MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Om utrotande av kvinnlig könsstympning /* COM/2013/0833 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Om utrotande av kvinnlig könsstympning INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1........... Inledning....................................................................................................................... 4 2........... Mot en bättre förståelse för
kvinnlig könsstympning i EU 5 3........... Främja en hållbar social förändring
för att förebygga kvinnlig könsstympning........... 6 4........... Stödja medlemsstaternas insatser
för effektivare åtal mot kvinnlig könsstympning.... 8 5........... Skydda utsatta kvinnor på EU:s
territorium................................................................. 9 6........... Främja utrotandet av kvinnlig
könsstympning globalt............................................... 10 7........... Genomförande, övervakning och utvärdering............................................................ 12 8........... Slutsats 12 1. Inledning Varje år försämras livskvaliteten dramatiskt
för miljontals kvinnor och flickor världen över på grund av kvinnlig könsstympning.
Förfarandet innebär att de externa genitalierna helt eller delvis avlägsnas
eller att annan skada tillfogas könsorganen av icke-medicinska skäl[1]. Tusentals kvinnor och
flickor som bor i Europa är drabbade eller riskerar att utsättas för detta. Kvinnlig könsstympning erkänns internationellt
som en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter och som en form av övergrepp
mot barn. I likhet med andra former av könsrelaterat våld utgör det ˮett
brott mot den grundläggande
rättigheten till liv, frihet, säkerhet, värdighet, jämställdhet mellan kvinnor
och män, ickediskriminering och fysisk och mental integritetˮ[2]. Det strider även mot
barnets rättigheter enligt definitionen i FN:s konvention om barnets
rättigheter. I hela världen höjs nu rösterna för ett stopp
mot kvinnlig könsstympning. Under ledning av den afrikanska gruppen och med
starkt stöd av EU antog FN:s generalförsamling 2012 en resolution som utgör en
milstolpe i arbetet: ˮIntensifying global efforts for the elimination
of female genital mutilationsˮ[3].
En uppföljande förklaring av den afrikanska gruppen i FN:s råd för mänskliga
rättigheter i juni 2013, med stöd av EU:s medlemsstater, inriktades på de
utmaningar som världssamfundet måste ta itu med för att uppnå nolltolerans för
kvinnlig könsstympning. Dessutom ägnas särskild uppmärksamhet åt kvinnlig
könsstympning vid uppföljningen av FN:s konvention mot tortyr och annan grym,
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Grundläggande rättigheter och jämställdhet hör
till kärnan av EU:s värderingar. EU har under lång tid arbetat för att få ett
slut på könsrelaterat våld och våld mot barn, såsom framhålls i EU:s strategi
för jämställdhet[4],
i direktivet om brottsoffers rättigheter[5]
och i EU-agendan för barns rättigheter[6]. Detta meddelande från kommissionen om kvinnlig
könsstympning bygger på EU:s mångåriga arbete och på rapporten från Europeiska
jämställdhetsinstitutet[7].
Meddelandet stöder sig också på en rundabordskonferens på hög nivå om kvinnlig
könsstympning[8],
bidrag från det civila samhället, internationella organisationer, den
akademiska världen och organ för likabehandling, ett offentligt samråd[9] och ett skriftligt
yttrande från EU:s rådgivande kommitté för lika möjligheter för kvinnor och män[10]. Detta meddelande
omfattar såväl inre som yttre politik och förordar en övergripande och
integrerad strategi, med särskild tonvikt på förebyggande åtgärder. 2. Mot
en bättre förståelse av kvinnlig könsstympning i EU Enligt Unicef[11]
lever för närvarande mer än 125 miljoner kvinnor i världen med
konsekvenserna av kvinnlig könsstympning. Sedvänjan är vanligast i de västra,
östra och nordöstra regionerna i Afrika, i vissa länder i Asien och
Mellanöstern, och i hela världen bland vissa migranter från dessa områden. I EU
nämns ofta siffran 500 000 offer[12].
Det är svårt att uppskatta antalet flickor
i riskzonen. Flickor som har migrerat från ett land där kvinnlig
könsstympning praktiseras, eller där en eller båda föräldrarna har ursprung från
ett sådant land, kan anses befinna sig i riskzonen[13]. En exakt bedömning av
de faktorer som påverkar risk bör dock även beakta andra faktorer, t.ex.
förändringar i föräldrarnas beteende eller religiösa övertygelse efter
migration. Förekomst av kvinnlig könsstympning i EU:s medlemsstater[14] Land || År för offentliggörande || Antal kvinnor med kvinnlig könsstympning || Antal flickor som riskerar kvinnlig könsstympning || Antal brottmål i domstol[15] Belgien || 2011 || 6 260 || 1 975 || Danmark || || Uppgifter saknas || 1 Tyskland || 2007 || 19 000 || 4 000 || Irland || 2011 || 3 170 || Uppgifter saknas || Spanien || || Uppgifter saknas || 6 Frankrike || 2007 || 61 000 || Uppgifter saknas || 29 Italien || 2009 || 35 000 || 1 000 || 2 Ungern || 2012 || 170-350 || Uppgifter saknas || Nederländerna || 2013 || 29 210 || 40-50 varje år || 1 Sverige || || Uppgifter saknas || 2 Storbritannien || 2007 || 65 790 || 30 000 || Dessutom råder det
brist på bevis rörande omständigheterna för stympningar som utförs på flickor
som bor i EU. I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet togs flera
ärenden till domstol i Frankrike[16]
vilket gav bevis på att stympningar hade utförts i Frankrike. Senare kan
fällande domar för föräldrar och omskärare[17]
ha föranlett familjer att låta könsstympa sina flickor i hemländerna eller i en
EU-medlemsstat där lagstiftningen eller dess tillämpning är svagare. De senaste
domstolsärendena i EU illustrerar stympningar som begåtts både utomlands (fall
från Italien, Spanien, Danmark och Sverige) och i EU (fall från Spanien och
Frankrike). Syfte Öka kunskaperna om kvinnlig könsstympning i EU Åtgärder Europeiska kommissionen
kommer att göra följande: –
Begära att Europeiska jämställdhetsinstitutet
utvecklar gemensamma metoder och indikatorer för att mäta förekomsten av
kvinnlig könsstympning, i syfte att uppskatta antalet kvinnor och flickor som
riskerar att bli stympade och antalet kvinnor som drabbats av kvinnlig
könsstympning i EU. –
Utreda möjligheten att utarbeta en undersökning
samt kvantitativ och kvalitativ forskning om kvinnlig könsstympning. –
Uppmuntra medlemsstaterna att utarbeta särskilda
indikatorer på kvinnlig könsstympning som en del av EU:s uppföljning av
Pekingplattformen. 3. Främja
en hållbar social förändring för att förebygga kvinnlig könsstympning 3.1. Främja en hållbar social
förändring för att förebygga kvinnlig könsstympning Kvinnlig könsstympning är en djupt rotad
social norm som pressar familjer till att följa förväntningar inom gruppen.
Det kan kopplas till den sociala kontrollen av kvinnors sexualitet samt till
olika övertygelser och farhågor. Trots att könsstympningen får allvarliga kort-
och långsiktiga fysiska och psykiska konsekvenser utövas den ofta i
övertygelsen om att det gynnar flickan. Vid migration kan det också vara ett
sätt att hålla en länk till ursprungslandet och bevara den kulturella
identiteten. Kvinnlig könsstympning är en intim fråga som fortfarande ofta är
tabubelagd i de berörda grupperna. Det är därför viktigt att man tar hänsyn
till dess komplexitet. Det är nödvändigt med rättsliga ramar och
verkställighet, men detta räcker inte för att se till att könsstympningen
upphör. Det krävs ändrade attityder och övertygelser i de berörda grupperna.
Resultaten av flera projekt som finansierats genom EU:s Daphneprogram[18] visar att riktade
medvetandehöjande åtgärder måste utarbetas med och inom de drabbade grupperna.
Dessa åtgärder måste engagera både kvinnor och män, religiösa ledare och
företrädare för gruppen, respekterade och inflytelserika personer i de olika
grupperna samt brottsoffer som är villiga att berätta, såväl unga som gamla.
Åtgärderna måste bygga på befintligt motstånd mot kvinnlig könsstympning inom
den berörda gruppen och länka samman EU och ursprungsländerna. En färsk rapport[19] visar att kvinnlig
könsstympning oftare förekommer i fattiga familjer eller familjer där
föräldrarna har en låg utbildningsnivå. Därför är det av yttersta vikt att stärka
kvinnors ställning och ge dem möjlighet att fatta välgrundade beslut för
sig själva och sina barn när man inför åtgärder för att se till att denna sedvänja
upphör. 3.2. Utveckla ett övergripande
samarbete Det verkar som om tusentals flickor bosatta i
EU riskerar att bli stympade. Människor från många olika yrkesområden kommer i
kontakt med dessa flickor, i synnerhet människor som arbetar med hälsovård,
utbildning, skydd av barn, socialtjänst, rättsväsende eller invandring och asyl.
Om de ska kunna erbjuda adekvat skydd och stöd krävs det ett övergripande
samarbete som bygger på gedigna kunskaper om kvinnlig könsstympning. Beroende
på deras roll och ansvar bör yrkesverksamma inom dessa områden kunna
identifiera flickor i riskzonen och kvinnor som utsatts för kvinnlig
könsstympning och rapportera till de behöriga myndigheterna så att lämpliga
skyddsmekanismer och stöd tas i anspråk. För att möjliggöra detta måste ämnet
könsrelaterat våld, inklusive kvinnlig könsstympning, ingå i läroplanerna för
alla yrken som kan komma i kontakt med de berörda grupperna.
Utbildningsmaterial och utbildning behöver utarbetas, stöd till icke-statliga
organisationer som arbetar med denna fråga måste säkerställas, och effektiva
sektorsöverskridande protokoll upprättats. Tydliga riktlinjer om tystnadsplikt
och villkor för offentliggörande är av avgörande betydelse. Kvinnlig könsstympning som utförts av
hälso- och sjukvårdspersonal är en växande källa till
oro i hela världen. Några icke-statliga organisationer har också tagit upp det
faktum att kvinnor reinfibuleras[20]
på sjukhus efter förlossningen, på kvinnans eller hennes familjs begäran, trots
att detta är förbjudet enligt nationell lagstiftning i EU. Dessutom har många kvinnor som har överlevt
kvinnlig könsstympning också varit utsatta för andra former av våld, t.ex.
tidiga äktenskap, barnäktenskap, tvångsäktenskap eller våld i hemmet. Såsom
migranter, ibland beroende av maken, fadern eller andra släktingar, kan de ha
en särskilt utsatt position. Medlemsstaterna uppmanas att göra det enklare för
dem att vid behov få tillgång till sociala förmåner och tjänster, samt få
tillgång till utbildning. De flesta som utsatts för kvinnlig
könsstympning behöver hjälp med att hantera de kort- och långsiktiga följderna
av förfarandet. Deras behov varierar beroende på ålder och situation. Med
lämpligt stöd skulle de få ökad medvetenhet om de skadliga hälsoeffekterna av
denna sedvänja. Vissa medlemsstater (t.ex. Belgien, Frankrike, Italien, Sverige
och Storbritannien[21])
har inrättat vårdcentraler som är specialiserade på offer för kvinnlig
könsstympning. De tillhandahåller främst gynekologiska tjänster, särskilt för
gravida kvinnor. Det verkar dock råda brist på verksamheter med en helhetssyn,
som t.ex. omfattar psykologiskt, psykosexuellt eller posttraumatiskt stöd. Medlemsstaterna uppmanas att göra
vårdpersonalen mer medveten om kvinnlig könsstympning (identifiering,
förebyggande åtgärder, behandling, vård i samband med graviditet och
förlossning), inklusive uppföljning av friska barn. De uppmanas att
tillhandahålla tillräcklig rapportering om kvinnlig könsstympning, i synnerhet
genom att fullt ut göra bruk av WHO:s internationella sjukdomsklassifikation. Syfte Främja effektiva
förebyggande åtgärder och stödåtgärder för brottsoffer, bl.a. genom att påverka
de sociala normerna samt att förbättra kvinnors ställning. Åtgärder Europeiska
kommissionen kommer att göra följande: –
Främja utarbetandet av utbildningsmoduler,
sektorsövergripande riktlinjer och protokoll genom det framtida programmet
Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap. Dessa kommer att inriktas på
relevanta yrkesgrupper och syftar till att förebygga kvinnlig könsstympning och
stödja offren. –
Uppmuntra medlemsstaterna att stärka sina system
för skydd av barn genom att säkerställa bättre samordning och samarbete mellan
olika verksamheter, för att göra dem mer integrerade och bättre rustade att
hantera konkreta exempel på eller risker för övergrepp mot barn, inklusive
kvinnlig könsstympning. –
Som uppföljning till Daphne-programmet fullt ut
utnyttja EU:s nya program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap[22] för att finansiera
insatser av icke-statliga organisationer som syftar till att förhindra våld mot
kvinnor och barn, samt att informera barn om deras rättigheter och att främja
respekten av deras rätt att bli hörda. –
Som uppföljning av Programmet för livslångt lärande
och programmet Aktiv ungdom fullt ut utnyttja programmet Erasmus+ och andra
europeiska finansieringsinstrument för att, i förekommande fall, finansiera
åtgärder för att öka medvetenheten och förändra attityderna (särskilt hos
föräldrar) och involvera lärare, pedagoger, familjer och samhällsgrupper.
Verksamheten kan syfta till att stärka unga invandrarkvinnors ställning, att
förbättra utbildningen av lärare och andra personer som kommer i kontakt med de
berörda grupperna och till att förebygga våld mot kvinnor. –
Främja åtgärder inom ramen för den framtida asyl-
och migrationsfonden som inriktas på att ge migrerande kvinnor och flickor en
starkare ställning och att öka deras integration i de mottagande samhällena. –
Ta upp könsrelaterat våld, inbegripet kvinnlig
könsstympning, i alla framtida arbeten kring EU:s riktlinjer för system för
skydd av barn. –
Utforma specifika fortbildningsmoduler som omfattar
frågor som rör könsstympning för hälso- och sjukvårdspersonal som arbetar med
migranter. 4. Stödja
medlemsstaternas insatser för effektivare åtal mot kvinnlig könsstympning I FN:s resolution ˮIntensifying global
efforts for the elimination of female genital mutilationsˮ[23] uppmanas länder att
anta och genomföra lagstiftning som förbjuder kvinnlig könsstympning. Kvinnlig könsstympning är åtalbart i alla
EU-medlemsstater, antingen enligt den allmänna
straffrättsliga lagstiftningen eller genom specifika straffrättsliga
bestämmelser[24].
En extraterritorialitetsprincip ingår ofta, vilket gör det möjligt att
åtala kvinnlig könsstympning som har begåtts utomlands, om offret eller de(n)
person(er) som utövat eller planerat ingreppet är medborgare i det land som
utreder ärendet. Straffrättsliga ärenden som gäller
könsstympning är dock sällsynta i domstolarna, främst beroende på offrens
ovilja att väcka talan. Det råder också brist på verksamheter med tillräcklig
sakkunskap som kan erbjuda stöd till brottsoffer som träder fram. Möjligheterna
att erbjuda lämplig uppföljning till offren försvåras också av bestämmelser om
tystnadsplikt och det faktum att det inte finns några mekanismer för att
hänvisa flickor som riskerar att eller som har könsstympats till
stödverksamheter. Lagstiftning, effektiva åtal och domar mot
föräldrar och skärare förefaller vara mycket viktiga medel för att avskräcka
föräldrar från stympa sina barn och för att hjälpa dem att stå emot trycket
från sina familjer och grupper. Det finns skäl att undersöka både nationell
lagstiftning och aktuella domstolsärenden eftersom de ger en insikt i vissa av
de viktiga juridiska frågorna kring kvinnlig könsstympning. Så blev t.ex. ett
föräldrapar i Spanien nyligen dömda för att ha stympat sitt barn innan hon
migrerade till Europa. Frågan om barnets bästa bör också lyftas fram som
en primär fråga i alla straffrättsliga förfaranden (från förundersökningen till
dess att en påföljd fastställs), för att t.ex. förhindra att ett barn blir
offer två gånger, först på grund av kvinnlig könsstympning och sedan på grund
av att föräldrarna fråntas vårdnaden. Syfte Stödja medlemsstaternas tillämpning av förbud mot kvinnlig
könsstympning. Åtgärder Europeiska kommissionen kommer att göra följande: –
Analysera medlemsstaternas straffrättsliga lagar
och domstolsärenden som rör kvinnlig könsstympning och anordna ett utbyte av
god praxis mellan medlemsstaterna för att bedöma vilka åtgärder på EU-nivå som
skulle kunna ge ett mervärde. –
Sprida befintligt utbildningsmaterial för
rättstillämpare genom lämpliga plattformar. –
Genomdriva de rättigheter för brottsoffer som
fastställs i direktivet om brottsoffers rättigheter[25], särskilt rätten att
få tillgång till allmänna och specialiserade stödverksamheter. 5. Skydda utsatta kvinnor på EU:s
territorium EU:s skyddsdirektiv[26] garanterar rätten
till internationellt skydd för kvinnor som känner en välgrundad fruktan för
förföljelse eller löper risk att drabbas av kvinnlig könsstympning. Det omfattar
även föräldrar som fruktar förföljelse eller löper en verklig risk för att lida
allvarlig skada om de vägrar att ge sitt medgivande till att barn genomgår
kvinnlig könsstympning. Det reviderade skyddsdirektivet[27] stärker skyddet för
dem som fruktar kvinnlig könsstympning. I direktivet sägs uttryckligen att
hänsyn bör tas till faktorer som hänger samman med sökandens kön i den mån de
hör ihop med den sökandes välgrundade fruktan för förföljelse. Sådana frågor
omfattar könsidentitet och sexuell läggning, som kan ha samband med vissa
rättstraditioner eller seder som leder till t.ex. könsstympning. I det omarbetade direktivet om asylförfaranden[28] fastställs att
asylförfaranden ska ta hänsyn till faktorer som avser kön. i) alla
kvinnliga sökande kommer att ges möjlighet att få tillgång till
asylförfarandet, att få sina ärenden prövade individuellt och erhålla faktiskt
skydd om de uppfyller kraven, ii) ansvariga myndigheter måste vara beredda att
tillmäta vederbörlig vikt till komplexa könsrelaterade skäl, iii) kvinnliga
sökande måste få en faktisk möjlighet att berätta om sina personliga
erfarenheter för asylmyndigheterna i en säker och konfidentiell miljö och att
få tillgång till viktiga förfarandegarantier såsom tolkning och juridisk
rådgivning, iv) offer för tortyr och andra allvarliga former av sexuellt,
fysiskt eller psykiskt våld ska få tillräcklig tid och stöd för att förbereda
sig för personliga intervjuer och andra viktiga steg i förfarandena. I det omarbetade direktivet om normer för
mottagande av personer som söker internationellt skydd[29] införs könsspecifika
mottagningsvillkor som också kommer att gälla dem som riskerar att utsättas för
kvinnlig könsstympning, nämligen att i) de särskilda behoven hos alla sårbara
kvinnliga sökande måste identifieras i rimlig tid, ii) de som varit utsatta för
grova våldshandlingar ska få tillgång till rehabilitering för att få nödvändigt
psykologiskt och medicinskt stöd och iii) förläggningar bör ta hänsyn till
könsperspektivet. Som ett komplement till dessa lagstiftningsåtgärder
kan Europeiska stödkontoret för asylfrågor främja bästa praxis och en gemensam
strategi för könsrelaterade frågor, särskilt när det gäller utbildning
av personal som handlägger asylfrågor och information om ursprungsland. Europeiska flyktingfonden och den framtida
asyl- och migrationsfonden ger en medlemsstat ekonomiska incitament att vidarebosätta
(överföra) vissa kategorier av personer, såsom kvinnor och barn i riskzonen,
till den medlemsstaten på frivillig basis. Syfte Garantera skydd för utsatta kvinnor inom EU:s nuvarande rättsliga ram
på asylområdet. Åtgärder Europeiska kommissionen kommer att göra följande: –
Fortsätta att övervaka ett snabbt införlivande och
korrekt genomförande av EU:s rättsliga ram på asylområdet för att garantera
skydd till utsatta kvinnor. –
Se till att de utbildningsverktyg och den
information om ursprungsland som sammanställts av Europeiska stödkontoret för
asylfrågor även innehåller en könsaspekt, däribland uppgifter om kvinnlig
könsstympning i tillämpliga fall. –
Fortsätta att uppmuntra medlemsstaterna att
utnyttja de finansiella incitament som föreskrivs i befintliga rättsakter för
att öka medvetenheten hos de yrkesverksamma inom asylområdet. –
Uppmuntra medlemsstaterna att fortsätta, börja
eller öka användningen av ekonomiska incitament för vidarebosättning av utsatta
kvinnor och barn, bl.a. dem som hotas av könsrelaterat våld. 6. Främja
utrotandet av kvinnlig könsstympning globalt EU har under många år aktivt deltagit
i det internationella samarbetet för att främja utrotandet av kvinnlig
könsstympning. På global nivå har EU bidragit till att utarbeta starka
åtaganden som tvingar alla länder att förbjuda, bestraffa och vidta lämpliga
åtgärder för att ändra de sociala normer som ligger till grund för kvinnlig
könsstympning. EU stödde t.ex. FN:s generalförsamlings resolution om
avskaffande av kvinnlig könsstympning[30]
och arbetade under 2012 tillsammans med den afrikanska gruppen i FN:s råd för
mänskliga rättigheter för att ge ytterligare kraft åt åtagandena i
resolutionen. Europeiska unionen förespråkar också ett
förbättrat internationellt skydd av kvinnor och flickor i riskzonen för
kvinnlig könsstympning i hela världen i sina förbindelser med tredjeländer
och i internationella forum. EU:s insatser mot kvinnlig könsstympning
utanför Europa underbyggs med särskilda EU-åtaganden och vägledning (EU:s
riktlinjer om våldet mot kvinnor, EU:s strategiska ram för mänskliga
rättigheter och demokrati samt landsstrategier för mänskliga rättigheter där insatser
mot kvinnlig könsstympning prioriteras i berörda länder). Förebyggande av
kvinnlig könsstympning ingår också som ett tema för samarbete inom ramen för
Cotonouavtalet, det mest omfattande partnerskapsavtalet mellan EU och de 79
AVS-länderna. Dessutom beaktas de underliggande orsakerna till kvinnlig
könsstympning genom EU:s stöd till bredare utvecklingsmål för jämställdhet och
kvinnors egenmakt, särskilt när det gäller utbildning för flickors och kvinnor,
deras mänskliga rättigheter och deras sexuella och reproduktiva hälsa. Mellan 2006 och 2012 har 17 projekt om
kvinnlig könsstympning i 18 länder tagit emot EU-stöd på cirka 8 miljoner euro,
vilket omfattar stöd åt insatser från det civila samhällets organisationer och
regeringar samt Förenta nationernas organisationer, särskilt Unicef. Sammantaget kan man se en positiv utveckling eftersom
kvinnlig könsstympning gradvis upphör i de 28 mest drabbade länderna.
Hittills har 42 länder antagit lagstiftning som uttryckligen fördömer kvinnlig
könsstympning. Avgörande i detta avseende har varit att det uppstått ett starkt
engagemang från de berörda regeringarna. Regionala organisationer, framför allt
Afrikanska unionen (AU), har spelat en viktig roll. Afrikanska unionens
protokoll om kvinnors rättigheter, som ratificerats av 33 länder, fastställer
att alla nödvändiga lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder måste vidtas för
att bekämpa kvinnlig könsstympning. I detta ingår åtgärder för att öka
allmänhetens medvetenhet om problemet, förbud genom lagstiftningsåtgärder som
underbyggs av påföljder och stöd till brottsoffer. EU kommer att fortsätta att vidta åtgärder för
att se till att kvinnlig könsstympning upphör, med vägledning av dokumenterad
god praxis om vad som fungerar bäst för att göra framsteg. EU kommer att stödja
sina åtgärder på både äldre och nyare framsteg vad gäller det globala
samförståndet om behovet av att stärka världssamfundet föresats att sätta stopp
för kvinnlig könsstympning. Att koppla kvinnlig könsstympning till flickors och
kvinnors egenmakt och utbildning, till deras sexuella och reproduktiva hälsa
och till att förebygga tidiga äktenskap samt barn- och tvångsäktenskap har
visat sig göra det lättare att frångå sedvänjan. Syfte Främja att kvinnlig
könsstympning upphör i hela världen och öka skyddet för utsatta kvinnor i länder
utanför EU. Åtgärder Europeiska
kommissionen och Europeiska utrikestjänsten kommer att göra följande: –
Ta upp kvinnlig könsstympning i EU:s årliga dialog
med det civila samhällets organisationer i partnerländerna. –
Utarbeta en vägledning om kvinnlig könsstympning
till cheferna för EU:s beskickningar i berörda partnerländer. –
Integrera frågor som rör kvinnlig könsstympning i
utbildning om jämställdhet och barns rättigheter för EU-personal som arbetar
vid EU-delegationerna i de berörda länderna. –
Stödja en regional kampanj för utrotande av
kvinnlig könsstympning. –
Fortsätta att samarbeta med Afrikanska unionen och
afrikanska gruppen i FN om ytterligare initiativ för att stärka den globala
kampen mot kvinnlig könsstympning. –
Fortsätta att verka för en bättre nationell
lagstiftning om kvinnlig könsstympning där så behövs. –
Fortsätta att stödja initiativ för
kapacitetsuppbyggnad för medborgarna och det civila samhällets organisationer. –
Fortsätta att ta upp frågor som rör kvinnlig
könsstympning i politiska dialoger, dialoger om mänskliga rättigheter och
policydialoger med berörda partnerländer, bl.a. när hälso- och sjukvården är
ett centralt område för samarbete. –
Fortsätta att främja ett starkare internationellt
skydd av kvinnor och flickor i riskzonen för kvinnlig könsstympning i hela
världen i sina förbindelser med tredjeländer och i internationella forum. 7. Genomförande,
övervakning och utvärdering För att säkerställa snabba framsteg och uppnå
de mål som ställs upp i detta meddelande kommer en ad hoc-grupp inom kommissionens
arbetsgrupp för jämställdhet att granska, utvärdera och övervaka åtgärderna
i detta meddelande och årligen rapportera om vilka åtgärder som vidtagits. Två
år efter det att meddelandet har antagits kommer kommissionen att utvärdera det
och besluta om uppföljning. Utöver denna interna övervakning kommer
Europeiska kommissionen att regelbundet samråda med icke-statliga
organisationer och experter som är verksamma på området. Icke-statliga
organisationer har haft och kommer fortsätta att ha en ytterst viktig roll att
spela när det gäller att skydda flickor i riskzonen, utbilda berörda
yrkesgrupper, på ett inkännande sätt öka medvetenheten i de berörda grupperna,
utveckla kunskap, material och god praxis, sätta frågan på dagordningen för
beslutsfattare och bygga broar mellan Europa och ursprungsländer. I hela EU
står det civila samhällets organisationer inför samma utmaningar och behöver få
möjlighet att utbyta information och god praxis, utveckla projekt och metoder,
samt få kollegial granskning av sitt arbete. Syfte Genomföra de
åtgärder som planeras i meddelandet och se till att frågan ständigt hålls
aktuell. Åtgärder Europeiska
kommissionen kommer att göra följande: –
Övervaka att de åtgärder som planeras i detta
meddelande genomförs snabbt och utvärdera dem varje år runt den 6 februari, som
är den internationella dagen för nolltolerans för kvinnlig könsstympning. –
Underlätta utbyte av erfarenheter och god praxis om
frågor som rör kvinnlig könsstympning mellan icke-statliga organisationer och
experter. –
Uppmuntra ordförandeskapen för Europeiska unionens
råd att sätta kvinnlig könsstympning på dagordningen för möten med chefsläkare
och chefssjuksköterskor inom EU. –
Organisera en workshop om kvinnlig könsstympning
som en del av 2013 års europeiska forum om barnets rättigheter. –
Föra upp kvinnlig könsstympning på dagordningen för
2014 års informella medlemsstatsexpertgrupp om barnets rättigheter. 8. Slutsats Med detta meddelande om kvinnlig könsstympning
upprepar Europeiska kommissionen och Europeiska utrikestjänsten sitt åtagande
att bekämpa våld mot kvinnor och att utrota kvinnlig könsstympning både inom
och utanför EU, och erkänner att kopplingen mellan de berörda grupperna i
EU och deras ursprungsländer måste beaktas. EU
kommer att fortsätta att ta upp frågan i framtiden och kommer att stödja dem
som har varit aktivt engagerade på området under många år, särskilt
internationella organisationer, medlemsstater och icke-statliga organisationer.
EU kommer att fortsätta att utveckla strategier och vidta åtgärder mot bakgrund
av att kvinnlig könsstympning har mångfacetterade aspekter som kräver
sektorsövergripande åtgärder och ett nära samarbete med de samhällen där det
tillämpas. [1] Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition. [2] Rådets slutsatser om bekämpning av våld mot kvinnor, och
tillhandahållande av stödtjänster för offer för våld i hemmet som antogs den 6
december 2012. [3] FN:s generalförsamlings resolution 67/146 antagen den 20
december 2012. [4] KOM(2010) 491 slutlig. [5] Direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för
brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem. [6] KOM(2011) 60 slutlig. [7] Europeiska jämställdhetsinstitutet 2013, Female
genital mutilation in the European Union and Croatia. [8] Några av världens ledande företrädare för kampen mot
kvinnlig könsstympning bjöds in till en rundabordskonferens den 6 mars 2013 för
att ge upplysningar och råd. [9] Resultatet av samrådet finns på: http://ec.europa.eu/justice/newsroom/gender-equality/opinion/130306_en.htm. [10] http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/other-institutions/advisory-comittee. [11] Unicef, Female Genital Mutilation/Cutting: A
Statistical Overview and Exploration of the Dynamics of Change, New York, 2013. [12] Europaparlamentets resolution av den 16 juni 2012 om
avskaffande av kvinnlig könsstympning (2012/2684 (RSP)). Notera att inte alla
länder gör uppskattningar, och att sådana uppskattningar inte nödvändigtvis är
jämförbara. [13] Europeiska jämställdhetsinstitutet 2013, Female genital
mutilation in the European Union and Croatia. [14] Källa: Europeiska jämställdhetsinstitutet 2013, utom för
uppgifter från Nederländerna: Exterkate 2013 – Female Genital Mutilation in
the Netherlands. Prevalence, incidence and
determinants. Pharos – Centre of Expertise on
Health for Migrants and Refugees. [15] Domstolsförfaranden, inklusive fällande domar, som
registrerats fram till januari 2012. [16] Europeiska jämställdhetsinstitutet 2012 – Study to
map the current situation and trends of FGM: country reports. [17] Den person (i allmänhet en kvinna) som utför kvinnlig
könsstympning. [18] Europaparlamentets och rådets beslut nr 779/2007/EG av den
20 juni 2007 om inrättande för perioden 2007–2013 av ett särskilt program för
att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att
skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphne III-programmet) som en del av det
allmänna programmet ˮGrundläggande rättigheter och rättvisaˮ. Se även
http://ec.europa.eu/justice/grants/programmes/daphne/ [19] Unicef 2013. [20] Enligt WHO innebär infibulation en förminskning av den
vaginala öppningen genom skapande av en försegling. Förseglingen bildas genom
att man skär och sammanfogar de inre och/eller de yttre blygdläpparna, med
eller avlägsnande av klitoris. Vagina måste öppnas igen för sexuell aktivitet
och förlossning, ett förfarande som kallas defibulation. I vissa fall följs
detta av reinfibulation. [21] Europeiska jämställdhetsinstitutet 2013. [22] KOM(2011) 758 slutlig. [23] FN:s generalförsamlings resolution 67/146. [24] Belgien, Danmark, Irland, Spanien, Italien, Cypern,
Österrike, Sverige, Storbritannien och Kroatien har särskilda bestämmelser om
kvinnlig könsstympning. [25] Direktiv 2012/29/EU. [26] Rådets direktiv 2004/83/EG om miniminormer för när
tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar
eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om
dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet. [27] Direktiv 2011/95/EU om normer för när
tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till
internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som
uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för
innehållet i det beviljade skyddet. [28] Direktiv 2013/32/EU om gemensamma förfaranden för att
bevilja och återkalla internationellt skydd. [29] Direktiv 2013/33/EU om normer för mottagande av personer
som söker internationellt skydd. [30] FN:s generalförsamlings resolution 67/146.