MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020

Inledning

I Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt[1] för alla anges som mål att minst 20 miljoner människor ska hjälpas ut ur fattigdom och social utestängning, och att sysselsättningen bland personer mellan 20 och 64 år ska ökas till 75 %. Flaggskeppsinitiativen inom ramen för Europa 2020-strategin, bl.a. den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning och En agenda för ny kompetens och nya arbetstillfällen, stöder insatser för att uppnå dessa mål. Den europeiska planeringsterminen ger en ram för att styra och övervaka medlemsstaternas ekonomiska och sociala reformer. Den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration har bidragit till att styra medlemsstaternas strukturreformer på dessa områden. Att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och att bekämpa social utslagning och diskriminering är grundläggande mål för Europeiska unionen som anges i fördraget[2]. I EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs att EU:s institutioner, och medlemsstaterna, när de genomför EU:s lagstiftning, bör respektera personliga, medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

I sitt tal om tillståndet i unionen 2012 poängterade Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso följande: ”Det är faktiskt just de europeiska länder som har de mest effektiva systemen för socialt skydd och de mest utvecklade förbindelserna mellan arbetsmarknadens parter som sällar sig till de mest framgångsrika och konkurrenskraftiga ekonomierna i världen.”

Utmaningarna på grund av krisen har dock medfört ökade risker för fattigdom, social utestängning och utestängning från arbetsmarknaden i många länder.[3] Skillnaderna inom och mellan medlemsstaterna ökar också. Detta innebär inte bara ett hot mot utsikterna att nå Europa 2020-målen och mot EU:s konkurrenskraft i en globaliserad värld, utan riskerar att leda till omfattande negativa sociala och ekonomiska konsekvenser eftersom inte bara enskilda personer utan hela samhället får betala de sociala och ekonomiska kostnaderna för arbetslöshet, fattigdom och social utestängning.[4]

Välfärdssystemen har bidragit till att förbättra de sociala resultaten, men drabbas nu av följderna av de demografiska förändringarna och av den finansiella och ekonomiska krisen. Det åtföljande trycket på de offentliga budgetarna och risken för strukturella brister på arbetsmarknaden i framtiden medför ett ökat behov av att modernisera socialpolitiken, för att göra den så verkningsfull och effektiv som möjligt, och det sätt på vilket den finansieras. Det är viktigt att se till att de nuvarande resurserna används på bästa sätt och att eventuella bestående negativa effekter av krisen kan undvikas, både i länder med betydande budgetbegränsningar och i de medlemsstater som har mer budgetutrymme. Framtida ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft förutsätter investeringar i humankapital, vilket lägger grunden för produktivitet och innovation[5].

Välfärdssystemen fyller följande tre funktioner: sociala investeringar, socialt skydd och stabilisering av ekonomin. Sociala investeringar går bland annat ut på att stärka medborgarnas nuvarande och framtida kapacitet. Förutom omedelbara verkningar har socialpolitiken således även varaktiga effekter eftersom den ger ekonomisk och social avkastning över tid, särskilt när det gäller utsikter till sysselsättning eller arbetsinkomster. Sociala investeringar bidrar bland annat till att förbereda människor för risker i livet, i stället för att bara mildra konsekvenserna. En modernisering av socialpolitiken förutsätter att man systematiskt börjar rikta in sig på resultat vid beslut om finansiering och anlägga ett systematiskt synsätt när det gäller socialpolitikens roll i olika livsskeden, från utbildning till arbete/arbetslöshet och vidare till sjukdom och ålderdom.

Socialpolitiken har ofta två eller alla tre av de uppgifter som nämns ovan, och de kan vara ömsesidigt förstärkande. Den skyddsfunktion som den har under sämre perioder möjliggör att tidigare investeringar i humankapital kan bevaras. Det skulle därför vara missvisande att anslå enskilda delar av en budget till en särskild funktion. Investeringsdimensionen hos en särskild socialpolitisk utgiftspost beror i stor utsträckning på dess utformning (villkorlighet, varaktighet etc.), på den särskilda situationen i medlemsstaterna (komplementaritet med andra strategier) och tidsmässiga omständigheter (konjunkturcykel, tillväxtkurva). Så har t.ex. barnomsorgen en skyddsfunktion, men den har också en betydande investeringsdimension om den är väl utformad, nämligen genom att främja ökad kompetens och integration för den enskilda individen. Sverige har en av de högsta sysselsättningsgraderna för kvinnor i Europa, tack vare en familjevänlig sysselsättningspolitik, generös föräldraledighet och investeringar i allmän barnomsorg.

Väl utformade välfärdssystem, med ett kraftigt inslag av sociala investeringar i kombination med de två andra funktionerna, dvs. skydd och stabilisering, gör socialpolitiken ändamålsenligare och effektivare, samtidigt som ett fortsatt stöd för ett rättvisare och mer inkluderande samhälle garanteras. En modernisering av socialpolitiken inbegriper särskilt att aktiveringsåtgärder ges en mer framträdande roll. På så sätt ges människor möjlighet att efter egen förmåga aktivt delta i samhället och ekonomin. Stödsystem bör innehålla en exitstrategi och således i princip vara tillfälliga. Här ingår också att stödet ges på villkor att ett lämpligt och specifikt mål (t.ex. deltagande i utbildning) uppnås. Stöd bör bättre riktas in på personer som behöver det och ges i rätt tid. Individualiserade och integrerade tjänster och förmåner (t.ex. genom en enda kontaktpunkt (one-stop shop)) kan göra socialpolitiken mer verkningsfull. Förenklade förfaranden kan göra det lättare för behövande människor att få tillgång till förmåner och tjänster, och överlappande ordningar och kostnader kan undvikas.

Detta meddelande åtföljs av en rekommendation från kommissionen, Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid, och en rad arbetsdokument från kommissionens avdelningar. Tillsammans utgör de ”paketet om sociala investeringar”. De ger en ram för att vid behov rikta in medlemsstaternas politik på sociala investeringar under hela livet, så att man kan sörja för tillräckliga och hållbara budgetar för socialpolitiken och arbetsmarknadspolitiken samt för den offentliga och den privata sektorn. Detta lyftes också fram av Europaparlamentet i dess resolution om den sociala investeringspakten[6]. Detta är i linje med den årliga tillväxtöversiktens uppmaning till medlemsstaterna att investera i inkluderande tillväxt med ökad sysselsättning och fortsätta moderniseringen av de sociala trygghetssystemen, samt säkerställa deras ändamålsenlighet, tillräcklighet och hållbarhet. Paketet innehåller vägledning till hur man ska nå Europa 2020-målen genom att upprätta en förbindelse mellan socialpolitiken, de reformer som rekommenderas i den europeiska planeringsterminen för ett uppnående av Europa 2020-målen och de EU-fonder som berörs. Det finns också behov av en förbättrad mätning av fattigdom och aktuellare, EU-omfattande social statistik som visar på tendenser och resultat.[7]

Paketet kompletterar till fullo sysselsättningspaketet[8], som anger hur man kan gå vidare med en återhämtning med ökad sysselsättning, vitboken om pensioner[9] med en strategi för tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensioner, och ungdomssysselsättningspaketet[10], som specifikt tar upp situationen för ungdomar. Det bygger även på det regelverk som föreslås för genomförandet av sammanhållningspolitiken under nästa budgetperiod 2014–2020 och särskilt omfattningen av Europeiska socialfonden (ESF) och förslaget om att öronmärka minst 20 % av ESF:s medel i varje medlemsstat för främjande av social inkludering och bekämpning av fattigdom.

1. Utmaningarna

Demografiska förändringar

År 2013 kommer andelen av befolkningen i arbetsför ålder i Europa att minska för första gången, medan andelen äldre kommer att växa snabbt. För närvarande försörjs varje person över 65 år av fyra personer, men detta antal sjunker till två före år 2040.

Det finns skillnader mellan olika länder, regioner och sektorer. Sammantaget har EU haft en blygsam befolkningstillväxt under de senaste åren, men i ett antal medlemsstater, som alla ligger i den östra delen av EU, har befolkningen minskat stadigt under det decennium som gått. Vissa mindre gynnade regioner där en befolkningstillväxt sker hos marginaliserade grupper står inför särskilda utmaningar.

Åldrande, ökande försörjningskvoter och en minskande produktiv befolkning hotar de offentliga socialpolitiska budgetarnas genomförbarhet och hållbarhet.[11] Den ekonomiska krisen har lett till ökad arbetslöshet, minskade skatteinkomster och ett ökat antal socialförmånstagare, vilket ytterligare hotar hållbarheten hos våra system för socialt skydd.

De demografiska problemen påverkar alla medlemsstater, men det finns stora skillnader i EU i fråga om antalet friska levnadsår och förväntad livslängd. Det beror på flera faktorer som är avgörande för hälsan, bl.a. variationer i levnads- och arbetsvillkor samt livsstil. Skillnader i tillgången till hälso- och sjukvård och i dess kvalitet bidrar också till detta.

Utrymme för effektivitetsvinster i socialpolitiken

De problem som de demografiska förändringarna ger upphov till har förvärrats av krisen och leder till ett tryck på medlemsstaternas budgetar vid en tidpunkt när ansträngningarna att uppnå Europa 2020-målen måste intensifieras.

Eftersom de offentliga utgifterna på det socialpolitiska området, som i det stora hela omfattar pensioner och hälso- och sjukvård, i genomsnitt motsvarar omkring 29,5 % av BNP i EU, granskas de noga i samband med konsolideringsansträngningarna. Många reformer måste riktas in på effektivitetsvinster. Reformerna måste utformas väl för att negativa verkningar ska kunna undvikas när det gäller fattigdomsnivåer, produktivitet och ekonomisk tillväxt, folkhälsa och social sammanhållning.

För att se till att socialpolitiken är hållbar och ändamålsenlig måste medlemsstaterna finna sätt att göra den effektivare och verkningsfullare, samtidigt som de reagerar på viktiga demografiska och samhälleliga förändringar.[12] I vissa fall leder mångfalden av förmåner, organ och villkor för att komma i åtnjutande av dem till extra administrativa kostnader och till att de som behöver förmånerna mest inte utnyttjar dem i särskilt hög grad. Även otillräcklig övervakning leder till onödiga utgifter. Vissa kontantförmåner och sociala tjänster är också bristfälligt målinriktade och når inte de människor som behöver stöd.[13]

Trots att medlemsstater kan ha lika stora utgifter för socialpolitiken uppnår de varierande resultat i fråga om fattigdom, sysselsättning och resultat på hälsoområdet. Detta visar att det finns utrymme för förbättringar när det gäller hur medlen används.[14]

I den årliga tillväxtöversikt där den europeiska planeringsterminen 2013 lanseras anges att den pågående processen för att omstrukturera våra ekonomier medför störningar, politiska utmaningar och sociala problem, men att den är nödvändig för att lägga grunden till en framtida tillväxt och konkurrenskraft som är smart och hållbar och kommer alla till del. I den årliga tillväxtöversikten understryks också behovet av reformer av hälso- och sjukvårdssystemen, med det dubbla syftet att säkerställa tillgången till hälso- och sjukvård av hög kvalitet och att använda de offentliga resurserna på ett effektivare sätt. Behovet av att snabba på reformprocessen behandlades redan i 2012 års landspecifika rekommendationer, som bland annat innehöll en förlängning av det yrkesverksamma livet, incitament till att arbeta, bättre (sysselsättnings)möjligheter för kvinnor och unga, effektivare sociala transfereringar och stödsystem och säker tillgång till tjänster av god kvalitet.

Offentliga åtgärder kompletteras med resurser från den privata och den tredje sektorn

Resurserna för socialpolitiken kommer inte bara från den offentliga sektorn. En icke försumbar del härrör från enskilda personer och familjer. Vidare tillhandahåller icke-vinstdrivande organisationer sociala tjänster i en betydande omfattning. Det kan röra sig om allt från härbärgen för hemlösa och stöd till äldre och personer med funktionsnedsättning till rådgivning om sociala förmåner i allmänhet. Sociala företag[15] kan komplettera den offentliga sektorns insatser och gå i bräschen för utvecklingen av nya marknader, men de behöver mer stöd än de får i dagsläget[16]. De vinstdrivande delarna av den privata sektorn måste ytterligare uppmuntras till att använda sig av den potential som de sociala investeringarna erbjuder, t.ex. i form av en hälsosam och säker social miljö och arbetsmiljö. Detta begränsar sig inte bara till företagens sociala ansvar utan inbegriper t.ex. utbildning på arbetsplatsen, företagsintern barnomsorg, hälsofrämjande, tillgängliga och familjevänliga arbetsplatser.

På det sociala området utnyttjar medlemsstaterna fortfarande inte i tillräcklig utsträckning mer innovativa strategier för finansiering, t.ex. med deltagande av den privata sektorn och alternativa finansieringslösningar med hjälp av instrument som mikrofinansiering, politiskt baserade garantier och obligationer för sociala investeringar (Social Investment Bonds)[17]. Målet bör vara budgetbesparingar.

Behov av att investera i människor under hela livet och se till att de har en tillräcklig försörjning

Om Europa 2020-målen ska bli verklighet måste avhjälpande åtgärder vidtas på bred front för att möta utmaningar i olika skeden av människors liv.

Barn som växer upp i fattigdom blir ofta kvar i fattigdomen hela livet. Exempelvis drabbas ofta människor som i barndomen haft sämre förutsättningar i fråga om utbildning[18] och hälsa av tilltagande problem på dessa områden under resten av livet. Det är därför viktigt att ta itu med bestämningsfaktorer för hälsan under människans hela livscykel. Dåliga skolresultat leder direkt till sämre framtida anställningsmöjligheter och löner. Till exempel löper romska barn särskild risk att drabbas av social och ekonomisk marginalisering och diskriminering. Bara hälften av dessa barn har tillgång till förskoleverksamhet och barnomsorg – hälften av genomsnittet i EU – och i flera medlemsstater får färre än 10 % av dem en gymnasieutbildning, vilket leder till en låg sysselsättningsgrad. I Tjeckien har bara två av tio romer som bor i marginaliserade områden något slag av formell utbildning eller gymnasiebetyg att bygga sin yrkesbana på.[19]

Behovet av investeringar i humankapital börjar i tidig ålder och fortsätter under hela livet. Ungdomsarbetslösheten ligger nu på 23,4 % och siffran ökar hela tiden. Samtidigt har det inte gjorts några framsteg när det gäller att minska andelen elever som har enbart grundskoleutbildning eller avbryter en högre utbildning. En oroande hög andel ungdomar varken arbetar eller studerar, vilket motsvarar 12,9 % av alla ungdomar mellan 15 och 24 år eller 7,5 miljoner personer under 2011. I vissa medlemsstater löper följaktligen unga människor större risk än äldre att drabbas av fattigdom. Sådana risker och bristen på sysselsättning är också ett allvarligt problem i många landsbygdsområden i EU, där ungdomar har svårare att komma ut på arbetsmarknaden eller hitta sysselsättning jämfört med jämnåriga i stadsområden och storstäder.[20]

Arbetstagare i den aktivaste åldersgruppen och äldre arbetstagare påverkas av den snabba ökningen av långtidsarbetslösheten. Den utsätter dem för risk att drabbas av fattigdom och innebär en fara för deras anställbarhet, stabiliteten i deras familjer och deras mentala och fysiska hälsa.

Utöver de unga drabbas även (äldre) kvinnor, arbetslösa, personer med funktionsnedsättning och i Europa bosatta migranter av svårigheter. Bland dessa personer är arbetslösheten mycket hög (19,6 % år 2011, jämfört med 9,7 % i genomsnitt). Sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning är cirka 25 % lägre än för personer som saknar funktionsnedsättning. Hos utlandsfödda mellan 25 och 54 år är risken för fattigdom och social utestängning i genomsnitt i hela EU över 10 procentenheter högre än hos andra[21]. Skillnaden i risk för fattigdom efter sociala transfereringar mellan migranter och EU-medborgare är också betydande, nämligen 8 procentenheter[22]. Vidare löper barn med invandrarbakgrund större risk att sluta skolan i förtid.

Dessutom är arbetsmarknaderna ännu inte inkluderande. I vissa länder sker det inte någon större ökning i den takt som kvinnor och personer med migrantbakgrund kommer in på arbetsmarknaden, och det genomsnittliga antalet arbetade timmar är fortfarande lågt. Segmenteringen och polariseringen av arbetsmarknaden ger upphov till betydande skillnader i ett antal länder, och skatte- och bidragssystem kan skapa negativa incitament till att arbeta, särskilt för låginkomsttagare eller för den andra försörjaren. Förtidspensionering som praxis och klyftor mellan verklig och lagstadgad pensionsålder leder till lägre ekonomisk aktivitet.

För många människor räcker deras nuvarande arbete inte till för att deras familjer ska kunna ta sig ut ur fattigdomen. De ”arbetande fattiga” utgör en tredjedel av de vuxna i arbetsför ålder som riskerar att drabbas av fattigdom.[23]

Trots insatser för att modernisera välfärdssystemen är framstegen ojämna i EU, och i flera medlemsstater misslyckas socialpolitiken alltför ofta att hindra delar av befolkningen från att drabbas av fattigdom och social utestängning och/eller att bli långtidsarbetslösa. Utan socialt skydd skulle fattigdomsnivåerna kunna vara dubbelt så höga som nu, men för allt fler människor räcker de sociala förmånerna inte till eller så omfattas de inte alls av förmånerna. Fler och fler hushåll har finansiella svårigheter,[24]

Ojämlikheten i fråga om disponibel inkomst har ökat i vissa länder. Samtidigt har den absoluta levnadsstandarden minskat på ett oproportionerligt sätt för många som redan befinner sig i en utsatt situation. Detta rimmar illa med medborgarnas rätt till ett värdigt liv.[25] Exempelvis kan antalet hemlösa personer i EU enligt en uppskattning från 2009[26] vara så många som 410 000 under en given natt. Denna siffra håller på att öka i de flesta medlemsstater och många fler människor löper en överhängande risk för avhysning.[27]

Uppmärksamma jämställdhetsdimensionen

Fortsatt bristande jämställdhet leder till särskilda problem som måste lösas på ett enhetligt sätt.[28] I EU lever över 12 miljoner fler kvinnor än män i fattigdom. Förutom att kvinnor har lägre löner har de också lägre sysselsättningsgrad och arbetar färre timmar, delvis till följd av obetalt hushållsarbete samt omsorgsansvar för barn och anhöriga.

· Kvinnors förvärvsfrekvens är fortfarande 16,4 % lägre än mäns, vilket återspeglar en fortsatt uppdelning av hushållsansvaret efter kön (år 2011 var förvärvsfrekvensen 64,9 % för kvinnor mot 77,6 % för män i åldersgruppen 15–64 år).

· En större andel kvinnor arbetar deltid, vilket leder till att antalet arbetstimmar för kvinnor i genomsnitt är 17,0 % lägre (33,7 timmar för kvinnor jämfört med 40,6 timmar för män år 2011).

· Löneskillnaden mellan könen är 16,2 % (genomsnittlig timlön 2010), vilket dels beror på kvinnor får lägre lön för likvärdigt arbete, dels på att kvinnors arbete är koncentrerat till arbetstillfällen med lägre lön.

Mot bakgrund av detta beräknas den sammanlagda inkomstklyftan mellan män och kvinnor i genomsnitt uppgå till ca 40 %.[29] Eftersom bristen på jämställdhet påverkar en enskild person under hela livet och de negativa verkningarna kumuleras med tiden, blir följden lägre BNP, lägre sociala avgifter och större fattigdom bland äldre kvinnor. I åldersgruppen över 65 år riskerar 18 % av kvinnorna att drabbas av fattigdom, jämfört med 13 % av männen. För människor från en mindre gynnad bakgrund eller som hör till en etnisk minoritet blir bristerna i jämställdhet ännu större.

2. Vad behövs? Fokus på enkla, riktade och villkorade sociala investeringar

Trots att det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna står de alla inför strukturella, sociala och demografiska utmaningar. De medlemsstater som gått in för en tillväxtmodell där socialpolitiken inbegriper sociala investeringar, och som gjorde detta på ett tidigt stadium, konsekvent och redan före krisen, har haft en mer inkluderande tillväxt än andra länder.[30] En modernisering av socialpolitiken är en fråga av gemensamt intresse på EU-nivå, eftersom en ineffektiv socialpolitik i ett land kan inverka på andra länder, särskilt inom euroområdet. Otillräckliga investeringar i socialpolitik som stärker utvecklingen av mänskligt kapital, t.ex. i förskoleverksamhet och barnomsorg, tar sig tydliga uttryck i lägre utbildningsnivå och generellt sett lägre kompetensutveckling i vissa medlemsstater.[31] Detta kan bidra till att förklara skillnaderna i ekonomisk konkurrenskraft mellan medlemsstaterna och de nuvarande obalanserna inom EMU, eftersom lägre utbildning och kompetens ger upphov till en lågkvalitativ arbetskraft med sämre produktivitet. I medlemsstater med svag ekonomisk konkurrenskraft kan detta också leda till en tendens för högkvalificerad arbetskraft att lämna hemlandet för att söka arbete på annat håll, vilket ytterligare minskar produktionspotentialen.

Inför de strukturella utmaningarna på lång sikt måste medlemsstaterna anpassa sig för att se till att deras sociala system är tillräckliga och hållbara och bidrar till att stabilisera ekonomin. När människor tillfälligt inte kan finna arbete bör fokus ligga på att förbättra deras kapacitet för att få dem tillbaka till arbetsmarknaden. Detta måste ske genom en riktad strategi som utgår från individuella behov och genomförs så kostnadseffektivt som möjligt.

För att ge människor möjlighet att leva upp till sin fulla potential att delta i det sociala och ekonomiska livet i samhället bör de stödjas i kritiska skeden i livet. Detta arbete börjar med att investera i barns och ungdomars framtid, för att fortsätta därefter. Social innovation måste utgöra en integrerad del av de nödvändiga anpassningarna, på så sätt att man testar nya strategier och väljer de mest effektiva.

2.1. Öka de sociala systemens hållbarhet och tillförlitlighet genom förenkling och bättre målinriktning

För att uppnå Europa 2020-målen krävs ett nytt tillvägagångssätt med tanke på de budgetåtstramningar och demografiska utmaningar som medlemsstaterna står inför. Socialpolitiken måste bli både tillräcklig och finansiellt bärkraftig, eftersom dessa aspekter utgör två sidor av samma mynt. Detta innebär först och främst att man ska se till att alla tillgängliga resurser används mer effektivt genom att förenkla, rikta åtgärderna bättre och överväga att införa villkorade åtgärder när politiken utformas. Såväl universalism som selektivitet måste användas på ett intelligent sätt. T.ex. en förskola som är allmänt tillgänglig för barn, som exempelvis i Frankrike, har visat sig ha en betydande och bestående positiv effekt på ett barns förmåga att lyckas i skolan och på lång sikt få högre lön på arbetsmarknaden.

I arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om investeringar i hälso- och sjukvård[32] anges hur smarta investeringar i hälsa kan leda till bättre hälsoresultat, produktivitet, anställbarhet, social inkludering och kostnadseffektiv användning av offentliga resurser och bidra till finanspolitisk hållbarhet i hälso- och sjukvårdssystemen[33], investeringar i humankapital och jämlikhet i fråga om hälsa.[34]

Effekterna av utgifterna bör maximeras ytterligare genom ökade ansträngningar för att minska bedrägerier samt administrativa bördor för användare och leverantörer. Finansieringsstrukturen kan stärkas genom att förbättra skatteuppbörden, bredda skattebaserna, se över skatteutgiftsposterna och göra skattesystemet mer tillväxtvänligt, t.ex. genom miljöskatter. Dessutom bör de socialpolitiska åtgärderna bättre riktas till de mest behövande så att utnyttjandegraden ökar och både tillräckligheten och hållbarheten på sikt förbättras.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att

· Bättre återspegla de sociala investeringarna i fördelningen av resurser och den allmänna uppbyggnaden av socialpolitiken, vilket innebär ett större fokus på politik rörande t.ex. (barn)omsorg, utbildning, aktiv arbetsmarknadspolitik, bostadsstöd, rehabilitering och hälso- och sjukvårdstjänster. Förbättra hållbarheten i hälso- och sjukvårdssystemen.[35] Finansieringsstrukturerna bör förbättras, exempelvis genom effektiv skatteuppbörd, en breddning av skattebaserna och ett mer tillväxtvänligt skattesystem, vilket innebär att negativ inverkan på efterfrågan på arbetskraft kan undvikas. Framstegen bör rapporteras i de nationella reformprogrammen.

· Förenkla bidragssystemen och förvaltningen av dem för användare och tillhandahållare, minska de administrativa bördorna, minska bedrägerierna och öka utnyttjandegraden. Detta skulle exempelvis kunna ske genom att inrätta gemensamma kontaktpunkter och undvika en uppsplittring på många olika typer av förmåner för en viss omständighet. Förbättra de socialpolitiska åtgärdernas träffsäkerhet för att se till att de mest behövande får ett tillräckligt stöd samtidigt som bördan på de offentliga finanserna minskas.

Kommissionen kommer att stödja medlemsstaterna genom följande insatser:

· Inom ramen för den europeiska planeringsterminen övervaka de sociala systemens effektivitet och verkningsfullhet och deras tonvikt på sociala investeringar, så att även tillräckligheten och hållbarheten förbättras. På uppdrag av rådet[36] och i enlighet med dess arbetsprogram för 2013 kommer kommittén för socialt skydd att arbeta med finansiering av de sociala trygghetssystemen samt effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller social trygghet. Här ingår att före slutet av 2013 utveckla en metod som kan bidra till detta arbete. Arbetet kommer att bygga på analys och utbyte av bästa praxis inom ramen för den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration.

· Under 2013 inrätta en expertpanel med uppgift att ge oberoende rådgivning om effektiva sätt att investera i hälsa[37].

2.2. Tillämpa en aktiverings- och stödpolitik genom riktat, villkorat och effektivare stöd

Åtgärder måste vidtas av både myndigheter och arbetsgivare i medlemsstaterna för att ytterligare öka arbetskraftsdeltagandet, särskilt genom att avlägsna de återstående hindren för ett fullständigt deltagande, och att öka skapandet av nya arbetstillfällen och efterfrågan på arbetskraft.

Utöver de politiska riktlinjer som anges i sysselsättningspaketet och i paketet En ny syn på utbildning[38] med fokus på tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden, innebär detta att man investerar i socialpolitik, tjänster och kontantförmåner som både aktiverar och erbjuder möjligheter. Sociala investeringar bör inriktas på resultatet för den enskilde och för samhället i stort. Stödet måste erbjuda enskilda personer en exitstrategi, beviljas så länge som det behövs, och således i princip vara tillfälligt. I vissa fall ger sociala tjänster ett större stöd än kontantförmåner. Dessutom bör vissa typer av stöd vara ömsesidiga, dvs. villkorade till att den enskilde uppnår ett lämpligt och specifikt mål som är anpassat till dennes förmåga, vilket ofta är fallet t.ex. för att få arbetslöshetsersättning.

Genomförandet av rekommendationen om aktiv inkludering[39] och riktlinjerna i detta paket[40] är av största vikt i detta hänseende. Åtgärderna måste svara mot den enskildes behov i stället för att hänga samman med bidragets karaktär eller den ”målgrupp” som den enskilda personen råkar tillhöra. Gemensamma kontaktpunkter och enskilda kontrakt utgör exempel på ett förenklat tillvägagångssätt som svarar mot människors behov. Att ställa upp referensbudgetar kan stödja genomförandet av denna rekommendation.[41]

Skatte- och förmånssystemen bör göra arbete lönsamt och socialpolitiken bör också se till att alla har en tillräcklig försörjning. Hindren för kvinnors och andra underrepresenterade arbetstagares deltagande på arbetsmarknaden bör överbryggas. Det krävs insatser i ett tidigt skede, kompletterade genom tillgång till grundläggande tjänster som grundläggande betalkonton, internet, transport[42], barnomsorg, utbildning och hälsa. En annan del av denna insats är att stimulera till prissättning enligt ”kundens bästa anbud” (best offer pricing)[43] på konsumtionsvaror och tjänster samt att förbättra integrationen i det ekonomiska livet. Avgörande i detta sammanhang är att genomföra lagstiftningspaketet om bankkonton som innehåller åtgärder för att ge alla konsumenter i EU ett betalkonto med grundläggande funktioner, i enlighet med 2011 års rekommendation om tillgång till ett grundläggande betalkonto[44].

Sociala investeringar spelar en särskild roll för människor som drabbas oproportionerligt hårt av arbetslöshet, fattigdom, undermåliga bostäder och dåliga hälsoförhållanden samt diskriminering. T.ex. är många romer extremt marginaliserade och lever under synnerligen dåliga socioekonomiska förhållanden. Detta kräver politik som är inriktad på deras behov och ger ett integrerat stöd. Att bekämpa hemlöshet med särskild inriktning på prevention och tidiga ingripanden kan leda till avsevärda besparingar i fråga om nödbostäder, hälso- och sjukvård och förebyggande av brottslighet. Detta inbegriper också en översyn av bestämmelser och praxis i fråga om avhysning.

Innovation är en viktig faktor för den sociala investeringspolitiken eftersom socialpolitiken förutsätter en ständig anpassning till nya utmaningar. Detta innebär att utveckla och införa nya produkter, tjänster och modeller, att testa dem och gynna dem som är mest effektiva och ändamålsenliga. Innovatörer inom socialpolitiken behöver en ram för att bland annat testa och främja nya finansieringsmekanismer samt mäta och utvärdera effekterna av sin verksamhet.

Innovationen inom socialpolitiken måste få större omfattning, integreras i det politiska beslutsfattandet och kopplas till prioriteringar såsom genomförandet av landsspecifika rekommendationer, bland annat med hjälp av ESF.

Sociala företag tillsammans med den tredje sektorn kan komplettera den offentliga sektorns arbete och bli pionjärer när det gäller att utveckla nya tjänster och marknader för individer och offentliga förvaltningar, men de behöver utbildning och stöd. Det är viktigt för medlemsstaterna att för sociala entreprenörer tillhandahålla stödsystem, incitament till nyetableringar och införa ett gynnsamt regelverk[45]. Exempel på framgångsrika projekt och riktlinjer för den fortsatta användningen av EU:s medel, bland annat ESF, ingår i detta paket.[46]

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att

· Till fullo genomföra kommissionens rekommendation om aktiv inkludering (2008) utan dröjsmål, i förekommande fall även genom användning av ESF och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), och att integrera dess tre pelare: tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och stödjande tjänster. Införa rättsliga ramar som garanterar tillgång till effektiva, högkvalitativa och överkomliga sociala tjänster i enlighet med EU:s regler. Ställa upp referensbudgetar, på grundval av den metod som kommissionen kommer att utveckla i samarbete med kommittén för socialt skydd, för att utforma ett effektivt och tillräckligt inkomststöd som tar hänsyn till de sociala behov som konstaterats på lokal, regional och nationell nivå[47]. Framsteg på alla dessa områden bör återspeglas i de nationella reformprogrammen.

· Minska löneskillnaderna mellan könen och undanröja andra hinder för kvinnors och andra underrepresenterade arbetstagares deltagande på arbetsmarknaden, bland annat genom att uppmuntra arbetsgivare att ta itu med diskriminering på arbetsplatsen och erbjuda möjligheter att förena arbete och familj (t.ex. barnomsorg), genom anpassade arbetsplatser, inklusive IKT-baserade lösningar, e-tillgänglighet, mångfaldshantering, program för kompetenshöjning och utbildning, för erkännande av färdigheter och kvalifikationer samt genom rörlighet och möjligheter att byta yrkesbana. Detta bör uppnås med hjälp av t.ex. arbetsmarknadslagstiftning, lagstiftning om föräldraledighet samt skattelättnader. Åtgärder bör vidtas för att se till att skatte- och bidragssystemen anpassas för att göra arbete lönsamt (sänkta förmånströsklar eller riktade skatteincitament för redan anställda). ESF, Eruf, Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare och europeiska asyl- och migrationsfonden bör utnyttjas för att uppnå detta mål.

· Bekämpa hemlöshet med hjälp av omfattande strategier som bygger på förebyggande, ett bostadsinriktat synsätt och en översyn av bestämmelser och praxis för avhysning, med beaktande av de viktigaste slutsatserna i de riktlinjer för att bekämpa hemlöshet som ingår i detta paket.

· Vid behov utnyttja Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt för att bekämpa materiell fattigdom och hemlöshet, bl.a. genom stöd till kompletterande åtgärder för social inkludering.

· Genomförande av kommissionens rekommendation om tillgång till ett grundläggande betalkonto.[48] Stimulera till prissättning enligt kundens bästa anbud på konsumtionsvaror och tjänster samt förbättra integrationen i det ekonomiska livet.

· Utveckla konkreta strategier för social innovation, t.ex. partnerskap mellan den offentliga, privata och tredje sektorn, sörja för tillräckligt och förutsebart finansiellt stöd, bland annat mikrofinansiering, och tillhandahålla utbildning, nätverk och mentorskap i syfte att stödja en erfarenhetsbaserad politik. Dra full nytta av de finansieringsmöjligheter som erbjuds av ESF, ERUF, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), EIF och Europeiska unionens program för social förändring och social innovation för att göra detta och utvidga framgångsrika projekt. Prioritera innovation inom socialpolitiken vid genomförandet av landsspecifika rekommendationer och rapportera detta genom de nationella reformprogrammen.

· Stödja sociala entreprenörer[49] genom att ge incitament till nyetableringar och dessa företags fortsatta utveckling genom att utvidga deras kunskap och nätverk, och att förse dem med ett gynnsamt regelverk i enlighet med initiativet för socialt entreprenörskap[50] och Handlingsplan för företagande 2020[51].

· Undersöka och utveckla innovativa sätt att säkra ytterligare privat finansiering för sociala investeringar inom EU, t.ex. via offentlig-privata partnerskap.

Kommissionen kommer att stödja medlemsstaterna genom följande insatser:

· Övervaka reformer med sikte på en aktiv inkludering[52] inom ramen för den europeiska planeringsterminen, utarbeta en metod för referensbudgetar år 2013 och när dessa referensbudgetar väl har utarbetats tillsammans med medlemsstaterna, med hjälp av dem övervaka att inkomststödet är tillräckligt.

· Klargöra för offentliga myndigheter och tjänsteleverantörer hur EU:s regler om statligt stöd, den inre marknaden och offentlig upphandling[53] ska tillämpas på sociala tjänster, genom en uppdaterad handledning[54] och regelbundet informationsutbyte med berörda parter.

· Utarbeta en rekommendation om bästa praxis för integrering av romer som bygger på medlemsstaternas erfarenheter, och varje år inom ramen för den europeiska planeringsterminen rapportera om framstegen i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer. Underlätta integreringen av romer genom utbyte av bästa praxis samt utveckling av transnationellt samarbete, via nätverket av kontaktpunkter för nationella strategier för integrering av romer.

· Lägga fram ett förslag till lagstiftning för att förbättra tillgången till grundläggande betalkonton, öka insynen och jämförbarheten när det gäller bankavgifter och underlätta byte av bankkonto.

· Göra människor mer medvetna om sina sociala rättigheter, genom mer användarvänliga vägledningar till det sociala skyddet, och bidra till inrättandet av tjänster med vilkas hjälp människor kan följa upp sina pensionsrättigheter. Kommissionen kommer dessutom att bidra till att förhindra diskriminering på grund av medborgarskap och minska hindren för mobila arbetstagare med hjälp av ett direktiv som syftar till en bättre tillämpning och övervakning av efterlevnaden av rätten till fri rörlighet.

· Under 2013 ge vägledning till medlemsstaterna om hur de kan utnyttja innovation inom socialpolitiken vid genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna. Vägledningen kommer att innehålla exempel på användning av medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

· Under 2013 lägga fram en rapport om genomförandet av meddelandet Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU.[55]

2.3. Sociala investeringar under hela livet

Stöd bör inriktas på de särskilda behov som uppkommer under livets gång: från barndomen, ungdomen och övergången från skola till arbete, föräldraskap, under hela yrkeslivets gång och fram till ålderdomen. Detta innebär att integrerade tjänster, kontantförmåner och stöd ska anpassas till de kritiska perioderna i en människas liv och att man förebygger att problem uppstår i ett senare skede.

Kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet - investera i barnens framtid[56], som ingår i detta paket, är ett tydligt exempel på hur målinriktade sociala investeringar kan utgöra en del av en rättighetsbaserad politik som bygger på universalitet och främjar lika möjligheter.

Inriktningen på barn är av största vikt för en hållbar, effektiv och konkurrenskraftig kunskapsekonomi och för ett samhälle med en rättvis fördelning mellan generationer. Om de framtida pensionerna ska räcka till beror på det mänskliga kapitalet hos dem som idag är barn. Om ökningen i förväntad livslängd och minskningen av befolkningen i arbetsför ålder inte är i balans kan det leda till en utgiftsstruktur som är inriktad på förmåner vid ålderdom, generellt sett större statsbudgetar och mindre resurser för barn och ungdomar. Det råder ett brett samförstånd om att en högkvalitativ förskoleverksamhet och barnomsorg är ett effektiv sätt att förebygga kort skolgång och leder till bättre studieresultat, hälsa, framtida sysselsättningsresultat och social rörlighet.

För att förhindra att sämre förutsättningar överförs från generation till generation måste åtgärder vidtas på en rad politikområden; barnen måste stödjas men även deras familjer och det omgivande samhället. Detta förutsätter en kombination av kontantförmåner och andra förmåner, lika tillgång till utbildning av hög kvalitet, en minskad andel elever med enbart grundskoleutbildning samt ett slut på segregeringen i skolan och felaktig användning av specialpedagogisk undervisning.

Genom investeringar i hälso- och sjukvård från tidig ålder ges människor möjlighet att vara aktiva längre och ha bättre hälsa. De höjer arbetskraftens produktivitet och minskar det finansiella trycket på hälso- och sjukvårdssystemen. Hälsofrämjande och förebyggande hälsovård är särskilt viktiga under hela livet. I detta sammanhang är det också viktigt att framhålla fördelarna med att investera i hälsa och säkerhet i arbetet.[57]

Europeiska kommissionens ungdomssysselsättningspaket[58] utgör ett svar på den rådande situationen med hög ungdomsarbetslöshet. I paketet föreslås system som ser till att alla unga får ett högkvalitativt erbjudande om sysselsättning, fortsatt utbildning, lärlingsplats eller praktik inom fyra månader efter det att de har blivit arbetslösa eller avslutat en formell utbildning. Denna ungdomsgaranti förbättrar anställningstryggheten för unga genom att stödja övergången från skola till arbete. Den bör kompletteras med möjligheter att höja kompetensen genom livslångt lärande. Även det föreslagna programmet ”Erasmus för alla”[59] ska hjälpa unga människor att få utbildning och kompetens som kan bidra till deras personliga utveckling, att få nya färdigheter och språkkunskaper och förbättra sina möjligheter på arbetsmarknaden.

Senare i livet gör politik för hälsa och aktivt åldrande det möjligt för människor att utnyttja sin potential. Äldre människors bidrag till samhället som vårdare för andra eller frivilligarbetare förbises ofta, och de bör få tillräckligt stöd för att ägna sig åt denna verksamhet. Tack vare Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna har medvetenheten ökat om äldre människors bidrag till samhället och året har gett politiska impulser till initiativ, t.ex. den nya federala planen för äldre i Österrike.

Detta paket innehåller exempel på hur behovet av långtidsvård kan tillgodoses genom förebyggande, rehabilitering och skapande av åldersvänliga miljöer, och genom utveckling av effektivare sätt att tillhandahålla hälso- och sjukvård[60]. Den utbredda bristen på arbetskraft inom hälso- och sjukvården och långtidsvården bör också lösas genom incitament för att öka sysselsättningen inom vårdyrkena och förbättra arbetsvillkoren inom sektorn. Lättillgängliga transporttjänster till rimliga priser och anpassade bostäder ger också äldre och personer med funktionsnedsättning möjlighet att ta hand om sig själva så länge som möjligt och minskar behovet av kostnadskrävande långtidsvård.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att

· Genomföra rekommendationen Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid på ett integrerat sätt, genom en kombination av kontantförmåner och andra förmåner samt tillgång till bra förskola, hälsovård och sociala tjänster. Råda bot på ojämlikhet i barndomen genom att få ett slut på segregeringen i skolan och felaktig användning av specialpedagogisk undervisning. Göra förskoleverksamhet och barnomsorg mer synliga och tillgängliga, i linje med Barcelonamålen för barnomsorg[61] och EU:s mål för förskoleverksamhet och barnomsorg[62]. Rapportera om framstegen i de nationella reformprogrammen. Utnyttja ESF, Eruf och EJFLU för att främja tillgång till hälso- och sjukvård, sociala tjänster samt förskola och barnomsorg.

· Genomföra rekommendationen om politiska strategier för att minska andelen elever med enbart grundskoleutbildning och utveckla en erfarenhetsbaserad och övergripande politik mot kort skolgång som omfattar förebyggande, ingripande och kompenserande åtgärder[63].

· Använda de vägledande principerna för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna[64] och indexet för aktivt åldrande[65], med vars hjälp äldre följs i fråga om sysselsättning, social delaktighet och ett självständigt liv, och de möjligheter som erbjuds genom det europeiska innovationspartnerskapet för aktivt och hälsosamt åldrande[66] för att bedöma i vilken utsträckning äldre människor kan förverkliga sin potential.

Kommissionen kommer att stödja medlemsstaterna genom följande insatser:

· Förbättra insamlingen av longitudinella data, med särskild inriktning på barn, för att få fram bättre underlag för utvecklingen och övervakningen av socialpolitiken med ett livslångt perspektiv. Rapportera om framstegen i rapporten Sysselsättning och social utveckling i Europa.

· Inom ramen för ett forskningsprojekt finansierat av Progressprogrammet undersöka om villkorade kontantöverföringar till stöd för förskolan kan vara verkningsfulla.

· Under 2013 samarbeta med kommittén för socialt skydd om en rapport om strategier för långtidsvård till stöd för sunt och aktivt åldrande och öka möjligheterna till ett självständigt liv för människor i alla åldrar, med hjälp av alla de möjligheter som den nya tekniken erbjuder, inklusive e-hälsovård, och övervaka framstegen mot ett hållbart och tillräckligt socialt skydd när det gäller långtidsvård. Kommissionen kommer också att utveckla en handledning för beslutsfattare i medlemsstaterna, för att stödja dem i utarbetandet av långsiktiga vårdstrategier, med utgångspunkt i det arbete som utförs 2013–2014 av Institutet för framtidsstudier (IPTS) inom Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum (GFC).

3. Vägledning för användningen av EU-medel 2014–2020

EU:s budget bör vara ”en katalysator för tillväxt och sysselsättning i hela Europa, särskilt genom att användas som hävstång för produktiva investeringar och investeringar i humankapital”.[67] Den andel av EU:s medel som medlemsstaterna anslår till sysselsättning, utveckling av humankapital, hälso- och socialpolitik – bl.a. genom ESF – har dock minskat sedan 1989. Av denna anledning har kommissionen för perioden 2014–2020 föreslagit att minst 25 % av de sammanhållningspolitiska medlen bör anslås till humankapital och sociala investeringar, med andra ord investeringar i människor genom ESF. Kommissionen har vidare föreslagit att minst 20 % av ESF:s totala resurser i varje medlemsstat bör tilldelas det tematiska målet att ”främja social inkludering och bekämpa fattigdom”.

Under programperioden 2007–2013 har Europeiska socialfonden hittills nått över 50 miljoner människor, bland annat över 4,5 miljoner arbetslösa och 5 miljoner icke-förvärvsarbetande personer enbart under 2011. ESF har tillhandahållit 75 miljarder euro för att hjälpa människor att utnyttja sin potential, genom att höja sin kompetens och få bättre möjligheter till sysselsättning. Programmen inom ramen för fonden har bidragit till att mildra de negativa effekterna av krisen, bevara arbetstillfällen och förbereda EU för ett ekonomiskt uppsving. Från Europeiska regionala utvecklingsfonden har 18 miljarder euro gjorts tillgängliga för åtgärder för social inkludering, huvudsakligen för investeringar i utbildning, hälsovård och social infrastruktur.

De europeiska struktur- och investeringsfonderna[68], särskilt ESF, Progress 2007–2013, programmet för social förändring och innovation 2014–2020 och Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt är viktiga instrument för medlemsstaterna när det gäller att genomföra den strategi som fastställs i paketet om sociala investeringar. Ekonomiskt stöd från sammanhållningspolitiken, som syftar till att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen inom hela EU, kommer att fortsätta att vara ett viktigt verktyg under programperioden 2014–2020 för att Europa 2020-strategins mål ska uppnås, tillsammans med de nödvändiga reformer och moderniseringsåtgärder som anges i detta meddelande.

För att stödja tillväxt för alla har kommissionen uppmanat medlemsstaterna att se till att de i sin politik för sysselsättning, utveckling av humankapital, modernisering av offentliga tjänster, territoriell investering och social inkludering beaktar de landsspecifika rekommendationerna och analysen av de viktigaste utmaningar som beskrivs i de arbetsdokument från kommissionens avdelningar som innehåller bedömningar av de nationella reformprogrammen och stabilitetsprogrammen[69]. Stöd från ESF[70] kan kompletteras med ytterligare finansiering från Eruf, särskilt för investeringar i social infrastruktur samt hälso-, barnomsorgs-, bostads- och utbildningsinfrastruktur, och till stöd för fysiskt och ekonomiskt återställande av eftersatta stads- och landsbygdssamhällen. Dessa investeringar kan påverka socialpolitiska reformer, t.ex. avskaffandet av segregeringen i utbildningsinstitutioner, övergången till vård i samhället och politiken för integrerade bostäder.

I förordningen om gemensamma bestämmelser[71] fastställs de prioriterade områdena för finansiering från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Med hjälp av medel från struktur- och investeringsfonderna kommer genomförandet av relevanta landsspecifika rekommendationer och av nationella reformprogram att stödjas. Framstegen när det gäller att uppnå de politiska målen kommer att följas upp inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

Medlemsstaterna kan använda medlen från struktur- och investeringsfonderna för att stödja genomförandet av de politiska riktlinjer som anges i detta meddelande, bland annat genom social innovation, social ekonomi och socialt entreprenörskap.[72] En särskild tyngdpunkt för ESF – med stöd även från Eruf – är social innovation[73], med testning av innovativa metoder och en utvidgning av dem, och denna kommer att bidra till utvecklingen av en mer verkningsfull socialpolitik.

I samband med operativ vägledning som offentliggörs senast i mitten av 2013 kommer kommissionen att lägga fram närmare riktlinjer för hur medlemsstaterna bäst kan använda medel från struktur- och investeringsfonderna för att förverkliga de överenskomna tematiska målen. Vägledningen kommer att bidra till förverkligandet av politiska reformer samt hållbara och effektiva offentliga tjänster. När det gäller t.ex. fattigdom bland barn tas i vägledningen upp vilken typ av åtgärder som krävs i ett land med en stor romsk befolkning, med liten tillgång till barnomsorg och stora ojämlikheter i skolresultat. Andra ämnen är innovation, barnomsorg, hälsa, avinstitutionalisering och aktiv inkludering.

Utöver struktur- och investeringsfonderna innehåller också programmet för social förändring och social innovation, Horisont 2020, Cosme[74] och hälsoprogrammet särskilda bestämmelser i syfte att ge ekonomiskt stöd till socialpolitisk innovation. Med hjälp av ESF kan framgångsrik socialpolitik som testats i den offentliga och den privata sektorn få en bredare användning. Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt kommer att hjälpa medlemsstaterna att garantera en tillräcklig försörjning genom att ta itu med livsmedelsbristen, hemlösheten och den materiella fattigdomen hos barn. EU:s resurser kan dessutom kompletteras med medel från exempelvis Världsbanken, Europarådets utvecklingsbank och Europeiska investeringsbanksgruppen.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att

· Anslå medel för sammanhållningspolitik och landsbygdsutveckling till utveckling av humankapital, t.ex. social inkludering, minskning av regionala skillnader, aktivt och hälsosamt åldrande, tillgång till sociala tjänster och tjänster inom utbildning och hälso- och sjukvård samt livslångt lärande. Resurserna bör räcka till för att genomföra de strukturella förändringar som föreslås i de landsspecifika rekommendationerna, med beaktande av målen i Europa 2020-strategin. Se till att de åtgärder som får stöd från fonderna genomförs med beaktande av relevanta landsspecifika rekommendationer och principen om sociala investeringar.

· Tillgodose behoven hos mindre gynnade personer, bland annat dem som bor i fattiga och isolerade områden, med samordnade insatser med medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

· Försöka hitta sätt att komplettera EU:s resurser med finansiering från Världsbanken, Europarådets utvecklingsbank och Europeiska investeringsbanksgruppen.

· Pröva nya strategier (t.ex. IKT-baserad innovation) för socialpolitiken, bland annat genom programmet för social förändring och social innovation, och utvidga därefter omfattningen av de mest verkningsfulla innovationerna med hjälp av medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

· Engagera berörda parter, särskilt de organisationer i det civila samhället som är nära knutna till målgrupperna för sociala insatser, i planeringen och genomförandet och underlätta deras tillgång till finansiering.

Kommissionen kommer att stödja medlemsstaterna genom följande insatser:

· Före mitten av 2013 utarbeta operativa riktlinjer för medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna som till fullo återspeglar principen om sociala investeringar. På grundval av uppgifter som medlemsstaterna har skickat in i enlighet med de förfaranden som anges i förordningarna om strukturfonderna kommer kommissionen att övervaka prestationer och resultat vid genomförandet av programmen. Om genomförandet ger anledning till oro tar kommissionen upp frågan med medlemsstaterna, inom ramen för det förfarande som anges i förordningen om gemensamma bestämmelser.

· Möjliggöra ett ökat utbyte av kunskap. Kommissionen kommer särskilt att utveckla en kunskapsbank med medlemsstaterna och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) för att dela de erfarenheter som gjorts, både erfarenheter av politiken och god praxis i fråga om medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Genom ESF kommer kommissionen att stödja utarbetandet av ”fattigdomskartor” för att kartlägga lokala områden som är allvarligt eftersatta eller mindre gynnade på flera sätt, för att se till att åtgärderna leder till effekter för målbefolkningen.

· Genom ESF stödja nationella och regionala myndigheters uppbyggnad av kapacitet för att genomföra en effektiv politik, inbegripet främjande av socialt entreprenörskap.

4. Riktade EU-initiativ

I detta avsnitt lägger kommissionen fram en rad initiativ som nämnts i detta meddelande och som är av avgörande betydelse för att garantera en målinriktad och integrerad strategi för sociala investeringar.

4.1. Åtgärder för att stimulera till finansiering i sociala investeringar

Kommissionen kommer att fortsätta att tillhandahålla stöd från strukturfonderna, särskilt ESF, men nya finansieringsverktyg kan och bör utnyttjas med tanke på att underlätta konsolideringen av de offentliga finanserna, genom större medverkan av privat finansiering:

· Stöd till sociala företags tillgång till finansiering: europeiska fonder för socialt företagande

Såsom anges i initiativet för socialt företagande spelar sociala entreprenörer en avgörande roll för att främja social inkludering och investeringar i humankapital. Sociala företag behöver dock få lättare tillgång till privat finansiering till stöd för sin verksamhet, vilket gör det möjligt för dem att expandera. Kommissionen har föreslagit en stödfond för de sociala företagen som en del av programmet för social förändring och innovation som inleds 2014, och dessutom föreslagit en förordning[75] om en beteckning för en europeisk fond för socialt företagande, så att investerarna lätt kan kartlägga medel som stöder europeiska sociala företag och få tillgång till viktig information om fonderna för socialt företagande. Den föreslagna förordningen kommer att undanröja hinder för kapitalanskaffning runtom i Europa och göra investeringar enklare och effektivare. Kommissionen kommer dessutom att utveckla metoder för att mäta de socioekonomiska fördelar som skapas av sociala företag och anordna en högnivåkonferens i början av 2014 för att sprida god praxis när det gäller att stödja socialt entreprenörskap.

· Undersöka användning av nya finansiella instrument

Innovativa finansieringsmetoder för sociala investeringar med medel från den privata och den tredje sektorn utgör ett viktigt komplement till den offentliga sektorns insatser. Mikrofinansiering kan spela en viktig roll i detta sammanhang. Att nya småföretag grundas är avgörande för att sysselsättnings- och integrationsmålen i Europa 2020-strategin ska uppnås. Ett av de största hindren för nyföretagande är bristande tillgång till finansiering, särskilt mikrolån. Kommissionen har föreslagit en fortsättning av Progress-instrumentet för mikrokrediter inom programmet för social förändring och innovation, med start 2014 och en budget på ca 92 miljoner euro. Instrumentet kommer att finansiera kapacitetsuppbyggnad för mikrokreditgivare och göra det lättare att få finansiering för människor som vill starta eget företag, men har svårigheter att få traditionella lån.

· Samhällsuppbyggande obligationer

Samhällsuppbyggande obligationer (Social Impact Bonds), som ger incitament till privata investerare att finansiera sociala program genom att erbjuda avkastning från den offentliga sektorn om programmen uppnår positiva sociala resultat, hör till de verktyg som behöver undersökas närmare. Kommissionen kommer att stödja medlemsstaterna genom att främja utbyte av erfarenheter på området.

4.2. Främja en tillräcklig försörjning/Öka medvetenheten om sociala rättigheter

Kommissionen kommer att sörja för ett genomförande av bestämmelserna för att skydda de personer som har störst behov av stöd, förbättra informationen till sårbara konsumenter och tillhandahålla riktat stöd till mindre gynnade personer för att de ska kunna göra välgrundade val.

· Garantera tillräcklig försörjning

De flesta medlemsstater har någon form av system för minimiinkomst. Dessa system kan dock ofta förbättras. Inkomstnivån bör vara tillräckligt hög för att ett anständigt liv och samtidigt bidra till att motivera och aktivera människor till att arbeta. Kommissionen kommer inom ramen för den europeiska planeringsterminen att följa upp att inkomststödet räcker till och för detta ändamål använda referensbudgetar när de väl har utarbetats tillsammans med medlemsstaterna.

· Uppbyggnad av administrativ kapacitet och rationalisering för att inrätta en enda kontaktpunkt

Modellen med en enda kontaktpunkt (one-stop shop) bidrar till att göra systemen för socialt skydd effektiva och verkningsfulla. Med hjälp av dessa kontaktpunkter förenklas organisationen samt förbättras tillhandahållandet av tjänster och tjänsternas utnyttjandegrad. Tillgången till användarvänlig information, samordningen mellan olika myndighetsnivåer och kapaciteten förbättras, vilket kan minska den administrativa bördan för både kunden och leverantören. Kommissionen kommer att stödja medlemsstaterna genom att främja utbyte av god praxis bland annat genom den kunskapsbank som utvecklas i samarbete med Eurofound. Finansiering från ESF kommer att vara tillgänglig inom ramen för det tematiska målet ”stärka institutionernas kapacitet och effektivisera den offentliga förvaltningen”. Kommissionen kommer särskilt att beakta dessa initiativ vid den fortsatta uppföljningen av medlemsstaternas genomförande av strategier för aktiv inkludering.

· Ökad integration i det ekonomiska livet

Betalkonton utgör ett viktigt verktyg för att människor ska kunna delta i ekonomin och samhället. Löner, bidrag och räkningar betalas allt oftare via bankkonton. Ett bankkonto är också viktigt för tillgången till andra grundläggande finansiella tjänster, t.ex. konsumentlån, hypotekslån, livförsäkring, elektroniska betalningar och investeringar. I detta syfte föreslår kommissionen ett direktiv om tillgång till betalkonton med grundläggande funktioner.

· Skydda människor mot ekonomiska svårigheter

Den finansiella krisen har visat vilka skador som oansvarig utlåning och oansvarigt låntagande kan medföra för konsumenter och långivare. Konsumenter som köper en fastighet eller tecknar ett lån med sitt hem som säkerhet behöver tillräckligt med information om eventuella risker, och de institutioner som bedriver verksamhet på detta område bör göra det på ett ansvarsfullt sätt. Kommissionen har offentliggjort ett arbetsdokument om nationella åtgärder och metoder för att undvika utmätningsförfaranden[76]. Kommissionen strävar också efter att förbättra konsumentskyddet och har därför lagt fram ett förslag till direktiv om bostadslåneavtal. Kommissionen kommer dessutom i början av 2013 att offentliggöra en studie där man kartlägger och analyserar olika rättsliga metoder och bästa praxis för att öka skyddet för konsumenterna. Dessa initiativ ingår alla i en förebyggande strategi för att lindra finansiella svårigheter och bekämpa hemlöshet.

· Energieffektivitet

I det nya direktivet om energieffektivitet[77] uppmanas medlemsstaterna att införa socialt inriktade krav i sina nationella system. Mindre gynnade personers specifika behov tas upp och energifattigdom bekämpas genom bestämmelser om smarta mätare och informativa fakturor så att sårbara konsumenter får tydlig, trovärdig och aktuell information om sin energiförbrukning och om konkreta möjligheter att minska den.

· Förbättra medborgarnas tillgång till information

Tillgänglig information, t.ex. om tjänster för arbetssökande, arbetslöshetsunderstöd, barnbidrag, vård eller studiebidrag, är en förutsättning för lika möjligheter och medborgarnas deltagande i ekonomin och samhället. För att underlätta medborgarnas tillgång till sådan information kommer det föreslagna direktivet om tillgänglighet till offentliga myndigheters webbplatser[78] att sörja för att alla – även personer med funktionsnedsättning och äldre – får fullständig tillgång till flera offentliga myndigheters webbplatser. Kommissionen kommer dessutom att ge människor mer lättillgänglig information om sina sociala rättigheter genom användarvänliga vägledningar till det sociala skyddet, och bidra till inrättandet av tjänster med vilkas hjälp människor kan följa upp sina pensionsrättigheter. Kommissionen kommer dessutom att stödja en bättre tillämpning av och övervakning av efterlevnaden av rätten till fri rörlighet genom ett förslag till direktiv som läggs fram under första halvåret 2013.

4.3. Investera i barns framtid/Förskola och barnomsorg

Potentialen hos förskoleverksamhet och barnomsorg bör vidareutvecklas, som en social investering för att komma tillrätta med den ojämlikhet och de problem som barn möter. Detta bör ske genom tidiga insatser.

· Öka tillgången till barnomsorg

Tillgång till förskoleverksamhet och barnomsorg har positiva effekter under hela livet, t.ex. när det gäller att förebygga kort skolgång, förbättra sysselsättningsresultat och främja social rörlighet. Förskola och barnomsorg är avgörande när det gäller att ta itu med mindre gynnade barns problem genom tidiga ingripanden. De är också synnerligen viktiga för att undanröja hinder för föräldrars deltagande på arbetsmarknaden. I rekommendationen Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid efterlyses en mer tillgänglig förskola och barnomsorg som en del av en integrerad strategi för att förbättra barns möjligheter, med sikte på att uppnå Barcelonamålen. Kommissionen inleder därför en undersökning om hur system med villkorade utbetalningar kan stödja utnyttjandet av förskola och barnomsorg. Europeiska kommissionen och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) ökar sitt samarbete om policyinitiativ för att förbättra kvaliteten på och tillgången till förskolor och barnomsorg i hela Europa, genom kartläggning av bästa praxis.

· Minska andelen elever med enbart grundskoleutbildning

Elever som slutar skolan tidigt löper mycket större risk att bli arbetslösa eller drabbas av fattigdom och social utestängning. I Europa 2020-strategin fastställs mål för att minska andelen elever med enbart grundskoleutbildning till under 10 %. Fortfarande avbryter dock 13,5 % av alla ungdomar sin skolgång. Att minska andelen elever med enbart grundskoleutbildning finns med bland Europeiska socialfondens investeringsprioriteringar, som medlemsstaterna kan utnyttja för att utforma politik i linje med den integrerade strategi som formulerades i rådets rekommendation[79] från 2011, bland annat genom förebyggande åtgärder, ingripande åtgärder samt åtgärder som syftar till att få unga med enbart grundskoleutbildning att återuppta sin skolgång. Det nya programmet Erasmus för alla[80] för utbildning och ungdoms- och idrottsfrågor återspeglar behovet av ökade investeringar i utbildning på EU-nivå och dess fortsatta genomförande kan stödja inkluderande initiativ på utbildningsområdet.

5. Slutsats – vägen framåt

Krisen har understrukit både det ömsesidiga beroendet mellan ekonomierna i EU och de stora skillnaderna mellan olika institutioner på arbetsmarknaden och välfärdssystem när det gäller kapaciteten att klara av chocker. Den har också bekräftat socialpolitikens och budgetarnas roll för den övergripande stabiliteten i EU. Även om sociala åtgärder i första hand hör till medlemsstaternas befogenheter stöder och kompletterar EU medlemsstaternas verksamhet.

Starkare ekonomisk styrning och bättre finanspolitisk bevakning i medlemsstaterna har nu införts. Detta måste åtföljas av förbättrad politisk övervakning av socialpolitiken på de områden som på sikt bidrar till krishantering, dämpning av störningar och en tillräcklig nivå av sociala investeringar över hela Europa. Detta bör måste också tas upp i de pågående diskussionerna om EMU:s sociala dimension.

Syftet med paketet om sociala investeringar är att rikta in medlemsstaternas politik på sociala investeringar där så behövs, för att garantera tillräckliga och hållbara sociala system och att koppla dessa insatser till ett optimalt utnyttjande av EU:s fonder, särskilt ESF. Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att genomföra de åtgärder och riktlinjer som anges i detta paket, med tonvikt på följande:

1. Stärka de sociala investeringarna som en del av den europeiska planeringsterminen

· Medlemsstaterna uppmanas att stärka medverkan av berörda aktörer på alla nivåer, framför allt arbetsmarknadens parter och organisationer inom det civila samhället, i en modernisering av socialpolitiken som en del av Europa 2020-strategin.

· Medlemsstaterna uppmanas att i sina nationella reformprogram beakta den vägledning som ges i detta paket om sociala investeringar, med särskild hänsyn till följande:

· Skapa framsteg med ökat fokus på sociala investeringar i socialpolitiken, särskilt i politik som rör t.ex. (barn)omsorg, utbildning, aktiv arbetsmarknadspolitik, bostadsstöd, rehabilitering och hälso- och sjukvårdstjänster.

· Genomföra strategier för aktiv inkludering, bland annat genom att utarbeta referensbudgetar, förbättra täckningen hos förmåner och tjänster, förenkla de sociala systemen, t.ex. genom en enda kontaktpunkt, och undvika en uppsplittring på olika förmåner.

· Kommissionen kommer i de landsspecifika rekommendationerna och de därpå följande europeiska planeringsterminerna att ta upp reformen av de sociala trygghetssystemen och inriktningen på sociala investeringar och aktiv inkludering. Kommissionen kommer dessutom att stödja medlemsstaterna genom förbättrad övervakning av resultat, och i samarbete med det europeiska statistiksystemet stödja detta genom bättre och mer aktuell statistik[81] om fattigdom och resultaten av social- och hälsopolitiken[82].

2. Utnyttja EU:s fonder på bästa sätt för att stödja sociala investeringar

· Medlemsstaterna uppmanas att ta vederbörlig hänsyn till dimensionen sociala investeringar i programplaneringen av EU:s fonder, i synnerhet ESF, för perioden 2014–2020. Detta innebär bland annat att undersöka innovativa tillvägagångssätt för finansiering och alternativa finansieringslösningar, dra lärdom av erfarenheter, t.ex. obligationer för sociala investeringar, mikrofinansiering och stöd till sociala företag.

· Kommissionen kommer att aktivt stödja medlemsstaterna i deras programplanering, på grundval av den vägledning som ges i detta paket och ytterligare operativa tematiska riktlinjer t.ex. för social innovation, avinstitutionalisering och hälsa.

3. Förenkla förvaltning och rapportering

· Medlemsstaterna uppmanas att genom relevanta kommittéer lägga fram förslag för en förstärkning av Europa 2020-strategins sociala dimension, med en starkare koppling till befintliga processer, t.ex. den öppna samordningsmetoden och en bättre rapportering om hur medlemsstaternas sociala trygghetssystem fungerar. Kommissionen kommer att stärka väglednings- och övervakningsverktygen ytterligare, med beaktande av befintliga styrverktyg på det makroekonomiska området samt skatte- och sysselsättningsområdet, i syfte att begränsa och åtgärda skillnader i socialpolitiken. Riktmärken och övervakning av resultaten kommer att vara en del av detta arbete, som bygger på verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet.[83]         

· Kommissionen kommer att samarbeta nära med medlemsstaterna inom ramen för de berörda rådskonstellationerna, kommittén för socialt skydd och med andra berörda kommittéer för att stödja dessa överväganden, och fortsätta dialogen med alla berörda parter, särskilt inom ramen för den årliga konferensen om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning.

[1]               Meddelande från kommissionen Europa 2020. En strategi för smart och hållbar tillväxt för

                alla, KOM(2010)2020, 3.3.2010; Europeiska rådets slutsatser av den 17 juni 2010.

[2]               Artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen.

[3]               Antalet personer som riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning har ökat sedan 2008 i 18 av de 26 medlemsstater för vilka uppgifter finns tillgängliga för 2011 (Eurostat).

[4]               Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Evidence on Demography and Social Trends – Social Policies' Contribution to Inclusion, Employment and the Economy, SWD(2013)38.

[5]               Såsom betonas i kommissionens meddelande En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning, KOM (2012) 582, 10.10.2012.

[6]               Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012, Social investeringspakt – som ett svar på krisen.

[7]               Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Evidence on Demography and Social Trends – Social Policies' Contribution to Inclusion, Employment and the Economy, SWD(2013)38.

[8]               Meddelande från kommissionen Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning, COM (2012) 173, 18.4.2012.

[9]               Kommissionens vitbok En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner, COM(2012) 55, 16.2.2012.

[10]             Meddelande från kommissionen Moving Youth into Employment, COM(2012) 727, 5.12.2012.

[11]             En närmare bedömning av budgetkonsekvenserna av den åldrande befolkningen görs i 2012 års rapport om åldrande befolkningar: http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/european_economy/2012/pdf/ee-2012-2_en.pdf

[12]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Evidence on Demography and Social Trends – Social Policies' Contribution to Inclusion, Employment and the Economy, SWD(2013)38.

[13]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Report on Follow-up on the Implementation by the Member States of the 2008 European Commission Recommendation on Active Inclusion of People Excluded from the Labour Market – Towards a social investment approach, SWD(2013)38.

[14]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Evidence on Demography and Social Trends – Social Policies' Contribution to Inclusion, Employment and the Economy, SWD(2013)38.

[15]             Med den sociala ekonomin, också kallad ”den tredje sektorn”, avses icke-statliga aktörer, till exempel organisationer i det lokala samhället, frivilligorganisationer och sociala företag som genomför insatser till social nytta. Sociala företag är företag som i första hand har sociala mål, och deras överskott återinvesteras vanligen i verksamheten eller i lokalsamhället, i stället för att vinsten maximeras för ägare och aktieägare.

[16]             Såsom betonas i initiativet för socialt företagande, i kommissionens meddelande Initiativet för socialt företagande: skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (KOM(2011) 682, 25.10.2011.

[17]             Genom samhällsuppbyggande obligationer (social impact bond) finansierar en (vanligen) privat investerare en tillhandahållare av sociala tjänster som genomför ett socialt program i utbyte mot att den offentliga sektorn utfärdar ett löfte (”obligation”) om ersättning av den ursprungliga investeringen och betalning av avkastning om programmet uppnår de sociala mål som ställts upp på förhand.

[18]             T.ex. begränsad tillgång till utbildning av hög kvalitet, begränsad tillgång till ytterligare inlärningsstöd, bristande föräldrastöd eller tillgång till ytterligare (icke-formellt) lärande osv.

[19]             Världsbanken, Human Development Sector Unit, Europe and Central Asia Region: Europe and Centralasia Roma Inclusion: An Economic Opportunity for Bulgaria, Czech Republic, Romania and Serbia. Policy Note (30.9.2010).

[20]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar SWD(2012)44 slutlig, 7.3.2012.

[21]             Källa: Eurostat, EU-Silc 2008.

[22]             Källa: Eurostat, EU-Silc 2008.

[23]             EU Employment and Social Situation Quarterly Review, december 2012.

[24]             Finansiella svårigheter definieras som att hushållen måste utnyttja besparingar eller skuldsätta sig för att täcka löpande utgifter.

[25]             Se även EU:s stadga om grundläggande rättigheter, där man i avdelning III om jämlikhet fastställer barnets (artikel 24) och äldres (artikel 25) rättigheter och även hänvisar till jämställdhet mellan kvinnor och män (artikel 23) och integrering av personer med funktionshinder (artikel 26).

[26]             Enligt Ethos definition: http://www.feantsa.org/files/freshstart/Toolkits/Ethos/Leaflet/EN.pdf.

[27]             A social inclusion roadmap for Europe 2020, H. Frazer, E. Marlier, I. Nicaise, 2010.

[28]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Evidence on Demography and Social Trends – Social Policies' Contribution to Inclusion, Employment and the Economy, SWD(2013)38.

[29]             Enligt kommissionens beräkningar.

[30]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Evidence on Demography and Social Trends – Social Policies' Contribution to Inclusion, Employment and the Economy, SWD(2013)38.

[31]             Se OECD (2012) Starting strong III: A quality toolbox for Early Childhood Education and Care, OECD, Paris. I detta dokument framkommer hur förskolepolitiken har påverkat Pisaresultaten (2009) och hur medlemsstaterna skiljer sig åt när det gäller att investera i denna politik.

[32]             Arbetsdokument från kommissionens avdelningar Investing in Health SWD(2013) 43.

[33]             Rådets slutsatser, 3054:e mötet i rådet (ekonomiska och finansiella frågor), Bryssel den 7 december 2010.

[34]             Rådets slutsatser om gemensamma värderingar i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem (2006/C 146/01).

[35]             Detta bör ske på grundval av den gemensamma rapporten om hälso- och sjukvårdssystemen från kommittén för ekonomisk politik och kommissionen och av medlemsstaternas samarbete inom ramen för rådets ”reflexionsprocesser” rörande hälsovårdssystem och kroniska sjukdomar.

[36]             Rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) möte 17.2.2012: ”inleda arbetet med finansieringen av de sociala trygghetssystemen och inbjuda övriga berörda kommittéer att delta i detta viktiga arbete.”

[37]             Kommissionens beslut 2012/C 198/06 av den 5 juli 2012 om inrättande av en mångsektoriell oberoende expertpanel för rådgivning om effektiva sätt att investera i hälsa.

[38]             Kommissionens meddelande En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat. COM (2012) 669, 20.11.2012.

[39]             Kommissionens rekommendation av den 3 oktober 2008 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (2008/867/EG, offentliggjort i EUT L 307, s.11, 18.11.2008).

[40]             Se arbetsdokumetet från kommissionens avdelningar Report on Follow-up on the Implementation by the Member States of the 2008 European Commission Recommendation on Active Inclusion of People Excluded from the Labour Market – Towards a social investment approach SWD(2013)39.

[41]             Referensbudgetar innehåller en förteckning över varor och tjänster som en familj av en viss storlek och sammansättning behöver för att kunna leva på en viss nivå av välbefinnande, tillsammans med de beräknade månatliga eller årliga kostnader som är förenade med dessa. Källa: European Consumer Debt Network (2009), Handbook of reference budgets, ss. 5.

[42]             Se även EU:s regelverk om passagerares rättigheter och kollektivtrafik, förordning (EU) nr 1177/2010.

[43]             Det lägsta pris som konsumenterna kan betala för en viss vara eller tjänst, inbegripet, i förekommande fall, genom att köpa kombinerade varor eller tjänster.

[44]             Kommissionens rekommendation 2011/442/EU om tillgång till ett grundläggande betalkonto, 18.7.2011.

[45]             EU:s regler om statligt stöd måste respekteras (och de möjligheter som erbjuds t.ex. genom den allmänna gruppundantagsförordningen 800/2008 eller förordningen om stöd av mindre betydelse 1998/2006 kan användas).

[46]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Social Investment through the European Social Fund SWD(2013)44.

[47]             I enlighet med de gemensamma principer om aktiv inkludering som antogs av rådet den 12 december 2008.

[48]             Kommissionens rekommendation 2011/442/EU av den 18 juli 2011 om tillgång till ett grundläggande betalkonto: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:190:0087:01:SV:HTML

[49]             Delen ”socialt entreprenörskap” inom programmet för social förändring och innovation (90 miljoner euro) stöder utvecklingen av marknaden för sociala investeringar och underlättar tillgången till finansiering för sociala företag genom tillhandahållande av eget kapital, hybridkapital, lånefinansiering och bidrag.

[50]             Meddelande från kommissionen Initiativet för socialt företagande: skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (KOM(2011) 682, 25.10.2011.

[51]             Meddelande från kommissionen Handlingsplan för företagande 2020, COM (2012) 795, 9.1.2013.

[52]             Se fotnoterna 38 och 39.

[53]             Kommissionens förslag till direktiv om offentlig upphandling (KOM(2011) 896 slutlig) och ett direktiv om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (KOM(2011) 895 slutlig) är för närvarande föremål för förhandlingar.

[54]             Vägledning om hur Europeiska unionens bestämmelser om statligt stöd, offentlig upphandling och den inre marknaden ska tillämpas på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, särskilt sociala tjänster av allmänt intresse.

[55]             Kommissionens meddelande Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU, KOM(2009) 567 slutlig.

[56]             Se kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid, C(2013)778.

[57]             KOM(2007) 62 slutlig, 21.2.2007.

[58]             Meddelande från kommissionen Moving Youth into Employment, COM (2012) 727, 5.12.2012.

[59]             Kommissionens meddelande Erasmus för alla: EU:s program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, KOM(2011) 787, 23.11.2011.

[60]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Long-Term Care in Ageing Societies – Challenges and Policy Options, SWD(2013)41.

[61]             Vid toppmötet i Barcelona 2002 ställde Europeiska rådet upp målet att tillhandahållandet av barnomsorg 1) senast 2010 skulle omfatta minst 90 % av barnen mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och 2) minst 33 % av alla barn under 3 år.

[62]             Senast 2020 bör minst 95 % av barn som har fyllt fyra år men ännu inte uppnått åldern för obligatorisk skolstart delta i förskoleverksamhet. Rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020), bilaga I till slutsatserna (EUT C 119, 28.5.2009, s. 2).

[63]             Rådets rekommendation av den 28 juni 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid (EUT C 191, 1.7.2011, s. 1).

[64]             Rådets slutsatser av den 6 december 2012.

[65]             Europeiska kommissionens och Uneces policydokument Active Ageing Index, publiceras 2013 på http://europa.eu/ey2012.

[66]             Målet för det europeiska innovationspartnerskapet om aktivt och hälsosamt åldrande är att öka det genomsnittliga antalet friska levnadsår för EU:s befolkning med två år fram till 2020. Det är en del av flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen i Europa 2020-strategin.

[67]             Slutsatser från Europeiska rådets möte den 7–8 februari 2013.

[68]             Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och Europeiska havs- och fiskerifonden.

[69]             http://ec.europa.eu/europe2020/index_sv.htm

 

[70]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Social Investment through the European Social Fund SWD(2013)44.

[71]             Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006.

[72]             Se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Social Investment through the European Social Fund SWD(2013)44.

[73]             I förordningen om sammanhållningspolitiken för 2014-2020 föreslog kommissionen att den sociala ekonomin och sociala företag skulle utgöra en investeringsprioritering.

[74]             Program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag.

[75]             Kommissionens lagstiftningsförslag Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska fonder för socialt företagande KOM(2011) 862, 7.12.2011.

[76]             Arbetsdokument från kommissionens avdelningar National measures and practices to avoid foreclosure procedures for residential mortgage loans, SEK(2011) 357, 31.3.2011.

[77]             Artiklarna 7.7 a och 10 i direktiv 2012/27/EU Europaparlamentets och rådets direktiv om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG.

[78]             Kommissionens lagstiftningsförslag Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser, COM(2012) 721 final, 3.12.2012.

[79]             Rådets rekommendation om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid (EUT C 191, 1.7.2011, s.1).

[80]             Kommissionens meddelande Erasmus för alla: EU:s program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott, KOM(2011) 787 slutlig, 23.11.2011.

[81]             Förbättra tillhandahållandet av EU-Silc-uppgifter, tillhandahålla variabler för bedömning av fattigdom och ekonomisk situation vid referensårets slut, samla in uppgifter om hushållsinkomster per månad snabbare och eventuellt under loppet av ett år, och undersöka möjligheten att utforma en årlig modul om överlevnadsstrategier.

[82]             Genom utnyttjande av de europeiska hälsoindikatorerna.

[83]             Rådsdokument 13723/12: Verktyget för bedömning av situationen för det sociala skyddet beskriver statistiskt signifikanta årliga avvikelser (”sociala tendenser att bevaka”) i överenskomna indikatorer på en instrumentbräda med indikatorer för socialt skydd. Vid avvikelser utlöses tematisk övervakning av sociala tendenser