23.7.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 242/31

1.1

Kommittén är medveten om och oroad över förekomsten av elektromagnetisk överkänslighet. Det är uppmuntrande att notera att ytterligare betydande forskning pågår för att förstå problemet och dess orsaker. Vi noterar också att vetenskapliga kommittén för nya och nyligen identifierade hälsorisker (SCENIHR – Preliminary opinion on Potential health effects of exposure to electromagnetic fields (EMF), SCENIHR, 29.11.2013 – http://ec.europa.eu/health/scientific_committees/emerging/docs/scenihr_o_041.pdf) har gjort en omfattande analys av denna fråga under de senaste åren och inom kort kommer att färdigställa sitt senaste yttrande, efter omfattande offentligt samråd.

1.2

Såvitt EESK har förstått kommer de viktigaste slutsatserna i denna rapport inte att skilja sig avsevärt från det preliminära yttrandet från 2013, enligt vilket det på det hela taget finns belägg för att exponering för radiofrekvensfält inte orsakar symtom eller påverkar den kognitiva förmågan hos människor. I vetenskapliga kommitténs tidigare yttrande drogs slutsatsen att radiofrekvensfält inte orsakade några negativa effekter på reproduktion och utveckling vid exponeringsnivåer som underskrider gällande gränsvärden. Att nyare human- och djurdata beaktas ändrar inte den bedömningen (Preliminary opinion on Potential health effects of exposure to electromagnetic fields (EMF), SCENIHR, 29.11.2013 – http://ec.europa.eu/health/scientific_committees/emerging/docs/scenihr_o_041.pdf).

1.3

I detta preliminära SCENIHR-yttrande konstaterades också att nya bevis, jämfört med det tidigare yttrandet från 2009, ger tyngd åt slutsatsen att exponering för radiovågor inte har något orsakssamband med symtomen. Man konstaterar att det ofta räcker med att en person tror sig vara exponerad (när han eller hon inte är det) för att utlösa symtomen.

1.4

För att dämpa allmänhetens fortsatta oro och upprätthålla försiktighetsprincipen uppmanar emellertid EESK kommissionen att fortsätta sitt arbete på detta område, särskilt som ytterligare forskning ännu behövs för att samla bevis för eventuella hälsoeffekter vid långvarig exponering, exempelvis mobiltelefonanvändning under mer än 20 år.

1.5

Frågan om allmänhetens uppfattning kvarstår. Vissa personer betraktar förekomsten av elektromagnetiska fält som ett hot – på arbetsplatsen, mot deras familjer och på offentliga platser. Liknande grupper är också oroade över multipel kemisk exponering, utbredd överkänslighet mot livsmedel eller exponering för partiklar, fibrer eller bakterier i miljön. Dessa personer behöver stöd, inte bara för att hantera faktiska sjukdomssymtom utan också sina farhågor beträffande det moderna samhället.

1.6

Kommittén konstaterar att de som lider av elektromagnetisk överkänslighet uppvisar verkliga symtom. Man bör göra insatser för att förbättra deras hälsotillstånd, med fokus på att minska funktionsnedsättningen, såsom beskrivs närmare i Biomedicine and Molecular Biosciences COST Action BM0704 (BMBS COST Action BM0704 Emerging EMF Technologies and Health Risk Management).

2.1

Syftet med detta yttrande är att undersöka de farhågor som grupper i det civila samhället uttrycker beträffande användningen och effekterna av utrustning som sänder ut radiovågor och som används i apparater och tjänster inom industrin och i hemmet som är beroende av trådlös kommunikation. Detta betraktas som relevant av dem som både lider av en ospecificerad rad hälsoproblem och som också har myntat begreppet ”elektromagnetisk överkänslighet” (eller ”elöverkänslighet”) som en definition av och underförstådd orsak till deras symtom.

3.1

Dessvärre, ur deras synvinkel, är den överväldigande medicinska och vetenskapliga uppfattningen att det inte finns några avgörande bevis för en koppling mellan det breda spektrum av symtom som beskrivs som elektromagnetisk överkänslighet och exponering för elektromagnetiska fält eller radiovågor. Således uppger Världshälsoorganisationen (WHO) att alla granskningar som hittills har gjorts visar att exponering som underskrider de rekommenderade gränsvärdena i 1998 års riktlinjer om elektromagnetiska fält från Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning (ICNIRP), som täcker hela frekvensområdet från 0 till 300 GHz, inte orsakar några kända negativa effekter på hälsan (WHO: http://www.who.int/peh-emf/research/en/). Ändå fortsätter aktivistorganisationer i flera länder att genom kampanjer kräva större erkännande av det uppfattade problemet och mer förebyggande och avhjälpande åtgärder beträffande styrkan hos och förekomsten av källor till elektromagnetiska fält. Sådana organisationer betraktar avsaknaden av åtgärder från myndigheternas sida som i bästa fall bekvämlighet eller i sämsta fall som en del av en bredare konspiration under påverkan av statliga, kommersiella eller utländska intressen som är ovilliga att ta itu med de omfattande anpassningar som skulle krävas om man skulle dämpa eller begränsa ”WiFi” (eller annan elektrisk utrustning).

3.2

EU har både före och efter rådets rekommendation om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz–300 GHz) (rådets rekommendation 1999/519/EG) från 1999 arbetat aktivt med denna fråga och sökt bästa möjliga vetenskapliga och medicinska råd, som har lagts fram av en rad arbetsgrupper samt av kommissionens vetenskapliga kommitté för nya och nyligen identifierade hälsorisker (SCENIHR). Detta har resulterat i en strid ström av analyser, ståndpunktsdokument och yttranden som avspeglar hur allvarligt myndigheterna, läkarkåren och forskarsamhället ser på denna fråga.

3.3

Detta är inte bara ett europeiskt problem. I november 2014 stod kommissionen värd för den 18:e årliga konferensen om global samordning av RF-meddelanden om forskning och hälsopolitik, där man granskade den omfattande globala forskningen på detta område. Hittills har dessa vetenskapliga yttranden inte gett upphov till någon vetenskaplig grund för en översyn av gränsvärdena för exponering (grundläggande begränsningar och referensnivåer) i rådets rekommendation 1999/519/EG. Kommissionen medger dock att de grundläggande data som finns för att bedöma vissa risker fortfarande är begränsade, särskilt för långvarig, lågintensiv exponering, vilket gör att det behövs mer forskning.

3.4

De som lider av elektromagnetisk överkänslighet fortsätter att hävda att både medlemsstaternas och EU:s åtgärder beträffande deras problem långt ifrån motsvarar det som de anser vara nödvändigt. De flesta folkhälsomyndigheter håller dock inte med (t.ex. brittiska National Health Service – se http://www.nhs.uk/Conditions/Mobile-phone-safety/Pages/QA.aspx#biological-reasons). Det stora flertalet oberoende försök har hittills visat att de som själva beskriver sig som elöverkänsliga inte kan skilja mellan exponering för verkliga eller falska (dvs. inga) elektromagnetiska fält. ”Dubbelblinda” försök tyder på att personer som rapporterar elektromagnetisk överkänslighet inte kan upptäcka förekomsten av elektromagnetiska fält och är lika benägna att rapportera ohälsa efter nollexponering som efter exponering för verkliga elektromagnetiska fält (British Medical Journal 332 (7546): 886–889).

3.5

Detta syftar dock inte till att förneka förekomsten av de symtom som tillskrivs elektromagnetisk överkänslighet. Uppenbarligen diagnostiserar många människor sig själva med en rad skilda hälsoproblem som de kopplar till elektromagnetiska fält. Den andel av befolkningen som hävdar att de har denna diagnos varierar avsevärt mellan medlemsstaterna. WHO konstaterar att det inte finns några tydliga diagnoskriterier för eletromagnetisk överkänslighet, och att det inte finns någon vetenskaplig grund för att koppla symtom på elektromagnetisk överkänslighet till exponering för elektromagnetiska fält. Dessutom är elektromagnetisk överkänslighet inte en medicinsk diagnos, och det är inte heller tydligt att det utgör ett enda medicinskt problem (WHO: Electromagnetic fields and public health http://www.who.int/peh-emf/publications/facts/fs296/en/).

3.6

Däremot har elektromagnetiska fälts värmepåverkan på människokroppen varit fastställd i över 100 år, och som tidigare nämnts finns det både rekommendationer från Europeiska unionens råd om elektromagnetiska fält och internationella normer för strålskydd, som regelbundet ses över. På EU-nivå har man antagit följande rättsliga instrument på området elektromagnetiska fält:

3.7

När det gäller forskning konstaterar kommittén att kommissionen sedan år 2000 utöver sitt aktiva engagemang i denna fråga har tillhandahållit finansiering på 37 miljoner euro till forskning om elektromagnetiska fält och mobiltelefoner.

3.8

EESK har uttryckt sina farhågor beträffande dessa frågor både i de yttranden som lagts fram om dessa bestämmelser och under utarbetandet av dessa yttranden, och har förespråkat att man ska minimera exponeringen för icke-joniserande strålning. De som lider av elektromagnetisk överkänslighet kännetecknas dock av att de hänför sina symtom till elektromagnetiska fält vid styrkor som klart underskrider de tillåtna gränsvärdena.