(1)

Genom förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att genom en förordning fastställa ett stödtak under vilket stödåtgärder inte anses uppfylla samtliga kriterier i artikel 107.1 i fördraget och därför inte omfattas av anmälningsförfarandet enligt artikel 108.3 i fördraget.

(2)

På grundval av den förordningen har kommissionen särskilt antagit förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (3), som fastställer ett allmänt tak för stöd av mindre betydelse på 200 000 EUR per stödmottagare under en period av tre beskattningsår.

(3)

Kommissionens erfarenheter av tillämpningen av reglerna för statligt stöd på företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 106.2 i fördraget har visat att det tak under vilket det kan anses att förmåner som beviljas sådana företag inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna och/eller inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen i vissa fall kan skilja sig från det allmänna tak för stöd av mindre betydelse som fastställts i förordning (EG) nr 1998/2006. Faktum är att åtminstone en del av dessa fördelar sannolikt utgör kompensation för extra kostnader för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Dessutom har många tjänster som identifierats som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse en begränsad territoriell räckvidd. Det förefaller därmed lämpligt att, parallellt med förordning (EG) nr 1998/2006, införa en förordning med särskilda regler om stöd av mindre betydelse för företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(4)

Mot bakgrund av kommissionens erfarenheter bör det anses att ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna och/eller inte snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, under förutsättning att det totala stödbeloppet till företaget som tillhandahåller tjänsten av allmänt ekonomiskt intresse inte är högre än 500 000 EUR över tre beskattningsår.

(5)

Mot bakgrund av de särskilda regler som gäller för jordbruks-, fiske- och vattenbrukssektorn och risken för att lägre stödbelopp än de som fastställs i denna förordning uppfyller kriterierna i artikel 107.1 i fördraget, bör förordningen inte gälla dessa sektorer. Detta påverkar inte stödåtgärder som beviljats företag som inom fiskerisektorn tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som inte gäller fiskeriprodukter, till exempel undanröjande av skräp i havet. Med beaktande av att de företag som är verksamma inom vägtransporter och passagerartransporter i genomsnitt är ganska små och med tanke på den överkapacitet som finns inom sektorn och de transportpolitiska målen när det gäller trafikstockningar och godstransporter, bör stöd till inköp av vägtransportfordon som görs av företag som utför godstransporter på väg för andras räkning inte omfattas av denna förordning. Detta påverkar inte kommissionens positiva inställning till statligt stöd till renare och mer miljövänliga fordon i andra unionsrättsakter än denna förordning. Mot bakgrund av rådets beslut 2010/787/EU av den 10 december 2010 om statligt stöd för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor (4) bör denna förordning inte gälla kolsektorn.

(6)

Med tanke på likheterna mellan bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och av andra produkter bör denna förordning även gälla bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Varken uppgifter som måste utföras på gården för att förbereda en produkt för försäljning i första ledet, till exempel skörd, slåtter eller tröskning av spannmål, packning av ägg osv., eller försäljning i första ledet till återförsäljare och förädlare ska i detta sammanhang anses som bearbetning eller saluföring.

(7)

Domstolen har slagit fast att så snart unionen har lagstiftat om en gemensam organisation av marknaden för en viss jordbrukssektor, är medlemsstaterna skyldiga att avstå från åtgärder som kan undergräva den eller skapa undantag till den. Därför bör denna förordning inte gälla stöd vars storlek fastställs på grundval av priset på eller mängden av produkter som köps eller släpps ut på marknaden. Den bör inte heller gälla stöd av mindre betydelse som ska delas med primärproducenter.

(8)

Denna förordning bör inte gälla exportstöd av mindre betydelse och inte heller stöd av mindre betydelse som gynnar inhemska produkter på bekostnad av importerade produkter.

(9)

Stöd får inte beviljas företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (5).

(10)

Det bör inte vara möjligt att dela upp statliga stödåtgärder som överskrider taket för stöd av mindre betydelse i mindre delar för att varje del ska omfattas av denna förordning.

(11)

I enlighet med de principer som reglerar stöd som omfattas av artikel 107.1 i fördraget, bör stöd av mindre betydelse anses ha beviljats vid den tidpunkt då företaget får laglig rätt till stödet enligt tillämplig nationell lagstiftning.

(12)

För att hindra att de högsta tillåtna stödnivåer som fastställs i olika unionsrättsakter kringgås, bör stöd av mindre betydelse inte kumuleras med statligt stöd för samma stödberättigande kostnader, om sådan kumulering leder till en högre stödnivå än den som gäller i varje enskilt fall genom en gruppundantagsförordning eller ett beslut som antagits av kommissionen.

(13)

Denna förordning bör inte begränsa tillämpningen av förordning (EG) nr 1998/2006 till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Det bör stå medlemsstaterna fritt att tillämpa antingen denna förordning eller förordning (EG) nr 1998/2006 när det gäller ersättning för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

(14)

Domstolen har i sin dom i Altmarkmålet (6) fastställt kriterier för när ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte utgör statligt stöd. Enligt domen i Altmarkmålet ska stöd av mindre betydelse som omfattas av denna förordning inte kumuleras med ersättning till samma tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, oavsett om det utgör statligt stöd eller ej. Därför omfattas endast stödåtgärder av denna förordning om det totala ersättningsbeloppet, oavsett om det utgör statligt stöd eller ej, inte överskrider tröskeln som fastställts i denna förordning.

(15)

För att säkerställa insyn och en korrekt tillämpning, bör denna förordning fastställa ett tydligt tak, även i fall där stöd beviljas i annan form än bidrag, till exempel som lån eller kapitaltillskott. För att reglerna om statligt stöd ska vara enhetliga bör detta tak kunna tillämpas oberoende av åtgärdens specifika karaktär och bör inte kräva någon beräkning. Därför bör stöd i annan form än som bidrag endast omfattas av denna förordning om summan till företaget inte är högre än 500 000 EUR. I fall där stödet utgörs av en garanti, bör denna förordning endast tillämpas om garantidelen av det underliggande lånet inte är högre än 500 000 EUR.

(16)

Det är kommissionens skyldighet att säkerställa att reglerna om statligt stöd efterlevs, och särskilt att stöd som beviljas inom ramen för reglerna om stöd av mindre betydelse uppfyller villkoren för dessa. I enlighet med den samarbetsprincip som fastställts i artikel 4.3 i fördraget bör medlemsstaterna underlätta utförandet av denna uppgift genom att införa de verktyg som krävs för att säkerställa att det sammanlagda stöd av mindre betydelse som beviljas ett och samma företag för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte överskrider det fastställda taket på 150 000 EUR. I detta syfte och för att se till att bestämmelserna om kumulering med stöd enligt förordning (EG) nr 1998/2006 efterlevs, ska medlemsstaterna i samband med beviljande av stöd av mindre betydelse som omfattas av denna förordning informera företaget om stödbeloppet och stödets karaktär genom att uttryckligen hänvisa till denna förordning. Dessutom bör en medlemsstat innan den beviljar sådant stöd från stödmottagaren få en redogörelse för annat stöd av mindre betydelse som omfattas av denna förordning eller förordning (EG) nr 1998/2006 som företaget fått under det berörda skatteåret och de två föregående skatteåren. Alternativt bör det vara möjligt för medlemsstaterna att se till att taket respekteras med hjälp av ett centralt register.

(17)

Denna förordning gäller utan att det påverkar tillämpningen av kraven i unionslagstiftning på området offentlig upphandling eller av kraven i fördraget eller bestämmelser i sektorspecifik unionslagstiftning

(18)

Denna förordning bör tillämpas på stöd som har beviljats innan den träder i kraft och ges till företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

a)

stöd till företag verksamma inom fiske- och vattenbrukssektorn, som omfattas av rådets förordning (EG) nr 104/2000 (7),

b)

stöd som beviljas företag med verksamhet inom primär produktion av de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget,

c)

stöd som beviljas företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av de jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget, i följande fall:

d)

stöd till exportverksamhet riktad mot tredjeland eller medlemsstater, det vill säga stöd som är direkt knutet till exporterade volymer, till upprättandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter som har samband med exportverksamhet,

e)

stöd som gynnar användningen av inhemska varor på bekostnad av importerade varor,

f)

stöd till företag som är verksamma inom kolsektorn enligt definitionen i beslut 2010/787/EU.

g)

stöd till inköp av vägtransportfordon som beviljas företag som utför godstransporter på väg för andras räkning, och

h)

stöd som beviljas företag i svårigheter.