detta stämmer inte överens med den övergripande definition av kompetens som oftast används i EU:s utbildningspolitik och som anges i bilaga I i 2008 års rekommendation: ”visad förmåga att använda kunskaper, färdigheter samt personliga, sociala och metodologiska färdigheter i arbets- eller studiesituationer samt i yrkesrelaterad och personlig utveckling”.

Förtroendet för kvalitet och nivå när det gäller de kvalifikationer som kopplas till den europeiska referensramen

Förtroende är nödvändigt för att göra det lättare för arbetstagare och studerande att flytta inom och över geografiska gränser, och inom och mellan branscher. De nuvarande gemensamma principerna för kvalitetssäkring handlar dock om kvalitetssäkring i allmänhet, inte om kvalitetssäkring av de kvalifikationer som omfattas av den europeiska referensramen. Dessutom rör principerna för kvalitetssäkring i referensramen (bilaga III till 2008 års rekommendation) bara yrkesutbildning och högre utbildning, trots att rekommendationen är övergripande. Således tillämpas principerna inte på kvalifikationer

–från allmän utbildning,

–validerat icke-formellt och informellt lärande i den privata sektorn,

–internationella kvalifikationer (branschvisa eller inte).

Detta är ett hinder för förtroendet mellan medlemsstaterna över hela kvalifikationsutbudet.

Inga gemensamma system för att föra över meriter och samla kvalifikationer kopplade till den europeiska referensramen

Även om den europeiska referensramen syftar till att främja flexibla utbildningsvägar och är inriktad på läranderesultat oberoende av var kvalifikationen förvärvats (t.ex. inom en del av den formella utbildningen eller genom validering av icke-formellt och informellt lärande) finns det inga gemensamma system för att föra över meriter och samla kvalifikationer kopplade till den europeiska referensramen. Det gör det svårare att flytta från en lärandemiljö till en annan, både inom och mellan medlemsstaterna. Sådana övergångar är emellertid mycket viktiga för de personer som går igenom flera övergångar under sin utbildning eller yrkeskarriär.

Allt fler internationella (bransch)kvalifikationer på grundval av standarder som utarbetats av internationella företag och branschorganisationer

Produkters och tjänsters värdekedjor blir allt mer internationaliserade, varför ett växande antal internationella (bransch)kvalifikationer och branschbaserade utbildningar och certifieringar har tagits fram på grundval av standarder utarbetade av internationella företag eller branschorganisationer, t.ex. referensramen e-competence framework eller liknande system för bankanställda och svetsare.

Enligt den nuvarande rekommendationen ska internationella branschorganisationer kunna koppla sina kvalifikationssystem till en gemensam europeisk referenspunkt och på så sätt klargöra förhållandet mellan internationella branschrelaterade kvalifikationer och nationella kvalifikationssystem. Rekommendationen innehåller dock inga uttryckliga anvisningar om hur en sådan direkt koppling till den europeiska referensramen skulle kunna göras. Eftersom det inte finns något gemensamt förfarande har några medlemsstater inkluderat vissa internationella (bransch)kvalifikationer i sina nationella referensramar för kvalifikationer. Detta får till följd att en och samma kvalifikation skulle behöva gå igenom alla olika nationella förfaranden, vilket innebär en stor risk för att en och samma kvalifikation i de olika länderna kopplas till olika nivåer i den europeiska referensramen. Vidare medför det en stor administrativ belastning för de internationella (bransch)organisationerna, då de även skulle behöva följa alla nationella förfaranden och uppfylla nationella kvalitetssäkringskrav.

Gemensamma utbildningsramar på grundval av nivåerna i den europeiska referensramen

Enligt direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer (2005/36/EG) ska gemensamma utbildningsramar för yrken som regleras på nationell nivå fastställas av kommissionen i delegerade akter i form av minimikrav på läranderesultat baserade på nivåerna i den europeiska referensramen. Kvalifikationer som uppfyller kraven enligt den gemensamma utbildningsramen kommer automatiskt att erkännas i hela EU. Denna bestämmelse är ny och inga gemensamma utbildningsramar har fastställts ännu. Direktivet anger inte hur de gemensamma utbildningsramarna ska kopplas till de olika nivåerna i den europeiska referensramen.

Kopplingen mellan den europeiska referensramen och nationella referensramar för kvalifikationer i tredjeländer

Den europeiska referensramen har varit en inspirationskälla när man tagit fram nationella och övergripande referensramar för kvalifikationer utanför EU. Flera tredjeländer har visat sig intresserade av att koppla eller anpassa sina system till den europeiska referensramen, så att de egna kvalifikationerna kan jämföras med EU:s. Trots att allt fler studerande och arbetstagare flyttar till och från EU, innehåller rekommendationen ingen bestämmelse om formell samordning med referensramar i tredjeländer. I praktiken hindrar detta en formell jämförelse mellan kvalifikationer från tredjeländer med kvalifikationer förvärvade i EU.

De bristande möjligheterna att jämföra EU-kvalifikationer med kvalifikationer från tredjeländer minskar förtroendet för utländska kvalifikationer och gör det svårt att få dem erkända. Detta missgynnar migranter med utländska kvalifikationer (även flyktingar) gentemot infödda vid rekrytering och hindrar deras möjligheter till yrkesutveckling och karriär. Det drabbar personer som kommer till EU med kvalifikationer från tredjeländer lika mycket som personer med EU-kvalifikationer som åker till ett tredjeland. På en mer formell nivå innehåller associeringsavtalen mellan EU och tredjeländer som Marocko, Ukraina, Georgien och Moldavien bestämmelser om samarbete om kopplingen till den europeiska referensramen. Emellertid har inga styrmedel införts för att se till att bestämmelserna genomförs.

Förvaltningen av den europeiska referensramen

Till följd av antagandet av rekommendationen 2008 inrättade kommissionen en informell expertgrupp för den europeiska referensramen (nedan kallad den rådgivande gruppen) som skulle sörja för enhetlighet och öppenhet när kvalifikationssystem kopplas till den europeiska referensramen. I rekommendationen från 2008 uppmanades medlemsstaterna att inrätta nationella samordningspunkter för den europeiska referensramen för att stödja och samordna en tydlig koppling mellan de nationella kvalifikationssystemen med den europeiska referensramen.

Den rådgivande gruppen har varit en effektiv plattform för informationsutbyte och kontakter mellan länderna, och har underlättat hänvisningsprocessen genom att införa hänvisningskriterier. Emellertid har bristande samordning mellan EU:s styrstrukturer för kompetens- och kvalifikationsåtgärder generellt hindrat ökad effektivitet och samverkan mellan den europiska referensramen och andra liknande system på EU-nivå och nationell nivå (t.ex. Europass och Esco).

–Den nuvarande processen för att koppla nationella kvalifikationssystem och nivåer till den europeiska referensramen ska förbättras.

–Människors kvalifikationer ska bli tydligare och lättare att jämföra och förstå.

–De olika länderna ska genomföra den europeiska referensramen på ett mer enhetligt sätt.

–Spridningen av den europeiska referensramen och informationen om den ska förbättras.

–Flexibla utbildningsvägar och smidiga övergångar inom och mellan olika utbildningssystem och mellan utbildning och arbete ska stödjas.

–I ett senare skede ska kvalifikationer från tredjeländer göras tydligare, lättare att förstå och lättare att jämföra med EU-kvalifikationer.

–Den europeiska referensramen ska styras mer effektivt på EU-nivå och nationell nivå.

•Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

–Rådets rekommendation som uppmanar medlemsstaterna att införa en kompetensgaranti 3 . Kompetensgarantin kommer att erbjudas vuxna som lämnat den formella utbildningen utan avslutad gymnasieutbildning eller motsvarande (nivå 4 i den europeiska referensramen). Garantin kommer att ge dem möjlighet att förbättra sin kompetens och uppnå en miniminivå för läs- och skrivkunskaper samt matematisk och digital kompetens och/eller en bredare kompetens, som leder till en kvalifikation på nivå 4 i den europeiska referensramen.

–Europaparlamentets och rådets beslut om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter som handlar om att göra det lättare för människor att presentera sina färdigheter och kvalifikationer 4 .

–De nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet fram till 2020 som fastställts i den gemensamma rapporten Utbildning 2020 som antogs 2015 5 . I rapporten rekommenderar man en vidareutveckling av den europeiska referensramen för förbättrad öppenhet och jämförbarhet beträffande kvalifikationer.

–Rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande 6 , där medlemsstaterna uppmanas att inrätta arrangemang för icke-formellt och informellt lärande som kopplats till de nationella referensramarna för kvalifikationer. Arrangemangen ska vara förenliga med den europeiska referensramen och införda senast 2018. Enligt rekommendationen ska enskilda kunna få kvalifikationer helt eller delvis på grundval av validerade läranderesultat som uppnåtts utanför de formella utbildningssystemen.

–Den flerspråkiga europeiska klassificeringen för färdigheter/kompetenser, kvalifikationer och yrken (Esco). Samma format för elektroniskt offentliggörande av uppgifter om kvalifikationer (se bilaga VI till förslaget) kommer att användas för Esco och den europeiska referensramen.

–De europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom Europeiska området för högre utbildning 7 , som utarbetats inom det europeiska området för högre utbildning, och Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 om inrättande av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (Eqavet) 8 .

–Det oberoende europeiska registret för kvalitetssäkring av högre utbildning 9 , som utarbetats inom det europeiska området för högre utbildning och som är ett register över de kvalitetssäkringsorgan som väsentligen uppfyller kraven enligt standarderna.

–Det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ESCTS) 10 som har utarbetats inom det europeiska området för högre utbildning och det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 juni 2009 11 .

–Bolognaprocessen för högre utbildning: 38 av 48 europeiska länder i det europeiska området för högre utbildning deltar i den europeiska referensramen. Förslaget är förenligt med referensramen för kvalifikationer för det europeiska området för högre utbildning. Framför allt stämmer deskriptorerna för nivåerna 5–8 i den europeiska referensramen för kvalifikationer överens med Dublin-deskriptorerna för de tre nivåerna i referensramen för kvalifikationer för det europeiska området för högre utbildning, inbegripet korta utbildningar inom eller kopplade till den första nivån. För närvarande inför de flesta av länderna hänvisningar till den europeiska referensramen samtidigt med certifieringen för referensramen för kvalifikationer för det europeiska området för högre utbildning.

–Konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen (Lissabonkonventionen) och rekommendationen om användning av referensramar för erkännande av utländska kvalifikationer, där den europeiska referensramen uttryckligen nämns som ett verktyg för erkännande av studiemeriter.

–Strategier och initiativ för sysselsättning, till exempel Euresförordningen och rådets rekommendationer om ungdomsgarantin och långtidsarbetslösheten.

–Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer 12 , ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 13 . Enligt direktivet får kommissionen inrätta gemensamma utbildningsramar där man fastställer gemensamma minimikrav på läranderesultat för utövandet av ett visst yrke. De gemensamma utbildningsramarna ska bygga på nivåerna i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

•Förenlighet med unionens politik inom andra områden

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

•Rättslig grund

verka för akademiskt erkännande av examensbevis och studietider,

utveckla informations- och erfarenhetsutbyte i frågor som är gemensamma för medlemsstaternas utbildningssystem,

•Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

•Proportionalitetsprincipen

•Val av instrument

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

•Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

–Öppna och samstämmiga hänvisningar till den europeiska referensramen bör förbättras, med beaktande av kvalifikationssystemens skiftande natur.

–Den roll som nationella och europeiska referensramar för kvalifikationer baserade på läranderesultat spelar och deras effekter bör stärkas.

–Ett förtydligande av deskriptorn för kompetens kan underlätta en mer enhetlig hänvisningsprocess.

–Informationen om den europeiska referensramen bör förbättras för att i högre grad nå ut till studerande, arbetstagare och andra berörda.

–Kopplingen mellan referensramar för kvalifikationer och europeisk kvalitetssäkring bör stärkas.

•Samråd med berörda parter

–Möten.

–Synpunkter på ett diskussionsunderlag om problem och möjliga lösningar vid översynen av den europeiska referensramen.

–En del av det allmänna diskussionsunderlaget för den nya kompetensagendan.

–ett gemensamt format för läranderesultat som respekterar de olika nationella metoderna,

–gemensamma principer om kvalitetssäkring när det gäller alla typer och nivåer av kvalifikationer som kopplas till den europeiska referensramen,

–gemensamma principer för meritsystem som kopplas till den europeiska referensramen,

–behovet av att uppdatera rekommendationen till aktuella förhållanden och att vid översynen göra rekommendationen tydligare.

•Konsekvensbedömning

–Hänvisningarna förbättras och görs på ett mer enhetligt sätt: Den europeiska referensramen stärks genom att medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att se till att hänvisningarna görs på ett enhetligt sätt, både på system- och på kvalifikationsnivå, med tydligt fastställda hänvisningskriterier. Då blir det tydligt att hänvisningsprocessen inte är en engångsföreteelse med en viss tidsfrist (för närvarande 2010), utan en kontinuerlig process där medlemsstaterna måste se till att de offentliggjorda uppgifterna om hänvisningarna hålls aktuella och motsvarar utvecklingen i landet.

–”Kompetens” som används som rubrik i den tredje kolumnen i bilaga II till 2008 års rekommendation där deskriptorerna för den europeiska referensramen beskrivs, bör bytas ut mot ”Ansvar/självständighet”, eftersom ”kompetens” används i flera betydelser i 2008 års rekommendation. Detta kommer att främja inriktningen på läranderesultat i enlighet med den europeiska referensramen för kvalifikationer.

–Öka spridningen av den europeiska referensramen och förbättra informationen: Medlemsstaterna ska offentliggöra resultaten av hänvisningsprocessen och uppgifter om kvalifikationer på nationell och europeisk nivå. De grundläggande uppgifter som ska offentliggöras om varje kvalifikation kommer att samlas enligt ett gemensamt format. En visuell symbol tas fram för att visa nivåerna i den europeiska referensramen på utbildnings- och examensbevis.

–I rekommendationen fastställs gemensamma principer för kvalitetssäkring av de kvalifikationer som ska kopplas till den europeiska referensramen. Under denna process kommer medlemsstaternas ansvar för åtgärder för kvalitetssäkring av nationella kvalifikationer 20 att respekteras fullt ut i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

–Principer för meritsystem kopplade till den europeiska referensramen fastställs för att skapa bättre kopplingar mellan meritsystem och kvalifikationer. Detta gör det lättare att överföra läranderesultat från kvalifikationer (eller kvalifikationskomponenter) mellan olika läromiljöer, inbegripet läranderesultat från icke-formellt och informellt lärande.

–Strukturerade dialoger med de av EU:s grannländer som har ingått ett associeringsavtal med EU, vilket eventuellt leder till att deras nationella referensramar för kvalifikationer kopplas till den europeiska referensramen.

–En sammankoppling av den europeiska referensramen med färdiga nationella referensramar för kvalifikationer, inklusive jämförelser mellan nivåer.

–En sammankoppling av den europeiska referensramen med färdiga regionala referensramar för kvalifikationer, inklusive jämförelser mellan nivåer.

–EU-stöd (t.ex. i form av utvecklingsbistånd) till länder som utarbetar nationella referensramar för kvalifikationer.

4.BUDGETKONSEKVENSER

5.ÖVRIGA INSLAG

•Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

–Medlemsstaterna rekommenderas att använda den europeiska referensramen som ett hänvisningsverktyg för att jämföra kvalifikationsnivåerna i de olika nationella kvalifikationssystemen.

–Medlemsstaterna rekommenderas att koppla kvalifikationssystemen och kvalifikationsnivåerna till den europeiska referensramen på ett tydligt sätt med hjälp av en metod som bygger på läranderesultat.

–Medlemstaterna bör säkerställa att alla nya utbildningsbevis, examensbevis och tillägg till dessa som de behöriga myndigheterna utfärdar innehåller en tydlig hänvisning till den relevanta nivån i den europeiska referensramen, så att enskilda och arbetsgivare kan se fördelarna med tydligare kvalifikationer.

–Medlemsstaterna rekommenderas att regelbundet uppdatera hänvisningarna. På så sätt kommer jämförelserna mellan nationella kvalifikationsnivåer och nivåerna i den europeiska referensramen att hållas aktuella och stämma överens med de nationella kvalifikationssystemen.

–Medlemsstaterna rekommenderas att tillämpa hänvisningsmetoder som säkerställer att den europeiska referensramen genomförs enhetligt i de olika medlemsstaterna.

–”Kompetens” i deskriptorerna för den europeiska referensramen (bilaga II) byts ut mot ”ansvar och självständighet”, vilket stämmer bättre med motsvarande deskriptorer för läranderesultat.

–Hänvisningskriterier för nationella referensramar för kvalifikationer som utarbetats av den rådgivande gruppen har förts in i rekommendationen som bilaga III.

–I rekommendationen föreslås en reviderad bilaga om principer för kvalitetssäkring som ska tillämpas på den europeiska referensramen (bilaga IV). Dessa principer respekterar, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, fullt ut medlemsstaternas ansvar för nationella kvalitetssäkringsåtgärder för nationella kvalifikationer. De gemensamma principerna är förenliga med de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom Europeiska området för högre utbildning och med den europeiska kvalitetssäkringen av yrkesutbildning (Eqavet). Principerna för kvalitetssäkring på europeisk nivå av den allmänna utbildningen omfattas av den pågående diskussionen inom ramen för Utbildning 2020.

–En bilaga förs in om principerna för meritsystem som kopplas till den europeiska referensramen (bilaga V).

–I förslaget uppmanas medlemsstaterna att offentliggöra resultaten från hänvisningsprocessen när den avslutats. Vidare bör medlemsstaterna se till att uppgifter om kvalifikationer och motsvarande läranderesultat finns tillgängliga och offentliggörs. För detta ändamål föreslår kommissionen att ett gemensamt format för att beskriva kvalifikationer anges i bilaga VI.

–I förslaget uppmanas kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och berörda parter undersöka om ett europeiskt register kan tas fram, utanför området högre utbildning, för organ som utövar tillsyn över kvalitetssäkringssystemen. Ett sådant register kommer att likna det europeiska register för kvalitetssäkring av högre utbildning som nämns ovan.

–I förslaget uppmanas kommissionen att ta fram en visuell symbol som representerar den europeiska referensramen. så att informationen ska nå ut bättre till studerande, arbetstagare och andra berörda.

–Den reviderade rekommendationen ger förutsättningarna för kopplingen mellan nationella och regionala referensramar för kvalifikationer i tredjeländer och den europeiska referensramen, även om detta inte är högprioriterat vid genomförandet. En sådan koppling bör vara förenlig med internationella överenskommelser.

–Kommissionen avser att inrätta en expertgrupp som ska tillhandahålla den plattform som krävs för samarbetet mellan kommissionen, medlemsstaterna och övriga berörda parter vid genomförandet och övervakningen av denna rekommendation. Detta inbegriper de uppgifter som den rådgivande gruppen har utfört sedan 2008.

–I förslaget uppmanas medlemsstaterna att öka samordningen av det nationella genomförandet av den europeiska referensramen.

2016/0180 (NLE)

Förslag till

RÅDETS REKOMMENDATION

om den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande och om upphävande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165 och 166,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

av följande skäl:

(1)Kvalifikationer används för en rad olika ändamål. De visar arbetsgivarna i princip vad innehavaren vet och kan göra, dvs. det som brukar kallas läranderesultat. De kan vara en förutsättning för tillträde till vissa reglerade yrken. De hjälper utbildningsmyndigheter och utbildningsanordnare att avgöra vad en person har lärt sig och på vilken nivå. De är även viktiga för den enskilde som ett uttryck för personliga framsteg. Kvalifikationer spelar således en viktig roll när det gäller att öka anställbarheten samt underlätta rörligheten och tillträdet till vidareutbildning.

(2)Kvalifikationer är det formella resultatet av en bedömnings- och valideringsprocess som utförts av ett behörigt organ och tar vanligen formen av erkända handlingar, till exempel utbildnings- och examensbevis. De visar att en person har uppnått läranderesultat enligt angivna standarder. Läranderesultaten kan ha uppnåtts på många olika sätt inom formell, icke-formell och informell utbildning. Uppgifterna om läranderesultaten bör vara lättillgängliga och tydliga.

(3)Genom Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande 23 (nedan kallad rekommendationen från 2008) skapades en gemensam referensram med åtta nivåer av kvalifikationer som baseras på läranderesultat och motsvarar olika kompetensnivåer. Referensramen fungerar som ett verktyg för översättning mellan olika kvalifikationssystem och deras olika nivåer. Syftet med den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande (nedan kallad den europeiska referensramen) var att göra EU-invånarnas kvalifikationer tydligare och lättare att jämföra och överföra.

(4)De bredare målen för rekommendationen är att bidra till att modernisera utbildningssystemen och att öka arbetstagares och studerandes anställbarhet, rörlighet och sociala integration. Vidare syftar den till förbättra kopplingen mellan formellt, icke-formellt och informellt lärande, något som även innebär validering av läranderesultat som uppnåtts genom arbetslivserfarenhet.

(5)Medlemsstaterna har utarbetat nationella referensramar för kvalifikationer på grundval av läranderesultat och kopplat dessa till den europeiska referensramen genom en hänvisningsprocess. Deskriptorerna för nivåerna i den europeiska referensramen för kvalifikationer och läranderesultaten har bidragit till att kvalifikationer blivit tydligare och lättare att jämföra på systemnivå. Vidare har de bidragit till att man inom utbildningen allmänt gått över till ett synsätt inriktat på läranderesultat.

(6)Människors kvalifikationer är tydligare och lättare att jämföra om de presenteras i handlingar som innehåller en hänvisning till rätt nivå i den europeiska referensramen och en beskrivning av de uppnådda läranderesultaten.

(7)Ett brett urval av aktörer bör delta i genomförandet av den europeiska referensramen på unionsnivå och nationell nivå så att ett brett stöd förankras. Viktiga aktörer är (formella eller icke-formella) utbildningsanordnare, kvalifikationsmyndigheter, arbetsgivare, fackliga organisationer, branschorganisationer, handels- och hantverkskammare, organisationer som arbetar med erkännande av studie- och yrkeskvalifikationer, arbetsförmedlingar och organ som ansvarar för migranters integrering.

(8)I sin rapport till Europaparlamentet och rådet av den 19 december 2013 om utvärdering av den europeiska referensramen för kvalifikationer 24 drog kommissionen slutsatsen att den europeiska referensramen allmänt godtagits som en referens för utarbetandet av referensramar för kvalifikationer, genomförandet av ett nytt synsätt baserat på läranderesultat och ökad öppenhet i fråga om såväl kunskaper och färdigheter som erkännandet av dessa. I rapporten framhålls att unionen bör göra det möjligt för studerande och arbetstagare att göra sina färdigheter mer synliga, oavsett var de har förvärvat dem.

(9)Öppenhet och erkännande av färdigheter och kompetenser är en av de nya prioriteringar inom den strategiska ramen för det europeiska utbildningssamarbetet fram till 2020 (rapporten Utbildning 2020 som antogs 2015) 25 . I rapporten framhåller man att den europeiska referensramen bör vidareutvecklas för förbättrad öppenhet och jämförbarhet beträffande kvalifikationer. Befintliga system för tydliga kvalifikationer bör också underlätta förståelsen av utländska kvalifikationer i EU, och vice versa, till fördel för nyanlända migranter.

(10)Den europeiska referensramen och de därtill kopplade nationella referensramarna för kvalifikationer kan, tack vare ett större förtroende för kvalifikationer som är lättare att förstå och jämföra, utgöra ett underlag för befintlig praxis för erkännanden. På så sätt underlättas erkännanden av kvalifikationer som krävs för studier eller arbete.

(11)Nationella referensramar och system för kvalifikationer förändras med tiden och därför bör hänvisningarna till den europeiska referensramen för kvalifikationer uppdateras regelbundet.

(12)Förtroendet för kvalitet och nivå när det gäller de kvalifikationer som kopplats till den europeiska referensramen är mycket viktigt, om vi vill göra det lättare för arbetstagare och studerande att flytta inom och över geografiska gränser, och inom och mellan branscher. Rekommendationen från 2008 innehåller gemensamma principer för kvalitetssäkring i den högre utbildningen och yrkesutbildningen. Dessa principer bör även fullt ut respektera, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, medlemsstaternas ansvar för kvalitetssäkringsåtgärder för nationella kvalifikationer. De europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom Europeiska området för högre utbildning 26 och den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning 27 utgör ett underlag för sådana gemensamma principer 28 .

(13)Meritsystem hjälper personer som genomgår utbildning att gå vidare genom att underlätta för dem att röra sig mellan olika nivåer och typer av utbildning och över landsgränserna. De gör det lättare att utforma, leverera och bedöma läranderesultat för kvalifikationer eller kvalifikationskomponenter. Genom dem kan de studerande kombinera olika läranderesultat från olika utbildningsmiljöer, även digitalt, icke-formellt och informellt lärande.

(14)De flesta befintliga meritsystem, både nationella och europeiska, fungerar i formella sammanhang, till exempel inom den högre utbildningen och yrkesutbildningen. På europeisk nivå har det europeiska systemet för överföring av studiemeriter utvecklats för den högre utbildningen 29 inom det europeiska området för högre utbildning. För yrkesutbildningen har det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen 30 införts genom en rekommendation från Europaparlamentet och rådet. Det finns ett växande behov av öppenhet mellan olika utbildningssystem och av mer flexibla utbildningsvägar. Därmed ökar behovet av nära samverkan mellan kvalifikationsreferensramar och meritsystem och av bättre samarbete mellan olika meritsystem.

(15)Trots att alla enligt EU:s regelverk om laglig migration och asyl ska behandlas lika när det gäller erkännande av kvalifikationer (och även när det gäller stödåtgärder för personer som beviljats internationellt skydd 31 ), fortsätter tredjelandsmedborgare med eftergymnasial utbildning att vara överrepresenterade bland överkvalificerade och undersysselsatta. Samarbete mellan unionen och tredjeländer när det gäller tydliga kvalifikationer kan gynna migranters integrering på arbetsmarknaderna i unionen. Det växande antalet migranter till och från unionen ökar behovet av en bättre förståelse för kvalifikationer som förvärvats utanför EU. Allt fler länder strävar efter en närmare koppling mellan den egna och den europeiska referensramen för kvalifikationer.

(16)Enligt artikel 49a i Europaparlamentets och rådets reviderade direktiv 2005/36/EG 32 kan gemensamma utbildningsramar införas för reglerade yrken genom att kommissionen antar en delegerad akt med minimikrav på läranderesultat. De gemensamma utbildningsramarna ska bygga på nivåerna i den europeiska referensramen för kvalifikationer. När kommissionen utarbetar delegerade akter bör den se till att befintlig expertis om genomförandet av den europeiska referensramen används. Hänvisningar till nivåerna i den europeiska referensramen bör inte påverka tillträdet till arbetsmarknaden i de fall där yrkeskvalifikationer erkänns i enlighet med det reviderade direktivet 2005/36/EG.

(17)Referensramen för kvalifikationer i Europeiska området för högre utbildning 33 innehåller deskriptorer för första, andra och tredje nivån i den högre utbildningen. Varje nivådeskriptor innehåller en uppgift om det resultat och kompetens som förknippas med de kvalifikationer som ges i slutet av nivån i fråga. Den europeiska referensramen är förenlig med det europeiska området för högre utbildning och dess nivådeskriptorer. Nivåerna 5–8 i den europeiska referensramen motsvarar den första (inbegripet korta utbildningar inom eller kopplade till den första nivån), andra respektive tredje nivån i referensramen för kvalifikationer för det europeiska området för högre utbildning, enligt specifikationen i bilaga II.

(18)Europaparlamentets och rådets beslut 2004/2241/EG om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass) handlar om att göra det lättare för människor att presentera sina färdigheter och kvalifikationer 34 .

(19)Den flerspråkiga europeiska klassificeringen för färdigheter/kompetenser, kvalifikationer och yrken (Esco) underlättar för en bättre koppling mellan utbildning och arbete. Uppgifterna om kvalifikationer som kopplas till den europeiska referensramen kommer att avspeglas i Esco.

(20)Information om den hänvisningsprocess varigenom kvalifikationsreferensramar kopplas till den europeiska referensramen bör vara lättillgänglig för allmänheten och även spridas i samband med Europass. Med användning av gemensamma datastrukturer, format och kontrollmetoder för beskrivning av kvalifikationer kan detta mål uppnås lättare. Det kommer även att göra det lättare att förstå och använda offentliggjorda uppgifter om kvalifikationer.

(21)Handlingar som utbildnings- och examensbevis om nya kvalifikationer som kopplats till den europeiska referensramen bör innehålla en visuell symbol för motsvarande nivå i den europeiska referensramen, så att den europeiska referensramen görs synligare och lättare når ut till användarna.

(22)Den europeiska referensramen bör genomföras på ett sätt som på nationell nivå och unionsnivå är förenligt med, kompletterar och samverkar med nationella referensramar för kvalifikationer och nuvarande och framtida verktyg för tydlighet kring och erkännande av kompetens och kvalifikationer, bland annat verktyg för kvalitetssäkring, överföring och samling av meriter samt verktyg som utvecklats inom det europeiska området för högre utbildning.

(23)Genom denna rekommendation stärks den europeiska referensramen som gemensam referensram med åtta nivåer baserade på läranderesultat för att fungera som ett verktyg för översättning mellan olika referensramar och system för kvalifikationer och deras olika nivåer.

(24)Kommissionen avser att skapa en plattform för samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och övriga berörda parter vid genomförandet och övervakningen av denna rekommendation. Detta inbegriper de uppgifter som den rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer har utfört sedan 2008.

(25)Medlemsstaterna bör se till att de uppgifter som sedan 2008 utförs av de nationella samordningspunkterna för den europeiska referensramen för kvalifikationer samordnas.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA ATT GÖRA FÖLJANDE:

(1)Använda den europeiska referensramen som ett verktyg för att jämföra alla typer och nivåer av kvalifikationer i unionen.

(2)Koppla de nationella systemen och referensramarna för kvalifikationer till den europeiska referensramen, särskilt genom att enligt kriterierna i bilaga III skapa hänvisningar mellan de egna kvalifikationsnivåerna och de nivåer i den europeiska referensramen som fastställs i bilaga II.

(3)Uppdatera hänvisningarna mellan nivåerna i de nationella referensramarna och de nivåer i den europeiska referensramen som fastställs i bilaga II, enligt kriterierna i bilaga III.

(4)Säkerställa att alla kvalifikationer som kopplats till den europeiska referensramen motsvarar de gemensamma principer för kvalitetssäkring som fastställs i bilaga IV, utan att detta påverkar de nationella kvalitetssäkringsprinciper som tillämpas på nationella kvalifikationer.

(5)Säkerställa att meritsystemen för nationella referensramar och referenssystem för kvalifikationer motsvarar de gemensamma principer för meritsystem som fastställs i bilaga V, utan att detta påverkar nationella beslut om användning av meritsystem.

(6)Sörja för att alla nya utbildningsbevis, examensbevis och kvalifikationstillägg som utfärdas av behöriga myndigheter innehåller en tydlig hänvisning till rätt nivå i den europeiska referensramen.

(7)Offentliggöra resultaten av hänvisningsprocessen på nationell nivå och unionsnivå, och se till att uppgifter om kvalifikationer och motsvarande läranderesultat finns tillgängliga och offentliggörs i det gemensamma format som anges i bilaga VI.

(8)Uppmuntra arbetsmarknadens parter, offentliga arbetsförmedlingar, utbildningsanordnare och offentliga myndigheter att använda den europeiska referensramen för att underlätta jämförelser av kvalifikationer och tydliggöra motsvarande läranderesultat.

(9)Öka samordningen av det nationella genomförandet av denna rekommendation, med beaktande av nationella organs erfarenheter av att stödja kompetensutveckling.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS KOMMISSIONEN ATT I SAMARBETE MED MEDLEMSSTATERNA OCH BERÖRDA PARTER GÖRA FÖLJANDE:

(10)Underlätta ett enhetligt genomförande av den europeiska referensramen i alla medlemsstater genom att utarbeta metoder för att jämställa nationella kvalifikationer.

(11)Utarbeta metoder för användning och tillämpning av läranderesultat för kvalifikationer.

(12)Undersöka om ett europeiskt register kan tas fram, utanför området högre utbildning, för organ som tillser systemen för kvalitetssäkring av kvalifikationer.

(13)Utarbeta ett standardformat för beskrivning av läranderesultat som ska användas för jämförelser.

(14)Utarbeta ett standardiserat sätt för att kommunicera om den europeiska referensramen, särskilt för att visa nivån enligt den europeiska referensramen på nya utbildningsbevis, examensbevis och kvalifikationstillägg.

(15)Stödja ett successivt utarbetande och införande av kriterier och förfaranden för jämförelser av nationella och regionala kvalifikationsreferensramar i tredjeländer med den europeiska referensramen.

(16)Inleda inbördes granskning och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna.

(17)Säkerställa att den europeiska referensramen utvecklas i full överensstämmelse med det europeiska samarbete som förs inom Utbildning 2020.

(18)Säkerställa att befintliga resurser för Erasmus+-programmet används för genomförandet av denna rekommendation.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS KOMMISSIONEN ATT GÖRA FÖLJANDE:

(19)I berörda utbildnings- och sysselsättningspolitiska sammanhang rapportera om framstegen efter det att denna rekommendation har antagits, när så är lämpligt.

(20)I samarbete med medlemsstaterna och efter att ha rådfrågat de berörda parterna bedöma och utvärdera de insatser som vidtagits till följd av denna rekommendation och rapportera till rådet senast 2022 om erfarenheterna och konsekvenserna för framtiden, vilket om nödvändigt kan inbegripa en översyn och revidering av denna rekommendation.

Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande ska upphävas.

Utfärdad i Bryssel den

(1) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.

(2) I den europeiska referensramen uttrycks kompetens som ansvar och självständighet.

(3) Förslag till en rekommendation om inrättande av en kompetensgaranti (COM(2016) 382).

(4) EUT L 390, 31.12.2004, s. 6.

(5) EUT C 417, 15.12.2015, s. 25.

(6) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.

(7) http://www.enqa.eu/wp-content/uploads/2015/11/ESG_2015.pdf.

(8) EUT C 155, 8.7.2009, s. 1.

(9) https://www.eqar.eu/.

(10) http://ec.europa.eu/education/library/publications/2015/ects-users-guide_en.pdf .

(11) EUT C 155, 8.7.2009, s. 1.

(12) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

(13) EUT L 354, 28.12.2013, s. 132.

(14) COM(2016)377 av den 7.6.2016 om en handlingsplan för integrering av tredjelandsmedborgare.

(15) http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2009_2014/documents/cult/dv/esstudyeurqualifframewimplem/esstudyeurqualifframewimplemen.pdf .

(16) http://ec.europa.eu/ploteus/sites/eac-eqf/files/DG%20EAC%20-%20Evaluation%20EQF%20-%20Final%20Report%20-%20Final%20Version.pdf .

(17) Särskilda samråd om den europeiska referensramen hölls med den rådgivande gruppen den 19 januari 2016 och med arbetsmarknadens parter på EU-nivå den 20 januari 2016. För mer information om utgången av dessa samråd, se kommissionens arbetsdokument om den nya kompetensagendan för Europa (SWD(2016) 195).

(18) http://ec.europa.eu/dgs/education_culture/more_info/consultations/documents/skills-results_en.pdf .

(19) Commission Staff working Document Analytical underpinning for a New Skills Agenda for Europe (SWD(2016) 195).

(20) Principerna är helt förenliga med de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom Europeiska området för högre utbildning och med den europeiska kvalitetssäkringen av yrkesutbildning (Eqavet). Principerna för kvalitetssäkring av den allmänna utbildningen på EU-nivå omfattas av den pågående diskussionen inom ramen för Utbildning 2020.

(21) Detta påverkar inte nationella förfaranden för att föra in kvalifikationer i nationella referensramar för kvalifikationer.

(22) (SWD(2016) 195).

(23) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.

(24) COM(2013) 897 final.

(25) EUT C 417, 15.12.2015, s. 25.

(26) http://www.enqa.eu/wp-content/uploads/2015/11/ESG_2015.pdf .

(27) EUT C 155, 8.7.2009, s. 1.

(28) Principerna för kvalitetssäkring på EU-nivå av den allmänna utbildningen omfattas av den pågående diskussionen inom ramen för Utbildning 2020.

(29) http://ec.europa.eu/education/library/publications/2015/ects-users-guide_en.pdf .

(30) EUT C 155, 8.7.2009, s. 1.

(31) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet

(32) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 30.9.2005, s. 22).

(33) http://www.ehea.info/Uploads/qualification/QF-EHEA-May2005.pdf .

(34) EUT L 390, 31.12.2004, s. 6.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 10.6.2016

COM(2016) 383 final

BILAGOR

till

Förslag till rådets rekommendation

om den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande och om upphävande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande

BILAGA I

Definitioner

I denna rekommendation gäller följande definitioner:

(a)kvalifikation: ett formellt resultat av en bedömnings- och valideringsprocess varigenom ett behörigt organ fastställer att en person har uppnått läranderesultat enligt en viss standard.

(b)nationellt kvalifikationssystem: alla aspekter av en medlemsstats verksamhet som gäller erkännande av lärande och andra mekanismer som kopplar utbildning till arbetsmarknaden och till civilsamhället. Detta inkluderar utarbetandet och genomförandet av institutionella åtgärder och processer som gäller kvalitetssäkring, bedömning och utfärdande av kvalifikationsbevis. Ett nationellt kvalifikationssystem kan bestå av flera delsystem och inbegripa en nationell referensram för kvalifikationer.

(c)nationell referensram för kvalifikationer: ett instrument för att klassificera kvalifikationer i förhållande till en rad kriterier för angivna lärandenivåer, vars syfte är att integrera och samordna delsystem för nationella kvalifikationer och förbättra kvalifikationernas tydlighet, tillgänglighet, framsteg och kvalitet i förhållande till arbetsmarknaden och till civilsamhället.

(d)internationell kvalifikation: ett utbildningsbevis, examensbevis eller benämning som utfärdas av ett internationellt organ (eller ett nationellt organ som ackrediterats av ett internationellt organ), används i mer än ett land och omfattar läranderesultat som bygger på standarder som utarbetats av ett internationellt organ, en internationell organisation eller ett internationellt företag.

(e)internationell branschkvalifikation: en internationell kvalifikation som är relevant för en bransch och som utarbetats av en internationell branschorganisation eller ett internationellt företag.

(f)läranderesultat: uppgifter om vad en inlärare vet, förstår och kan göra efter att ha avslutat en inlärningsprocess.

(g)kunskap: resultatet av tillgodogörande av information genom lärande. Kunskap utgörs av fakta, principer, teorier och praxis i förbindelse med ett arbets- eller studieområde. I samband med den europeiska referensramen för kvalifikationer beskrivs kunskap som teoretisk eller faktabaserad.

(h)kompetens: förmågan att tillämpa kunskaper och beprövad erfarenhet för att utföra uppgifter och lösa problem. I samband med den europeiska referensramen för kvalifikationer beskrivs kompetens som kognitiv (inbegriper logiskt, intuitivt och kreativt tänkande) eller praktisk (inbegriper manuell skicklighet och användning av metoder, material, verktyg och redskap).

(i)ansvar/självständighet: i samband med den europeiska referensramen för kvalifikationer inlärarens förmåga att tillämpa kunskap och kompetens självständigt och ansvarsfullt.

(j)validering av icke-formellt och informellt lärande: den process varigenom ett behörigt organ bekräftar att en person har uppnått läranderesultat som uppmätts mot en relevant standard, bestående av följande fyra skilda faser: samtal för att fastställa en persons erfarenheter, dokumentation för att synliggöra erfarenheterna, formell bedömning av erfarenheterna och certifiering av bedömningsresultaten som kan leda till en partiell eller full kvalifikation.

(k)formellt erkännande av läranderesultat: process varigenom en behörig myndighet ger uppnådda läranderesultat en officiell status inför framtida studier eller anställningar genom att i) tilldela kvalifikationer (utbildningsbevis, examensbevis eller benämningar), ii) validering av icke-formellt och informellt lärande, iii) fastställa likvärdighet, tilldela meriter eller göra undantag.

(l)merit: visar att en del av en kvalifikation, bestående av en sammanhängande uppsättning läranderesultat, har bedömts och validerats av ett behörigt organ enligt en fastställd standard. Meriter tilldelas av behöriga organ när en person har uppnått de fastställda läranderesultaten enligt lämpliga bedömningar. Meriter kan uttryckas kvantitativt (t.ex. som meritpoäng) för att visa hur mycket arbete en person normalt behöver lägga ned för att uppnå motsvarande läranderesultat.

(m)meritsystem: system för erkännande av meriter. Dessa system kan omfatta bland annat likvärdighet, undantag, enheter/moduler som kan samlas och föras över, anordnare som självständigt kan individualisera utbildningsvägar samt validering av icke-formellt och informellt lärande.

(n)överföring av meriter: värdering och erkännande i en viss miljö av meriter som förvärvats i en annan miljö.

BILAGA II

Deskriptorer för att definiera nivåerna i den europeiska referensramen för kvalifikationer

Var och en av de åtta nivåerna definieras i en rad deskriptorer som anger de läranderesultat 1 som krävs för kvalifikationerna på den nivån i varje kvalifikationssystem.
	Kunskap		Kompetens		Ansvar/självständighet
	I samband med den europeiska referensramen beskrivs kunskap som teoretisk eller faktabaserad,		I samband med den europeiska referensramen beskrivs kompetens som kognitiv (inbegriper logiskt, intuitivt och kreativt tänkande) eller praktisk (inbegriper manuell skicklighet och användning av metoder, material, verktyg och redskap).		I samband med den europeiska referensramen beskrivs ansvar/självständighet som inlärarens förmåga att tillämpa kunskap och kompetens självständigt och ansvarsfullt.
Nivå 1 Läranderesultat för nivå 1	Grundläggande allmän kunskap		Grundläggande kompetens att utföra enkla uppgifter		Arbetar eller studerar under direkt övervakning i ett strukturerat sammanhang
Nivå 2 Läranderesultat för nivå 2	Grundläggande faktabaserad kunskap inom ett arbets- eller studieområde		Grundläggande kognitiv och praktisk kompetens som behövs för att använda relevant information för att utföra uppgifter och lösa rutinmässiga problem med hjälp av enkla regler och verktyg		Arbetar eller studerar under övervakning, med viss självständighet
Nivå 3 Läranderesultat för nivå 3	Kunskaper om fakta, principer, processer och allmänna begrepp inom ett arbets- eller studieområde		Bred kognitiv och praktisk kompetens som behövs för att utföra uppgifter och lösa problem genom att välja och tillämpa grundläggande metoder, verktyg, material och information		Tar ansvar för utförandet av uppgifter för arbete eller studier Anpassar vid problemlösning det egna beteendet till omständigheterna
Nivå 4 Läranderesultat för nivå 4		Faktabaserad och teoretisk kunskap i breda sammanhang inom ett arbets- eller studieområde		Bred kognitiv och praktisk kompetens som behövs för lösningar på specifika problem inom ett arbets- eller studieområde		Arbetar självständigt enligt riktlinjerna i arbets- eller studiesammanhang som vanligtvis är förutsägbara men kan ändras Kontrollerar andras rutinarbete, med visst ansvar för bedömning och förbättring av arbets- eller studieverksamhet
Nivå 5* Läranderesultat för nivå 5		Övergripande, specialiserad, faktabaserad och teoretisk kunskap inom ett arbets- eller studieområde samt medvetenhet om gränserna för denna kunskap		Omfattande kognitiv och praktisk kompetens som behövs för att utarbeta kreativa lösningar på abstrakta problem		Leder arbete och utövar kontroll i arbets- eller studiesammanhang där oförutsägbara förändringar förekommer Granskar och förbättrar eget och andras resultat
Nivå 6** Läranderesultat för nivå 6		Avancerad kunskap inom ett arbets- eller studieområde som inbegriper kritisk förståelse för teorier och principer		Avancerad kompetens som visar på behärskning av ämnet och innovation, och som behövs för att lösa komplicerade och oförutsägbara problem inom ett specialiserat arbets- eller studieområde		Leder komplexa tekniska eller specialiserade verksamheter eller projekt och har beslutsansvar i oförutsägbara arbets- eller studiesammanhang Ansvarar för individers och gruppers yrkesutveckling
Nivå 7*** Läranderesultat för nivå 7		Mycket specialiserad kunskap, delvis i framkant inom ett arbets- eller studieområde, som grund för eget tänkande och/eller forskning Kritisk medvetenhet om kunskapsfrågor inom ett område och i beröringspunkterna mellan olika områden		Specialiserad problemlösningskompetens som behövs inom forskning och/eller innovation för att utveckla ny kunskap och nya metoder och för att integrera kunskap från olika områden		Leder och förändrar arbets- eller studiesammanhang som är komplexa, oförutsägbara och kräver nya strategier Ansvarar för att bidra till kunskap och metoder inom yrket och/eller för att granska arbetslagens strategiska prestationer
Nivå 8* Läranderesultat för nivå 8		Kunskap på den mest avancerade nivån inom ett arbets- eller studieområde och i beröringspunkterna mellan olika områden		Den mest avancerade och specialiserade kompetensen och tekniken, inbegripet den överblick och bedömning som behövs för att lösa kritiska problem inom forskning och/eller innovation och för att utvidga och omdefiniera befintlig kunskap eller yrkespraxis		Uppvisar betydlig auktoritet, innovation, självständighet, akademisk och yrkesrelaterad integritet samt varaktigt engagemang för utvecklingen av nya idéer eller processer i framkant i arbets- eller studiesammanahang, inbegripet forskning

Förenlighet med referensramen för kvalifikationer i Europeiska området för högre utbildning

Referensramen för kvalifikationer i Europeiska området för högre utbildning innehåller deskriptorer för tre nivåer som ministrarna för högre utbildning enades om vid mötet i Bergen i maj 2005 inom ramen för Bolognaprocessen. Varje nivådeskriptor innehåller en allmän uppgift om de resultat och den kompetens som normalt sett förväntas i samband med kvalifikationer som markerar avslutningen på nivån i fråga.

*    Deskriptorn för korta utbildningar inom den högre utbildningen (inom eller kopplad till den första nivån), som utarbetats av det gemensamma kvalitetsinitiativet som en del av Bolognaprocessen, motsvarar läranderesultaten för nivå 5 i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

**    Deskriptorn för första nivån motsvarar läranderesultaten för nivå 6 i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

***    Deskriptorn för andra nivån motsvarar läranderesultaten för nivå 7 i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

BILAGA III

Kriterier och förfaranden för koppling av nationella referensramar och system för kvalifikationer till den europeiska referensramen för kvalifikationer

1.De behöriga myndigheterna fastställer tydligt ansvar och/eller rättsliga behörigheter för alla berörda nationella organ som deltar i hänvisningsprocessen, och offentliggör detta.

2.Det finns en tydlig och konkret koppling mellan kvalifikationsnivåerna i de nationella referensramarna och systemen för kvalifikationer och nivådeskriptorerna i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

3.De nationella referensramarna eller systemen för kvalifikationer och deras kvalifikationer bygger på principen och målet om läranderesultat och är kopplade till systemen för validering av icke-formellt och informellt lärande och till eventuella meritsystem.

4.Förfarandena för att inkludera kvalifikationer i de nationella referensramarna för kvalifikationer eller för att beskriva kvalifikationernas placering i det nationella kvalifikationssystemet är tydliga.

5.De nationella kvalitetssäkringssystemen för utbildning avser de nationella referensramarna eller systemen för kvalifikationer och är förenliga med de principer för kvalitetssäkring som fastställs i bilaga IV i denna rekommendation.

6.Hänvisningsprocessen inbegriper ett godkännande från det behöriga kvalitetssäkringsorganet som visar att hänvisningsrapporten uppfyller kraven i gällande nationella bestämmelser och rutiner för kvalitetssäkring.

7.Internationella experter deltar i hänvisningsprocessen och hänvisningsrapporten innehåller skriftliga yttranden om hänvisningsprocessen från minst två internationella experter från två olika länder.

8.Det behöriga nationella organet eller organen certifierar kopplingen mellan den nationella referensramen eller det nationella systemet för kvalifikationer och den europeiska referensramen för kvalifikationer. En utförlig rapport om hänvisningsprocessen offentliggörs, tillsammans med underlaget till rapporten, av de behöriga nationella organen och varje kriterium behandlas separat i denna. Samma rapport kan användas för självcertifiering för referensramen för kvalifikationer för det europeiska området för högre utbildning, i enlighet med kriterierna för självcertifiering för denna.

9.Medlemsstaterna och övriga deltagande länder offentliggör, helst senast tre månader efter det att hänvisningsrapporten eller en uppdatering av denna godkänts, hänvisningsrapporten och tillhandahåller relevant information för jämförelser på berörda europeiska webbtjänster.

10.Till följd av hänvisningsprocessen bör alla nya utbildningsbevis, examensbevis eller kvalifikationstillägg som utfärdas av behöriga myndigheter innehålla en tydlig hänvisning, med hjälp av nationella referensramar eller system för kvalifikationer, till rätt nivå i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

ANNEX IV

Principer för kvalitetssäkring för kvalifikationer som kopplas till den europeiska referensramen för kvalifikationer 2

Yrkesutbildning, högre utbildning, icke-formellt och informellt lärande i den privata sektorn samt internationella kvalifikationer som kopplas till den europeiska referensramen bör kvalitetssäkras för att öka förtroendet för deras kvalitet och nivå. Principerna för kvalitetssäkring på EU-nivå av den allmänna utbildningen omfattas av de pågående diskussionerna inom ramen för Utbildning 2020.

Kvalitetssäkringen av kvalifikationer som kopplas till den europeiska referensramen för kvalifikationer ska, utan att det påverkar nationella kvalitetssäkringsåtgärder för nationella kvalifikationer, uppfylla följande villkor:

1.Både utformningen av kvalifikationer och tillämpningen av det läranderesultatsbaserade synsättet omfattas.

2.Certifieringsprocessen, som säkerställer en giltig och tillförlitlig bedömning enligt överenskomna och tydliga läranderesultat baserade på standarder, omfattas.

3.System och förfaranden för återkoppling för kontinuerliga förbättringar ingår.

4.Alla berörda parter involveras i alla stadier i processen.

5.Konsekventa utvärderingsmetoder som kombinerar självbedömning och extern granskning ingår.

6.Den är en integrerad del i den interna styrningen, inbegripet utkontrakterad verksamhet, i organ som utfärdar kvalifikationer som kopplats till den europeiska referensramen för kvalifikationer.

7.Den bygger på tydliga och mätbara mål, standarder och riktlinjer.

8.Den stöds av tillräckliga resurser.

9.En systematisk och periodisk utvärdering görs av externa tillsynsorgan, på grundval av åtminstone de principer för interna kvalitetssäkringssystem för kvalifikationer som anges i denna bilaga.

10.Utvärderingsresultaten offentliggörs och görs även tillgängliga elektroniskt på nationell och europeisk nivå.

De externa tillsynsorgan eller tillsynsmyndigheter som avses i princip 9 bör omfattas av en periodisk granskning som utförs av de behöriga myndigheterna. Resultatet av denna externa granskning, utanför området för den högre utbildningen, bör offentliggöras elektroniskt genom ett europeiskt register.

BILAGA V

Principer för meritsystem som kopplas till den europeiska referensramen för kvalifikationer 

Om den europeiska referensramen för kvalifikationer och de nationella referensramarna för kvalifikationer kompletteras med meritsystem, får människor bättre stöd vid övergången i) mellan olika utbildningsnivåer, ii) inom och mellan olika utbildningssektorer, iii) mellan utbildning och arbetsmarknad och iv) inom och över gränser. Olika meritsystem, nära kopplade till system och referensramar för kvalifikationer, bör samverka för att stödja övergångar och underlätta framsteg.

Därför bör meritsystem som kopplas till kvalifikationer genom hänvisningar till den europeiska referensramen för kvalifikationer följa följande principer:

1.Meritsystemen bör införas för att skapa flexibla utbildningsvägar till fördel för den enskilde.

2.När kvalifikationer utformas och utarbetas bör synsättet om läranderesultat och berörda meritsystem användas systematiskt för att göra det lättare att överföra kvalifikationer (eller kvalifikationskomponenter) och framsteg i lärandet.

3.Meritsystemen bör göra det lättare att överföra läranderesultat och framsteg i lärandet mellan olika institutioner och länder.

4.Meritsystemen måste bygga på uttrycklig och tydlig kvalitetssäkring.

5.De meriter som förvärvas bör dokumenteras, med uppgift om de förvärvade läranderesultaten, deras nivå, namnet på den behöriga meritgivande institutionen och, i förekommande fall, motsvarande meritpoäng.

6.Systemen för att föra över och samla meriter bör samverka med system för validering av icke-formellt och informellt lärande, så att övergångar och framsteg underlättas och stimuleras.

7.Meritsystemen bör utvecklas och förbättras genom samarbete mellan de berörda parterna på nationell och europeisk nivå.

BILAGA VI

Uppgifter som kan ingå i ett gemensamt format för elektroniskt offentliggörande av uppgifter om kvalifikationer

UPPGIFT			Obligatorisk/frivillig
Kvalifikationens benämning			Obligatorisk
Ämne*			Obligatorisk
Land/region (kod)			Obligatorisk
Nivå i den europeiska referensramen för kvalifikationer			Obligatorisk
Beskrivning av kvalifikationen	antingen	kunskap	Obligatorisk
		kompetens	Obligatorisk
		ansvar/självständighet	Obligatorisk
	eller	textfält för beskrivning av vad inläraren vet, förstår och kan göra	Obligatorisk
Utfärdande organ**			Obligatorisk
Meritpoäng/ ungefärlig arbetsinsats för det uppnådda läranderesultatet			Frivillig
Interna kvalitetssäkringsprocesser			Frivillig
Externt tillsynsorgan			Frivillig
Ytterligare information om kvalifikationen			Frivillig
Informationskälla			Frivillig
Länk till relevant kvalifikationstillägg			Frivillig
Kvalifikationens webbplats			Frivillig
Språk för informationen (kod)			Frivillig
Inträdeskrav			Frivillig
(Eventuell) giltighetstid			Frivillig
Sätt att förvärva kvalifikationen			Frivillig
Förhållande till yrken			Frivillig

* ISCED FoET2013

** Här krävs minst de uppgifter som gör det möjligt att hitta information om det utfärdande organet: namn på det utfärdande organet eller ev. på gruppen av utfärdande organ tillsammans med respektive webbadress eller kontaktuppgifter.

(1) Läranderesultat är uppgifter om vad en inlärare vet, förstår och kan göra efter att ha avslutat en inlärningsprocess. De klassificeras i allmänhet som ”kunskap, kompetens och färdigheter”. I samband med den europeiska referensramen för kvalifikationer begränsas den sista komponenten till ”ansvar/självständighet”, eftersom deskriptorerna avspeglar de uppgifter som medlemsstaterna gemensamt har kommit överens om för tillämpningen av denna rekommendation och dessa inte fullt ut motsvarar begreppsdefinitionerna.

(2) . De gemensamma principerna är helt förenliga med de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring inom Europeiska området för högre utbildning och med den europeiska kvalitetssäkringen av yrkesutbildning (Eqavet).