30.7.2013 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 216/1 |
Meddelande från kommissionen om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker i samband med finanskrisen (bankmeddelandet)
(Text av betydelse för EES)
2013/C 216/01
1. INLEDNING
1. |
Sedan finanskrisens början har kommissionen antagit sex meddelanden (nedan kallade krismeddelanden) (1). De har gett detaljerad vägledning om kriterierna för att bedöma huruvida statligt stöd till finanssektorn under finanskrisen är förenligt med den inre marknaden i enlighet med artikel 107.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. |
2. |
Krismeddelandena skapar en övergripande ram för samordnade åtgärder till stöd för finanssektorn för att säkerställa finansiell stabilitet samtidigt som man minimerar snedvridningen av konkurrensen mellan banker och medlemsstater på den inre marknaden. De redogör för villkoren för tillgång till statligt stöd och vilka krav som måste uppfyllas för att sådant stöd ska anses som förenligt med den inre marknaden mot bakgrund av de principer för statligt stöd som anges i fördraget. Genom krismeddelandena har regler för statligt stöd som gäller offentligt stöd till finanssektorn uppdaterats regelbundet vid behov för att anpassa dem till krisens utveckling. Den senaste utvecklingen kräver ytterligare uppdatering av krismeddelandena. |
Rättslig grund
3. |
Krismeddelandena och samtliga enskilda beslut om stödåtgärder och stödordningar som faller inom tillämpningsområdet för dessa meddelanden antogs på grundval av artikel 107.3 b i fördraget, som undantagsvis tillåter stöd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi. |
4. |
Betydande åtgärder har vidtagits sedan krisens början för att avhjälpa svårigheterna inom finanssektorn. Krisens utveckling har krävt en anpassning av vissa bestämmelser i ramlagstiftningen om statligt stöd som rör undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, samtidigt som man undantagsvis inte utesluter möjligheten till betydande offentligt stöd. Trots det exceptionella införandet av finans- och penningpolitiska instrument som bidragit till att krisen inte förvärrats ytterligare är den ekonomiska återhämtningen fortfarande mycket skör och ojämnt fördelad i Europeiska unionen. I vissa medlemsstaterna står finanssektorerna inför nya utmaningar när det gäller tillgång till finansiering på sikt och kvaliteten på tillgångar till följd av den ekonomiska nedgången och minskad offentlig eller privat skuldsättning. Påfrestningarna på finansmarknaderna och risken för mer omfattande negativa spridningseffekter kvarstår. |
5. |
De ihållande spänningarna på marknaderna för statspapper visar tydligt hur lättrörliga finansmarknaderna fortsatt är. Den höga nivån av ömsesidigt beroende och ömsesidiga kopplingar inom finanssektorn i unionen fortsätter att ge upphov till oro för smittorisk på marknaden. Den höga graden av instabilitet på finansmarknaderna och osäkerheten om de ekonomiska utsikterna och den åtföljande ihållande risken för en allvarlig störning av ekonomin i medlemsstaterna gör det motiverat att ha kvar ett skyddsnät i form av en möjlighet för medlemsstaterna att bevilja krisrelaterade stödåtgärder på grundval av artikel 107.3 b i fördraget med avseende på finanssektorn. |
6. |
Under dessa förhållanden med ihållande påfrestningar på finansmarknaderna och med tanke på risken för mer omfattande negativa spridningseffekter anser kommissionen att villkoren för tillämpning av artikel 107.3 b i fördraget på statligt stöd inom finanssektorn fortfarande är uppfyllda. Detta undantag kan dock tillämpas endast så länge som krissituationen fortsätter, och ger upphov till verkligen exceptionella omständigheter där hela den finansiella stabiliteten är hotad. |
Finansiell stabilitet som ett övergripande mål
7. |
I sina åtgärder mot finanskrisen och i krismeddelandena har kommissionen haft finansiell stabilitet som övergripande målsättning, samtidigt som den har sett till att statligt stöd och snedvridning av konkurrensen mellan banker och i olika medlemsstater begränsas till ett minimum. Finansiell stabilitet medför ett behov av att förebygga allvarliga negativa spridningseffekter för resten av banksystemet som skulle kunna uppstå då ett kreditinstitut går omkull och ett behov av att garantera att banksystemet som helhet fortsätter att ställa tillräcklig utlåning till förfogande för realekonomin. Finansiell stabilitet har fortfarande central betydelse för kommissionens bedömning av statligt stöd till finanssektorn på grundval av detta meddelande. Kommissionen ska genomföra sin bedömning med hänsyn till krisens utveckling från ett akut och systemövergripande nödläge till en situation med mer fundamentala ekonomiska problem inom delar av unionen, med en motsvarande större risk för fragmentering av den inre marknaden. |
8. |
Detta övergripande mål återspeglas inte bara i möjligheterna för banker i svårigheter att få tillgång till statligt stöd om det är nödvändigt med tanke på den finansiella stabiliteten, utan även när det gäller hur omstruktureringsplaner bedöms. Det måste framhållas i detta sammanhang att finansiell stabilitet inte kan säkerställas utan en sund finanssektor. Planer för kapitalanskaffning måste därför bedömas i nära samarbete med behörig tillsynsmyndighet för att säkerställa att ekonomisk bärkraft kan återskapas inom en rimlig tidsperiod och på solid och varaktig grund. Om så inte sker bör det institut som hamnat på obestånd avvecklas under ordnade former. |
9. |
När kommissionen tillämpar reglerna om statligt stöd på enskilda fall tar den hänsyn till den makroekonomiska miljö som påverkar både bankernas bärkraft och behovet för realekonomin i en viss medlemsstat av fortsatt tillgång till krediter från sunda banker. Kommissionen kommer i sin bedömning av bankers omstruktureringsplaner fortsättningsvis att beakta de specifika förhållandena för varje institution och medlemsstat. Den kommer i synnerhet att göra en proportionalitetsbedömning av bankernas bärkraft på lång sikt, om behovet av statligt stöd beror på statsskuldskrisen och inte är ett resultat av alltför stor risktagning (2). Vidare kommer kommissionens bedömning att återspegla behovet av att upprätthålla lika villkor på hela den inre marknaden, särskilt med hänsyn till hur bördefördelningen utvecklas inom unionen. |
10. |
Dessutom åtar sig kommissionen, om stora delar av en medlemsstats finanssektor behöver omstruktureras, att tillämpa en samordnad strategi i sin bedömning av enskilda bankers omstruktureringsplaner som en systemövergripande insats. Kommissionen har gått in för denna strategi i synnerhet för de medlemsstater som genomför ett program för ekonomisk anpassning. Därmed bör kommissionen särskilt beakta de sammanlagda effekterna av omstruktureringen av enskilda institutioner på sektorsnivå (t.ex. vad gäller marknadsstruktur) och på ekonomin som helhet, särskilt vad gäller problemet med att förse realekonomin med tillräcklig utlåning på en solid och varaktig grund. |
11. |
I sin bedömning av bördefördelning och åtgärder för att begränsa snedvridning av konkurrensen bedömer kommissionen genomförbarheten av de föreslagna åtgärderna, bland annat vad gäller avyttringar, och hur de påverkar marknadsstruktur och inträdeshinder. Kommissionen ska samtidigt se till att lösningar som tagits fram i ett visst fall eller en viss medlemsstat är förenliga med målet att förhindra betydande asymmetrier mellan medlemsstaterna som skulle kunna fragmentera den inre marknaden ytterligare och orsaka finansiell instabilitet och därmed hindra den ekonomiska återhämtningen i unionen. |
Utveckling av regelverket och behov av översyn av krismeddelandena
12. |
Sedan krisens början har unionen genomfört ett antal institutionella och rättsliga ändringar som syftar till att stärka finanssektorns motståndskraft samt förebygga, hantera och lösa bankkriser på ett bättre sätt. Europeiska rådet har enats om att ta ytterligare initiativ för att ge den ekonomiska och monetära unionen en solidare grund att stå på genom att skapa en bankunion, där det första steget är att införa en gemensam tillsynsmekanism och en gemensam rekonstruktionsmekanism för kreditinstitut som är etablerade i en medlemsstat som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen. Medlemsstaterna har också kommit överens om att inrätta en stabilitetsmekanism genom vilken finansiella resurser vid behov ska kunna ges till medlemmarna och deras banker. |
13. |
Dessa åtgärder omfattar oundvikligen en viss grad av infasning, till exempel för att lagstiftning ska hinna träda i kraft eller rekonstruktionsfonder byggas upp. En del av åtgärderna kommer enbart att gälla euroområdet. Under tiden har ökande skillnader i den ekonomiska återhämtningen i unionen, behovet av att minska och konsolidera de offentliga och privata skulderna och förekomsten av svaga punkter inom finanssektorn lett till ihållande spänningar på finansmarknaderna och fragmentering med ökande snedvridning på den inre marknaden. Den inre marknadens integritet måste därför skyddas genom en förstärkt system för statligt stöd. En anpassning av krismeddelandena kan bidra till en smidig övergång till det framtida systemet enligt kommissionens förslag till direktiv för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut (3) genom större klarhet för marknaderna. De anpassade krismeddelandena kan också garantera en mer beslutsam omstrukturering och ökad bördefördelning på hela den inre marknaden för alla banker som får statligt stöd. |
14. |
Kontrollen av det statliga stöd som ges finanssektorn samverkar ibland med det ansvar som åligger tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna. I vissa fall kan tillsynsmyndigheterna exempelvis kräva anpassningar i frågor som gäller företagsstyrning och ersättningspraxis, som för banker som får statligt stöd ofta också anges i omstruktureringsplaner. I sådana fall kan samordning mellan kommissionen och de behöriga tillsynsmyndigheterna vara viktigt, samtidigt som kommissionen dock behåller sin exklusiva behörighet när det gäller kontrollen av statligt stöd. Med tanke på det reglerings- och tillsynslandskap som håller på att ta form i unionen och särskilt i euroområdet kommer kommissionen att upprätthålla nära förbindelser med tillsynsmyndigheter (vilket den redan gör) för att säkerställa ett smidigt samspel mellan alla berörda myndigheters olika roller och ansvarsområden. |
Bördefördelning
15. |
I krismeddelandena sägs det tydligt att de allmänna principerna för kontroll av statligt stöd fortsätter att gälla även under finanskrisen. För att begränsa snedvridningen av konkurrensen mellan banker och medlemsstater på den inre marknaden och hindra ett överdrivet risktagande bör stödet framför allt begränsas till vad som är absolut nödvändigt, och stödmottagaren bör lämna ett lämpligt eget bidrag till omstruktureringskostnaderna. Banken och dess kapitalägare bör i största möjliga utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel (4). Statligt stöd bör beviljas på villkor som innebär en lämplig fördelning av bördan mellan dem som investerat i banken. |
16. |
Sedan krisens början har kommissionen, när den granskar om stöd till banker är förenligt med den inre marknaden, krävt minst en miniminivå i fråga om bördefördelning i förhållande till det stödbelopp som ges till dessa banker, särskilt genom att de täcker förluster med tillgängligt kapital och betalar en rimlig ersättning för det statliga ingripandet. Dessutom har den för att förhindra utflöde av medel infört regler om återköp av hybridinstrument och ett kupong- och utdelningsförbud. Kommissionen har dock inte på förhand fastställt några tröskelvärden för egna bidrag eller några ytterligare krav (5). |
17. |
Under de första faserna av krisen gick medlemsstaterna generellt inte utöver de minimikrav som föreskrivs i reglerna för statligt stöd vad gäller på förhand fastställd bördefördelning, och långivarna behövde inte bidra till att rädda kreditinstitut för att säkra den finansiella stabiliteten. |
18. |
Statsskuldskrisen har emellertid gjort klart att en sådan politik inte kunde säkerställa finansiell stabilitet på lång sikt, särskilt inte för medlemsstater där kostnaden för räddning av banker väsentligt försvagat de offentliga finanserna. Vissa medlemsstater var faktiskt tvungna att gå längre än minimikraven i reglerna om statligt stöd och genom att införa nya rättsliga ramar tillämpa strängare krav när det gäller på förhand fastställd bördefördelning. Denna utveckling har lett till skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller synen på bördefördelning. Vissa medlemsstater har nämligen begränsat sig till minimikraven enligt reglerna om statligt stöd medan andra har gått längre än dessa krav och krävt att investerare och långivare ska dela bördan (s.k. bail-in). Sådana skillnader mellan medlemsstater i synen på bördefördelning har lett till olika finansieringskostnader mellan banker beroende på den upplevda sannolikheten för bail-in som en funktion av en medlemsstats finanspolitiska styrka. De utgör ett hot mot den inre marknadens integritet och riskerar att undergräva de lika konkurrensvillkor som kontrollen av det statliga stödet syftar till att skydda. |
19. |
Mot bakgrund av denna utveckling bör minimikraven för bördefördelning skärpas. Innan en bank beviljas något som helst omstruktureringsstöd, oavsett om det är fråga om rekapitalisering eller övertagande av värdeminskade tillgångar, bör alla kapitalgenererande åtgärder prövas, bland annat konvertering av mindre prioriterade skulder, under förutsättning att grundläggande rättigheter respekteras och den finansiella stabiliteten inte äventyras. Eftersom omstruktureringsstöd behövs för att förhindra en eventuell oordnad avveckling av en bank, bör dessa åtgärder gällande bördefördelning respekteras, oavsett bankens ursprungliga solvenssituation, för att minska stödet till ett minimum. Därför måste medlemsstaterna, innan omstruktureringsstöd ges till en bank, säkerställa att bankens aktieägare och innehavare av mindre prioriterade fordringar (junior capital) ordnar med det erforderliga bidraget eller skapar den nödvändiga rättsliga ramen för att få sådana bidrag. |
20. |
I princip beror tillämpningen av åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen på graden av bördefördelning, och hänsyn tas även till utvecklingen när det gäller hur stor börda som ska bäras av stödmottagande banker i unionen. Under i övrigt lika förhållanden innebär en ökad bördefördelning därför ett minskat behov av åtgärder mot snedvridning av konkurrensen. Under alla omständigheter bör åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen dimensioneras på ett sådant sätt att man i möjligaste mån närmar sig den marknadssituation som skulle ha rått om stödmottagaren hade lämnat marknaden utan stöd. |
Effektiv omstrukturering och ytterligare modernisering av ramen
21. |
Samtidigt som är det nödvändigt att behålla vissa stödfaciliteter för banker för att avhjälpa den fortsatta turbulensen på finansmarknaderna bör vissa förfaranden och villkor förbättras och vidareutvecklas. Det är också nödvändigt att gå vidare med det arbete för att anpassa den rättsliga ramen till marknadsutvecklingen som inleddes i juni 2010 med en höjning av garantiavgiften (6) och fortsatte med 2010 års förlängningsmeddelande (7). |
22. |
2008 års bankmeddelande gjorde det möjligt för medlemsstaterna att införa särskilda räddningsprogram samtidigt som möjligheten till engångsinsatser behölls. Med beaktande av krisens omfattning och det allmänt urholkade förtroendet inom hela finanssektorn i EU, som bland annat lett till sinande utlåning mellan banker, beslutade kommissionen att godkänna alla nödvändiga åtgärder som medlemsstater vidtar för att bevara stabiliteten i det finansiella systemet, däribland räddningsaktioner och rekapitaliseringsordningar. Det tillfälliga godkännandet av undsättningsstöd både i form av garantier och rekapitalisering och åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar lyckades förhindra panik och stärkte marknadens förtroende. |
23. |
Under de förändrade marknadsförhållanden som råder finns det emellertid ett mindre behov av strukturella räddningsåtgärder som endast beviljas på grundval av en preliminär bedömning som baseras på premissen att praktiskt taget alla banker måste räddas och som skjuter upp en djupgående bedömning av omstruktureringsplanen till ett senare skede. Denna strategi hindrade visserligen finanssektorn från att kollapsa helt och hållet, men enskilda stödmottagare dröjde ofta med att vidta åtgärder för omstrukturering. Dröjsmål med att ta itu med bankernas problem har i vissa fall stått skattebetalarna dyrt. I detta meddelande fastställs principen att rekapitalisering och övertagande av osäkra tillgångar kommer att godkännas först när bankens omstruktureringsplan har godkänts. Denna strategi garanterar att stödbeloppet är exaktare dimensionerat, att orsakerna till bankens problem har identifierats och åtgärdats redan på ett tidigt stadium och att den finansiella stabiliteten garanteras. Garantiordningar kommer att finnas tillgängliga även i fortsättningen för att tillhandahålla likviditet till banker. Sådana ordningar kan emellertid bara fungera som ett sätt att tillhandahålla likviditet till banker utan ett kapitalunderskott enligt den behöriga tillsynsmyndighetens definition (8). |
24. |
I detta meddelande anges de ändringar som måste göras i förenlighetsparametrarna för krisrelaterat stöd till banker fr.o.m. den 1 augusti 2013. Detta meddelande ska framför allt
|
2. TILLÄMPNINGSOMRÅDE
25. |
Kommissionen kommer att tillämpa de principer som anges i detta meddelande och alla krismeddelanden (9) på ”kreditinstitut” (även kallade ”banker”) (10). Kreditinstitut uppvisar en hög grad av beroendeförhållanden genom att en oordnad konkurs i ett kreditinstitut kan ha en starkt negativ effekt på det finansiella systemet som helhet. Kreditinstitut är mottagliga för plötsliga ras i förtroendet som kan få allvarliga konsekvenser för deras likviditet och solvens. Ett nödläge i ett enda komplext institut kan leda till systemisk stress inom finanssektorn, vilket i sin tur kan ha en starkt negativ effekt på ekonomin som helhet, t.ex. genom kreditinstitutens roll som utlånare till realekonomin, och kan därför äventyra den finansiella stabiliteten. |
26. |
Kommissionen kommer vid behov att tillämpa de principer som anges i detta meddelande och alla krismeddelanden även på försäkringsbolag i den mening som avses i artikel 6 i direktiv 73/239/EEG (11), artikel 4 i direktiv 2002/83/EG (12) eller artikel 1 b i direktiv 98/78/EG (13). |
27. |
Allt stöd till sådana institut som inrättats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning, inbegripet dotterbolag till sådana institut, och som har betydande verksamhet i en medlemsstat kommer att undersökas inom ramen för detta meddelande. |
3. REKAPITALISERING OCH ÖVERTAGANDE AV VÄRDEMINSKADE TILLGÅNGAR
28. |
Åtgärder för rekapitalisering och övertagande av värdeminskade tillgångar vidtas vanligtvis för att täcka ett kapitalunderskott. Med ett ”kapitalunderskott” avses i detta meddelande ett kapitalunderskott som fastställts genom ett kapitaltest, ett stresstest, en utredning av tillgångars kvalitet eller en motsvarande åtgärd inom unionen eller euroområdet eller på nationell nivå, i förekommande fall bekräftat av behörig tillsynsmyndighet. Sådant offentligt stöd är i regel av permanent slag och är svårt att upphäva. |
29. |
Med tanke på att sådana åtgärder i praktiken är oåterkalleliga och med hänsyn till de statsfinansiella konsekvenserna för de beviljande medlemsstaterna och mot bakgrund av kommissionens beslutspraxis under krisen, kan kommissionen i princip endast tillåta dem om den berörda medlemsstaten kan visa att allt har gjorts för att begränsa ett sådant stöd till ett minimum. I detta syfte uppmanas medlemsstaterna att lämna in en kapitalanskaffningsplan före eller som en del av en omstruktureringsplan. En kapitalanskaffningsplan ska framför allt omfatta att banken vidtar åtgärder för att skaffa fram kapital och att aktieägare och innehavare av efterställda fordringar vidtar eventuella åtgärder för att dela bördan. |
30. |
En kapitalanskaffningsplan, tillsammans med en grundlig översyn av kvaliteten på bankens tillgångar och en framåtblickande bedömning av kapitaltäckningsgraden, bör göra det möjligt för medlemsstaten att, tillsammans med kommissionen och den behöriga tillsynsmyndigheten, avgöra det exakta (kvarstående) kapitalunderskott för en bank som behöver finansieras med statligt stöd. Sådana kvarstående kapitalunderskott som behöver finansieras med statligt stöd kräver att en omstruktureringsplan lämnas in. |
31. |
Omstruktureringsplanen med omstruktureringsstöd kommer, med undantag för kraven på kapitalanskaffning och bördefördelning, som måste ingå i kapitalanskaffningsplanen enligt punkterna 32-34, lämnas in före eller som en del av omstruktureringsplanen, även fortsättningsvis att bedömas på grundval av meddelandet om omstrukturering. |
3.1 Åtgärder mot kapitalunderskott – förhandsanmälan och anmälan av omstruktureringsstöd
32. |
Så snart ett kapitalunderskott som sannolikt kommer att leda till en begäran om statligt stöd har identifierats bör alla åtgärder för att minimera kostnaderna för att avhjälpa underskottet för den berörda medlemsstaten genomföras. I detta syfte uppmanas medlemsstaterna att inleda kontakter med kommissionen före anmälan. Under loppet av dessa frivilliga kontakter före anmälan kommer kommissionen att visa hur man ser till att omstruktureringsstödet är förenligt med den inre marknaden och särskilt hur kraven på bördefördelningen ska uppfyllas i enlighet med reglerna för statligt stöd. Grunden för förhandsanmälan kommer att vara en kapitalanskaffningsplan som har utarbetats av medlemsstaten och banken och tillstyrkts av den behöriga tillsynsmyndigheten. Kapitalanskaffningsplanen bör
|
33. |
Medlemsstaten bör tillhandahålla en detaljerad beskrivning av den metod och de uppgifter som används för att fastställa kapitalunderskottet, och de ska vara validerade av den behöriga tillsynsmyndigheten. Metoden ska redovisas per affärssegment. |
34. |
När kapitalanskaffningsplanen lämnats in resultaten av översynen av kvaliteten på bankens tillgångar införlivats och en framåtblickande bedömning av kapitaltäckningsgraden gjorts måste medlemsstaten fastställa det kvarstående kapitalunderskott som måste täckas med statligt stöd. Kommissionen kommer att erbjuda medlemsstaten en möjlighet att diskutera omstruktureringsplanen innan den anmäls. När samförstånd har nåtts om omstruktureringsplanen kan medlemsstaten lämna in en formell anmälan av omstruktureringsplanen. Kommissionen kommer att godkänna en rekapitaliseringsåtgärd eller en åtgärd som gäller värdeminskade tillgångar som omstruktureringsstöd först när samförstånd har nåtts om omstruktureringsplanen. |
3.1.1 Bankens åtgärder för kapitalanskaffning
35. |
I samband med den kapitalanskaffningsplan som tillstyrkts av den behöriga tillsynsmyndigheten bör stödmottagaren identifiera och i möjligaste mån, utan att äventyra lönsamheten, genomföra alla kapitalanskaffningsåtgärder som kan genomföras. Dessa åtgärder bör särskilt omfatta följande:
|
36. |
Om de identifierade åtgärderna nämns i kapitalanskaffningsplanen som åtgärder som inte kan genomföras inom sex månader efter det att planen lämnats in, kommer kommissionen att samråda med den behöriga tillsynsmyndigheten för att avgöra om den bör betrakta de föreslagna åtgärderna som kapitalanskaffningsåtgärder. |
37. |
Det bör finnas incitament för bankernas ledning att genomföra en långtgående omstrukturering under goda tider och därmed minska behovet av statligt stöd. Det vill säga om tillgripandet av statligt stöd rimligtvis kunde ha undvikits genom snabba och ändamålsenliga åtgärder från ledningens sida bör varje enhet som är beroende av statligt stöd för omstrukturering eller ordnad avveckling normalt sett byta ut bankens verkställande direktör för banken, samt vid behov även andra styrelseledamöter. |
38. |
Av samma skäl bör sådana enheter tillämpa en strikt policy vad gäller ledningens löner. Detta kräver ett tak för ersättningen till företagsledningen i kombination med incitament för att se till att banken genomför sin omstruktureringsplan mot hållbara och långsiktiga företagsmål. Varje bank som får statligt stöd i form av rekapitaliseringsåtgärder eller åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar bör begränsa den totala ersättningen till personalen, inklusive styrelseledamöter och företagsledning, till en lämplig nivå. Detta tak för totala ersättningar bör omfatta alla möjliga fasta och rörliga komponenter och pensioner samt ligga i linje med artiklarna 93 och 94 i EU:s kapitalkravsdirektiv. (14) Den totala ersättningen till sådana enskilda personer får därför vara högst 15 gånger högre än den nationella genomsnittliga lönen i den medlemsstat där det stödmottagande företaget har bildats (15) eller 10 gånger genomsnittslönen för anställda i den stödmottagande banken. Begränsningarna av ersättningarna ska gälla till och med utgången av omstruktureringsperioden eller till dess att banken har betalat tillbaka det statliga stödet, beroende på vilket som inträffar först. |
39. |
Varje bank som får statligt stöd i form av rekapitaliseringsåtgärder eller åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar bör i princip inte betala större avgångsvederlag än vad som krävs i lag eller avtal. |
3.1.2 Bördefördelning: aktieägare och innehavare av efterställda fordringar
40. |
Statligt stöd kan leda till överdrivet risktagande och undergräva marknadsdisciplinen. För att minska ett överdrivet risktagande bör stöd endast ges på villkor som omfattar en lämplig bördefördelning mellan befintliga investerare. |
41. |
En lämplig bördefördelning omfattar vanligtvis, efter det att förlusterna först absorberats av eget kapital, bidrag från innehavare av hybridkapital och innehavare av efterställda lån. Innehavare av hybridkapital och innehavare av efterställda lån måste bidra till att minska kapitalunderskottet i största möjliga utsträckning. Sådana bidrag kan utgöras antingen av en omräkning till kärnprimärkapital (16) eller en nedskrivning av kapitalbeloppet av instrumenten. Under alla omständigheter måste utbetalningar från stödmottagaren till innehavarna av sådana värdepapper förhindras så långt det är möjligt enligt lag. |
42. |
Kommissionen kommer inte att kräva något bidrag från innehavare av prioriterade skulder (särskilt inte från försäkrade insättningar, oförsäkrade insättningar, obligationer och övriga prioriterade skulder) som ett obligatoriskt inslag i bördefördelningen enligt reglerna om statligt stöd, vare sig genom omvandling till kapital eller genom nedskrivning av instrumenten. |
43. |
Om kapitaltäckningskvoten för den bank som lider av det konstaterade kapitalunderskottet fortfarande ligger över den miniminivå som EU-reglerna föreskriver bör banken normalt sett kunna återställa kapitalpositionen på egen hand, särskilt genom kapitalanskaffningsåtgärder som anges i punkt 35. Om det inte finns några andra möjligheter, till exempel andra tillsynsåtgärder såsom tidiga interventionsåtgärder eller andra korrigerande åtgärder för att råda bot på det underskott som bekräftats av den behöriga tillsyns- eller rekonstruktionsmyndigheten ska det efterställda lånet omvandlas till eget kapital, i princip innan statligt stöd beviljas. |
44. |
I fall där banken inte längre uppfyller de lagstadgade minimikapitalkraven ska efterställda skulder omvandlas eller skrivas ned, i princip innan statligt stöd beviljas. Statligt stöd får inte beviljas innan eget kapital, hybridkapital och efterställda skulder i full utsträckning har bidragit till att uppväga eventuella förluster. |
45. |
Ett undantag från kraven i punkterna 43 och 44 kan göras om genomförandet av dessa åtgärder skulle äventyra den finansiella stabiliteten eller leda till orimliga resultat. Detta undantag kan omfatta fall där det stödbelopp som ska tas emot är litet i förhållande till bankens riskvägda tillgångar och kapitalunderskottet har minskat avsevärt i synnerhet genom kapitalanskaffningsåtgärder som avses i punkt 35. Oproportionerliga resultat eller ett hot mot den finansiella stabiliteten skulle också kunna hanteras genom en omprövning av i vilken ordning åtgärder för att avhjälpa kapitalunderskottet vidtas. |
46. |
I samband med genomförandet av punkterna 43 och 44 bör principen ”inte sämre villkor för borgenär” (17) följas. Efterställda fordringshavare bör således inte få mindre i ekonomiska termer än vad deras instrument skulle ha varit värt om inget statligt stöd beviljats. |
3.1.3 Förhindra utflöde av medel före ett beslut om omstrukturering
47. |
För att begränsa stödet till vad som är absolut nödvändigt måste utflöde av medel förhindras i ett så tidigt skede som möjligt. Kommissionen anser därför att banken bör vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att kunna behålla sina medel från den tidpunkt då kapitalbehovet är känt eller borde ha varit känt för banken. Framför allt får institut som har konstaterat eller borde ha konstaterat ett kapitalbehov från och med denna tidpunkt
|
48. |
Eftersom det måste garanteras att stödet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt kommer kommissionen, om en bank vidtar åtgärder som inte är förenliga med de krav som anges i punkt 47 vid en tidpunkt då dess behov av ytterligare kapital borde ha varit uppenbart för ett välskött företag, att fastställa vilka åtgärder som krävs för att begränsa snedvridningen av konkurrensen att lägga till ett belopp motsvarande utflödet av medel till stödbeloppet. |
3.1.4 Täckande av det återstående kapitalunderskottet med omstruktureringsstöd
49. |
Om ett kapitalunderskott kvarstår efter det att åtgärderna avseende kapitalanskaffning och bördefördelning har vidtagits, kan kapitalunderskottet i princip omfattas av offentlig rekapitalisering, åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar eller en kombination av båda. För att sådant stöd ska vara förenligt med den inre marknaden måste en omstruktureringsplan som utarbetats i enlighet med de relevanta avsnitten i krismeddelandena lämnas till kommissionen. |
3.2 Undsättningsstöd i form av rekapitalisering och åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar
50. |
När kommissionen börjar tillämpa de principer som anges i detta meddelande måste en medlemsstat anmäla en omstruktureringsplan till kommissionen och få dess godkännande av det statliga stödet innan eventuella åtgärder för rekapitalisering eller övertagande av värdeminskade tillgångar vidtas. Kommissionen kan emellertid undantagsvis godkänna att en medlemsstat beviljar sådana åtgärder tillfälligt i form av undsättningsstöd innan en omstruktureringsplan godkänns, om sådana åtgärder är nödvändiga för att bevara den finansiella stabiliteten. Om en medlemsstat åberopar denna klausul om finansiell stabilitet kommer kommissionen att begära en förhandsbedömning av den behöriga tillsynsmyndigheten som bekräftar att ett aktuellt (inte framtida) kapitalunderskott föreligger, som skulle tvinga tillsynsmyndigheten att återkalla institutets oktroj omedelbart om inga sådana åtgärder vidtas. Dessutom måste en sådan bedömning kunna visa att det exceptionella hotet mot den finansiella stabiliteten inte kan avvärjas med hjälp av privat kapital på tillräckligt kort tid eller med andra mindre snedvridande tillfälliga åtgärder, till exempel en statlig garanti. |
51. |
Alla undsättningsåtgärder som omfattas av punkt 50 måste anmälas till kommissionen. För att kommissionen tillfälligt ska godkänna en sådan åtgärd måste den vara förenlig med reglerna för ersättning och delandet av bördan för sådana åtgärder enligt rekapitaliseringsmeddelandet, 2011 års meddelande om förlängning och, i förekommande fall, meddelandet om värdeminskade tillgångar. |
52. |
Dessutom får undsättningsstöd i form av åtgärder för rekapitalisering och övertagande av värdeminskade tillgångar inte hindra efterlevnaden av de krav på bördefördelning som ställs i detta meddelande. Följaktligen måste antingen de erforderliga åtgärderna för bördefördelning genomföras som en del av undsättningsstöd eller också måste åtgärderna för rekapitalisering eller övertagande av värdeminskade tillgångar vara utformade på ett sätt som gör det möjligt att genomföra åtgärderna för bördefördelning i efterhand. Ett sådant genomförande i efterhand kan uppnås till exempel genom rekapitalisering i en form som har förmånsrätt i förhållande till befintligt kapital och efterställda skuldinstrument, samtidigt som det är förenligt med det tillämpliga ramverket för reglering och tillsyn. |
53. |
När undsättningsstödet har godkänts ska medlemsstaten lämna in en omstruktureringsplan i linje med omstruktureringsmeddelandet inom två månader efter beslutet om att tillfälligt godkänna stödet. Omstruktureringsplanen kommer att bedömas på grundval av meddelandet om omstrukturering, med beaktande av de principer om bördefördelning som beskrivs i detta meddelande. |
3.3 Ordningar för rekapitalisering och omstrukturering av små institut
54. |
Stöd till små banker tenderar att påverka konkurrensen mindre än stöd till större banker. Av denna anledning och för att säkerställa en proportionell administrativ behandling är det lämpligt att tillåta ett enklare förfarande för små banker samtidigt som man ser till att snedvridningen av konkurrensen begränsas till ett minimum. Därför är kommissionen beredd att godkänna ordningar för rekapitalisering och omstrukturering av små institution när sådana ordningar har ett väl avgränsat syfte och är begränsade till en sexmånadersperiod, under förutsättning att de är förenliga med de principer som anges i krismeddelandena och särskilt uppfyller kraven på bördefördelning i detta meddelande. Tillämpningen av en sådan ordning ska dessutom begränsas till banker med en total balansomslutning på högst 100 miljoner euro. Summan av balansomslutningarna för de banker som får stöd på grundval av ordningen får inte överstiga 1,5 % av bankernas totala tillgångar på den inhemska marknaden i den berörda medlemsstaten. |
55. |
Kommissionen kommer att utvärdera sådana ordningar för att kontrollera om de fyller sitt syfte och tillämpas korrekt. I detta sammanhang måste medlemsstaten lämna en rapport om tillämpningen av ordningen halvårsvis efter det att ordningen har godkänts. |
4. GARANTIER OCH LIKVIDITETSSTÖD UTANFÖR TILLHANDAHÅLLANDET AV LIKVIDITET FRÅN EN CENTRALBANK
56. |
Likviditetsstöd och skuldgarantier stabiliserar temporärt skuldsidan i en banks balansräkning. Till skillnad från åtgärder för rekapitalisering eller övertagande av värdeminskade tillgångar som i princip ska föregås av anmälan av en omstruktureringsplan från den berörda medlemsstaten och godkännas av kommissionen innan de kan beviljas, kan kommissionen godta att medlemsstater anmäler garantier och likviditetsstöd som ska beviljas efter att tillfälligt ha godkänts som undsättningsstöd innan en omstruktureringsplan har godkänts. |
57. |
Garantier och likviditetsstöd kan anmälas individuellt till kommissionen. Dessutom kan kommissionen för högst sex månader godkänna stödordningar som omfattar likviditetsåtgärder. |
58. |
Sådana ordningar måste begränsas till banker som inte lider av ett kapitalunderskott. Om en bank med ett kapitalunderskott är i akut behov av likviditet krävs det en individuell anmälan till kommissionen. (19) Under sådana omständigheter kommer kommissionen att tillämpa det förfarande som anges i punkterna 32–34 i tillämpliga delar, inklusive kravet på en omstrukturerings- eller avvecklingsplan, om inte stödet återbetalats inom två månader. |
59. |
För att godkännas av kommissionen måste garantier och likviditetsstöd uppfylla följande krav:
|
60. |
För garantiordningar och ordningar för likviditetsstöd ska dessutom följande kriterier vara uppfyllda:
|
61. |
I undantagsfall kan man också godkänna garantier som omfattar Europeiska investeringsbankens exponering mot banker i syfte att återställa utlåningen till realekonomin i länder med kraftigt försämrade lånevillkor jämfört med genomsnittet i unionen. Vid bedömningen av sådana åtgärder kommer kommissionen särskilt att undersöka om de medför en otillbörlig fördel som till exempel skulle kunna göra det möjligt för dessa banker att utveckla andra affärsverksamheter. Sådana garantier får omfatta högst en sjuårsperiod. Om sådana garantier godkänns av kommissionen behöver banken inte lägga fram någon omstruktureringsplan. |
5. CENTRALBANKERNAS TILLHANDAHÅLLANDE AV LIKVIDITET OCH IANSPRÅKTAGANDE AV INSÄTTARGARANTISYSTEM OCH AVVECKLINGSFONDER
62. |
Kommissionen anser till exempel att centralbankers penningpolitiska verksamhet, såsom operationer på den öppna marknaden och stående faciliteter, inte omfattas av reglerna om statligt stöd. Riktat stöd till ett viss kreditinstitut (vanligen kallat likviditetsstöd i nödlägen) kan utgöra statligt stöd om inte samtliga följande villkor är uppfyllda (20):
|
63. |
Interventioner i form av insättargarantiordningar för att ersätta insättarna i enlighet med medlemsstaternas skyldigheter till följd av direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar (21) utgör inte statligt stöd. (22) Om detta slags ordningar eller liknande system används i samband med omstrukturering av ett kreditinstitut kan de dock utgöra statligt stöd. Även om ordningen i fråga omfattar medel från den privata sektorn kan den anses utgöra statligt stöd i den mån som den står under statlig kontroll och om staten fattar beslut om dess tillämpning (23). Kommissionens bedömning av huruvida detta slags interventioner är förenliga med den inre marknaden kommer att ske på grundval av detta meddelande. |
64. |
Bedömningen av huruvida statligt stöd i form av rekonstruktionsfonder är förenligt med den inre marknaden kommer att ske på grundval av detta meddelande. |
6. SÄRSKILDA ÖVERVÄGANDEN RÖRANDE AVVECKLINGSSTÖD
6.1 Allmänna principer
65. |
Medlemsstaterna bör uppmuntra att aktörer som inte är ekonomiskt bärkraftiga avvecklas, samtidigt som de ser till att avveckling kan ske under ordnade former så att den finansiella stabiliteten inte äventyras. En ordnad avveckling av ett kreditinstitut i svårigheter bör alltid övervägas när det inte är troligt att institutet i fråga kan återställa sin långsiktiga lönsamhet. |
66. |
Kommissionen är medveten om att det eventuellt inte går att använda vanliga insolvensförfaranden för att avveckla kreditinstitut på grund av kreditinstitutens specifika förhållanden och det faktum att det inte finns någon mekanism som gör det möjligt att rekonstruera kreditinstitut utan att äventyra den finansiella stabiliteten. Av denna anledning kan statliga åtgärder för att stödja en avveckling av ett nödlidande kreditinstitut anses vara förenliga med den inre marknaden, under förutsättning att de villkor som anges i punkt 44 är uppfyllda. |
67. |
Det är meningen att en avveckling under ordande former ska leda till att det nödlidande kreditinstitutets verksamhet upphör inom en föreskriven tid. Detta mål medför att det inte är möjligt att ingå några nya affärsförbindelser med tredje part. Det hindrar dock inte att pågående affärstransaktioner fullföljs i den mån som detta leder till att man kan minska avvecklingskostnaderna. Dessutom måste man vid en avveckling så lång som möjligt använda sig av ett konkurrensutsatt förfaranden när man säljer av delar av verksamheten eller tillgångar. En avveckling under ordnade former innebär att intäkterna av all eventuell försäljning av tillgångar används för att täcka avvecklingskostnaderna. |
68. |
Medlemsstaterna kan använda sig av ett antal olika instrument för att organisera avvecklingen av nödlidande kreditinstitut. Statlig stödåtgärder som genomförs till stöd för en sådan avveckling måste vara förenliga med de principer som anges i punkterna 69–82. |
6.2 Villkor för godkännande av ordningar för avvecklingsstöd
69. |
Medlemsstaterna måste tillhandahålla en plan som anger hur avvecklingen under ordnade former för ett kreditinstitut ska gå till. |
70. |
Kommissionen kommer att bedöma om de åtgärder som vidtas för att rekonstruera ett kreditinstitut är förenliga med den inre marknaden, så som anges i avsnitten 2, 3 och 4 i omstruktureringsmeddelandet, med nödvändiga ändringar. |
71. |
De särskilda villkor som gäller för en avveckling under ordnade former ger anledning till de synpunkter som anges i punkterna 72–78. |
6.2.1 Begränsning av avvecklingskostnaderna
72. |
Medlemsstaterna bör visa att stödet ger kreditinstitutet möjlighet till en verklig ordnad avveckling, samtidigt som stödet begränsas till det nödvändiga för att hålla institutet flytande under avvecklingsfasen med beaktande av det uppsatta målet och i överensstämmelse med bördefördelningskraven i detta meddelande. |
6.2.2 Begränsning av snedvridningen av konkurrensen
73. |
För att undvika otillbörlig snedvridning av konkurrensen bör avvecklingsfasen begränsas till den period som är absolut nödvändig för att avvecklingen ska kunna genomföras under ordnade former. |
74. |
Så länge det stödmottagande kreditinstituten fortsätter sin verksamhet får de inte aktivt konkurrera på marknaden eller inleda ny verksamhet. Deras verksamhet ska i princip begränsas till en fortsättning och ett fullbordande av de pågående verksamheterna för befintliga kunder. Nya verksamheter med befintliga kunder ska begränsas till förändringar av avtalsvillkoren i befintliga kontrakt och omstrukturering av befintliga lån, så länge sådana ändringar förbättrar den berörda tillgångens nettonuvärde. |
75. |
Ett kreditinstitutens under avveckling måste utforma sin prissättningspolitik så att denna ger kunderna incitament att söka efter attraktivare alternativ. |
76. |
Om det krävs en bankoktroj, t.ex. för en avvecklingsenhet (rump bank) eller ett tillfälligt institut som skapats enkom för en ordnad avveckling av ett kreditinstitut (s.k. brobank) ska dessa begränsas till de verksamheter som är absolut nödvändiga för avvecklingen. Den behöriga tillsynsmyndigheten bör så snart som möjligt dra in bankoktrojen. |
6.2.3 Bördefördelning
77. |
Vid en ordnad avveckling måste man se till att minimera den moraliska risken, bland annat genom att man ser till att inget ytterligare stöd ges som är till gagn för aktieägarna eller innehavarna av efterställda fordringar. Av denna anledning får inte de krav som aktieägarna och innehavarna av efterställda fordringar inte överföras till någon pågående ekonomisk verksamhet. |
78. |
Avsnitten 3.1.2 och 3.1.3 ska gälla i tillämpliga delar. |
6.3 Försäljning av ett kreditinstitut under pågående avveckling under ordnade former
79. |
Försäljning av ett kreditinstitut när en avveckling under ordnade former pågår kan innebära statligt stöd till köparen, såvida inte försäljningen sker genom ett öppet, ovillkorat och konkurrensutsatt anbudsförfarande och tillgångarna säljs till högstbjudande. Sådana konkurrensutsatta anbudsförfaranden ska, i förekommande fall, möjliggöra försäljning av delar av institutet till olika bjudande. |
80. |
Vid bedömningen om det föreligger stöd till köparen av ett kreditinstitut, eller delar därav, ska kommissionen undersöka om
|
81. |
Om kommissionen anser att stöd till köparen föreligger kommer kommissionen att göra en separat bedömning av huruvida detta stöd är förenligt med den inre marknaden. |
82. |
Om stöd utgår till den ekonomiska verksamhet som säljs (till skillnad från köparen av verksamheten) kommer stödets förenlighet att granskas separat i ljuset av detta meddelande. Om avvecklingsförfarandet omfattar försäljning av en ekonomisk enhet som har en betydande marknadsandel kommer kommissionen att bedöma huruvida det behövs åtgärder för att begränsa snedvridningen av konkurrensen till följd av stödet till den ekonomiska enheten, och kontrollera att den enhet som uppstår till följd av försäljningen är bärkraftig. Vid denna bedömning kommer kommissionen att beakta köparens storlek och styrka i förhållande till den köpta verksamhetens storlek och styrka. |
6.4 Villkor för godkännande av ordningar för avveckling under ordnade former
83. |
Medlemsstaternas genomförande av ordningar för att hantera kreditinstitut i svårigheter kan omfatta möjligheten att ge stöd för att garantera en avveckling, under ordnade former, samtidigt som negativa spridningseffekter till sektorn och ekonomin som helhet begränsas. |
84. |
Kommissionen anser att ordningar för avvecklingsstöd för kreditinstitut av begränsad storlek (24) kan godtas, förutsatt att de är väl utformade så att de överensstämmer med kraven på att aktieägare och innehavare av efterställda fordringar ska vara med och dela bördan enligt punkt 44 och förebygger moraliska risker och andra konkurrenshot. |
85. |
Sådana ordningars förenlighet kommer att bedömas i ljuset av villkoren i avsnitt 3. När en ordning anmäls till kommissionen ska medlemsstaterna därför tillhandahålla detaljerade uppgifter om förfarandet och villkoren för interventionen till förmån för det stödmottagande institutet. |
86. |
Eftersom omfattningen av konkurrenssnedvridning kan variera beroende på det stödmottagande institutets art och marknadsposition kan en individuell bedömning behövas för att se till att förfarandet inte leder till orimlig konkurrenssnedvridning. Därför ska stödåtgärder inom ramen för godkända ordningar anmälas individuellt för godkännande om de riktas till kreditinstitut med sammanlagda tillgångar på över 3 000 miljoner EUR. |
6.5 Övervakning
87. |
Medlemsstaterna ska regelbundet, och minst en gång om året, rapportera om genomförandet av de ordningar som godkänts enligt avsnitt 6.4. Dessa rapporter ska omfatta uppgifter om varje kreditinstitut som avvecklas enligt avsnitt 6.4. |
88. |
För att ge kommissionen möjlighet att övervaka den ordnade avvecklingens fortskridande och inverkan på konkurrensen ska medlemsstaterna regelbundet, och minst en gång om året, rapporter om avvecklingens fortskridande för varje bank som avvecklas, och lämna en slutrapport vid avvecklingens slut. I vissa fall kan en övervakande förvaltare, en avyttringsförvaltare eller både och utses för att garantera att villkoren och skyldigheterna i stödtillståndet efterlevs. |
7. TILLÄMPNINGSDATUM OCH VARAKTIGHET
89. |
Kommissionen kommer att tillämpa principerna i detta meddelande från och med den 1 augusti 2013. |
90. |
De anmälningar som registrerats hos kommissionen före den 1 augusti 2013 granskas emellertid enligt de villkor som gällde när anmälan gjordes. |
91. |
Kommissionen kommer att granska förenligheten med den inre marknaden av allt stöd som beviljas utan kommissionens godkännande och därmed i strid med artikel 108.3 i fördraget på grundval av detta meddelande om stödet, eller en del av det, beviljades efter det att meddelandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. |
92. |
I alla andra fall kommer den att genomföra granskningen på grundval av de krismeddelanden som gäller vid den tidpunkt då stödet beviljas. |
93. |
Kommissionen kommer att se över detta meddelande när så anses lämpligt, bland annat för att ta hänsyn till förändrade marknadsvillkor eller förändrad regleringsmiljö som kan påverka reglerna i meddelandet. |
94. |
2008 års bankmeddelande upphävs från och med den 31 juli 2013. |
95. |
Punkt 47 och bilaga 5 till meddelandet om värdeminskade tillgångar ska utgå. |
96. |
Omstruktureringsmeddelandet ska ändras på följande sätt: I punkt 4 ska den första meningen ersättas med följande: ”När ett finansinstitut har fått statligt stöd bör den berörda medlemsstaten ge in en omstruktureringsplan, i syfte att bekräfta eller återställa en långsiktig icke-statsstödd lönsamhet för enskilda banker.” Fotnot 4 till punkt 4 ska utgå. I punkt 7 ska den tredje strecksatsen ersättas med följande: ”Kommissionen kommer att tillämpa den grundläggande principen om en lämplig ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna och de stödmottagande bankerna med hänsyn tagen till läget i finanssektorn.” Punkt 8 ska utgå. I fotnot 1 till punkt 21 ska den första meningen ersättas med följande: ”Se punkt 6 i bankmeddelandet från 2013.” Punkt 25 ska ersättas med följande: ”Varje avvikelse från en lämplig på förhand fastställd ansvarsfördelning som undantagsvis kan ha beviljats innan en omstruktureringsplan har godtagits för att skapa finansiell stabilitet, måste kompenseras genom ytterligare bidrag i ett senare skede av omstruktureringen, till exempel i form av klausuler om återbetalning (claw-back clause) eller genom en mer omfattande omstrukturering som åtföljs av ytterligare åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen.” |
(1) Meddelande från kommissionen – Tillämpning av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (bankmeddelandet) (EUT C 270, 25.10.2008, s. 8). Meddelande från kommissionen – Rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (rekapitaliseringsmeddelandet) (EUT C 10, 15.1.2009, s. 2). Meddelande från kommissionen om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor (meddelandet om värdeminskade tillgångar) (EUT C 72, 26.3.2009, s. 1). Kommissionens meddelande om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (nedan kallat omstruktureringsmeddelandet) (EUT C 195, 19.8.2009, s. 9). Kommissionens meddelande om tillämpning, från och med den 1 januari 2011, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker med anledning av finanskrisen (2010 års förlängningsmeddelande) (EUT C 329, 7.12.2010, s.7) och kommissionens meddelande Meddelande från kommissionen om tillämpning, från och med den 1 januari 2012, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker i samband med finanskrisen (2011 års förlängningsmeddelande) (EUT C 356, 6.12.2011, s.7).
(2) Se 2011 års förlängning av meddelandet, punkt 14.
(3) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en ram för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersföretag (COM(2012) 0280 final, 6 juni 2012).
(4) Se t.ex. punkt 22 i omstruktureringsmeddelandet.
(5) Punkt 24 i omstruktureringsmeddelandet
(6) Se det interna arbetsdokumentet av den 30 april 2010 från GD konkurrens med titeln ”The application of state aid rules to government guarantee schemes covering bank debt to be issued after 30 June 2010”
(7) I meddelandet införs kravet på att en omstruktureringsplan ska lämnas in för alla banker som gynnas av statligt stöd i form av åtgärder för att uppbringa kapital eller åtgärder för övertagande av värdeminskade tillgångar, oavsett stödbelopp.
(8) Behörig tillsynsmyndighet: en behörig nationell myndighet som utsetts av de deltagande medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1) eller Europeiska centralbanken i dess övervakande uppgifter som fastställs i artikel 1 i kommissionens förslag till rådsförordning om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut för kreditinstitut som är etablerade i en medlemsstat som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen.
(9) Se fotnot 1.
(10) Enligt definitionen i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning).)
(11) Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1).
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG av den 27 oktober 1998 om extra tillsyn över försäkringsföretag som ingår i en försäkringsgrupp (EGT L 330, 5.12.1998, s. 1).
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av Europaparlamentets och rådet direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
(15) Enligt uppgifter som OECD publicerat på sin webbplats under rubriken ”Average Annual Wages in constant prices for the last available year” (genomsnittliga årslöner i fasta priser för det senaste år för vilket uppgifter finns) http://stats.oecd.org/Index.aspx
(16) Enligt definitionen i artikel 26 i Europaparlamentets och rådets förordning om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (EUT L 176 27.6.2013, s. 1).
(17) Detta kan uppnås till exempel genom att ett holdingbolag bildas. Äganderätten till banken skulle upptas på tillgångssidan i holdingbolagets balansräkning, medan eget kapital, hybridkapital och efterställd skuld som fanns i banken före de statliga ingripandena utgör skuldsidan i holdingbolagets balansräkning med samma mönster vad gäller förmånsrätt som banken hade före det statliga ingripandet.
(18) Om återköpet exempelvis sker med ett tvåsiffrigt avdrag från marknadspriset i procentenheter av det nominella värdet (eller, om det inte finns någon marknad, ett approximativt värde för marknadspriset) för att generera vinst, eller om återköpet är en del av ett utbyte som ger det berörda kreditinstitutet kapital av bättre kvalitet som minskar underskottet.
(19) Banker som redan har mottagit godkänt undsättningsstöd vid tidpunkten för ikraftträdandet av detta meddelande men ännu inte fått omstruktureringsstödet slutligt godkänt kan få stöd på grundval av en ordning för likviditetsstöd utan individuell anmälan.
(20) I sådana fall kommer åtgärderna att bedömas som en del av omstruktureringsplanen.
(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG om system för garanti av insättningar (EGT L 135, 31.5.1994, s. 5).
(22) Se analogt mål T-351/02 Deutsche Bahn mot kommissionen REG 2006, II-1047 och mål C-460/07 Puffer REG I-3251, punkt 70.
(23) Se den danska avvecklingsordningen (EUT C 312, 17.11.2010, s. 5).
(24) Se t.ex. den danska avvecklingsordningen N 407/10 (EUT C 312, 17.11.2010, s. 7).