EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 23.7.2014
SWD(2014) 256 final
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR
SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSANALYSEN
Följedokument till
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet
om energieffektivitet, om hur energieffektivitet kan trygga energiförsörjningen och om 2030-ramen för klimat- och energipolitiken
{COM(2014) 520 final}
{SWD(2014) 255 final}
SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN
1.Bakgrund
1.År 2007 satte Europeiska rådet upp målet att spara 20 procent primärenergi till 2020 (jämfört med prognosen för 2007). Genom energieffektivitetsdirektivet (EED) fastställs en gemensam ram med åtgärder för att främja energieffektivitet så att målet ska kunna nås. Enligt direktivet ska kommissionen senast i juni 2014 bedöma huruvida det är sannolikt att EU når målet och vid behov föreslå ytterligare åtgärder.
2.I den nya europeiska strategin för energitrygghet (EESS) 1 betonas det att en minskning av efterfrågan på energi är "ett av de mest effektiva sätten att minska EU:s externa energiberoende och exponeringen för prishöjningar".
3.I "2030-meddelandet" fastställs de övergripande metoderna för EU:s klimat- och energiram för perioden mellan 2020 och 2030 2 . Det sägs i meddelandet att "Ett genomförande av målet för minskningen av växthusgasutsläppen med 40 procent till 2030 skulle kräva ökade energibesparingar på ca 25 procent 2030” 3 , men det sägs också att den exakta ambitionen för den framtida energibesparingspolitiken och de åtgärder som krävs för att den ska kunna genomföras ska fastställas vid översynen av energieffektivitetsdirektivet. Utgångspunkten ska vara den analys som ligger till grund för 2030-ramen samt målen för växthusgasutsläppen och användningen av förnybara energikällor som föreslås i 2030-meddelandet.
2.Lärdomar och problemformulering
4.EU:s primärenergiförbrukning ökade från 1618 Mtoe år 2000 till 1 721 Mtoe år 2006 och har sedan dess minskat stadigt. Den finanskris som började 2008 hade en betydande inverkan på efterfrågan på energi, men effekten av effektivitetsvinster (som drevs på av priser och politik) var större. Energieffektiviteten har ökat sedan 2000, och förbättringstakten har varit snabbare sedan 2008. Om de nuvarande trenderna emellertid håller i sig till 2020 kommer ungefär 1/3 av minskningen av energiförbrukningen jämfört med referensåret 2007 att bero på lägre tillväxt än förväntat och ca 2/3 på förbättringar som har gett ökad energieffektivitet.
5.Mellan 2008 och 2012 minskade primärenergiförbrukningen i de flesta medlemsstater. En förändrad nivå på den ekonomiska aktiviteten spelade stor roll för minskningen, liksom förändringar av elproduktionsmixen och industristrukturen. I vissa länder har dessa faktorer tillintetgjorts genom förändringar i förbrukningen (t.ex. ökad genomsnittlig storlek på bostäder).
6.Energieffektivitetspolitiken har utvecklats betydligt under de senaste åren. EU-målet om energibesparingar på 20 % har nu definierats tydligt, vilket ger politisk kraft, vägledning för investerare och en måttstock för framsteg. På europeisk nivå har den mest effektiva politiken hittills varit standarder för produkteffektivitet, bland annat ekodesign och energimärkning av produkter och bilar samt koldioxidlagstiftningen. Direktivet om byggnaders energiprestanda (omarbetad version från 2010) och energieffektivitetsdirektivet från 2012 har potential att ytterligare driva på energieffektiviseringen i EU, förutsatt att de införlivas korrekt av medlemsstaterna. Energieffektivitetsdirektivets långsiktiga potential begränsas dock i viss mån av att vissa av nyckelbestämmelserna upphör att gälla 2020.
7.På nationell nivå rapporterar medlemsstaterna framgångar med olika politiska åtgärder. Enligt den aktuella information som medlemsstaterna lämnade i sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet för 2014 har den nationella politiken stärkts i många medlemsstater, bland annat genom nya åtgärder för att införliva energieffektivitetsdirektivet.
8.Trots dessa framsteg tyder analysen på att det med dagens takt ändå kommer att fattas en till två procentenheter upp till EU:s energieffektivitetsmål att spara 20 procent energi till 2020.
9.Olika analyser som sträcker sig bortom 2020, bland annat från IEA och Fraunhofer ISI, tyder på att den gällande politiska ramen inte kommer att räcka för att utnyttja hela potentialen för energibesparingar. Även i den konsekvensbedömning som åtföljer 2030-meddelandet klargörs det att nuvarande politik (”referensscenariot 2013” 4 ) inte skulle säkra en kostnadseffektiv övergång till en koldioxidsnål ekonomi, med besparingar på endast 21 procent till 2030 jämfört med prognoserna.
10.Huvudskälet till att 2020-målet sannolikt inte kommer att uppnås trots den mer positiva utvecklingen under den senaste tiden är att medlemsstaterna inte satsar tillräckligt på att införliva den gällande lagstiftningsramen. När det gäller perspektivet efter 2020 utformades vissa av de viktigaste politiska verktygen för tidsramen fram till 2020 och ger därför inte långsiktiga incitament för att investera i energieffektivitet. Vidare kvarstår fortfarande betydande hinder för energieffektivisering, även med gällande regler.
11.På grund av dessa underliggande drivkrafter blir det allmänna problemet att potentialen för kostnadseffektiva energibesparingar (på både kort och lång sikt) inte utnyttjas till fullo och att energieffektiviseringen därför inte bidrar tillräckligt till EU:s energipolitiska mål. Detta innebär följande: a) stor efterfrågan på energi ökar EU:s beroende av energiimport, främst importen av gas, b) den outnyttjade potentialen för energieffektivisering gör energipriserna mindre överkomliga och gör EU:s ekonomi mindre konkurrenskraftig, c) stor efterfrågan på energi gör det dyrare att gå över till en koldioxidsnål ekonomi eftersom många energieffektiviseringsåtgärder är bland de billigaste alternativen för att minska utsläppen av växthusgaser.
3.Subsidiaritet
12.Medlemsstaterna står i centrum för genomförandet av energieffektivitetspolitiken, och ingripanden från EU:s sida bör vara väl målinriktade och stödja medlemsstaternas åtgärder. EU har sin roll på följande områden: a) fastställa ett gemensamt ramverk som skapar en grund för sammanhängande och ömsesidigt förstärkande mekanismer samtidigt som medlemsstaterna ansvarar för att införa medlen för att uppnå de överenskomna medlen, b) skapa en plattform för utbyte av bästa praxis och för att stimulera kapacitetsuppbyggnad, c) införa minimikrav inom områden där det finns risk för snedvridningar av den inre marknaden om medlemsstaterna vidtar individuella åtgärder, d) använda EU-instrument för att främja energieffektivitet, t.ex. genom finansiering.
4.Tillämpningsområde och mål
13.Det övergripande målet är att säkra att energieffektivitet bidrar till ett konkurrenskraftigt, hållbart och säkert energisystem i EU.
14.De särskilda målen är följande:
-Att enas om vad som krävs för att nå energieffektivitetsmålet 20 procent till 2020 och därmed förse relevanta aktörer med information om vilka åtgärder som behöver vidtas på kort sikt,
-Att enas om energieffektivitetspolitikens ambitionsnivå på lång sikt och därmed öka förutsägbarheten och säkerheten för medlemsstater och investerare.
5.Politiska alternativ och tillvägagångssätt
15.Följande politiska alternativ för att klara att uppfylla 2020-målet kan övervägas:
a.Ingen åtgärd.
b.Ny primärlagstiftning som fastställer bindande nationella mål eller ytterligare bindande åtgärder.
c.Skärpt tillämpning av befintlig politik.
Alternativ a förkastas före närmare analys eftersom 2020-målet inte skulle uppnås helt och därmed inte heller de fördelar som är förknippade med målet.
16.När det gäller analys av den optimala energibesparingsnivån till 2030 modellerades fem scenarier med en stegvis ökning av insatserna för energieffektivisering inom alla sektorer som är mål för nuvarande politik. Genom att jämföra resultaten av scenarierna med referensfallet bedömdes konsekvenserna av dessa insatser för energisystemen (inbegripet leveranssäkerhetsaspekter), konkurrenskraften och hållbarheten både 2030 och 2050. Med de båda scenarierna uppnås i 2030: 27,4 %, 28,3 %, 29,.3 %, 30,7 %, 35,0 % respektive 39,8 % besparingar jämfört med PRIMES 2007-baslinjen och kallas därför nedan EE25, EE28, EE30, EE35 respektive EE40. Analysen bygger på och är helt förenlig med den konsekvensanalys som åtföljer 2030-meddelandet, inklusive 40 procent minskning av utsläppen av växthusgaser och en andel på (minst) 27 procent förnybar energi av den slutliga energiförbrukningen som de bindande mål för 2030 som kommissionen föreslår. Analysen tar hänsyn till de framsteg medlemsstaterna gör mot sina nationella mål enligt energieffektivitetsdirektivet. .
17.När det gäller alternativen för energieffektivitetsramens form efter 2020 identifieras följande alternativ:
a.Ingen åtgärd. Detta innebär att det inte skulle finnas något energieffektivitetsmål efter 2020.
b.Vägledande EU-mål i kombination med specifika EU-åtgärder. Detta skulle vara en fortsättning på den gällande ramen.
c.Bindande EU-mål i kombination med specifika EU-åtgärder. Detta skulle motsvara den strategi kommissionen föreslagit i 2030-meddelandet om förnybara energikällor.
d.Bindande mål för medlemsstaterna i kombination med EU-politik enbart för områden kopplade till den inre marknaden.
18.Oavsett möjliga måls karaktär och nivå måste det dessutom övervägas hur målet ska formuleras. Följande alternativ för målformulering beskrivs:
a.Förbrukningsmål
b.Intensitetsmål
c.Hybridstrategi
6.Konsekvensanalys och slutsatser
Politiska alternativ för att 2020-målet ska kunna uppfyllas
19.För 2020 visar konsekvensanalysen att en korrekt tillämpning av den gällande politiska ramen skulle vara både nödvändig och tillräcklig för att nå målet. Däremot skulle förslag på ny lagstiftning sannolikt inte leda till någon större ökning av möjligheterna att nå målet på grund av den minimitid som krävs för att genomföra den normala lagstiftningsprocessen och införlivandet i nationell lagstiftning.
Analys av den optimala ambitionsnivån för 2030
20.När det gäller konsekvenser för energisystemet, bland annat leveranssäkerheten, visar alla scenarier att energieffektivitetspolitik ger en påtaglig minskning av energiförbrukningen (både primärförbrukning och den slutliga förbrukningen) och minskar energiintensiteten. De olika politiska scenarierna visar vissa skillnader när det gäller förbrukningen av olika primärenergikällor.
21.Energieffektivitet har stor inverkan på leveranssäkerheten och särskilt på gasimportens nivå. Nettominskningar av importen av energi innebär besparingar i importkostnaderna för fossila bränslen. För scenarierna EE27, EE28 och EE29 kan besparingarna i fråga om importkostnader för fossila bränslen under perioden 2011–2030 uppgå till mellan 285 och 346 miljarder euro. För de mer ambitiösa målen på 30 % energibesparingar och mer kan besparingarna uppgå till mellan 395 och 549 miljarder euro.
22.När det gäller ekonomiska konsekvenser ökar energisystemkostnaderna i alla scenarier jämfört med referensscenariot. Ökad energieffektivitet leder till genomsnittliga årliga (2011-2030) energisystemkostnader i olika politiska scenarier på mellan 0,01 och 0,8 procentenheter av BNP över referensscenariot. Ökningarna i absoluta värden (årsgenomsnitt för perioden 2011–2030) ligger mellan 2 och 114 miljarder euro.
23.En allmän förskjutning pågår av kostnadsstrukturen med minskade energiköp och ökade kapitalkostnader och direktinvesteringar i energieffektivitet. Investeringskostnaderna ökar kraftigt i alla scenarier men mest i de ambitiösare scenarierna liksom inom bostads- och tjänstesektorerna.
24.Förändringarna av elpriset jämfört med referensvärdet är mycket små 2030, från 1 till 3 procent för år 2030. Priset på utsläppsrätter skiljer sig påtagligt mellan de olika scenarierna, vilket återspeglar energieffektivitetens stora betydelse för utsläppsminskningarna inom de sektorer som omfattas av handeln med utsläppsrätter (genom minskad efterfrågan på el) och det faktum att energieffektivitet ger betydande minskningar inom den sektor som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter. Ju högre ambitionsnivå för scenarierna, desto mer övertar EE-politiken både kostnader och incitament för minskning av växthusgasutsläppen för själva ETS-systemet.
25.BNP-konsekvenserna av de scenarier som minskar utsläppen av växthusgaser med 40 procent och ökar energieffektiviteten kan antingen vara (svagt) negativa eller (mer) positiva, beroende på den teoretiska strategin och de antaganden som följer av denna). Den viktigaste drivkraften är investeringarnas storlek. Vid general equilibrium-modellering leder utträngningseffekten till negativa resultat. Om det inte antas att resurserna för närvarande utnyttjas fullt ut är inverkan på BNP positiv.
26.När det gäller sociala konsekvenser beror den övergripande inverkan på nettosysselsättningen i likhet med BNP på många antaganden. Generellt påverkas sysselsättningen positivt genom att intäkterna från handeln med utsläppsrätter används för att sänka arbetskostnaderna. Analysen tyder på att sysselsättningen generellt påverkas positivt i scenarier med en mer ambitiös energieffektivitetspolitik, vilket återspeglar den betydande potentialen för att skapa arbetstillfällen inom dessa områden (främst byggbranschen) – varvid effekternas omfång beror på den teoretiska metoden.
27.Energiprisernas överkomlighet för hushållen påverkas inte i någon betydande grad (jämfört med referensscenariot) i scenarier med energibesparingar upp till 28 procent (både ur ett 2030- och ett 2050-perspektiv). I de mest ambitiösa scenarierna (och tydligast i 2050-perspektivet) ökar andelen energirelaterade kostnader för hushållen något eftersom förbättringar av energieffektiviteten oftast kräver investeringar, vilket leder till ökade kapitalkostnader i sådana scenarier.
28.När det gäller hållbarhet (och förenlighet med målen för energi- och klimatramen för 2030) visar alla scenarier (förutom EE40) minskade utsläpp av växthusgaser 2030 i linje med de utsläppsmål som förslås i 2030-meddelandet och i stort sett i linje med den däri föreslagna uppdelningen av utsläppsminskningen (2030) på sektorer som omfattas av respektive inte omfattas av handeln med utsläppsrätter. Alla scenarier innefattar målet att minska koldioxidutsläppen. Alla scenarier är förenliga med målet (minst) 27 procent förnybara energikällor.
29.Balansen mellan minskningen av växthusgasutsläppen inom olika ekonomiska sektorer förändras inte mellan scenarierna eftersom energieffektivitetspolitikens sammansättning inte skiljer sig mellan scenarierna (den följer alltid den gällande lagstiftningens logik; den enda förändringen är att ambitionsnivån ökar). De kraftigaste minskningarna kommer inom elproduktionssektorn (med handeln med utsläppsrätter som drivkraft, såsom föreslås i 2030-ramen) samt inom bostads- och tjänstesektorerna (eftersom de viktigaste energieffektivitetsåtgärderna riktar sig specifikt mot dessa båda sektorer).
Arkitektur för den politiska ramen för 2030
30.När det gäller den rättsliga karaktären av eventuella framtida energieffektivitetsmål visar analysen att ett enbart vägledande mål skulle vara ekonomiskt effektivt och förenligt med ramen för energi- och klimatpolitiken 2030. Nationella bindande mål skulle inte vara samstämmiga med den föreslagna ramen för energi- och klimatpolitiken. Det är osäkert hur effektiva de skulle vara och vilken ekonomiska effekt de skulle ha. Ett alternativ är att inte föreslå något mål, men detta skulle innebära att den politiska ramen för perioden efter 2020 inte skulle ge de fördelar målet hittills har inneburit, dvs. att fungera som ett mått för att följa framsteg och anpassa politiken, en fingervisning till berörda aktörer om den politiska inriktningen och en utgångspunkt för ytterligare politiska åtgärder.
31.Oavsett hur ett mål formuleras bör hänsyn tas till den ekonomiska utvecklingen när man utvärderar framstegen mot målet.
Finansiering
32.Betydande förbättringar av energieffektiviteten kräver betydande investeringar, och dessa måste huvudsakligen utgöras av privat finansiering. Den företagsekonomiska drivkraften för att investera i energieffektivitet måste därför bli mer uppenbar för finanssektorn. Detta kommer att kräva ett antal åtgärder. Bland annat behöver ett tillförlitligt förfarande införas för att mäta och kontrollera energibesparingar, standarder behöver utarbetas för investeringar i energieffektivitet och tekniskt stöd behövs för att göra energieffektivitetsprojekt godtagbara för bankerna.
Översiktstabell med nyckelresultat för modelleringen för 2030 (om inget annat anges)
|
Referens |
GHG40 |
EE 27 |
EE 28 |
EE 29 |
EE 30 |
EE 35 |
EE 40 |
|||||||||||||||||||||||||||
|
Scenariernas huvuddrag |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Minskning av växthusgasutsläpp jämfört med 1990 |
-32,4. |
-40,6. |
-40,1. |
-40,2. |
-40,1. |
-40,1. |
-41,1. |
-43,9. |
||||||||||||||||||||||||||
|
Andel förnybar energi - totalt |
24,4. |
26,5. |
27,8. |
27,7. |
27,7. |
27,7. |
27,4. |
27,4. |
||||||||||||||||||||||||||
|
Energibesparingar till 2030 (i procent, utvärderat i förhållande till 2007 års referensvärde för prognoserna för primär energiförbrukning) |
21,0 % |
25,1 % |
27,4 % |
28,3 % |
29,3 % |
30,7 % |
35,0 % |
39,8 % |
||||||||||||||||||||||||||
|
KONSEKVENSER FÖR ENERGISYSTEMET |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Bruttoinlandsenergiförbrukning (Mtoe) |
1611 |
1534 |
1488 |
1470 |
1450 |
1422 |
1337 |
1243 |
||||||||||||||||||||||||||
|
- Andel fasta bränslen |
10,8 |
10,1 |
9,9 |
10,4 |
10,8 |
11,3 |
12,9 |
12,4 |
||||||||||||||||||||||||||
|
- Andel olja |
32,3 |
32,8 |
32,4 |
32,6 |
32,7 |
33 |
34,2 |
36,2 |
||||||||||||||||||||||||||
|
- Andel naturgas |
24,6 |
22,5 |
22,5 |
21,9 |
21,5 |
21 |
19,2 |
18,5 |
||||||||||||||||||||||||||
|
- Andel kärnkraft |
12,5 |
13,1 |
12,7 |
12,8 |
12,7 |
12,5 |
11,8 |
11,1 |
||||||||||||||||||||||||||
|
- Andel förnybara energikällor |
19,9 |
21,6 |
22,6 |
22,4 |
22,3 |
22,3 |
22 |
22,1 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Energiintensitet (2010=100) |
67 |
64 |
62 |
61 |
61 |
59 |
56 |
52 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Bruttoelproduktion (TWh) |
3664 |
3532 |
3469 |
3461 |
3423 |
3336 |
3080 |
2804 |
||||||||||||||||||||||||||
|
FÖRSÖRJNINGSTRYGGHET |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Importberoende |
55,1 |
53,6 |
53 |
53 |
52,6 |
52,8 |
53,5 |
54,4 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Nettoenergiimport (2010=100) |
96 |
89 |
86 |
85 |
83 |
82 |
78 |
74 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Nettoimport av gas (2010=100) |
105 |
91 |
88 |
84 |
81 |
78 |
67 |
60 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Besparingar i importutgifter för fossila bränslen jämfört med referensscenariot (10 miljarder euro) (kumulativt 2011–30) |
ej tillämpligt |
-190 |
-285 |
-311 |
-346 |
-395 |
-503 |
-549 |
||||||||||||||||||||||||||
|
MILJÖKONSEKVENSER |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Minskning av växthusgasutsläpp inom sektorer som omfattas av utsläppshandel jämfört med 2005 |
-36,1 |
-43,3 |
-45,3 |
-44,4 |
-43,3 |
-42,2 |
-41,8 |
-45,6 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Minskning av växthusgasutsläpp inom sektorer som inte omfattas av utsläppshandel jämfört med 2005 |
-20,3 |
-30,5 |
-27,6 |
-28,7 |
-29,5 |
-30,5 |
-32,9 |
-35,3 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Referens |
GHG40 |
EE 27 |
EE 28 |
EE 29 |
EE 30 |
EE 35 |
EE 40 |
|||||||||||||||||||||||||||
|
SYSTEMKOSTNADER |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Totala systemkostnader, årligt genomsnitt 2011–30 (miljarder euro) |
2067 |
2069 |
2069 |
2074 |
2082 |
2089 |
2124 |
2181 |
||||||||||||||||||||||||||
|
jämfört med referens (miljarder euro) |
+1 |
+2 |
+7 |
+15 |
+22 |
+57 |
+114 |
|||||||||||||||||||||||||||
|
Totala systemkostnader i procent av BNP, årligt genomsnitt 2011–30 (miljarder euro) |
14,30 % |
14,31 % |
14,31 % |
14,35 % |
14,40 % |
14,45 % |
14,69 % |
15,09 % |
||||||||||||||||||||||||||
|
jämfört med referens (miljarder euro) |
+0,01 % |
+0,01 % |
+0,05 % |
+0,11 % |
+0,15 % |
+0,39 % |
+0,79 % |
|||||||||||||||||||||||||||
|
Sammanlagda systemkostnader 2030 (miljarder euro) |
2338 |
2364 |
2361 |
2389 |
2423 |
2455 |
2632 |
2999 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Sammanlagda systemkostnader 2030 i procent av BNP |
14,03 % |
14,18 % |
14,16 % |
14,33 % |
14,53 % |
14,73 % |
15,79 % |
17,99 % |
||||||||||||||||||||||||||
|
ÖVRIGA EKONOMISKA FAKTORER |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Investeringskostnader, årsgenomsnitt 2011-2030 (miljarder euro) |
816 |
854 |
851 |
868 |
886 |
905 |
992 |
1147 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Energiköp, årsgenomsnitt 2011-2030 (miljarder euro) |
1454 |
1436 |
1422 |
1417 |
1411 |
1401 |
1378 |
1365 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Genomsnittspris på el (euro/MWh) |
176 |
179 |
180 |
179 |
178 |
178 |
177 |
182 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Pris på utsläppsrätter (€/t koldioxidekv.) |
35 |
40 |
39 |
35 |
30 |
25 |
13 |
6 |
||||||||||||||||||||||||||
|
MAKROEKONOMISKA MODELLER |
||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Effekter på BNP (förändring i procent i förhållande till referensscenariot) Resultat, först för general equilibrium-modellering och sedan för post-Keynesiansk modellering |
16,766 miljarder euro 16,960 miljarder euro |
ej tillämpligt |
ej tillämpligt |
- 0,13/ +0,75 |
ej tillämpligt |
- 0,22 / +1,06 |
- 0,52 / +2,02 |
- 1,20 / +4,45 |
||||||||||||||||||||||||||
|
Effekter på sysselsättningen (förändring i procent i förhållande till referensscenariot) Resultat, först för general equilibrium-modellering och sedan för post-Keynesiansk modellering |
219 miljoner personer 232 miljoner personer |
ej tillämpligt |
ej tillämpligt |
+1,47 / +0,29 |
ej tillämpligt |
+1,90 / +0,35 |
2,53/+0,62 |
+2,96 / +1,50 |
||||||||||||||||||||||||||
COM(2014) 330.
COM(2014) 15 final.
25 % energibesparingar för målet enligt scenariot med 40 % mindre växthusgasutsläpp motsvarar scenariot GHG40 från konsekvensanalysen i 2030-meddelandet, som kom fram som det mest kostnadseffektiva alternativet att uppnå 40 % mindre växthusgasutsläpp.
EU ENERGY, TRANSPORT AND GHG EMISSIONS TRENDS TO 2050 - REFERENCE SCENARIO 2013 kan erhållas från: http://ec.europa.eu/energy/observatory/trends_2030/ .