MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Den 1 juli 2013 ansluter sig Kroatien till Europeiska unionen. För Kroatiens del har man, liksom vid de föregående utvidgningarna 2004 och 2007, i frågor som rör Schengenregelverket följt den så kallade tvåstegsprocessen för genomförandet av Schengenregelverket (artikel 4 i akten om villkoren för Republiken Kroatiens anslutning och om anpassning av de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen, nedan kallad 2012 års anslutningsakt). Detta innebär att Kroatien, liksom de länder som anslutit sig tidigare, från och med anslutningdagen måste tillämpa bestämmelserna i förordning (EG) nr 539/2001[1] och därmed ska införa viseringsskyldighet för de tredjelandsmedborgare som anges i bilaga I.

Liksom de länder som anslöt sig till Europeiska unionen 2004 och 2007 är Kroatien skyldigt att göra detta även om de berörda personerna har en enhetlig visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av en Schengenmedlemsstat eftersom övriga Schengenbestämmelser från och med Kroatiens anslutningsdag inte längre är tillämpliga, exempelvis följande:

-Schengenbestämmelserna om ömsesidigt erkännande som fastställs i artiklarna 18 och 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet[2] och i artikel 5.4 a i förordning (EG) nr 562/2006 (kodexen om Schengengränserna)[3]. Enligt dem får utlänningar med giltiga uppehållstillstånd eller giltiga viseringar för längre vistelse som utfärdats av någon av Schengenstaterna röra sig fritt under kortare vistelser på övriga medlemsstaters territorier.

-Bestämmelserna om enhetliga viseringar som fastställs i artikel 2.3 i förordning (EG) nr 810/2009 (viseringskodexen)[4], enligt vilken enhetliga viseringar gäller inom Schengenmedlemsstaternas hela territorium.

Dessutom gäller inte nationella viseringar som utfärdas av EU-medlemsstater som ännu inte är Schengenmedlemsstater (Cypern) inom Kroatiens territorium.

För att undvika att de länder som anslöt sig till Europeiska unionen 2004 och 2007 skulle drabbas av en onödig administrativ börda gjordes det ett undantag från förordning (EG) nr 539/2001 och genom beslut nr 895/2006/EG[5] och 582/2008/EG[6] godkändes det att de nya medlemsstater som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut på frivillig grund unilateralt kan erkänna enhetliga viseringar, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av Schengenmedlemsstater och nationella viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av andra medlemsstater som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut för transitering som inte överstiger fem dagar. Dessutom godkändes genom beslut nr 896/2006/EG[7] att de nya medlemsstaterna kan erkänna uppehållstillstånd som utfärdats av Schweiz och Liechtenstein, som ännu inte ingick i Schengenområdet utan inre gränser, för transitering som inte överstiger fem dagar.

Personer som innehar sådana handlingar har redan genomgått ett strikt kontrollförfarande i den utfärdande Schengenstaten och anses inte utgöra ett hot mot den allmänna ordningen eller en risk för olaglig invandring av den staten. En sådan ordning för unilateralt erkännande påverkar inte de anslutande ländernas skyldighet att neka inresa av en person som har registrerats i den nationella databasen i syfte att nekas inresa av samma skäl enligt artikel 5.1 i kodexen om Schengengränserna.

Genom undantag från förordning (EG) nr 539/2001 har detta förslag på samma sätt till syfte att införa en frivillig ordning baserad på gemensamma regler som ger Kroatien rätt att under en övergångsperiod, till dess att landet tillämpar Schengenregelverket fullt ut, unilateralt erkänna att enhetliga viseringar, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av Schengenmedlemsstater och liknande handlingar som utfärdats av medlemsstater som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut (Cypern) är likställda med de nationella viseringarna. Detta tillstånd är inte begränsat till transitering som inte överstiger fem dagar som i beslut nr 895/2006 och nr 582/2008, utan gäller både transitering genom landets territorium eller planerade vistelser på dess territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod. När ovannämnda beslut antogs gjordes det i de då gällande gemensamma konsulära viseringsanvisningarna till diplomatiska beskickningar och konsulat fortfarande en åtskillnad mellan ”transiteringsviseringar” och viseringar ”för kortare vistelse”. Denna åtskillnad avskaffades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) och den ovannämnda begränsningen tillämpas inte längre.

De tidigare transiteringsbesluten som nämnts ovan antogs vid de två senaste utvidgningarna och behandlade enbart enhetliga Schengenviseringar, dvs. viseringar som gör det möjligt att röra sig fritt inom Schengenområdet. Viseringarna med begränsad territoriell giltighet uteslöts från tillämpningsområdet för dessa tidigare beslut. För närvarande måste man dock behandla frågan om Kosovo* (enligt definitionen i FN:s säkerhetsråds resolution 1244 av den 10 juni 1999) som inte erkänns av alla Schengenstater.

Det finns en väsentlig skillnad mellan viseringar med territoriellt begränsad giltighet som i princip endast är giltiga för den utfärdande medlemsstatens territorium och sådana viseringar som utfärdas för medborgare i Kosovo (i enlighet med artikel 25.3 första meningen i viseringskodexen) som gör det möjligt för dem att röra sig inom alla Schengenstaterna, utom de få medlemsstater som inte erkänner Kosovo. Detta särdrag motiverar att dessa viseringar med begränsad territoriell giltighet ska ingå i ramen för unilateralt erkännande även eftersom det i detta fall inte finns någon verklig risk för irreguljär migration eller säkerhetsrisker för Schengenområdet.

Förlängningen av det unilaterala erkännandet av unionens instrument medför inte några nya skyldigheter för Kroatien utöver de som anges i 2012 års anslutningsakt. Det skulle således inte utgöra en avvikelse från detta anslutningsfördrag. Den föreslagna ordningen skulle baseras på frivilligt genomförande; Kroatien kan antingen tillämpa den föreslagna ordningen eller fortsätta att utfärda nationella viseringar i enlighet med anslutningsfördraget. Om Kroatien väljer att tillämpa den gemensamma ordningen måste landet acceptera de handlingar som utfärdats av en Schengenmedlemsstat för att undvika särbehandling beroende på vilken medlemsstat som utfärdat dem.

I detta sammanhang bör det erinras om att på grundval av sin nationella lagstiftning godtar Kroatien fram till anslutningsdagen giltiga Schengenviseringar, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av Schengenmedlemsstater för inresa och vistelse eller transitering genom landets territorium.

Genom det nuvarande förslaget upphävs beslut nr 895/2006/EG och 582/2008/EG. Dessa beslut har blivit obsoleta för de medlemsstater som omfattades av besluten men som senare blev Schengenmedlemmar (alla utom Cypern)[8]. När det gäller Cypern som sedan den 10 juli 2006 till fullo genomför den gemensamma ordning som inrättades genom beslut nr 895/2006/EG och sedan den 18 juli 2008 genomför den gemensamma ordning som inrättades genom beslut nr 582/2008/EG, anges det i det aktuella förslaget att denna ordning ska ersättas med en ordning som ger Cypern rätt att, liksom Kroatien, unilateralt erkänna viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av Schengenmedlemsstater samt nationella viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av medlemsstater som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut (Kroatien) för transitering genom eller för vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod[9]. I det aktuella förslaget föreskrivs att Cypern, liksom Kroatien, är behörigt att erkänna viseringar och uppehållstillstånd från de länder som associerat sig till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

Denna ordning ska tillämpas fram till övergångsperiodens slut och till dess att de berörda medlemsstaterna deltar fullt ut i området utan inre gränser, dvs. till och med den dag då ett ömsesidigt erkännande av sådana handlingar blir obligatoriskt enligt artiklarna 18 och 21 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet, artikel 5.2 i kodexen om Schengengränserna och viseringskodexen.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Sammanfattning

Nedan följer en sammanfattning av förslaget:

-           Gemensamma regler som ger Kroatien och Cypern rätt att under en övergångsperiod unilateralt erkänna att enhetliga viseringar, viseringar för längre vistelse, viseringar med territoriellt begränsad giltighet som utfärdats till medborgare i Kosovo i enlighet med artikel 25.3 första meningen i viseringskodexen och uppehållstillstånd som utfärdats av Schengenmedlemsstater samt liknande handlingar som utfärdats av båda parter är likställda med deras nationella viseringar för transitering genom deras territorium eller planerade vistelser inom deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

-           Ordningen för unilateralt erkännande som införs genom det föreliggande förslaget måste begränsas till handlingar som är giltiga under hela den kortare vistelsen i Kroatien och Cypern. Med tanke på de problem (beslut nr 895/2006 och nr 582/2008) som drabbat tredjelandsmedborgare som haft en enhetlig visering när de rest tillbaka in i Schengenområdet med en visering som inte längre var giltig, bör ordningen för unilateralt erkännande genom detta förslag begränsas till enhetliga viseringar som tillåter två eller flera inresor i Schengenområdet.

-           De medlemsstater som berörs av detta beslut måste underrätta kommissionen om sitt beslut att använda tillståndet. Kommissionen kommer att offentliggöra dessa uppgifter i Europeiska unionens officiella tidning och därigenom se till att hela systemet är transparent.

-           Upphävande av beslut nr 895/2006/EG och beslut nr 582/2008/EG.

* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

Rättslig grund

Det föreslagna beslutet grundar sig på artikel 77.2 a och b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eftersom det utgör en åtgärd som rör den gemensamma politiken för viseringar och andra uppehållstillstånd för kortare tid samt kontroll av de personer som passerar de yttre gränserna. Rättsakten kommer att antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Eftersom det föreslagna beslutet bör riktas till Kroatien träder det i kraft förutsatt att fördraget mellan Europeiska unionens medlemsstater och Republiken Kroatien om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen träder i kraft[10].

Subsidiaritetsprincipen

Enligt artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå. Eftersom målet med detta förslag kräver att det görs en avvikelse från befintlig unionsrätt kan det endast uppnås genom åtgärder på unionsnivå.

Proportionalitetsprincipen

I artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen fastställs att unionens åtgärder till innehåll och form inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen. Denna åtgärd bör utformas så att förslagets mål uppnås och åtgärden genomförs så effektivt som möjligt. Vad gäller innehållet ger detta initiativ de berörda medlemsstaterna rätt att tillfälligt avvika från sina skyldigheter enligt rådets förordning (EG) nr 539/2001 genom att unilateralt erkänna viseringar och uppehållstillstånd under giltighetsperioden, som utfärdats av stater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut för transitering genom eller för vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod. Personer som innehar viseringar eller uppehållstillstånd som utfärdats av stater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut eller Kroatien eller Cypern och som reser in i och vistas på de berörda medlemsstaternas territorium utgör ingen risk eftersom de har kontrollerats på lämpligt sätt av den stat som utfärdade viseringen eller uppehållstillståndet. Det är därför motiverat att genomföra förslaget till unilateralt undantag från förordning (EG) nr 539/2001 för att undvika att de berörda medlemsstaterna i onödan belastas administrativt. Undantaget gäller dessutom endast under en övergångsperiod fram till den dag då de berörda medlemsstaterna integreras fullt ut i det gemensamma området utan inre gränser och blir skyldiga att tillämpa ordningen för ömsesidigt erkännande. Dessutom är undantaget frivilligt och medför alltså inte ytterligare skyldigheter för de berörda medlemsstaterna utöver dem som föreskrivs i de gällande anslutningsakterna. Förslaget är därför förenligt med proportionalitetsprincipen. Det utfärdas som ett beslut, såsom liknande rättsakter som antogs för de medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 och 2007.

5.           Följder av de olika protokoll som bifogas fördragen och associeringsavtal som ingåtts med tredjeländer

Den rättsliga grunden för detta förslag finns i avdelning V del tre i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilket medför att systemet med ”variabel geometri” tillämpas. Detta system anges i protokollet om Danmarks ställning, protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa och protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar vilka fogats till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Danmark, Förenade kungariket och Irland deltar därför inte i antagandet av förslaget och det är inte bindande för eller tillämpligt på dessa länder. Det sistnämnda beror också på att det föreslagna beslutet uteslutande är riktat till de medlemsstater som är bundna av Schengenregelverket men ännu inte tillämpar det.

Eftersom det föreslagna beslutet uteslutande är riktat till de medlemsstater som är bundna av Schengenregelverket men ännu inte tillämpar det utgör detta förslag inte en utveckling av Schengenregelverkets bestämmelser i den mening som avses i respektive associeringsavtal med Norge, Island, Schweiz och Liechtenstein. Det är därför inte bindande för ovannämnda länder. För att Schengensystemet ska fungera på ett enhetligt och korrekt sätt omfattar detta beslut emellertid även viseringar och uppehållstillstånd som utfärdats av de länder som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket.

2013/0210 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av Kroatiens och Cyperns unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likställda med de egna nationella viseringarna för transitering genom dessa länders territorium eller planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod  och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 895/2006/EG och beslut nr 582/2008/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 77.2 a och b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)       Enligt artikel 4.1 i 2012 års anslutningsakt är Kroatien, som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 juli 2013, skyldigt att från och med detta datum införa viseringsskyldighet för tredjelandsmedborgare, i enlighet med bilaga I till rådets förordning (EG) nr 539/2001 av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering vid passage av de yttre gränserna och de medborgare som är undantagna från detta krav[11].

(2)       Enligt artikel 4.2 i 2012 års anslutningsakt är bestämmelserna i Schengenregelverket om villkor och kriterier för utfärdande av enhetliga viseringar, liksom bestämmelserna om ömsesidigt erkännande av viseringar och om likvärdighet mellan uppehållstillstånd och viseringar, tillämpliga på Kroatien endast i enlighet med ett rådsbeslut med denna innebörd. De är dock bindande för denna medlemsstat från och med anslutningsdagen.

(3)       Kroatien måste därför utfärda nationella viseringar för inresor till eller transiteringar genom landets territorium till de tredjelandsmedborgare som innehar en enhetlig visering, en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd som utfärdats av en medlemsstat som tillämpar Schengenregelverket fullt ut eller en liknande handling som utfärdats av Cypern.

(4)       Innehavare av handlingar som utfärdats av dessa medlemsstater liksom handlingar som utfärdats av Cypern utgör ingen risk för Kroatien eftersom dessa personer redan har genomgått alla nödvändiga kontroller i dessa stater. För att undvika att Kroatien omotiverat belastas av en ytterligare administrativ börda bör gemensamma regler antas som ger Kroatien rätt att ensidigt erkänna att vissa handlingar som utfärdats av dessa medlemsstater är likställda med de egna nationella viseringarna och att införa en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av detta unilaterala likställande av handlingar.

(5)       De gemensamma bestämmelserna som infördes genom beslut nr 895/2006/EG och beslut nr 582/2008/EG bör upphöra att gälla. När det gäller Cypern som sedan den 10 juli 2006 genomför den gemensamma ordning som inrättades genom beslut nr 895/2006/EG och sedan den 18 juli 2008 den gemensamma ordning som inrättades genom beslut nr 582/2008/EG, bör gemensamma regler antas som ger Cypern rätt att, såsom Kroatien, unilateralt erkänna att vissa handlingar som utfärdats av de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut och liknande handlingar som utfärdats av Kroatien, är likställda med de egna nationella viseringarna och att inrätta en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av detta unilaterala likställande av handlingar.

(6)       Den förenklade ordning som fastställs i detta beslut bör vara tillämplig under en övergångsperiod fram till det datum som fastställs i ett rådsbeslut i enlighet med artikel 3.2 första stycket i 2003 års anslutningsakt för Cyperns del och artikel 4.2 första stycket i 2012 års anslutningsakt för Kroatiens del.

(7)       Deltagande i den förenklade ordningen bör vara frivilligt och inte medföra några ytterligare skyldigheter för medlemsstaterna utöver dem som fastställs i 2003 års anslutningsakt och 2012 års anslutningsakt.

(8)       De gemensamma reglerna bör vara tillämpliga på enhetliga viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut, viseringar med territoriellt begränsad giltighet som utfärdats i enlighet med artikel 25.3 första meningen i viseringskodexen samt av de länder som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket och viseringar för kortare vistelse, viseringar för längre vistelse och uppehållstillstånd som utfärdats av Kroatien och Cypern. Erkännandet av en handling bör vara begränsat till dess giltighetstid.

(9)       De inresevillkor som fastställs i artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna)[12] måste vara uppfyllda, med undantag av villkoret i artikel 5.1 b, i den mån som det genom detta beslut inrättas en ordning för unilateralt erkännande av Kroatien och Cypern av vissa handlingar som utfärdats av de medlemsstater som tillämpar Schengenregelverket fullt ut och liknande handlingar som utfärdats av Kroatien och Cypern för transitering genom eller planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en180-dagarsperiod.

(10)     Eftersom målet för detta beslut om att inrätta en ordning för unilateralt erkännande av Kroatien och Cypern av vissa handlingar som utfärdats av andra stater inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går beslutet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(11)     När det gäller Island och Norge utgör detta beslut inte en utveckling av Schengenregelverket i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[13] eftersom det endast riktar sig till Kroatien och Cypern som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

(12)     När det gäller Schweiz utgör detta beslut inte en utveckling av Schengenregelverkets bestämmelser i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[14] eftersom det endast riktar sig till Kroatien och Cypern som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

(13)     När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut inte en utveckling av Schengenregelverket i den mening som avses i protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[15] eftersom det endast riktar sig till Kroatien och Cypern som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

(14)     För att Schengensystemet ska fungera på ett enhetligt och korrekt sätt omfattar detta beslut även viseringar och uppehållstillstånd som utfärdats av tredjeländer som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket och som tillämpar Schengenregelverket fullt ut såsom Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz.

(15)     I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut.

(16)     Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[16]. Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av detta beslut.

(17)     Detta beslut utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[17]. Irland deltar därför inte i antagandet av detta beslut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genom detta beslut införs en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna varigenom Kroatien och Cypern unilateralt får erkänna såsom likställda med deras nationella viseringar för transitering genom deras territorium eller för planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod de handlingar som anges i artikel 2.1 samt de som anges i artikel 3 vilka utfärdats av medlemsstaterna och de länder som är associerade till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket och som tillämpar Schengenregelverket fullt ut och av Cypern och Kroatien till tredjelandsmedborgare som är viseringsskyldiga enligt förordning (EG) nr 539/2001.

Genomförandet av detta beslut ska inte påverka de personkontroller som ska utföras vid de yttre gränserna i enlighet med artiklarna 5–13 och artiklarna 18–19 i förordning (EG) nr 562/2006.

Artikel 2

1. Kroatien och Cypern kan likställa följande handlingar som utfärdats av medlemsstaterna och de associerade länder som tillämpar Schengenregelverket fullt ut, oavsett innehavarens medborgarskap, med de nationella viseringarna för transitering genom deras territorium eller för planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod:

i) En ”enhetlig visering” i enlighet med definitionen i artikel 2.3 i förordning (EG) nr 810/2009 som är giltig för två eller flera inresor.

ii) En ”visering för längre vistelse” i enlighet med artikel 18 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet.

iii) Ett ”uppehållstillstånd” i enlighet med definitionen i artikel 2.15 i förordning (EG) nr 562/2006.

2. Kroatien och Cypern kan också likställa viseringar med territoriellt begränsad giltighet som utfärdats i enlighet med artikel 25.3 första meningen i viseringskodexen med de nationella viseringarna för transitering genom deras territorium eller för planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod.

3. Om Kroatien eller Cypern beslutar sig för att tillämpa detta beslut ska landet erkänna samtliga handlingar som det hänvisas till i punkterna 1 och 2 oavsett vilken stat som utfärdat handlingen.

Artikel 3

1.         Om Kroatien eller Cypern beslutar sig för att tillämpa artikel 2 kan de dessutom likställa följande handlingar med de nationella viseringarna för transitering genom deras territorium eller för planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod:

i) Nationella viseringar för kortare vistelse och nationella viseringar för längre vistelses som utfärdats av Cypern eller Kroatien i det enhetliga format som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1683/95[18].

ii) Uppehållstillstånd som utfärdats av Cypern eller Kroatien i det enhetliga format som fastställs i rådets förordning (EG) nr 1030/2002[19].

2.         I bilaga II anges de handlingar som utfärdats av Kroatien och som kan erkännas.

I bilaga II anges de handlingar som utfärdats av Cypern och som kan erkännas.

Artikel 4

Giltighetstiden för de handlingar som anges i artiklarna 2 och 3 ska omfatta transiteringens eller vistelsens längd.

Artikel 5

Kroatien och Cypern ska underrätta kommissionen inom tio arbetsdagar från det att detta beslut träder i kraft om de beslutar sig för att tillämpa det. Kommissionen ska offentliggöra de upplysningar som meddelats av dessa medlemsstater i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 6

Europaparlamentets och rådets beslut nr 895/2006/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 582/2008/EG ska upphöra att gälla.

Artikel 7

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska vara tillämpligt fram till det datum som fastställs i ett rådsbeslut som antas i enlighet med artikel 3.2 första stycket i 2003 års anslutningsakt för Cyperns del och artikel 4.2 första stycket i 2012 års anslutningsakt för Kroatiens del, då Schengenregelverkets alla bestämmelser om den gemensamma viseringspolitiken och om rörlighet för de tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta inom medlemsstaternas territorium ska tillämpas på den berörda medlemsstaten.

Artikel 8

Detta beslut riktar sig till Kroatien och Cypern.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                    På Europeiska rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

BILAGA I Förteckning över handlingar som utfärdats av KROATIEN

Viseringar

– Kratkotrajna viza (C) – Visering för kortare vistelse (C)

Uppehållstillstånd

– Odobrenje boravka – Godkänd vistelse

– Osobna iskaznica za stranca – Identitetskort för utländska medborgare

BILAGA II Förteckning över handlingar som utfärdats av CYPERN

Θ ε ω ρ ή σ ε ι ς (Viseringar)

— Θεώρηση διέλευσης — Κατηγορία Β (Transiteringsvisering — typ B)

— Θεώρηση για παραμονή βραχείας διάρκειας — Κατηγορία Γ (Visering för kortare vistelse — typ C)

— Ομαδική θεώρηση — Κατηγορίες Β και Γ (Gruppvisering — typ B och C)

Ά δ ε ι ε ς π α ρ α μ ο ν ή ς (Uppehållstillstånd )

— Προσωρινή άδεια παραμονής (απασχόληση, επισκέπτης, φοιτητής) Tillfälligt uppehållstillstånd (anställning, besökare, studerande)

— Άδεια εισόδου (απασχόληση, φοιτητής) Inresetillstånd (anställning, studerande)

— Άδεια μετανάστευσης (μόνιμη άδεια) Immigrationstillstånd (permanent tillstånd)

[1]               EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

[2]               EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

[3]               EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

[4]               EUT L 243, 15.9.2009, s. 1.

[5]               EUT L 167, 20.6.2006, s. 1.

[6]               EUT L 161, 20.6.2008, s. 30.

[7]               EUT L 167, 20.6.2006, s. 8.

[8]               När kommissionen lägger fram detta förslag utgår man från att Bulgarien och Rumänien senast den 1 juli 2013 tillämpar Schengenregelverket fullt ut.

[9]               Enligt artikel 5 i beslut nr 896/2006/EG gäller beslutet inte längre till följd av att Schweiz och Liechtenstein anslutit sig till Schengen.

[10]             EUT L 112, 24.4.2012, s. 10.

[11]             EGT L 81, 21.3.2001, s. 1.

[12]             EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.

[13]             EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

[14]             EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

[15]             EUT L 83, 26.3.2008, s. 5.

[16]             EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

[17]             EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

[18]             EGT L 164, 14.7.1995, s. 1.

[19]             EGT L 157, 15.6.2002, s. 1.