MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital /* COM/2013/0249 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT
REGIONKOMMITTÉN Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas
naturkapital 1.1. Bakgrund Människans samhälle är beroende av den nytta naturen
ger i form av t.ex. livsmedel, råvaror, rent vatten, ren luft, klimatreglering,
förebyggande av översvämningar, pollinering och rekreation[1]. Denna nytta brukar kallas ”ekosystemtjänster”
och många av dem används som om tillgången är i stort sett obegränsad eller som
gratis råvaror utan att man riktigt inser deras verkliga värde. Detta kan leda
till att offentliga myndigheter använder konstruerad infrastruktur – s.k. grå
infrastruktur – i stället för naturliga lösningar på problem som till exempel förebyggande
av översvämningar. I Europa fortsätter vi alltså att förstöra vårt
naturkapital, riskera vår långsiktiga hållbarhet och undergräva vår
motståndskraft mot miljöchocker. I färdplanen för ett resurseffektivt Europa[2] konstateras att underlåtenheten
att skydda vårt naturkapital och värdera ekosystemtjänster på ett rättvisande
sätt måste åtgärdas som ett led i satsningen för att uppnå en smart och hållbar
tillväxt för alla, vilket prioriteras av EU genom Europa 2020-strategin[3]. I färdplanen fastställs att investeringar
i grön infrastruktur är en viktig åtgärd för att skydda naturkapitalet. I EU:s
strategi för biologisk mångfald fram till 2020[4]
lovar kommissionen att utarbeta en strategi för grön infrastruktur[5]. I färdplanen för ett
resurseffektivt Europa sägs att kommissionen ska utarbeta ett meddelande om
grön infrastruktur. Genom föreliggande dokument infriar kommissionen dessa
åtaganden[6].
Här fastställs hur EU-omfattande insatser kan tillföra ett mervärde till de
lokala initiativ som redan finns. 1.2. Vad är grön infrastruktur? Grön infrastruktur har visat sig vara ett
framgångsrikt verktyg för att uppnå positiva ekologiska, ekonomiska och sociala
effekter genom naturliga lösningar. Den hjälper oss att förstå värdet av den
nytta naturen ger samhället och att mobilisera investeringar för att främja och
förbättra denna nytta. Den gör det också lättare att undvika att bli beroende
av infrastruktur som är dyr att bygga eftersom naturen ofta kan erbjuda
billigare och mer varaktiga lösningar. Många av dessa lösningar skapar lokala
sysselsättningsmöjligheter. Grön infrastruktur bygger på principen att skyddet
och förbättringen av naturen och naturliga processer, och den betydande nytta
naturen ger samhället, medvetet ska integreras i fysisk planering och lokal och
regional utveckling. Grön infrastruktur har många fördelar jämfört med grå
infrastruktur som bara tjänar ett enda syfte. Den håller inte tillbaka lokal
och regional utveckling, utan främjar naturliga lösningar om de är det bästa
alternativet. Den kan ibland utgöra ett alternativ, eller vara ett komplement,
till standardlösningarna. Det finns många definitioner av grön
infrastruktur[7]
och det är därför svårt att täcka in alla aspekter i ett enda kortfattat
stycke. Följande arbetsdefinition kommer dock att användas i detta meddelande. Grön infrastruktur:
ett strategiskt planerat nätverk av naturliga och halvnaturliga områden med
miljöinslag som har utformats och som förvaltas för att tillhandahålla en rad
olika ekosystemtjänster. Omfattar grönområden (eller ”blå” områden om det
handlar om havsekosystem) och andra fysiska inslag i mark- (inklusive kust-)
och havsområden. På land finns grön infrastruktur i landsbygds- och
stadsmiljöer. 2. Den gröna infrastrukturens
bidrag till EU:s politik 2.1. Inledning Grön infrastruktur kan på ett avsevärt sätt
bidra till det faktiska genomförandet av all politik när vissa eller alla mål som
eftersträvas helt eller delvis kan uppnås genom naturbaserade lösningar.
Investeringar i grön infrastruktur ger i regel en hög avkastning och samlade
bedömningar av återställandeprojekt brukar visa på en kostnads-/nyttokvot i
storleksordningen 3:75[8]. 2.2. Regionalpolitik I kommissionens förslag beträffande
Sammanhållningsfonden[9]
och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf)[10] framhålls grön infrastruktur
specifikt som en av prioriteringarna för investeringar. Grön infrastruktur sägs
bidra till regionalpolitik och hållbar tillväxt i Europa[11] och främja en smart och
hållbar tillväxt genom smart specialisering[12]. Ruta I: Natur- och kulturarvet är en del av EU:s
territoriella kapital och identitet. Ekologiska värden, miljökvalitet och kulturella tillgångar är
avgörande för vårt välmående och för våra ekonomiska möjligheter. Det är
allmänt känt att en överexploatering av dessa naturresurser hotar den lokala
och regionala utvecklingen. Att arbeta i samklang med naturen och det lokala
landskapet för att producera viktiga varor och tjänster genom projekt som rör
grön infrastruktur som är ”platsbaserade” är kostnadseffektivt och bevarar
traktens fysiska särdrag och identitet[13]. GI-lösningar är särskilt viktiga i
stadsmiljöer där mer än 60 procent av EU:s befolkning lever[14]. Grön infrastruktur i städer
kan ge hälsofrämjande effekter som ren luft och bättre vattenkvalitet. Friska
ekosystem minskar även spridningen av vektorburna sjukdomar. Grön infrastruktur
i stadsområden skapar bättre gemenskap, stärker samarbetet med
frivilligåtgärder som vidtas av det civila samhället, samt bidrar till att
bekämpa social utestängning och isolering. Grön infrastruktur är positiv för
individen och samhället i fysiskt, psykologiskt, känslomässigt och
socioekonomiskt hänseende. Grön infrastruktur skapar möjligheter att koppla
samman stad och landsbygd och skapar områden där det är attraktivt att bo och
arbeta[15].
Genom livsmedelsproduktion och stadsdelsträdgårdar, som är effektiva för att i
synnerhet undervisa skolbarn och engagera ungdomar, hjälper den gröna
infrastrukturen till att skapa en koppling mellan produktionen och konsumtionen
av livsmedel och till att höja deras upplevda värde. Investeringar i grön
infrastruktur har en betydande potential att stärka regional utveckling och
stadsutveckling, bl.a. genom att bevara eller skapa sysselsättning[16]. Ruta 2: Att använda marken i stället för
luftkonditionering – och samtidigt spara pengar. Lägre fuktighet på grund av bristen på växtlighet i
stadsområden, samt att mörka asfalts- och betongytor absorberar mer solvärme, är
de främsta orsakerna till att innerstadsområden ofta är flera grader varmare än
omgivningarna. Fenomenet kallas den urbana värmeöeffekten och kan få allvarliga följder för
sårbara gruppers hälsa (t.ex. kroniskt sjuka och äldre), särskilt i samband med
värmeböljor. Den fuktiga luft som naturen tillhandahåller gratis kan återskapas
artificiellt med hjälp av el för att förånga vatten, vilket dock beräknas kosta
omkring 500 000 euro per hektar. Genom att arbeta i samklang med naturen och
använda grön infrastruktur i stadsmiljön, bl.a. genom att anlägga parker rika på biologisk mångfald, gröna ytor
och frisk luft, kan man minska den urbana värmeöeffekten[17]. 2.3. Klimatförändringar och
katastrofriskhantering Ekosystembaserade metoder är strategier och
åtgärder som drar nytta av naturens anpassningsförmåga. De är några av de mest
användbara, ekonomiskt bärkraftiga och effektiva verktygen för att bekämpa
klimatförändringarnas effekter. Sådana metoder använder i tillämpliga fall GI-lösningar
genom att dra nytta av biologisk mångfald och ekosystemtjänster inom ramen för en
övergripande anpassningsstrategi för att hjälpa människor att anpassa sig till
eller mildra klimatförändringarnas negativa effekter. Syftet med EU:s nya strategi
för anpassning till klimatförändring[18]
är därför att undersöka om det behövs ytterligare riktlinjer för myndigheter,
beslutsfattare, det civila samhället, privata företag och
naturskyddsorganisationer för att få igång så många ekosystembaserade anpassningsstrategier
som möjligt. GI-initiativ inom jord- och skogsbruk som har en positiv inverkan
på koldioxidlager och medlemsstaternas växthusgasbalans ska beaktas inom ramen
för LULUCF[19]
och därmed bidra till den klimatpolitik som förs av EU och på grundval av FN:s
ramkonvention om klimatförändringar. Ruta 3: Grön infrastruktur för minskning av och
anpassning till klimatförändringarna Ett exempel på de många positiva effekter som ett återställande av
naturkapitalet kan få är det ekologiska återställandet av flodslättsskogar. Om
flodslättsskogarna fungerar som de ska kan de ge många positiva effekter genom
att t.ex. filtrera vatten, upprätthålla grundvattennivån och förhindra erosion.
Skogen mildrar även klimatförändringseffekterna genom att lagra koldioxid och
skapa bioråvaror som kan fungera som tillfälliga koldioxidlager (skördade
skogsprodukter) eller som koldioxidsubstitut genom att ersätta
koldioxidintensiva råvaror och bränslen. Den fungerar även som en ”säkerhetsventil”
för att lagra vatten och minska risken för översvämningar i bebodda områden.
Att återställa flodslättsskogar är ofta billigare sett till engångs- och
underhållskostnader än rent tekniska lösningar som att anlägga dammar och
flodslättsreservoarer. Eftersom åtgärder för att återställa flodslättsskogar
även återupprättar kopplingen mellan floden och det angränsande
flodslättsområdet skapar de förbindelser för arter som är viktiga för Europa,
t.ex. uttern, liksom för sällsynta fisk- och fågelarter. Grön infrastruktur kommer även att vara ett
nödvändigt komplement för att minska transport- och energisektorns
koldioxidavtryck genom att minska de negativa effekterna av att landområden tas
i anspråk och splittras upp, samt öka möjligheterna att bättre integrera hänsyn
som rör markanvändning, ekosystem och biologisk mångfald i politik och
planering. GI-lösningar kan bidra avsevärt till utvecklingen av gröna
transportkorridorer genom att utnyttja friska ekosystems potential att t.ex. varaktigt
minska koldioxidutsläppen. Direktivet om byggnaders energiprestanda[20] ska främja utveckling och användning
av nya material och designinslag i byggandet av hus som ett led i satsningen
för att minska de stora utsläppen av växthusgaser från denna sektor.
GI-lösningar som gröna tak och väggar kan minska utsläppen av växthusgaser,
eftersom de kräver mindre energi för uppvärmning och avkylning och även ger
många andra positiva effekter i form av exempelvis vattenhållning, luftrening
och ökning av den biologiska mångfalden. GI-lösningar som förbättrar motståndskraften
mot katastrofer är även ett viktigt inslag i EU:s politik för
katastrofriskhantering. Klimatförändringarna och infrastrukturutvecklingen gör
katastrofdrabbade områden mer sårbara för extrema väderförhållanden och
naturkatastrofer som översvämningar, jordskred, laviner, skogsbränder och
flodvågor, som skördar människoliv och ger upphov till skador och
försäkringskostnader till ett värde av flera miljarder i EU varje år.
Effekterna av sådana händelser på samhället och miljön kan ofta minskas med
hjälp av GI-lösningar som funktionella flodslätter, strandskogar, skyddsskogar
i bergsområden, barriärstränder och kustvåtmarker som kan anläggas i
kombination med katastrofförebyggande infrastruktur som till exempel
översvämningsskydd. Grön infrastruktur kan även bidra till att minska
sårbarheten för risker genom att stötta lokala utkomstmöjligheter och den
lokala ekonomin. Investeringar i ekosystembaserad katastrofriskminskning och
grön infrastruktur kan alltså ge många positiva effekter för innovativa
riskhanteringsmetoder, anpassning till klimatförändringsrelaterade risker, bevarande
av hållbara utkomstmöjligheter och främjande av grön tillväxt[21]. Städer och lokala myndigheter
står i frontlinjen när det gäller att hantera de omedelbara följderna av sådana
katastrofer. De spelar därför en avgörande roll när det gäller att genomföra förebyggande
åtgärder som grön infrastruktur. Ruta 4: Större motståndskraft och ett starkare skydd. När det gäller skyddet mot kustöversvämningar
har den planerade tillbakaflyttningen i sumpmarksområdet Alkborough vid floden
Humbers mynning i England stärkt översvämningsskyddet och minskat och skjutit upp kostnaderna för det
konstgjorda kustskyddet. Programmet beräknas ge en årlig vinst när det gäller
översvämningsskyddet på 400 667 pund (465 000 euro), totala vinster
till ett nuvärde av 12,2 miljoner pund (14 miljoner euro), samt ha andra
positiva effekter på djurliv och ekosystemtjänster. Programmet kostade 10,2
miljoner pund (11,8 miljoner
euro) och inkluderade återställande av tidvattenlivsmiljöer på 440 hektar
jordbruksmark. 2.4. Naturkapital Grön infrastruktur kan spela en viktig roll
genom att skydda, bevara och stärka EU:s naturkapital på det sätt som
föreskrevs i kommissionens förslag nyligen om ett miljöhandlingsprogram fram
till 2020[22]. Mark och jord Mark och jord är viktiga delar av EU:s
naturresurser. Ändå uppgår den årliga markförbrukningen för ändamål som bostäder,
industri, vägar eller rekreation till mer än 1 000 km²[23]. I många regioner eroderas
jorden på ett oåterkalleligt sätt eller har ett lågt innehåll av organiskt
material. Även markkontaminering är ett allvarligt problem[24]. Genom att systematiskt
inkludera GI-hänsyn i planerings- och beslutsprocessen kan man minska förlusten
av ekosystemtjänster i samband med framtida markförbrukning och förbättra och
återställa markens funktioner. Förvaltningen av mark som används för jord-
och skogsbruk har stor inverkan på tillståndet för EU:s naturkapital. Denna
koppling erkänns genom att det inom den gemensamma jordbrukspolitiken finns
instrument och åtgärder som ska uppmuntra grön infrastruktur och områden av
högt naturvärde på landsbygden. Det finns till exempel ett omfattande
direktstöd till jordbrukare inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens
första pelare för att förhindra nedläggning av jordbruk och ägosplittring,
liksom mer småskaliga åtgärder som stöds genom program för landsbygdsutveckling
inom den andra pelaren, såsom stöd till icke-produktiva investeringar, åtgärder
för ett miljövänligt jordbruk (t.ex. åtgärder för att bevara
jordbrukslandskapet, underhåll och förbättring av häckar, buffertremsor,
terrasser, stenmurar, skogsbetesåtgärder etc.), stöd till ett sammanhängande
Natura 2000, samarbete kring underhållet av värdefulla åkerkanter, samt
bevarande och återställande av natur- och kulturarvet på landsbygden. Kommissionen beaktade andra miljöfrämjande
aspekter i sina förslag om reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken,
bl.a. kravet att jordbrukare som får stöd från den första pelaren ska bevara
permanent gräsmark inom sina jordbruk och att 7 procent av den odlingsbara och
permanenta åkermarken ska vara ekologiska fokusområden[25]. Om dessa åtgärder genomförs
på rätt sätt kan de bidra till en grön infrastruktur. Eftersom strategier för
att främja grön infrastruktur förutsätter en helhetssyn när det gäller
ekosystemtjänster uppmuntrar de ett balanserat synsätt som betonar att
landsbygdsområden har många funktioner, bl.a. att ge tillgång till hållbara,
säkra och näringsrika livsmedel via korta leveranskedjor. Grön infrastruktur
främjar därför ett mer sammanhållet synsätt när man fattar beslut genom att
integrera miljö- och hållbarhetsfrågor i den fysiska planeringen av landsbygds-
och stadslandskapet. Ruta 5: Insats i landsbygdsområden. Föreningen för unga jordbrukare i Sevilla i Spanien ledde ett
banbrytande Life-projekt för att utveckla en modell för en mer hållbar
markförvaltning. Projektet var inriktat på områden där större trädplanteringar och
en mer intensiv produktion hade lett till ökad sedimentation, avrinning av
gödningsmedel och föroreningar till följd av bekämpningsmedel. Föreningen slog
fast vilken typ av växtlighet som ger det bästa skyddet mot erosion. Markens ökade
vattenhållningsförmåga var en annan positiv effekt som förbättrade vattenkvaliteten genom en minskad avrinning av
jordbrukskemikalier. Detta hade även en positiv effekt på det lokala landskapets
kvalitet och på den biologiska mångfalden. I ett större perspektiv innebar
förändringen av marktäcket att jordbrukslandskapet blev mer sammanhängande och
motståndskraftigt, särskilt mot klimatförändringar. Den nya skogsbruksstrategi som ska antas
framöver ska integrera andra miljöhänsyn och vara inriktad på uppnåendet av
delmålet beträffande skogar i strategin för biologisk mångfald. Åtgärder för
att kraftigt minska uppsplittring och förstöring av skogsmarker och återställa
förstörda skogar kan också bidra till att förbättra bevarandestatusen för arter
och livsmiljöer som är beroende av eller påverkas av skogsbruket och öka
utbudet av relaterade ekosystemtjänster. Grön infrastruktur kan på ett
konstruktivt sätt bidra i detta sammanhang genom att skapa en sammanhållen ram
för bevarande och förbättring av naturens särdrag och funktioner i
skogsområden. Vatten Genom att integrera GI-hänsyn i förvaltningen
av flodområden kan man på ett betydelsefullt sätt bidra till god
vattenkvalitet, minska effekterna av hydromorfologiska påfrestningar och
effekterna av översvämningar och torka[26].
Grön infrastruktur erbjuder även kostnadseffektiva alternativ[27] för ett bättre genomförande av
direktivet om dricksvatten[28]
och direktivet om grundvatten[29].
Innovativa, högeffektiva och kostnadseffektiva gröna lösningar som ger flera
positiva effekter håller även på att utvecklas för rening av avloppsvatten[30]. Ruta 6: Insats för vattenrelaterade åtgärder för ett
miljövänligt jordbruk. I
Sint-Truiden i Belgien vidtogs åtgärder för att skydda byn mot markerosion och lerfloder.
Det handlade bl.a. om gräsbevuxna vattenvägar, gräsbevuxna buffertremsor och
dammar i nederbördsområdet. Den totala kostnaden för dessa åtgärder var låg
(126 euro/hektar/20 år) jämfört med kostnaderna för att reparera skador och för
uppröjning efter lerfloder i det område som undersöktes (54 euro/hektar/år).
Därutöver tillkom andrahandseffekter som bättre vattenkvalitet nedströms, lägre
muddringskostnader nedströms, minskad psykologisk press på invånarna och större
biologisk mångfald. Större biologisk mångfald och bättre kvalitet på landskapet
skapade nya möjligheter för jordbruks- och ekoturism. När det gäller havsmiljön kan grön
infrastruktur göra det lättare att omsätta de nuvarande strategierna för fysisk
planering i havsområden och integrerad kustförvaltning[31] i praktiken, i synnerhet
strategierna för en hållbar förvaltning av kustområden och för ett effektivare
kustskydd. En fortsatt utveckling av metoder när det gäller ”blå
koldioxidbindning”[32]
som är gynnsamma för fiskbestånden kan också främjas av GI-principer för att främja
flera ekosystemtjänster i havsmiljön. Naturskydd Natura 2000 är ett miljönätverk som
upprättades inom ramen för direktiven om livsmiljöer[33] och fåglar[34]. Det omfattar mer än 26 000
platser i samtliga medlemsstater och täcker 18 procent av EU:s markyta och
omkring 4 procent av medlemsstaternas territorialvatten. Nätverket upprättades
främst för att bevara och skydda viktiga arter och livsmiljöer inom EU, men
levererar även många ekosystemtjänster till samhället. Värdet av dessa tjänster
har beräknats uppgå till 200–300 miljarder euro om året[35]. Det arbete som har gjorts de
senaste 25 åren för att upprätta och förstärka nätverket innebär att det redan
finns en grundstruktur för grön infrastruktur i EU. Det är en källa till
biologisk mångfald som kan utnyttjas för att återinföra arter och revitalisera
förstörda miljöer och få igång en utveckling av grön infrastruktur. Detta
kommer även att bidra till att minska uppsplittringen av ekosystem, förbättra
kopplingarna mellan områden som ingår i Natura 2000-nätverket och därmed uppnå
målen i artikel 10 i direktivet om livsmiljöer[36]. 3. Utveckling av en EU-strategi
för grön infrastruktur Som framgår av föregående avsnitt kan grön
infrastruktur bidra avsevärt till flera viktiga EU-mål. Detta avsnitt handlar
om vad som behöver göras för att uppmuntra en utveckling av grön infrastruktur
och vad som bör göras på EU-nivå. EU-dimensionen – frågor om omfattning och
politik Utvecklingen av grön infrastruktur inom EU
befinner sig vid ett vägskäl. Under de senaste 20 åren har fler och fler
GI-projekt genomförts och det finns en betydande erfarenhet som visar att denna
metod är flexibel, välgrundad och kostnadseffektiv. GI-projekt genomförs
lokalt, regionalt, nationellt eller över gränserna. För att optimera den gröna
infrastrukturens funktion och maximera de positiva effekterna bör det
emellertid finns kopplingar och ett ömsesidigt beroende mellan de GI-insatser
som görs på olika nivåer. Om det finns en viss enhetlighet och konsekvens
mellan de olika nivåerna ökar de positiva effekterna betydligt. Om det inte
vidtas några åtgärder på EU-nivå kommer det bara att finnas ett fåtal
självständiga initiativ som inte kan nå sin fulla potential att återställa
naturkapitalet och minska kostnaderna för tung infrastruktur[37]. Intressenterna vill därför att
EU gör ett tydligt, långsiktigt åtagande om att utveckla och använda grön
infrastruktur. Grön infrastruktur ska integreras i viktiga
politikområden I avsnitt 2 konstateras att grön infrastruktur
bidra avsevärt på områden som regional utveckling, klimatförändringar,
katastrofriskhantering, jord- och skogsbruk samt miljön. I de flesta fall är
man redan medveten om vad den gröna infrastrukturen kan bidra med. Vad som nu krävs
är att den blir en vedertagen del av fysisk planering och lokal och regional
utveckling som är helt integrerad i genomförandet av politiken på dessa
områden. För att den gröna infrastrukturens hela potential ska kunna infrias
under nästa budgetperiod (2014–2020) måste villkor för hur den ska användas
fastställas så snart som möjligt så att den kan integreras i projekt som får
stöd genom finansieringsmekanismer som den gemensamma jordbrukspolitiken,
Sammanhållningsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Horisont 2020,
Fonden för ett sammanlänkat Europa, Europeiska havs- och fiskerifonden och det
finansiella instrumentet för miljön (Life). Behovet av enhetlig och säker statistik Enhetlig och säker statistik är avgörande för
att den gröna infrastrukturen ska kunna användas på ett effektivt sätt. För att
främja GI-lösningar inom fysisk planering och beslutsprocessen för infrastruktur
behövs information om ekosystemens omfattning och tillstånd, vilka tjänster de
tillhandahåller och värdet på dessa tjänster[38],
så att ekosystemtjänster värderas, och i tillämpliga fall prissätts, på ett rättvisande
sätt. De flesta besluten om GI-projekt kommer naturligtvis att fattas på lokal,
regional och nationell nivå, men en viss grad av enhetlighet bör uppmuntras när
det gäller den statistik som ligger till grund för besluten, i synnerhet när
det handlar om projekt som får EU-stöd. Trots att det finns en stor mängd statistik
har den i de flesta fall inte tagits fram eller analyserats på ett enhetligt
eller samordnat sätt. I samband med EU:s strategi för biologisk mångfald
arbetar kommissionen tillsammans med Europeiska miljömyndigheten, andra
forskningsorgan, medlemsstaterna och intressenterna för att se till att
uppgifter från pågående och planerade insatser används så effektivt som
möjligt. Detta arbete kommer att fortsätta framöver, men det bör helst utökas
och forskarsamhällets bidrag kan förstärkas. EU har en viktig roll i denna
process, inte minst genom att ge ekonomiskt stöd till program för att fylla
detta kunskapsgap, till exempel Horisont 2020 och de europeiska struktur- och
investeringsfonderna. Förbättra kunskapsbasen och uppmuntra
innovation Våra kunskaper om de tekniska frågorna i
samband med användning av grön infrastruktur har ökat betydligt på senare år.
Det behövs emellertid mer forskning för att förbättra våra kunskaper om
kopplingarna mellan biologisk mångfald (arter/livsmiljöer) och ekosystemets
tillstånd (livskraft, motståndskraft och produktivitet), och mellan
ekosystemets tillstånd och dess förmåga att tillhandahålla ekosystemtjänster. Större
kunskaper om värderingen av ekosystemtjänster, i synnerhet GI-lösningars
positiva effekter på samhället, människors hälsa och när det gäller säkerhet
och motståndskraft skulle också vara ytterst värdefulla för den framtida
utvecklingen av grön infrastruktur. Investeringar i tillämpad forskning för att
testa och tillämpa innovativa GI-lösningar bör också uppmuntras. Den gröna infrastrukturens potential att skapa
kostnadseffektiva lösningar ska ökas genom utveckling av lämplig teknik och
lämpliga processer, i synnerhet när det gäller transport, energi, jordbruk och
våra städers utformning och funktion och för att främja bioekonomin[39]. I städer kan ”intelligenta”
och resurseffektiva byggnader med miljövänliga inslag som gröna tak och väggar
och som är byggda i nya material ge positiva effekter för miljön, samhället och
människors hälsa[40].
Parallellt med tekniken måste människor som arbetar med grön infrastruktur
förvärva tillräckliga kunskaper och kompetens för att kunna ställa om till ett
mer innovativt synsätt. Kunskapsluckor måste åtgärdas genom omskolning och
vidareutbildning av personal så att man på medellång sikt får tillgång till en
tillräckligt utbildad arbetskraft. På EU-nivå är Horisont 2020 och Europeiska
regionala utvecklingsfonden (Eruf) potentiella källor för stöd till forskning
och innovation när det gäller grön infrastruktur. Ekonomiskt stöd till GI-projekt Genom att integrera grön infrastruktur i
genomförandet av politiken inom viktiga områden skulle man se till att de
finansieringsmekanismer som är knutna till dessa områden kan ge stöd för att
uppmuntra en ökad användning av grön infrastruktur i hela EU. Även den privata
sektorn har en roll när det gäller investeringar i grön infrastruktur.
GI-projekt är emellertid komplicerade och av nödvändighet riskfyllda, i
synnerhet i de inledande utvecklingsfaserna. EU måste minska riskerna genom
finansiella instrument (t.ex. riskdelning) och överenskommelser mellan flera
parter som omfattar både offentliga och privata medel. Potentiella investerare
(kommuner, regioner, privata exploatörer) behöver dessutom tekniskt bistånd för
att utveckla GI-projekt[41].
Kommissionen och EIB tittar på olika alternativ för att inrätta en
finansieringsfond för stöd till investeringar som rör biologisk mångfald,
däribland GI-projekt. GI-projekt på EU-nivå Många geografiska inslag som bergskedjor
(Alperna, Pyrenéerna, Karpaterna), flodområden (Rhen, Donau) och skogar
(Finnskogarna) överskrider nationella gränser och är en del av EU:s gemensamma
natur- och kulturarv och identitet. De kräver samordnade, gemensamma insatser och
en paneuropeisk vision. Storskaliga infrastrukturprojekt har hittills handlat
om transport, energi och informations- och kommunikationsteknik[42]. Ett likvärdigt instrument –
transeuropeiska prioriterade områden för grön infrastruktur i Europa, TEN-G
(baserat på transeuropeiska nätverk i sektorer med grå infrastruktur) – skulle
bidra avsevärt till motståndskraften och livskraften i några av Europas mest
ikoniska ekosystem och få positiva sociala och ekonomiska följdeffekter. Sådana
initiativ skulle även fungera som flaggskeppsinitiativ som kan tjäna som
exempel på nationell, regional och lokal nivå och ge utvecklingen av
transeuropeisk grön infrastruktur en mer framträdande plats i beslut om
politik, planering och finansiering. Medlemsstaterna och regionerna uppmuntras
dra nytta av möjligheterna att utveckla grön infrastruktur i
gränsöverskridande/transnationella sammanhang genom de makroregionala
strategier som får stöd från Eruf[43]
och program för europeiskt territoriellt samarbete[44]. Ruta 7: GI-projekt på EU-nivå Initiativet ”Europas gröna bälte” är ett miljönätverk
som sträcker sig från Barents hav till Svarta havet. Syftet är att se till att
mänsklig verksamhet sker i bättre harmoni med den naturliga miljön och att
bidra till de lokala samhällenas socioekonomiska utveckling. Bältet binder
samman nationalparker, naturparker, biosfärreservat, gränsöverskridande
naturskyddsområden och oskyddade områden som löper längs med eller över
nationella gränser. Stöd ges till regionala utvecklingsinitiativ som baseras på
naturskydd. Initiativet omvandlar en av de mest splittrande skiljelinjerna i
människans historia (järnridån) till en symbol för försoning och
gränsöverskridande samarbete genom att bevara och skydda några av Europas mest
storslagna och ömtåliga landskap. 4. EU:s strategi för att främja
grön infrastruktur Kommissionen har åtagit sig att utveckla en
GI-strategi för EU som bidrar till att skydda och förbättra vårt naturkapital
och till uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin. Med utgångspunkt i de
överväganden som beskrivs i det föregående om den gröna infrastrukturens
potentiella positiva effekter och den roll EU kan spela i dess utveckling anser
kommissionen att strategin ska ha formen av en gynnsam ram som både ger politiska
signaler och innehåller tekniska eller vetenskapliga åtgärder. Kommissionen
anser att strategin i detta skede kan genomföras inom ramen för den
lagstiftning, de politiska instrument och finansieringsmekanismer som redan
finns. Strategin ska innehålla följande delar. Grön infrastruktur ska främjas inom de
viktigaste politikområdena Regional utveckling/sammanhållning,
klimatförändringar och miljöpolitik, katastrofriskhantering, hälsa och
konsumentpolitik och den gemensamma jordbrukspolitiken, samt deras olika
finansieringsmekanismer, är de viktigaste politikområden inom vilka den gröna
infrastrukturen ska främjas. Senast i slutet av 2013 ska kommissionen ha
utarbetat tekniska riktlinjer för hur grön infrastruktur ska integreras i
genomförandet av politiken på dessa områden under perioden 2014–2020. Inom
dessa politikområden ska kommissionen vidta åtgärder för att öka kunskaperna om
grön infrastruktur hos viktiga intressentgrupper och främja bästa praxis, bl.a.
genom att ta fram en särskild IT-plattform för informationsutbyte. Kommissionen ska även överväga hur
GI-relaterad innovation kan finansieras genom flera andra EU-instrument, t.ex.
fonden för ett sammanlänkat Europa. I TEN-T-politiken kan grön infrastruktur
som en integrerad del av projekten till exempel främjas inom ramen för den föreslagna
korridorstrategin. Förbättra informationen, stärka
kunskapsbasen och främja innovation Förutom den fortsatta kartläggningen och
analysarbetet i samband med EU:s strategi för biologisk mångfald ska
kommissionen senast 2015 granska mängd och kvalitet avseende den tekniska och
rumsliga statistik om GI-användning som beslutsfattare har att tillgå.
Granskningen ska även gälla hur de nuvarande arrangemangen för att för att ta
fram, analysera och sprida denna statistik kan förbättras, i synnerhet genom
bättre användning av system för informationsutbyte. Senast 2013 ska kommissionen bedöma behov och
möjligheter inom ramen för Horisont 2020 att metodologiskt stödja det fortsatta
kartläggnings- och analysarbetet, förbättra kunskapsbasen och utveckla och
uppmuntra innovativ teknik och innovativa metoder att främja utvecklingen av
grön infrastruktur. Kommissionen ska även bedöma hur tekniska standarder,
särskilt för fysiska byggkomponenter och förfaranden, kan få marknaden för
GI-vänliga produkter att växa. Bättre tillgång till finansiering Kommissionen ska fortsätta att undersöka
möjligheterna att inrätta innovativa finansieringsmekanismer för att främja
grön infrastruktur. Tillsammans med EIB åtar sig kommissionen att åta sig att
inrätta en EU-fond senast 2014 för att ge stöd till aktörer som vill genomföra
GI-projekt. GI-projekt på EU-nivå Senast i slutet av 2015 ska kommissionen
genomföra en undersökning för att bedöma möjligheterna att utveckla ett
TEN-G-initiativ för EU. Undersökningen ska omfatta en analys av kostnader och den
ekonomiska, sociala och miljörelaterade nyttan av ett sådant initiativ. 5. Slutsatser Grön infrastruktur kan bidra avsevärt till
många av EU:s viktigaste politiska mål. Det bästa sättet för EU att främja
utvecklingen av grön infrastruktur är att skapa en gynnsam ram för att
uppmuntra och främja GI-projekt med hjälp av de rättsliga, politiska och
finansiella instrument som redan finns. Medlemsstaterna uppmuntras att utifrån dessa
förutsättningar uppmuntra grön infrastruktur och dra nytta av dess positiva
effekter för en hållbar utveckling. I detta dokument beskrivs argumenten för
varför grön infrastruktur bör främjas och vad den framtida EU-strategin bör
innehålla. Senast i slutet av 2017 ska kommissionen granska vilka framsteg som
har gjorts i utvecklingen av grön infrastruktur och lägga fram en rapport om de
lärdomar som har gjorts, samt rekommendationer för framtida åtgärder. [1] COM(2012) 710 final, förslag till Europaparlamentets och
rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020, Att
leva gott inom planetens gränser. [2] KOM(2011) 571 slutlig, EUT C 37, 10.2.2012. [3] KOM(2010) 2020 slutlig, EUT C 88, 19.3.2011. [4] KOM(2011) 244 slutlig, EUT C 264, 8.9.2011. [5] I sina slutsatser om EU:s strategi för biologisk
mångfald underströk rådet (miljö) i juni 2011 ”betydelsen av grön infrastruktur
även som ett bidrag för att ytterligare införliva överväganden som rör
biologisk mångfald i EU:s andra politikområden” och välkomnade ”kommissionens
åtagande att senast 2012 utarbeta en strategi för grön infrastruktur”. I
december 2012 uppmanade Europaparlamentet kommissionen med kraft ”att anta en
särskild strategi för miljövänlig infrastruktur senast 2012, med skyddet av den
biologiska mångfalden som ett av huvudmålen.” [6] Närmare teknisk information om grön infrastruktur finns
i ett arbetsdokument som kommissionen antog samtidigt som man antog detta
meddelande SWD(2013) 155 final. [7] Green Infrastructure and territorial cohesion.
Europeiska miljömyndigheten (2011). Teknisk rapport nr 18/2011. Se även http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/docs/Green_Infrastructure.pdf
[8] Nellemann, C., Corcoran, E. (red.) 2010. Dead Planet,
Living Planet — Biodiversity and ecosystem restoration for sustainable
development. A rapid response Assessment. UNEP, GRID-Arendal. [9] KOM(2011) 612 slutlig/2. [10] KOM(2011) 614 slutlig. [11] KOM(2011) 17 slutlig, Regionalpolitikens bidrag till
Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt. Kommissionens arbetsdokument,
SEK(2011) 92 slutlig. [12] Connecting smart and sustainable growth through smart
specialisation. Europeiska kommissionen, 2012. [13] Europeiska unionens territoriella agenda 2020. På väg mot
ett inkluderande, smart och hållbart Europa med olika regioner. Informellt
ministermöte för ministrar ansvariga för fysisk planering och lokal och
regional utveckling. 19 maj 2011, Ungern. [14] Meddelande från kommissionen till rådet och
Europaparlamentet om den temainriktade strategin för stadsmiljön. KOM(2005) 718
slutlig. [15] Rapporter, studier och utvärderingar som fått stöd av
Europeiska kommissionen —http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/studies.htm. [16] Se exempel på hur grön infrastruktur har skapat
sysselsättning i tabell 2 i kommissionens arbetsdokument (SWD(2013) 155 final). [17] SWD(2012)101 final/2, s. 13. [18] COM(2013) 216 final, EU:s strategi för anpassning till
klimatförändringarna. [19] ”Land Use, Land Use Change and Forestry” (markanvändning,
förändrad markanvändning och skogsbruk). [20] EGT L 1, 4.1.2003, s. 65. [21] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet,
rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, En
gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer, KOM(2009) 82 slutlig. [22] COM(2012) 710 final. [23] Europeiska miljömyndigheten, rapport om tillståndet för
miljön 2010. http://www.eea.europa.eu/soer [24] Genomförandet av den temainriktade strategin för markskydd
och pågående insatser. Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet,
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. COM(2012) 46
final. [25] KOM(2011) 625 slutlig/2. [26] Strategi för att skydda Europas vattenresurser. Meddelande
från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och
sociala kommittén och Regionkommittén. COM(2012) 673 final. [27] The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB).
Exempel från Wien, New York, Philadelphia, Vittel, http://www.teebweb.org/ [28] EGT L 330, 5.12.98, s. 32. [29] EUT L 372, 27.12.2006, s. 19. [30] Integrerade konstruerade våtmarker är ett exempel på grön
infrastruktur som kan göra det lättare att uppnå EU:s mål när det gäller rening
av avloppsvatten och skydd av badvatten. [31] COM(2013) 133 final. [32] http://www.thebluecarbonproject.com/the-problem-2/ [33] EGT L 206, 22.7.92, s. 7. [34] EGT L 103, 25.4.79, s. 1. [35] http://ec.europa.eu/environment/nature/natura2000/financing/index_en.htm. [36] http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/docs/adaptation_fragmentation_guidelines.pdf. [37] http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/studies.htm#design. [38] Det metodologiska arbetet med att kartlägga och bedöma
ekosystemen och deras tjänster sker inom ramen för åtgärd 5 i strategin för
biologisk mångfald. Sådan information måste emellertid anpassas för
GI-sammanhang (se exempel på http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/index_en.htm).
När det gäller klimatförändringspolitiken antog EU nyligen lagstiftning om
harmonisering av redovisningen av växthusgaser inom LULUCF-sektorn
(markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk) och en färdplan för
att förbättra och utvidga medlemsstaternas redovisningssystem. Detta kommer att
ge tillgång till enhetlig och EU-omfattande statistik över utsläppen av
växthusgaser från (förvaltade) ekosystem: Europaparlamentets och rådets beslut
om bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser till följd av
verksamheter i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och
skogsbruk och om information beträffande åtgärder som rör dessa verksamheter . [39] COM(2012) 60 final. [40] Connecting smart and sustainable growth through smart
specialisation. Europeiska kommissionen, 2012. [41] http://ec.europa.eu/environment/enveco/biodiversity/pdf/BD_Finance_summary-300312.pdf [42] KOM(2011) 676 slutlig, KOM(2011) 665 slutlig. [43] Östersjöstrategin och Donaustrategin. [44] http://ec.europa.eu/regional_policy/cooperate/cooperation/index_en.cfm.