14.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 366/5


Kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004

(2013/C 366/04)

I.   INLEDNING

1.

I detta tillkännagivande beskrivs ett förenklat förfarande som kommissionen avser att använda vid handläggningen av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1) (koncentrationsförordningen), då dessa inte ger upphov till några konkurrensproblem. Detta tillkännagivande ersätter tillkännagivandet om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004, offentliggjord 2005 (2). Kommissionens erfarenheter av att tillämpa koncentrationsförordningen, inklusive rådets förordning (EG) nr 4064/89 (3) som föregick den gällande koncentrationsförordningen, har visat att vissa kategorier av anmälda koncentrationer vanligtvis godkänns utan att ha gett upphov till några allvarliga tveksamheter, under förutsättning att inga särskilda omständigheter förelåg.

2.

Syftet med detta tillkännagivande är att ange under vilka förhållanden kommissionen i regel antar ett beslut i kortform enligt vilket en koncentration förklaras förenlig med den inre marknaden enligt det förenklade förfarandet och att ge riktlinjer för själva förfarandet. Om de nödvändiga förutsättningarna enligt punkt 5 eller 6 i detta tillkännagivande är uppfyllda och om inga särskilda omständigheter föreligger, antar kommissionen inom 25 arbetsdagar från dagen för anmälan ett beslut i kortform om godkännande enligt artikel 6.1 b i koncentrationsförordningen (4).

3.

Kommissionen kan emellertid inleda en undersökning och/eller anta ett fullständigt beslut enligt koncentrationsförordningen för alla föreslagna koncentrationer, i synnerhet om de garantier eller undantag som anges i punkterna 8–19 i detta tillkännagivande är tillämpliga.

4.

Kommissionen avser att göra unionens koncentrationskontroll mer fokuserad och effektiv genom att följa det förfarande som anges i avsnitten nedan.

II.   KATEGORIER AV KONCENTRATIONER SOM LÄMPAR SIG FÖR HANDLÄGGNING ENLIGT DET FÖRENKLADE FÖRFARANDET

Koncentrationer som kan komma i fråga

5.

Kommissionen kommer i princip att tillämpa det förenklade förfarandet på var och en av följande kategorier av koncentrationer (5):

a)

Två eller flera företag förvärvar gemensam kontroll över ett gemensamt företag, förutsatt att det gemensamma företaget inte har någon, eller bara obetydlig, faktisk eller planerad verksamhet inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Sådana fall föreligger när

i)

det gemensamma företagets omsättning och/eller den överförda verksamhetens omsättning (6) är mindre än 100 miljoner EUR inom EES-området vid tidpunkten för anmälan (7), och

ii)

det sammanlagda värdet på de tillgångar som överförts till det gemensamma företaget är mindre än 100 miljoner EUR inom EES-området vid tidpunkten för anmälan (8).

b)

Två eller flera företag slås samman eller ett eller flera företag förvärvar ensam eller gemensam kontroll över ett annat företag, förutsatt att ingen av parterna i koncentrationen bedriver verksamhet på samma produktmarknad och geografiska marknad (9), eller på en produktmarknad i ett tidigare eller senare led i förhållande till en produktmarknad där någon annan part i koncentrationen är verksam (10).

c)

Två eller flera företag slås samman eller ett eller flera företag förvärvar ensam eller gemensam kontroll över ett annat företag och följande båda villkor är uppfyllda:

i)

den sammanlagda marknadsandelen för de parter i koncentrationen som är verksamma på samma produktmarknad och geografiska marknad (11) (horisontella förbindelser) är mindre än 20 % (12),

ii)

de enskilda eller sammanlagda marknadsandelarna för de parter i koncentrationen som är verksamma på en produktmarknad i ett tidigare eller senare led i förhållande till en produktmarknad där någon annan part i koncentrationen är verksam (vertikala förbindelser) (13) är mindre än 30 % (14).

d)

En part avser att förvärva ensam kontroll över ett företag som det redan kontrollerar gemensamt med ett eller flera andra företag.

6.

Kommissionen kan också tillämpa det förenklade förfarandet om två eller flera företag går samman, eller ett eller flera företag förvärvar ensam eller gemensam kontroll över ett annat företag, och följande båda villkor är uppfyllda:

i)

den sammanlagda marknadsandelen för de parter i koncentrationen mellan vilka det råder en horisontell förbindelse är lägre än 50 %, och

ii)

ökningen (deltat) av Herfindahl-Hirschmans index (HHI) till följd av koncentrationen är mindre än 150 (15)  (16).

7.

Vid tillämpning av punkterna 5 b, 5 c och 6 vid förvärv av gemensam kontroll utanför det gemensamma företagets verksamhetsområde betraktas förbindelser som finns endast mellan de företag som förvärvar gemensam kontroll inte som horisontella eller vertikala förbindelser vid tillämpningen av detta tillkännagivande. Dessa förbindelser kan emellertid orsaka samordning i den mening som avses i artikel 2.4 i koncentrationsförordningen. Sådana situationer behandlas i punkt 15 i detta tillkännagivande.

Garantier och undantag

8.

När kommissionen bedömer om en koncentration omfattas av en av de kategorier som nämns i punkterna 5 och 6 kommer den att se till att alla relevanta omständigheter är tillräckligt klargjorda. Med tanke på att marknadsdefinitionerna sannolikt utgör ett centralt inslag i denna bedömning bör parterna lämna uppgifter om samtliga rimliga alternativa marknadsdefinitioner, i regel i samband med förhandsanmälan (se punkt 22). Det ankommer på de anmälande parterna att beskriva alla alternativa relevanta produktmarknader och geografiska marknader som den anmälda koncentrationen skulle kunna påverka och lämna uppgifter och information om definitionen av sådana marknader (17). Kommissionen behåller befogenheten att fatta det slutliga beslutet om marknadsdefinition på grundval av en analys av omständigheterna i ärendet. Om det är svårt att definiera de relevanta marknaderna eller att fastställa parternas marknadsandelar kommer kommissionen inte att tillämpa det förenklade förfarandet. I den mån koncentrationer inbegriper nya rättsliga frågeställningar av allmänt intresse avser kommissionen dessutom att i regel avstå från att anta ett beslut i kortform och återgå till ett normal koncentrationsförfarande (första etappen).

9.

Det kan normalt sett antas att koncentrationer som omfattas av kategorierna som avses i punkterna 5 och 6 inte ger upphov till allvarliga tvivel i fråga om deras förenlighet med den inre marknaden men det kan ändå finnas situationer som i undantagsfall kräver en närmare undersökning och/eller ett fullständigt beslut. I sådana fall kan kommissionen återgå till ett normalt koncentrationsförfarande (första etappen).

10.

Här följer vägledande exempel på typer av ärenden som kan komma att uteslutas från det förenklade förfarandet.

11.

Kommissionen är mindre benägen att godta en föreslagen koncentration i ett förenklat förfarande om någon av de särskilda omständigheter som nämns i kommissionens riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer (18) föreligger. Detta omfattar fall där marknaden redan är koncentrerad, den föreslagna koncentrationen skulle leda till att en viktig konkurrensfaktor försvinner, den föreslagna koncentrationen skulle kombinera två viktiga innovatörer, den föreslagna koncentrationen omfattar ett företag som har lovande produkter på gång eller det finns tecken på att den planerade koncentrationen skulle göra det möjligt för de samgående parterna att hindra konkurrenterna från att expandera.

12.

Detsamma kan gälla om det inte är möjligt att exakt fastställa parternas marknadsandelar. Detta är ofta fallet när parterna är verksamma på nya eller föga utvecklade marknader.

13.

Vissa typer av koncentrationer kan öka parternas marknadsmakt genom att kombinera tekniska, finansiella eller andra resurser, även om parterna i koncentrationen inte är verksamma på samma marknad. Koncentrationer där minst två parter i koncentrationen är verksamma på angränsande marknader med nära anknytning till varandra (19) kan också vara olämpliga för det förenklade förfarandet, särskilt om en eller flera av parterna i koncentrationen ensamma har en marknadsandel på 30 % eller mer på en produktmarknad där det inte finns några horisontella eller vertikala förbindelser mellan parterna, men som utgör en angränsande marknad till en marknad där en annan part är verksam (20).

14.

Kommissionen kan bedöma att det är lämpligt att genomföra en fullständig bedömning enligt det normala koncentrationsförfarandet av vissa gemensamma företag som vid tidpunkten för anmälan har en omsättning inom EES som ligger under det tröskelvärde som anges i punkt 5 a, men som kan förväntas överskrida detta tröskelvärde betydligt under de närmaste tre åren. I fall som omfattas av punkt 5 a kan ett sedvanligt förfarande också anses vara lämpligt, om det finns horisontella eller vertikala förbindelser mellan parterna i koncentrationen på grundval av vilka det kan inte uteslutas att koncentrationen kommer att skapa allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den inre marknaden eller om någon av de särskilda omständigheter som det hänvisas till i punkt 11 föreligger.

15.

Dessutom kan kommissionen återgå till ett normalt koncentrationsförfarande (första etappen) när det uppstår en fråga om samordning i enlighet med artikel 2.4 i koncentrationsförordningen.

16.

Kommissionens erfarenheter hittills har visat att en övergång från gemensam till enskild kontroll i undantagsfall kan kräva en närmare undersökning och/eller ett fullständigt beslut. Konkreta konkurrensproblem kan uppstå i situationer där ett företag som tidigare var ett gemensamt företag hädanefter bara kontrolleras av en enda ägare och integreras i dennes grupp eller nätverk, vilket kan leda till ett undanröjande av de begränsningar som följer av de eventuellt skiljaktiga intressen som flera kontrollerande aktieägare kan ha, så att företagets strategiska ställning på marknaden förstärks. Till exempel i en situation där företag A och företag B gemensamt kontrollerar ett gemensamt företag C kan en koncentration där A ensamt förvärvar kontrollen över C ge upphov till konkurrensproblem under förhållanden där C är en direkt konkurrent till A, om C och A tillsammans har en stark ställning på marknaden och om C förlorar en del av det oberoende det hade tidigare (21). I fall där sådana scenarier kräver en närmare analys kan kommissionen återgå till ett normalt koncentrationsförfarande (första etappen) (22).

17.

Kommissionen kan också återgå till ett normalt koncentrationsförfarande (första etappen) när varken kommissionen eller medlemsstaternas behöriga myndigheter har granskat det tidigare förvärvet av gemensam kontroll av det gemensamma företaget i fråga.

18.

Om det är fråga om koncentrationer som beskrivs i punkt 6 avgör kommissionen från fall till fall, med hänsyn tagen till de särskilda omständigheterna i det aktuella ärendet, om den ökning av marknadskoncentrationen som HHI-deltat anger är av det slaget att ärendet bör granskas enligt ett normalt koncentrationsförfarande (första etappen).

19.

Om en medlemsstat uttrycker välgrundade tvivel i fråga om den anmälda koncentrationen inom 15 arbetsdagar från mottagandet av en kopia av anmälan, eller om en tredje part uttrycker välgrundade tvivel inom den tidsfrist som fastställts för sådana synpunkter, kommer kommissionen att återgå till ett normalt koncentrationsförfarande (första etappen).

Begäran om hänskjutande

20.

Det förenklade förfarandet tillämpas inte om en medlemsstat begär att den anmälda koncentrationen ska hänskjutas i enlighet med artikel 9 i koncentrationsförordningen eller om kommissionen godtar en begäran från en eller flera medlemsstater om att en anmäld koncentration ska hänskjutas i enlighet med artikel 22 i koncentrationsförordningen.

Förhandsanmälan av koncentrationer och hänskjutande före anmälan på begäran av de anmälande parterna

21.

Mot bakgrund av garantierna och undantagen som anges i detta tillkännagivande kan kommissionen tillämpa det förenklade förfarandet på koncentrationer när

a)

kommissionen, efter en motiverad skrivelse enligt artikel 4.4 i koncentrationsförordningen, beslutar att inte hänskjuta ärendet till en medlemsstat, eller

b)

ärendet efter en motiverad skrivelse enligt artikel 4.5 i koncentrationsförordningen hänskjuts till kommissionen.

III.   FÖRFARANDEN

Kontakter före anmälan

22.

Kommissionen har konstaterat att frivilliga kontakter mellan anmälande parter och kommissionen före anmälan är fruktbara, även i ärenden som till synes är oproblematiska (23). Kommissionens erfarenheter av det förenklade förfarandet har visat att ärenden som uppfyller kraven för ett förenklat förfarande kan ge upphov till komplexa frågor, till exempel vad gäller marknadsdefinitionen (se punkt 8), som helst bör lösas innan anmälan lämnas. Sådana kontakter gör det möjligt för kommissionen och de anmälande parterna att fastställa exakt hur mycket information som ska lämnas i anmälan. Kontakterna före anmälan bör inledas minst två veckor före den förväntade dagen för anmälan. Anmälande parter uppmanas särskilt att utnyttja möjligheten till kontakter före anmälan om de har för avsikt att begära att kommissionen ska tillämpa det förenklade förfarande i den situation som beskrivs i punkt 6. Enligt koncentrationsförordningen har anmälande parter rätt att anmäla en koncentration när som helst, under förutsättning att anmälan är fullständig. Möjligheten till kontakter före anmälan på frivillig basis är en tjänst som kommissionen erbjuder anmälande parter i syfte att förbereda det formella förfarandet för kontroll av företagskoncentrationer. Kontakter före anmälan är visserligen inte obligatoriska men de kan vara ytterst värdefulla både för de anmälande parterna och för kommissionen för att exakt bestämma vilken informationsmängd som krävs i en anmälan, och i de flesta fall kommer följden av sådana kontakter att bli en betydande minskning av de uppgifter som behöver lämnas.

23.

Det kan dock hända att kontakter före anmälan, särskilt vad gäller inlämnande av ett utkast till anmälan, är till mindre nytta i fall som omfattas av punkt 5 b, det vill säga i fall där det inte finns några marknader som omfattas av anmälningsskyldigheten (24), eftersom parterna inte är verksamma på samma produktmarknad och geografiska marknad eller på en produktmarknad i ett tidigare eller senare led i förhållande till en produktmarknad där någon annan part i koncentrationen är verksam. Under sådana omständigheter kanske anmälande parter föredrar att göra en anmälan direkt utan att först lämna in ett utkast till anmälan (25).

24.

Fastställandet av att det inte finns marknader som omfattas av anmälningsskyldigheten ska ske i enlighet med punkt 8 i detta tillkännagivande. Därför åligger det de anmälande parterna att lämna all information som kommissionen behöver för att kunna fastställa att den föreslagna koncentrationen inte inom EES ger upphov till någon marknad som omfattas av anmälningsskyldigheten. Kommissionen kommer inte att tillämpa det förenklade förfarandet på grundval av punkt 5 b om det är svårt att fastställa att den föreslagna koncentrationen inte ger upphov till några marknader som omfattas av anmälningsskyldigheten. I sådana fall kan kommissionen återgå till det normala förfarandet och behandla anmälan som ofullständig i ett väsentligt avseende enligt punkt 26 i detta tillkännagivande.

Offentliggörande av att anmälan skett

25.

De uppgifter som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning efter det att anmälan (26) har mottagits ska inkludera namnen på parterna i koncentrationen, deras ursprungsland, koncentrationens karaktär och de branscher som berörs, samt ett omnämnande om att koncentrationen på grundval av uppgifterna från den anmälande parten kan handläggas enligt det förenklade förfarandet. Berörda tredje parter får därefter tillfälle att lämna synpunkter, särskilt om förhållanden som kan kräva en undersökning.

Ett beslut i kortform

26.

Om kommissionen anser att koncentrationen uppfyller kriterierna för ett förenklat förfarande (se punkterna 5 och 6) utfärdar den i regel ett beslut i kortform. Detta gäller också ärenden som inte ger upphov till några konkurrensproblem om kommissionen har tagit emot en fullständig anmälan. I enlighet med artikel 10.1 och 10.6 i koncentrationsförordningen kommer koncentrationen därmed att förklaras förenlig med den inre marknaden inom 25 arbetsdagar från dagen för anmälan. Kommissionen strävar efter att fatta ett beslut i kortform så snart som möjligt efter utgången av de 15 arbetsdagar under vilka medlemsstaterna kan begära att en anmäld koncentration skall hänskjutas i enlighet med artikel 9 i koncentrationsförordningen. Men innan tidsfristen på 25 arbetsdagar inleds kan kommissionen besluta att återgå till ett normalt koncentrationsförfarande (första etappen) för att handlägga en koncentration och inleda undersökningar och/eller anta ett fullständigt beslut om den anser det vara lämpligt i ärendet i fråga. I sådana fall kan kommissionen också betrakta anmälan som ofullständig i materiellt hänseende enligt artikel 5.2 i tillämpningsförordningen om den inte har tagit emot en fullständig anmälan.

Offentliggörande av ett beslut i kortform

27.

Kommissionen kommer att offentliggöra att beslut har fattats i Europeiska unionens officiella tidning på samma sätt som vid ett fullständigt beslut om godkännande. Den offentliga versionen av beslutet kommer att finnas på GD Konkurrens webbplats. Beslutet i kortform innehåller den information om den anmälda koncentrationen som offentliggjordes i officiella tidningen vid tiden för anmälan (parternas namn, deras ursprungsland, koncentrationens karaktär och de branscher som berörs) och i beslutet anges att koncentrationen förklaras förenlig med den inre marknaden eftersom den omfattas av en eller flera av kategorierna i tillkännagivandet om förenklat förfarande. Vilken kategori som är tillämplig anges uttryckligen.

IV.   ACCESSORISKA BEGRÄNSNINGAR

28.

Det förenklade förfarandet är inte lämpligt i ärenden i vilka de berörda företagen begär en uttrycklig bedömning av begränsningar som har direkt samband med och är nödvändiga för genomförandet av koncentrationen.


(1)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).

(2)  EUT C 56, 5.3.2005, s. 32.

(3)  Rådets förordning (EEG) nr. 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, 30.12.1989, s. 1). Rättad i EGT L 257, 21.9.1990, s. 13.

(4)  Anmälningskraven anges i bilagorna I och II i rådets tillämpningsförordning (EG) nr 802/2004 om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer (tillämpningsförordningen).

(5)  Följande kategorier tillämpas alternativt, inte kumulativt, dvs. om samtliga villkor i någon av de kategorier som anges i punkt 5 a, b, c eller d eller punkt 6 är uppfyllda berättigar en anmäld koncentration i princip till ett förenklat förfarande. En transaktion kan uppfylla kriterierna i fler än en av de kategorier som beskrivs i detta tillkännagivande. Det betyder att anmälande parter kan lämna in en anmälan av en transaktion på grundval av mer än en av de kategorier som beskrivs i detta tillkännagivande.

(6)  Uttrycket och/eller avser de olika situationer som omfattas, t.ex.

vid gemensamt förvärv av ett målföretag ska hänsyn tas till omsättningen för detta målföretag (det gemensamma företaget),

vid bildandet av ett gemensamt företag till vilket moderföretagen bidrar med sina verksamheter är det omsättningen för de överförda verksamheterna som ska beaktas,

vid inträde av en ny kontrollerande part i ett redan befintligt gemensamt företag ska hänsyn tas till det gemensamma företagets omsättning och (den eventuella) omsättningen från de verksamheter som tillförs av det nya moderföretaget.

(7)  Det gemensamma företagets omsättning kan fastställas enligt de senaste granskade räkenskaperna för moderföretagen, eller för själva det gemensamma företaget, beroende på om det finns separata räkenskaper för de resurser som kombineras i det gemensamma företaget.

(8)  Det sammanlagda värdet av det gemensamma företagets tillgångar kan fastställas enligt den senast regelbundet utarbetade och godkända balansräkningen för varje moderföretag. Begreppet tillgångar innefattar: Begreppet tillgångar innefattar 1) alla materiella och immateriella tillgångar som kommer att överlåtas till det gemensamma företaget (exempel på materiella tillgångar är produktionsanläggningar, grossist- eller detaljhandelsbutiker och varulager, exempel på immateriella tillgångar är immateriella rättigheter, goodwill etc.) och 2) krediter eller åtaganden som något av det gemensamma företagets moderföretag har samtyckt till att lämna eller garantera. Om de överförda tillgångarna genererar omsättning vid tidpunkten för anmälan får varken värdet av tillgångarna eller av den årliga omsättningen överstiga 100 miljoner EUR.

(9)  Se kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (EGT C 372, 9.12.1997, s. 5). Varje hänvisning i detta tillkännagivande till verksamheter som företag bedriver på marknader avser verksamheter på marknader inom EES eller på marknader som omfattar EES, men som kan vara större än EES.

(10)  En vertikal förbindelse förutsätter i regel att den produkt eller tjänst som tillhandahålls av det företag som är verksamt i det tidigare marknadsledet i fråga utgör en viktig insatsvara för den produkt eller tjänst som tillhandahålls av det företag som är verksamt på marknaden i senare led. Se kommissionens riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 265, 18.10.2008, s. 6), punkt 34.

(11)  Se fotnot 9.

(12)  Tröskelvärdena för horisontella och vertikala förbindelser tillämpas på varje möjlig alternativ definition av produktmarknaden och den geografiska marknaden som kan behöva övervägas i ett visst fall. Det är viktigt att de underliggande marknadsdefinitioner som anges i tillkännagivandet är tillräckligt exakta för att kunna motivera bedömningen att dessa trösklar inte är uppfyllda och att samtliga möjliga alternativa marknadsdefinitioner som kan behöva beaktas nämns (inklusive geografiska marknader som är mindre än de nationella).

(13)  Se fotnot 10.

(14)  Se fotnot 12.

(15)  HHI beräknas genom att man adderar kvadraterna av de enskilda marknadsandelarna för samtliga företag på marknaden. Se kommissionens riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 31, 5.2.2004, s. 5, punkt 16). För att beräkna det HHI-delta som koncentrationen leder till räcker det med att från kvadraten av summan av koncentrationsparternas marknadsandelar (med andra ord kvadraten av den sammanslagna enhetens marknadsandel efter koncentrationen) subtrahera summan av kvadraterna av parternas individuella marknadsandelar (eftersom marknadsandelarna för övriga konkurrenter på marknaden förblir oförändrade och därför inte påverkar resultatet av ekvationen). HHI-deltat kan med andra ord beräknas enbart på grundval av koncentrationsparternas marknadsandelar, utan att man behöver känna till marknadsandelarna för andra konkurrenter.

(16)  Se fotnot 12.

(17)  Liksom för alla andra anmälningar kan kommissionen återkalla ett beslut i kortform om det grundar sig på oriktiga uppgifter för vilka ett av de berörda företagen är ansvarigt (artikel 6.3 a i koncentrationsförordningen).

(18)  Se kommissionens riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 31, 5.2.2004, s. 5) särskilt punkt 20.

(19)  Produktmarknader utgör angränsande marknader med nära anknytning till varandra när produkterna kompletterar varandra eller när de tillhör ett produktsortiment som i regel köps av samma kundgrupp för samma slutliga användningsändamål.

(20)  Se kommissionens riktlinjer för bedömning av icke-horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 265, 18.10.2008, s. 6), punkt 25 och avsnitt V.

(21)  Ärende COMP/M.5141 KLM/Martinair, 17.12.2008, skälen 14–22.

(22)  Ärende COMP/M.2908 Deutsche Post/DHL (II), beslut av den 18.9.2002.

(23)  Se DG Competition Best Practices on the conduct of EC merger control proceedings, som finns tillgänglig på: http://ec.europa.eu/competition/mergers/legislation/proceedings.pdf

(24)  För en definition av marknader som omfattas av anmälningsskyldigheten, se avsnitt 6.2 i den förenklade versionen av formulär CO (bilaga II till tillämpningsförordningen).

(25)  Med hänsyn till bästa praxis uppmanar kommissionen ändå parterna att i förväg inkomma med en begäran om tillsättande av en arbetsgrupp inom GD Konkurrens för behandling av ärendet.

(26)  Artikel 4.3 i koncentrationsförordningen.