52013DC0225

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Finansiellt stöd för energieffektivitet i byggnader /* COM/2013/0225 final */


RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Finansiellt stöd för energieffektivitet i byggnader

(Text av betydelse för EES)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... Syftet med denna rapport................................................................................................ 4

2........... Byggnader i Europa........................................................................................................ 4

3........... EU:s finansiella stöd för energieffektivitet i byggnader....................................................... 4

4........... Internationella finansinstituts finansiering av energieffektivitet i byggnader........................... 7

5........... Finansiering av energieffektivitet i byggnader genom nationella program............................ 7

6........... Privat finansiering av energieffektivitet i byggnader........................................................... 8

7........... Vad kan göras för att stimulera fler och effektivare investeringar?..................................... 8

8........... Slutsatser...................................................................................................................... 12

1.           Syftet med denna rapport

Byggnader är en viktig del av EU:s energieffektivitetspolitik eftersom hus, kontor, butiker och andra byggnader står för nästan 40 % av den slutliga energiförbrukningen (och 36 % av utsläppen av växthusgaser). Dessutom har sektorn den näst största outnyttjade och kostnadseffektiva potentialen för energibesparingar efter själva energisektorn. Det finns också stora positiva bieffekter med energieffektivare byggnader, bl.a. nya jobb, minskad bränslefattigdom, bättre hälsa och ökad energitrygghet och industriell konkurrenskraft.

Denna rapport har två syften. För det första ska kommissionen, enligt artikel 10.5 i det omarbetade direktivet 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda[1], lägga fram en analys om effektiviteten i utnyttjandet av medel från EU, EIB och andra offentliga finansieringsinstitutioner, och om samordningen av unionens finansiering och nationell finansiering. I denna rapport presenteras de viktigaste resultaten av denna analys.

För det andra ska medlemsstaterna, enligt det nya direktivet om energieffektivitet 2012/27/EU[2], senast i april 2014 fastställa en långsiktig strategi för att få till stånd investeringar i renovering av det nationella byggnadsbeståndet. Enligt direktivet ska också kommissionen bistå medlemsstaterna med att inrätta finansieringsmekanismer i syfte att öka energieffektiviteten. Därför syftar denna rapport också till att beskriva hur det finansiella stödet för energieffektivitet i byggnader kan förbättras.

Denna rapport åtföljs av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar med mer detaljerade uppgifter om det europeiska byggnadsbeståndet och de instrument för finansiellt stöd som finns på EU-nivå och nationell nivå.

2.           Byggnader i Europa

En analys av det europeiska byggnadsbeståndet visar på väsentliga skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om ålder, typ, ägande, renoveringstakt och energiprestanda. Eftersom nationella strategier och regelverk innehåller gemensamma teman måste därför åtgärderna för förbättring av byggnadsbeståndet ta hänsyn till dessa skillnader. En universallösning är inte lämplig.

3.           EU:s finansiella stöd för energieffektivitet i byggnader

Europeiska unionen har under många år genom en rad program för finansiellt stöd främjat förbättringar av byggnaders energiprestanda. Tabellen nedan ger en övergripande bild av de viktigaste instrumenten och tillgänglig finansiering:

Finansieringskälla || Instrument/mekanismer || Tillgänglig finansiering totalt || Finansiering av energieffektivitet

Sammanhållningspolitiska medel || Operativa program inkl. finansiella instrument (t.ex. Jessica) || 10,1 miljarder euro som planeras för hållbar energi (förnybara energikällor & energieffektivitet) || 5,5 miljarder euro som planeras för energieffektivitet, kraftvärmeverk och energihushållning

Finansiering av forskning || Sjunde ramprogrammet (t.ex. Concerto, offentlig-privata partnerskapet E2B, smarta städer) || 2,35 miljarder euro till energiforskning || 290 miljoner euro till energieffektivitet

Finansiering av utvidgningspolitiken || Internationella finansinstitut (SMEFF, MFF, EEFF) || 552,3 miljoner euro (381,5 + 117,8 + 53) || Ungefär en tredjedel av den totala finansieringen av industri- och byggnadsprojekt

Det europeiska energiprogrammet för återhämtning || Europeiska fonden för energieffektivitet (EEEF) || 265 miljoner euro || 70 % av finansieringen ska gå till energieffektivitet

Finansiering av konkurrenskraft och innovation (ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation) || Intelligent energi – Europa (inklusive Elena) Stödprogrammet för informations- och kommunikationsteknik || Omkring 730 miljoner euro för varje program || Omkring 50 % av finansieringen avsattes till energieffektivitet inom alla sektorer

Tabell 1: Finansiering av energieffektivitet inom ramen för den nuvarande fleråriga budgetramen (2007–2013)[3]

Följande avsnitt innehåller ytterligare information om dessa instrument.

3.1.        Sammanhållningspolitiska medel

För nuvarande programperiod (2007–2013) har omkring 10,1 miljarder euro planerats för investeringar i hållbar energi i hela EU, varav ca 5,5 miljarder euro för energieffektivitet. De relativa andelar som anslagits för energieffektivitet skiljer sig mellan medlemsstaterna, beroende på den totala volymen tillgängliga medel, nationella behov och respektive medlemsstats prioriteringar. Fram till slutet av 2011 hade nästan 3,8 miljarder euro anslagits till särskilda projekt för energieffektivitet, inklusive revolverande fonder, vilket motsvarar en genomförandegrad på 68 %.

De senaste årens erfarenheter visar att medlemsstaterna i allt högre utsträckning använder sammanhållningspolitiska medel för energieffektivitet, särskilt i byggnader, och att användningen av finansiella instrument ökar. Det finns dock inga fullständiga uppgifter om effekterna av denna finansiering på energibesparingarna i byggnadssektorn.

3.2.        Finansiering av forskning

Inom ramen för EU:s nuvarande ramprogram för forskning och utveckling (2007–2013) har 290 miljoner euro anslagits till energieffektivitet. Två forskningsprojekt är särskilt inriktade på byggnadssektorn.

· Det offentlig-privata partnerskapet för energieffektiva byggnader fick 1 miljard euro för att främja miljövänlig teknik och utveckling av energieffektiva system och material i nya och renoverade byggnader (inbegripet historiska byggnader), i syfte att radikalt minska energiförbrukning och koldioxidutsläpp.

· Concerto-initiativet syftar till att påvisa att en optimering av byggnadssektorn i ett helt samhälle är effektivare och billigare än optimering av varje byggnad individuellt. Sedan 2005 har initiativet samfinansierat projekt med omkring 180 miljoner euro i 58 samhällen, vilket har lett till en minskning med cirka 310 000 ton koldioxid per år inom byggnadssektorn och en minskning av den totala elförbrukningen med 20 %.

3.3.        Finansiering av utvidgningen genom internationella finansinstitut

Ett antal av EU:s finansieringsprogram genomförs i samarbete med internationella finansinstitut. Dessa mellanliggande finansieringsinstrument[4] inrättades genom Phare och blandar bidrag från EU med medel från internationella finansinstitut. Av EU:s totala anslag på ca 550 miljoner euro har omkring en tredjedel öronmärkts för energieffektivitetsrelaterade projekt inom industri- och byggnadssektorerna.

Programmen för energieffektivitet var till fullo införda 2010, och de har gjort avsevärda framsteg – investeringar på 518 miljoner euro, med stöd från EU på 112 miljoner euro som hävstång. Eftersom de enskilda projekten varierar avsevärt är en omfattande översikt av effekterna av dessa instrument inte tillgänglig.

3.4.        EEEF

Europeiska fonden för energieffektivitet (EEEF) inrättades 2011 med ett belopp på 265 miljoner euro och medel från Europeiska unionen[5], Europeiska investeringsbanken, den italienska Cassa dei Depositi e Presititi och Deutsche Bank. Fonden erbjuder instrument för lån, eget kapital och garantier, samt bidrag till tekniskt bistånd för stöd till projektutveckling. Omkring 70 % av medlen är avsedda för energieffektivitetsprojekt och resten för förnybar energi och rena stadstransporter. Fonden syftar till att bredda användningen av redan beprövad teknik, och att stärka den europeiska marknaden för energitjänstföretag samt användningen av avtal om energiprestanda. För närvarande är ett projekt undertecknat och ytterligare 39 är på gång. Fondens effektivitet kommer att utvärderas 2013.

3.5.        Intelligent energi – Europa II

Programmet Intelligent energi – Europa II syftar till att undanröja icke-tekniska hinder för innovation, användning, genomförande och spridning av lösningar som bidrar till hållbar, säker och prismässigt konkurrenskraftig energi för Europa. Av den totala budgeten på 730 miljoner euro har omkring 50 % anslagits för energieffektivitet.

Vad gäller programmets effektivitet beräknas projekt som valdes ut under 2009–2011 ha lett till sammanlagda investeringar i hållbar energi på mer än 1 500 miljoner euro. Beräknade energibesparingar i fossila bränslen och utsläppsminskningar för alla dessa projekt var minst 350 000 ton oljeekvivalenter per år och 1 200 000 ton koldioxidekvivalenter per år.

Elena (European Local Energy Assistance), som finansieras genom programmet Intelligent energi – Europa II, ger bidrag till lokala och regionala myndigheter för utveckling, strukturering och genomförande av investeringar i energieffektivitet och förnybar energi. Detta instrument genomförs genom internationella finansinstitut och täcker upp till 90 % av kostnaderna för tekniskt stöd. Från starten fram till slutet av 2012 hade instrumentet bidragit med sammanlagt 31 miljoner euro till projektutveckling.

En analys av resultaten från Elena-EIB-instrumentet visar att hävstångseffekten för pågående projekt är 54, dvs. mer än dubbelt så hög som den erforderliga nivån på 20, vilket kan leda till investeringar på över 1,5 miljarder euro. Man beräknar att energibesparingarna från undertecknade och godkända projekt kan uppgå till 919 GWh per år, vilket innebär totalt 588,357 ton mindre koldioxidutsläpp per år.

3.6.        Stödprogrammet för informations- och kommunikationsteknik

Stödprogrammet för informations- och kommunikationsteknik med en budget på 730 miljoner euro syftar till att stimulera smart tillväxt för alla genom att påskynda en bredare användning och bästa utnyttjande av innovativ digital teknik och innehåll bland medborgare, myndigheter och företag.

Mellan 2007 och 2013 anslogs över 74 miljoner euro till åtgärder för energieffektivitet och hållbar utveckling, vilket ledde till 35 pilotprojekt och 5 temanätverk. Projekt för byggnader har visat på sänkt energiförbrukning och minskade koldioxidutsläpp med upp till 20 %.

4.           Internationella finansinstituts finansiering av energieffektivitet i byggnader

Utöver sin roll när det gäller att genomföra EU:s finansieringsprogram (se ovan) har europeiska internationella finansinstitut egna instrument för investeringar i energieffektivitet i byggnader.

Från 2008 till slutet av 2011 integrerade Europeiska investeringsbanken (EIB) energieffektivitet i sin verksamhet, vilket resulterade i en total finansieringsvolym på 4,8 miljarder euro i EU, varav 1,7 miljarder euro inom byggnadssektorn. Beträffande denna finansierings effektivitet uppgick de årliga utsläppsminskningarna till följd av energieffektivitetsprojekten till uppskattningsvis 3 523 000 ton koldioxidekvivalenter (eller 1 005 000 ton koldioxidekvivalenter i proportion till EIB:s finansiering) under 2010 och 679 000 ton koldioxidekvivalenter (eller 379 000 ton i proportion till EIB:s finansiering) under 2011.

Sedan 2002 har Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) tillhandahållit lån och eget kapital på 1,8 miljarder euro till 104 projekt för energieffektivitet i EU. Den totala finansiering som anskaffats på marknaden under denna period uppgår till 14,9 miljarder euro (dvs. en hävstångseffekt på ungefär 1:7). Beträffande effektiviteten beräknas dessa investeringar ha lett till utsläppsminskningar på 5 miljoner ton koldioxid per år. Energibesparingarna uppskattas till 1,8 miljoner ton oljeekvivalenter per år.

Sedan 2002 har Europarådets utvecklingsbank (CEB) godkänt totalt ungefär 2,4 miljarder euro till förmån för projekt som åtminstone delvis handlar om energieffektivitet, och mer än 1,9 miljarder euro bara för energieffektivitet. Inga uppgifter är tillgängliga om hur effektiv denna finansiering har varit.

5.           Finansiering av energieffektivitet i byggnader genom nationella program

Nationella regeringar använder också sina egna budgetar för stöd till energieffektivitet i byggnader. Många av de befintliga åtgärderna har rapporterats till kommissionen genom de nationella energieffektivitetsplanerna[6] och i enlighet med direktivet om byggnaders energiprestanda. Dessa rapporter visar att byggnadsrelaterade åtgärder utgör en mycket hög andel av de rapporterade energibesparingarna (t.ex. 58 % för Italien, 63 % för Irland, 71 % för Slovenien och 77 % för Österrike). Över tre fjärdedelar av de rapporterade åtgärderna är bidrag och ”mjuka” lån, följt av skatteincitament. Instrument som t.ex. avtal om energiprestanda, tilldelade utsläppsenheter enligt Kyotoprotokollet och energileverantörers skyldigheter används också.

Få medlemsstater har emellertid lämnat uppgifter om de nationella stödåtgärdernas effektivitet, vilket gör det svårt att få en god överblick över deras inverkan. Detta beror till stor del på bristen på i förhand uppställda energieffektivitetsmål, övervakningskrav och/eller efterhandsutvärdering. Om förhands- eller efterhandsutvärderingar görs är de dessutom svåra att jämföra på grund av att indikatorer, mätmetoder och instrumentens omfattning är olika.

När det gäller kopplingen till EU-finansiering rapporterade många medlemsstater i sina nationella energieffektivitetsplaner om användningen av sammanhållningspolitiska medel för investeringar i energieffektivitet, och befintliga exempel på god praxis visar att EU-medel kan generera ytterligare nationella offentliga och privata investeringar. Erfarenheterna har emellertid visar att ytterligare kapacitet behövs för att investeringarna ska kunna utformas optimalt.

En analys av 25 finansiella stödprogram för energieffektivitet visade att de mest framgångsrika programmen baseras på förmånliga lån, ofta kompletterade med ett paket med bidrag och/eller tekniskt stöd, men att deras framgång beror på fler faktorer än enbart de finansiella villkoren, inbegripet enkla administrativa förfaranden, information till medborgarna och flexibla finansieringsvillkor.

6.           Privat finansiering av energieffektivitet i byggnader

Den privata sektorn står för merparten av finansieringen av projekt för energieffektivitet i byggnader. Utöver fastighetsägare och boende som investerar i modernisering av sina fastigheter och hem visar också affärsbankerna intresse för denna sektor, även om nivån på den kommersiella finansieringen fortfarande är relativt låg.

På grund av att de privata fastighetsägarnas investeringar är stora till antalet, relativt småskaliga och av mycket varierande storlek finns emellertid ingen heltäckande översikt över de medel som avsätts till att förbättra energieffektiviteten i byggnader. Även om investeringarna i andra byggnader än bostadshus tenderar att vara större saknas även här tillförlitliga uppgifter om hur stora investeringar som görs i energieffektivitet.

7.           Vad kan göras för att stimulera fler och effektivare investeringar?

I följande stycken beskrivs de åtgärder och initiativ som vidtas och kan vidtas för att förbättra den situation som beskrivs ovan. Detta omfattar också de synpunkter som framförts av berörda aktörer i samband med ett offentligt samråd mellan februari och maj 2012[7].

7.1.        Stärka regelverket

Med det nyligen antagna direktivet om energieffektivitet, omarbetningen av direktivet om byggnaders energiprestanda och de relevanta åtgärderna enligt direktiven om ekodesign och energimärkning finns nu ett heltäckande regelverk för energieffektivitet i byggnader.

Många av de som deltagit i det offentliga samrådet anser att ytterligare EU-regler inte är direkt nödvändigt, samtidigt som man betonar att en långsiktig vision och ett åtagande om energieffektivitet behövs, medan vissa argumenterar för bindande mål. Det var snarare ett ambitiöst genomförande och en strikt tillämpning i medlemsstaterna av den befintliga lagstiftningen som av många berörda parter sågs som det viktiga.

Andra förslag var t.ex. att tillåta användningen av mervärdesskatt och andra beskattningsregler för att främja åtgärder och tjänster för energieffektivitet, att förändra bestämmelserna om offentlig upphandling och statligt stöd för att främja energieffektivitet, och att anta ett enhetligt EU-omfattande system för beräkning och certifiering av energieffektivitet i byggnader.

Kommissionen kommer att noga övervaka medlemsstaternas genomförande och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det relevanta EU-regelverket efterlevs till fullo. Kommissionen kommer också att fortsätta att underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna genom samordnade åtgärder för genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda och direktivet om energieffektivitet.

Kommissionen utreder huruvida de regler för statligt stöd som gäller för energieffektivitet måste anpassas mot bakgrund av bestämmelserna i direktivet om energieffektivitet, för att en tydlig ram för godkännande av finansiellt stöd till energieffektivitetsåtgärder ska kunna bibehållas.

När det gäller offentlig upphandling ålägger direktivet om energieffektivitet redan medlemsstaterna att se till att statliga myndigheter endast köper (under vissa förutsättningar) produkter, tjänster och byggnader med hög energieffektivitetsprestanda, i enlighet med vad som är tillämpligt för kontrakt som överstiger de tröskelvärden som fastställs i artikel 7 i direktiv 2004/18/EG[8]. Offentliga organ på regional och lokal nivå ska dessutom uppmuntras att göra detsamma.

Kommissionen håller på att utveckla ett gemensamt EU-omfattande certifieringssystem för energiprestanda i andra byggnader än bostadshus, i syfte att fastställa en gemensam EU-metod för hur energiprestanda i andra byggnader än bostadshus ska uttryckas. Detta kommer att bygga på en reviderad uppsättning CEN-standarder förknippade med direktivet om byggnaders energiprestanda, vilket innebär ett unikt tillfälle att harmonisera certifieringen av energiprestanda för byggnader i hela Europa på frivillig basis.

7.2.        Förbättra tillgången till finansiering

Trots många positiva erfarenheter finns det fortfarande stort utrymme för att öka användningen av och effektiviteten hos EU:s finansiella stöd. Detta bekräftades av synpunkterna i det offentliga samrådet, som till övervägande del var positiva till de instrument som finns på EU-nivå, men som kritiserade de komplicerade och byråkratiska ansökningsförfarandena, och pekade på bristande medvetenhet om finansieringsmöjligheterna, särskilt på lokal nivå.

Förbättringsförslagen innebar bl.a. större flexibilitet i användningen av sammanhållningsmedel (t.ex. genom att blanda lån och bidrag), större kombinationsmöjligheter för mindre projekt och mer vägledning för (i synnerhet lokala) beslutsfattare om hur medel från Eruf kan utnyttjas bättre.

Berörda parter förespråkade också användningen av offentliga medel för att tillhandahålla tekniskt stöd, garantera lån på attraktiva villkor och stimulera marknaden för energitjänstföretag/avtal om energiprestanda, till exempel genom att erbjuda en finansieringskälla för åtgärder i offentliga byggnader.

Dessutom nämndes behovet av att förse investerare med mer objektiv, tillförlitlig och standardiserad information om lånens egenskaper (t.ex. återbetalningstider, avkastning på investeringar, andel fallissemang) som en avgörande faktor för att öka den privata sektorns intresse på detta område.

I sitt förslag till nästa fleråriga budgetram har kommissionen föreslagit att öka den sammanhållningspolitiska finansieringen av åtgärder för en ekonomi med låga koldioxidutsläpp (huvudsakligen genom öronmärkning av 20 % av Eruf-medlen för energieffektivitet och förnybar energi i mer utvecklade regioner och övergångsregioner och 6 % i mindre utvecklade regioner), öka användningen av finansiella instrument och ta bort gränsen på 4 % för stöd till investeringar i förnybar energi i bostäder.

Kommissionen kommer under det första halvåret 2013 dessutom att utarbeta tekniska riktlinjer för användningen av innovativa finansiella instrument i syfte att underlätta bredare användning och bättre samordning och genomförande av sådana instrument.

Medlemsstaterna måste nu se till att de operativa program som tas fram enligt den nya fleråriga budgetramen är utformade för att på bästa sätt utnyttja sammanhållningspolitikens finansiering för investeringar i energieffektivitet, i kombination med nationell finansiering (och eventuellt finansiering från internationella finansinstitut).

För att bistå medlemsstaterna kommer kommissionen under 2013 att utarbeta riktlinjer för urval och utvärdering av energieffektivitetsprojekt i samband med den sammanhållningspolitiska finansieringen, också i syfte att införa ett mer standardiserat tillvägagångssätt.

Direktivet om energieffektivitet ger medlemsstaterna möjlighet att införa en stegformig ändring av nivåerna på investeringarna i energieffektiva byggnader, eftersom det kräver av medlemsstaterna att senast i april 2014 fastställa en långsiktig strategi för att få till stånd investeringar i renovering av det nationella beståndet av bostadshus och kommersiella byggnader, både offentliga och privata, och att underlätta inrättandet av finansieringsmekanismer för åtgärder för att förbättra energieffektiviteten i syfte att maximera fördelarna med flerdubbla finansieringsflöden.

Dessutom har kommissionen för avsikt att fortsätta sitt bistånd för stöd till projektutveckling genom en fortsättning av Elena-instrumentet inom ramen för Horisont 2020. Nästa omgång av detta stöd kommer att vara öppen för flera olika typer av stödmottagare, både från den offentliga och privata sektorn, i syfte att stödja utvecklingen och lanseringen av innovativa system för finansiering av hållbar energi. Samtidigt kommer kommissionen att inrätta en ram för övervakning och utvärdering i syfte att underlätta en standardisering av investeringar i energieffektivitet, och därmed möjliggöra benchmarking av investeringsprojekt som erhållit stöd.

Kommissionen har för avsikt att uppmuntra industrin att investera i ny forskning och innovation för lösningar som passar behoven inom offentlig tjänst genom att stödja förkommersiell och första efterföljande upphandling av innovation inom ramen för Horisont 2020.

7.3.        Korrigera marknadsmisslyckanden

Det finns många marknadsmisslyckanden som hindrar förbättringar av byggnaders energiprestanda, allt från tekniska och finansiella hinder till informations- och beteendemässiga svårigheter. En stor majoritet av deltagarna i det offentliga samrådet ansåg att de finansiella hindren är de mest brådskande att ta itu med, särskilt när det gäller höga initiala investeringskostnader och begränsad tillgång till kredit, alltför långa återbetalningstider och kreditrisker, och delade incitament mellan ägare och hyresgäster och problem i flerfamiljshus.

Trots detta betonade flera deltagare att den relativa betydelsen av de olika hindren skiljer sig mellan medlemsstater och sektorer (t.ex. bostadssektorn, den kommersiella sektorn och den offentliga).

Bristen på tillräcklig och tillförlitlig information om energibesparingar, effektivitetsåtgärder och finansiella stödinstrument (för fastighetsägare, yrkesverksamma inom byggbranschen och den finansiella sektorn) sågs av många deltagare som det mest angelägna andra hindret att ta itu med, liksom behovet av utbildning och standardiserad övervakning av energibesparingar.

När det gäller marknadshinder kräver direktivet om energieffektivitet att medlemsstaterna utvärderar och vidtar lämpliga åtgärder för att avlägsna rättsliga och andra hinder för energieffektivitet, i synnerhet avseende de delade incitamenten mellan ägare och hyresgäst, eller bland ägare, och användningen av avtal om energiprestanda och annan tredjepartsfinansiering genom långfristiga avtal.

Även om skräddarsydd rådgivning om finansiella stödinstrument och tekniska lösningar för energieffektivitet i byggnader (särskilt till egnahemsägare och små och medelstora företag) helst bör anordnas på nationell, regional och/eller lokal nivå kommer kommissionen att undersöka huruvida den information som tillhandahålls på EU-nivå skulle kunna förbättras (huvudsakligen genom webbportalen BUILD UP – www.buildup.eu).

Kommissionen kommer under 2013 att inleda en studie för att skaffa en bred överblick över det finansiella stödet till energieffektivitet i medlemsstaterna, som bland annat ska omfatta den bristande informationen om de finansiella åtgärdernas effekter för byggnaders energiprestanda.

Kommissionen har för nästa fleråriga budgetram föreslagit att fortsätta sitt stöd för att undanröja icke-tekniska hinder genom programmet Horisont 2020, enligt vilket 6,1 miljarder euro skulle avsättas för forskning och innovation inom ramen för ”Säker, ren och effektiv energi” under 2014–2020. En betydande del av denna budget skulle inriktas på icke-tekniska aspekter och avlägsnande av befintliga rättsliga, finansiella, marknadsmässiga och beteendemässiga hinder inom ramen för prioriteringen ”Marknadslansering av innovation på energiområdet”, vilket skulle innebära en fortsättning på de goda erfarenheterna av programmet Intelligent energi – Europa.

7.4.        Stärka marknaden för energitjänster

Fortsatt utveckling av marknaden för energitjänster ses ofta som ett av de mest effektiva sätten att stimulera åtgärder för energieffektivitet, särskilt när det gäller offentliga byggnader och industrin. Affärsmodellen på denna marknad bygger på tillhandahållande av energitjänster (dvs. en rationell energianvändning snarare än energidistribution), ofta genom så kallade avtal om energiprestanda. Enligt ett sådant avtal levererar tjänsteleverantören (dvs. ett energitjänstföretag) förbättringar av energieffektiviteten genom att finansiera de initiala investeringskostnaderna och refinansiera detta genom de besparingar som åstadkommits. Avtal om energiprestanda kan alltså ses som ett finansiellt instrument för att förbättra energieffektiviteten utan att kunden behöver bära några kostnader för förskottskapital.

Flera berörda parter noterade ett behov av ökat stöd för marknaden för energitjänstföretag/avtal om energiprestanda, t.ex. genom utökade lånegarantisystem, en mer robust ram för certifiering och genom att förbättra förtroendet för avtal om energiprestanda som begrepp.

Inom den offentliga sektorn har potentialen för finansiering utanför balansräkningen identifierats som en drivkraft för investeringar i offentliga byggnader, särskilt mot bakgrund av kravet på renovering av 3 % av statens byggnader per år.

För att underlätta den fortsatta utvecklingen av marknaden för energitjänstföretag/avtal om energiprestanda kommer kommissionen att successivt genomföra sin kampanj för att främja och bygga upp kapacitet för avtal om energiprestanda och energitjänstföretag i hela Europa. Kampanjen genomförs huvudsakligen genom seminarier om kapacitetsuppbyggnad som anordnas av tre partner, bl.a. EIB:s europeiska expertcentrum för offentlig-privata partnerskap (EPEC) med inriktning på statsförvaltningar, initiativet ManagEnergy riktat till regionala aktörer, och borgmästaravtalet som riktar sig till lokala aktörer.

8.           Slutsatser

Bilden som framkommer vid undersökningen av Europas fastighetsbestånd, de befintliga finansiella stödåtgärderna för energieffektivitet i byggnader och de olika marknadshindren visar följande:

· Situationen skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna när det gäller byggnadsbestånd, finansiella stödåtgärder och relevanta marknadshinder.

· Även om investeringarna i byggnaders energieffektivitet ökar och det finns många exempel på bästa praxis i fråga om instrument för kostnadseffektiva energibesparingar finns endast begränsad information om de olika finansiella stödåtgärdernas effektivitet, både på EU-nivå och på nationell nivå.

· Det finns fortfarande betydande hinder för ytterligare investeringar i energieffektivitet i byggnader, inbegripet brist på kunskap och expertis om finansiering av energieffektivitet bland alla aktörer. Även höga initialkostnader, relativt långa återbetalningstider och (uppfattad) kreditrisk är förknippat med investeringar i energieffektivitet. De slutliga stödmottagarna har dessutom konkurrerande prioriteringar.

Om EU ska kunna uppfylla sitt energieffektivitetsmål för 2020 och sina ambitioner för ytterligare besparingar till 2050 är det absolut nödvändigt att förbättra det finansiella stödet för energieffektivitet i byggnader. För att detta ska kunna ske är det nödvändigt att se till att regelverket genomförs korrekt, mer finansiering görs tillgänglig och att de största hindren undanröjs.

Som nämnts ovan är kommissionen engagerad i en rad initiativ och verksamheter för att stödja dessa mål. Med tanke på karaktären hos byggnadsbeståndet och sektorn, och medlemsstaternas ansvar för genomförandet av relevant lagstiftning och undanröjandet av nationella marknadshinder, är det de som har kontrollen över att se till att mer kostnadseffektiva investeringar görs.

Betydelsen av en skräddarsydd strategi för finansiering av energieffektivitet innebär dessutom att nära samarbete mellan offentliga myndigheter, finansiärer och byggnadssektorn är av avgörande betydelse.

Sist men inte minst måste fastighetsägare övertygas om fördelarna med att göra sina byggnader mer energieffektiva, inte bara i form av lägre energikostnader utan också när det gäller ökad bekvämlighet och högre fastighetsvärde. Detta kan mycket väl vara ett av de största hindren för att göra Europas byggnader mer energieffektiva. De makroekonomiska skälen bakom detta är emellertid starka, och målinriktade incitament och insatser för ökad medvetenhet för att ändra attityderna kommer att behövas. De färdplaner för renovering av byggnader som medlemsstaterna ska fastställa enligt det nya direktivet om energieffektivitet är ett centralt verktyg i detta sammanhang och bör särskilt omfatta dessa aspekter.

Kommissionen kommer även framöver att samarbeta med medlemsstaterna och berörda parter om hur hinder för investeringar i byggnaders energieffektivitet kan övervinnas och hur finansiellt stöd för energieffektivitet i byggnader kan förbättras ytterligare.

[1]               EUT L 153, 18.6.2010, s. 13.

[2]               EUT L 315, 14.11.2012, s. 1.

[3]               Observera att det vanligtvis inte har varit möjligt att identifiera den specifika del av denna finansiering som har avsatts för byggnadsrelaterade åtgärder.

[4]               Instrumentet för finansiering av effektivare energiutnyttjande (EEFF), instrumentet för kommunal finansiering (MFF) och finansieringsinstrumentet för små och medelstora företag (SMEFF).

[5]               I EU:s budget tilldelades fonden 125 miljoner euro + 20 miljoner euro till tekniskt stöd och 1,3 miljoner euro till informationsinsatser.

[6]               De nationella energieffektivitetsplanerna uppfyller en rapporteringsskyldighet enligt direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster. På följande adress finns alla nationella energieffektivitetsplaner (med översättningar till engelska): http://ec.europa.eu/energy/efficiency/end-use_en.htm.

[7]               Frågorna, svaren och översikt över resultaten i samband med samrådet finns på: http://ec.europa.eu/energy/efficiency/consultations/20120518_eeb_financial_support_en.htm.

[8]               EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.