Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter /* COM/2013/0620 final - 2013/0307 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET Invasiva främmande arter är arter som först
transporteras genom mänsklig verksamhet utanför sitt naturliga
utbredningsområde över ekologiska barriärer och sedan överlever, reproducerar
sig och sprider sig och inverkar negativt på ekologin i sin nya livsmiljö och
även får allvarliga ekonomiska och sociala konsekvenser. Man beräknar att av de
mer än 12 000 främmande arter som finns i den europeiska miljön har 10–15 %
reproducerat och spridit sig och orsakat miljömässig, ekonomisk och social
skada. De invasiva främmande arterna har stor
inverkan på den biologiska mångfalden. Invasiva främmande arter är en av de
största och alltmer betydelsefulla orsakerna till förlust av biologisk mångfald
och utrotning av arter. När det gäller de sociala och ekonomiska konsekvenserna
kan invasiva främmande arter vara vektorer för sjukdomar eller direkt orsaka
hälsoproblem (som astma, dermatit och allergier). De kan bland annat skada
infrastruktur och rekreationsanläggningar, försvåra skogsbruk eller orsaka
förluster för jordbruk. Invasiva främmande arter beräknas kosta EU minst 12 miljarder
euro per år, och skadekostnaderna fortsätter att öka. Med strategin för biologisk mångfald 2020 åtog
sig EU att sätta stopp för förlusten av biologisk mångfald fram till 2020 i
enlighet med de internationella åtaganden som gjordes av parterna till
konventionen om biologisk mångfald i Nagoya i Japan 2010. Problemet med
invasiva främmande arter berör inte bara EU utan finns i hela världen. Till
skillnad från vissa av sina handelspartner saknar EU i dag en omfattande ram
för att bemöta hoten från invasiva främmande arter. Regelverk I dag finns det ingen heltäckande EU-ram för
att hantera invasiva främmande arter. Få invasiva främmande arter omfattas av EU-lagstiftning.
Sjukdomsagens och skadedjur som drabbar djur och växter och produkter av dem
omfattas av ordningen för djurhälsa (olika förordningar och direktiv)
respektive ordningen för växtskydd (2009/29/EG). Genom förordningen om skyddet
av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (förordning
(EG) nr 338/97) begränsas importen av hotade arter, däribland import av
sju invasiva främmande arter. Förordningen om användning av främmande och
lokalt frånvarande arter i vattenbruk (förordning (EG) nr 708/2007) gäller
utsättning av främmande arter för användning i vattenbruk. Förordningarna om
växtskyddsmedel (förordning (EG) nr 1107/2009) och biocidprodukter (förordning
(EU) nr 528/2012) handlar om avsiktligt utsläppande av mikroorganismer i
form av växtskyddsmedel respektive biocidprodukter. Slutligen krävs enligt
fågeldirektivet (2009/147/EG) och habitatdirektivet (92/43/EEG), ramdirektivet
om vatten (2000/60/EG) och ramdirektivet om en marin strategi (2008/56/EG) att
ekologiska förhållanden ska återställas, och där anges att invasiva främmande
arter måste beaktas. De flesta invasiva främmande arter berörs dock inte av de
nuvarande EU-åtgärderna. Medlemsstaterna vidtar ett antal åtgärder för
att hantera vissa invasiva främmande arter, men dessa åtgärder är fortfarande i
första hand reaktiva och syftar till att minimera skador som redan har
uppträtt, medan åtgärder för att förebygga eller upptäcka och reagera på nya
hot inte uppmärksammas tillräckligt. Ansträngningarna är fragmenterade, med stora
brister vad gäller de arter som omfattas, och de är ofta dåligt samordnade.
Invasiva främmande arter respekterar inga gränser utan kan lätt spridas från en
medlemsstat till en annan. Därför räcker åtgärder på nationell nivå inte för
att skydda unionen mot hotet från vissa invasiva främmande arter. Denna
fragmenterade strategi kan leda till att åtgärder i en medlemsstat undergrävs
av brist på handling i de omkringliggande medlemsstaterna. Det är också mycket
ineffektivt att ha olika begränsningar för saluföring av invasiva främmande
arter i olika medlemsstater, eftersom arterna lätt kan transporteras eller
spridas över gränserna inom EU. Dessutom hindrar dessa varierande förbud den
fria rörligheten för varor på den inre marknaden och skapar orättvisa villkor
för sektorer som använder eller handlar med främmande arter. Problemanalys Invasiva främmande arter förs in i EU via två
kanaler: 1) Vissa främmande arter är önskvärda och förs in i EU med avsikt
(t.ex. kommersiella intressen, för prydnadsändamål, som sällskapsdjur, för
biologisk kontroll). 2) Andra främmande arter förs in oavsiktligt som
föroreningar i varor (handel med andra varor), som fripassagerare i
lastutrymmen, eller transporteras omedvetet av resenärer. Vissa invasiva
främmande arter kan också föras in via transportinfrastruktur (t.ex. Main–Donau-kanalen). Invasiva främmande arter påverkar företag,
invånare, myndigheter och miljö. Särskilt vad gäller små företag och
mikroföretag påverkar invasiva främmande arter ofta primärproducenter inom
jordbruk, djuruppfödning, fiske, vattenbruk och skogsbruk, som drabbas av stora
ekonomiska förluster på grund av dem. Företag som är verksamma inom turism och
friluftsaktiviteter, som är beroende av opåverkade landskap, rena vattendrag
och friska ekosystem, påverkas också ofta. Andra små företag och mikroföretag,
som till exempel handlar med sällskapsdjur och trädgårdsväxter, har däremot
nytta av invasiva främmande arter eftersom de främst är inriktade på handel med
främmande arter. Invasiva främmande arter påverkar också samhället i stort
i och med att de leder till förlust av biologisk mångfald och äventyrar
ekosystemens förmåga att tillhandahålla ekosystemtjänster. Dessutom kan de
sprida sjukdomar, skada egendom och påverka kulturarvet. Alla medlemsstater har problem som orsakas av
invasiva främmande arter. Samtidigt som några invasiva främmande arter påverkar
i stort sett alla medlemsstater, är andra bara problematiska i vissa regioner
eller under vissa ekologiska eller klimatmässiga förhållanden. Alla medlemsstater
har dock invasiva främmande arter på sitt territorium. De invasiva främmande
arternas inverkan är relevant för hela EU, och alla medlemsstater kommer att
påverkas av invasiva främmande arter, om än vid olika tidpunkter och av olika
arter. Samordnade åtgärder för att hantera invasiva främmande arter skulle alltså
gynna alla medlemsstater, samtidigt som de naturligtvis också skulle kräva
ansträngningar från alla medlemsstater. Om det inte vidtas några åtgärder kommer
problemet att förvärras i takt med att nya invasiva främmande arter etablerar
sig och de som redan är etablerade sprider sig. Detta kommer att leda till
ökade skade- och hanteringskostnader. Motiv och syfte Syftet med detta förslag är att hantera de
problem som beskrivs ovan genom att inrätta en ram för åtgärder för att
förebygga, minimera och dämpa de negativa effekter som invasiva främmande arter
har på biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Dessutom syftar det till att
begränsa de sociala och ekonomiska skadorna. Detta ska uppnås med åtgärder för
att se till att insatser samordnas, resurser riktas mot prioriterade arter och
fler förebyggande åtgärder, i enlighet med konventionen om biologisk mångfald
och EU:s ordningar för växtskydd och djurhälsa. Rent praktiskt syftar förslaget
till att nå dessa mål genom åtgärder riktade mot avsiktlig introduktion av invasiva
främmande arter i EU och avsiktlig utsättning av dem i miljön, oavsiktlig introduktion
av invasiva främmande arter och oavsiktligt utsläppande av dem, behovet av att
inrätta ett system för tidig varning och snabba åtgärder, samt behovet av att
hantera spridningen av invasiva främmande arter i EU. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER
OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR Samrådsförfarande År 2008 offentliggjorde Europeiska
kommissionen meddelandet En EU-strategi mot invaderande arter med en
beskrivning av varför det behövs åtgärder om invasiva främmande arter. I
meddelandet Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk
mångfald i EU fram till 2020 från 2010 föreslås åtgärder mot invasiva
främmande arter. Båda meddelandena föregicks och följdes av grundliga samråd. En rad intensiva samråd med intressenter hölls
under perioden 2008–2012 och berörde hela spektrumet av berörda parter, från
miljöorganisationer till aktörer inom den privata sektorn. Där deltog även
organisationer som företrädde små och medelstora företag som är beroende av
främmande arter i sin verksamhet. Ett webbaserat samråd hölls 2008 och även
2012. En arbetsgrupp med medlemmar från kommissionens avdelningar,
medlemsstaterna, intressenterna och den akademiska världen bildades 2008 och
tog fram ett diskussionsunderlag[1]
med färsk information och sammanfattningar av åsikter i viktiga frågor.
Därefter samlades arbetsgruppen igen och delades upp i tre grupper 2010–2011
för att utarbeta alternativ för förebyggande, tidig varning/snabba åtgärder och
hantering av etablerade arter. Slutligen hölls ett samrådsmöte med
intressenterna i september 2010. Kommissionens arbete med invasiva främmande arter har också underbyggts
av flera externa studier och extern forskning[2].
Alla analyser i konsekvensbedömningen bygger dessutom på vetenskapligt gedigna
uppgifter, de flesta från fackgranskade vetenskapliga artiklar. Uppgifter om
skadekostnader, arters spridning och kostnader för befintliga åtgärder lämnades
också eller kontrollerades av medlemsstaterna. Det gjordes särskilda
ansträngningar för att ta direkt kontakt med de berörda intressenterna, även
inom de sektorer som kan påverkas negativt av de åtgärder som vidtas för att hantera
problemet med invasiva främmande arter. Slutligen beaktades synpunkter från
världens främsta experter på invasiva främmande arter inom och utanför EU. Konsekvensbedömning Det togs fram olika alternativ för att ta itu med problemet med
invasiva främmande arter, särskilt för att hantera alla identifierade aspekter av
problemet, men med olika ambitionsnivå. Med utgångspunkt i återkopplingen från
samrådet identifierades ett antal ambitions- och ingripandenivåer för vart och
ett av de operativa mål som ställts upp med hjälp av problemanalysen, vilket
ledde till olika delalternativ för rättsaktens utformning. En första genomgång
ledde till att delalternativ som inte var genomförbara eller helt enkelt inte
lika effektiva som de andra förkastades. Varje operativt mål undersöktes
systematiskt för varje alternativ, och det föreslogs konkreta åtgärder för att
ta itu med invasiva främmande arter. Utöver utgångsläget (alternativ 0), det vill
säga ingen förändring, identifierades följande alternativ: Alternativ 1 – Utöka samarbetet och stödja
frivilliga åtgärder: Detta omfattar utveckling av
riktlinjer, sektorsspecifika uppförandekoder och andra informations- och
utbildningskampanjer. Detta alternativ skulle också syfta till att uppmuntra
samarbete mellan medlemsstaterna för att inrätta ett system för tidig varning
och snabba åtgärder. Kommissionen skulle kunna främja befintliga initiativ inom
detta område genom kommunikationskampanjer. Alternativ 2.1 – Grundläggande rättsakt: Detta innefattar en rad rättsliga
skyldigheter, med förbud mot import, innehav, försäljning, köp och utbyte av
vissa invasiva främmande arter som ingår i en förteckning över invasiva
främmande arter av EU-betydelse. Ytterligare skyldigheter skulle gälla för
utsättning i miljön av invasiva främmande arter av EU-betydelse, snabba
åtgärder mot nyligen etablerade invasiva främmande arter av EU-betydelse och
hantering av invasiva främmande arter av EU-betydelse med stor spridning. Alternativ 2.2 –
Grundläggande rättsakt + tillstånd för utsättning av invasiva främmande arter
av betydelse för en medlemsstat: Detta alternativ går
längre än förteckningen över invasiva främmande arter av EU-betydelse genom att
det skulle krävas tillstånd för invasiva främmande arter som anses vara av
betydelse för medlemsstater. Alternativ 2.3 –
Grundläggande rättsakt + ett strikt allmänt förbud mot utsättning av främmande
arter, såvida de inte har funnits vara säkra: Detta
alternativ går längre än förteckningen över invasiva främmande arter av
EU-betydelse genom att införa ett förbud mot utsättning av alla främmande
arter, såvida de inte är upptagna i en EU-förteckning över främmande arter som
är godkända för utsättning. Alternativ 2.4 –
Grundläggande rättsakt + en skyldighet att snabbt utrota nyligen etablerade
invasiva främmande arter av EU-betydelse: Med detta
alternativ har medlemsstaterna inte något val när det gäller snabba åtgärder,
utan har i stället skyldighet att snabbt utrota alla nyligen etablerade
invasiva främmande arter av EU-betydelse och att dela information. Det skulle
vara möjligt att göra undantag om dessa godkänns av kommissionen. Alternativ 2.4 är det rekommenderade
alternativet och ligger till grund för detta förslag. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER Rättslig grund Den rättsliga grunden för detta förslag är
artikel 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, för att uppnå
EU:s mål att bevara, skydda och förbättra miljöns kvalitet, skydda människors
hälsa, se till att naturresurser används försiktigt och rationellt, och främja
åtgärder som berör regionala eller globala miljöproblem. Subsidiaritet Det är nödvändigt med åtgärder på EU-nivå
eftersom problemen med invasiva främmande arter växer och är gränsöverskridande
till sin natur. I brist på EU-åtgärder vidtar medlemsstaterna egna åtgärder för
att hantera problemet på nationell nivå. De satsar resurser och gör
ansträngningar för att utrota skadliga invasiva främmande arter, men dessa
ansträngningar kan undergrävas av bristande åtgärder i en grannmedlemsstat, där
arten också förekommer. Det saknas också samordnade EU-åtgärder för att se till
att medlemsstaterna vidtar åtgärder snabbt när en invasiv främmande art kommer
in i EU för första gången, vilket skulle gynna de andra medlemsstater som ännu
inte drabbats. Skyddet av den inre marknaden och den fria rörligheten för varor
måste också beaktas. En samordnad strategi skulle skapa rättslig tydlighet och
rättvisa villkor för de sektorer som använder eller handlar med främmande arter
samtidigt som det undviks att den inre marknaden fragmenteras på grund av olika
begränsningar för saluföring av invasiva främmande arter mellan
medlemsstaterna. Dagens ansträngningar
är kraftigt fragmenterade och osammanhängande, med stora luckor i
lagstiftningen. Detta leder till bristande effektivitet och löser inte problemet
med invasiva främmande arter. Det kommer att krävas en blandning av EU-åtgärder
och nationella, regionala och lokala åtgärder, i linje med
subsidiaritetsprincipen. En konsekvent strategi på EU-nivå skulle göra
åtgärderna mer effektiva. Vägledande principer Åtgärderna i detta förslag utgår från följande
vägledande principer: Prioritering – Det finns mer än 12 000
främmande arter i EU, varav 10–15 % orsakar skador (dvs.
1 200–1 800 invasiva främmande arter), och nya tillkommer hela tiden.
Det finns gott om utrymme för en proportionerlig strategi med uppsatta
prioriteringar som utgår från befintliga ansträngningar och ökar effektiviteten
och ändamålsenligheten i de nuvarande åtgärderna. Övergång till förebyggande – Förebyggande
åtgärder erkänns internationellt som det effektivaste sättet att undvika
problemet med invasiva främmande arter. Åtgärder som är inriktade på
förebyggande arbete måste åtföljas av ett effektivt system för tidig varning så
att snabba åtgärder kan vidtas mot de arter som inte fångas upp. Utgå från befintliga system – Det pågår redan
viktigt arbete i EU, både nationellt och på EU-nivå. Syftet med detta förslag
är att göra systemet så effektivt som möjligt och utnyttja det som redan finns
fullt ut. Gradvis och infasad metod – Medlemsstaterna
behöver rättslig säkerhet och försäkringar i fråga om omfattningen av och
kostnaderna för de åtgärder som de väntas vidta. Därför inbegriper detta
förslag en prioritering av invasiva främmande arter som utgår från mycket
strikta kriterier, och antalet prioriterade arter begränsas inledningsvis till
de 3 % viktigaste av de ungefär 1 500 invasiva främmande arterna i Europa.
Dessutom ska en översynsklausul göra det möjligt att utveckla systemet gradvis
och bygga vidare på gjorda erfarenheter. En eventuell utvidgning av
förteckningen över arter av EU-betydelse kommer att göras först efter en sådan
översyn. Förslagets struktur Kapitel I – Allmänna bestämmelser. I detta avsnitt beskrivs förslagets syfte, räckvidd och grundläggande
skyldigheter. Det innehåller också verktygen för att prioritera invasiva
främmande arter av EU-betydelse, så att EU:s resurser i sin tur kan prioriteras
utifrån risk och vetenskapliga uppgifter. Kapitel II – Förebyggande. I detta avsnitt beskrivs de åtgärder som krävs för att förhindra att
invasiva främmande arter förs in i EU och att de introduceras eller släpps ut i
miljön. Kapitel III – Tidig upptäckt och snabb
utrotning. I detta avsnitt fastställs de verktyg som
behövs för att invasiva främmande arter av EU-betydelse ska kunna upptäckas
snabbt i miljön och vid EU:s gränser. Här beskrivs också vilka åtgärder som ska
vidtas när dessa invasiva främmande arter upptäcks. Kapitel IV – Hantering av invasiva
främmande arter som har stor spridning. I detta
avsnitt beskrivs de skyldigheter som krävs för att hantera invasiva främmande
arter av EU-betydelse som redan förekommer inom EU, eller nya arter som inte
har fångats upp genom de förebyggande åtgärderna och åtgärderna för tidig
upptäckt utan har kunnat få en stor spridning. Kapitel V – Slutbestämmelser. I detta avsnitt anges rapporteringsskyldigheter och de rättsliga
instrument som krävs för att de föreslagna åtgärderna ska genomföras,
verkställas och granskas. 4. BUDGETKONSEKVENSER Det kommer endast att uppstå begränsade budgetkonsekvenser
som behöver finansieras under rubrik 5 i den fleråriga budgetramen 2014–2020
för den kommitté som anges i artikel 22. Se bifogad finansieringsöversikt. 2013/0307 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om förebyggande och hantering av introduktion
och spridning av invasiva främmande arter EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande,[3] med beaktande av Regionkommitténs yttrande[4], i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet,
och av följande skäl: (1) Att främmande arter, oavsett
om de är djur, växter, svampar eller mikroorganismer, uppträder i nya miljöer
behöver inte alltid ge upphov till oro. En betydande del av de främmande
arterna kan emellertid bli invasiva och få allvarliga negativa effekter på
biologisk mångfald och ekosystemtjänster, vilket bör förhindras. Det finns
omkring 12 000 främmande arter i miljön i unionen och andra europeiska
länder, varav ungefär 10–15 % betraktas som invasiva. (2) Invasiva främmande arter
utgör ett av de främsta hoten mot biologisk mångfald och ekosystemtjänster,
särskilt i geografiskt och evolutionsmässigt isolerade ekosystem (till exempel
små öar), och de risker som dessa arter innebär kan bli större på grund av ökad
global handel, turism och klimatförändring. (3) Det hot mot biologisk
mångfald och ekosystemtjänster som invasiva främmande arter medför kan ha olika
former. De kan till exempel få allvarliga konsekvenser för inhemska arter och
för ekosystemens struktur och funktion genom påverkan på livsmiljöer,
predation, konkurrens, sjukdomsspridning, utträngning av inhemska arter och
genetiska effekter genom hybridisering. Invasiva främmande arter kan också få
stora negativa effekter för människors hälsa och för ekonomin. Det är endast
levande exemplar, eller delar som har reproduktionsförmåga, som utgör ett hot
mot biologisk mångfald och ekosystemtjänster, människors hälsa och ekonomi. (4) Unionen är part i
konventionen om biologisk mångfald, som godkändes genom rådets beslut
93/626/EEG[5],
och är alltså skyldig att följa bestämmelserna i artikel 8 h
i konventionen. Där anges att parterna så långt det är möjligt och lämpligt ska
”förhindra införseln av, kontrollera eller utrota de främmande arter som hotar
ekosystem, livsmiljöer eller arter”. (5) Unionen är också part i
konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga
miljöer (Bernkonventionen), som godkändes genom
rådets beslut 82/72/EEG[6],
och har åtagit sig att vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att
livsmiljöer för vilda växter och djur bevaras. (6) För att stödja målen för
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om
bevarande av vilda fåglar[7],
rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt
vilda djur och växter[8],
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om
upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område
(ramdirektiv om en marin strategi)[9]
och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om
upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område[10], är det främsta syftet med
denna förordning att förebygga, minimera och mildra invasiva främmande arters
negativa effekter för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samt att minska
deras ekonomiska och sociala effekter. (7) Vissa arter migrerar
naturligt till följd av miljöförändringar. Dessa bör inte betraktas som
främmande arter i sin nya miljö och omfattas därför inte av de nya reglerna för
invasiva främmande arter. (8) På unionsnivå omfattar det
nya förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om djurhälsa[11] bestämmelser om djursjukdomar
och Europaparlamentets och rådets nya förordning om skyddsåtgärder mot växtskadegörare[12] omfattar bestämmelser om
växtskadegörare, och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den
12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i
miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG[13] fastställs ordningen för
genetiskt modifierade organismer. De nya bestämmelserna om invasiva främmande
arter bör därför vara anpassade efter och inte överlappa dessa rättsakter, och
de ska inte tillämpas på de organismer som omfattas av de akterna. (9) Rådets förordning (EG) nr 708/2007
av den 11 juni 2007 om användning av främmande och lokalt frånvarande arter i
vattenbruk[14],
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj
2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter[15] och Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande
av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG
och 91/414/EEG[16]
innehåller bestämmelser om tillstånd för användning av vissa främmande arter
för särskilda ändamål. Användningen av vissa arter har redan godkänts enligt
dessa ordningar vid tidpunkten för ikraftträdandet av dessa nya bestämmelser,
eftersom de inte medför oacceptabla risker för miljö, människors hälsa eller ekonomi.
För att säkerställa en konsekvent rättslig ram bör de arterna därför uteslutas
från de nya bestämmelserna. (10) Eftersom det finns en mängd
invasiva främmande arter är det viktigt att prioritera den delgrupp av invasiva
främmande arter som bedöms vara problematiska för unionen. Därför bör det
upprättas en förteckning över invasiva främmande arter av EU-betydelse. En invasiv
främmande art bör anses ha betydelse för unionen om den skada arten orsakar i
de drabbade medlemsstaterna är så stor att det motiverar särskilda åtgärder som
omfattar hela unionen, även de medlemsstater som ännu inte är drabbade eller
sannolikt inte kommer att drabbas. För att säkerställa att denna grupp av
invasiva främmande arter av EU-betydelse är proportionerlig bör förteckningen
utformas gradvis och fasas in, bland annat genom att antalet invasiva främmande
arter av EU-betydelse inledningsvis begränsas till de 3 % viktigaste av de
cirka 1 500 invasiva främmande arterna i Europa. Förteckningen bör också
vara inriktad på de arter som orsakar eller sannolikt kommer att orsaka
betydande ekonomisk skada, även till följd av förlust av biologisk mångfald. (11) Kriterierna för att föra in invasiva
främmande arter av EU-betydelse i förteckningen är det avgörande verktyget för
att tillämpa de nya bestämmelserna. Kommissionen kommer att göra sitt yttersta
för att lägga fram ett förslag till förteckning utifrån dessa kriterier till
kommittén senast ett år från ikraftträdandet av denna rättsakt. Kriterierna bör
omfatta en riskbedömning enligt gällande bestämmelser i
Världshandelsorganisationens avtal om restriktioner i handeln med arter. (12) Det bör fastställas gemensamma
kriterier för riskbedömning, för att se till att Världshandelsorganisationens
regler följs och att de nya bestämmelserna tillämpas på ett enhetligt sätt.
Kriterierna bör när så är lämpligt utgå från befintliga nationella och
internationella normer och bör omfatta olika aspekter av artens egenskaper,
risk och vägar för införsel till unionen, negativa effekter för ekonomi, samhälle
och biologisk mångfald, möjliga fördelar med användning och kostnader för
mildrande åtgärder vägda mot negativa effekter, samt en kvantifierad prognos
över kostnaderna för miljömässiga, ekonomiska och sociala skador på unionsnivå
för att visa betydelsen för unionen och motivera eventuella åtgärder
ytterligare. För att utveckla systemet gradvis och bygga vidare på gjorda
erfarenheter bör den övergripande strategin utvärderas efter fem år. (13) Vissa invasiva främmande arter
ingår i bilaga B till rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december
1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med
dem[17],
och det är förbjudet att importera dem till unionen på grund av att det har
fastställts att de är invasiva och att deras införsel i unionen har negativa
effekter för inhemska arter. Dessa arter är Callosciurus erythraeus, Sciurus
carolinensis, Oxyura jamaicensis, Lithobates (Rana) catesbeianus, Sciurus
niger och Chrysemys picta, Trachemys scripta elegans. För att
säkerställa en konsekvent rättslig ram och enhetliga regler på unionsnivå för
invasiva främmande arter, bör dessa invasiva främmande djur prioriteras för att
föras in i förteckningen över invasiva främmande arter av EU-betydelse. (14) Förebyggande åtgärder är i
allmänhet mer önskvärda från miljösynpunkt och mer kostnadseffektiva än
åtgärder i efterhand och bör alltså prioriteras. Eftersom nya arter kan introduceras
kontinuerligt i unionen och befintliga främmande arter sprider sig och utvidgar
sitt utbredningsområde är det nödvändigt att se till att förteckningen över
invasiva främmande arter av EU-betydelse revideras och uppdateras fortlöpande. (15) Några av de arter som är
invasiva i unionen kan vara inhemska i vissa av unionens yttersta randområden
och vice versa. I kommissionens meddelande De yttersta randområdena: en
tillgång för Europa[18]
konstateras att den stora biologiska mångfalden i de yttersta randområdena
innebär att det behöver utformas och vidtas åtgärder för att förebygga och
hantera invasiva främmande arter i dessa områden så som de definieras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och med
beaktande av Europeiska rådets beslut 2010/718/EU av den 29 oktober 2010 om
ändring av ön Saint-Barthélemys ställning i förhållande till Europeiska unionen[19] och 2012/419/EU av den 11 juli
2012 om ändring av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen[20]. Alla bestämmelser i dessa nya
regler bör tillämpas på unionens yttersta randområden, utom de bestämmelser som
avser invasiva främmande arter av EU-betydelse som är inhemska i de områdena.
Dessutom måste de berörda medlemsstaterna komplettera förteckningen över
invasiva främmande arter av EU-betydelse genom att upprätta särskilda
förteckningar över invasiva främmande arter i deras yttersta randområden för vilka
dessa nya bestämmelser också bör tillämpas, för att skydda den biologiska
mångfalden i dessa områden. (16) De risker och problem som är
förknippade med invasiva främmande arter är gränsöverskridande och påverkar
hela unionen. Därför är det mycket viktigt att anta ett förbud på unionsnivå för
avsiktlig införsel till unionen, reproduktion, odling, transport, köp,
försäljning, utbyte, uppfödning och utsättning av invasiva främmande arter av
EU-betydelse, för att se till att det vidtas enhetliga åtgärder i hela unionen så
att man undviker snedvridning av den inre marknaden samt förhindrar situationer
där åtgärder i en medlemsstat undergrävs av bristande åtgärder i en annan. (17) För att möjliggöra
vetenskaplig forskning och ex situ-bevarandeåtgärder, måste det införas
särskilda regler för de invasiva främmande arter av EU-betydelse som ingår i
sådana åtgärder. Sådana verksamheter bör bedrivas i slutna anläggningar där
organismerna hålls i sluten förvaring och alla nödvändiga åtgärder vidtas för
att se till att invasiva främmande arter av EU-betydelse inte rymmer eller
släpps ut olagligen. (18) Det kan uppstå fall där
främmande arter som ännu inte är erkända som invasiva främmande arter av
EU-betydelse uppträder vid unionens gränser eller upptäcks inom unionens
territorium. Därför bör medlemsstaterna få möjlighet att vidta vissa
nödåtgärder på grundval av tillgängliga vetenskapliga uppgifter. Dessa
nödåtgärder skulle göra det möjligt att omedelbart vidta åtgärder mot arter som
kan innebära en risk om de förs in, etableras eller sprider sig i de länderna,
medan medlemsstaterna bedömer den faktiska risk som de innebär, i linje med
gällande bestämmelser i Världshandelsorganisationens avtal, särskilt när det
gäller att erkänna dessa arter som invasiva främmande arter av EU-betydelse.
Nationella nödåtgärder behöver kopplas till möjligheten att vidta nödåtgärder
på unionsnivå för att följa bestämmelserna i Världshandelsorganisationens
avtal. Dessutom skulle nödåtgärder på unionsnivå ge oss en mekanism för att
agera snabbt vid förekomst eller överhängande risk för introduktion av en ny
invasiv främmande art, i enlighet med försiktighetsprincipen. (19) Medlemsstaterna bör få vidta
strängare åtgärder för att ta itu med invasiva främmande arter och vidta
förebyggande åtgärder mot arter som inte ingår i förteckningen över invasiva
främmande arter av EU-betydelse. För att kunna arbeta mer aktivt i fråga om
arter som inte ingår i förteckningen bör det därför införas ett krav på
tillstånd för att få släppa ut invasiva främmande arter som inte är förtecknade
som invasiva främmande arter av EU-betydelse, men för vilka medlemsstaterna har
uppgifter som visar att de innebär en risk. Närmare bestämmelser om tillstånd
för främmande arter som ska användas i vattenbruk har redan införts genom
förordning (EG) nr 708/2007, och dessa bör beaktas av medlemsstaterna i
detta sammanhang. (20) En stor andel invasiva
främmande arter införs oavsiktligt i unionen. Det är därför mycket viktigt att
hantera spridningsvägarna för oavsiktlig introduktion. Åtgärderna inom detta
område måste införas gradvis med hänsyn till den förhållandevis begränsade
erfarenheten inom detta område. Åtgärderna bör omfatta frivilliga åtgärder, som
de som föreslås i Internationella sjöfartsorganisationens riktlinjer för kontroll
och hantering av påväxt på fartyg, samt obligatoriska åtgärder och bör utgå
från unionens och medlemsstaternas erfarenheter av att hantera vissa spridningsvägar,
däribland åtgärder som vidtagits inom ramen för den internationella
konventionen om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment. (21) För att utveckla en
ändamålsenlig kunskapsbas för att ta itu med de problem som orsakas av invasiva
främmande arter är det viktigt att medlemsstaterna bedriver forskning och
övervakning av sådana arter. Eftersom övervakningssystem är det lämpligaste
sättet för att upptäcka nya invasiva främmande arter tidigt och för att
fastställa utbredningen av redan etablerade arter bör de omfatta både riktade
och allmänna undersökningar. Olika sektorer och intressenter, även
lokalsamhällen, bör delta i utformningen av systemen. Övervakningssystemen bör
innebära att alla nya invasiva främmande arter uppmärksammas kontinuerligt i
hela unionen. Befintliga system för gränskontroll och övervakning som redan införts
i unionslagstiftningen bör tillämpas för att skapa effektivitet och
kostnadseffektivitet, särskilt bestämmelserna i direktiven 2009/147/EG,
92/43/EEG, 2008/56/EG och 2000/60/EG. (22) Det bör utföras offentliga
kontroller av djur och växter för att hindra avsiktlig introduktion av invasiva
främmande arter. Levande djur och växter bör föras in i unionen vid
gränskontrollstationer som har utsetts av medlemsstaterna i enlighet med
förordning (EU) nr XXX/XXXX [om offentlig kontroll COM(2013) 265].
För att skapa effektivitetsvinster och undvika att det skapas parallella system
för gränskontroller bör kontrollen av om dessa arter är invasiva främmande
arter av EU-betydelse också göras vid den första ankomstgränskontrollstationen.
Djur och växter som inte omfattas av förordning (EU) nr XXX/XXXX [om
offentlig kontroll COM(2013) 265] eller som är undantagna från offentliga
kontroller vid gränskontrollstationerna ska föras in i gemenskapens tullområde
genom andra införselställen och genomgå kontroller där. (23) När en invasiv främmande art
har introducerats är det mycket viktigt att den upptäcks och att det snabbt
vidtas utrotningsåtgärder för att hindra att arten etablerar och sprider sig.
Det effektivaste och mest kostnadseffektiva sättet är ofta att utrota hela populationen
så snart som möjligt medan antalet exemplar fortfarande är begränsat. Om det
inte är möjligt att utrota arten, eller om kostnaderna för utrotning på längre
sikt är större än de miljömässiga, ekonomiska eller sociala fördelarna, bör det
vidtas åtgärder för inneslutning och begränsning. (24) Utrotning och hantering av
vissa invasiva främmande arter kan visserligen vara nödvändigt, men kan medföra
smärta, oro, rädsla eller annat lidande för djuren även när bästa möjliga
teknik används. Därför bör medlemsstaterna och alla aktörer som deltar i
arbetet med att utrota, begränsa eller innesluta invasiva främmande arter vidta
de åtgärder som är nödvändiga för att minimera djurens smärta, oro och lidande
under processen och så långt det är möjligt ta hänsyn till bästa praxis inom
området, till exempel de vägledande principer för djurskydd som har tagits fram
av Världsorganisationen för djurhälsa. (25) Invasiva främmande arter
orsakar i allmänhet skador på ekosystem och minskar deras motståndskraft. Därför
krävs det åtgärder för återställande för att stärka ekosystemens motståndskraft
mot invasioner, reparera de skador som orsakats och förbättra bevarandestatusen
för arter och deras livsmiljöer i enlighet med artikel 4 i direktiv 2009/147/EG
och artikel 6 i direktiv 92/43/EEG, den ekologiska statusen för
inlandsytvatten, vatten i övergångszon, kustvatten och grundvatten i enlighet
med artikel 11 i direktiv 2000/60/EG och marina vattens miljöstatus i enlighet
med artikel 13 i direktiv 2008/56/EG. (26) Ett system för att ta itu med
invasiva främmande arter bör stödjas av ett centraliserat informationssystem
där befintlig information om främmande arter i unionen samlas och som ger
tillgång till information om förekomsten av arter, deras utbredning, ekologi,
invasionshistoria och all annan information som behövs som underlag för
politiska beslut och hanteringsbeslut. (27) I Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens
deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön[21] införs ett regelverk för
offentliga samråd om miljörelaterade beslut. När åtgärder utformas inom området
för invasiva främmande arter bör allmänheten ges tillfälle att faktiskt delta i
beslutsprocessen och ha möjlighet att avge kommentarer och synpunkter som kan
vara relevanta för besluten, och ge beslutsfattaren möjlighet att beakta dessa,
vilket ökar ansvarigheten och öppenheten i beslutsprocessen och bidrar till att
öka allmänhetens miljömedvetenhet och stöd för fattade beslut. (28) För att garantera enhetliga
villkor för tillämpningen av denna förordning, för antagande och uppdatering av
förteckningen över invasiva främmande arter av EU-betydelse, för beviljande av
undantag från skyldigheten att genomföra en snabb utrotning och för antagande
av unionens nödåtgärder, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.
Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av
allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens
utövande av sina genomförandebefogenheter[22].
(29) För att ta hänsyn till den
senaste vetenskapliga utvecklingen på miljöområdet bör befogenheten att anta
akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt delegeras till kommissionen för att ange hur det ska konstateras
att invasiva främmande arter kan etablera livskraftiga bestånd och sprida sig,
samt för att fastställa de delar som ska vara gemensamma vid utvecklingen av
riskbedömningar. Det är särskilt viktigt att kommissionen samråder med experter
och andra parter under sitt förberedande arbete. Kommissionen bör, då den
förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar
översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så
snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. (30) För att säkerställa att
bestämmelserna i denna förordning efterlevs är det viktigt att medlemsstaterna
inför avskräckande, effektiva och proportionella sanktioner mot överträdelser
med hänsyn till överträdelsens art och allvar. (31) För att icke-kommersiella
ägare ska kunna behålla sina sällskapsdjur som tillhör de arter som är
förtecknade som invasiva främmande arter av EU-betydelse tills djuret dör av
naturliga orsaker måste det införas övergångsbestämmelser, på villkor att alla
nödvändiga åtgärder vidtas för att undvika att djuret rymmer eller fortplantar
sig. (32) För att kommersiella
operatörer som kan ha berättigade förväntningar, till exempel operatörer som
har fått tillstånd enligt förordning (EG) nr 708/2007, ska kunna tömma
sitt lager av invasiva främmande arter av EU-betydelse när dessa nya
bestämmelser träder i kraft, är det motiverat att ge dem en period på två år
för att avliva, sälja eller lämna över exemplaren till forskning eller ex situ-bevarandeanläggningar. (33) Eftersom målen för den
föreslagna åtgärden, det vill säga förebyggande och hantering av invasiva
främmande arter, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna ensamma
och de därför, på grund av åtgärdernas omfattning och effekt, bättre kan uppnås
på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet
med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna akt inte utöver vad
som är nödvändigt för att uppnå detta mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1
Syfte I den här förordningen fastställs bestämmelser
för att förebygga, minimera och lindra de negativa effekterna på biologisk
mångfald och ekosystemtjänster av såväl avsiktlig som oavsiktlig introduktion
och spridning av invasiva främmande arter. Artikel 2
Tillämpningsområde 1. Denna förordning är
tillämplig på alla invasiva främmande arter i unionen enligt definitionen i
artikel 3.2. 2. Denna förordning ska inte
tillämpas på (a)
arter som ändrar sitt naturliga utbredningsområde
utan mänsklig intervention till följd av förändrade ekologiska villkor och
klimatförändring, (b)
genetiskt modifierade organismer i enlighet med
definitionen i artikel 2 c i direktiv 2001/18/EG, (c)
djursjukdomar som regleras enligt artikel 4.1.14 i
förordning (EU) nr XXX/XXXX [om djurhälsa COM(2013) 260 final], (d)
växtskadegörare som förtecknas enligt artikel 5.2
eller artikel 32.3 eller som omfattas av åtgärder enligt artikel 29.1 i
förordning (EU) nr XXX/XXXX [om växtskydd COM(2013) 267 final], (e)
arter som förtecknas i bilaga IV till förordning
(EG) nr 708/2007, (f)
mikroorganismer som tillverkas eller importeras för
att användas i växtskyddsmedel som redan är godkända eller för vilka det pågår
en bedömning enligt förordning (EG) nr 1107/2009, (g)
mikroorganismer som tillverkas eller importeras för
att användas i biocidprodukter som redan är godkända eller som görs tillgängliga
på unionsmarknaden enligt förordning (EU) nr 528/2012. Artikel 3
Definitioner I denna
förordning gäller följande definitioner: (1)
främmande art: levande
exemplar av en art, underart eller lägre taxonomisk enhet av djur, växter,
svampar eller mikroorganismer som introduceras utanför sitt tidigare eller
nuvarande naturliga utbredningsområde, inbegripet alla delar, gameter, frön,
ägg och förökningskroppar av dessa arter samt hybrider, sorter eller raser som
kan överleva och sedan föröka sig. (2)
invasiv främmande art:
främmande art vars introduktion eller spridning genom riskbedömning har
konstaterats hota biologisk mångfald och ekosystemtjänster och som också kan ha
en negativ inverkan på människors hälsa eller ekonomin. (3)
invasiv främmande art av EU-betydelse: invasiv främmande art vars negativa effekter anses vara av sådan
omfattning att de kräver samordnade åtgärder på unionsnivå enligt artikel 4.2. (4)
biologisk mångfald:
variationsrikedomen bland levande organismer av alla ursprung, inklusive
landbaserade, marina och andra akvatiska ekosystem och de ekologiska komplex i
vilka de ingår; detta innefattar mångfald inom arter, mellan arter och av ekosystem.
(5)
ekosystemtjänster:
ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välfärd. (6)
introduktion: av
människor orsakad förflyttning av en art utanför dess tidigare eller nuvarande
naturliga utbredningsområde. (7)
forskning: beskrivande
eller experimentell verksamhet som bedrivs under reglerade former för att
förvärva ny kunskap eller utveckla nya produkter, inbegripet de inledande faserna
för att identifiera, karaktärisera och isolera invasiva främmande arters
genetiska egenskaper utöver deras invasiva förmåga, i den omfattning som krävs
för att använda dessa egenskaper för att avla fram icke-invasiva arter. (8)
sluten förvaring: hållande
av en organism i slutna anläggningar från vilka organismen inte kan rymma eller
sprida sig. (9)
ex situ-bevarande:
bevarandet av komponenter av biologisk mångfald utanför dessas naturliga
livsmiljöer. (10)
spridningsvägar: vägarna
och mekanismerna för biologiska invasioner. (11)
tidig upptäckt:
bekräftelse av att exemplar av en invasiv främmande art förekommer i miljön
innan den har fått stor spridning. (12)
utrotning: fullständigt
och permanent avlägsnande av en population av invasiva främmande arter genom
fysiska, kemiska eller biologiska metoder. (13)
stor spridning: en
invasiv främmande art vars population har passerat naturaliseringsskedet,
upprätthåller en livskraftig population och har spridit sig och koloniserat en
stor andel av det potentiella utbredningsområde där arten kan överleva och
reproducera sig. (14)
hantering: fysiska,
kemiska eller biologiska åtgärder för utrotning, populationsbegränsning eller
inneslutning av en population av en invasiv främmande art. (15)
inneslutning: åtgärder
för att skapa barriärer som minimerar risken för att en population av en
invasiv främmande art ska sprida sig utanför det invaderade området. (16)
populationsbegränsning:
fysiska, kemiska eller biologiska åtgärder mot en population av en invasiv
främmande art i syfte att hålla antalet individer så lågt som möjligt så att
artens invasiva förmåga och negativa effekter på biologisk mångfald och
ekosystemtjänster eller på människors hälsa och ekonomi minimeras, även om det
inte går att utrota arten. Artikel 4
Förteckning över invasiva främmande arter av EU-betydelse 1. En förteckning över invasiva
främmande arter av EU-betydelse ska antas och uppdateras av kommissionen genom
genomförandeakter på grundval av kriterierna i punkt 2. Dessa genomförandeakter
ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 22.2. 2. Invasiva främmande arter ska
endast föras in i den förteckning som avses i punkt 1 om de uppfyller samtliga
följande kriterier: (a)
De har med beaktande av tillgängliga vetenskapliga uppgifter
konstaterats vara främmande för unionens territorium, utom de yttersta
randområdena. (b)
De har med beaktande av tillgängliga vetenskapliga uppgifter
konstaterats vara i stånd att etablera en livskraftig population och sprida sig
i miljön under nuvarande eller förutsebara klimatförhållanden var som helst i unionen,
utom de yttersta randområdena. (c)
Det har genom en riskbedömning enligt artikel 5.1
konstaterats att det krävs åtgärder på unionsnivå för att förhindra att arten
etablerar och sprider sig. 3. Medlemsstaterna får lämna in
en begäran till kommissionen om att invasiva främmande arter ska föras upp på
den förteckning som avses i punkt 1. En sådan begäran ska omfatta samtliga
följande kriterier: (a)
Artnamn. (b)
En riskbedömning som har utförts enligt artikel 5.1. (c)
Uppgifter som visar att arten uppfyller de
kriterier som anges i punkt 2. 4. Den förteckning som avses i
punkt 1 ska omfatta högst 50 arter inklusive arter som kan komma att föras in i
förteckningen till följd av de nödåtgärder som avses i artikel 9. Artikel 5
Riskbedömning och delegerade akter 1. Kommissionen medlemsstaterna,
beroende på vad som är lämpligt, ska utföra den riskbedömning som avses i
artikel 4.2 c och 4.3 b med beaktande av följande: (a)
En beskrivning av arten med dess taxonomiska
identitet, historia, naturliga utbredningsområde, potentiella
utbredningsområde. (b)
En beskrivning av dess reproduktions- och
spridningsmönster, däribland en bedömning av om det föreligger sådana
miljöförhållanden som krävs för reproduktion och spridning. (c)
En beskrivning av de möjliga spridningsvägarna för
införsel och spridning, både avsiktliga och oavsiktliga, även i förekommande
fall de varor som arten vanligtvis är förknippad med. (d)
En grundlig bedömning av risken för införsel,
etablering och spridning i berörda biogeografiska områden under nuvarande
förhållanden och under förutsebara klimatförhållanden. (e)
En beskrivning av artens nuvarande utbredning samt
om arten redan förekommer i unionen eller i grannländer. (f)
En beskrivning av de negativa effekterna på
biologisk mångfald och ekosystemtjänster, inbegripet på inhemska arter,
skyddade områden, hotade livsmiljöer, människors hälsa och ekonomi, samt en
bedömning av de framtida effekternas omfattning. (g)
En kvantifierad prognos över skadekostnaderna på unionsnivå
som visar betydelsen för unionen och som ytterligare motiverar åtgärder
eftersom de totala skadorna är större än kostnaderna för att mildra skadorna. (h)
En beskrivning av möjliga användningsområden och
fördelar med att använda arten på det sättet. 2. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att
ytterligare specificera den typ av godkända vetenskapliga uppgifter som avses i
artikel 4.2 b och göra en detaljerad beskrivning av de delar som anges i
punkt 1 a–h i den här artikeln, däribland den metod som ska användas för
att bedöma delarna, med hänsyn till gällande nationella och internationella
normer och behovet av att prioritera åtgärder mot arter som är förknippade med
eller som kan orsaka betydande ekonomiska skador, även sådana som beror på
förlust av biologisk mångfald. Artikel 6
Bestämmelser för de yttersta randområdena 1. De arter som ingår i den
förteckning som avses i artikel 4.1 och som är inhemska i ett av de yttersta
randområdena ska inte omfattas av bestämmelserna i artiklarna 7, 8, 11 och
13–17 i det randområde där de är inhemska. 2. Senast [12 månader från
ikraftträdandet av den här förordningen – infoga datum] ska varje
medlemsstat med yttersta randområden anta en förteckning över invasiva
främmande arter av betydelse för dess yttersta randområden, i samråd med
områdena. 3. De arter som ingår i de
förteckningar som avses i punkt 2 ska omfattas av artiklarna 7, 8, 11 och 13–17
inom respektive yttersta randområde. 4. Medlemsstaterna ska
omedelbart underrätta kommissionen och informera övriga medlemsstater om de
förteckningar som avses i punkt 2 och om alla uppdateringar av de
förteckningarna. Kapitel II
Förebyggande åtgärder Artikel 7
Förbud mot invasiva främmande arter av EU-betydelse 1. De arter som anges i den förteckning
som avses i artikel 4.1 får inte avsiktligt (a)
föras in i eller transiteras genom unionens
territorium, (b)
tillåtas reproducera sig, (c)
transporteras, utom för transport av arter till destruktionsanläggningar, (d)
släppas ut på marknaden, (e)
användas eller utbytas, (f)
hållas eller odlas, inklusive i sluten förvaring, (g)
släppas ut i miljön. 2. Medlemsstaterna ska förebygga
oavsiktlig introduktion av invasiva främmande arter av EU-betydelse i enlighet
med bestämmelserna i artikel 11.3 och 11.4. Artikel 8
Tillstånd för forskning och ex situ-bevarande 1. Genom undantag från de förbud
som anges i artikel 7.1 a, b, c, e och f ska medlemsstaterna upprätta ett
tillståndssystem för att ge anläggningar med tillstånd att bedriva forskning
eller ex situ-bevarande möjlighet att bedriva sådan verksamhet med invasiva
främmande arter av EU-betydelse. 2. Medlemsstaterna ska ge de
berörda behöriga myndigheterna befogenhet att utfärda de tillstånd som avses i
punkt 1 för verksamheter som bedrivs i sluten förvaring som uppfyller samtliga
följande villkor: (a)
Den invasiva främmande arten av EU-betydelse hålls
och hanteras i slutna anläggningar enligt vad som avses i punkt 3. (b)
Verksamheten ska bedrivas av personal som har de
vetenskapliga och tekniska kvalifikationer som föreskrivs av de behöriga
myndigheterna. (c)
Transport till och från den slutna anläggningen har
tillstånd av den behöriga myndigheten och genomförs under förhållanden som
innebär att den invasiva främmande arten inte kan rymma. (d)
Invasiva främmande arter som är djur är märkta, när
så är möjligt. (e)
Risken för rymning eller spridning eller
avlägsnande hanteras effektivt med hänsyn till artens identitet, biologi och
spridningsmetod, verksamheten och den planerade slutna anläggningen, samverkan
med miljön och andra faktorer som är relevanta för den risk som arten innebär. (f)
Kontinuerlig övervakning och en beredskapsplan för
att hantera en eventuell rymning eller spridning utarbetas, inbegripet en plan
för utrotning. (g)
Det tillstånd som avses i punkt 1 ska vara
begränsat till det antal arter och exemplar som är nödvändigt för den berörda
forskningen eller det berörda ex situ-bevarandet och får inte överskrida den slutna
anläggningens kapacitet. Det ska omfatta de begränsningar som krävs för att
minska risken för rymning eller spridning av den berörda arten. Det ska hela
tiden åtfölja den invasiva främmande art som avses när arten hålls, förs in i
eller transporteras inom unionen. 3. Exemplar ska anses vara
hållna i slutna anläggningar om följande villkor är uppfyllda: (a)
De är fysiskt isolerade, och de kan inte rymma
eller spridas eller avlägsnas från anläggningen av obehöriga personer.
Rengörings- och underhållsprotokoll ska garantera att inga exemplar eller delar
med reproduktionsförmåga kan komma ut, spridas eller avlägsnas av obehöriga
personer. (b)
De avlägsnas från anläggningarna eller bortskaffas
eller destrueras på ett sätt som utesluter fortplantning eller reproduktion
utanför anläggningarna. 4. När anläggningen ansöker om
tillstånd ska den tillhandahålla alla uppgifter som behövs för att den behöriga
myndigheten ska kunna bedöma om de villkor som avses i punkterna 2 och 3 är
uppfyllda. Artikel 9
Nödåtgärder 1. När en medlemsstat har uppgifter
som tyder på förekomst eller överhängande risk för introduktion i
medlemsstatens territorium av en invasiv främmande art som inte ingår i den förteckning
som avses i artikel 4.1, men där relevanta behöriga myndigheter på grundval av
preliminära vetenskapliga uppgifter har konstaterat att arten sannolikt
uppfyller kriterierna i artikel 4.2, får medlemsstaten omedelbart vidta
nödåtgärder i form av något av de förbud som anges i artikel 7.1. 2. Den medlemsstat som vidtar
nödåtgärder inom sitt nationella territorium som omfattar tillämpning av
artikel 7.1 a, c eller d ska omedelbart underrätta kommissionen och övriga
medlemsstater om de åtgärder som vidtagits och de uppgifter som motiverar dessa
åtgärder. 3. Den berörda medlemsstaten ska
göra en riskbedömning enligt artikel 5 för den art som omfattas av
nödåtgärderna, med hänsyn till tillgänglig teknisk och vetenskaplig information,
utan dröjsmål och under alla omständigheter inom 24 månader från dagen för
antagandet av beslutet om att vidta nödåtgärder i syfte att föra in den arten i
den förteckning som avses i artikel 4.1. 4. När kommissionen tar emot den
anmälan som avses i punkt 2 eller har andra uppgifter som tyder på förekomst
eller överhängande risk för introduktion i unionen av en invasiv främmande art
som inte ingår i den förteckning som avses i artikel 4.1 men som sannolikt
uppfyller kriterierna i artikel 4.2 ska kommissionen genom en genomförandeakt
på grundval av preliminära vetenskapliga uppgifter avgöra om arten sannolikt
uppfyller kriterierna och anta nödåtgärder för unionen i form av något av de
förbud som avses i artikel 7.1 under en begränsad period i fråga om de risker
som arten innebär, om kommissionen konstaterar att de kriterier som anges i
artikel 4.2 sannolikt är uppfyllda. Genomförandeakterna ska antas i enlighet
med granskningsförfarandet i artikel 22.2. 5. De åtgärder som vidtagits av
medlemsstaterna enligt punkt 1 ska upphävas eller ändras om detta föreskrivs i de
genomförandeakter som avses i punkt 4. 6. Den medlemsstat som vidtar
nödåtgärder får behålla dessa åtgärder tills en genomförandeakt har antagits
där det införs nödåtgärder på unionsnivå enligt punkt 4 eller arten tas upp i
den förteckning som avses i artikel 4.1 på grundval av den riskbedömning som
den berörda medlemsstaten har utfört enligt punkt 3. Artikel 10
Restriktioner för avsiktlig utsättning av en invasiv främmande art av
betydelse för en medlemsstat 1. Medlemsstaterna ska förbjuda
all avsiktlig utsättning i miljön, det vill säga den process där en organism
placeras i miljön, oavsett syfte, utan de åtgärder som krävs för att förhindra
att organismen rymmer eller sprids, av andra invasiva främmande arter än invasiva
främmande arter av EU-betydelse för vilka medlemsstaterna på grundval av
vetenskapliga uppgifter anser att de negativa effekterna av deras utsättning
och spridning, även om dessa inte är fullständigt bekräftade, är avsevärda inom
deras nationella territorium (invasiva främmande arter av betydelse för en
medlemsstat). 2. Medlemsstaterna ska informera
kommissionen och övriga medlemsstater om de arter som de betraktar som invasiva
främmande arter av betydelse för en medlemsstat. 3. De behöriga myndigheterna i
medlemsstaterna får utfärda tillstånd för vissa avsiktliga utsättningar av invasiva
främmande arter av betydelse för en medlemsstat, förutsatt att följande villkor
har beaktats helt och hållet: (a)
Det finns inga alternativa icke-invasiva arter som
går att använda för att uppnå liknande fördelar. (b)
Fördelarna med utsättningen är mycket stora jämfört
med riskerna för skador orsakade av den berörda arten. (c)
Utsättningen kommer att omfatta riskbegränsande åtgärder
för att minimera inverkan på biologisk mångfald och ekosystemtjänster samt på
människors hälsa och ekonomi. (d)
Det finns en ändamålsenlig övervakning, och det
utarbetas en beredskapsplan för utrotning av arten som ska tillämpas om den
behöriga myndigheten anser att de skador som orsakas av arten är oacceptabla. 4. Alla tillstånd för införsel
av arter för användning i vattenbruk ska utfärdas enligt bestämmelserna i
förordning (EG) nr 708/2007. Artikel 11
Handlingsplaner för spridningsvägar för invasiva främmande arter 1. Medlemsstaterna ska senast [18
månader efter ikraftträdandet av denna förordning – fyll i datum] göra en
uttömmande analys av spridningsvägarna för oavsiktlig introduktion och
spridning av invasiva främmande arter på deras territorium och identifiera de spridningsvägar
som kräver prioriterade åtgärder (prioriterade spridningsvägar) på grund
av artvolymen eller på grund av de skador som orsakas av de arter som förs in i
unionen via dem. När medlemsstaterna gör detta ska de särskilt fokusera på en
analys av spridningsvägarna för introduktion av invasiva främmande arter av
EU-betydelse. 2. Senast [tre år efter
ikraftträdandet av denna förordning – fyll i datum] ska varje medlemsstat
upprätta och genomföra en handlingsplan för att ta itu med de prioriterade spridningsvägar
som medlemsstaten har identifierat enligt punkt 1. Handlingsplanen ska
innehålla en tidplan för åtgärderna och en beskrivning av de åtgärder som ska
vidtas för att hantera de prioriterade spridningsvägarna och förhindra
oavsiktlig introduktion och spridning av invasiva främmande arter i unionen och
till eller i miljön. 3. Den handlingsplan som avses i
punkt 2 ska innefatta åtgärder som är utformade på grundval av en kostnads–nyttoanalys
som minst ska omfatta följande: (a)
Medvetandehöjande åtgärder. (b)
Regleringsåtgärder för att minimera att varor,
fordon och utrustning kontamineras med invasiva främmande arter, inbegripet
åtgärder för att hantera transport av invasiva främmande arter från
tredjeländer. (c)
Regleringsåtgärder för att säkerställa
ändamålsenliga kontroller vid unionens gränser, utöver de offentliga kontroller
som anges i artikel 13. (d)
Åtgärder enligt den internationella konventionen om
kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment. 4. Den handlingsplan som
utarbetats enligt punkt 2 ska snarast överlämnas till kommissionen. Vart fjärde
år efter den senaste överlämningen ska medlemsstaterna se över handlingsplanen
och överlämna den på nytt till kommissionen. Kapitel III
Tidig upptäckt och snabb utrotning Artikel 12
Övervakningssystem 1. Senast [18 månader efter
ikraftträdandet av denna förordning – fyll i datum] ska medlemsstaterna ha
inrättat ett offentligt övervakningssystem för att samla in och registrera
uppgifter om invasiva främmande arters förekomst i miljön genom undersökning,
övervakning eller andra förfaranden för att förhindra att invasiva främmande
arter sprider sig i unionen. 2. Det övervakningssystem som
avses i punkt 1 ska (a)
omfatta medlemsstaternas territorium för att
fastställa förekomst och utbredning av nya och redan etablerade invasiva
främmande arter av EU-betydelse, (b)
omfatta marina vatten enligt definitionen i artikel
3.1 i direktiv 2008/56/EG, (c)
vara tillräckligt dynamiskt för att snabbt upptäcka
att en invasiv främmande art av EU-betydelse vars förekomst inte tidigare var
känd nu förekommer i miljön i territoriet eller i en del av territoriet, (d)
använda den information som finns i befintliga
övervakningssystem i enlighet med artikel 11 i direktiv 92/43/EEG, artikel 11 i
direktiv 2008/56/EG och artikel 8 i direktiv 2000/60/EG. Artikel 13
Officiella kontroller vid unionens gränser 1. Senast [12 månader efter
ikraftträdandet av denna förordning – fyll i datum] ska medlemsstaterna ha
infört fullt fungerande organisationer för att utföra de offentliga kontroller
av djur och växter som förs in i unionen, inbegripet frön, ägg och
förökningskroppar, som krävs för att förhindra avsiktlig introduktion till unionen
av invasiva främmande arter av EU-betydelse. 2. Medlemsstaternas myndigheter
ska utföra de offentliga kontrollerna vid unionens gränser av de varor som
avses i punkt 1 och som förs in i unionen, varvid de ska kontrollera att
följande krav är uppfyllda: (a)
De ingår inte i den förteckning som avses i artikel
4.1. (b)
De tillstånd som avses i artikel 8 är giltiga. 3. De kontroller i form av en
kontroll av handlingar, identitet och vid behov en fysisk kontroll som avses i
punkt 2 ska genomföras på följande platser: (a)
Vid gränskontrollstationer som föreskrivs i artikel
57 i förordning (EU) nr XXX/XXXX [om offentlig kontroll COM(2013) 265]
i fråga om de varor som avses i punkt 1 och som omfattas av artikel 45 i den
förordningen och som omfattas av offentliga kontroller vid
gränskontrollstationer. I detta fall ska medlemsstaterna överföra ansvaret på
de behöriga myndigheter som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EU) nr XXX/XXXX
[om offentlig kontroll COM(2013) 265]. (b)
Vid införselstället till gemenskapens tullområde i
fråga om de varor som avses i punkt 1 och för vilka artikel 45 i förordning
(EU) nr XXX/XXXX [om offentlig kontroll COM(2013) 265] inte tillämpas
eller som är undantagna från offentliga kontroller vid gränskontrollstationer
enligt artikel 46 i samma förordning. I detta fall ska medlemsstaterna överföra
ansvaret till tullmyndigheterna och hänföra dem till alla andra slags
tullförfaranden för dessa varor. 4. De myndigheter som utses för
gränskontroller ska också ges befogenhet och ansvar att beslagta och konfiskera
de organismer som inte uppfyller villkoren i punkt 2. När organismer beslagtas
ska den behöriga myndighet som ansvarar för tillämpningen av denna förordning
överta ansvaret för dem. Medlemsstaterna får delegera specifika funktioner till
andra myndigheter. 5. I protokollet över resultatet
av utförda offentliga kontroller och eventuella beslut som fattas på grundval
av dem, även beslutet att avvisa en sändning, ska det framgå om kraven i punkt 2 a
och b är uppfyllda. 6. Medlemsstaterna ska införa
förfaranden för att se till att alla berörda myndigheter och sändningens
operatör utbyter information som är relevant för ankommande sändningar och att
de samarbetar och samordnar de kontroller som avses i punkt 2 på ett effektivt
och ändamålsenligt sätt. 7. Medlemsstaterna ska ta fram
riktlinjer och utbildningsprogram för att underlätta identifiering och upptäckt
av invasiva främmande arter av EU-betydelse genom samarbete mellan alla
myndigheter som deltar i de kontroller som avses i punkt 2.
Utbildningsprogrammen för tullmyndigheterna ska omfatta information om hur man
fyller i det administrativa enhetsdokument som tulldeklarationen upprättas på. Artikel 14
Anmälan om tidig upptäckt 1. Medlemsstaterna ska använda
det övervakningssystem som inrättats enligt artikel 12 och den information som
samlats in vid de offentliga kontroller som föreskrivs i artikel 13 för att
underlätta tidig upptäckt av införsel eller förekomst av invasiva främmande
arter av EU-betydelse. 2. Medlemsstaterna ska utan
dröjsmål skriftligen anmäla tidig upptäckt av förekomst av invasiva främmande
arter av EU-betydelse till kommissionen och informera övriga medlemsstater, och
framför allt följande: (a)
Uppträdande på deras territorium eller i en del av
deras territorium av en art som ingår i den förteckning som avses i artikel 4.1
och vars förekomst tidigare var okänd inom deras territorium eller en del av
deras territorium. (b)
Förnyat uppträdande på deras territorium eller i en
del av deras territorium av en art som ingår i den förteckning som avses i
artikel 4.1 efter det att arten har rapporterats som utrotad. Artikel 15
Snabb utrotning i ett tidigt skede av invasionen 1. Efter tidig upptäckt och inom
tre månader efter det att den anmälan om tidig upptäckt som avses i artikel 14
har överlämnats, ska medlemsstaterna vidta utrotningsåtgärder och anmäla dessa
åtgärder till kommissionen samt informera övriga medlemsstater. 2. När medlemsstaterna vidtar
utrotningsåtgärder ska de se till att de metoder som används är effektiva för
att avlägsna populationen av den berörda invasiva främmande arten fullständigt
och permanent, med vederbörlig hänsyn till människors hälsa och miljön, och se
till att de berörda djuren inte utsätts för smärta, oro eller lidande i onödan.
3. Det övervakningssystem som
föreskrivs i artikel 12 ska utformas och användas för att övervaka att
utrotningen är effektiv. 4. Medlemsstaterna ska
underrätta kommissionen och informera övriga medlemsstater när en population av
en invasiv främmande art av EU-betydelse har utrotats. 5. Medlemsstaterna ska också
informera kommissionen och övriga medlemsstater om effektiviteten i de vidtagna
åtgärderna. Artikel 16
Undantag från skyldigheten till snabb utrotning 1. Medlemsstaterna får lämna in
en ansökan till kommissionen om ett undantag från skyldigheten att snabbt vidta
de utrotningsåtgärder som avses i artikel 15 för invasiva främmande arter av
EU-betydelse som har blivit föremål för en anmälan om tidig upptäckt enligt
artikel 14. 2. Ansökningar om undantag ska
baseras på välgrundade vetenskapliga uppgifter och får endast lämnas in om
följande villkor är uppfyllda: (a)
Det har visats att utrotning inte är tekniskt
genomförbart eftersom de tillgängliga utrotningsmetoderna inte går att använda
i den miljö där arten är etablerad. (b)
En kostnads–nyttoanalys grundad på tillgängliga
data visar med rimlig säkerhet att kostnaderna på lång sikt kommer att bli exceptionellt
höga och oproportionerliga i förhållande till fördelarna med utrotningen. (c)
Utrotningsmetoder är inte tillgängliga, eller är
tillgängliga men har mycket allvarliga negativa effekter på människors hälsa
eller miljön. 3. Medlemsstaterna ska lämna in
motiverade ansökningar om undantag tillsammans med de uppgifter som avses i
punkt 2 a, b och c till kommissionen. 4. Kommissionen ska besluta att
godkänna eller avslå den ansökan som avses i punkt 3 genom genomförandeakter
enligt punkt 6. 5. Genomförandeakterna ska antas
i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 22.2. 6. Medlemsstaterna ska se till
att det vidtas inneslutningsåtgärder för att undvika ytterligare spridning av
arten tills ett genomförandebeslut har fattats om undantaget enligt punkt 3. 7. Om det beviljas ett undantag
från skyldigheten att vidta utrotningsåtgärder ska arten omfattas av de
hanteringsåtgärder som avses i artikel 17. Om ansökan om undantag avslås ska
den berörda medlemsstaten utan dröjsmål vidta de utrotningsåtgärder som avses i
artikel 15. Kapitel IV
Hantering av invasiva främmande arter som har stor spridning Artikel 17
Hanteringsåtgärder 1. Medlemsstaterna ska senast
tolv månader efter det att en invasiv främmande art har förts upp på den
förteckning som avses i artikel 4.1 ha infört hanteringsåtgärder för de invasiva
främmande arter av EU-betydelse som medlemsstaterna har konstaterat har stor
spridning inom deras territorium, för att minimera effekterna på biologisk
mångfald och ekosystemtjänster, människors hälsa och ekonomin.
Hanteringsåtgärderna ska baseras på en kostnads–nyttoanalys och även omfatta de
åtgärder för återställande som avses i artikel 18. 2. Hanteringsåtgärderna ska
bestå av fysiska, kemiska eller biologiska åtgärder för utrotning,
populationsbegränsning eller inneslutning av en population av en invasiv främmande
art. Om så är lämpligt ska hanteringsåtgärderna omfatta insatser i det
mottagande ekosystemet i syfte att öka dess motståndskraft mot pågående och
kommande invasioner. 3. När medlemsstaterna vidtar
hanteringsåtgärder ska de se till att de använda metoderna tar hänsyn till
människors hälsa och miljön och att djur som berörs av metoderna inte utsätts
för smärta, oro eller lidande som kan undvikas. 4. Det övervakningssystem som
föreskrivs i artikel 12 ska utformas och användas för att övervaka hur
effektiva åtgärderna för utrotning, populationsbegränsning eller inneslutning
är när det gäller att minimera effekterna på biologisk mångfald och
ekosystemtjänster, människors hälsa och ekonomi. 5. När det finns en betydande
risk för att en invasiv främmande art av EU-betydelse ska sprida sig till en
grannmedlemsstat, ska de medlemsstater där arten har stor spridning omedelbart
underrätta grannmedlemsstaterna och kommissionen. Om så är lämpligt ska de
berörda medlemsstaterna vidta gemensamt överenskomna hanteringsåtgärder. Om
tredjeländer också kan påverkas av spridningen ska den berörda medlemsstaten
överväga behovet av att informera de berörda tredjeländerna. Artikel 18
Återställa skadade ekosystem 1. Medlemsstaterna ska vidta
proportionerliga återställningsåtgärder för att underlätta återhämtningen i ett
ekosystem som har försämrats, skadats eller förstörts av en invasiv främmande
art av EU-betydelse. 2. De återställningsåtgärder som
avses i punkt 1 ska minst omfatta följande: (a)
Åtgärder för att öka förmågan hos ett ekosystem som
är exponerat för störningar att stå emot, absorbera, anpassa sig och återhämta
sig från effekterna av störningen. (b)
Åtgärder för att förhindra en ny invasion efter en
utrotningsinsats. Kapitel V
Slutbestämmelser Artikel 19
Rapportering 1. Senast [tre år från och
med ikraftträdandet av denna förordning – fyll i datum] och vart fjärde år
därefter ska medlemsstaterna överföra uppdaterade uppgifter om följande till
kommissionen: (a)
En beskrivning av övervakningssystemet enligt artikel
12 och det offentliga systemet för kontroll av främmande arter som förs in i unionen
enligt artikel 13. (b)
Utbredningen av de invasiva främmande arter av
EU-betydelse som förekommer i deras territorium. (c)
Information om de arter som betraktas som invasiva främmande
arter av betydelse för en medlemsstat enligt artikel 10.2. (d)
Den handlingsplan som avses i artikel 11.2. (e)
Samlad information för hela det nationella
territoriet om de utrotningsåtgärder som vidtagits enligt artikel 15 och de
hanteringsåtgärder som föreskrivs i artikel 17 och deras effektivitet. (f)
Utformningen av de tillstånd som avses i artikel 8. 2. Medlemsstaterna ska
underrätta kommissionen och informera övriga medlemsstater om de behöriga
myndigheter som ansvarar för tillämpningen av denna förordning. 3. Senast fem år från [dagen
för antagandet] ska kommissionen bedöma effektiviteten i denna förordning,
inklusive den förteckning som avses i artikel 4.1, den handlingsplan som avses
i artikel 11.3, övervakningssystemet, gränskontrollerna, utrotningsskyldigheten
och hanteringsåtgärderna, och överlämna en rapport till Europaparlamentet och
rådet, vid behov åtföljd av ändringsförslag, inbegripet ändring av
förteckningen i artikel 4.1. Artikel 20
Mekanism för informationsstöd 1. Kommissionen ska gradvis
inrätta den mekanism för informationsstöd som krävs för att underlätta
tillämpningen av denna förordning. 2. I ett första skede ska
systemet omfatta en datastödsmekanism som kopplar samman de befintliga datasystemen
om invasiva främmande arter, med särskild tonvikt på information om de invasiva
främmande arterna av EU-betydelse, för att underlätta rapporteringen enligt
artikel 19. 3. I ett andra skede ska den
datastödsmekanism som anges i punkt 2 fungera som ett verktyg som kommissionen
kan använda för att hantera de aktuella anmälningar som krävs enligt artikel
14.2. 4. I ett tredje skede ska den
datastödsmekanism som anges i punkt 2 fungera som en mekanism för
informationsutbyte om andra aspekter av tillämpningen av denna förordning. Artikel 21
Allmänhetens delaktighet 1. När medlemsstaterna upprättar
handlingsplaner enligt artikel 11 och vidtar åtgärder enligt artikel 17 ska de
se till att allmänheten i god tid ges verklig möjlighet att delta i utformning,
ändring eller granskning med hjälp av de ordningar som medlemsstaterna redan
beslutat om i enlighet med artikel 2.3 andra stycket i direktiv 2003/35/EG. Artikel 22
Kommitté 1. Kommissionen ska biträdas av
en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i
förordning (EU) nr 182/2011[23]. 2. När det hänvisas till denna
punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Artikel 23
Utövande av delegering 1. Befogenheten att anta
delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i
denna artikel. 2. Den delegering av befogenhet som
avses i artikel 5.2 ska ges till kommissionen på obestämd tid från och med den
dag då denna förordning träder i kraft. 3. Den delegering av befogenhet
som avses i artikel 5.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller
rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet
som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det
offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett
senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade
akter som redan har trätt i kraft. 4. Så snart kommissionen antar
en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5. En delegerad akt som antas enligt
artikel 5.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet
har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader
från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både
Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat
kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med
två månader på begäran av Europaparlamentet eller rådet. Artikel 24
Administrativa åtgärder och sanktioner 1. Medlemsstaterna ska
fastställa bestämmelser om administrativa åtgärder och sanktioner som ska
tillämpas vid överträdelser av denna förordning och ska vidta alla nödvändiga
åtgärder för att se till att de genomförs. Sådana administrativa åtgärder och
sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Artikel 25
Sanktioneringsbefogenheter 1. De behöriga myndigheterna ska
ha befogenhet att besluta om administrativa åtgärder och sanktioner mot varje
fysisk eller juridisk person som inte följer denna förordning. 2. Utan att det påverkar deras övervakningsbefogenheter
ska behöriga myndigheter ha befogenhet att minst vidta följande administrativa
åtgärder och sanktioner: (a)
Ett åläggande om att den fysiska eller juridiska
person som är ansvarig för överträdelsen ska upphöra med sitt agerande och inte
upprepa det. (b)
Ett åläggande om att den berörda invasiva främmande
arten av EU-betydelse som inte uppfyller bestämmelserna ska konfiskeras. (c)
Ett tillfälligt förbud mot en verksamhet. (d)
Ett permanent återkallande av ett tillstånd för en
verksamhet. (e)
Administrativa ekonomiska sanktioner. (f)
Ett åläggande om att den fysiska eller juridiska
personen ska vidta korrigerande åtgärder. 3. När de behöriga myndigheterna
fastställer typ av administrativa åtgärder och påföljder ska de beakta alla
relevanta omständigheter, inklusive följande: (a)
Överträdelsens allvar och varaktighet. (b)
Graden av delaktighet hos den person som är
ansvarig för invasionen. (c)
Den vinst som den fysiska eller juridiska personen
gör till följd av överträdelsen. (d)
De miljömässiga, sociala och ekonomiska skador som
överträdelsen orsakat. (e)
Den ansvarige personens vilja att samarbeta med den
behöriga myndigheten. (f)
Tidigare överträdelser av den ansvarige personen. 4. Medlemsstaterna ansvarar för
att beslut som fattats av en behörig myndighet i enlighet med denna artikel kan
överklagas. Artikel 26
Övergångsbestämmelser för icke-kommersiella ägare 1. Genom undantag från artikel 7.1 c
och f ska ägare till sällskapsdjur som inte hålls för kommersiella ändamål och
som tillhör de arter som ingår i den förteckning som avses i artikel 4.1 få
behålla dem tills djuret dör av naturliga skäl, förutsatt att följande villkor
är uppfyllda: (a)
Exemplaret fanns hos ägaren innan arten fördes upp
i den förteckning som avses i artikel 4.1. (b)
Exemplaret hålls i sluten förvaring, och alla
lämpliga åtgärder har vidtagits för att se till att det inte kan reproducera
sig eller rymma. 2. De behöriga myndigheterna ska
informera icke-kommersiella ägare om riskerna med att ha de exemplar som avses
i punkt 1 och de åtgärder som ska vidtas för att minimera risken för
reproduktion och rymning genom informationskampanjer och utbildningsprogram som
organiseras av medlemsstaterna. 3. För icke-kommersiella ägare
som inte kan garantera att de villkor som anges i punkt 1 är uppfyllda, ska
medlemsstaterna erbjuda sig att ta över exemplaren från ägarna och ta
vederbörlig hänsyn till djurskyddet vid hanteringen av dem. Artikel 27
Övergångsbestämmelser för kommersiella bestånd 1. Innehavare av ett
kommersiellt bestånd av exemplar av invasiva främmande arter som förvärvats
innan de förts upp på den förteckning som avses i artikel 4.1 ska, inom en
tidsfrist på högst två år efter det att arten förts upp på förteckningen, få
hålla eller transportera arten för att sälja eller överlämna levande exemplar
eller delar med reproduktionsförmåga till de forsknings- eller ex
situ-bevarandeinstitut som avses i artikel 8, förutsatt att exemplaren hålls
och transporteras i sluten förvaring och att alla lämpliga åtgärder vidtas för
att se till att de inte kan reproducera sig eller rymma, eller avliva dem för
att göra sig av med beståndet. 2. Om ett tillstånd har
utfärdats enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 708/2007 för en
vattenbruksart som sedan förs upp på förteckningen över invasiva främmande
arter av EU-betydelse och tillståndets giltighetstid är längre än den period
som anges i punkt 1 ska medlemsstaten upphäva tillståndet i enlighet med
artikel 12 i förordning (EG) nr 708/2007 vid utgången av den period som
avses i punkt 1. Artikel 28
Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den [1
januari eller 1 juli] efter det att den har offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning. Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande Förenklad finansieringsöversikt Förslagets beteckning: Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och
förvaltning av införsel och spridning av invasiva främmande arter. Politikområde/verksamhet (i den verksamhetsbaserade
budgeteringen) som berörs: Avdelning 07 Miljö 07 01 02 Extern personal och andra administrativa utgifter till stöd
för politikområdet miljö Rättslig grund ¨ Administrativ
självständighet X Annan: Artikel 192.1 i EUF-fördraget Beskrivning av och skäl för åtgärden: Invasiva främmande arter är arter som genom mänsklig verksamhet
avsiktligt eller oavsiktligt transporteras över ekologiska gränser utanför sitt
naturliga utbredningsområde och som etablerar sig och sprider sig i sin nya
livsmiljö i en omfattning som innebär att de påverkar den biologiska mångfalden
och även människors hälsa och ekonomin negativt. Invasiva främmande arter är en
viktig orsak till förlust av biologisk mångfald, utöver den sociala och
ekonomiska skada de orsakar. Det är avgörande att hantera dessa om vi ska kunna
nå EU:s mål att sätta stopp för förlusten av biologisk mångfald senast 2020.
Dessutom visar beräkningar att invasiva främmande arter kostar EU
12 miljarder euro om året i form av kostnader för skador och
kontrollåtgärder. Syftet med detta förslag till förordning är därför att införa
en EU-ram för att förhindra, minimera och dämpa invasiva främmande arters
skadliga inverkan på den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna och
mildra de sociala och ekonomiska skadorna. Medlemsstaterna vidtar redan
åtgärder för att hantera vissa invasiva främmande arter, men insatserna är
främst reaktiva och syftar till att minimera skador som redan har uppträtt,
medan åtgärder för att förebygga eller upptäcka och reagera på nya hot inte
uppmärksammas tillräckligt. Insatserna är fragmenterade, de omfattar inte hela
EU och de är ofta dåligt samordnade, vilket betyder att de blir mindre
effektiva överlag. I dag finns det ingen omfattande rättslig ram för att
hantera invasiva främmande arter på EU-nivå. Syftet med detta förslag till
förordning är att avhjälpa detta, vilket också är förenligt med EU:s
internationella åtaganden inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Tid under vilken åtgärden kommer att pågå och påverka
budgeten: Tillämpningsperiod: ¨ Förslag med begränsad
giltighet: Beslutet är i kraft från och med den [datum] till och med den
[datum]. X Förslag med obegränsad giltighet: i kraft
från och med den [preliminärt 2015]. Beräknad inverkan
på budgeten: Förslaget medför ¨ besparingar X ytterligare
kostnader (ange i förekommande fall rubrik(er) i den berörda fleråriga
budgetramen): Rubrik 5 i den fleråriga budgetramen 2014–2020 Bidrag från tredje
part till finansiering av förslaget: Det ingår inga bidrag från tredje part i det
aktuella förslaget. Förklaring av
uppgifterna: För tillämpningen av vissa aspekter på detta förslag till förordning
kommer det att krävas verksamhet i en kommitté. På grundval av kostnaderna för
andra liknande kommittéer gjorde vi en uppskattning av följande kostnader under
rubrik 07 01 02 11 03 – Kommittéer (se tabellen nedan): - möten/år - 1 företrädare per medlemsstat - kostnader för resor och uppehälle på högst 800 euro per
medlemsstat och möte. Detta skulle innebära en kostnad på ungefär 80 000 euro per år för
kommissionen. Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen: X Förslaget är förenligt med gällande
ekonomisk planering. ¨ Förslaget kräver omfördelningar under den berörda rubriken i den
fleråriga budgetramen. ¨ Förslaget kräver tillämpning av flexibilitetsmekanismen eller
revidering av den fleråriga budgetramen.[24] Besparingarnas eller de ytterligare kostnadernas
inverkan på anslaget av medel: ¨ Medel ska framskaffas genom intern omplacering inom
avdelningarna. X Medel har redan anslagits till de berörda
avdelningarna. ¨ Medel ska begäras i samband med förfarandet inför nästa
anslagstilldelning. Behovet av personal och administrativa
resurser kommer att täckas med personal från det generaldirektorat som redan
har ansvar för att förvalta åtgärden, med stöd av personal som redan arbetar
med aspekter som berör genomförandet av detta förslag till förordning.
Tjänstemännens viktigaste uppgifter kommer att vara följande: förvalta
kommittén, administrera samarbetet med medlemsstaterna, samordna med Gemensamma
forskningscentrumet och rent generellt underlätta en korrekt tillämpning av
förslaget till förordning. Systemet är utformat för att dela resurser och
sakkunskap från olika avdelningar i kommissionen, så att det ska gå att driva
med ett begränsat antal anställda. Framför allt kommer politiken för invasiva
främmande arter att få stöd av de anställda vid Gemensamma forskningscentrumet
som arbetar med EASIN‑projektet[25]
och av de sakkunniga vid kommissionens andra avdelningar och organ som arbetar
inom områden som berör politiken för invasiva främmande arter. (Europeiska
miljöbyrån har bland annat personal som arbetar med invasiva främmande arter
och som kommer att stödja arbetet med genomförandet.) Vid behov kommer personal
att omfördelas med utgångspunkt i de anslag som kan beviljas det förvaltande
generaldirektoratet i samband med den årliga anslagstilldelningen och med
beaktande av befintliga budgetförutsättningar. UPPSKATTADE
BUDGETKONSEKVENSER (besparingar eller ytterligare kostnader) FÖR ADMINISTRATIVA
ANSLAG ELLER FÖR PERSONALRESURSER HTE i personer/år || Budgetår || Budgetår || Budgetår || Budgetår || Budgetår || Budgetår || Budgetår || Totalt 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || 2021 Rubrik 5 || HTE || anslag || HTE || anslag || HTE || anslag || HTE || anslag || HTE || anslag || HTE || anslag || HTE || anslag || || Tjänster i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) 07 01 01 01 (vid huvudkontoret eller vid kommissionens kontor i medlemsstaterna) || || 0,199* || || 0,199 || || 0,199 || || 0,199 || || 0,199 || || 0,199 || || 0,199 || || 1,393 07 01 01 02 (vid delegationer) || || || || || || || || || || || || || || || || Extern personal || 07 01 02 01 (totala anslag) || || 0,002** || || 0,002 || || 0,002 || || 0,002 || || 0,002 || || 0,002 || || 0,002 || || 0,014 07 01 02 02 (vid delegationer) || || || || || || || || || || || || || || || || Annan budgetrubrik (ange vilken) || || || || || || || || || || || || || || || || Delsumma – Rubrik 5 || || 0,201 || || 0,201 || || 0,201 || || 0,201 || || 0,201 || || 0,201 || || 0,201 || || 1,407 Utanför rubrik 5 || Tjänster i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) 07 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || || || || || || || || || || || 10 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder) || || || || || || || || || || || || || || || || Extern personal 07 01 04 yy || || || || || || || || || || || || || || || || – Huvudkontoret || || || || || || || || || || || || || || || || – Delegationer || || || || || || || || || || || || || || || || 07 01 05 02 (indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || || || || || || || || || || || 10 01 05 02 (direkta forskningsåtgärder) || || || || || || || || || || || || || || || || Annan budgetrubrik (ange vilken) || || || || || || || || || || || || || || || || Delsumma – Utanför rubrik 5 || || || || || || || || || || || || || || || || TOTALT || || 0,201 || || 0,201 || || 0,201 || || 0,201 || || 0,201 || || 0,201 || || 0,2014 || || 1,407 för de första sju åren HTE =
heltidsekvivalent Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) ”Personalbehoven ska
täckas genom anslag inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att
förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom
generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan
tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga
förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i
fråga om budgetmedel.” * Det uppskattade
anslaget omfattar personal från GD Miljö samt en heltidsekvivalent i Gemensamma
forskningscentrumet. ** Genomsnittlig ersättningsnivå för en END. Övriga administrativa utgifter Miljoner euro (avrundat till
tre decimaler) || Budgetår || Budgetår || Budgetår || Budgetår || Budgetår || Budgetår || Budgetår || TOTALT 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || 2021 Rubrik 5 || || || || || || || || Huvudkontoret: || || || || || || || || 07 01 02 11 01 – Tjänsteresor och representationsutgifter || || || || || || || || 07 01 02 11 02 – Kostnader för konferenser och möten || || || || || || || || 07 01 02 11 03 – Kommittémöten || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,56 för de första sju åren 07 01 02 11 04 – Studier och samråd || || || || || || || || 07 01 03 01 03 – IKT-utrustning[26] || || || || || || || || 07 01 03 01 04 – IKT-tjänster2 || || || || || || || || Andra budgetposter (ange närmare vid behov) || || || || || || || || Delegationer: || || || || || || || || 07 01 02 12 01 – Tjänsteresor, konferenser och representationskostnader || || || || || || || || 07 01 02 12 02 – Fortbildning av personalen || || || || || || || || 07 01 03 02 01 – Förvärv, hyra och därmed sammanhängande utgifter || || || || || || || || 07 01 03 02 02 – Utrustning, möbler, materiel och tjänster || || || || || || || || Delsumma – Rubrik 5 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,56 för de första sju åren Utanför rubrik 5 || || || || || || || || 07 01 04 yy – Utgifter för tekniskt och administrativt stöd (gäller ej extern personal) som finansieras från driftsanslag (f.d. ”BA-poster”) || || || || || || || || – Huvudkontoret || || || || || || || || – Delegationer || || || || || || || || 07 01 05 03 – Andra administrativa utgifter för indirekta forskningsåtgärder || || || || || || || || 10 01 05 03 – Andra administrativa utgifter för direkt forskning || || || || || || || || Andra budgetposter (ange närmare vid behov) || || || || || || || || Delsumma – Utanför rubrik 5 || || || || || || || || TOTALSUMMA || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,08 || 0,56 för de första sju åren [1] http://www.acceptance.ec.europa.eu/environment/nature/invasivealien/docs/ias_discussion_paper.pdf [2] Alla undersökningar finns på
http://ec.europa.eu/environment/nature/invasivealien/index_en.htm. [3] EUT-hänvisning. [4] EUT-hänvisning. [5] EGT L 309, 13.12.1993,
s. 1. [6] EGT L 38, 10.2.1982,
s. 1. [7] EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.
[8] EGT L 206, 22.7.1992,
s. 7. [9] EUT L 164, 25.6.2008,
s. 19. [10] EGT L 327, 22.12.2000,
s. 1. [11] COM(2013) 260 final. [12] COM(2013) 267 final. [13] EGT L 106, 17.4.2001,
s. 1. [14] EUT L 168, 28.6.2007, s. 1. [15] EUT L 167, 27.6.2012, s. 1. [16] EUT L 309, 24.11.2009,
s. 1. [17] EGT L 61, 3.3.1997,
s. 1. [18] KOM(2008) 642 slutlig. [19] EUT L 325, 9.12.2010,
s. 4. [20] EUT L 204, 31.7.2012,
s. 131. [21] EUT L 156, 25.6.2003,
s. 17. [22] EUT L 55,
28.2.2011, s. 13. [23] EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. [24] Se punkterna 19 och 24 i det interinstitutionella avtalet
för perioden 2007–2013. [25] Det europeiska nätet för information om främmande arter
(EASIN) arbetar för att öka tillgången till uppgifter och information om
främmande arter i Europa. EASIN gör det lättare att hitta information från
flera källor om befintliga främmande arter genom ett nät av driftskompatibla
webbtjänster som uppfyller internationellt erkända standarder och protokoll.
Projektet inleddes inom ramen för strategin för biologisk mångfald och
ramdirektivet om en marin strategi och finns tillgängligt för allmänheten sedan
maj 2012. [26] IKT: Informations- och kommunikationsteknik