21.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 125/10

Föredragande:

Jacek KRAWCZYK

Gabriele BISCHOFF

Luca JAHIER

1.1

Efter begäran från Europeiska kommissionens ordförande om ett bidrag från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) till samrådet om en europeisk pelare för sociala rättigheter (1) har kommittén fört ett brett samråd med det civila samhället (2) i de 28 medlemsstaterna. Sammanlagt har 116 EESK-ledamöter och nästan 1 800 andra företrädare för organisationer i det civila samhället deltagit i dessa nationella debatter.

1.2

EESK:s yttrande om den europeiska pelaren för sociala rättigheter återspeglar och innehåller de främsta slutsatserna och rekommendationerna från dessa debatter. Kommittén noterar kommissionens avsikt att ”[…] formulera en rad väsentliga principer för att stödja väl fungerande och rättvisa arbetsmarknader och välfärdssystem” (3) och anser att den sociala pelaren är ett mycket viktigt initiativ för EU:s hållbarhet. Mot denna bakgrund utgör detta EESK-yttrande ett första steg i den process som pågår mot inrättandet av en europeisk pelare för sociala rättigheter. Kommittén förklarar sin avsikt att fortsätta att bidra till diskussionerna i denna fråga, framför allt när kommissionen antagit sin vitbok 2017.

2.1

Under 2017 kommer Europeiska unionen att fira 60-årsjubileet av undertecknandet av Romfördraget. Denna milstolpe utgör ett tillfälle att fira de resultat som EU uppnått, men måste även vara ett tillfälle att rikta uppmärksamheten mot Europas stora politiska, ekonomiska och sociala utmaningar. Allmänhetens förtroende för Europeiska unionen har minskat i många medlemsstater. För första gången i EU:s historia kommer en medlemsstat troligtvis att lämna unionen.

2.2

Alltsedan den chock som finanskrisen 2008 innebar har EU drabbats av en rad kriser som har avlöst varandra. Situationen varierar visserligen mellan medlemsstaterna och många olika politiska svar har prövats, men trots detta står EU nu inför många utmaningar, bl.a. en lång period med hög arbetslöshet, oacceptabla ungdomsarbetslöshetsnivåer, ekonomisk instabilitet och försämrade sociala förhållanden, bl.a. ökad fattigdom och ojämlikhet. Till detta kan man lägga globaliseringen, den demografiska utvecklingen och digitaliseringen. Unionens bristfälliga hantering av tillströmningen av asylsökande och migranter har bidragit till den allmänna känslan av att EU inte längre kan tillhandahålla politiska och praktiska lösningar som gynnar alla. EU-skeptiska, populistiska och nationalistiska partier försöker utnyttja dessa farhågor genom att erbjuda alltför enkla lösningar på komplexa problem och lägga skulden på vissa grupper, vilket skapar en farlig uppdelning i samhället.

2.3

Vissa utmaningar och skillnader mellan och inom medlemsstaterna förvärrades av krisen. De har orsakats eller förvärrats av bl.a. brist på tillväxt och strukturella svagheter på arbetsmarknaderna och i de sociala trygghetssystemen som till stor del fanns där redan före krisen. Det som kommer att göra skillnad är den kollektiva förmågan hos EU och dess medlemsstater att skapa förutsättningar för hållbar tillväxt och sysselsättning.

2.4

EESK välkomnar kommissionens initiativ till ett offentligt samråd om en europeisk pelare för sociala rättigheter som en del av det pågående arbetet med att skapa en ”rättvis och verkligt alleuropeisk arbetsmarknad”, uppnå ett Europa med AAA som social kreditvärdering och fungera som vägvisare för förnyad konvergens inom euroområdet. Det råder dock stor osäkerhet om vad denna ”pelare” egentligen ska vara. Framför allt vill kommittén framhålla att den europeiska pelaren för sociala rättigheter måste utmynna i ett positivt projekt för alla. På så sätt kan den bidra till att öka förtroendet för EU:s förmåga att förbättra framtidsutsikterna för dagens och morgondagens medborgare.

2.5

Därför måste pelaren också ta hänsyn till de specifika utmaningarna på arbetsmarknaden och i de sociala trygghetssystemen i syfte att uppnå en rättvis balans mellan den ekonomiska och den sociala dimensionen och bidra till kampen mot fattigdom, social utestängning och ojämlikhet.

2.6

EESK konstaterar att den europeiska ekonomiska och sociala modellen bygger på en gemensam förståelse av vikten av ökad sysselsättning, större sociala framsteg och ökad produktivitet som viktiga underliggande faktorer för hållbar ekonomisk tillväxt som på ett rättvist sätt gynnar alla. Arbetet med att utarbeta pelaren är en möjlighet att bekräfta vårt gemensamma engagemang för den europeiska sociala modellen samtidigt som vi ser till att de nationella välfärdssystemen och arbetsmarknaderna är anpassningsbara och framtidsanpassade (4). EESK understryker behovet av tillväxt och konkurrenskraft i hela EU. I sammanhanget vill vi betona den nödvändiga sammanlänkningen mellan ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik (5).

2.7

Kommittén är övertygad om att EU:s och medlemsstaternas strategier och åtgärder för att uppnå ekonomiska och sociala framsteg måste få en mer framträdande plats i EU:s politiska debatter. Det är också viktigt att EU-politiken och den nationella politiken är sammanhängande och förstärker varandra. Som ett led i detta arbete krävs en ny inställning till förändringar.

2.8

Arbetet med den europeiska planeringsterminen fortsätter visserligen, men Europa 2020-strategin, som syftar till smart och hållbar tillväxt för alla, har marginaliserats, och förhoppningarna om att uppnå dess sociala mål, särskilt målen att uppnå 75 % deltagande på arbetsmarknaden och att lyfta 20 miljoner människor ur fattigdom, har grusats. På samma sätt har rekommendationen om aktiv inkludering från 2008 (6) fått begränsad effekt.

2.9

Som utgångspunkt bör pelaren främja EU:s nuvarande sociala regelverk och ett fullständigt och korrekt genomförande av det. Om nya bindande lagstiftningsinitiativ och lagstiftningsinstrument övervägs måste detta ske enligt befintliga rättsliga grunder och förfaranden. Pelarens rättsliga ställning har ännu inte fastställts, och inte heller dess förhållande till de grundläggande internationella instrumenten för mänskliga rättigheter (7). EESK betonar emellertid att sociala rättigheter måste tillämpas på alla som bor i EU och i EU:s samtliga medlemsstater, samtidigt som vi konstaterar att särskilda instrument och mekanismer kan krävas för euroområdet.

2.10

Investeringar i framtiden är avgörande men Europa fortsätter att lida brist på offentliga och produktiva privata investeringar. EESK erkänner de insatser som gjorts genom Junckerplanen för investeringar (8) och välkomnar dess förlängning. I den andra etappen måste ytterligare investeringar inriktas på de länder och regioner som behöver det mest, för att stärka ekonomin och tillväxten där och undvika ännu större skillnader mellan och inom medlemsstaterna. Projekt för investeringar i social infrastruktur bör också få tillräckligt stöd genom Junckerplanen.

2.11

Diskussionerna om pelaren äger rum parallellt med andra viktiga debatter på EU-nivå och på global nivå, bl.a. om Europas framtid och framtidens arbete. Vid diskussionerna om Europas framtid vid toppmötet i Rom 2017 bör man beakta debatterna om den europeiska pelaren för sociala rättigheter. EESK betonar behovet av synergi och samstämmighet mellan dessa diskussioner som kommer att forma vår gemensamma framtid. I utvecklingen av pelaren bör man beakta Europa 2020-strategin och dra lärdom av det problematiska genomförandet av den. Utvecklingen bör också vara kopplad till en övergripande EU-strategi (9) för genomförandet av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs av Förenta nationerna 2015, och dess mål för hållbar utveckling. I dessa fastställs en agenda för globala omvälvande förändringar i syfte att utrota fattigdomen, skydda vår planet och säkerställa skyddet av de mänskliga rättigheterna, inbegripet de mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning som fastställs i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som EU och medlemsstaterna är skyldiga att genomföra, samt att säkerställa välstånd för alla (10). På EU-nivå måste man även vidta åtgärder för att se till att all EU-lagstiftning mot diskriminering och för jämställdhet (11) genomförs.

2.12

Parallellt med kommissionens offentliga samråd lanserade EESK en rad debatter i de 28 medlemsstaterna för att öka medvetenheten om initiativet utanför Bryssel, stimulera debatten och öppet diskutera hur pelaren bör utvecklas. Resultaten av dessa nationella debatter återspeglas till stor del i detta yttrande.

2.13

Det är nödvändigt att tydligare definiera pelarens räckvidd. EESK anser att initiativet bör omfatta alla medborgare och täcka alla faser av livscykeln. Kommittén är bekymrad över att asylsökande och migranter inte nämns i kommissionens meddelande om pelaren.

2.14

Det civila samhällets roll måste få större erkännande och bör stärkas. Den civila dialogen måste stärkas för att se till att människor, även ungdomar (12) och personer i utsatta situationer eller som utsätts för diskriminering, ska kunna känna att de kan medverka i utformningen, genomförandet och översynen av beslutsprocessen. Arbetsmarknadens parter har en särskild roll att spela i utarbetandet och genomförandet av politik som direkt eller indirekt påverkar sysselsättningen och arbetsmarknaderna. Den sociala dialogen måste främjas och stödjas, samtidigt som arbetsmarknadsparternas och de kollektiva förhandlingarnas oberoende respekteras och arbetsmarknadsparterna får ökade möjligheter att delta i den sociala dialogen. I många nationella debatter betonades att arbetsmarknadens parter och det civila samhället borde ha möjlighet delta ordentligt i diskussionerna om pelaren (13). I tre debatter betonades vikten av att skapa samförstånd och egenansvar (14).

3.1

Kommittén är övertygad om att framtidens arbete bör vara en prioriterad fråga i debatten om den europeiska pelaren för sociala rättigheter med syfte att behandla de viktiga förändringar som sker i arbetslivet. EESK anser att en mer konsekvent och samordnad strategi nu behövs, och efterlyser därför en sammanhängande europeisk sysselsättningsstrategi om bl.a. framtidens arbete med inriktning på följande:

3.2

Uppgiften att utforma och förvalta de omvandlingar som sker i arbetslivet är delad mellan flera institutionella aktörer. Alla berörda parter måste samarbeta för att se till att framtidens arbete blir rättvist och inkluderande, erbjuder sysselsättningsmöjligheter för alla och leder till sociala framsteg. Kommittén är övertygad om att det ligger i allas intresse att det finns en välutbildad, kompetent och motiverad arbetskraft med skäliga inkomster och tillgång till kvalitetsjobb. Möjligheterna att säkra framtida positiva resultat beror på om man gör de investeringar som krävs för att förse människorna med de redskap de behöver för att anpassa sig till dessa förändringar, tillhandahåller tillräckliga säkerhetsnät och främjar innovation, inte minst social innovation.

3.3

Förändringarna i arbetslivet bör användas för att ”främja varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, full och produktiv sysselsättning samt anständigt arbete för alla” (16). EU, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter bör i sina olika roller arbeta mot detta mål. Organisationer i det civila samhället som företräder människor som står utanför arbetsmarknaden bör också delta. Förutsättningarna för att skapa fler högkvalitativa arbetstillfällen är ojämnt fördelade mellan och inom medlemsstaterna. Kommittén uppmanar de institutionella aktörerna i medlemsstaterna att snabbt gå mot en ”high-road”-strategi i kombination med en aktiv arbetsmarknadspolitik. Den bör stödjas av en moderniserad och inkluderande europeisk sysselsättningsstrategi samt en sammanhängande och ambitiös europeisk industristrategi.

3.4

Kommittén har redan framhållit att den värdesätter att EU:s agenda för ny kompetens och arbetstillfällen (17) grundar sig på flexicurity och har understrukit behovet av att skapa en jämvikt mellan intern och extern flexicurity, så att arbetsmarknaden fungerar mer effektivt och arbetstagarna samtidigt skyddas. Vi har även betonat vikten av att aktivt involvera arbetsmarknadens parter i övervakningen och utvärderingen av genomförandet av flexicuritystrategierna (18). Kommittén har dessutom understrukit att en sund makroekonomisk politik som främjar sysselsättningstillväxt och ett gynnsamt företagsklimat som kan förverkliga och stödja en fullödig tillväxtpotential är viktiga förutsättningar för att flexicurity ska fungera. EESK har också uppmanat medlemsstaterna och EU att vid tillämpningen av flexicurity inrätta och upprätthålla en enkel, öppen och förutsägbar rättslig ram som gagnar anpassningsförmågan och att stärka och upprätthålla löntagarnas rättigheter och möjligheterna att pröva dem rättsligt, och att inom hela unionen verka för en stabil rättslig ram för kollektiva förhandlingar och social dialog. Kommittén har också framhållit att det är viktigt att arbetsmarknadens parter deltar aktivt i debatten och beslutsprocessen i fråga om flexicurity (19). Balansen mellan flexibilitet och trygghet (20) samt arbetsmarknadens förmåga att anpassa sig till nya utmaningar diskuterades och lyftes fram i de nationella debatterna i ett antal medlemsstater (21).

3.5

Ramvillkoren på arbetsmarknaderna måste stödja nya och mer varierade karriärvägar. Olika sätt att rekrytera arbetskraft och olika arbetsformer behövs i arbetslivet. Detta kräver lämplig anställningsskyddslagstiftning som kan tillhandahålla en ram för rättvisa arbetsvillkor och främja rekryteringen inom samtliga anställningsformer.

3.6

De förändringar som äger rum i arbetslivet är många och mångskiftande. Vi måste hitta sätt att trygga övergångar mellan arbeten och mellan olika arbetsformer, mellan arbetslöshet och sysselsättning, mellan utbildning och arbete, för hela arbetskraften. Människors förmåga att göra nödvändiga omställningar i olika skeden av livet kommer, tillsammans med tillgången på nödvändiga ramar och stödmekanismer för att lyckas med detta, att forma det samhälle vi lever i och vårt ekonomiska välstånd. EESK föreslår en övergripande diskussion om ramar och stödmekanismer för att främja dessa övergångar.

3.7

Snabba tekniska framsteg påverkar också hur vi lever och arbetar. En proaktiv politik på EU-nivå och nationell nivå kan och måste se till att digitaliseringens potential frigörs samtidigt som man undviker dess fallgropar eller mildrar följderna (22). I de nationella debatterna lyfte man generellt fram digitaliseringen och hänvisade ofta till behovet av tillräckliga investeringar i utbildning och infrastruktur (23) som en av de viktigaste utmaningar som bör återspeglas i pelaren (24). Den inverkan som denna utveckling har på arbetsmarknaden, arbetsnormerna, ekonomin, skatte- och socialförsäkringssystemen samt en levnadslön måste därför granskas ingående (25).

3.8

Den digitala agendan och den digitala inre marknaden bör kopplas till en ny övergripande strategi för framtidens arbete. I denna måste man ta upp de ekonomiska, sysselsättningsrelaterade och sociala utmaningarna, däribland målet att tillhandahålla nödvändiga färdigheter och lika villkor. Kommittén anser att detta bäst kan uppnås enligt fördragen genom ett rättighetsbaserat synsätt på rätt nivå, genom att stödja tillgången till bland annat utbildning och socialt skydd och bättre samordning på EU-nivå inom områden där EU inte har någon lagstiftande befogenhet.

3.9

Som EESK redan har framhållit är samarbete nyckeln (26) när det gäller att ta itu med de utmaningar som digitaliseringen innebär. I detta sammanhang vill kommittén särskilt rikta sig till kommissionen och EU-nivån som helhet, de nationella regeringarna, arbetsmarknadens parter och det civila samhället som helhet. EESK har redan rekommenderat att kommissionen, OECD och ILO tillsammans med arbetsmarknadens parter på alla lämpliga nivåer och organisationer i det bredare civila samhället ska utarbeta lämpliga bestämmelser för anständiga arbetsvillkor och det skydd som krävs för att beakta nya former av arbete (t.ex. arbete online samt gig- och delningsekonomin) (27).

3.10

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att höja sysselsättningsnivån bland ungdomar. Såsom redan påpekats i tidigare yttranden från EESK bör särskilda åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslösheten vidtas inom de nationella reformprogrammen (28). Välfungerande system för lärlingsutbildning och andra högkvalitativa former av arbetsplatsförlagt lärande kan hjälpa ungdomar att på ett smidigare sätt ta steget från skola till arbete (29). EESK har stött tanken på ett ungdomsgarantisystem i medlemsstaterna med finansiering via en särskild fond för ungdomssysselsättningsinitiativet som ingår i den fleråriga budgetramen, och välkomnade dess inrättande (30).

3.11

Den sociala dialogens roll betonades i många av de nationella debatterna (31). Kommittén är bekymrad över att det finns ett antal länder utan tillräcklig social dialog (32), samt länder och sektorer där arbetsgivare och arbetstagare inte är representerade i den sociala dialogen och inte deltar i kollektiva förhandlingar. Detta bör beaktas (33), liksom behovet av att främja en lösningsinriktad social dialog som bidrar positivt till arbetarskyddet och företagens konkurrenskraft. Kollektiva förhandlingar bör främjas på alla lämpliga nivåer. För att övervaka detta rekommenderar EESK att man samlar in uppgifter om de kollektiva förhandlingarnas räckvidd i hela Europa genom indikatorer i den europeiska planeringsterminen. Samtidigt bör man fullt ut respektera nationell praxis och nationella system för förhållandet mellan arbetsmarknadens parter.

3.12

Tekniska framsteg skapar nya arbetstillfällen, men innebär också att jobb kommer att förstöras. I vilken utsträckning detta kommer att ske är omtvistat och de senaste framåtblickande studierna skiljer sig åt (34).

3.13

Under alla omständigheter måste investeringar i människor stå i centrum för varje framtida strategi för arbete. Kunskaps- och kompetensnivån, särskilt i fråga om digital kompetens, kommer att vara avgörande för att utrusta medborgarna och arbetskraften för framtiden. Införandet av en kompetensgaranti (35), med stöd av nödvändiga investeringar, skulle kunna erbjuda en ram för att ge människor möjlighet att förvärva nödvändiga färdigheter genom hela livet. Tillgång till utbildning av hög kvalitet som omfattar alla EU-medborgare, inklusive yrkesutbildning, livslångt lärande och möjligheter till omskolning och kompetenshöjning kommer att utgöra grunden för detta.

3.14

Den tekniska utvecklingen kan bidra till kompetensutveckling, men kan också innebära att arbetstagarnas färdigheter inom många yrken föråldras snabbare. Utöver utbildningsaktörerna måste också företagen i samarbete med fackföreningarna, Cedefop och regeringarna ta sin del av ansvaret för att säkerställa att kompetens och färdigheter utvecklas för att matcha behoven på den föränderliga arbetsmarknaden (36), bl.a. genom ökad anpassning av nationella utbildnings- och fortbildningssystem till de förändrade kompetensbehoven. Detta måste ske på ett sammanhängande sätt. Kompetensutveckling är tidskrävande och kräver tillräckliga resurser, och större och effektivare investeringar i utbildning är av nöden. De olika effekter och resultat som utbildnings- och välfärdssystemen ger i europeiska länder och regioner måste också beaktas.

3.15

Nya arbetsformer växer fram så snabbt att avtalsvillkoren inte hinner med, och därför måste deras rättsliga ställning undersökas. EESK har efterlyst ett brådskande förtydligande av ställningen för mellanhänderna på arbetsmarknaden och onlineplattformarna samt en utredning av crowd-arbetares avtalsvillkor och andra nya arbetsformer och anställningsförhållanden. Riktlinjer behövs även för att förtydliga vissa gråzoner kopplade till anställningsförhållanden när det gäller beskattning och socialförsäkring (37). Det övergripande målet måste vara att garantera rättvisa arbetsvillkor för alla och att säkerställa att alla arbetstagare omfattas av grundläggande arbetsnormer och ett fullgott socialt skydd.

3.16

Arbetsmarknadens parter är särskilt relevanta när det gäller att främja framförhandlad flexibilitet och stabilitet i arbetet på alla lämpliga nivåer, men detta kräver ett åtagande från regeringarna och EU-institutionerna samt ett förbättrat samarbete mellan EU-institutionerna, regeringarna och arbetsmarknadens parter. EESK har redan påpekat att EU och medlemsstaterna i dialog med arbetsmarknadens parter bör undersöka strategier för hur tillämpningsområdet för sociala och arbetsrättsliga standarder kan anpassas så att de återspeglar villkoren i ett digitaliserat arbetsliv (38).

3.17

”Delningsekonomin” och andra nya sysselsättningsmodeller får inte användas som ett sätt att undvika att betala anständiga löner eller uppfylla skyldigheter avseende skatter och sociala avgifter (39). EESK har redan föreslagit att EU bör överväga hur utvecklingen av EU-plattformar kan främjas på ett sådant sätt att det värde som skapas stannar kvar i den lokala ekonomin (40).

3.18

Lönekonvergens och införandet av minimilöner i medlemsstaterna diskuterades av deltagarna i några av de nationella debatterna (41). EESK anser att det krävs ytterligare insatser i denna riktning. ILO:s studie ”Building a Social Pillar for European convergence” (42) är en användbar referenspunkt. I den framhålls att en rad indikatorer kan användas för att jämföra minimilönenivåer där de nationella förhållandena beaktas, men den mest populära är förhållandet mellan minimilöner och medianlöner (eller genomsnittliga löner). Vidare påpekas det att antagandet av en gemensam strategi för minimilöner på EU-nivå kan bidra till att minska fattigdomen i den utvidgade unionen och begränsa andelen lågavlönade personer i nationella sammanhang. Det föreslås att man kan utgå från en trepartsanalys på nationell nivå av minimilönernas täckning, nivå och överensstämmelse såsom avses i ILO:s instrument. I ILO:s studie påpekas det också att resultaten av ett antal studier framhåller vikten av en balanserad strategi – såsom betonas i konvention nr 131 – när det gäller de faktorer som ska beaktas när man fastställer nivån på en minimilön som, i möjligaste och lämpligaste mån om man ser till nationell praxis och nationella villkor, omfattar a) arbetstagarnas och deras familjers behov, med hänsyn tagen till den allmänna lönenivån i landet, levnadsomkostnader, sociala trygghetsförmåner och den relativa levnadsstandarden hos andra sociala grupper, samt b) ekonomiska faktorer, inklusive kraven på ekonomisk utveckling, produktivitetsnivåer och hur önskvärt det är att uppnå och bibehålla en hög sysselsättningsnivå. Ytterligare diskussioner i dessa frågor är nödvändiga och bör äga rum inom ramen för utvecklingen av den sociala pelaren. EESK betonar att de nationella arbetsmarknadsparternas centrala befogenhet och autonomi när det gäller lönesättningsförfarandena måste respekteras fullt ut, i enlighet med nationell praxis. Behovet av att respektera fördelningen av befogenheter och subsidiaritetsprincipen, liksom arbetsmarknadsparternas roll vid fastställandet av minimilöner (43), diskuterades också i vissa nationella debatter. EESK har rent allmänt redan framhållit att man inte har uppnått konvergens mellan medlemsstaterna i euroområdet, trots förhoppningarna om ett optimalt endogent valutaområde (44).

3.19

I vissa nationella debatter konstaterade man att demografiska förändringar (45) och föränderliga mönster i samhället är andra faktorer som på ett genomgripande sätt påverkar arbetslivet. Aktiva arbetsmarknadsåtgärder måste vara effektiva och målinriktade för att uppnå goda resultat på sysselsättningsområdet. I ett land diskuterades en fokusering på möjligheten att involvera privata aktörer för att förbättra det aktiva stödet till arbetssökande (46). I sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken i Europa måste man fortsätta genomföra konkreta åtgärder för att principen om icke-diskriminering på arbetsplatsen ska tillämpas och för att skapa jämlikhet mellan alla grupper av arbetstagare (47).

3.20

Jämställdhet är en central faktor för att säkerställa rättvisa arbetsvillkor för alla. Utöver det ökande deltagandet av kvinnor på arbetsmarknaden kommer en åldrande befolkning och ett längre arbetsliv sannolikt att medföra ett ökat omsorgsansvar under livscykeln. Flexibilitet i arbetslivet, arbetstider och en hållbar balans mellan arbetsliv och privatliv kommer att bli allt viktigare för alla arbetstagare. EESK har redan framhållit att balansen mellan ansvaret för familj och arbete kräver samordning på en rad olika områden, till exempel i fråga om barnomsorg, föräldraledighet och familjevänliga arbetsplatser (48). Kommittén efterlyser en integrerad strategi för lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder på lämplig nivå för att främja balansen mellan arbetsliv och privatliv i medlemsstaterna. Det är viktigt att tillräckliga investeringar kanaliseras till tillgängliga och rimligt prissatta omsorgsinrättningar. Detta kommer att bidra till att höja den generella sysselsättningsgraden, särskilt bland kvinnor, och även i fråga om heltidsarbete.

3.21

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid integreringen på arbetsmarknaden av utsatta grupper i samhället och minoriteter. I de flesta medlemsstater är romernas ekonomiska, sociala och kulturella situation oförbättrad, och såsom konstateras i en EESK-rapport bör strategin för romer beaktas konsekvent i den europeiska planeringsterminen (49).

3.22

Hållbara pensionssystem är en central faktor med tanke på den åldrande befolkningen i EU. Kommissionen har konstaterat att höjda pensionsåldrar i takt med den ökande förväntade livslängden i kombination med insatser för att främja aktivt åldrande inte bara möjliggör en betydande minskning av pensionsutgifterna utan också gör det möjligt att få högre pension. EESK har dock tidigare kritiserat kommissionens förslag om att indexreglera pensionsåldern i förhållande till den ökande förväntade livslängden, och har i stället föreslagit åtgärder med syftet att få den faktiska pensionsåldern att närma sig den lagstadgade pensionsåldern (50). För att de framtida pensionsförmånerna ska vara hållbara och tillräckliga måste man, såsom konstaterats av kommittén för socialt skydd, minska arbetslösheten och uppmuntra människor att stanna kvar längre i arbetslivet nu, vilket bland annat innebär att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden måste öka (51). Till exempel skulle ett europeiskt jämförande index för pensioners hållbarhet och tillräcklighet utgöra ett värdefullt riktmärke för att stödja medlemsstaternas insatser i syfte att reformera sina pensionssystem och minska fattigdomen.

3.23

Målet att få människor att arbeta längre måste gå hand i hand med ett livscykeltänkande som inbegriper goda arbetsförhållanden – inklusive hälso-, säkerhets- och arbetstidsstrategier – och uppmuntrar människor att delta i livslångt lärande. Ett längre yrkesverksamt liv fram till pensionsåldern, med en skälig inkomst under de år man arbetar som leder till en skälig pension, och en politik som möjliggör en smidig pensionsövergång för äldre arbetstagare är också en förutsättning: utvecklingen av vårt sätt att arbeta är också en central faktor i detta avseende.

3.24

Normerna för social trygghet i EU ser mycket olika ut beroende på att system och traditioner skiljer sig åt. EESK har förespråkat en tydligare strategisk fokusering från EU:s sida i socialpolitiken och utformning av allmänna socialpolitiska principer inom ramen för ett omfattande arbetsprogram. EESK har också erinrat om behovet av att eftersträva ett bindande socialt grundskydd (52) och föreslår att man fastställer höga standarder på lämpliga nivåer, med vederbörlig hänsyn tagen till kraven på både hållbarhet och tillräcklighet. Ett bättre utbyte av bästa praxis är nödvändigt för ett mer inkluderande socialt skyddsnät för alla som bor lagligt i EU. Mot bakgrund av utmaningarna med koppling till ”arbete 4.0” och uppkomsten av nya former av sysselsättning och delsysselsättning är det viktigt att diskutera och besluta hur medlemsstaterna kan reformera sina sociala trygghetssystem i syfte att utveckla arbetslöshetsförsäkringarna till inkluderande sysselsättningsförsäkringar som kan fungera som ett framtida skyddsnät och även främja sysselsättning och arbete på skäliga villkor. Det är viktigt att se till att det är ett mer attraktivt alternativ att arbeta än att leva på bidrag, genom att skapa de rätta incitamenten för att få människor att klara sig bättre på sitt arbete och samtidigt garantera inkomsttrygghet för personer som inte hittar arbete. För medlemsstaternas del skulle riktmärkning på detta område kunna ge ett mervärde när det gäller att vid behov förbättra villkoren för stödberättigande, bidragens varaktighet och nivåer.

3.25

Redan 2009 betonade EESK att Europa måste återta sin ledande ställning inom forskning och innovation. Kommittén underströk att resultaten på det tekniska och vetenskapliga området och deras tillämpning i en konkurrensinriktad globaliserad ekonomi skulle säkerställa att Europa har en framtid på det globala industriella planet. Kommittén betonade också att ett socialt klimat som är öppet för framsteg är en förutsättning för innovation (53). Kreativt entreprenörskap som leder till arbetstillfällen spelar också en viktig roll för att skapa en innovationsvänlig miljö. Det civila samhället spelar en mycket viktig roll i denna process.

3.26

EESK ser ett samband mellan förmågan till innovation på arbetsplatsen och arbetstagarnas deltagande. Vidare måste ”god” och ”hållbar” företagsstyrning bygga på den inre marknadens beprövade rättsliga strukturer och metoder för arbetstagarmedverkan på basis av information, samråd och i tillämpliga fall medbestämmande (54). Bestämmelser om arbetstagares obligatoriska medverkan bör konsolideras och tillämpas allmänt i EU-lagstiftningen på grundval av de normer som redan införts (55).

3.27

Klimatförändringarna medför stora miljömässiga och sociala utmaningar för Europa och resten av världen. Framtidens arbete kommer också att påverkas av det brådskande behovet av att anpassa våra ekonomier, industrier och arbetstillfällen för att skydda vår planet. EESK välkomnar EU:s ratificering av Parisavtalet och har efterlyst en koalition mellan det civila samhället och de lokala och regionala myndigheterna i syfte att infria åtagandena inom ramen för COP21 (56). Infriandet av dessa åtaganden måste ligga i linje med EU:s åtaganden att minska fattigdomen. För att främja en rättvis övergång, arbete på skäliga villkor och anställbarhet krävs det investeringar i resurser för att stödja samhällsgrupper och arbetstagare i sektorer som redan berörs av denna övergång, och man måste föregripa och underlätta framtida omstruktureringar och övergången till en mer miljövänlig och hållbar ekonomi. Investeringsplanen för Europa bör stödja projekt i överensstämmelse med åtagandena inom ramen för COP21.

4.1

Både sociala och ekonomiska obalanser utgör ett hot mot EU. De undergräver den sociala sammanhållningen och den politiska trovärdigheten och hämmar den ekonomiska utvecklingen. EESK har redan framfört sin ståndpunkt om behovet av att prioritera fattigdomsbekämpningen och göra kampen mot fattigdom och social utestängning till en av pelarens viktigaste komponenter (57).

4.2

Samtidigt som vi erkänner att fattigdomsbekämpning främst är medlemsstaternas befogenhet uppmanar EESK också rådet att upprepa sitt åtagande när det gäller Europa 2020-strategins mål att minska fattigdomen och samtidigt eftersträva en mer integrerad strategi. Detta innebär att arbetet för att minska fattigdomen bör bedrivas systematiskt inom ramen för den europeiska planeringsterminen och att Europa 2020-strategin bör kopplas till 2030-agendan (58). Ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft är centrala faktorer, och därför är en makroekonomisk politik som bidrar till att skapa arbete på skäliga villkor viktig för att minska ojämlikhet och fattigdom.

4.3

EESK har tidigare påpekat att ju längre besparingspolitiken – som framför allt är inriktad på att minska utgifterna – fortsätter utan att lämpliga åtgärder vidtas för att skapa tillväxt, social sammanhållning och solidaritet, desto tydligare blir det att Europas ekonomiska integration och välstånd äventyras av den växande sociala ojämlikheten (59). EESK uppmanar till förnyade ansträngningar för att främja begreppet sociala investeringar inom alla relevanta politikområden (60). EESK anser att man bör fästa ytterligare vikt vid hur ”Junckerplanen 2” ska kopplas samman med målen för paketet om sociala investeringar. Dessutom har kommittén efterlyst en europeisk social investeringspakt (61) som stöder sociala reformer och sociala investeringar och bidrar till förnyad ekonomisk, social och territoriell konvergens.

4.4

EESK välkomnade kommissionens paket om sociala investeringar, som föreföll signalera ett paradigmskifte i riktning mot ett starkare fokus på sociala investeringar, som inte bör ses som en kostnad utan som en investering i Europas tillväxt- och sysselsättningspotential (62). EESK beklagar att man inte har gjort mer för att faktiskt genomföra dessa mål. Sociala investeringar ger med tiden ekonomiska och sociala vinster i form av ökad sysselsättning, högre arbetsinkomster, förbättrad hälsa, minskad arbetslöshet, bättre utbildning, minskad fattigdom och social utestängning osv. Dessutom förbättrar de människors välstånd och välbefinnande, och samtidigt stärks ekonomin genom att man säkerställer en mer kvalificerad arbetskraft samt ökad produktivitet och sysselsättning. Sådana investeringar, särskilt om de främjar tillväxten, skulle också bidra till att stärka människornas färdigheter och kvalifikationer, öka deras möjligheter i samhället och på arbetsmarknaden samt stimulera ekonomin, och på så sätt hjälpa EU att komma ur krisen som en starkare och mer konkurrenskraftig aktör. Dessutom skulle de säkerställa mer effektiva och ändamålsenliga offentliga utgifter, och leda till besparingar i de offentliga budgetarna på medellång till lång sikt.

4.5

EESK har redan välkomnat att den sociala ekonomins, de sociala företagens, det civila samhällets och arbetsmarknadsparternas viktiga roll i genomförandet av paketet om sociala investeringar uttryckligen erkänns av kommissionen (63).

4.6

EESK har redan framfört åsikten att inrättandet av en europeisk minimiinkomst genom ett ramdirektiv skulle bidra till kampen mot social utestängning, säkerställa ekonomisk och territoriell sammanhållning, skydda de grundläggande mänskliga rättigheterna, garantera en jämvikt mellan ekonomiska och sociala mål samt trygga en rättvis fördelning av resurser och inkomster. Kommittén upprepar sin uppmaning till kommissionen att undersöka möjligheterna att finansiera en europeisk minimiinkomst och inrättandet av en lämplig fond (64).

4.7

EESK upprepar att hållbara, effektiva och ändamålsenliga sociala trygghetssystem är av yttersta vikt för alla samhällen i EU. De är viktiga sätt att upprätthålla social och territoriell sammanhållning, solidaritet och stabilitet i samhället samt stödja ekonomisk tillväxt. Välfärdssystemen har också en viktig funktion som automatiska stabilisatorer, vilket framgick under krisen. Beslutet om socialpolitikens struktur och innehåll faller huvudsakligen inom medlemsstaternas befogenhet, men nationella initiativ och EU-initiativ bör syfta till att stärka effektiviteten i och förbättra de sociala trygghetssystemen, som omfattar social trygghet, socialt bistånd och sociala tjänster, hälso- och sjukvård samt bostäder (65). Såsom framhållits av rådet och kommittén för socialt skydd bör medlemsstaterna fortsätta sina ansträngningar för att effektivisera de sociala trygghetssystemen och se till att de ger bättre sociala resultat och samtidigt maximerar de positiva effekterna på sysselsättningen och tillväxten (66).

4.8

De nationella socialförsäkringsinstitutionerna och offentliga myndigheterna bär ansvaret för att garantera universella, tillgängliga och prismässigt överkomliga sociala tjänster av hög kvalitet. Staten måste ackreditera, investera i och övervaka tillgången till tillhandahållandet av dessa tjänster, som kan tillhandahållas av offentliga myndigheter, vinstdrivande eller icke-vinstdrivande aktörer, såsom redan är fallet i flera EU-länder. Representativa organisationer i det civila samhället, särskilt arbetsmarknadens parter spelar, i likhet med sociala företag och ömsesidiga företag, en viktig roll. Denna roll omfattar utarbetande, genomförande, tillhandahållande och övervakning av system för social trygghet, sjukförsäkringar och socialt bistånd. Vidare kan ett närmare samarbete mellan alla aktörer bidra till en effektivare och bättre användning av offentliga medel i samband med genomförandet av socialpolitiken. Detta bör även inbegripa möjligheten att använda sig av partnerskap mellan offentliga myndigheter och privata aktörer, samtidigt som de nationella systemens särdrag beaktas.

4.9

EESK anser att det behövs en starkare och mer öppen dialog mellan berörda aktörer för att göra de sociala trygghetssystemen mer hållbara och förändra dem i denna riktning när det gäller att prioritera resurser till effektiva, ändamålsenliga och relevanta offentliga investeringar, med full respekt för och i syfte att främja de sociala rättigheterna och särskilt de grundläggande principerna i medlemsstaternas sociala trygghetssystem.

4.10

Övergången till ”arbete 4.0” måste åtföljas av en parallell övergång till ”välfärd 4.0”. Krisen, långsam tillväxt, hög arbetslöshet och en kombination av åldrande befolkning och krympande arbetskraft utgör en utmaning för hållbarheten och tillräckligheten i systemen för social trygghet. Samtidigt ökar efterfrågan på sociala tjänster, särskilt på grund av den åldrande befolkningen, men de resurser som står till buds för att möta denna efterfrågan är begränsade. Reformer är därför avgörande för att införa ändamålsenliga och ekonomiskt effektiva sociala trygghetssystem, socialpolitiska åtgärder och sociala tjänster. Pelaren måste inte bara kunna bemöta de förändringar som sker i arbetslivet utan även syfta till att stödja medlemsstaterna genom att sörja för lämpliga lösningar som svar på de viktiga förändringar som pågår inom sociala trygghetssystem, socialpolitik och sociala tjänster. Huvudmålen bör vara att genom lämpliga regelverk och politiska strategier garantera systemens kvalitet, hållbarhet, tillgänglighet, prismässiga överkomlighet och ändamålsenlighet för alla dem som är beroende av dem.

4.11

EESK konstaterar också att ett fortsatt tryck på de offentliga budgetarna, demografiska och samhälleliga förändringar och nya sociala utmaningar i många medlemsstater har skapat nya och nyskapande former för organisering av finansiering och tillhandahållande av förmåner och tjänster. Detta fenomen kallas social innovation och drivs framåt av behovet att hantera sociala behov som inte tillgodosetts. Det kompletterar de sociala förmåner som traditionellt sett tillhandahålls av staten genom att mobilisera olika ekonomiska och sociala aktörer och finansiella resurser i samarbete med de lokala myndigheterna. Det får dock inte ersätta statens och dess olika offentliga delars roll och ansvar när det gäller att trygga allmän tillgång till högkvalitativa, överkomliga, hållbara och tillgängliga tjänster för EU:s invånare i enlighet med nationell praxis. Social innovation skapar socialt kapital och stärker lokalsamhällenas roll. Vi rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna ser till att viktiga instrument såsom offentlig upphandling och de europeiska struktur- och investeringsfonderna verkligen används för att stödja social innovation och företag inom den sociala ekonomin.

4.12

Vid flera tillfällen har EESK framhållit den särskilda och viktiga roll som den sociala ekonomin – inklusive sociala företag – spelar när det gäller att hitta ekonomiska och sociala lösningar (67). Sektorn utgör ett centralt inslag i den europeiska sociala modellen och bidrar direkt till den sociala och ekonomiska sammanhållningen och till en övergång till en rättvisare inkomst- och välståndsfördelning och aktivt medborgarskap. På senare tid har EESK efterlyst en EU-handlingsplan för den sociala ekonomin (68).

4.13

I allmänhet, och inom ramen för EU:s befogenheter, bör pelaren syfta till att bilda en gemensam referensram för riktmärkning och övervakning av den nödvändiga nationella rättsliga och politiska ramen för att trygga rätten till ett högkvalitativt tillhandahållande av i synnerhet sociala förmåner (69), inklusive sociala tjänsters tillgänglighet, rimliga prissättning och tillgänglighet, samt hållbarhet och effektivitet. Detta bör gälla för alla delar av det sociala trygghetsystemet (70) liksom för alla andra sociala (trygghets-)tjänster.

4.14

På samma sätt bör pelaren syfta till att skapa nödvändiga incitament för medlemsstaterna att trygga möjligheten att ta med sig sociala förmåner som förvärvats i enlighet med relevanta nationella kriterier och därmed garantera fri rörlighet. Ett sådant erkännande skulle kunna möjliggöra ett mer anpassat stöd för enskilda att organisera sina yrkes- och privatliv. Det skulle skapa mer respektfulla och flexibla sätt att anpassa sig till alla EU-medborgares livscykel, och särskilt möjliggöra smidiga övergångar till, på och ut från arbetsmarknaden.

4.15

Dessutom bör pelaren användas för att fastställa riktmärken för tillhandahållandet av grundläggande tjänster. Medlemsstaterna bör ta fram genomförandestrategier som tar hänsyn till den specifika socioekonomiska och finanspolitiska situationen i varje land. Riktmärkena bör inte begränsas till tillgången till tjänster, och bör driva på genomförandet av de grundläggande principerna i protokoll 26 (allmän tillgång, kvalitet, säkerhet, prismässig överkomlighet, likabehandling samt främjande av användares rättigheter). Den frivilliga europeiska kvalitetsramen för sociala tjänster och den europeiska kvalitetsramen för förskoleverksamhet och barnomsorg bör användas som referens vid utarbetandet av riktmärken.

4.16

Principen om lika möjligheter för alla är förankrad i de europeiska fördragen och måste fullt ut och på ett tillfredsställande sätt återspeglas i en inkluderande social pelare. I EU:s regelverk föreskrivs redan ett antal gemensamma miniminormer för arbetstagare i hela EU, och man måste se till att dessa efterlevs. Jämlikhet och icke-diskriminering måste garanteras för män och kvinnor och för alla grupper i samhället, även människor med funktionsnedsättning, hbti-personer, personer som tillhör etniska minoriteter och andra som utsätts för diskriminering.

4.17

Att uppnå högre arbetskraftsdeltagande hos olika grupper i Europa är av avgörande betydelse för att bemöta en åldrande befolkning och en minskande befolkning i arbetsför ålder. Man måste också göra framsteg när det gäller att främja jämlikhet och icke-diskriminering på andra områden, vid sidan av arbetet, till exempel i tillgången till varor och tjänster, utbildning, bostäder samt hälso- och sjukvård. I detta sammanhang hoppas vi att diskussionerna om EU:s direktiv om likabehandling när det gäller tillgång till varor och tjänster snabbt kommer att återupptas.

5.1

Mellan den 2 september och den 2 november 2016 förde EESK debatter med det organiserade civila samhället i samtliga medlemsstater. Debatterna samordnades av tre EESK-ledamöter (”trior”) från det berörda landet, ofta i samarbete med kommissionen (15 debatter) eller det nationella ekonomiska och sociala rådet (7 debatter). Deltagarna kom från ett brett spektrum av arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och andra organisationer i det civila samhället samt, i mindre utsträckning, från den akademiska världen. Sammanlagt deltog nästan 1 800 företrädare för det civila samhällets organisationer i de 28 debatterna.

5.2

Ett antal centrala frågor låg till grund för diskussionerna i de flesta debatterna. Debatterna omfattade ett brett spektrum av frågor, vilket återspeglar de olika nationella systemen, prioriteringarna och förhållandena. Efter debatterna utarbetade de samordnande triorna nationella rapporter, som i de flesta fall innehöll slutsatser och/eller rekommendationer. De vägledande frågorna var följande:

5.3

Slutsatserna och rekommendationerna i triomedlemmarnas landsrapporter visade att det fanns ett antal gemensamma teman/ämnen som togs upp under de olika debatterna. Dessa sammanfattas i detta avsnitt av yttrandet.

5.3.1

När det gäller omfattningen på och utformningen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter:

5.3.2

Centrala teman som togs upp i slutsatserna/rekommendationerna och som har en koppling till kommissionens preliminära utkast till en europeisk pelare för sociala rättigheter:

5.4

Slutsatserna/rekommendationerna visade också att den huvudsakliga skiljepunkten var huruvida den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör omfatta lagstiftningsåtgärder. Deltagare både inom och mellan olika länder hade olika uppfattningar i frågan: Företrädare för arbetsgivarna stödde (i allmänhet) inte idén om ytterligare lagstiftning, medan fackliga företrädare (i allmänhet) intog den motsatta ståndpunkten.

6.1.1

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter måste bli mycket tydligare vad gäller innehåll, förfaranden och konkreta initiativ för dess genomförande, finansiering och övervakning, och de olika aktörernas roller måste också klargöras. Frågan om styrning är av yttersta vikt, med iakttagande av vad som föreskrivs i fördragen, inklusive subsidiaritetsprincipen. Medborgarna har rätt att veta vem som är ansvarig och kan ställas till svars för varje beslut.

6.1.2

När det gäller berörda aktörer och deras roll betonar EESK att ett partnerskap mellan offentliga myndigheter och arbetsmarknadens parter på EU-nivå och nationell nivå i arbetsmarknadsfrågor är ett nyckelverktyg för att stärka de politiska framstegen mot mål med en bred förankring. När det gäller social trygghet har regeringar, offentliga/regionala/lokala myndigheter och olika nationella institutioner som organiserar den sociala tryggheten samt tillhandahållare av sociala tjänster en nyckelroll. Dessutom har arbetsmarknadsparterna också ofta en roll i och ett ansvar för hur de sociala trygghetssystemen och de sociala tjänsterna utformas och genomförs. Andra berörda parter, t.ex. sociala organ, kan ha sakkunskap särskilt om socialt bistånd och kan spela en roll och tillhandahålla skyddsnät för den del av befolkningen som riskerar att drabbas av fattigdom.

6.1.3

EESK betonar att pelaren kan bli ett positivt projekt för Europa och för alla, men endast om dess resultat är synliga. I dessa kristider kan pelaren vara ett bra tillfälle att visa att EU-nivån vid behov fortfarande kan bemöta de utmaningar som vanliga människor ställs inför, samtidigt som befogenhetsfördelningen och subsidiaritetsprincipen respekteras fullt ut. I synnerhet bör pelaren ha till uppgift att främja människors välbefinnande i enlighet med skyldigheten i fördraget om bland annat ”en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt […] en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö” (artikel 3 i EU-fördraget). Dessutom bör pelaren bidra till bättre fungerande arbetsmarknader och sociala trygghetssystem. Samtidigt är kommittén bekymrad över bristen på klarhet i fråga om pelarens omfattning. Vi befarar att detta kan leda till ännu mer osäkerhet och frustration genom att bygga upp förväntningar som inte kommer att eller inte kan uppfyllas (71).

6.2.1

Kommissionen föreslår att pelaren först bör tillämpas på euroområdet, där man redan har inlett processen mot en fördjupad integrering och konsolidering i riktning mot ökad konvergens. De sociala bestämmelserna i EU-fördragen (72) omfattar dock samtliga EU-medlemsstater. För att återspegla vad som framkom i många nationella debatter anser EESK att pelaren bör tillämpas i samtliga 28 EU-medlemsstater.

6.2.2

I ett tidigare yttrande noterade EESK att en socialt hållbar makroekonomisk politik är en förutsättning för en starkare ekonomisk återhämtning och för social sammanhållning. Ett bättre beaktande av den ekonomiska verkligheten är också en väsentlig förutsättning för att uppnå produktiv sysselsättning och en välutformad socialpolitik på EU-nivå och nationell nivå, rättvist fördelad mellan generationerna. Kommittén välkomnar den vikt som läggs vid att utnyttja flexibiliteten i stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser, varigenom kommissionen kommer att beakta vissa offentliga investeringar när budgetunderskottet beräknas, men vi anser att det är en begränsad och partiell åtgärd (73).

6.3.1

Den europeiska planeringsterminen och de nationella reformprogrammen – som gäller även för länderna utanför euroområdet – bör bli de viktigaste instrumenten för att genomföra och övervaka pelaren. Med tanke på de extra makroekonomiska övervakningsmekanismer som finns inom den europeiska planeringsterminen för länderna i euroområdet är det dock möjligt att dessa kan komma att utveckla fler relevanta riktmärken för att stödja nationella reformer. Kopplingen mellan pelaren och den europeiska planeringsterminen togs upp i ett flertal nationella debatter (74).

6.3.2

EESK framhåller att några av de mål för den ekonomiska politiken som fastställts inom ramen för de senaste årens ekonomiska styrning måste göras mer förenliga med EU:s socialpolitiska mål enligt artikel 4.2 i EUF-fördraget (75). Alla åtgärder inom den europeiska planeringsterminen bör – i enlighet med den horisontella sociala klausulen (76) – underkastas en social konsekvensbedömning. Dessa resultat bör offentliggöras och diskuteras på nationell och europeisk nivå (77).

6.3.3

EESK har tidigare konstaterat att sysselsättningsmål och sociala mål bör jämställas med makroekonomiska hänsyn under den europeiska planeringsterminen (78). Vi har även rekommenderat att det bör finnas jämförbara och gemensamma indikatorer, t.ex. om fattigdom och ojämlikhet, samt göras obligatoriska sociala konsekvensbedömningar av alla reformprogram som föreslås i de nationella reformprogrammen och de landsspecifika rekommendationerna (79).

6.3.4

EESK efterlyser en ombalansering av den europeiska planeringsterminen så att den befintliga resultattavlan med centrala sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer beaktas vid utformningen av de landsspecifika rekommendationerna.

6.3.5

Målet om större konvergens i riktning mot bättre arbets- och levnadsvillkor bör underlättas genom särskilda mål, där Europa 2020-strategin och målen för hållbar utveckling vägs in, och vägleda samordningen av den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken.

6.4.1

Kommittén är mycket oroad över stabiliteten i EU, eftersom de nödvändiga reformerna – med eller utan fördragsändringar – alltid sker i sista minuten och under mycket stor press. Det gäller att återigen stärka den sociala, politiska och ekonomiska sammanhållningen inom EU och fortsätta med en samstämmig ekonomisk och monetär integration som grund för ett fungerande EMU. Det är därför absolut nödvändigt att föra en seriös debatt om en solid struktur för EMU, vilket kräver samförstånd om ekonomiska och sociala mål och en överenskommen styrning (80).

6.4.2

Den sociala, politiska och ekonomiska sammanhållningen måste genomdrivas för att stärka den ekonomiska och monetära unionens förmåga att motstå chocker. EESK påpekar att man måste ta större hänsyn till skillnaderna mellan EMU-ekonomierna och att balanserade strukturreformer måste genomföras i dessa länder i enlighet med den monetära unionens krav och i överensstämmelse med nationella krav för att skapa den konvergens som krävs.

6.4.3

EESK har redan pekat på hur EMU kan ges en bättre utformning och gett förslag på hur dess demokratiska och sociala utformning skulle kunna utvecklas så snabbt som möjligt inom ramen för gemenskapsmetoden. Detta skulle stärka den demokratiska motståndskraften och uppfylla de sociala åtagandena enligt fördragen (81).

6.4.4

En ekonomiskt sund ekonomisk och monetär union är av central betydelse. Som EESK tidigare påpekat i detta sammanhang har medlemsstaternas regeringar ett stort ansvar för den fortsatta utvecklingen mot ett demokratiskt och socialt EMU. Detsamma gäller arbetsmarknadens parter på både nationell och europeisk nivå, för vilka EMU utgör den övergripande ramen för deras olika system för lönebildning och för utformningen av arbetsmarknads- och socialpolitiken. Som ekonomiska och sociala aktörer har de ett avsevärt inflytande över att EMU:s gemensamma stabilitetsmål efterlevs (82). Ett bättre deltagande av arbetsmarknadens parter kan bidra till en bättre styrning av EMU. Deras åsikter om hur arbetsmarknads- och socialpolitiken bör utformas bör också beaktas i diskussionerna om EMU:s framtid (83). En förstärkt och strukturerad dialog med det civila samhället skulle också bidra till att förbättra den demokratiska motståndskraften och styrningen.

6.4.5

EESK anser att en mer effektiv och demokratisk ekonomisk styrning, särskilt i euroområdet, är en förutsättning för att komma till rätta med de ihållande obalanserna samt för att skapa tillit och förtroende i Europa (84).

6.5.1

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör syfta till att bidra till en effektiv tillämpning av det befintliga socialrättsliga regelverk som är förankrat i EU:s primärrätt och sekundärrätt i fråga om sysselsättning och sociala rättigheter, däribland och framför allt socialt skydd och en effektiv övervakning genom yrkesinspektionen, bland annat, och rätten till ett effektivt rättsmedel och tillgången till rättslig prövning. Internationella rättsligt bindande källor till rättigheter som ratificerats av medlemsstaterna för EU-medborgarna bör till fullo respekteras.

6.5.2

EESK anser att pelaren ger möjlighet att bekräfta det sociala regelverk som redan finns. Under arbetet med att utforma pelaren finns det även utrymme att bedöma vad som fungerar eller inte, vad som saknas och vad som bör förbättras i EU:s och medlemsstaternas ansats i syfte att främja förnyad social och ekonomisk konvergens, hållbar tillväxt och skapande av sysselsättning i EU.

6.6.1

Europeiska fonden för strategiska investeringar och de europeiska struktur- och investeringsfonderna har utformats för att spela en central roll i skapandet av arbetstillfällen och tillväxt och främja territoriell och social sammanhållning. EESK anser att en effektivare och mer ändamålsenlig användning av dessa fonder är nödvändig och att långsiktiga EU-investeringar i social infrastruktur och sociala tjänster av hög kvalitet, bland annat genom Europeiska fonden för strategiska investeringar och Europeiska investeringsbanken, bör prioriteras och kopplas till genomförandet av pelaren.

6.6.2

Inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten har EESK lagt fram olika alternativ och förslag. Ett skulle kunna vara en ”gyllene regel” eller kanske en ”silverregel” (85) för offentliga investeringar, även i den sociala sektorn, av medlemsstaterna som komplement till EU:s offentliga investeringar via ett system av gemensamt överenskomna parametrar, som i kombination med de rätta strukturreformerna skulle främja privata investeringar (86).

6.6.3

Inom ramen för budgetarna och översynerna av den fleråriga budgetramen anser EESK att det, såsom kommissionen redan angett, är nödvändigt att använda 25 % av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, dvs. Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden, för att främja sociala investeringar i tjänster och politik på det sociala området samt inom hälso- och sjukvård, utbildning och bostäder. Dessutom bör vissa resurser avsättas på EU-nivå inom ramen för ESF som tillgängliga medel för att stärka arbetsmarknadsparternas kapacitet. Kommissionen bör vägleda medlemsstaterna om hur de kan främja sociala investeringar i praktiken och om hur de kan övervaka projektens kvalitet och effektivitet.

6.6.4

Under 2014 hänvisade EESK till en omfördelningsmekanism som kan användas vid asymmetriska chocker (87) och påpekade att unionen och framför allt euroområdet inte kan ignorera de sociala konsekvenserna av den nuvarande ekonomiska politiken genom att i sin helhet överlåta dem till de enskilda länderna. Vi har betonat behovet av att betrakta utbildningsbudgetar som investeringar i framtiden (88). Deltagarna i några av de nationella debatterna diskuterade huruvida det behövs och vore möjligt att införa en europeisk arbetslöshetsförsäkring eller en fond för justering (89). Dessa debatter visade att åsikterna i denna fråga varierar kraftigt och att diskussionen måste fortsätta (90).

6.7.1

I överläggningarna om pelaren bör man också när så är lämpligt ta hänsyn till den globala dimensionen. De senaste diskussioner som ILO, Europarådet, OECD och Internationella valutafonden tagit initiativ till är avgörande, särskilt med hänsyn till det underlag som visar att ojämlikhet påverkar tillväxtens varaktighet och att omfördelning inte skadar tillväxten. I överläggningarna bör man även ta fasta på att den europeiska sociala modellens hållbarhet är kopplad till en förbättring av Europas globala konkurrenskraft.

6.7.2

2030-agendan för hållbar utveckling antogs 2015 av alla medlemsstater i Förenta nationerna. Att uppnå dessa mål är därför en skyldighet för medlemsstaterna i Europeiska unionen. EESK anser att pelaren verkligen skulle kunna bidra till 2030-agendan för hållbar utveckling, särskilt i fråga om mål 1 (noll fattigdom), mål 3 (god hälsa och välbefinnande), mål 5 (jämställdhet) och mål 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt).

6.8.1

EESK uppmanar kommissionen att föreslå en tydlig och konsekvent strategi för pelaren. Vi håller med sysselsättningskommittén (EMCO) och kommittén för socialt skydd (SPC), som har framhållit att ”den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör bygga på och förbättra befintliga instrument, däribland den europeiska sysselsättningsstrategin och den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration, och på så sätt fungera som en ledstjärna för processen med att främja hållbar uppåtriktad konvergens vad gäller sysselsättningsresultat och resultat på det sociala området, samtidigt som nationella behörigheter respekteras” (91). Att utforma nya lämpliga riktmärken om ett begränsat antal centrala arbetsmarknadsutmaningar och sociala utmaningar för att bedöma framstegen kan ingå i denna process. Inrättandet av en sådan samarbetsram skulle hjälpa medlemsstaterna att uppnå positiva resultat genom reformer (92) och bidra till ökad social sammanhållning.

6.8.2

Trots de uppenbara riskerna anser EESK ändå att EU har förmåga att få till stånd en bättre, mer demokratisk och social union. Kommittén kommer att göra allt den kan för att stödja debatterna i medlemsstaterna och på EU-nivå för att engagera medborgarna i ”en bättre framtid i Europa”. En rättvis globalisering, som ger möjligheter till ett bra liv, tillräckliga sysselsättningsmöjligheter och rättvisa arbetsvillkor för alla, kan endast uppnås om EU fortsätter att stå enat och kan agera. För att bevara sin samhällsmodell måste Europa kunna anpassa sig till en föränderlig verklighet för att maximera möjligheterna för alla. Detta är vårt alternativ till protektionism, nationalism och populism.