14.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 183/26

—

artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

slutsatserna från Europeiska rådet i Barcelona den 15–16 mars 2002, där man uppmanar till åtgärder för att ”förbättra grundläggande kompetens, i synnerhet genom undervisning i minst två främmande språk från mycket tidig ålder”, samt till upprättande av en indikator för språklig kompetens (1),

—

rådets slutsatser av den 19 maj 2006, där principerna för en europeisk indikator för språkkunskaper fastställs (2),

—

rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020), där rådet betonar vikten av att stärka den språkliga kompetensen (3),

—

rådets slutsatser av den 28–29 november 2011 om språkkunskaper för ökad rörlighet, där det betonas att god behärskning av främmande språk är en nyckelkompetens för att kunna ta sig fram i den moderna världen och på arbetsmarknaden (4),

—

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Erasmus+, vilken inbegriper målet att förbättra språkundervisningen och språkinlärningen (5),

—

rådets slutsatser av den 22 maj 2008 om flerspråkighet där medlemsstaterna uppmanades att arbeta tillsammans för att förstärka det europeiska samarbetet när det gäller flerspråkighet och att vidta lämpliga åtgärder för att effektivisera språkutbildningen (6),

—

rådets resolution av den 21 november 2008 om en europeisk strategi för flerspråkighet, där medlemsstaterna uppmanas att främja flerspråkighet till stöd för konkurrenskraft, rörlighet och anställbarhet och som ett sätt att stärka interkulturell dialog (7),

1.

språklig mångfald är ett grundläggande inslag i den europeiska kulturen och den interkulturella dialogen och att förmågan att kommunicera på ett annat språk än modersmålet betraktas som en av de nyckelkompetenser som medborgarna bör sträva efter att förvärva (8);

2.

det språkliga landskapet i EU är komplext och skiftande, med nationella faktorer som påverkar språkinlärning och språkundervisning, och att det finns betydande skillnader i lagstiftning och praxis på dessa områden,

3.

språkkompetens bidrar till de europeiska medborgarnas, särskilt ungdomarnas, rörlighet, anställbarhet och personliga utveckling i överensstämmelse med målen i Europa 2020-strategin för sysselsättning och tillväxt,

4.

många europeiska ungdomars språkfärdigheter kan förbättras och att det fortfarande, trots vissa framsteg de senaste decennierna, finns avsevärda skillnader mellan olika länder i fråga om tillgång till språkundervisning,

5.

studier i klassiska språk som klassisk grekiska eller latin, som många moderna språk har sitt ursprung i, kan underlätta inlärningen av språk och bidra till bevarandet av vårt gemensamma kulturarv,

1.

EU och medlemsstaterna bör utvärdera framstegen med att utveckla språkkunskaper och att varje land bör bidra till dessa framsteg utifrån sin nationella bakgrund och sina nationella förhållanden,

2.

en utvärdering av språkkunskaperna kan bidra till att främja flerspråkighet och en effektiv språkinlärning och språkundervisning i skolorna,

3.

en sådan utvärdering kan genomföras på grundval av de principer som anges i bilagan och bör omfatta alla de fyra språkfärdigheterna läs-, skriv- och talfärdigheter samt hörförståelse,

4.

utvärderingen kan

1.

vidta och förbättra åtgärder i syfte att främja flerspråkighet och förbättra språkinlärningens och språkundervisningens kvalitet och effektivitet, bland annat genom undervisning i minst två språk utöver det eller de huvudsakliga undervisningsspråken från tidig ålder och genom att undersöka vilka möjligheter innovativa metoder kan innebära för utvecklingen av språkkunskaper,

2.

göra ansträngningar för att utveckla lämpliga metoder för att bedöma språkkunskaper i enlighet med bilagan,

3.

ta fram stödåtgärder för att hjälpa barn och vuxna med utländsk bakgrund att lära sig språket (eller språken) i mottagarlandet,

4.

utnyttja potentialen hos programmet Erasmus+ och de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att uppnå dessa mål,

5.

i högre grad använda europeiska instrument och initiativ för ökad tydlighet som utformats för att stödja och främja språkinlärning, såsom Gemensam europeisk referensram för språk, Europass, Europeiska språkportföljen och Europeiska utmärkelsen för språk,

1.

utbyta erfarenheter och bästa praxis via den öppna samordningsmetoden för att förbättra språkinlärningens och språkundervisningens effektivitet och kvalitet,

2.

erkänna den roll som icke-formellt och informellt lärande kan spela i språkinlärningen genom att utforska sätt att erkänna och validera de språkkunskaper som förvärvats på detta sätt i enlighet med rådets rekommendation från 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (10),

3.

utforska sätt att öka språkinlärningens dragningskraft och säkra ett större engagemang i språkinlärning, bland annat genom utnyttjande av IKT och öppna utbildningsresurser, i syfte att minska antalet inlärare som lämnar språkstudierna innan de har uppnått en adekvat kunskapsnivå,

1.

undersöka om det går att utvärdera språkkunskaperna i medlemsstaterna genom att bland annat använda nationella uppgifter, om sådana finns tillgängliga, med stöd av en grupp experter från medlemsstaterna och i samarbete med den permanenta arbetsgruppen för indikatorer och referensvärden,

2.

tillsammans med medlemsstaterna och Eurostat undersöka sätt att, inom ramen för det europeiska statistiksystemet och i syfte att förbättra jämförbarheten, komplettera befintliga EU-uppgifter om antalet elever på högstadie- och gymnasienivå som studerar ett tredje språk (11) i överensstämmelse med ambitionerna i Barcelonamålet och ramen Utbildning 2020,

3.

fortsätta och förbättra samarbetet med andra organisationer som verkar inom detta område, såsom Europarådet och dess europeiska centrum för moderna språk.