MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin /* COM/2014/0168 final */
1. Inledning
1.1
Ekonomisk bakgrund Den ekonomiska
och finansiella krisen har påverkat finanssektorns förmåga att kanalisera
kapital till realekonomin, framför allt när det gäller långsiktiga
investeringar. Ett starkt beroende av bankförmedling i kombination med minskad
utlåning från bankerna och sämre förtroende hos investerarna har minskat
tillgången på finansiering i alla sektorer av ekonomin. Unionen har agerat
beslutsamt för att vända utvecklingen och återskapa förutsättningarna för
hållbar tillväxt och investeringar. Offentliga finanser har konsoliderats och
förfaranden har införts för en bättre samordning av budgetpolitik och ekonomisk
politik. Europeiska centralbanken (ECB) har vidtagit kraftfulla åtgärder för
att återskapa förtroendet för marknaderna. Inrättandet av bankunionen bidrar
till att minska den finansiella fragmenteringen och återskapa förtroendet för
euroområdet. För att utnyttja
dessa förbättringar krävs långsiktiga investeringar som stöder en smart, hållbar
tillväxt som gynnar alla. Finanssystemets förmåga att kanalisera medel till
långsiktiga investeringar kommer att bli avgörande för att säkerställa att
Europas tillväxt är hållbar. 1.2 Behovet
av långsiktig finansiering Långsiktig
finansiering har vissa centrala egenskaper[1]:
Den finansierar produktiv
verksamhet som främjar tillväxt genom lägre kostnader och diversifierade
produktionsmedel och genom att skapa arbetstillfällen på ett smart och
hållbart sätt som gynnar alla.
Den präglas av tålamod
eftersom investerarna är intresserade av investeringarnas långsiktiga
avkastning och långsiktiga vinster, snarare än kortsiktiga
kursfluktuationer. Detta långsiktiga perspektiv motverkar
konjunktursvängningar och främjar finansiell stabilitet.
Den präglas av engagemang eftersom
investerarna i sina strategier beaktar långsiktiga aspekter, t.ex.
miljöfrågor, sociala frågor och frågor som gäller företagsstyrning.
Infrastruktur
samt små och medelstora företag är två viktiga faktorer för att skapa hållbar
tillväxt. Infrastruktur av hög kvalitet ökar produktiviteten i den övriga
ekonomin, vilket möjliggör tillväxt och bidrar till en sammanlänkad inre
marknad. Investeringsbehoven för EU:s transport‑, energi- och telekomnät
beräknas till en biljon euro under perioden fram till 2020.[2] Det
kommer även att behövas betydande investeringar i humankapital[3] och inom
forskning och utveckling, ny teknik och innovation inom ramen för Europa
2020-strategin samt klimat- och energipaketet för 2030[4]. Små
och medelstora företag svarar för två tredjedelar av sysselsättningen och
nästan 60 % av mervärdet i EU. De bidrar i betydande omfattning till
BNP-tillväxten genom sin allmänna betydelse, sin innovationsförmåga och
möjligheterna att växa och skapa sysselsättning. Det klimat av
osäkerhet och ovilja att ta risker som har uppstått genom den finansiella och
ekonomiska krisen har präglat såväl utbudet som efterfrågan på finansiering. På
efterfrågesidan märks detta på en minskad efterfrågan från små och medelstora
företag, offentlig-privata partnerskap och andra investeringsprojekt som kräver
långsiktig finansiering, vilket resulterar i en för låg nivå för långsiktiga
investeringar och långsiktig finansiering. På utbudssidan har krisen ökat
oviljan att ta risker, vilket har lett till en prioritering av likviditet som,
tillsammans med minskad utlåning från bankerna, har försämrat ekonomins förmåga
att på egen hand få fram finansiering med långa löptider. Den alltför låga
nivån på långsiktig finansiering är också ett tecken på marknadsmisslyckanden
och bristande effektivitet i förmedlingskedjan.[5] Det är mycket
viktigt att Europa tar itu med dessa problem. Ekonomins kapacitet att erbjuda
långsiktig finansiering för att stärka konkurrenskraften hos Europas industri
och näringsliv är beroende av dess förmåga att kanalisera besparingar genom en
öppen, säker och konkurrenskraftig finanssektor. Därför är investerarnas
rättssäkerhet och förtroende särskilt viktiga. 1.3 Grönbok
och offentligt samråd om långsiktig finansiering Den 25 mars 2013
antog Europeiska kommissionen en grönbok om långsiktig finansiering. Grönboken startade en bred
debatt om de olika faktorer som främjar den europeiska ekonomins förmåga att
dra till sig de medel den behöver för att fortsätta och påskynda
återhämtningen. Syftet med dokumentet var att undersöka hur man bättre kunde
kanalisera regeringarnas, företagens och hushållens besparingar mot långsiktiga
investeringsbehov. Samrådet
om grönboken mottogs mycket positivt av intressenterna, och 292 svar kom in
från alla delar av ekonomin[6].
En stor majoritet av de berörda aktörerna höll med om att det finns behov av
att utöka källorna till långsiktig finansiering i Europa, samtidigt som de
erkände att bankerna även i fortsättningen kommer att spela en viktig roll,
framför allt för små och medelstora företag. Vikten av att ha väl utformade och
stabila regler underströks som något mycket viktigt, samtidigt som många
aktörer också ville se en bättre kalibrering av regleringsreformen så att den i
större utsträckning inriktas på långsiktiga finansieringsmål. 1.4 Andra
europeiska och internationella politiska initiativ Debatten om
långsiktig finansiering har uppmärksammats på europeisk och internationell
nivå. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén inrättade en högnivågrupp som
offentliggjorde sin rapport om små och medelstora företag samt infrastruktur i
december 2013[7].
Europaparlamentet antog den 26 februari 2014 en resolution[8] om
långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin. Resolutionen omfattar många
av de frågor som tas upp i detta meddelande. På
internationell nivå undertecknade G20 i september 2013 en arbetsplan om
investeringsfinansiering[9]
och inrättade en arbetsgrupp för att arbeta vidare med frågan om långsiktig
finansiering. Dessutom har OECD utvecklat högnivåprinciper för institutionella
investerare som deltar i långsiktig finansiering.[10] *** Mot ovanstående
bakgrund och med samrådet om grönboken som grund redovisas i detta meddelande
ett antal konkreta åtgärder. Att utveckla och diversifiera finansieringen av
långsiktiga investeringar är en komplicerad uppgift med flera dimensioner där
det inte finns någon enkel eller ”magisk” lösning utan snarare en uppsättning
svar och initiativ. De åtgärder som föreslås i meddelandet fokuserar på att i)
mobilisera privata källor till långsiktig finansiering, ii) utnyttja offentlig
finansiering bättre, iii) utveckla kapitalmarknader, iv) förbättra de små
och medelstora företagens tillgång på finansiering, v) söka privat finansiering
av infrastruktur och vi) stärka den allmänna miljön för hållbar finansiering. Tillsammans
med detta meddelande lägger kommissionen i dag också fram följande:
Ett
förslag till översyn av direktivet om tjänstepensionsinstitut för att
stödja en fortsatt utveckling av tjänstepensioner, en viktig långsiktig
institutionell investerare i EU.
Ett
meddelande om gräsrotsfinansiering (crowdfunding), en växande
finansieringskälla för små och medelstora företag.
2. Mobilisering
av privata källor till långsiktig finansiering
Stöd från en
ansvarfull utlåning från banker och främjande av andra finansieringskällor än
banker, till exempel institutionella investerare inklusive försäkringsbolag,
pensionsfonder, traditionella eller alternativa investeringsfonder, nationella
fonder eller stiftelser är av avgörande betydelse. Även om bankerna kommer att
fortsätta spela en viktig roll är en diversifiering av finansieringen viktig på
kort sikt för att förbättra tillgången på kapital, men också på lång sikt för
att hjälpa den europeiska ekonomin att klara framtida kriser bättre. Banker
Enligt
kapitalkravsförordningen (CRR) och det fjärde kapitalkravsdirektivet (CRD IV)[11] som
införs från och med januari 2014 ska bankerna hålla större kapitalreserver,
vilket ökar deras förmåga att absorbera potentiella förluster. Kommissionen
kommer att göra en utvärdering av CRR-kravens lämplighet för långsiktig
finansiering i två steg 2014 och 2015. Bankerna
kommer också att omfattas av nya krav på likviditetsförvaltning för att de ska
kunna absorbera plötsliga likviditetsstörningar. Samtidigt som detta skulle
skapa ökat förtroende för finanssystemet, anses det också att skärpta
likviditetsregler kunde påverka bankernas möjligheter att bevilja lån med långa
löptider. I samband med införandet av likviditetstäckningskvoten (LCR, en
likviditetskvot med en horisont på en månad) i EU och de pågående
internationella diskussionerna om hur den stabila nettofinansieringskvoten
(NSFR, en likviditetskvot med en horisont på ett år) ska utformas är det
viktigt att hitta rätt balans mellan att stärka banksektorns motståndskraft mot
likviditetsstörningar och undvika överdrivna restriktioner för
löptidstransformering som avskräcker från långsiktig finansiering[12]. CRR
möjliggör dessutom ett infasat genomförande av LCR och en lång
observationsperiod innan det kan komma ett lagstiftningsförslag om NSFR. Bankreformerna
och framför allt bankunionen är avgörande för att återställa förtroendet för
finanssektorn och minska den nuvarande fragmenteringen av marknaden som framför
allt drabbar finansieringen av små och medelstora företag. När väl dessa
reformer har genomförts kommer låntagare och investerare att kunna dra nytta av
en större och djupare marknad som är bättre reglerad och övervakad. Förslaget
om en europeisk strukturell bankreform[13]
är också viktigt, eftersom det syftar till att skydda centrala finansaktiviteter,
till exempel utlåning till realekonomin, genom att skilja dessa från riskfylld
spekulation. Det skulle också stoppa inlåningens nuvarande korssubventionering
av spekulationsaktiviteter och därmed öka bankernas vilja att låna ut till
realekonomin. Åtgärder
Kommissionen
kommer att utarbeta rapporter om lämpligheten för CRR-kraven i samband med
långsiktig finansiering till 2014[14]
och 2015[15].
När kommissionen utarbetar den
delegerade akten om LCR[16]
(som väntas komma under första halvåret 2014) och i samband med
slutkalibreringen av NSFR[17]
ska behovet av att inte i onödan begränsa bankernas långsiktiga
finansiering uppmärksammas särskilt. Dessutom bör övervakningsperioden i
CRR utnyttjas fullt ut för att justera och ta itu med eventuella icke
avsedda konsekvenser av de nya likviditetsreglerna för långsiktiga
investeringar.
Försäkringsbolag
Institutionella
investerare såsom försäkringsbolag är lämpliga leverantörer av långsiktig
finansiering. Samtidigt som deras investeringar i mindre likvida tillgångar
såsom infrastrukturtillgångar har minskat, har sökandet efter högre
avkastningar i lågräntemiljöer ökat deras intresse för sådana tillgångar. Genom
Solvens II[18],
som ska träda i kraft den 1 januari 2016, upphävs vissa investeringshinder som
för närvarande finns i medlemsstaterna, framför allt för mindre likvida
tillgångsklasser. Försäkringsbolagen kommer att få rätt att investera i alla
typer av tillgångar enligt aktsamhetsprincipen, vilket innebär att de ska kunna
”identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera”[19]
riskerna i samband med sådana tillgångar. En
del hävdar att en förstärkning av kapitalkraven för att fånga upp alla
kvantifierbara risker, inklusive marknadsrisk (som inte beaktades i det
tidigare regelverket Solvens I) kan påverka försäkringsbolagens
investeringsbeteende och långsiktiga strategi som institutionella investerare.[20]
Kommissionen bad därför Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten
(Eiopa) i september 2012 undersöka om kapitalkravens kalibrering och utformning
behövde justeras, men utan att påverka systemets effektivitet vad gäller
aktsamhet, framför allt vad gäller investeringar i infrastruktur, små och
medelstora företag och sociala företag (inklusive värdepapperisering av skulder
i detta syfte). Eiopas analys kom i december 2013.[21] Den
innehöll förslag på kriterier för att definiera värdepapperisering av god
kvalitet och utforma en mer förmånlig behandling av sådana instrument genom att
sänka motsvarande stressfaktorer.[22]
Detta är ett viktigt steg i det bredare uppdraget att främja en hållbar marknad
för värdepapperisering (se avsnitt 4 om värdepapperisering).
Kommissionen kommer att beakta den senaste rapporten från Eiopa när den
utformar de relevanta delegerade akterna för Solvens II, inklusive eventuell
anpassning av behandlingen av tillgångsklasser förutom värdepapperisering
(infrastruktur, små och medelstora företag och sociala företag) enligt det
ursprungliga uppdraget till Eiopa. Dessutom
kommer det andra Omnibus-direktivet[23]
att införa åtgärder i Solvens II som är särskilt utformade för att stärka
befintliga incitament för att matcha långfristiga ansvarsförbindelser med
långfristiga tillgångar och behålla dem till dess de förfaller. Förteckningen
över tillgångar som kan komma i fråga för denna matchningsmekanism har breddats
för att inkludera viktiga långfristiga investeringar såsom obligationer som
avser infrastrukturprojekt. Åtgärder
Kommissionen har för avsikt att
senast i september 2014 anta den delegerade akten för Solvens II,
inklusive ett antal incitament för att stimulera försäkringsbolagens
långsiktiga investeringar.
Pensionsfonder
Pensionsfonder
är institutionella investerare med långfristiga ansvarsförbindelser. De har
därför kapacitet att vara ”tålmodiga” investerare. Kommissionen ser positivt på
att pensionsfonderna i allt högre grad söker sig till alternativa investeringar
såsom riskkapital och infrastruktur för att diversifiera portföljerna och få
högre avkastning[24].
Förslaget till direktiv om tjänstepensionsinstitut (IORP 2) som antogs i
dag skulle kunna bidra till mer omfattande långsiktiga investeringar från
tjänstepensionsfondernas sida genom att begränsa medlemsstaternas möjligheter
att införa restriktioner för vissa typer av sådana investeringar. Förutom
tjänstepensionsfonderna kan även individuella pensionsprodukter främja
långsiktiga investeringar. I november 2012 bad kommissionen Eiopa utarbeta
tekniska råd för utveckling av europeiska ramar för verksamheten i och
tillsynen över individuella pensionssystem.[25]
Det skulle ge möjlighet att mobilisera mer besparingar för att finansiera
långsiktiga investeringar och därmed främja såväl adekvata pensionsinkomster
som ekonomisk tillväxt. Eiopa ombads undersöka minst två strategier: i) att
utveckla gemensamma regler för att möjliggöra gränsöverskridande verksamhet för
individuella pensionssystem, eller ii) utveckla en tjugonionde ordning genom
vilken EU-reglerna inte ersätter nationella regler utan kompletterar dem. Eiopa
lade i februari 2014 fram en preliminär rapport om individuella pensionsprodukter. Åtgärder
Under
första halvåret 2014 kommer kommissionen att framställa en begäran om råd
till Eiopa i syfte att skapa en inre marknad för individuella pensioner
och därigenom eventuellt mobilisera mer individuella pensionsbesparingar
för långsiktig finansiering.
Privata
sparkonton Grönbokens förslag om att
undersöka olika sätt att öka gränsöverskridande flöden av besparingar, bland
annat genom införandet av ett EU-sparkonto som erbjuder en standardiserad ram
för att uppmuntra sparare att bidra till långsiktig finansiering, fick visst
stöd från intressenterna. För att införa en sådan modell skulle man först
behöva se på nationella modeller och undersöka frågor som gäller lönenivåer, nationella
insättningsskydd, komplementaritet med befintliga nationella system, insamling
av medel och kriterier för utlåning. Åtgärder
Kommissionens
enheter kommer före slutet av 2014 att genomföra en studie av eventuella
marknadsmisslyckanden och andra brister i samband med gränsöverskridande
flöden av besparingar, inklusive en översikt av nationella modeller för
sparkonton och en bedömning av lämpligheten i att införa ett EU‑sparkonto.
3. Bättre utnyttjande av offentlig finansiering Den
offentliga sektorn är en av de viktigaste källorna till materiella och
immateriella bruttoinvesteringar. Insatser behövs för att säkra en öppnare och
effektivare användning av offentliga medel och maximera de offentliga
investeringarnas avkastning, deras bidrag till tillväxten och deras förmåga att
utnyttja privata investeringar. Kommissionen kommer att fortsätta bevaka
budgetpolitiken för länderna i EU-28 inklusive de offentliga utgifternas
kvalitet och efterlevnaden av förfarandet vid alltför stora underskott inom
ramen för den europeiska planeringsterminen. Dessutom krävs en bred inriktning där
man även beaktar verksamheten i nationella utvecklingsbanker och
exportkreditinstitut. Nationella
utvecklingsbanker Nationella
och regionala utvecklingsbanker spelar en viktig roll som katalysatorer för
långfristig finansiering tillsammans med EIB/EIF och andra multilaterala
utvecklingsbanker, såsom Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling
(EBRD). Under senare år har de intensifierat sin verksamhet i syfte att
motverka de kommersiella långivarnas krympande balansräkningar. Mot bakgrund av
den stabilare ekonomiska situationen och den begränsade utlåningskapaciteten
hos dessa institut finns det behov av att fokusera på marknadsmisslyckanden och
operationer som medför ett mervärde. Under samrådet framfördes krav på fler
gemensamma initiativ mellan EU och enskilda medlemsstater eller multinationella
initiativ och förenklade förfaranden när det gäller marknadsföring av samarbete
och synergier mellan EU:s budget och EIB/EIF, multilaterala utvecklingsbanker
och nationella utvecklingsbanker samt när det gäller att stärka de nationella
utvecklingsbankernas engagemang i EU:s politik och tillgången till EU:s fonder.
De olika politikområdena omfattade miljö- och klimatexternaliteter, innovation
samt utveckling av socialt kapital och humankapital. Dessutom betraktades
frågan om samordning mellan multilaterala banker och nationella
utvecklingsbanker som viktig för att skapa synergier och samverkan och undvika
dubblering av insatser och dubbel finansiering. Åtgärder
Kommissionen
kommer under 2014 att lägga fram ett meddelande om utvecklingsbanker för
att ge vägledning om allmänna principer, företagsstyrning och öppenhet som
viktiga pådrivande faktorer för att säkra investerarnas förtroende och
gynnsamma finansieringsvillkor, tillsyns- och regleringsfrågor samt de
nationella utvecklingsbankernas roll när det gäller att medinvestera och
leverera EU:s budgetmedel till stöd för EU:s politiska prioriteringar för
2020 och därefter.
Kommissionen
kommer att uppmuntra och övervaka samarbetet mellan nationella utvecklingsbanker
och EIB/EIF och eventuellt andra multilaterala utvecklingsbanker enligt
vad som krävdes av Europeiska rådet i juni 2013 och i rapporten till rådet
i december 2014.
Exportkreditinstitut
Exportkreditinstituten
är både investerare och borgenärer/emissionsgaranter för risken i samband med
långfristig finansiering. De kan därför spela en viktig roll när det gäller att
stödja gränsöverskridande investeringar i EU samt när det gäller att stödja
exporten av kapitalvaror utanför EU. Detta är ett område där spänningar som
gäller statsskuldrisken direkt påverkar den långfristiga finansieringen, i
första hand när det gäller långfristiga garantier. Åtgärder
Kommissionens
enheter kommer att offentliggöra en rapport om att främja bättre
samordning och samarbete mellan de befintliga nationella
kreditexportsystemen.
4.
Utveckling av europeiska
kapitalmarknader Det
krävs politiska insatser i Europa för att diversifiera finansieringskanalerna.
De europeiska kapitalmarknaderna är i regel ganska underutvecklade och kan för
närvarande inte fylla det finansieringsgap som uppkommit genom bankernas
skuldsanering. Lämpliga finansiella instrument krävs också för att
finansmarknaderna ska kunna spela en aktiv roll för att förmedla resurser till
långfristiga investeringar. Detta omfattar innovativa finansiella instrument
som är knutna till de viktigaste utmaningarna för en hållbar tillväxt i Europa,
såsom infrastruktur, klimatobligationer och obligationer med social effekt (se
avsnitt 6). Marknaderna
för aktier och företagsobligationer Finansieringen av
kapitalmarknaden har drabbats hårt av krisen, men trenden har varit sjunkande
sedan 1990-talet. Antalet börsintroduktioner (IPO) i Europa och Förenta
staterna är nu ungefär fem gånger lägre än före 1999.[26]
Studier i Förenta staterna visar också att tiden till en börsintroduktion har
fördubblats, från 4,8 år under början av 1980-talet till över 9 år sedan 2007.[27] Även
om man beaktar börsintroduktionernas cykliska natur är dessa trender oroande,
framför allt när det gäller att skapa sysselsättning, eftersom samma studier
från Förenta staterna visar att 92 % av tillväxten i ett företag sker
efter börsintroduktionen. Att ett antal marknadsorganisationer[28]
inrättar en arbetsgrupp för börsintroduktioner för att ta itu med dessa frågor
är ett välkommet initiativ. Emission av företagsobligationer
används av stora, klassade företag. Obligationerna emitteras i höga valörer och
köps av finansinstitut. Den marknaden har vuxit under senare år. Dessa
instrument är emellertid i regel inte tillgängliga för små och medelstora
företag/midcap‑företag även om det under senare år har skapats flera marknader
även för privata obligationsinvesterare: i Tyskland (BondM-marknaden lanserades
2010), i Storbritannien (ORB lanserades 2010), i Frankrike (IBO lanserades
2012) och i Italien (ExtraMOT PRO lanserades 2013). Trots sådana nationella
initiativ förblir de europeiska kapitalmarknaderna för såväl obligationer som
aktier fragmenterade och inte tillräckligt attraktiva för små och medelstora
företag och midcap-företag med låg nivå på de gränsöverskridande
investeringarna i andra värdepapper än de bästa industriaktierna. Viktiga
hinder finns fortfarande, till exempel olika säkerhets- och konkurslagar. Åtgärder
Genom
den delegerade akt som anges i MiFID 2[29]
kommer kommissionen att se till att kraven på tillväxtmarknader för små
och medelstora företag medför minimala administrativa bördor för
emittenterna på dessa marknader samtidigt som man erbjuder ett gott skydd
för investerarna. Definitionen kommer att omfatta minimiandelen emittenter
från små och medelstora företag på dessa marknader, lämpliga kriterier för
att få tillträde till handel, information till investerare och finansiell
rapportering.
Kommissionens
enheter kommer att genomföra en lämplighetsstudie för att se om det krävs
ytterligare åtgärder för att möjliggöra skapandet av en likvid och öppen
sekundärmarknad för handel med företagsobligationer i EU efter de
förbättringar som infördes genom MiFID 2 för andra värdepapper än aktier.
Kommissionen
kommer också att utvärdera konsekvenser och effekter av reglerna i
prospektdirektivet till slutet av 2015.[30]
Detta kommer framför allt att omfatta en utvärdering av den proportionella
informationsordningen för emittenter som är små och medelstora företag och
företag med reducerat marknadsvärde.
Kommissionen
kommer att undersöka om tillåtlighetskriterierna för fondbolagens
investeringar kan utsträckas till att även omfatta värdepapper som
börsnoterats på tillväxtmarknader för små och medelstora företag och som uppvisar
vissa likviditetsegenskaper i enlighet med MiFID 2‑ramverket. Frågan om
även europeiska långfristiga investeringsfonder (Eltif) bör kunna
investera i börsnoterade små och medelstora företag är en central fråga
som för närvarande diskuteras i samband med kommissionens Eltif-förslag.[31]
Enligt det förslaget utgör redan små och medelstora företag en del av de
tillgångsklasser som det borde vara tillåtet för europeiska långsiktiga
investeringsfonder att investera i.
Värdepapperisering
Värdepapperiseringstransaktioner
ger bankerna en möjlighet att finansiera lån genom att lägga samman tillgångar
och omvandla dem till värdepapper som är attraktiva för institutionella
investerare. Ur ett bankperspektiv kan sådana transaktioner frigöra
kapitalresurser, öka bankernas möjligheter att bredda sin utlåning och
finansiera ekonomisk tillväxt. För institutionella investerare erbjuder sådana
värdepapper, om de är tillräckligt stora, likvida investeringsmöjligheter i
tillgångsklasser som de annars inte skulle investera direkt i, till exempel små
och medelstora företag eller hypotekslån. Vissa modeller för
värdepapperisering har tidigare varit bristfälligt reglerade. Svagheterna med
dessa modeller identifierades tidigt och togs sedan upp i EU:s finansreform.
Kraven på kvarhållande av risk (skin-in-the-game) har funnits inom EU:s
banksektor sedan 2011 och har breddats till att omfatta samtliga
finanssektorer. Dessutom har informationsskyldigheten stärkts för att
investerarna ska kunna få en god förståelse för de instrument de investerar i. Ett stort
antal konkreta åtgärder vidtas av myndigheterna för att
värdepapperiseringstransaktionerna ska bli mer standardiserade och öppna och på
så vis stärka investerarnas förtroende.[32] EU:s institutioner och byråer måste öka sitt samarbete och utveckla
synergier, till exempel i fråga om standardisering av rapporteringsmallar.
Branschledda initiativ såsom införande av märkning bidrar dessutom till att
uppnå dessa mål. Trots åtgärderna har man
hittills inte kunnat märka någon betydande återhämtning av denna marknad. Det
beror till stor del på den stigmatisering av dessa transaktioner som
fortfarande finns och på hur de behandlas i regelverket. Många
intressenter har krävt en differentiering av värdepapperiseringsprodukter av
tillsynsskäl för att främja utvecklingen av hållbara
värdepapperiseringsmarknader. I Eiopas tekniska rapport om Solvens II och
kommissionens förslag om en strukturell reform av bankerna introduceras
särbehandling av värdepapperiseringsprodukter av ”hög” kvalitet. Åtgärder ·
Kommissionen kommer att arbeta för en särbehandling
av värdepapperiseringsprodukter av ”hög” kvalitet i syfte att säkerställa
konsekvens i olika finanssektorer och undersöka möjligheten till en
förmånligare behandling i regelverket i överensstämmelse med
aktsamhetsprinciperna. Kommissionen kommer att överväga att införa denna
strategi i relevant EU-lagstiftning för olika finansiella sektorer. Den kommer
framför allt att beakta möjligheten att i framtiden öka likviditeten för ett
antal värdepapperiseringsprodukter efter ytterligare differentiering och
standardisering. ·
Kommissionen kommer att samarbeta med
internationella standardiseringsorgan, framför allt Baselkommittén och
Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco), för att
utveckla och införa globala standarder, framför allt om regler för kvarhållande
av risk, standardisering av god kvalitet och insyn för att säkra enhetlighet
och undvika regelarbitrage. Säkerställda
obligationer Säkerställda obligationer
är ett vanligt sätt att utnyttja kapitalmarknaderna för finansiering som täcks
av tillgångar av god kvalitet. För investerarna erbjuder dessa instrument
säkerhet och likviditet jämfört med icke säkerställda obligationer med
företrädesrätt medan de ger emittenterna fördelar som kostnadseffektiv och
diversifierad finansiering. Även om flera av EU:s regler avser säkerställda
obligationer finns det för närvarande inget gemensamt, harmoniserat regelverk.
Vissa medlemsstater saknar särskild lagstiftning. Viss konvergens har trots
detta ägt rum sedan tillåtlighetskriterierna för prioriterade kapitalkrav inom
banksektorn utvecklades till en allmänt accepterad marknadsstandard.[33] Åtgärder ·
Kommissionen kommer att se över behandlingen av
säkerställda obligationer i CRR till slutet av 2014[34] för
att lägga grunden för en integrerad europeisk marknad för säkerställda
obligationer. Översynen kommer att omfatta kreditkvalitet, tillåtliga
säkerheter och öppenhet. Den kan också omfatta förstärkt övervakning,
möjligheten att genomdriva förmånsrätter och aspekter i samband med
konkurssegregering. ·
Mot bakgrund av resultaten från denna översyn
kommer kommissionens enheter att genomföra en studie om fördelarna med att
införa ett europeiskt regelverk för säkerställda obligationer. Privata
placeringar Privata placeringar kan
erbjuda ett alternativ till bankkrediter och emission av offentliga
företagsobligationer och potentiellt bredda tillgången på finansiering för
medelstora till stora icke börsnoterade företag och potentiella
infrastrukturprojekt. Det nuvarande regelverket medger privata placeringar, och
vissa medlemsstater har redan utvecklat dessa marknader (till exempel
”Schuldschein”-marknaden i Tyskland och ”Euro PP” i Frankrike). Det finns ett
växande utbud och en växande efterfrågan i denna finansieringskanal, vilket
visas av tillväxten för de befintliga marknaderna i EU och av antalet
europeiska emittenter med tillgång till den amerikanska marknaden för privata
placeringar.[35]
Verksamheten har
emellertid inte fått ett brett genomslag i Europa. Bland skälen för detta
återfinns bristen på standardiserad dokumentation och information om
emittenternas kreditvärdighet samt bristen på likviditet på sekundärmarknaden.
Eftersom information om indrivning är speciellt viktig för den som investerar i
dessa produkter har även skillnaderna mellan olika europeiska konkurslagar
angetts som ett hinder för att utveckla en bredare gränsöverskridande marknad
för privata placeringar. Åtgärder ·
Kommissionens enheter kommer till slutet av 2014
att genomföra en studie för att kartlägga marknaderna för privata placeringar i
Europa jämfört med andra platser/rutiner, analysera de viktigaste
framgångsfaktorerna och ta fram policyrekommendationer för hur framgångarna kan
kopieras i större skala i EU. Potentiella risker kommer också att utvärderas,
eftersom marknaderna för privata placeringar definitionsmässigt är mindre öppna
än offentliga kapitalmarknader och dessutom mycket illikvida. Studien kommer
att bygga på det offentliga samrådet och konsekvensbedömningen som genomfördes
2007/2008.[36] 5.
Förbättring av små och medelstora
företags tillgång till finansiering De
små och medelstora företagens särskilt stora beroende av bankfinansiering
innebar att de drabbades mest av krisen. De har fortfarande svårt att få lån,
framför allt i randekonomierna, delvis på grund av banksektorns fragmentering.[37] En
viktig fråga i samband med finansiering av små och medelstora företag är
möjligheterna att underlätta övergången från nystartat företag till gruppen av
små och medelstora företag och till midcap-företag, dvs. förflyttningen längs
den så kallade ”finansieringsskalan”. Under sin livscykel använder de små och
medelstora företagen en kombination av finansieringskällor inklusive banklån
och externt kapital från affärsänglar, riskkapital, privata aktiefonder och
slutligen kapitalmarknaderna. De små och medelstora företagen har ofta svårt
att övergå från en viss mix av finansieringskällor till en annan. Mellan olika
faser i sin tillväxt ställs företagen inför ”finansieringsluckor” och
”utbildningsluckor”. Detta märks särskilt tydligt i inledningsfasen och i
tillväxtfasen, delvis beroende på bristen på riskkapitalfinansiering i Europa. Under
2011 antog kommissionen en handlingsplan för finansiering av små och medelstora
företag. Många av de åtgärderna har genomförts, inklusive reglering,
finansiella program och stödinitiativ. En översikt över genomförandet av
handlingsplanen finns i det arbetsdokument som åtföljer meddelandet. Vissa av
åtgärderna pågår fortfarande, till exempel initiativen för att ta itu med de
små och medelstora företagens utbildnings- och informationsluckor genom
nätverket Enterprise Europe. Det framtida nätverket som blir operativt 2015[38]
kommer att erbjuda mer omfattande rådgivning och stöd åt små och medelstora
företag när det gäller tillgång till finansiering, och det kommer att samarbeta
nära med andra lokala tjänsteleverantörer såsom finansiella intermediärer och
revisorer. Olika coachningsprogram har också utarbetats på nationell nivå, i
första hand för att förbereda de små och medelstora företagens inträde på
kapitalmarknaderna (till exempel Elite-programmet som utvecklats av italienska
börsen)[39].
Bristen
på adekvat, jämförbar, pålitlig och lätt tillgänglig kreditinformation när det
gäller små och medelstora företag är ett problem som ofta anges som ett av de
hinder som traditionellt har gjort små och medelstora företag mer beroende av
lokal bankfinansiering. Kommissionen organiserade en workshop i november 2013
med ett brett urval av olika intressenter för att diskutera privata och offentliga
nationella rutiner och nya initiativ i syfte att hitta sätt att förbättra
informationen om små och medelstora företag. Workshopen bekräftade att det
finns tydliga hinder för investerarnas och finansbolagens tillgång till
pålitlig, lätt tillgänglig och jämförbar information om små och medelstora
företag i EU. Sådana hinder beror delvis på de stora skillnaderna mellan
medlemsstaterna när det gäller graden av offentlig information och dess
offentliggörande, i första hand på grund av de nationella regelverkens
utformning. Åtgärder
Kommissionens
enheter kommer under 2014 att kartlägga den europeiska och nationella
lagstiftning som påverkar tillgången på kreditinformation om små och
medelstora företag för att undersöka tänkbara EU-strategier för kreditratingbranschen
och utvärdera möjligheterna att harmonisera och öka jämförbarheten för
uppgifter om små och medelstora företag inom EU.
Kommissionens
enheter kommer att återuppliva dialogen mellan banker och små och
medelstora företag med målet att öka dessa företags förståelse för
finansmarknaden, inte minst i fråga om tolkning av bankernas svar på
låneansökningar, samt utvärdera bästa praxis för att hjälpa små och
medelstora företag att få tillgång till kapitalmarknaderna.
6. Privat finansiering av infrastruktursatsningar
för att genomföra Europa 2020-strategin Ursprungligen
avsåg infrastrukturinvesteringar i första hand stora kapitalkrävande projekt
såsom väg- och järnvägsnät, energiledningar, överföringsnät och basnät för
telekom. Enligt den nya strategi som tillämpas av Fonden för ett sammanlänkat
Europa (FSE) och europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esif) läggs
tyngdpunkten på hållbarhet, energieffektivitet, innovation,
driftskompatibilitet och länkar i ett flermodalt europeiskt infrastrukturnät.
Det innebär en övergång till järnväg och intelligent trafikstyrning inom
transportsektorn, koldioxidsnål energiframställning och energieffektivitet i
byggnader samt driftskompatibilitet inom energi- och IKT-sektorerna. EU:s initiativ om projektobligationer (PBI)[40] har
av många intressenter lyfts fram som ett positivt exempel på hur man kan göra
infrastrukturprojekt attraktiva för privat kapital. Kommissionens enheter
undersöker ett antal förbättringar av PBI och möjligheten att utsträcka
projektobligationslösningen till andra infrastruktursektorer, bland annat
hållbara transporter, förnybar elproduktion och smarta nät. Här bör man
särskilt undersöka möjligheterna att ge bidrag via de europeiska struktur- och
investeringsfonderna i enlighet med respektive förordning. Kommissionen kommer att uppmuntra de tilldelande
myndigheterna i EU att, när det är ekonomiskt gynnsamt, överväga att engagera
den privata sektorn när de genomför infrastrukturprojekt. Den kommer att
uppmuntra myndigheterna att tillämpa en fullständig livscykel- och
lönsamhetsanalys och främja anbud som bygger på ett större antal
finansieringsalternativ, helt i linje med den senaste tidens ändringar av
direktiven om offentlig upphandling. En förbättrad tillgång på öppen
information och uppgifter om nya projekt som genomförs som offentlig-privata
partnerskap kunde också få institutionella investerare att intressera sig för
europeiska projekt. Trots vikten av infrastrukturinvesteringar finns det
mycket få enhetliga paneuropeiska uppgifter tillgängliga om infrastrukturlånens
utveckling. I sin rapport till kommissionen i december 2013 framhöll Eiopa
bristen på data som ett hinder som gjorde det omöjligt att utföra de nödvändiga
analyserna för att rekommendera en lägre kalibrering av kapitalkraven för
infrastrukturtillgångar. Infrastrukturtillgångar är i regel stora och
uppgiftsunderlaget därför mindre än för typiska företagslån. Uppgifterna kommer
ofta från bankernas och kapitalsponsorernas egen information som omfattas av
strikta sekretessbestämmelser. Att göra sådana uppgifter tillgängliga för en
bredare marknad skulle inte bara bidra till att bredda basen av institutionella
investerare utan också hjälpa lagstiftarna att undersöka fördelarna med en
skräddarsydd tillsynsstrategi för infrastrukturinvesteringar. Åtgärder
Kommissionens enheter kommer under
2014 att utvärdera lämpligheten av att offentliggöra befintlig information
om de nationella, regionala och kommunala myndigheternas planer och
projekt avseende infrastrukturinvesteringar, om möjligt via en gemensam
portal.
Under 2014 kommer kommissionens
enheter att utvärdera genomförbarhet och praktiska arrangemang för att
samla in och om möjligt ställa heltäckande och standardiserad kreditstatistik
om infrastrukturlån till förfogande via en gemensam kontaktpunkt. Detta arbete
skulle utgöra ett stöd för de ansträngningar som görs inom ramen för rådet
för finansiell stabilitet och G20, och skulle kunna omfatta EIB, EBRD,
nationella utvecklingsbanker och institutionella investerare.
7.
Förstärkt allmänt regelverk för
hållbar finansiering Ekonomins
möjligheter att kanalisera kapital mot långsiktiga investeringar är också
beroende av ett antal sektorsövergripande faktorer, inklusive företagsstyrning,
redovisning, skattesystem och rättssystem. Den allmänna affärs- och regelmiljön
är viktig för såväl inhemska som gränsöverskridande investeringar. Företagsstyrning Det
sätt på vilket tillgångar förvaltas kan spela en viktig roll i fråga om
långfristig finansiering när det gäller att integrera incitamenten för
institutionella investerare, kapitalförvaltare och företag i anslutning till
deras långsiktiga strategier och minska oron för kortsiktighet, spekulation och
förbindelser med olika institut. Många
intressenter och ett stort antal empiriska studier och rapporter lyfter fram de
potentiella fördelarna med de anställdas ekonomiska deltagande och aktieägande
när det gäller, å ena sidan, ökad produktivitet och konkurrenskraft och, å den
andra, möjligheterna att motivera och behålla de anställda. Sådana system ger
dessutom långsiktigt inriktade och engagerade aktieägare. Det
finns också klara belägg för att miljöfrågor och sociala frågor inom
företagsstyrningen är viktiga för företagens långsiktigt hållbara utveckling
och att det är viktigt med investerare som engagerar sig i dessa frågor.
Kommissionen har redan utarbetat flera initiativ för att öka företagens
öppenhet, till exempel förslaget om icke‑finansiell rapportering[41].
Det är emellertid bara ett litet antal investerare som beaktar dessa frågor när
de bygger upp sina portföljer, och vissa investerare anser till och med att en
integrering av sådana faktorer skulle strida mot deras uppdrag som förvaltare
att maximera förmånstagarnas avkastning. Åtgärder ·
Kommissionen
kommer att överväga att lägga fram ett förslag om översyn av direktivet om
aktieägares rättigheter för att bättre integrera de institutionella
investerarnas, kapitalförvaltarnas och företagens långsiktiga intressen.
Inom
ramen för Europaparlamentets pilotprojekt Främjande av personalägande
och arbetstagardelaktighet kommer kommissionen under 2014 att
utvärdera systemen för de anställdas aktieinnehav i EU för att identifiera
problem i samband med gränsöverskridande tillämpning av system för de
anställdas engagemang och aktieinnehav och utforma tänkbara EU-åtgärder
för att främja de anställdas ekonomiska deltagande och framför allt
aktieägande.
·
Kommissionen
kommer eventuellt också att lägga fram en rekommendation för att förbättra
företagsstyrningsrapporternas kvalitet och en rapport om incitament för institutionella
investerare och kapitalförvaltare att i högre grad beakta informationen om
miljöfrågor (till exempel koldioxidavtryck och klimatrisker), sociala frågor
och information om företagets styrning (ESG) i sina investeringsbeslut samt en
studie om förvaltaruppdrag och hållbarhet. Redovisningsstandarder
I
grönboken undersöktes frågan om att skapa en balans mellan korrektheten för den
information som lämnas till investerarna och tillräckliga incitament för att
behålla och förvalta långsiktiga investeringar. I det sammanhanget kritiserades
redovisning till verkligt värde av ett stort antal intressenter eftersom det
inför marknadsvolatilitet i den finansiella rapporteringen och därför främjar
ett kortsiktigt beteende. Många av de svarande kommenterade betydelsen av
IASB:s ramkoncept när det gäller att se till att framtida
redovisningsstandarder utarbetas på ett sätt som inte skadar långsiktiga
investeringar. Även det pågående arbetet i IASB för att granska redovisningen
av finansiella instrument (IFRS 9) framhölls. Förordningen
om internationella redovisningsstandarder (IAS) från 2002 utvärderas för
närvarande, bland annat med avseende på om de införandekriterier som
fastställdes 2002 fortfarande är lämpliga och tillräckligt robusta för dagens
och framtidens Europa.[42]
De
små och medelstora företagens redovisning är en viktig faktor i detta avseende.
Många intressenter vill att den kompletta uppsättningen IFRS-standarder som
gäller för samtliga börsnoterade företag bör utarbetas i en förenklad version för
börsnoterade små och medelstora företag, samtidigt som man inser att strikta
standarder behövs för att behålla investerarnas förtroende.[43] För
icke börsnoterade små och medelstora företag kunde dessutom ett komplett,
självständigt regelverk för redovisning vara användbart för gränsöverskridande
grupper. I dag omfattas icke börsnoterade små och medelstora företag av
nationella redovisningsregler som bygger på EU:s redovisningsdirektiv med
gemensamma grundprinciper som medlemsstaterna ska tillämpa när de utformar sina
nationella redovisningsregler för små och medelstora företag (se
arbetsdokumentet). Åtgärder ·
I samband med sitt stöd för den reviderade IFRS 9
kommer kommissionen att överväga lämpligheten av att använda verkligt värde i
den standarden, framför allt när det gäller affärsmodeller för långsiktig
investering. ·
Kommissionen kommer att uppmana IASB att noggrant
beakta konsekvenserna av alla sina beslut för investerarnas
investeringshorisont, såväl i enskilda relevanta projekt som i samband med
utvecklingen av de begreppsmässiga ramarna och att särskilt uppmärksamma
återinförandet av aktsamhetsbegreppet.
I
sin utvärdering av IAS-förordningen under 2014 kommer kommissionens
enheter att tillsammans med intressenterna undersöka införandekriteriernas
lämplighet mot bakgrund av Europas långsiktiga investeringsbehov.
Kommissionens
enheter kommer att genomföra ett samråd under 2014 för att undersöka i)
möjligheterna till förenklade redovisningsregler för börsnoterade små och
medelstora företags årsredovisningar, och ii) behovet av en komplett
självständig redovisningsstandard för icke börsnoterade små och medelstora
företag som en komplettering till redovisningsdirektivet.
Skattesystem
och rättsligt klimat
Övervägande
delen av de europeiska (och internationella) systemen för företagsbeskattning
främjar finansiering med obligationer jämfört med aktier genom att medge
avdrag för räntekostnader, samtidigt som det inte finns någon motsvarande
behandling av kostnaderna när aktier emitteras. Denna förmånliga skattebehandling
av skuldfinansiering kan uppmuntra företagen att skuldsätta sig ännu mer, och
det kan missgynna innovativa företag och nystartade företag som finansieras med
eget kapital. Frågan väckte stort intresse under det offentliga samrådet. När
det gäller det rättsliga klimatet för långsiktig finansiering skapar
skillnaderna mellan medlemsstaternas insolvenslagar och bristen på flexibilitet
hos dessa lagar höga kostnader för investerarna, låg avkastning för
kreditgivarna och svårigheter för företag med gränsöverskridande aktiviteter
eller ägande inom EU. Dessa effektivitetsbrister påverkar tillgången på
finansiering samt företagens förmåga att etablera sig och växa, och effekterna
blir särskilt allvarliga för små och medelstora företag. Det finns dessutom rättsliga
hinder i fråga om överföring av fordringar, vilket med en juridisk term kallas
överlåtelse av fordran, i samband med många gränsöverskridande
finansieringstransaktioner, till exempel värdepapperisering och factoring.
Frånvaron av tydliga regler på EU-nivå[44] skapar
rättsosäkerhet för gränsöverskridande överlåtelser av fordringar. Åtgärder ·
Genom sina landsspecifika rekommendationer inom
ramen för den europeiska planeringsterminen kommer kommissionen även
fortsättningsvis att uppmuntra till ökad andel finansiering via aktiekapital,
särskilt i de länder där bolagsbeskattningen tenderar att gynna
lånefinansiering.
I
enlighet med sin rekommendation i mars 2014[45]
om bästa praxis för att möjliggöra en tidig omstrukturering av
livskraftiga företag och ge insolventa företagare en andra chans kommer
kommissionen att se över tillämpningen av rekommendationen och utvärdera
tänkbara ytterligare åtgärder.
·
Kommissionens enheter kommer under 2014 att
offentliggöra en rapport om tillämplig lag för frågorna i samband med
tredjepart när det gäller överlåtelse av fordran.
8. Slutsats
Att främja en
långsiktig finansiering är avgörande för en smart, hållbar tillväxt som gynnar
alla i Europa. I detta meddelande beskrivs ett stort antal initiativ på olika
fronter. Vissa avser befintlig lagstiftning, medan andra är av mer förberedande
natur. Samtliga syftar till att förbättra det finansiella systemets förmåga att
leda resurser mot långsiktiga investeringar. Kommissionen är
fast besluten att genomföra denna handlingsplan. Den kommer i det syftet att
vid behov och regelbundet träffa samtliga relevanta intressenter. Kommissionen
uppmanar medlemsstaterna och Europaparlamentet att stödja de initiativ som
redovisas i meddelandet. [1] Begrepp som OECD
införde i Promoting Longer-Term Investment by Institutional Investors:
Selected Issues and Policies, 2011, http://www.oecd.org/daf/fin/private-pensions/48616812.pdf.
[2] Fonden för ett
sammanlänkat Europa: 500 miljarder euro på transportområdet, 200 miljarder
euro på energiområdet och 270 miljarder inom området för snabbt bredband
(http://ec.europa.eu/transport/themes/infrastructure/connecting/doc/connecting/2012-10-02-cef-brochure.pdf).
[3] Se
förslagspaketet om sociala investeringar, COM(2013) 83, 20.2.2013. [4] Meddelande om en
politisk ram för klimat och energi under perioden 2020–2030, http://ec.europa.eu/energy/doc/2030/com_2014_15_en.pdf.
[5]
För en detaljerad förklaring, se kommissionens arbetsdokument som åtföljer
grönboken om långsiktig finansiering: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=SWD:2013:0076:FIN:EN:PDF. [6] En utförlig sammanfattning
av svaren liksom de icke sekretessbelagda svaren finns på
http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2013/long-term-financing/docs/summary-of-responses_en.pdf. [7] http://europa.eu/efc/working_groups/hleg_report_2013.pdf [8] http://www.europarl.europa.eu/oeil/popups/ficheprocedure.do?reference=2013/2175(INI)&l=en
[9] Se http://en.g20russia.ru/news/20130906/782782178.html [10] Se http://www.oecd.org/finance/private-pensions/G20-OECD-Principles-LTI-Financing.pdf [11] Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om
tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av
förordning (EU) nr 648/2012 och Europaparlamentets och rådets direktiv
2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i
kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om
ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och
2006/49/EG. [12] Jfr
skäl 100 i förordning 575/2013. [13] COM(2014) 43 [14] Artikel 505: Senast
den 31 december 2014 ska kommissionen lägga fram en rapport för
Europaparlamentet och rådet ”om hur lämpliga kraven i denna förordning är med
tanke på behovet av att säkerställa adekvata finansieringsnivåer för alla
former av långsiktig finansiering för ekonomin, inklusive kritiska
infrastrukturprojekt inom unionen på transport‑, energi- och
kommunikationsområdet”. [15] Artikel 516: ”Kommissionen
ska senast den 31 december 2015 rapportera om denna förordnings inverkan när
det gäller att stimulera långsiktiga investeringar i tillväxtfrämjande
infrastruktur.” [16] Artikel 460 i CRR. [17] Artikel 510.3 i CRR. [18] Europaparlamentets
och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och
utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II). [19] Artikel 132 i
Solvens II. [20] Kapitalkraven är
endast en av drivkrafterna i investeringsbeslut tillsammans med skattesystem,
redovisningsregler och försäkringsbolagens bristande kunskaper när det gäller
mindre likvida tillgångar. [21] Se https://eiopa.europa.eu/fileadmin/tx_dam/files/consultations/consultationpapers/EIOPA-13-163/2013-12-19_LTI_Report.pdf [22] Till skillnad från
banksektorn beror kapitalkraven på varje försäkringsbolags riskprofil, och de
är betydligt lägre än stressfaktorerna eftersom beräkningen inte är enbart
faktorbaserad. Kapitalkraven motsvarar försäkringsbolagens potentiella förlust
under stressade marknadsförhållanden, efter beaktande av ett antal lindrande
faktorer som är specifika för varje enskilt försäkringsbolag (minskning av framtida
bonus till försäkringstagarna, uppskjutna skatteskulder, hedging,
diversifiering med andra riskkällor etc.). På grundval av de senaste europeiska
kvantitativa effektstudierna beräknar kommissionen att kapitalkraven för
marknadsrisk för ett typiskt livförsäkringsbolag med långsiktiga skulder är
mellan två till tre gånger lägre än stressfaktorn för varje typ av investering. [23] Ett direktiv som
föreslogs 2011 (KOM(2011) 8) för att anpassa Solvens II till det nya
regelverket för genomförandeåtgärder som infördes genom Lissabonfördraget och
till inrättandet av Eiopa. [24] Emellertid förblir
den andel av deras tillgångar som slussas till denna form av investeringar
begränsad, särskilt i fråga om infrastrukturtillgångar. Enligt en färsk
OECD-undersökning av 86 stora pensionsfonder och dispositionsfonder för
offentliga pensionssystem (http://www.oecd.org/daf/fin/private-pensions/survey-large-pension-funds.htm)
hade enbart 1 % av deras tillgångar investerats i icke börsnoterade
infrastrukturinvesteringar och 12–15 % i andra alternativa investeringar
(resten av tillgångarna hade investerats i obligationer, kontanter och
börsnoterade aktier). [25] http://ec.europa.eu/internal_market/pensions/docs/calls/072012_call_en.pdf [26] Antalet
börsintroduktioner i Storbritannien, Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien
minskade från cirka 350 per år mellan 1996 och 2000 till cirka 70 per år under
perioden 2008–2012 (se OECD:s arbetsdokument Making Stock Markets Work
to Support Economic Growth, http://www.oecd-ilibrary.org/governance/making-stock-markets-work-to-support-economic-growth_5k43m4p6ccs3-en).
En liknande minskning noterades i Förenta staterna, från cirka 500
börsintroduktioner per år före 1999 till cirka 100 efter 1999 (se http://www.sec.gov/info/smallbus/acsec/ipotaskforceslides.pdf). [27] Se http://www.sec.gov/info/smallbus/acsec/ipotaskforceslides.pdf.
[28] Sammanslutningen av
europeiska värdepappersbörser (Federation of European Securities Exchanges,
FESE), European issuers och Europeiska riskkapitalföreningen (European
Private Equity and Venture Capital Association, EVCA). Se http://www.fese.eu/en/?inc=cat&id=8. [29] Enligt artikel 35 i
Europaparlamentets och rådets direktiv om marknader för finansiella instrument
och om upphävande av direktiv 2004/39/EG (MiFID 2) enligt utkastet i den
slutgiltiga kompromisstexten. [30] Artikel 4 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/73/EU av den 24 november 2010
om ändring av direktiv 2003/71/EG om de prospekt som ska offentliggöras när
värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel och av direktiv
2004/109/EG om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om
emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad. [31] Se till exempel
Europaparlamentets förslag till betänkande om förslaget till Europaparlamentets
och rådets förordning om europeiska långfristiga investeringsfonder av Rodi
Kratsa-Tsagaropoulou. [32] De viktigaste
initiativen är bestämmelserna i förordningen om kreditinstitut enligt vilka
Esma skulle inrätta en offentlig webbplats (CRA 3, artikel 8b) och
informationslagret European DataWarehouse som fått stöd av ECB. [33] Bestämmelserna som
ingår i CRD från 2006 och nu i CRR har redan lett till en viktig harmonisering
av urvalet av tillåtliga tillgångar för säkerställda obligationer. När det
gäller insynen har även CRR redan fastställt en minimistandard. [34] Se artikel 503 i
CRR. [35] Under 2012
utnyttjade 36 europeiska företag (varav 11 mindre företag med intäkter under
500 miljoner euro) den amerikanska marknaden för privatplaceringar till ett belopp
av nästan 20 miljarder dollar. Se http://www.thecityuk.com/research/our-work/reports-list/alternative-finance-for-smes-and-mid-market-companies/ [36] Se http://ec.europa.eu/internal_market/investment/private_placement/index_en.htm [37] Se ECB:s
undersökning av de små och medelstora företagens tillgång till finansiering
inom euroområdet, april–september 2013, http://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/accesstofinancesmallmediumsizedenterprises201311en.pdf?acff8de81a1d9e6fd0d9d3b38809a7a0.
Endast 33 % av de små och medelstora företag som ansökte om lån i Grekland
fick hela beloppet, och endast 50 % i Spanien och Italien fick det
(jämfört med i genomsnitt 65 % i euroområdet och 87 % i Tyskland).
Men vissa uppgifter visar blygsamma tecken på förbättring: 60 % av de små
och medelstora företagen i Irland rapporterar fullständig framgång med att
erhålla lån jämfört med 30 % under de föregående sex månaderna. Även i
Spanien har andelen ökat från 40 % till 50 %. [38] Se kommissionens
förslagsinfordringar nyligen
(http://ec.europa.eu/enterprise/contracts-grants/calls-for-proposals/index_en.htm). [39] Se http://elite.borsaitaliana.it/en [40] Initiativet om
projektobligationer är ett instrument för riskspridning som inrättades av
kommissionen och EIB i syfte att göra det möjligt för projektföretag att
emittera projektobligationer som är attraktiva för dem som investerar på
skuldkapitalmarknaden inom sektorerna för transeuropeiska transportnät (TEN‑T),
energinät (TEN‑E) och telekommunikations- och bredbandsnät. [41] COM(2013) 207. [42] Se Philippe
Maystadts rapport Should IFRS Standards be More European?, http://ec.europa.eu/internal_market/accounting/docs/governance/reform/131112_report_en.pdf.
[43] Styrelsen för de
internationella redovisningsstandarderna (International Accounting Standards
Board, IASB) har tagit fram en uppsättning förenklade standarder, IFRS, för små
och medelstora företag. De är emellertid avsedda för icke börsnoterade företag. [44] Förordning (EU) nr
593/2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) innehåller för
närvarande inga regler på detta område. [45] C(2014) 1500.