Strasbourg den 28.4.2015

COM(2015) 185 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Europeiska säkerhetsagendan


Europeiska unionen strävar efter att se till att människor kan leva i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser. Européerna måste, när de rör sig inom Europa, kunna känna sig säkra på att deras frihet och säkerhet är väl skyddade, i full överensstämmelse med unionens värderingar, däribland rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna.

De senaste åren har nya komplexa hot uppstått som understryker behovet av ytterligare synergier och ett närmare samarbete på alla nivåer. Många av dagens säkerhetsproblem härrör från instabilitet i EU:s omedelbara grannskap och olika former av radikalisering, våld och terrorism. Hoten blir allt mer varierade och mer internationella samt alltmer gränsöverskridande och sektorsövergripande till sin karaktär.

Dessa hot kräver en effektiv och samordnad reaktion på europeisk nivå. Samtliga EU-institutioner är eniga om att vi behöver en förnyad strategi för inre säkerhet för de fem kommande åren. 1  

För att uppnå detta syfte anges i denna europeiska säkerhetsagenda hur unionen kan tillföra ett mervärde till stöd för medlemsstaterna när det gäller att garantera säkerhet. Som ordförande Jean-Claude Juncker sade i sina politiska riktlinjer: ”Kampen mot gränsöverskridande brottslighet och terrorism är ett gemensamt europeiskt ansvar”. 2 Medlemsstaterna har det främsta ansvaret för säkerheten, men kan inte längre framgångsrikt sköta detta på egen hand. Med respekt för det nationella ansvaret för upprätthållandet av lagen och den inre säkerheten måste alla berörda aktörer på EU-nivå och nationell nivå samarbeta på ett bättre sätt för att hantera gränsöverskridande hot. Den europeiska säkerhetsagendan måste därför vara en gemensam agenda för unionen och medlemsstaterna. Resultatet bör vara ett EU-omfattande område med inre säkerhet där enskilda personer skyddas i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna.

Denna agenda kommer att driva på bättre informationsutbyte, ökat operativt samarbete och ömsesidigt förtroende, genom att utnyttja hela spektrumet av EU:s politik och verktyg. Kommissionen kommer att se till att de interna och externa säkerhetsaspekterna passar ihop. Samtidigt som EU måste förbli vaksamt på andra framväxande hot som också kan kräva en samordnad reaktion från EU prioriterar agendan terrorism, organiserad brottslighet och it-brottslighet som sammanlänkade områden med en stark gränsöverskridande dimension, där EU:s åtgärder kan göra en verklig skillnad.

1. ARBETA BÄTTRE TILLSAMMANS I SÄKERHETSFRÅGOR

EU har redan infört en rad rättsliga, praktiska och stödrelaterade verktyg för att underbygga det europeiska området för inre säkerhet. De strategiska mål som anges i strategin för den inre säkerheten 2010–2014 är fortfarande giltiga och bör fortsätta att eftersträvas. 3 Lissabonfördraget har fått EU på rätt spår för att uppnå detta, genom att stärka den rättsliga ramen för att samla insatserna och säkerställa frihet och säkerhet, fri inre rörlighet och ett effektivt europeiskt bemötande av gränsöverskridande hot. Fördraget stärkte skyddet för de grundläggande rättigheterna och den demokratiska kontrollen över EU:s politik för inre säkerhet, samtidigt som det gjorde Europaparlamentet till en likvärdig medlagstiftare på området polissamarbete och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor. Sedan den 1 december 2014 omfattas polissamarbete och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor av Europeiska unionens rättsordning. Rättslig kontroll genom Europeiska unionens domstol och kommissionens roll som fördragens väktare tillämpas nu fullt ut 4 , vilket kommer att säkerställa att enskildas rättigheter respekteras och öka rättssäkerheten och förtroendet.

Det är nu dags att samarbeta bättre och närmare med varandra. Framgången för de verktyg som unionen har inrättat under de senaste åren har för det första åberopat ansvarsfördelning, ömsesidigt förtroende och ett effektivt samarbete mellan alla berörda aktörer, EU:s institutioner och organ, medlemsstaterna och de nationella myndigheterna.

I detta syfte fastställer agendan en gemensam metod för EU och dess medlemsstater som är uttömmande, resultatinriktad och realistisk. För att dra största möjliga nytta av EU:s befintliga åtgärder och vid behov vidta nya och kompletterande åtgärder måste samtliga aktörer arbeta tillsammans med utgångspunkt i fem huvudprinciper. 

För det första måste vi säkerställa full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna. Säkerhet och respekt för de grundläggande rättigheterna är inte motstridiga mål, utan sammanhängande och kompletterande politiska mål. 5 Unionens tillvägagångssätt bygger på gemensamma demokratiska värderingar från våra öppna samhällen, vilket inbegriper rättsstatsprincipen, och måste respektera och främja de grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Alla säkerhetsåtgärder måste följa principerna om nödvändighet, proportionalitet och laglighet, med lämpliga garantier för ansvarstagande och rättslig prövning. 6 Kommissionen kommer att noga kontrollera att alla säkerhetsåtgärder till fullo överensstämmer med de grundläggande rättigheterna och effektivt uppfyller sina mål. Konsekvenserna av nya initiativ gällande fri rörlighet och skydd av personuppgifter som är under beredning måste vara helt i linje med proportionalitetsprincipen och de grundläggande rättigheterna. Detta är ett ansvar som delas av alla aktörer på EU- och medlemsstatsnivå. EU-organ, t.ex. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) och Europeiska datatillsynsmannen, har en viktig roll när det gäller att bistå EU:s institutioner och andra EU-organ för att upprätthålla och främja våra värderingar.

För det andra behöver vi mer insyn, ansvarstagande och demokratisk kontroll för att få medborgarnas förtroende. Europaparlamentet fungerar nu till fullo som medlagstiftare och garanterar demokratisk kontroll. De nationella parlamentens särskilda roll inom området för frihet, säkerhet och rättvisa 7 återspeglas i kommissionens övergripande engagemang för en förnyad politisk dialog med de nationella parlamenten. Två gånger per år kommer kommissionen att informera Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna agenda. Kommissionen kommer också att utarbeta resultatindikatorer för centrala EU-instrument. För att ytterligare stärka insynen och deltagandet kommer kommissionen under 2015 att inrätta ett rådgivande forum för EU:s säkerhet som samlar medlemsstater, Europaparlamentet, EU-organ och företrädare för det civila samhället, den akademiska världen och den privata sektorn.

För det tredje måste vi garantera bättre tillämpning och genomförande av EU:s befintliga rättsliga instrument. En av kommissionens prioriteringar är att hjälpa medlemsstaterna att ytterligare utveckla ömsesidigt förtroende, att utnyttja befintliga centrala verktyg för informationsutbyte fullt ut och att främja operativt samarbete över gränserna mellan behöriga myndigheter. Inbördes utvärdering och en effektiv övervakning av genomförandet av europeiska åtgärder har båda en roll att spela.

För det fjärde behöver vi mer samordning mellan olika organ och ett sektorsövergripande tillvägagångssätt. Med tanke på det ökade sambandet mellan olika typer av säkerhetshot måste åtgärder och insatser på fältet till fullo samordnas mellan alla relevanta EU-organ på området för rättsliga och inrikes frågor 8 och därutöver. Dessa organ erbjuder en specialiserad nivå av stöd och expertis för medlemsstaterna och EU. De fungerar som informationsknutpunkter, bidrar till genomförandet av EU-lagstiftningen och spelar en avgörande roll för att främja det operativa samarbetet, t.ex. gemensamma gränsöverskridande insatser. Det är dags att fördjupa samarbetet mellan dessa organ. Kommissionen kommer att inleda en diskussion om hur man ska maximera deras bidrag genom ett närmare samarbete mellan byråerna, samordning med medlemsstaterna, övergripande programplanering, noggrann planering och målinriktning av tillgängliga resurser.

Särskilda åtgärder på många av EU:s politikområden bidrar också till säkerhetsmålen, även inom områdena transport, ekonomi, tull, utbildning, sjöfartsskydd, informationsteknik, energi och allmänhälsan. Åtgärder på den digitala inre marknaden och den europeiska grannskapspolitiken kommer att komplettera och stärka den europeiska säkerhetsagendan. Agendan bygger även på befintliga sektorsstrategier som direkt eller indirekt kan bidra till en hög säkerhetsnivå. 9  

Denna agenda bör ses mot bakgrund av den kommande europeiska agendan för migration 10 , som ska behandla frågor av direkt betydelse för säkerheten, till exempel smuggling av migranter, människohandel, social sammanhållning och gränsförvaltning.

För det femte måste vi sammanföra de inre och yttre säkerhetsdimensionerna. Säkerhetshot begränsas inte av EU:s gränser. EU:s inre säkerhet och övergripande säkerhet är beroende av varandra och samspelar. EU:s insatser måste därför vara heltäckande och baseras på en sammanhängande uppsättning åtgärder som kombinerar de inre och yttre dimensionerna, för att ytterligare stärka kopplingen mellan rättsliga och inrikes frågor och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Dess framgång är i hög grad beroende av samarbetet med internationella partner. Förebyggande insatser som riktas mot tredjeländer krävs för att ta itu med de underliggande orsakerna till säkerhetsfrågor.

Vi bör maximera mervärdet av de befintliga politiska säkerhetsdialoger som förs av EU – och de av EU:s finansiella instrument och verksamheter som berörs – med utvidgnings- och grannländerna, viktiga strategiska partner och relevanta internationella och regionala organisationer. Dialogerna bör utvidgas till att omfatta prioriteringar såsom samarbete i kampen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och terrorism, smuggling av migranter och människohandel. Detta bör leda till särskilda gemensamma handlingsplaner med viktiga tredjeländer och återspeglas i en målinriktad användning av EU:s finansieringsinstrument.

EU:s delegationer i tredjeländer är viktiga för säkerhetsdialogerna, och kräver därför expertis och starkare lokal samordning. Den pågående utplaceringen av säkerhetsexperter vid EU:s delegationer i de länder som deltar i den europeiska grannskapspolitiken och andra berörda länder utanför EU bör vara en prioritering. Vi bör också undersöka hur man kan göra fullt bruk av expertisen hos medlemsstaternas brottsbekämpande tjänstemän som tjänstgör i länder utanför EU samt överväga möjligheten att utstationera sambandsmän och domare från EU i viktiga tredjeländer.

Avtal om ömsesidig rättslig hjälp med tredjeländer (USA, Japan 11 ) är viktiga instrument för internationellt rättsligt samarbete, och kommissionen kommer att bedöma huruvida det är nödvändigt att utveckla andra bilaterala eller multilaterala avtal med viktiga tredjeländer.

Slutligen bör EU vidareutveckla sina förbindelser med internationella organisationer, t.ex. FN, Europarådet och Interpol, och använda multilaterala forum som det globala forumet för terroristbekämpning mer aktivt för att främja bästa praxis och uppnå gemensamma mål.

De yttre säkerhetsaspekterna kommer att fördjupas och utvecklas ytterligare inom ramen för den strategiska översyn som har inletts av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik/kommissionens vice ordförande, samt i samband med den pågående översynen av den europeiska grannskapspolitiken.

2. STÄRKA HÖRNSTENARNA I EU:S ÅTGÄRDER 

I operativa termer betyder att samarbeta bättre och närmare varandra främst att alla berörda aktörer – EU:s institutioner och organ, medlemsstaterna eller de nationella brottsbekämpande myndigheterna – till fullo genomför de befintliga instrumenten. I förekommande fall gör detta det nödvändigt att använda nya eller mer utvecklade verktyg för att maximera mervärdet av EU:s åtgärder för informationsutbyte, operativt samarbete och annat stöd.

2.1    Förbättrat informationsutbyte 

Unionen erbjuder flera olika verktyg för att underlätta utbytet av information mellan de nationella brottsbekämpande myndigheterna. De bör användas fullt ut av medlemsstaterna. I de fall då det fortfarande finns allvarliga brister bör man bedöma om ytterligare EU-verktyg behövs.

Schengens informationssystem (SIS) är det instrument för informationsutbyte som används mest idag. Behöriga nationella myndigheter kan använda det för att söka efter efterlysta eller saknade personer och föremål, både inom unionen och vid de yttre gränserna. SIS uppgraderades i början av 2015 för att förbättra informationsutbytet om misstänkta terrorister och förstärka de insatser som görs av medlemsstaterna för att ogiltigförklara resehandlingarna för personer som man misstänker vill ansluta sig till terroristgrupper utanför EU. Kommissionen kommer att undersöka möjligheterna att hjälpa medlemsstaterna att verkställa reseförbud som fastställs på nationell nivå. Kommissionen kommer att utvärdera SIS under 2015–2016 för att bedöma huruvida de nya operativa behoven kräver ändringar i lagstiftningen, till exempel införande av ytterligare kategorier för att utfärda varningar.

För att ytterligare stärka säkerheten vid de yttre gränserna bör SIS användas i högre grad tillsammans med Interpols databas över stulna och förkomna resehandlingar. Kommissionen kommer att hjälpa medlemsstaterna att använda automatiska gränskontroller med kontroller mot SIS och databasen, och den kommer att fortsätta att övervaka huruvida medlemsstaterna genomför sin skyldighet att lämna uppgifter till databasen. 12 Kommissionen håller också på att uppdatera handboken för gränsbevakningspersonal för att lägga större tonvikt vid gränskontrollerna och uppmuntra ett fullständigt utnyttjande av SIS och databasen.

Medlemsstaterna ansvarar för hela unionen när de kontrollerar sin del av de yttre gränserna. Därför bör gemensamma riskindikatorer stödja de nationella gränsmyndigheterna när de utför personkontroller. På grundval av bidrag från medlemsstaterna kommer kommissionen att färdigställa en första uppsättning gemensamma riskindikatorer för utländska terroriststridande, under första halvåret 2015. Europol och Frontex bör spela en central roll i det framtida underhållet av dessa indikatorer. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka effektiviteten hos kodexen om Schengengränserna och undersöka eventuella behov av förbättringar.

Gemensamma höga normer för gränsbevakning, med full respekt för rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, är grundläggande för att förebygga gränsöverskridande brottslighet och terrorism. Den europeiska agendan för migration kommer att fortsätta att behandla gränsförvaltningsfrågan. Det reviderade förslaget om smarta gränser som kommissionen avser att lägga fram i början av 2016 kommer att bidra till att öka effektiviteten och ändamålsenligheten.

Kompletterande åtgärder för att förbättra säkerheten när det gäller rörligheten för varor bidrar också till att ta itu med illegal verksamhet vid gränserna, t.ex. vapenhandel, smuggling av narkotika och cigaretter eller olagliga valutaöverföringar. Gemenskapens system för förhandsinformation om gods förser tullmyndigheterna med ett förhandsmeddelande för säkerhetsriskbedömning av last som ankommer till eller avgår från EU. Detta system bör utnyttjas bättre genom att säkerställa effektivt utbyte av information mellan tullmyndigheterna och med andra brottsbekämpande myndigheter. Informationssystemet för bedrägeribekämpning (Afis) utgör en viktig plattform för utbyte av tullens antibedrägeriinformation genom att stödja tullmyndigheternas arbete med att bekämpa gränsöverskridande brottslighet. 13  

Prümramen 14 är ett annat verktyg för informationsutbyte på EU-nivå som fortfarande inte utnyttjas till sin fulla potential. Det kan erbjuda automatisk jämförelse av DNA-profiler och fingeravtrycks- och fordonsregistreringsuppgifter, som är viktiga för att upptäcka brott och lägga grunden för ett effektivt åtal. Systemet ligger under sin potential i detta skede, eftersom endast ett begränsat antal medlemsstater har genomfört sina rättsliga förpliktelser och integrerat nätverket i sina egna system. Detta hindrar den övergripande effektiviteten hos Prümramen i fråga om att fånga och åtala brottslingar, och detta trots att medlemsstaterna har fått betydande ekonomiskt och tekniskt stöd för genomförandet. Kommissionen kommer att behandla detta område som en prioritering vid användningen av sina befogenheter för att säkerställa ett korrekt genomförande av EU:s lagstiftning.

Det räcker naturligtvis inte att bara införliva EU:s instrument på nationell nivå. Verktygen i EU:s säkerhetsram får full effekt först när de nationella brottsbekämpande organen känner sig säkra på de befintliga instrumenten och delar information med lätthet. Förslaget om en ny rättslig grund för Europol 15 som för närvarande behandlas av medlagstiftarna syftar till att förbättra Europols analyskapacitet, inleda operativa insatser från medlemsstaternas sida och stärka byråns system för uppgiftsskydd. Medlemsstaterna bör använda Europol som sitt förstahandsval för utbyte av information om brottsbekämpning i hela EU. Europols nätapplikation för säkert informationsutbyte (Siena) gör det möjligt för medlemsstaterna att utbyta uppgifter på ett snabbt, säkert och användarvänligt sätt med varandra, med Europol, eller med tredje parter som har ett samarbetsavtal med Europol. Den aktiva användningen av instrumenten för informationsutbyte kräver också rätt gränssnitt mellan EU:s verktyg och nationella brottsbekämpande system, såsom gemensamma kontaktpunkter. Medlemsstaterna måste skapa lämpliga strukturer på nationell nivå för att integrera och samordna det arbete som utförs av de behöriga myndigheterna.

Att spåra lagöverträdares rörelser är avgörande för att splittra terroristnätverk och kriminella nätverk. Det är nu angeläget att medlagstiftarna slutför arbetet med att inrätta ett EU-system för passageraruppgifter i flygtrafiken som är helt förenligt med stadgan om de grundläggande rättigheterna och som samtidigt ger ett kraftfullt och effektivt verktyg på EU-nivå. Analys av de passageraruppgifter som tillhandahölls i samband med bokning och incheckning bidrar till att identifiera högriskresenärer som tidigare varit okända för brottsbekämpande myndigheter. Passageraruppgifter har visat sig nödvändiga för att identifiera högriskresenärer med avseende på terrorism, narkotikahandel, människohandel, sexuell exploatering av barn och andra allvarliga brott. Så snart det har antagits kommer direktivet om passageraruppgifter att säkerställa bättre samarbete mellan nationella system och minska säkerhetsklyftorna mellan medlemsstaterna. Gemensamma riskindikatorer för behandling av passageraruppgifter kommer att bidra till att förhindra att brottslingar undgår att upptäckas genom att resa genom en annan medlemsstat. Europol och Frontex kan åter spela en central roll för att utveckla och distribuera sådana riskindikatorer på grundval av information från medlemsstaterna.

EU har ingått avtal om utbyte av passageraruppgifter med Förenta staterna, Kanada och Australien. Detta samarbete har ett verkligt mervärde för att identifiera och gripa när det t.ex. gäller utländska terroriststridande, narkotikasmugglare eller och resenärer som begår sexbrott utomlands. EU:s framtida strategi för utbyte av passageraruppgifter med länder utanför EU kommer att beakta behovet av att tillämpa enhetliga normer och särskilt skydd av de grundläggande rättigheterna. När domstolen har avgett sitt yttrande om utkastet till avtal om passageraruppgifter med Kanada, och baserat på domstolens slutsatser, kommer kommissionen att slutföra arbetet med rättsligt korrekta och hållbara lösningar för utbyte av passageraruppgifter med andra tredjeländer, bland annat genom att överväga ett modellavtal om passageraruppgifter som fastställer de krav som tredjeländer måste uppfylla för att motta passageraruppgifter från EU.

Gemensamma bestämmelser om uppgiftsskydd kommer att göra det möjligt för brottsbekämpande myndigheter och rättsliga myndigheter att samarbeta mer effektivt med varandra samt öka det ömsesidiga förtroendet och rättssäkerheten. En överenskommelse senast i slutet av 2015 om reformen av uppgiftsskyddet som helhet är avgörande, särskilt om förslaget till ett uppgiftsskyddsdirektiv för polis och rättsliga myndigheter. Dessutom förhandlar EU med Förenta staternas regering om ett internationellt ramavtal (”paraplyavtal”) om dataskydd för att säkerställa en hög skyddsnivå för personuppgifter som överförs mellan EU och Förenta staterna för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra brott, inklusive terrorism.

Kommunikationsuppgifter kan också effektivt bidra till förebyggande och lagföring av terrorism och organiserad brottslighet. Efter domstolens dom om direktivet om lagring av uppgifter 16 kommer kommissionen att fortsätta övervaka utvecklingen av lagstiftningen på nationell nivå.

Att bekämpa de kriminella organisationer som är verksamma i flera EU-länder kräver också informationsutbyte och samarbete mellan rättsliga myndigheter. Bland medlemsstaterna använder 26 stycken Europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), som möjliggör utbyte av information om tidigare fällande domar som meddelats mot EU-medborgare. Detta fungerar dock inte effektivt för tredjelandsmedborgare som dömts i EU. Kommissionen kommer att påskynda det arbete som redan har påbörjats för att förbättra Ecris för medborgare från länder utanför EU och är beredd att bidra till ett effektivt genomförande.

Tillgången till befintliga uppgifter i realtid mellan medlemsstaterna är ett område för framtida arbete gällande informationsutbyte. Som svar på en begäran av rådet 17 kommer kommissionen att bedöma behovet och det potentiella mervärdet med avseende på ett europeiskt polisregisterindex (Epris) för att underlätta gränsöverskridande tillgång till information i nationella register. Under tiden kommer kommissionen att stödja lanseringen av ett pilotprojekt som planeras av en grupp medlemsstater för att inrätta mekanismer för automatiska gränsöverskridande sökningar i nationella register enligt principen träff/icke-träff. 18

Slutligen kommer den maritima gemensamma miljön för informationsutbyte (Cise) att möjliggöra interoperabilitet för relevanta säkerhetsrelaterade uppgifter om t.ex. piratdåd, terrorismrisker, smuggling av vapen och narkotika, människohandel, miljöföroreningar, räddningstjänst och naturkatastrofer mellan behöriga myndigheter inom ramen för deras nuvarande mandat.

EU:s åtgärder måste först och främst inriktas på att fullständigt tillämpa redan antagna bestämmelser – såsom Prümramen – och att anta förslag som är under beredning, t.ex. EU:s direktiv om passageraruppgifter, Europolförordningen och reformen av uppgiftsskyddet. Detta kommer i sig att utgöra ett stort steg framåt, genom inrättande av en tydlig, säker och korrekt reglerad uppsättning verktyg för att ge myndigheterna den information som de behöver – så länge som dessa verktyg används till sin fulla potential. Viktiga instrument såsom Schengens informationssystem, kodexen om Schengengränserna och Ecris bör också ses över och eventuella brister i deras omfattning åtgärdas.

2.2    Ökat operativt samarbete

Lissabonfördraget erbjuder rättsliga och praktiska arrangemang för att göra det operativa samarbetet mellan myndigheter i olika medlemsstater effektivt.

Genom EU:s policycykel avseende grov och organiserad brottslighet samordnar medlemsstaternas myndigheter gemensamma prioriteringar och operativa åtgärder. Ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (Cosi) spelar en central roll. Policycykeln är en metod för en underrättelseledd strategi för den inre säkerheten, baserad på gemensamma bedömningar av hotbilder som samordnas inom Europol. Den är inriktad på tillgängliga resurser med tanke på omedelbara, medellånga och långsiktiga hot mot säkerheten samt risker. Policycykeln bör användas mer av medlemsstaterna för att lansera konkreta brottsbekämpande insatser för att ta itu med organiserad brottslighet, även med tredjeländer. Operation Archimedes, som samordnades av Europol i september 2014 för att hantera en rad olika allvarliga brott i medlemsstaterna och tredjeländer, utgör ett praktiskt exempel på detta. 19  Sådan verksamhet bör regelbundet utvärderas för att fastställa bästa praxis för framtida åtgärder.

EU:s organ spelar en avgörande roll när det gäller att stödja operativt samarbete. De bidrar till bedömningen av gemensamma säkerhetshot, de hjälper till att fastställa gemensamma prioriteringar för operativa insatser och de underlättar gränsöverskridande samarbete och lagföring. Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja organens stöd för att bekämpa brottslighet genom gemensamma åtgärder. Ökat samarbete mellan byråerna bör också främjas, inom ramen för deras respektive mandat. Det reviderade samarbetsavtalet mellan Europol och Frontex kommer, när det har genomförts, att tillåta sådana synergieffekter genom att göra det möjligt för de två byråerna att utbyta personuppgifter med lämpliga dataskyddsgarantier. Eurojust och Europol bör ytterligare förbättra sitt operativa samarbete.

På grundval av bidragen från EU:s byråer och i nära samarbete med medlemsstaterna har kommissionen fått särskild expertis när det gäller att ta fram riskbedömningar. Kommissionen har tagit fram riktlinjer för bedömning och kartläggning av risker i samband med katastrofhantering 20 samt riktlinjer för bedömningen av medlemsstaternas riskhanteringsförmåga, och utfört riskbedömningar av sprängämnen i flygfrakt från tredjeländer och för personkontroll vid flygplatser i medlemsstaterna. Kommissionen har för avsikt att tillämpa denna metod på andra områden såsom kritisk infrastruktur, penningtvätt och finansiering av terrorism, och i synnerhet för att bedöma dominoeffekterna av systemrisker.

Samordning av knutpunkter kan underlätta en enhetlig europeisk reaktion vid kriser och i nödsituationer, som undviker onödigt och kostsamt dubbelarbete. Inom ramen för solidaritetsklausulen 21 kan en medlemsstat begära hjälp från EU i samband med kriser, även vid terroristattacker. EU:s centrum för samordning av katastrofberedskap fungerar som den främsta ständigt tillgängliga plattformen för samordning och stöd för alla kriser inom ramen för unionens civilskyddsmekanism 22 , solidaritetsklausulen och EU:s arrangemang för integrerad politisk krishantering (IPCR). Centrumet är beroende av bidrag från kommissionen, EU-organen och medlemsstaterna. Med ökande och nya katastrofrisker måste medlemsstaterna och kommissionen samarbeta för att fullt ut genomföra och tillämpa unionens civilskyddslagstiftning från 2013 23 , inklusive en uppföljning av Sendairamen för katastrofriskreducering 2015–2030 24 . EU bör fortsätta att stärka krishanteringsberedskapen för mer effektiva och konsekventa EU-insatser vid kriser orsakade av kriminella handlingar som påverkar gränser, säkerhet och kritiska system. Detta omfattar även fler gemensamma fältövningar.

Gränsöverskridande verktyg finns tillgängliga på EU-nivå för att stödja operativt samarbete. Gemensamma utredningsgrupper tillhandahåller en färdig ram för samarbete mellan medlemsstaterna och inrättas för en bestämd period för att utreda enskilda fall. En gemensam utredningsgrupp är ett framgångsrikt instrument som bör användas oftare och skulle mer systematiskt kunna dra nytta av organen. Om brottmål har en internationell dimension bör medlemsstaterna utnyttja möjligheten att involvera tredjeländer i gemensamma utredningsgrupper. På samma sätt gör gemensamma tullaktioner det möjligt för tullmyndigheterna att gemensamt hantera gränsöverskridande brottslighet på tullområdet med hjälp av en tvärvetenskaplig metod. Kommissionen och medlemsstaterna har tillsammans utarbetat gemensamma riskkriterier för tullmyndigheternas bedömningar av säkerhetsrisker vid internationella varuförflyttningar. I linje med EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet bör EU fortsätta att stärka sin kapacitet att upptäcka olaglig handel med varor eller kontanter.

Samarbete i nätverk av nationella specialiserade enheter är ett annat effektivt sätt att säkerställa det operativa samarbetet över gränserna. Gränsöverskridande samarbete mellan nationella finansunderrättelseenheter och nationella kontor för återvinning av tillgångar bidrar till att bekämpa penningtvätt och olaglig vinning från brott. På samma sätt samarbetar tullmyndigheterna vid förvaltningen av riskerna i den internationella leveranskedjan, samtidigt som den underlättar den legitima handeln. 25 Förbättrad samordning och bättre samarbete mellan den nationella kustbevakningen stärker sjösäkerheten. Experter från olika delar av verkställighetskedjan i medlemsstaterna samarbetar också genom olika nätverk för att bekämpa miljöbrott. Kommissionen kommer att stödja detta tillvägagångssätt på andra områden.

Centrum för polis- och tullsamarbete (PCCC) i gränsregioner samlar brottsbekämpande myndigheter i olika medlemsstater på ett och samma ställe. EU stöder det växande antalet polis- och tullsamarbetscentrum med samfinansiering och årliga konferenser för att utbyta erfarenheter och bästa praxis. Även om de flesta av de uppgifter som utbyts vid centrumen inte rör grov och organiserad brottslighet är det viktigt att uppgifter om sådana fall vidarebefordras till nationell nivå och, i lämpliga fall, till Europol.

Vad gäller det regionala samarbetet skulle nödvändigheten och mervärdet av åtgärder enligt artikel 89 i EUF-fördraget som avser driften av de behöriga myndigheterna i en medlemsstat på en annan medlemsstats territorium kunna övervägas efter en utvärdering av befintliga verktyg, inbegripet förföljande och övervakning över gränserna.

Rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor är också beroende av effektiva gränsöverskridande instrument. Ömsesidigt erkännande av domar och rättsliga avgöranden är en viktig komponent i EU:s säkerhetsram. Verktyg som den europeiska arresteringsordern har visat sig vara effektiva, men även andra instrument, t.ex. för frysning och förverkande av tillgångar som härrör från brott, används ännu inte systematiskt i alla tillämpliga fall. Nationella domare bör utnyttja det europeiska rättsliga nätverket för verkställandet av europeiska arresteringsorder och frysnings- och förverkandebeslut. Genomförandet av den europeiska utredningsordern kommer att lägga till ytterligare ett viktigt verktyg. Medlemsstaterna bör oftare använda sig av Eurojust för att samordna gränsöverskridande utredningar och åtal. Eurojust kan också vara till stor hjälp för komplexa framställningar om ömsesidig rättslig hjälp till länder utanför EU, särskilt med nätverket av Eurojusts kontaktpunkter.

Slutligen kommer inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten att ge en ny dimension till den särskilda frågan om skydd av förluster i EU:s budget som härrör från brottslig verksamhet.

EU:s institutioner, organ och befintliga samarbetsverktyg ger redan en effektiv uppsättning instrument för att göra EU:s säkerhetspolitik till en operativ verklighet. Mer synergieffekter mellan EU:s organ, mer systematisk samordning och ett fullt utnyttjande av verktyg som de gemensamma utredningsgrupperna kan spela en viktig roll när det gäller att förebygga, upptäcka och reagera på säkerhetshot.

2.3    Stödjande insatser: utbildning, finansiering, forskning och innovation

Utöver informationsutbyte och operativt samarbete ger EU stöd till säkerhetsrelaterade åtgärder genom utbildning, finansiering och främjande av säkerhetsrelaterad forskning och innovation. Kommissionen strävar efter att inrikta stödet på ett strategiskt och kostnadseffektivt sätt.

För att samarbetsverktygen ska bli effektiva måste tjänstemännen vid brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna veta hur de ska använda dem. Utbildning är avgörande för att myndigheterna konkret ska kunna använda verktygen i en operativ situation. Europeiska polisakademin Cepol anordnar kurser, utformar gemensamma kursplaner om gränsöverskridande samarbete och samordnar utbytesprogram. Det nuvarande lagstiftningsförslaget om Cepol skulle ytterligare förbättra dess förmåga att utbilda polistjänstemän att samarbeta effektivt och att utveckla en gemensam kultur för brottsbekämpning. 26 Cepol bör anpassa sina årliga utbildningsprogram till de prioriteringar som fastställs i denna agenda. De nationella polisakademierna bör också använda EU-finansiering för att göra det gränsöverskridande samarbetet till en integrerad del av sin egen utbildning och sina praktiska övningar. Utbildning för domare och övrig personal inom rättsväsendet bör även anpassas bättre till EU:s prioriteringar, och bygga på befintliga strukturer och nätverk och med stöd från det europeiska nätverket för rättslig utbildning och den europeiska e-juridikportalen och e-lärande. Kommissionen har också inrättat ett europeiskt centrum för säkerhetsutbildning som gör det möjligt för medlemsstaterna att förbättra sin förmåga att upptäcka och identifiera olagliga nukleära och radioaktiva material för förebyggande av hot.

Den nyligen inrättade fonden för inre säkerhet utgör ett smidigt och flexibelt verktyg för att ta itu med de viktigaste utmaningarna fram till och med 2020. Agendan tillhandahåller strategiska riktlinjer för fonden, som inriktas på de områden där ekonomiskt stöd kommer att ge störst mervärde. I första hand bör fonden användas för att uppdatera de nationella delarna av Schengens informationssystem, genomföra Prümramen och inrätta gemensamma kontaktpunkter. Prioriterad användning av fonden bör även inbegripa uppdatering av de nationella sektionerna i Schengens informationssystem, genomförande av Prümramen och inrättande av gemensamma kontaktpunkter, som alla är viktiga åtgärder för att öka informationsutbytet. Andra av EU:s finansieringsinstrument, som Horisont 2020 för forskning och innovation 27 , de europeiska struktur- och investeringsfonderna, EU:s program för rättsliga frågor, programmet Tull 2020 samt finansieringsinstrument för yttre åtgärder kan också var och en på sitt område bidra till prioriteringarna i säkerhetsagendan.

Halvtidsöversynen av fonden för inre säkerhet under 2018 kommer att ge tillfälle att analysera hur finansiering har bidragit till att förverkliga prioriteringarna i agendan och vid behov föreslå omprioriteringar.

Forskning och innovation är av avgörande betydelse om EU ska kunna hålla jämna steg med de föränderliga behoven i fråga om säkerhet. Forskningen kan avslöja nya säkerhetshot och deras inverkan på de europeiska samhällena, och den bidrar också till att skapa socialt förtroendet för nya forskningsbaserade strategier och verktyg. Innovativa lösningar kommer att bidra till att lindra säkerhetsrisker på ett effektivare sätt genom att utnyttja kunskap, forskning och teknik. Programmet Horisont 2020 kan få en central roll för att se till att EU:s forskningsinsatser är välriktade och beaktar de brottsbekämpande myndigheternas behov, genom att i högre grad involvera slutanvändarna i alla skeden av processen, från koncept till marknad. Större fokus på innovation krävs även i fråga om civilskydd, där inrättandet av ett kompetenscentrum inom ramen för EU:s centrum för samordning av katastrofinsatser, samt uppbyggnaden av en användargemenskap, kommer att bidra till att skapa en förbindelselänk mellan forskning och slutanvändare i medlemsstaterna.

Kommissionen har nyligen gett de europeiska standardiseringsorganisationerna i uppdrag att utarbeta en standard för ”inbyggt integritetsskydd” som syftar till att främja införandet av höga standarder för säkerhet och grundläggande rättigheter i den första etappen av det tekniska konstruktionsarbetet. Efterlevnad av denna standard säkerställer att EU:s säkerhetsprodukter och tjänster tar hänsyn till enskildas rättigheter och därigenom ökar konsumenternas förtroende.

En konkurrenskraftig EU-baserad säkerhetsindustri kan också bidra till EU:s självständighet när det gäller att uppfylla behoven i fråga om säkerhet. EU har främjat utvecklingen av innovativa säkerhetslösningar, exempelvis med hjälp av standarder och gemensamma intyg. 28 Kommissionen överväger ytterligare åtgärder, t.ex. när det gäller larmsystem och utrustning för säkerhetskontroller, för att undanröja hinder på den inre marknaden och för att stärka konkurrenskraften hos EU:s säkerhetsindustri på exportmarknaderna.

Kriminalteknisk vetenskap är avgörande för brottsbekämpning och effektiv lagföring. Brottsbekämpande och rättsliga myndigheter måste kunna vara säkra på att de kriminaltekniska uppgifter som de förlitar sig på är av hög kvalitet, även om uppgifterna kommer från en annan medlemsstat. Det är därför viktigt att se till att de kriminaltekniska uppgifter som utbyts genom systemen för informationsutbyte, t.ex. Prümramen för fingeravtryck och DNA-profiler, kan användas i domstol. Ett europeiskt kriminaltekniskt område, för att anpassa förfarandena för leverantörer av kriminaltekniska tjänster i medlemsstaterna, skulle främja samarbetet och förtroendet. Kommissionen kommer först och främst att kontakta berörda intressenter för att göra en bedömning av läget och sedan fastställa prioriteringar och möjliga åtgärder för att uppnå målet. Detta kan omfatta utbyte av bästa praxis och fastställande av gemensamma miniminormer.

Säkerhet bör vara en nyckelprioritering i en lång rad finansieringsinstrument, program för forskning och innovation samt utbildningsinitiativ. Befintliga prioriteringar bör justeras vid behov.

3.    TRE PRIORITERINGAR

Under de fem kommande åren bör denna ram för bättre och närmare arbete med varandra spridas för att ta itu med de tre största prioriteringarna för EU:s säkerhet, samtidigt som den kan anpassas efter andra större hot som kan komma att uppstå i framtiden.

Terroristattacker i Europa – nyligen i Paris, Köpenhamn och Bryssel – har belyst behovet av kraftfulla gemensamma EU-åtgärder mot terrorism och utländska terroriststridande. EU-medborgare fortsätter att ansluta sig till terroristgrupper i konfliktområden, får utbildning och utgör ett potentiellt hot mot EU:s inre säkerhet när de återvänder. Denna fråga är visserligen ingen ny företeelse, men omfattningen och flödet av stridande till pågående konflikter, särskilt i Syrien, Irak och Libyen, samt den hopkopplade karaktären hos dessa konflikter, saknar motstycke.

Samtidigt hittar grov och organiserad gränsöverskridande brottslighet nya sätt att begå brott på och nya medel för att undgå upptäckt. Sådana brott som människohandel, vapenhandel, narkotikasmuggling samt finansiella brott, ekobrottslighet och miljöbrott har mycket stora mänskliga och samhällsekonomiska kostnader. Organiserade kriminella grupper som är inblandade i smuggling av migranter utnyttjar sårbarheten hos människor som söker skydd eller bättre ekonomiska möjligheter och ansvarar för att människoliv går förlorade i jakten på vinst. Den organiserade brottsligheten bidrar till terrorism och it-brottslighet via kanaler såsom tillhandahållande av vapen, finansiering genom narkotikasmuggling och infiltration av finansiella marknader.

Avslutningsvis utgör it-brottsligheten ett allt större hot mot medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, ekonomin och utvecklingen av en framgångsrik digital inre marknad. 29 Eftersom handeln och bankernas verksamhet blir allt mer internetbaserad kan it-brottslighet ge brottslingarna stora potentiella vinster och leda till enorma potentiella förluster för medborgarna. It-brottslingar kan agera från länder utanför unionen för att skada kritisk infrastruktur och samtidigt riktas sig mot ett stort antal offer i medlemsstaterna, med minimal ansträngning och risk. Också sådana hot som beror på it-brottslighet och därmed sammanhängande hot kan öka under de kommande åren. Brottslingar missbrukar anonymiseringstekniker och anonyma betalningsmekanismer för olaglig handel med narkotika och vapen, samt för kriminell verksamhet och penningtvätt. It-brottsligheten är också nära kopplad till sexuell exploatering av barn, med en växande och oroande trend där övergrepp mot barn sker i direktuppspelning.

Terrorism, organiserad brottslighet och it-brottslighet är de tre viktigaste prioriteringarna för omedelbara åtgärder enligt agendan. De är klart sammanlänkade och gränsöverskridande hot och deras mångfacetterade och internationella dimensioner visar behovet av en effektiv och samordnad reaktion på EU-nivå.

3.1 Kampen mot terrorismen och förebyggande av radikalisering

Medborgarna och medlemsstaterna förväntar sig EU:s stöd i kampen mot terrorism och radikalisering och för att underlätta samordning och samarbete mellan berörda myndigheter. Europol har utvecklat en ökad expertis om terrorism och man borde gå ett steg längre genom att sammanföra dess brottsbekämpande kapaciteter att bekämpa terrorism, slå samman resurser och maximera användningen av redan befintliga strukturer, tjänster och verktyg som finns tillgängliga för byrån i syfte att uppnå stordriftsfördelar. Detta skulle kunna sammanföras i ett europeiskt centrum mot terrorism inom Europol för att intensifiera det stöd som tillhandahålls på EU-nivå till förmån för medlemsstaterna, inom en säker miljö med högsta möjliga sekretess i fråga om dess kommunikation.

Centrumet skulle inbegripa 1) Europols kontaktpunkt för utländska terroriststridande och tillhörande terroristnätverk, 2) programmet för att spåra finansiering av terrorism mellan EU och USA, 3) det decentraliserade datanätverket FIU.NET som stöder finansunderrättelseenheter, som kommer att lyda under Europol från och med 2016, och 4) Europols nuvarande kapacitet gällande skjutvapen och sprängämnen. Eurojust bör fullt ut delta i centrumets verksamhet för att förbättra samordningen av utredningar och åtal. Ett sådant centrum skulle bedriva verksamhet inom Europols rent rättsliga mandat och skulle varken påverka medlemsstaternas enskilda ansvar för att skydda den nationella säkerheten eller rollen för Europeiska unionens underrättelseanalyscentrum (Intcen) på området underrättelsebaserad bedömning av terroristhotet.

Den EU-enhet för anmälan av innehåll på internet (EU IRU) som ska inrättas vid Europol senast i juli 2015 skulle också ingå i centrumet. Enheten kommer att bygga på Europols och medlemsstaternas erfarenhet för att fungera som ett expertcentrum och hjälpa medlemsstaterna att identifiera och avlägsna våldsamt extremistiskt innehåll på internet, i samarbete med partner i näringslivet.

Dessutom kommer kommissionen under 2015 att lansera ett forum på EU-nivå med it-företag och sammanföra dem med brottsbekämpande myndigheter och det civila samhället. Genom att bygga på de förberedande möten som anordnades under 2014 kommer forumet att fokusera på spridning de bästa verktygen för att motverka terroristpropaganda på internet och i sociala medier. I samarbete med it-företag kommer forumet också att utforska brottsbekämpande myndigheters oro kring de nya krypteringsteknikerna.

Att spåra finansiella transaktioner kan spela en central roll när det gäller att identifiera terroristnätverk, eftersom terrorister är beroende av finansiering för resor, utbildning och utrustning. Finansunderrättelseenheter kan bidra till att identifiera finansiella verksamheter som bedrivs av terroristnätverk över gränserna och fastställa deras finansiärer. EU:s och USA:s program för att spåra finansiering av terrorism ger medlemsstaterna möjlighet att begära en sökning av ekonomiska uppgifter när det finns en rimlig misstanke om terroristrelaterad verksamhet. Hittills har programmet tillhandahållit ledtrådar med anknytning till många misstänkta terrorister och deras stödnätverk. Medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter bör utnyttja de möjligheter som erbjuds inom ramen för programmet för att spåra finansiering av terrorism mer aktivt. Den kommande integreringen av FIU.NET med Europol kommer att ytterligare öka kapaciteten i kampen mot finansiering av terrorism.

Kommissionen kommer också att undersöka behovet och möjliga fördelar av ytterligare åtgärder på området finansiering av terrorism, däribland åtgärder som avser frysning av terroristers tillgångar enligt artikel 75 i EUF-fördraget, olaglig handel med kulturföremål, kontroll av betalningsformer som internetöverföringar och förbetalda kort, olagliga förflyttningar av kontanta medel och förstärkning av förordningen om kontroller av kontanta medel. 30

EU behöver solida straffrättsliga åtgärder mot terrorism, vilket omfattar utredning och lagföring av personer som planerar terroristattacker eller misstänks för rekrytering, utbildning och finansiering av terrorism samt anstiftan till terroristbrott. Många medlemsstater har redan eller planerar att införa lagstiftning för att kriminalisera dessa gärningar. Mer sammanhängande lagar mot brott som rör utländska terroriststridande i EU skulle ta itu med gränsöverskridande praktiska och rättsliga utmaningar som är förknippade med insamling och tillåtlighet med avseende på bevis i terroristmål och avskräcka folk från att resa till konfliktområden. Kommissionen kommer att genomföra en konsekvensbedömning under 2015 i syfte att uppdatera 2008 års rambeslut om terrorism under 2016. 31 FN:s säkerhetsråds resolution 2178 ålägger medlemsstaterna att kriminalisera resor till konfliktområden för terroriständamål, vilket bidrar till att skapa en gemensam förståelse av de brott som begås av utländska terroriststridande. Den nya rättsliga ramen bör öppna dörren för ett intensifierat samarbete med tredjeländer när det gäller utländska terroriststridande, som bygger på den senaste tidens positiva erfarenheter av samarbetet med Turkiet.

Ett sätt att störa terroristnätverkens verksamhet är att göra det svårare att attackera mål och att få tillgång till och använda farliga ämnen, såsom kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära material och sprängämnesprekursorer. Skydd av kritisk infrastruktur såsom transportinfrastruktur och mjuka mål, till exempel vid större offentliga evenemang, utgör en verklig utmaning för myndigheter med ansvar för brottsbekämpning, allmänhälsan och civilskydd. EU och medlemsstaterna samarbetar för att bedöma risker, utvärdera begränsningsstrategier, samla in bästa praxis och ta fram riktlinjer. Kommissionen hjälper yrkesverksamma genom att utarbeta handböcker för att underlätta deras dagliga arbete, till exempel på området för luftfartsskydd.

Terrorismen i Europa livnär sig på extrema ideologier. EU:s åtgärder mot terrorism behöver därför ta itu med grundorsakerna till extremism genom förebyggande åtgärder. I hela EU blir sambandet mellan radikalisering och extremistvåld allt tydligare. Extremistisk propaganda får utländska terroriststridande från Europa att resa utomlands för att träna, strida och begå grymheter i stridsområden, och att utgöra ett hot mot den inre säkerheten i EU när de återvänder. Att stärka EU:s egna strategiska kommunikation med gemensamma berättelser och faktiska representation av konflikter är en viktig aspekt av EU:s insatser.

EU:s insatser mot extremism får inte leda till en stigmatisering av en viss grupp eller ett visst samhälle. De måste ta vara på de gemensamma europeiska värderingarna tolerans, mångfald och ömsesidig respekt, och främja fria och pluralistiska samhällen. EU måste undanröja stödet för terrorism med en stark och beslutsam motberättelse. Kommissionen kommer att se till att relevant EU-lagstiftning på detta område tillämpas. 32 Den kommer att bedöma eventuella luckor i lagstiftningen och stödja övervakningen av hatpropaganda och andra åtgärder. Den kommer också att hjälpa medlemsstaterna att utveckla proaktiv praxis för utredningar och lagföring på fältet. EU:s finansiering kommer i allt högre grad att utnyttjas till stöd för särskild utbildning av offentliga tjänstemän och uppmuntra övervakning, rapportering och registrering av incidenter med anknytning till hatbrott och hatpropaganda.

Utbildning, ungdomars deltagande, interreligiös och interkulturell dialog har liksom sysselsättning och social delaktighet en viktig roll att spela när det gäller att förebygga radikalisering genom att främja gemensamma europeiska värderingar och social integration och öka den ömsesidiga förståelsen och toleransen. Inkluderande utbildning kan utgöra ett viktigt bidrag för att ta itu med klyftor och förebygga marginalisering. Ungdomsarbete, frivilligarbete, idrott och kulturaktiviteter är särskilt effektiva när det gäller att nå ut till unga människor. Mot denna bakgrund kommer kommissionen att prioritera kampen mot radikalisering, marginalisering av ungdomar och att främja integrationen med en rad konkreta åtgärder inom den strategiska ramen för europeiskt samarbete på utbildningsområdet (Utbildning 2020), europeiska ungdomsstrategin, EU-arbetsplanen för idrott och kulturarbetsplanen.

För att stödja dessa åtgärder kommer kommissionen att mobilisera finansiering inom ramen för programmet Erasmus + och Kreativa Europa, bland annat genom ökat stöd till rörlighet för lärare och ungdomsledare, ungdomsutbyten och volontärtjänst, strategiska partnerskap inom allmän utbildning och ungdomspolitik, transnationella nätverk och samarbetsplattformar för skolor, gemensamma projekt för medborgarutbildning och partnerskap för samarbete inom idrott. Europeiska socialfonden ger ekonomiskt stöd till medlemsstaterna för att främja social delaktighet, bekämpa fattigdom och diskriminering. Kommissionen kommer också att inleda ytterligare forskning inom ramen för Horisont 2020 för att få en bättre förståelse av orsakerna bakom och uttrycken för radikalisering.

EU har varit en föregångare när det gäller att hjälpa samhällen som är pressade att lära från andra delar av unionen. År 2014 fastställde kommissionen tio områden för att strukturera arbetet med att åtgärda de grundläggande orsakerna till extremism. 33  Nätverket för ökad medvetenhet om radikalisering, en europeisk paraplyorganisation som startades 2011, för samman organisationer och nätverk i hela unionen och kopplar samman mer än 1 000 yrkesverksamma som är direkt engagerade i att förebygga radikalisering och våldsam extremism. Nätverket gör det möjligt att utbyta erfarenheter och praxis för att underlätta tidig upptäckt av tecken på radikalisering och utformningen av förebyggande och avståndstagande strategier på lokal nivå.

Kommissionen håller nu på att inrätta ett kompetenscentrum för nätverket. Detta kommer att utgöra ett kunskapsnav i EU för att konsolidera expertis och främja spridningen och utbytet av erfarenheter och samarbete i fråga om radikalisering. Det kommer att ge en ny praktisk dimension till samarbetet mellan de olika intressenterna på området radikalisering.

EU har också känt av effekterna av radikalisering i närområdet. För att motverka detta kommer nätverket att utveckla sitt arbete med intressenter i tredjeländer, framför allt med Turkiet, länder på västra Balkan, i Mellanöstern och Nordafrika. Samtidigt bör man säkerställa samordning med EU:s yttre åtgärder, t.ex. genom en rad framstående personer från Europa och den muslimska världen, för att uppmuntra kunskapsutbyte och en mer omfattande dialog mellan samhällena.

Lokala aktörer är de personer som är i direkt kontakt med de personer som är mest i riskzonen för radikalisering. De måste vara väl utrustade för att kunna känna igen tecken på radikalisering och bedöma vilka åtgärder som kan behövas och att garantera rätt typ av samarbete med lokala ledare. Många medlemsstater har inlett utbildning inriktad på traditionella målgrupper för brottsbekämpande personal och fängelsepersonal – och bevis på att fängelser ofta är utgångspunkten för radikalisering gör detta till en prioritering. Kommissionen kommer att främja utbyte av bästa praxis med stöd från den europeiska organisationen för fängelser och kriminalvården (Europris) och utbildning om avradikalisering och förebyggande åtgärder i fängelser. Utbildning och stöd kan med fördel utvidgas till andra aktörer, t.ex. socialarbetare, lärare och hälso- och sjukvårdspersonal. Nätverket kommer också att hjälpa till att utarbeta liknande strategier för avradikalisering och avståndstagande (”exitstrategier”).

Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten kommer att samarbeta med EU:s samordnare för kampen mot terrorism för att hålla uppsikt över alla instrument som står till unionens förfogande och kommer att noga övervaka genomförandet av dem.

Åtgärder:

-    Stärka Europols stödfunktioner genom att sammanföra dess terrorismbekämpande kapacitet i ett europeiskt centrum mot terrorism inom Europol.

-    Lansera ett EU-forum med it-företag för att motverka terroristpropaganda och hantera oron kring de nya krypteringsteknikerna.

-    Vidta ytterligare åtgärder för att förbättra kampen mot finansiering av terrorism.

-    Åtgärda eventuella luckor vad gäller hets mot personer på internet.

-    Se över rambeslutet om terrorism med ett förslag om detta under 2016.

-    Omprioritera EU:s politiska ramar och program för utbildning, ungdomsfrågor och kultur.

-    Fokusera på förebyggande av radikalisering i fängelser och utveckla effektiva program för avhopp och avradikalisering.

-    Lansera kompetenscentrumet för nätverket för ökad medvetenhet om radikalisering och förlänga arbetet mot radikalisering med Turkiet och länder på västra Balkan, i Mellanöstern och i Nordafrika.

3.2 Störa organiserad brottslighet

EU:s policycykel för grov och organiserad brottslighet har lyckats uppnå en mer samordnad strategisk ledning och gemensamma insatser på fältet. Grannländerna är redan kopplade till policycykeln och deras deltagande i dess operativa verksamhet bör intensifieras. En av prioriteringarna för policycykeln är att störa organiserade kriminella nätverk som ägnar sig åt smuggling av migranter genom att öka antalet gränsöverskridande utredningar med stöd av EU:s organ. Den gemensamma operationen Mare som samordnades av Europol är ett bra exempel på hur EU kan bli mer effektivt när det gäller att identifiera och ta itu med de organiserade kriminella grupper som är inblandade i smuggling av migranter.

Det främsta målet för den organiserade brottsligheten är vinst. Brottsbekämpande myndigheter måste därför ha kapacitet att rikta uppmärksamheten mot finansieringen av organiserad brottslighet, som ofta är kopplad till korruption, bedrägeri, förfalskning och smuggling. Internationella kriminella nätverk använder lagliga affärsstrukturer för att dölja ursprunget till deras vinster och därför behövs åtgärder för att hantera den organiserade brottslighetens infiltration av den lagliga ekonomin.

Det nyligen antagna paketet för bekämpning av penningtvätt 34 kommer att bidra till att kartlägga och följa upp misstänkta överföringar och underlätta ett effektivt informationsutbyte mellan finansunderrättelseenheter. Kommissionen kommer att stödja genomförandet av denna lagstiftning så att det blir svårare för brottslingar att missbruka finanssystemet, liksom arbeta på en överstatlig riskbedömning som bland annat ska ta itu med finansieringen av terrorism och virtuella valutor. Den kommer också att inrätta en sammanhållen politik gentemot tredjeländer som har bristfälliga system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Att länka samman arbetet vid de nationella kontoren för återvinning av tillgångar kommer att förbättra gränsöverskridande åtgärder för att frysa och förverka vinning av brott. Det är nödvändigt att anpassa och stärka finansunderrättelseenheternas befogenheter, eftersom skillnader i deras roller hindrar samarbete och informationsutbyte. Eurojust skulle också kunna erbjuda mer expertis och stöd till de nationella myndigheterna vid genomförandet av ekonomiska utredningar. Det ömsesidiga erkännandet av beslut om frysning och förverkande bör förbättras. På begäran av medlagstiftarna kommer kommissionen under 2016 att lägga fram en genomförbarhetsstudie om gemensamma regler om förverkande utan föregående fällande dom av egendom som härrör från brottslig verksamhet.

Den senaste tidens terroristattacker har riktat uppmärksamheten på hur den organiserade brottsligheten kan få tillgång till och handla med skjutvapen i Europa, även militära skjutvapen, i stora antal. Beslutet om vem som får inneha ett skjutvapen och när de får användas är ett samhälleligt ställningstagande för medlemsstaterna. Ändå kan skillnader i nationell lagstiftning utgöra ett hinder för kontroller och polissamarbete. Som en prioritering behövs ett gemensamt tillvägagångssätt för neutralisering och avaktivering av skjutvapen för att förhindra att brottslingar reaktiverar och använder dem. Kommissionen kommer under 2016 att se över den befintliga vapenlagstiftningen för att förbättra informationsutbytet (t.ex. genom att ladda upp information om beslagtagna skjutvapen i Europols informationssystem) i syfte att förbättra spårbarhet, standardisera märkning och införa gemensamma normer för neutralisering av skjutvapen. I samband med den pågående utvärderingen kommer kommissionen att överväga möjligheten att även inkludera vapen som används för självförsvar (alarm) i de nya bestämmelserna, samt övriga relevanta aspekter.

Smuggling av skjutvapen har en riskfylld yttre dimension, med tanke på att många olagliga skjutvapen i EU har importerats från angränsande länder där stora lager av militära vapen finns kvar. Den senaste tidens operativa handlingsplan med västra Balkan bör genomföras fullt ut och, om den blir effektiv, upprepas med andra grannländer, särskilt länderna i Mellanöstern och Nordafrika. 35

Marknaden för olaglig narkotika är fortfarande den mest dynamiska av de kriminella marknaderna, där den senaste tendensen rör spridningen av nya psykoaktiva ämnen. Produktionen av nya psykoaktiva ämnen sker i allt högre grad i EU, vilket pekar på att det är brådskande att anta en ny rättslig ram på EU-nivå. EU bör fortsätta att stödja medlemsstaternas verksamhet för att bekämpa olaglig narkotika, inbegripet förebyggande, med hjälp av expertis från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk och Europol. Kommissionen kommer att bedöma de framsteg som gjorts när det gäller genomförandet av EU:s handlingsplan mot narkotika 2013–2016, som också fungerar som ram för EU:s yttre politik på narkotikaområdet, där fokus ligger på att minska tillgången och efterfrågan på narkotika. På grundval av detta kommer kommissionen att avgöra om den ska föreslå en ny EU-handlingsplan för perioden 2017–2020.

Ett av de största problem som EU nu står inför är att kriminella nätverk utnyttjar enskildas behov av skydd eller deras önskan att komma till Europa. Ju oftare sådan kriminell smuggling kan avbrytas i förtid, desto mer minskar risken för sådana mänskliga tragedier som nyligen utspelat sig på Medelhavet. Förebyggande åtgärder mot främjandet av olaglig invandring kräver bättre insamling, utbyte och analys av information. Lösningen finns i samarbetet i kampen mot smuggling av migranter, både inom EU och med tredjeländer. EU bör göra detta till en prioritering i sitt partnerskap med tredjeländer, och erbjuda stöd för att hjälpa viktiga transitländer att förhindra och upptäcka smuggling så tidigt som möjligt. Förstärkta åtgärder mot smuggling av migranter mellan EU och viktiga tredjeländer kommer att vara en del av den kommande europeiska agendan för migration.

Människohandel är en extremt farlig men mycket lukrativ form av brottslighet. EU har en särskild rättslig och politisk ram 36 för att maximera samarbetet och göra detta till en prioritering för sådana organ som Europol och Eurojust. Genom ett samordnat och konsekvent tillvägagångssätt har den nuvarande strategin bidragit till kampen mot människohandel på regional, nationell, europeisk och internationell nivå. Kommissionen avser att utarbeta en strategi för perioden efter 2016 som bygger på den befintliga ramen.

Miljöbrott kan orsaka betydande skador på miljön och människors hälsa, minska de offentliga inkomsterna och införa saneringskostnader för skattebetalarna, t.ex. genom olaglig transport och efterföljande dumpning av farligt avfall. Den olagliga handeln med vilda djur och växter hotar den biologiska mångfalden, liksom i ursprungsregionerna, t.ex. i Afrika, hållbar utveckling och regional stabilitet. 37 Kommissionen kommer att överväga behovet av att stärka övervakningen och kontrollen av efterlevnaden, t.ex. genom ökad utbildning för brottsbekämpande personal, stöd till relevanta nätverk av yrkesverksamma och genom ytterligare tillnärmning av straffrättsliga påföljder i hela EU.

Lokala myndigheter spelar en avgörande roll när det gäller att bekämpa organiserad brottslighet, tillsammans med det arbete som utförs av brottsbekämpande och rättsliga myndigheter. Den organiserade brottsligheten tänker ofta globalt men agerar lokalt och kräver därför ett sektorsövergripande tillvägagångssätt för att på ett effektivt sätt förhindra och motverka den. EU har i enlighet med detta utformat en strategi som kombinerar verktyg på förvaltningsnivå för att förhindra infiltration av den offentliga sektorn eller ekonomin. I många fall befinner sig de lokala myndigheterna i frontlinjen för att identifiera kriminella nätverk och förhindra att de infiltrerar den lokala ekonomin, till exempel vid tilldelningen av offentliga kontrakt eller beviljande av kasinolicenser, och de bör ha verktyg för att utbyta information med andra offentliga administrativa eller brottsbekämpande myndigheter. Större uppmärksamhet bör också ägnas åt det arbete som utförs av Europeiska unionens nätverk för förebyggande av brottslighet. Med ekonomiskt stöd från EU delar nätverket bästa praxis när det gäller att förebygga brottslighet.

Att förebygga och bekämpa korruption i Europeiska unionen kräver en övergripande strategi. Kommissionen offentliggjorde EU:s första rapport om insatserna mot korruption 2014. Rapporten ger en EU-omfattande översikt, identifierar tendenser och bästa praxis och den analyserar utvecklingen i varje EU-medlemsstat, i syfte att stödja regeringar, det civila samhället och andra aktörer för att förebygga och bekämpa korruption. EU har vidtagit en rad åtgärder för att bekämpa korruption, däribland politiska initiativ och övervakningsinitiativ (inbegripet erkännande av den ekonomiska kostnaden under den europeiska planeringsterminen), lagstiftning och finansieringsprogram.

Åtgärder:

-    Utvidga arbetet inom EU:s policycykel till grannländerna.

-    Se över möjliga åtgärder för förverkande utan föregående fällande dom.

-    Se över lagstiftningen om skjutvapen och lägga förslag under 2016.

-    Anta en strategi för perioden efter 2016 för människohandel.

-    Inleda gemensamma insatser och samarbetsstrategier med viktiga tredjeländer för att bekämpa smuggling av migranter.

-    Se över befintlig politik och lagstiftning rörande miljöbrott, för förslag under 2016.

3.3 Bekämpa it-brottslighet

It-säkerhet utgör den första försvarslinjen mot it-brottslighet. EU-strategin från 2013 för cybersäkerhet är inriktad på att identifiera högriskområden genom att samarbeta med den privata sektorn för att täppa till kryphål och tillhandahålla specialiserad utbildning. Ett viktigt inslag i genomförandet av strategin kommer att vara att snabbt anta utkastet till direktiv om nät- och informationssäkerhet. 38 Genomförandet av direktivet skulle inte bara främja samarbetet mellan myndigheter med ansvar för brottsbekämpning eller insatser mot it-brott, utan skulle även göra det möjligt att bygga upp kapaciteten för it-säkerhet vid medlemsstaternas behöriga myndigheter och anmäla gränsöverskridande incidenter. Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet bidrar också till EU:s svar på problem med anknytning till it-säkerhet genom att sträva efter en hög nivå av nät- och informationssäkerhet.

Att säkerställa ett fullständigt genomförande av befintlig EU-lagstiftning är det första steget i kampen mot it-brottslighet. Direktivet 39 från år 2013 om angrepp mot informationssystem kriminaliserar användningen av verktyg såsom sabotageprogram och stärker ramen för utbyte av information om it-angrepp. Direktivet 40 från år 2011 om sexuell exploatering av barn innebär en tillnärmning av nationell lagstiftning för att förebygga sexuella övergrepp mot barn på nätet. Kommissionen samarbetar med medlemsstaterna för att se till att dessa direktiv genomförs korrekt. Bestämmelserna måste också uppdateras. Medborgarna är oroade över frågor såsom betalningsbedrägerier. Rambeslutet från år 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter 41 speglar dock inte längre dagens verklighet och nya utmaningar såsom virtuella valutor och mobilbetalningar. Kommissionen kommer att utvärdera genomförandet av den nuvarande lagstiftningen, samråda med berörda parter och bedöma behovet av ytterligare åtgärder.

It-brottslighet är av naturen gränslös, flexibel och innovativ. I samband med förebyggande, avslöjande och åtal måste de brottsbekämpande myndigheterna kunna matcha och förutse brottslingarnas påhittighet. It-brottsligheten kräver att de behöriga rättsliga myndigheterna omprövar hur de samarbetar inom sin jurisdiktion och tillämpliga lagstiftning för att säkerställa snabbare gränsöverskridande tillgång till bevisning och information, med beaktande av nuvarande och framtida teknisk utveckling, t.ex. molntjänster och sakernas internet. Insamling av elektronisk bevisning i realtid från andra jurisdiktioner om frågor som ägare av IP-adresser eller annan e-bevisning, och att kunna garantera dess upptagande till sakprövning i domstol, är centrala frågor. Det krävs också kvalificerad brottsbekämpande personal som kan hålla jämna steg med den betydande ökningen av it-brottslighetens omfattning, sofistikeringsgrad och typer.

Tydliga regler behövs så att principerna om uppgiftsskydd respekteras fullt ut, samtidigt som brottsbekämpande myndigheter får tillgång till de uppgifter som de behöver för att skydda medborgarnas privatliv mot it-brottslighet och identitetsstöld. Samarbete med den privata sektorn är också mycket viktigt, med offentlig-privata partnerskap för att strukturera gemensamma insatser för att bekämpa brottslighet på nätet. Insatserna mot it-brott (såsom nätfiske) måste involvera alla nivåer: från Europeiska it-brottscentrumet vid Europol och incidenthanteringsorganisationerna i de medlemsstater som berörs av angreppet, till internetleverantörer som kan varna slutanvändare och ge tekniskt skydd. Sammanfattningsvis kräver it-brottslighet en ny strategi för brottsbekämpning i den digitala tidsåldern.

Europeiska it-brottscentrumet vid Europol kan bygga vidare på sitt befintliga arbete för att bli ett centralt informationsnav för brottsbekämpning på detta område. Europarådets Budapestkonvention om it-relaterad brottslighet, som ratificerats av de flesta medlemsstater, är fortfarande den internationella samarbetsnormen och en modell för nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Alla medlemsstater bör ratificera konventionen. Initiativ som EU:s och Förenta staternas arbetsgrupp för it-säkerhet och it-brottslighet och den globala alliansen mot sexuell exploatering av barn på internet visar värdet av internationellt samarbete och bör främjas, samtidigt som synergier med kapacitetsuppbyggande åtgärder på it-området som finansieras inom ramen för instrumenten för externt bistånd bör förbättras.

Eurojust bör fortsätta att underlätta utbytet av bästa praxis och identifiera de utmaningar som rör insamling och användning av e-bevisning i samband med utredning och lagföring av internetbaserade brott, med nödvändiga garantier. Kommissionen kommer att försöka att se till att relevanta moderna kommunikationsmedel (t.ex. IP-telefoni) kan omfattas av rättsliga utredningar, åtal och ömsesidig rättslig hjälp. Olika normer för bevisens tillåtlighet ska inte utgöra ett hinder för kampen mot terrorism och organiserad brottslighet.

Åtgärder:

-    Lägga förnyad tonvikt på genomförande av befintlig politik för it-säkerhet, angrepp mot informationssystem och bekämpande av sexuell exploatering av barn.

-    Se över och eventuellt utvidga lagstiftningen om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter för att anpassa den till nya typer av brott och förfalskningar som rör betalningsmedel, och lägga förslag om detta under 2016.

-    Se över hinder för rättsliga utredningar om it-brottslighet, särskilt frågor om domstolars behörighet och reglerna om tillgång till bevisning och information.

-    Stärka kapacitetsuppbyggande insatser inom ramen för instrumenten för externt bistånd.

4.    VÄGEN FRAMÅT

Den europeiska säkerhetsagendan fastställer vilka åtgärder som krävs för att uppnå en hög intern skyddsnivå inom EU. Detta måste vara en gemensam agenda. Ett framgångsrikt genomförande är beroende av det politiska engagemanget hos alla berörda aktörer att göra mer och samarbeta bättre. Detta avser även EU:s institutioner, medlemsstater och organ. Det kräver ett övergripande perspektiv med säkerhet i toppen av våra utrikespolitiska prioriteringar. EU måste kunna reagera på oväntade händelser och ha förmåga att ta vara på nya tillfällen och förutse och anpassa sig till den framtida utvecklingen och säkerhetsrisker.

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att stödja denna agenda som den förnyade strategin för inre säkerhet, inför det kommande mötet i Europeiska rådet i juni 2015. Kommissionen uppmanar till aktivt deltagande i agendans genomförande, i nära samarbete med alla berörda aktörer. Kommissionen uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att se denna agenda som en grund för unionens samarbete och gemensamma åtgärder avseende säkerhet under de fem kommande åren, i syfte att utveckla ett verkligt område för EU:s inre säkerhet.

(1)  Europeiska rådets slutsatser EUCO 79/14, 27.6.2014; Europaparlamentets resolution 2014/2918, 17.12.2014; rådets slutsatser av den 4 december 2014 om utveckling av en förnyad strategi för inre säkerhet i EU.
(2) En ny start för EU. Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring. Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission, 15.7.2014.
(3)  Rådets slutsatser av den 25 februari 2010 om strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen: mot en europeisk säkerhetsmodell; COM(2014) 154 final, 11.3.2014.
(4)  Om inte annat följer av de särskilda villkoren i protokoll 22 när det gäller Danmark och protokoll 21 och 36 när det gäller Förenade kungariket och Irland.
(5) Artikel 6 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europeiska unionens domstols dom av den 8 april 2014 i de förenade målen C-293/12 och C-594/12, punkt 42.
(6)  Artikel 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna; Europeiska unionens domstols dom av den 8 april 2014, citerad ovan.
(7)  Artikel 69 i EUF-fördraget.
(8)  EU:s brottsbekämpande organ Europol, Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser Frontex, EU:s byrå för rättsligt samarbete Eurojust, Europeiska polisakademin Cepol, Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system eu-LISA och Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk ECNN.
(9)  EU:s strategi för sjöfartsskydd (rådets slutsatser, 24.6.2014); EU:s strategi för cybersäkerhet (JOIN(2013) 1 final, 7.2.2013); EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet (COM(2014) 527 final, 21.8.2014); en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (rådets slutsatser, 12.5.2009); EU:s ungdomsstrategi (COM(2009) 200 final, 27.4.2009). Upptrappning av kampen mot cigarettsmuggling och andra former av olaglig handel med tobaksprodukter – en omfattande EU-strategi (COM(2013) 324 final, 6.6.2013). Agendan kompletterar också pågående initiativ, t.ex. översynen av strategiska exportkontroller (COM(2014) 244 final, 24.4.2014).
(10)  Den europeiska agendan för migration är ett av initiativen i kommissionens arbetsprogram för 2015.
(11)  Rådets beslut 2009/820/GUSP av den 23 oktober 2009 och 2010/88/GUSP/RIF av den 30 november 2009.
(12)  Gemensam ståndpunkt 2005/69/RIF, 24.1.2005.
(13)  Afis drivs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF).
(14)  Rådets beslut 2008/615/RIF, 23.6.2008, och rådets beslut 2008/616/RIF, 23.6.2008.
(15)  COM(2013) 173 final, 27.3.2013. En del av förslaget har ersatts av förslaget till förordning om inrättande av Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) (COM(2014) 465 final, 16.7.2014).
(16)  Europeiska unionens domstols dom av den 8 april 2014, citerad ovan.
(17)  Se rådets slutsatser av den 4 december 2014, som nämns ovan.
(18)  Det automatiska svaret på en sökning i registret skulle endast ange om uppgifter finns tillgängliga (träff) eller inte (icke-träff) i belastningsregistret i ett annat land. I händelse av en träff skulle ytterligare uppgifter behöva begäras med hjälp av redan befintliga kanaler för polissamarbete.
(19)  Operation Archimedes utfördes i september 2014; brottsbekämpande myndigheter från 34 länder deltog och insatsen samordnades av Europol. Operationen riktades mot organiserade kriminella grupper och ledde till mer än 1 000 gripanden runt om i Europa.
(20)  SEC(2010) 1626 final, 21.12.2010.
(21)  Artikel 222 i EUF-fördraget.
(22)  Unionens civilskyddsmekanism inrättades 2001 för att främja samarbete mellan nationella civilskyddsmyndigheter i hela Europa.
(23)  Beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen.
(24)  Detta omfattar insatser för att göra lokal och nationell infrastruktur mer motståndskraftig mot katastrofer, främja innovation, skapa effektivare kontakter mellan forskning, politik och operativt arbete, utveckla partnerskap med den privata sektorn och ta in aspekter som avser katastrofhantering i det övergripande arbetet.
(25)  COM(2014) 527 final, 21.8.2014.
(26)  COM(2014) 465 final, 16.7.2014.
(27)  Horisont 2020, EU:s ramprogram för forskning och innovation för perioden 2014–2020, avsnittet om ”Säkra samhällen – att skydda EU:s och dess invånares frihet och säkerhet.”.
(28)  COM(2012) 417, 26.7.2012.
(29)  Internetanvändarna i EU är fortfarande mycket oroade över it-brottsligheten. 85 % är överens om att risken för att råka ut för ett internetrelaterat brott ökar (Eurobarometer om it-säkerhet som offentliggjordes i februari 2015).
(30)  Förordning 1889/2005, 26.10.2005.
(31)  Detta kommer att ta hänsyn till förhandlingarna om ett tilläggsprotokoll till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism.
(32)  Rambeslut 2008/913/RIF, 28.11.2008, direktiv 2000/43/EG, 29.6.2000, direktiv 2000/78/EG, 27.11.2000 och direktiv 2010/13/EU, 10.3.2010.
(33)  COM(2013) 941 final, 15.1.2014.
(34)  Det fjärde penningtvättsdirektivet och förordningen om information som ska åtfölja överföringar av medel; se kommissionens relaterade förslag COM(2013) 45 final, 5.2.2013, och COM(2013) 44 final, 5.2.2013.
(35)  December 2014, operativ handlingsplan för EU och västra Balkan för bekämpning av olaglig handel med skjutvapen.
(36)  Direktiv 2011/36/EU, 5.4.2011; COM(2012) 286 final, 19.6.2012.
(37)  COM(2014) 64 final, 7.2.2014.
(38)  COM(2013) 48 final, 7.2.2013.
(39)  Direktiv 2013/40/EU, 12.8.2013.
(40)  Direktiv 2011/92/EU, 13.12.2011.
(41)  Rådets rambeslut 2001/413/RIF, 28.5.2001.