15.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 12/105


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla

COM(2014) 130 final

(2015/C 012/17)

Föredragande:

Stefano Palmieri

Den 16 maj 2014 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – En genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla

COM(2014) 130 final.

Underkommittén En genomgång av strategin Europa 2020, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 5 september 2014.

Vid sin 502:a plenarsession den 15–16 oktober 2014 (sammanträdet den 15 oktober) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 168 röster för, 7 röster emot och 6 nedlagda röster.

1.   Inledning

1.1

Fyra år efter lanseringen av Europa 2020-strategin har kommissionen offentliggjort meddelandet ”En genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla” och inlett ett offentligt samråd (1) om strategin inför halvtidsöversynen.

1.2

Det här yttrandet är det officiella svaret på kommissionens begäran om samråd och ingår även i den integrerade bedömning som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) genomfört som svar på det italienska ordförandeskapets begäran om att utarbeta ett förberedande yttrande om den nära förestående halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin.

1.3

EESK håller på att utarbeta en samlad halvtidsutvärdering av Europa 2020-strategin bestående av följande dokument:

En projektrapport som syftar till att fördjupa de begreppsmässiga och praktiska aspekterna när det gäller styrningen av Europa 2020-strategin.

Föreliggande yttrande SC/039.

Bidrag från facksektionerna, CCMI, observationsgrupperna och kontaktgruppen med det europeiska civilsamhällets organisationer och nätverk.

Bidrag från nationella ekonomiska och sociala råd och liknande organisationer.

Slutsatserna och rekommendationerna i studien ”Priorities, challenges and prospects for civil society: involvement in the Europe 2020 strategy beyond 2015 – Case study of four Member States” (BE – FR – IT – NL), som utarbetats av A. Bellagamba på beställning av EESK:s styrgrupp för Europa 2020-strategin.

1.4

De dokument som tillsammans utgör EESK:s halvtidsöversyn av strategin kommer att läggas fram vid den högnivåkonferens som anordnas som ett led i det italienska ordförandeskapets aktiviteter om En effektivare Europa 2020-strategi – det civila samhällets förslag för ett mer socialt inkluderande och konkurrenskraftigt Europa. Konferensen äger rum i Rom den 4–5 december 2014.

1.5

EESK:s olika interna organ (2) har utarbetat reformförslag för Europa 2020-strategin som diskuterats vid arbetsgruppernas sammanträden. Förslagen återfinns i sin helhet under punkt 4: EESK:s rekommendationer för att säkerställa en verklig reform av Europa 2020-strategin.

2.   Europa 2020-strategins första fyra år: krisens effekter på de långsiktiga tendenserna

2.1

Det vällovliga syftet med Europa 2020-strategin var att återupprätta konkurrenskraften och sysselsättningen i EU genom att ta itu med de strukturella problemen och samtidigt säkerställa en ekonomisk, social och territoriell sammanhållning för medborgarna. Det var i denna redan känsliga situation som vi drabbades av en av de djupaste, mest intensiva och längsta kriserna under de senaste 80 åren, något som i hög grad har påverkat strategin.

2.1.1

Krisen har förvärrat de redan betydande ekonomiska och sociala skillnaderna inom EU och framhävt olikheter i fråga om konkurrenskraft och social sammanhållning. Vidare har tendensen i riktning mot en polarisering av tillväxt och utveckling förstärkts, med uppenbara konsekvenser för en rättvis fördelning av inkomster, välstånd och välbefinnande, såväl mellan medlemsstaterna som inom dem och mellan de europeiska regionerna (3).

2.2

Det framgår tydligt av analysen av krisens utveckling och effekter (enligt kommissionens meddelande och dess bilaga (4)) att den har haft en negativ inverkan på genomförandet av Europa 2020-strategin när det gäller effektiviteten, lämpligheten och legitimiteten i strategins styrningsmodell och målsättningar.

2.3

Eftersom den ekonomiska styrningsstrukturen i EU i mycket stor utsträckning är inriktad på åtstramningspolitik har möjligheterna att uppnå målen på medellång och lång sikt i Europa 2020-strategin underordnats budgetdisciplinen.

2.3.1

EESK anser att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att stärka de strategier som syftar till att konsolidera de offentliga finanserna i vissa medlemsstater. Det förtjänar emellertid att påpekas att en åtstramningspolitik visserligen kan ge förväntad effekt om den genomförs under en period av ekonomisk tillväxt, men om den däremot ”automatiskt” tillämpas under en period med ekonomisk stagnation, eller till och med en recession, som är fallet i de flesta medlemsstaterna, påverkas tillväxten negativt. Ett bevis på detta är att denna politik inte gett de förväntade resultaten i många medlemsstater när det gäller konsolidering av de offentliga finanserna (5), utan i stället saktat ner och till och med försenat den ekonomiska återhämtningen och förvärrat den sociala nedmonteringen, som redan är oroväckande.

2.4

Hanteringen av krisen via EU:s ekonomiska styrning har haft en negativ inverkan på framstegen för att uppnå strategins målsättningar på medellång och lång sikt. I en del medlemsstater har detta skapat problem, som i vissa fall kan förvandlas till strukturella hinder och begränsningar för den ekonomiska utvecklingen och den sociala sammanhållningen i EU.

2.5

Trots uppmuntrande resultat: a) i kampen mot klimatförändringen och i fråga om hållbar energi, samt b) på utbildningsområdet och när det gäller att minska avhoppen från skolan, är utvecklingen i dag mycket bekymmersam om man ser till utgifterna för forskning och utveckling (FoU), arbetsmarknaden samt kampen mot fattigdom och social utestängning.

2.5.1

Vad gäller utgifterna för forskning och innovation förefaller krisen ha vidgat den existerande klyftan mellan EU:s medlemsstater. De länder som utsätts för ett starkt tryck när det gäller att konsolidera de offentliga finanserna (som ofta sammanfaller med länder där innovationen är svag) har avsevärt skurit ner de offentliga utgifterna för forskning och innovation (6). I EU ligger utgifterna för forskning och utveckling fortfarande en procentenhet under målet 3,0 %, och enligt prognosen för år 2020 ser de ut att hamna på 2,2 %. Den låga investeringsnivån och medlemsstaternas inte särskilt ambitiösa mål har en negativ inverkan.

2.5.2

På arbetsmarknaden, där sysselsättningsgraden har stagnerat under de senaste åren och därför ligger kvar på en nivå under målsättningen i Europa 2020-strategin (68,4 % år 2013: 74,2 % för män och 62,5 % för kvinnor), finns det vissa mycket oroväckande indikatorer:

26,2 miljoner arbetslösa.

9,3 miljoner ”modlösa” arbetstagare som gärna vill arbeta, men som slutat att söka arbete.

12 miljoner människor har varit arbetslösa i över ett år.

Sedan 2008 (krisens första år) har EU förlorat 6 miljoner arbetstillfällen (med allt vad det innebär i fråga om förlust av kvalifikationer och yrkeskunnighet).

5,5 miljoner ungdomar (under 25 år) är arbetslösa.

Denna situation är i sig är mycket oroväckande, och den tenderar dessutom att försämras i vissa medlemsstater när det gäller ungdomar, äldre personer som blivit arbetslösa och den kvinnliga arbetskraften.

2.5.3

Mellan 2009 och 2012 har antalet människor som riskerar att hamna i fattigdom och social utestängning ökat från 114 miljoner till 124 miljoner. Denna tendens kan förvärras med tanke på efterdyningarna av krisen. EU:s mål att minska antalet människor som löper risk att hamna i fattigdom eller social utestängning till 96,4 miljoner fram till 2020 kommer antagligen inte att kunna uppnås, eftersom det fastställda målet överskreds med drygt 28 miljoner redan 2012.

2.5.4

Den redan allvarliga situationen förvärras av att ett ökande antal människor lever i materiell fattigdom och att ett antal människor i arbetsför ålder lever i familjer där ingen arbetar.

2.5.5

Krisen har förstärkt de stora skillnader som redan fanns mellan medlemsstaterna och framhävt de uppenbara skillnaderna i fråga om konkurrenskraft och social sammanhållning. Dessa olikheter visar tydligt på behovet av förslag till reformer för att säkerställa att åtgärderna är så effektiva som möjligt där problemen är som allvarligast.

2.5.6

Alla dessa siffror visar klart och tydligt hur viktigt det är att fokusera på investeringar för tillväxt för att stödja konkurrenskraften och villkoren för företagen, i synnerhet de små och medelstora, för att behålla och skapa nya arbetstillfällen.

3.   Analys av Europa 2020-strategins svaga punkter: styrning, mål, deltagande och genomförande

3.1

Vid en analys av de resultat som hittills uppnåtts framgår det tydligt att strategin varit i högsta grad otillräcklig för att uppnå de på förhand uppsatta målen. Europa 2020-strategin måste revideras så att den blir effektiv och ger de önskade resultaten. På så sätt förebyggs risken för att den misslyckas, i likhet med den föregående Lissabonstrategin. Det är mycket viktigt att fokusera på vissa mål för att se till att dessa är förenliga med varandra och säkerställa att de genomförs.

3.2

Europa 2020-strategins största problem återfinns på områdena styrning, fastställda mål, det civila samhällets deltagande och genomförandet.

3.3

Styrningen av strategin är svag och föga effektiv när det gäller att förplikta medlemsstaterna att respektera de åtaganden som gjorts i syfte att uppnå strategins (och flaggskeppsinitiativens) mål.

3.3.1

Strategins styrningsstruktur har institutionaliserat en strukturell snedvridning, som innebär att de ekonomiska aspekterna är viktigare än den sociala och miljömässiga styrningen och att Europa 2020-strategins mål underordnas de makroekonomiska prioriteringarna i den europeiska planeringsterminen, vilket gör det svårt att uppnå EU:s mål för konkurrenskraft och social sammanhållning samt hållbar förvaltning av naturresurser.

3.3.2

Den europeiska planeringsterminen, som inleds med den årliga tillväxtöversikten (Annual Growth Survey – AGS) och avslutas med utformningen av de landsspecifika rekommendationerna, har ofta fastställt prioriteringar som inte utgör ett effektivt stöd för uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin. Vidare bör det tilläggas att de landsspecifika rekommendationerna inte respekteras av medlemsstaterna i samband med utformningen av de årliga nationella strategierna (de nationella reformprogrammen) och därmed sammanhängande beslut beträffande budgeten, strukturella reformer, arbetsmarknadspolitik och socialpolitik (7).

3.4

Vid utarbetandet av Europa 2020-strategin var målen och de föreslagna indikatorerna inte föremål för en bred samförståndsprocess bland EU-medborgarna, och de var heller inte bindande. Med undantag av de rättsligt bindande målen att minska utsläppen av växthusgaser och att använda förnybara energikällor har varje land hittills fastställt sina egna mål, som ofta inte varit särskilt ambitiösa.

3.4.1

Den kvantitativa bedömningen av målen får inte något stöd av en kvalitativ bedömning. Ett socioekonomiskt systems ”smarthet” kan inte bedömas enbart på grundval av kvantitativa indikatorer som till exempel forskningsanslag eller antalet nya arbetstillfällen. Det måste också baseras på kvalitativa indikatorer, exempelvis vilken typ av innovationer som introduceras på ”marknaden” och kvaliteten på de arbetstillfällen som skapas.

3.5

Det organiserade civila samhället är inte tillräckligt delaktigt i Europa 2020-strategin, vare sig på nationell eller på europeisk nivå. Detta beror på följande faktorer:

Den otillräckliga satsningen på kommunikation och på att sprida information om Europa 2020-strategin har medfört att det huvudsakligen är fackfolk som känner till den och deltar i arbetet.

Vissa medlemsstaters ovilja att involvera det organiserade civila samhället i planeringen av strategins åtgärder.

Avsaknaden av en reell koppling mellan det civila samhällets åtgärder på EU-nivå och åtgärderna på nationell och lokal nivå.

De åtgärder som vidtagits för att hantera effekterna av krisen (bland annat tidtabellen för den europeiska planeringsterminen) sammanfaller delvis med strategins initiativ, vilket gör det svårare för arbetsmarknadsparterna och civilsamhällsorganisationerna att förstå strategins utvecklingsprocess och att delta i den.

De otillräckliga ekonomiska resurserna innebär att det organiserade civila samhället inte har möjlighet att vara delaktiga i strategin på ett effektivt sätt.

Arbetsmarknadsparternas otillräckliga deltagande i samrådsprocessen inom ramen för den europeiska planeringsterminen i vissa länder.

3.6

Trots de förfaranden som Europeiska rådet enats om och de många samarbetsprogram som för närvarande pågår inom EU, samt medvetenheten om att utmaningarna och målen i Europa 2020-strategin inte kan uppnås enbart genom åtgärder i en enskild medlemsstat, har genomförandet av Europa 2020-strategin blivit lidande genom avsaknaden av ett effektivt samarbete och en reell solidaritet mellan medlemsstaterna.

3.7

Flaggskeppsinitiativen hade kunnat få ett avgörande inflytande på samordningen av EU:s politik och den nationella politiken och bidra till att uppfylla målen i Europa 2020-strategin i syfte att få fart på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen genom en effektivare användning av drivkrafterna för utveckling, liksom de möjligheter som erbjuds via strukturfonderna (8), det europeiska territoriella samarbetet (9) och de direkt förvaltade programmen. Flaggskeppsinitiativen bör vara mer lätthanterliga och begripliga, med ett bättre samspel och utan överlappningar.

EESK:s SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER FÖR ATT SÄKERSTÄLLA EN VERKLIG REFORM AV EUROPA 2020-STRATEGIN

4.   En ny begreppsram för Europa 2020-strategin

4.1

EU står inför dubbla utmaningar: Dels måste man så snart som möjligt finna en väg ut ur den kris som drabbat det ekonomiska och sociala systemet med en sådan kraft, dels måste man stärka Europa 2020-strategins modell för smart och hållbar tillväxt för alla för att kunna ta itu med de strukturella orsakerna till det europeiska systemets svaga konkurrenskraft.

4.1.1

Mot denna bakgrund vill EESK framhålla att man bör främja en utvecklingsmodell som säkrar att medlemsstaterna – samtidigt som de även i fortsättningen genomför strukturella reformer för att sanera ekonomin och stärka dess trovärdighet – också stöder åtgärder som främjar EU:s konkurrenskraft och dess viktigaste aktörer (arbetstagare, privata företag och sociala företag), främjar en kvalitativ och kvantitativ tillväxt av EU:s investeringar (materiella, immateriella och sociala), skapar fler och bättre arbetstillfällen samt stödjer den sociala och territoriella sammanhållningen genom att ta itu med problemen med hög arbetslöshet och med en ökande fattigdom och social utestängning (10).

4.1.2

Därför är det ändamålsenligt att göra den ekonomiska och monetära unionen till en faktor som främjar stabilitet och en starkare och mer hållbar tillväxt, att stärka EU:s globala dragningskraft när det gäller produktion och investeringar och att utnyttja den inre marknadens fulla potential i alla dess aspekter. Unionen ska investera och förbereda EU:s ekonomi för framtiden, uppmuntra ett gynnsamt klimat för entreprenörskap och skapande av arbetstillfällen, främja miljömässig hållbarhet samt stödja ett starkare välfärdssystem i syfte att ta itu med de sociala förändringarna och problemen.

4.2

Kommittén anser att förslaget till en genomgripande reform av genomförandet av Europa 2020-strategin kräver en grundlig omvärdering av den fyra år gamla strategins idéer och viktigaste delar, det vill säga själva den vision för utveckling som strategin bygger på, fastställandet av målen, strategierna för att uppnå, övervaka och utvärdera dem, införandet av en effektiv styrning av strategin på flera nivåer, samt ett ökat deltagande från medborgarnas och de civilsamhällsorganisationernas sida.

4.3

För att reformen av Europa 2020-strategin verkligen ska utmynna i en reellt hållbar utveckling är det mycket viktigt att stärka helhetssynen genom att integrera de ekonomiska målen med de sociala och miljömässiga. Detta kräver en skräddarsydd strategi som säkerställer att alla former av kapital utnyttjas vid rätt tidpunkt och på rätt plats, så att nuvarande generationers behov inte tillgodoses på bekostnad av framtida generationer.

4.3.1

Det är av grundläggande betydelse att Europa 2020-strategins vision för hållbar utveckling och de därav följande målen kopplas samman med artikel 3.1, 3.2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (11) om främjande av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning genom ett utökat samarbete och ökad solidaritet mellan medlemsstaterna och genom en hållbar utveckling som grundas på en balanserad ekonomisk tillväxt och en social marknadsekonomi som är mycket konkurrenskraftig och mer fokuserad på människors välbefinnande i syfte att stärka konkurrenskraften och uppnå full sysselsättning.

4.3.2

Europa 2020-strategin måste också återspegla EU:s roll i det globala sammanhanget. Översynen av Europa 2020-strategin måste ligga helt i linje med FN:s agenda för hållbar utveckling för perioden efter 2015 (12), och säkerställa att de globala målen för hållbar utveckling genomförs korrekt i och av EU.

4.3.3

För att kunna inleda den långsiktiga övergången till en motståndskraftig och konkurrenskraftig resurseffektiv EU-ekonomi för alla måste EU utsträcka planeringshorisonten bortom 2020. Översynen av Europa 2020-strategin bör därför snarast kompletteras med en deltagandeprocess som leder till en integrerad politisk strategi för ett hållbart Europa i en globaliserad värld, med en tidshorisont fram till minst 2030.

4.4

I överensstämmelse med utvecklingen av en helhetssyn på begreppet hållbar utveckling i Europa 2020-strategin bör man lägga större vikt vid de kvalitativa aspekterna av målen. Att växa innebär att bli större och har därför en kvantitativ dimension, medan utveckling betyder ökad kvalitet och potential. De kvalitativa aspekterna av utveckling kan förstärkas genom att man utnyttjar och bygger vidare på ett socioekonomiskt systems specifika egenskaper och potential.

4.4.1

Europa 2020-strategins mål får inte längre underordnas de ekonomiska och budgetmässiga målen utan bör i stället jämställas med dessa inom ramen för en ny struktur för ekonomisk, miljömässig och social styrning, särskilt som ett led i den europeiska planeringsterminen och därmed också i den årliga tillväxtöversikten, de nationella reformprogrammen och de landsspecifika rekommendationerna.

4.4.2

EESK upprepar att man måste fastställa ett mätsystem som kompletterar BNP för att mäta effekterna av politiken för samhället, familjerna och enskilda individer (13). I detta sammanhang kommer det att vara nödvändigt att genomföra den sociala resultattavlan och säkerställa att den verkligen tillämpas inom ramen för den europeiska planeringsterminen (14).

4.4.3

Därför är det oerhört viktigt att utarbeta ett övervakningssystem baserat på indikatorer som tar hänsyn till hushållens disponibla inkomster, livskvalitet, miljömässig hållbarhet, social sammanhållning samt nuvarande och framtida generationers hälsa och välbefinnande. EESK anser att detta nya övervakningssystem bör inrättas och förvaltas via en ny gemensam struktur som omfattar de relevanta institutionerna.

4.5

Europa 2020-strategin kommer endast att bli framgångsrik om det finns strukturerade styresformer på flera nivåer så att man kan hantera alla framtida utmaningar, och om de allmänna riktlinjer som man enats om på EU-nivå resulterar i konkreta nationella och regionala åtgärder.

4.5.1

EU:s ekonomiska styrning rent generellt och särskilt EMU bör därför förstärkas och införlivas med Europa 2020-strategin. Genom att medlemsstaterna engagerar sig och själva tar ansvar kan man säkerställa att strukturreformerna verkligen genomförs. Det är följaktligen önskvärt att få till stånd ett reellt samarbete när det gäller förfarandena för styrning, ansvar och kontroll, som utövas av Europeiska rådet, rådet (konkurrenskraft), kommissionen och Europaparlamentet.

4.5.2

Medlemsstaterna måste ta vederbörlig hänsyn till de landsspecifika rekommendationerna, som antagits av Europeiska rådet, vid utarbetandet av de årliga strategier som fastställs i de nationella reformprogrammen och vid beslut om budget, strukturella reformer, arbetsmarknadspolitik och socialpolitik.

4.6

Det organiserade civila samhällets roll i de olika etapperna av planeringen och genomförandet av EU:s politik måste förstärkas. Man bör göra det lättare att uppnå målen i Europa 2020-strategin genom att man förstärker det civila samhällets roll i och deltagande vid utarbetandet av den årliga tillväxtöversikten, de nationella reformprogrammen och de landsspecifika rekommendationerna. Detta kan uppnås genom att man inför en effektivare tidtabell för den europeiska planeringsterminen så att det organiserade civila samhället kan lägga fram sina utvärderingar i tillräckligt god tid för att effektivt kunna påverka beslutsprocessen. Detta bör ske på de tre olika styresnivåer som strategin omfattar – på EU-nivå samt på nationell och regional nivå.

5.   Den övergripande politiken och sektorspolitiken som stöd för Europa 2020-strategin

5.1

För att Europa 2020-strategin ska bli en drivkraft för konkurrenskraft och sammanhållning och stödja en hållbar ekonomisk tillväxt för alla i Europa under de kommande fem åren anser kommittén att det är nödvändigt att genomföra en integrerad strategi som består av övergripande (horisontell) politik och sektoriell (vertikal) politik.

5.1.1

Syftet med den övergripande (horisontella) politiken bör vara att skapa förutsättningar för de viktigaste aktörerna när det gäller att stimulera den europeiska konkurrenskraften, nämligen arbetstagarna och företagen , samt företagen inom den sociala ekonomin, att bidra optimalt.

5.1.2

Den sektoriella (vertikala) politiken bör vara den grundsten som ska säkerställa en reell nystart för Europa 2020-strategin genom en förnyad industripolitik , en enhetlig energipolitik, en förstärkning av forskning och innovation , samt främjande av de faktorer som förbättrar EU:s konkurrenskraft, och som är kopplade till välfärdssystemet och kampen mot fattigdom och social utestängning  (15).

5.2

Referensaktörerna i den nya Europa 2020-strategins övergripande politik bör vara arbetstagarna, de privata företagen  (16) och företagen inom den sociala ekonomin  (17).

5.2.1

När det gäller arbetsmarknadens parter bör skapandet av högkvalitativa arbeten stå i centrum för Europa 2020-strategins prioriteringar, eftersom det är ett redskap i kampen mot den ökande segmenteringen av arbetsmarknaden och mot arbetslösheten.

5.2.1.1

Utbildnings- och fortbildningssystemen samt det livslånga lärandet måste anpassas till kraven och utvecklingen på arbetsmarknaden.

5.2.1.2

Entreprenörskapsutbildning och utveckling av nya utbildningsstrategier- och system bör främjas så att människor får den kompetens som behövs för att humankapitalet ska kunna tas till vara på bästa sätt.

5.2.1.3

Det är viktigt att uppmuntra och stödja arbetsförmedlingarnas roll när det gäller att vägleda människor och hjälpa dem att komma in på eller återgå till arbetsmarknaden.

5.2.1.4

Det är av grundläggande betydelse att satsa på politik som stöder sysselsättningen, särskilt för ungdomar, äldre personer som lämnat arbetsmarknaden, kvinnor och personer med funktionsnedsättning. Det är också viktigt att i högre grad uppmärksamma människor som inte omfattas av officiell statistik, eftersom de befinner sig utanför arbetsmarknaden (hemlösa, personer utan fast adress, romer, osv.).

5.2.1.5

Det vore önskvärt att fastställa ett nytt mål i Europa 2020-strategin: en minskning av ungdomsarbetslösheten med 50 % till 2020.

5.2.2

Beträffande företagen, särskilt de små och medelstora, är det viktigt att uppmuntra en modern företagskultur som – på grundval av prioriteringarna i ”Small Business Act” (18) och ”Handlingsplanen för företagande 2020” (19) – kan hjälpa företagen att omvandla de möjligheter som står till buds genom tillgången till EU-medel och tekniska innovationer till en drivkraft för utveckling för att stödja konkurrenskraften och sysselsättningen.

5.2.2.1

Man bör därför skapa de nödvändiga förutsättningarna för att de ekonomiska aktörerna ska kunna konkurrera på en marknad där snedvridningar kopplade till en överdriven byråkrati samt oegentliga och irreguljära metoder och praxis har undanröjts.

5.2.2.2

Man bör även undersöka möjligheten att erbjuda specialiserat stöd till små och medelstora företag (20), exempelvis start-up, internationalisering, finansiering via kapitalmarknaden, forskning, utveckling och innovation.

5.2.3

Företagen inom den sociala ekonomin är nyckelaktörer i den europeiska sociala modellen, eftersom de utgör drivkraften för social innovation och skapande av sysselsättning, hållbar tillväxt och sammanhållning. De inför nya och flexibla metoder för tillhandahållandet av tjänster och innovation när det gäller produkter, processer och organisation.

5.3

En verklig nystart av Europa 2020-strategin är beroende av att man lyckas uppvärdera följande sektorspolitikområden.

5.3.1

Det europeiska produktionssystemets konkurrenskraft kan förbättras genom att man blåser nytt liv i EU:s industripolitik . EU som system måste åter bli konkurrenskraftigt, och för att uppnå detta bör man ha en egen industripolitik. Tillverkningssektorns andel av BNP bör återigen uppgå till 20 % av BNP (2012 var andelen 15,3 %).

5.3.1.1

Det behövs en industripolitik som är i stånd att främja följande aspekter:

En strategisk integration av värdekedjan inom olika sektorer: tillverkningsindustrin, agroindustrin och tjänstesektorn.

Satsning på hög- och medelteknologiska industrier och kunskapsintensiva tjänster.

Utveckling av en europeisk marknad som garanterar en rättvis konkurrens för kvalifikationer på mellannivå och främjar rörlighet för arbetstagare och personer med fria yrken med en relativt eller mycket hög grad av specialisering samt för tjänster.

Högt specialiserade, funktionella förbindelser mellan den offentliga sektorn och aktörer som erbjuder kunskapsintensiva tjänster i syfte att förbättra och stärka produktiviteten i den offentliga sektorn.

Utnyttjande av utvecklingsmöjligheterna i den ”gröna ekonomin” och stöd till den ekologiskt inriktade övergången i EU till en produktions- och konsumtionsmodell som är förenlig med principen om hållbar utveckling (genom att anknyta till dagordningen för målen för hållbar utveckling efter 2015) (21).

Den strategiska sektor som den ”blå ekonomin” utgör, genom innovation för att omvandla de utvecklingsmöjligheter som är förbundna med de viktigaste värdekedjorna (blå industri, blå logistik, blå turism, blå livsmedel, blå energi och blå naturtillgångar) till ekonomiska, miljömässiga och sociala tillgångar för EU:s företag och medborgare.

5.3.2

Det är av grundläggande betydelse att främja en gemensam energipolitik i EU . Med tanke på energins djupgående konsekvenser för ekonomin krävs det gemensamma principer för att det ska vara möjligt att utforma en seriös industripolitik, exempelvis:

En anpassning och en minskning av skillnaderna i energipriserna.

Förbättrade villkor på den interna energimarknaden.

Minskat beroende av energi från länder utanför EU.

Utveckling av förnybar energi.

5.3.3

Utvecklingen av forsknings- och utvecklingspolitiken (FoU), utnyttjande av informations- och kommunikationsteknik (IKT), samt digitaliseringen av ekonomin är områden där det finns en betydande potential för att stärka den europeiska konkurrenskraften. På dessa områden är det möjligt att införa nya former av effektivt samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn.

5.3.3.1

EESK anser därför att man bör:

Inrätta flexibla och dynamiska offentliga organ som kan främja finansieringsmöjligheter på medellång och lång sikt och säkerställa den nödvändiga kopplingen mellan forskningen och industrin.

Vidta åtgärder för att uppmuntra användningen av IKT för att göra de ekonomiska aktörerna mer dynamiska (de små och medelstora företagen växer snabbare om de använder IKT).

Öka det ekonomiska stödet till forskning, utveckling och innovation och stödja ett utökat samarbete mellan universitet, forskningsinstitut och företag i samtliga medlemsstater.

Främja digitaliseringen av ekonomin, eftersom det skapar möjligheter att kombinera privata intressen med det allmänna bästa och gör det möjligt för företagarna att till fullo utnyttja möjligheterna på marknaden och samtidigt erbjuda medborgarna nya digitala offentliga produkter och tjänster.

5.3.4

Kommittén anser att man måste främja faktorer som stärker konkurrenskraften och som har koppling till välfärdssystemet . Genomförandet av en effektiv välfärdspolitik kan vara en särskilt viktig faktor för att stimulera EU:s konkurrenskraft genom att skapa ramar där riskfaktorer som är ohållbara på individuell nivå (för medborgarna) kan motverkas med hjälp av specifik välfärdspolitik. Det är nödvändigt att förstärka insatserna för hälsa och säkerhet på arbetsplatserna. EESK anser att man i högre grad bör främja integreringen av människor med funktionsnedsättning (22) samt jämställdhet mellan kvinnor och män (23), och även förebygga diskriminering och utestängning på grund av ras, etniskt ursprung, ålder, religion och sexuell läggning.

5.3.4.1

Mot bakgrund av prognoserna för den åldrande befolkningen i Europa (24) är det avgörande att leva upp till och om möjligt förstärka åtagandena när det gäller de demografiska förändringarna. För att de positiva aspekterna av de demografiska förändringarna ska bli en realitet både för de äldre och för samhället i stort är det avgörande att människor kan åldras med bibehållen hälsa och under trygga förhållanden (25).

5.3.4.2

EESK anser att de sociala konsekvenserna av de ekonomisk-politiska åtgärderna bör utvärderas i förväg för att man ska kunna motverka åtgärder som kan leda till ökad fattigdom och social utestängning.

5.3.4.3

Vidare bör man främja en samlad strategi för aktiv integration för att säkerställa följande:

Ett adekvat inkomststöd.

En arbetsmarknad för alla.

Tillgång till sysselsättning och tjänster av hög kvalitet och främjande av social innovation.

Utvidgning av den sociala ekonomin till strategiska områden som vård och omsorg samt personlig assistans.

5.4

För att stödja Europa 2020-strategin bör vi främja en ambitiös plan för materiella och immateriella investeringar i infrastruktur och sociala investeringar som uteslutande syftar till att återställa EU:s konkurrenskraft (26). Rådet måste godkänna de kompletterande anslag som är nödvändiga för att finansiera planen, och kommissionen måste övervaka dess effektivitet och ändamålsenlighet och samtidigt övervaka strukturreformerna i de enskilda länderna.

EESK upprepar sina förslag i ett nyligen antaget yttrande (27), där vikten av medlemsstaternas offentliga investeringar betonas, samtidigt som man framhåller att åtstramningspolitiken bör dämpas eller tillfälligt upphöra under krisen.

Mot denna bakgrund rekommenderar EESK att bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten tillämpas med all den flexibilitet som den ekonomiska och sociala situationen påbjuder.

5.4.1

Investeringar i materiell infrastruktur bör fokusera på två viktiga aspekter. Den första består i att säkerställa underhåll, återställande och modernisering av det arkitektoniska och historiska kulturarvet, bostadsbeståndet och transportnätet (järnvägs- och landsvägsnätet samt sjöfarten). Lika viktigt är underhåll och skydd av de hydrogeologiska resurserna och kustområdena i Europa. Den andra aspekten rör ”immateriella” investeringar i utveckling av informations- och kommunikationstekniknäten. Denna investeringsplan skulle kunna finansieras genom medverkan av Europeiska investeringsbanken, emission av särskilda europeiska obligationer och översynen av den fleråriga budgetramen 2014–2020, som planeras till 2016.

5.4.2

De sociala investeringarna måste göra det möjligt att bekämpa fattigdomen och risken för social utestängning samt främja en återhämtning av sysselsättningen i EU. Det behövs en investeringsplan i storleksordningen 2 % av BNP, som inte tas med vid beräkningarna av underskottet, och som övervakas för att säkerställa att den är effektiv och ändamålsenlig. Denna plan bör omfatta hälso- och sjukvård, samt omsorgs- och vårdtjänster som är nödvändiga på grund av den demografiska utvecklingen i medlemsstaterna, en förstärkning av den allmänna utbildningen, yrkesutbildningen och fortbildningen, subventionerade bostäder, osv. Finansieringen, som inte ska ingå vid beräkningen av underskottet, skulle kunna garanteras via en skatt på finansiella transaktioner.

Bryssel den 15 oktober 2014

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Henri MALOSSE


(1)  Se kommissionens webbplats: http://ec.europa.eu/europe2020/public-consultation/index_en.htm

(2)  EESK (2014) – Bidrag från facksektionerna, observationsgruppen för arbetsmarknaden, observationsgruppen för inre marknaden, observationsgruppen för hållbar utveckling, CCMI och kontaktgruppen – Halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin. Styrgruppen för Europa 2020-strategin

(3)  Personer inom den högsta (femte) inkomstkvintilen tjänade nästan 40 % av de totala inkomsterna, och personer i den lägsta (första) kvintilen tjänade mindre än 10 % i genomsnitt i Europa 2012. Eurostat, Statistics in focus, 12/2014.

(4)  Av utrymmesskäl återges inte alla statistiska uppgifter i detta yttrande. Vi hänvisar till dokumenten COM(2014) 130 final och bilagorna 1–3.

(5)  Under perioden 2007 (det sista året innan krisen började) till 2013 har skuldsättningen i den offentliga sektorn ökat från 58,8 % till 87,1 %, en ökning med 28,3 procentenheter, i EU:s 28 medlemsstater. I de 18 medlemsstaterna i euroområdet har skuldsättningen ökat från 66,2 % till 92,6 %, en ökning med 26,4 procentenheter. Eurostats databas: General government gross debt.

(6)  R. Veugelers, (2014) Undercutting the future? European research spending in times of fiscal consolidation. Bruegel Policy Contribution. Utgåva 2014/06.

(7)  Europaparlamentets studie (2014) – ”A ’traffic light approach’ to the implementation of the 2011 and 2012 Country Specific Recommendations (CSRs)”. Enheten för övervakning av ekonomisk styrning.

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013, EUT L 347, 20.12.2013, s. 320–469.

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013, EUT L 347, 20.12.2013, s. 259–280.

(10)  För mer information, se forskningsprojektet på http://www.foreurope.eu/

(11)  EUT C 83, 30.3.2010.

(12)  http://sustainabledevelopment.un.org/index.php?menu=1561

(13)  EUT C 181, 21.6.2012, s. 14–20.

(14)  ”Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension”, COM(2013) 690 provisoire.

(15)  För en mer utförlig beskrivning av de föreslagna åtgärderna se EESK (2014) op.cit.

(16)  Termen företag används i vid mening för den faktiska företagaren (egenföretagare, utövare av ett fritt yrke, arbetsgivare och sociala entreprenörer) och företagen oavsett storlek (mikro-, små, medelstora och stora).

(17)  Den sociala ekonomin omfattar dels små och medelstora företag samt stora företag, dels kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar, stiftelser, icke-statliga organisationer på det sociala området, osv.

(18)  En ”Small Business Act” för Europa (COM(2008) 394 final/2).

(19)  EUT C 271, 19.9.2013, s. 75–80.

(20)  Se rapporten ”Action Lines: Bolstering the business of liberal professions” of the European Commissions ”Working Group in Liberal professions” som offentliggjordes den 12 mars 2014.

(21)  http://www.wfuna.org/post-2015

(22)  ”EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU”, COM(2010) 636 final.

(23)  Strategi för jämställdhet COM(2010) 491 final.

(24)  Kommissionens rapport om åldrande från 2012.

(25)  EUT C 51, 17.2.2011, s. 55–58.

(26)  Såsom föreslagits av Jean-Claude Junker, kandidat till posten som ordförande för kommissionen, i ”Politiska riktlinjer för nästa Europeiska kommission”, 15 juli 2014, Strasbourg.

(27)  EESK:s yttrande om ”Fullbordande av Ekonomiska och monetära unionen – Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs förslag inför nästa lagstiftningsperiod i EU”, föredragande: Joost van Iersel och Carmelo Cedrone, ännu ej offentliggjort i EUT.