RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPEISKA PARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA CENTRALBANKEN, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, REGIONKOMMITTÉN OCH EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN om 2013 års rapport om försvarsmekanismen utarbetad i enlighet med artiklarna 3 och 4 i förordningen om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser /* COM/2012/0751 final */
1. Inledning Ihållande
makroekonomiska obalanser, som återspeglas i stora och varaktiga underskott
eller överskott gentemot omvärlden, utdragna förluster av konkurrenskraft och
ökad skuldsättning, har utgjort centrala inslag i den ekonomiska krisen och det
nuvarande arbetet med att avveckla och justera obalanserna formar det
ekonomiska landskapet. Dessa obalanser utgör fortfarande en ram för de berörda
medlemsstaternas makroekonomiska problem och har också spridningseffekter, som
förvärrar de rådande hoten mot euroområdet. I december 2011 trädde paketet med
sex lagstiftningsåtgärder i kraft, däribland de två förordningarna om
inrättande av förfarandet vid makroekonomiska obalanser[1]. Övervakningen av obalanser
inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser ingår i den europeiska
planeringsterminen, som syftar till en integrerad och framåtblickande strategi
för makroekonomisk övervakning. Förfarandet vid makroekonomiska obalanser
genomfördes till fullo för första gången 2012. Den 14 februari 2012 togs det
första steget när kommissionen offentliggjorde den första rapporten om
förvarningsmekanismen[2].
Den 30 maj 2012 offentliggjordes fördjupade granskningar av tolv medlemsstater[3] och slutsatser fastställdes om
förekomsten av makroekonomiska obalanser i de granskade medlemsstaterna.
Åtgärder för att rätta till identifierade obalanser inbegreps i de
landspecifika rekommendationer som rådet utfärdade i juli inom ramen för den
europeiska planeringsterminen[4].
Detta är den andra rapporten
om varningsmekanismen och inleder förfarandet vid makroekonomiska obalanser för
2013 års europeiska planeringstermin. Rapporten om
varningsmekanismen är ett inledande granskningsverktyg med vilket kommissionen
fastställer i vilka medlemsstater den anser att utvecklingen motiverar en
fördjupad vidare analys av huruvida obalanser föreligger eller riskerar att
uppstå. Det bör understrykas att det inte är i rapporten utan i de påföljande
fördjupade granskningarna som drivkrafterna bakom den observerade utvecklingen
analyseras i detalj[5].
Med utgångspunkt i de fördjupade granskningarna drar kommissionen slutsatser om
huruvida obalanser eller alltför stora obalanser föreligger och lämnar
politiska rekommendationer. I denna andra omgång av förfarandet vid
makroekonomiska obalanser införlivas slutsatserna från den föregående omgången
och beaktas att de allmänna ekonomiska villkoren inte har förbättrats. De
fördjupade granskningarna ska enligt plan offentliggöras våren 2013, före
paketet i maj angående den europeiska planeringsterminen. Rapporten om
varningsmekanismen utgår från en resultattavla med indikatorer. Bedömningen av
den potentiella förekomsten av eller risken för obalanser i medlemsstaterna
grundas inte på en mekanisk tillämpning av indikatorerna i resultattavlan.
Resultattavlan kompletteras av ytterligare uppgifter och indikatorer som
beaktar landspecifika omständigheter och institutioner och som även beaktar
slutsatserna i de fördjupade granskningarna från maj 2012. När det gäller
resultattavlans utformning har en indikator som rör finanssektorn lagts till
den ursprungliga uppsättningen av tio indikatorer, som ett svar på rådets och
Europaparlamentets begäran att i större utsträckning beakta denna sektor. I
bilaga 1 anges ytterligare förklaringar och bakgrund till detta års resultattavla. I avsnitt 2 diskuteras några
övergripande och tematiska budskap som kan utläsas ur resultattavlan. I avsnitt
3 analyseras resultattavlan land för land. I avsnitt 4 anges slutsatser. 2. Framsteg
med omläggning och korrigering av obalanser EU:s ekonomier har fortsatt
stora problem med att korrigera externa och interna obalanser som byggts upp
under perioden före krisen. I flera medlemsstater finns ett tryck att minska
skuldsättningen i både den privata och offentliga sektorn. Detta tryck återspeglar
behovet av att avveckla ackumulerade finansiella obalanser som är knutna till
de tidigare ohållbara utgifts- och skuldnivåerna. Den samtidiga
skuldneddragningen pressar ner tillväxten i det att utgifter sänks och
inkomster används för återbetalning av skulder, medan en korrigering av
underskotten gentemot omvärlden förutsätter ytterligare förbättringar av den
relativa konkurrenskraften, bl.a. genom kostnadssänkningar och
produktivitetsökningar, för att korrigeringen ska bli fullständig och varaktig.
Denna justering av ackumulerade interna och externa obalanser förväntas bli en
utdragen process som påverkar ekonomin under flera år framåt och utgör en ram
för övervakningen enligt förfarandet vid makroekonomiska obalanser. De
nuvarande tillväxtförutsättningarna, inklusive utsikterna för nästa år, är
märkbart sämre än prognoserna vid tiden för den föregående rapporten om
varningsmekanismen tidigare i år, men framsteg med omläggning kommer att skapa
möjligheter till tillväxt och konvergens. Det finns positiva tecken på
att EU:s ekonomier fortsätter att läggas om, vilket visas av kommissionens
senaste prognoser. Reformansträngningarna verkar bära frukt, inte bara i
programländerna. Bytesbalansunderskotten minskar i de länder som har de största
externa obalanserna, med draghjälp av en förbättrad konkurrenskraft. De
justeringar som vissa länder med stora bytesbalansunderskott måste göra är dock
fortfarande betydande och behöver stödjas av de produktivitetshöjande
strukturreformer som överenskommits i samband med ekonomiska anpassningsprogram
och i landspecifika rekommendationer. En ytterligare omläggning inom
euroområdet (och inom EU) skulle få draghjälp av en dynamisk utveckling av
inhemsk efterfrågan och löner i överskottsländer. När det gäller de olika
områden som täcks av resultattavlan kan följande mer specifika observationer
göras: ·
Omläggningen av bytesbalanssaldon inom
euroområdet (och inom EU) fortskrider. Hittills är
detta främst ett resultat av justeringar i de sårbara ekonomierna, även om
utvecklingen i medlemsstater med stora bytesbalansöverskott också bidrar till
omläggningen inom euroområdet (och EU). I underskottsländerna har exporten ökat
tack vare en förbättrad konkurrenskraft och omallokering av resurser till
exportindustrier, men den inhemska efterfrågan och importen har också minskat
starkt. Även om denna utveckling har både konjunkturrelaterade och strukturella
inslag, verkar den strukturella korrigeringen dominera i flertalet länder.
Parallellt med justeringarna i de medlemsstater som har stora bytesbalansunderskott
har de externa balanserna i flera överskottsmedlemsstater minskat i omfattning,
låt vara i en lägre takt. Den ökande betydelsen av inhemsk efterfrågan i
överskottsländernas ekonomiska aktivitet och de relativt dynamiska löneökningarna
tyder på att överskottsländernas bidrag till omläggning kan öka de kommande
åren. ·
Den externa justeringen av
bytesbalansunderskotten är dock ännu inte tillräcklig för att få till stånd
hållbara och sunda utlandsskulder. En majoritet av
medlemsstaterna har en (negativ) nettoutlandsställning som överstiger det
indikativa tröskelvärdet. Hur mycket detta tröskelvärde överskrids varierar
emellertid mellan länderna: i Tjeckien, Estland, Litauen, Polen, Slovenien,
Slovakien och Rumänien överskrids tröskelvärdet blygsamt, medan överskridandet
i Bulgarien, Spanien, Cypern, Lettland, Ungern, Irland, Grekland och Portugal
är avsevärt. I ekonomier som befinner sig i en upphämtningsfas är
nettoutlandsskulden generellt lägre än nettoutlandsställningen, vilket
återspeglar betydelsen av utländska direktinvesteringar (Bulgarien, Tjeckien,
Slovakien, Litauen och Lettland). I många länder har de negativa
nettoutlandsställningarna fortsatt att öka, eller i de fall de sjunkit har
detta främst berott på värderingseffekter (Spanien, Cypern, Grekland och
Portugal), i synnerhet till följd av minskade marknadsvärden för inhemskt
emitterade värdepapper som innehas av utlänningar. ·
Exportresultatet har förbättrats något i en
situation av svagare global efterfrågan. Med
undantag av medlemsstater som befinner sig i en upphämtningsfas (Estland,
Malta, Slovakien, Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen och Rumänien) har
majoriteten av medlemsstaterna under de fem senaste åren förlorat
exportmarknadsandelar i en takt som med råge överskrider det indikativa
tröskelvärdet. Om man ser till en längre period avspeglar dessa förluster
delvis en EU-övergripande trend i det globala sammanhanget och bör ses mot
bakgrund av en utvidgad världshandel. Förlusten av marknadsandelar sker dock
ofta i lägre takt än det föregående året. ·
Utvecklingen av priskonkurrenskraften och den
icke-prisrelaterade konkurrenskraften har bidragit positivt till att minska
externa obalanser. Att priskonkurrenskraften och
den icke-prisrelaterade konkurrenskraften återhämtas är avgörande för
anpassningsprocessen i ekonomier med stora bytesbalansunderskott. Många
strukturreformer har redan antagits. Även om reformernas fulla effekter för de
viktigaste makroekonomiska variablerna normalt kan observeras först efter viss
fördröjning har de omfattande arbetsmarknadsreformerna börjat omsättas i
betydande konkurrenskraftsförbättringar i flera medlemsstater. Förändrade
utvecklingstendenser för relativ enhetsarbetskostnad och real effektiv
växelkurs underbygger redan resultatet i fråga om konkurrenskraftsförbättringar
i flertalet medlemsstater. I resultattavlan överskrider indikatorn för
enhetsarbetskostnad (nominell förändring 2009–2011) tröskelvärdet i enbart fyra
medlemsstater (Bulgarien, Luxemburg, Rumänien och Finland), vilket kan jämföras
med det dubbla antalet medlemsstater i den föregående rapporten och återspeglar
ett nedåtgående tryck på lönetillväxten under de två senaste åren. ·
Hittills har priskonkurrenskraften främst
förbättrats i medlemsstater med stora obalanser, under ett intensivt
marknadstryck. Sedan 2010 har den nominella
enhetsarbetskostnaden stigit långsammare i euroområdets periferi än i
kärnländerna med överskott. Den minskade enhetsarbetskostnaden i sårbara länder
jämfört med euroområdets kärnländer har sin grund i produktivitetsökningar, ett
ökat konkurrenstryck, uppsägningar av arbetskraft som nu uppväger hamstringen
av arbetskraft under de senaste åren samt sänkta nominella löner i flera
sektorer. ·
Ett tryck på minskad skuldsättning i den
privata sektorn kvarstår i många medlemsstater. I
finanskrisens kölvatten inleddes en avveckling av alltför stor skuldsättning i
den privata sektorn, i både företag och hushåll. Den privata sektorns skuldnivå
överskrider det indikativa tröskelvärdet (160 % av BNP) i en majoritet av medlemsstaterna
(Österrike, Belgien, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Ungern, Luxemburg,
Malta, Nederländerna, Spanien, Sverige, Förenade kungariket, Irland och
Portugal). På sektorsnivå är företagens skuldsättning särskilt hög i vissa
länder (mer än 120 % av BNP i Belgien, Bulgarien, Cypern, Malta, Spanien,
Sverige, Irland och Portugal). I övriga fall, exempelvis Slovenien och Spanien,
står byggföretag för huvuddelen av de icke-finansiella företagens skulder och
ytterligare korrigeringar av bostadsmarknaderna kan medföra en ökning av
andelen osäkra lån och osäkra tillgångar i företagssektorn. Om man ser till
hushållen finns ett synligt tryck på minskad skuldsättning i flera
medlemsstater (Cypern, Danmark, Nederländerna, Spanien, Sverige, Förenade
kungariket, Irland och Portugal), vilket främst är knutet till ett uppsving på
bostadsmarknaden före krisen. Risker för att hushållens balansräkningar och
konsumtionen ska försämras är kopplade till potentiella ytterligare
korrigeringar på bostadsmarknaderna. ·
Utlåningen till den privata sektorn förblir
svag och privata kreditflöden är dämpade. Under
2011 var kredittillväxten i allmänhet lägre än tröskelvärdet, vilket förklaras
av både utbuds- och efterfrågerelaterade faktorer på kreditmarknaden. Å ena
sidan minskade bankerna sina balansomslutningar och ökade avsättningen till
reserver. Generellt sett ökade den finansiella sektorns skulder blott i liten
omfattning under 2011. De strukturella och likviditetsrelaterade problemen i
finanssektorn påverkade också kreditutbudet. Å andra sidan höll försämrade
tillväxtutsikter i förening med stor osäkerhet tillbaka efterfrågan, särskilt i
de länder som har de största anpassningsbehoven. ·
Komplicerade sektoriella kopplingar inom den
offentliga och privata sektorn och banksektorn förvärrar ofta de underliggande
obalanserna. Den starka landskopplingen mellan
finanssektorn och inhemska statspapper medför att bankerna har en stor
exponering mot statspapper genom innehav av statsobligationer. Höga räntor på
statspapper kan också påverka företagen via banksektorn och på så sätt inverka
negativt på deras finansieringsvillkor. Mot denna bakgrund har
finansieringskostnaderna för både den offentliga och privata sektorn i ökande
utsträckning börjat skilja sig åt mellan medlemsstaterna, vilket medfört
uppsplittring av finansmarknaderna längs nationella gränser. Statsskuldkrisen
har lett till kapitalutflöden från vissa sårbara länder och medfört ett ökat
finansierings- och likviditetstryck på dessa länders privata sektorer. Små och
medelstora företag riskerar att drabbas av detta i högre grad, eftersom de är
starkt beroende av bankkrediter. I detta sammanhang är trycket på minskad
skuldsättning i den privata sektorn ett ännu större bekymmer när det sker
parallellt med en kontinuerlig och nödvändig skuldneddragning i den offentliga
sektorn (Belgien, Spanien, Ungern, Italien, Irland, Grekland och Portugal). ·
Bostadsmarknaderna behöver fortfarande
korrigeras, med olika konsekvenser beroende på dynamiken i byggindustrin. I nästan samtliga medlemsstater sjönk de
reala bostadspriserna under 2011, med noterbara undantag i form av de baltiska
staterna, som befann sig i en situation av återhämtning från tidigare perioder
av kraftiga uppgångar och nedgångar. Bostadsprisökningarna översteg
följaktligen inte i något land det indikativa tröskelvärdet. Denna korrigering
har tagit fart i vissa länder som redan känt av betydande ackumulerade
nedgångar i bostadspriserna (Cypern, Spanien och Irland) mot bakgrund av en
kraftig försämring av de ekonomiska villkoren. I vissa fall har detta medfört
en nödvändig nedskärning av byggindustrin, men också högre arbetslöshet och
försämrade balansräkningar för bankerna (Slovenien, Spanien och Irland).
Ytterligare justeringar nedåt kan inte uteslutas (Danmark, Nederländerna och
Förenade kungariket), i en situation av skärpta kreditvillkor och ekonomisk
osäkerhet. ·
Den pågående justeringen av obalanser är
nödvändig men kostsam på kort sikt och har lett till högre arbetslöshet. Justeringar äger rum men det är fortfarande långt kvar till en
fullständig och hållbar omläggning. Reformer av lönesättningssystemen börjar
visar sig effektiva genom att förbättra konkurrenskraften på kostnadssidan. Hög
eller stigande arbetslöshet i flera medlemsstater, mot bakgrund av en dämpad
aggregerad efterfrågan, tyder på att anpassningsprocessen på arbetsmarknaden
alltjämt är ofullständig. Svag ekonomisk aktivitet och, i vissa fall,
nedskärning av viktiga sektorer som byggindustrin (Slovenien, Spanien och
Irland) ingår i anpassningsprocessen och innefattar en överflyttning av
resurser från sektorer som inte är exponerade för internationell handel till
sektorer som är exponerade för internationell handel och ett utgiftsskifte till
inhemskt producerade varor. Utformningen av ett utgiftsskifte för att återställa
tillväxt, skapande av arbetstillfällen och justeringar gentemot omvärlden
bygger i väsentliga avseenden på varaktiga strukturreformer på både arbets- och
produktmarknader samt påskyndade insatser för att genomföra lagstiftning för
finanssektorn. Detta är desto viktigare i en situation av ett stort internt
tryck på minskad skuldsättning. 3. Landspecifika kommentarer till resultattavlan I det följande kommenteras
inte de medlemsstater som omfattas av övervakning enligt ekonomiska
anpassningsprogram som stöds av offentlig finansiering. Så är fallet med
Grekland, Irland och Portugal inom euroområdet och Rumänien utanför euroområdet[6]. Belgien: I maj 2012 fastställde kommissionen att
Belgien hade makroekonomiska obalanser, särskilt när det gäller extern
konkurrenskraft och skuldsättning. I den uppdaterade resultattavlan överskrider
indikatorerna förändring av exportmarknadsandelar, den privata sektorns
bruttoskuld och den offentliga sektorns skuldsättning de indikativa
tröskelvärdena. När det gäller balanserna mot omvärlden har Belgien fortsatt
att tappa exportmarknadsandelar, dock i lägre takt. Den fortsatta förlusten av
exportmarknadsandelar har sin grund i en försämring av varubalansen sedan 2003,
som delvis uppvägts av en stadig förbättring av tjänstebalansen. Bytesbalansen
väntas ligga nära jämvikt under de kommande åren. En viktig faktor som
förklarar förlusten av exportmarknadsandelar är försämringen av
konkurrenskraften på kostnadssidan, som bland annat beror på högre ackumulerade
ökningar av enhetsarbetskostnader än genomsnittet i euroområdet. Denna trend
förväntas hålla i sig. När det gäller interna obalanser ligger indikatorn för
den privata sektorns skuld högt över tröskelvärdet, även om detta i stor
utsträckning beror på långivning mellan företag. Långivningen växte relativt
starkt under 2011 men har på senare tid minskat, både till följd av minskad
efterfrågan och skärpta kreditvillkor för företag. Statsskulden är hög och
stigande, beroende på ackumulering av stora underskott under de senaste åren
och interventioner i finanssektorn. Bostadspriserna ökade snabbt före krisen
och risken för en korrigering behöver undersökas ytterligare, däribland
effekten av en sådan korrigering för hållbarheten hos hushållens hypotekslån.
Under 2011 minskade finanssektorns soliditet på grund av förluster i sektorn. Sammantaget
anser kommissionen, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att
det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller
avvecklas. Bulgarien: I maj 2012 fastställde kommissionen att Bulgarien hade makroekonomiska
obalanser, särskilt i fråga om utlandsskuld, skuldneddragning i företagssektorn
och anpassningsprocessen på arbetsmarknaden. I den uppdaterade resultattavlan
överskrider indikatorerna nettoutlandsställning och enhetsarbetskostnader de
indikativa tröskelvärdena, medan indikatorn för den privata sektorns skuld nu
ligger under tröskelvärdet. När det gäller balanserna mot omvärlden har
bytesbalansen förbättrats snabbt: den nådde jämvikt 2011 och väntas under
prognosperioden ligga under tröskelvärdet. Trots en förbättring som återspeglar
kraftiga korrigeringar av bytesbalansen väntas den negativa
nettoutlandsställningen ligga kvar på en nivå väsentligt över det indikativa
tröskelvärdet, och nettoutlandsställningen utgör följaktligen en
sårbarhetsfaktor inom överskådlig framtid. Denna indikator bör dock ses
tillsammans med den mycket stora stocken av utländska direktinvesteringar,
vilket medför en väsentligt lägre nettoutlandsskuld. För det första var inflödet
av utländska direktinvesteringar dämpat under 2011 och uppgången nyligen väntas
förbli blygsam, även om stocken av utländska direktinvesteringar är hög. För
det andra har Bulgarien erövrat exportmarknadsandelar mot en bakgrund av högre
produktivitet, en sjunkande real effektiv växelkurs samt, under den senaste
tiden, blygsamma ökningar av enhetsarbetskostnader, även om indikatorn ligger
ovanför tröskelvärdet, och ökningen av löner och enhetsarbetskostnader väntas
bli relativt stark under den närmaste framtiden. De nedåtgående anpassningarna
på bostadsmarknaden fortsätter, efter de tidigare kraftiga bostadsprisfallen.
Kreditvillkoren är stabila och möjliggör en utvidgning av utlåningen, även om
den höga nivån på nödlidande lån skulle kunna hindra detta. Den privata sektorn
har snabbt minskat sin skuldsättning (uppgifter för 2011 tyder på en snabb
minskning av kortfristiga lån till icke-finansiella företag), men är ändå
förhållandevis skuldsatt för en ekonomi som befinner sig i en upphämtningsfas,
främst på grund av gränsöverskridande lån från företag till icke-finansiella
företag. Eftersom justeringen av externa obalanser delvis har uppnåtts genom en
kraftig minskning av den inhemska efterfrågan, däribland investeringar, finns
det risk för att ekonomin låses fast i låg tillväxt, vilket gör det svårare att
sänka skuldnivåerna, däribland nettoutlandsställningen. Problemen med landets
långfristiga potentiella tillväxt hänger också samman med brister på
arbetsmarknaden, som avspeglas i svaga resultat på arbetsmarknaden med negativ
tillväxt, stigande arbetslöshet och hög strukturell arbetslöshet. Sammantaget
anser kommissionen, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att
det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller
avvecklas. Tjeckien: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser
identifierades Tjeckien inte som ett land med obalanser. I den uppdaterade
resultattavlan ligger nettoutlandsställningen över det indikativa
tröskelvärdet. Nettoutlandsställningen har försämrats på grund av ihållande,
låt vara låga, underskott i bytesbalansen på ca 3 % av BNP under de tre senaste
åren, i huvudsak till följd av ett utflöde av utdelningar på den stora stocken
av utländska direktinvesteringar. Sammantaget är risken för sårbarhet gentemot
omvärlden begränsad till följd av den relativt låga bruttoutlandsskulden.
Handelsbalansen noterade ett hälsosamt överskott 2011, men ökningen av
exportmarknadsandelar avtar gradvis, vilket återspeglar den minskande andelen
nya projekt inom utländska direktinvesteringar. Samtidigt väntas importökningen
också avta. Eftersom den inhemska efterfrågan förblir svag beräknas
bytesbalansunderskottet fortsätta att minska under de kommande åren, vilket
väntas bidra till att nettoutlandsställningen stabiliseras kring den nuvarande
nivån. I motsats till den apprecieringstrend som noterades före den globala
finanskrisen har den reala effektiva växelkursen i stort sett varit stabil
sedan 2009. Inflödet av kapital till Tjeckien har gått hand i hand med en
betydande löneökning i alla sektorer av ekonomin, trots att
produktivitetsökningarna mestadels varit begränsade till de sektorer som är
exponerade för internationell handel. Medan ökningen av den aggregerade
nominella enhetsarbetskostnaden avtagit till nära 3 % under de tre senaste
åren, och förväntas vara dämpad inom den närmaste framtiden, kan det
ackumulerade produktivitetsgapet i de sektorer som inte är exponerade för
internationell handel dra ner ekonomins konkurrenskraft. För det första, på
grund av att de sektorer som inte är exponerade för internationell handel
levererar insatsvaror till andra sektorer och således direkt påverkar dessas
konkurrenskraft. För det andra, eftersom en högre lönetillväxt i de sektorer
som inte är exponerade för internationell handel kan hindra överflyttning av
arbetskraft till exportindustrier med större möjligheter till
produktivitetsökningar. Anpassningar, åtföljda av fallande reala bostadspriser,
är på gång i byggindustrin och fastighetssektorn, som främjades av relativt
förmånliga utlåningsvillkor före krisen: banklånens storlek i proportion till
förädlingsvärdet inom dessa sektorer fördubblades under perioden 2005–2008. Den
till stor del utlandsägda banksektorn i Tjeckien har varit motståndskraftig och
den låga skuldsättningen inom både den privata och offentliga sektorn har
hindrat uppkomsten av negativa kedjereaktioner. Sammantaget leder detta till
att kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad
granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Danmark: I maj 2012 fastställde kommissionen att Danmark hade makroekonomiska
obalanser, särskilt i fråga om utvecklingen av den externa konkurrenskraften
och hushållens skuldsättning. I den uppdaterade resultattavlan ligger
indikatorerna förändring av exportmarknadsandelar och den privata sektorns
skuld ovanför de indikativa tröskelvärdena. Förlusten av exportmarknadsandelar
ligger högt över tröskelvärdet och var av samma storleksordning 2011 som 2010.
I den fördjupade granskningen från maj 2012 fastställdes att Danmarks
konkurrenskraft och svaga resultat i fråga om varuexport hängde samman med
ökade enhetsarbetskostnader, jämfört med huvudkonkurrenterna. Konkurrenskraften
på kostnadssidan, mätt som den procentuella förändringen av den nominella
enhetsarbetskostnaden under tre år, har emellertid förbättrats och ligger under
tröskelvärdet. Under de kommande åren är prognosen att enhetsarbetskostnaderna
kommer att fortsätta att utvecklas försiktigt. Den procentuella förändringen
under tre år av den reala effektiva växelkursen visar en depreciering sedan
2009, vilken väntas fortsätta under de kommande åren. Den ihållande minskningen
av marknadsandelar trots den förbättrade konkurrenskraften på kostnadssidan kan
tyda på att förbättringen av konkurrenskraften på kostnadssidan ännu inte
räcker till för att återhämta de ackumulerade konkurrenskraftsförluster som ägt
rum under det senaste decenniet. Bytesbalansöverskottet har dock fortsatt att
stiga, särskilt till följd av utvecklingen av varu- och tjänstehandelsbalansen
– delvis på grund av olje- och gasexport som gynnats av stigande oljepriser –
men även till följd av ett inflöde av inkomster från utländska
direktinvesteringar. Eftersom bytesbalanssaldot delvis återspeglar ett stort
sparande i den privata sektorn, väntas det emellertid försämras under de
kommande åren, i takt med att den inhemska efterfrågan gradvis återhämtar sig.
Den privata sektorns skuldkvot ligger avsevärt över tröskelvärdet. Den har
visserligen minskat två år i rad, vilket delvis återspeglar en minskande
skuldsättning hos hushållen, men är ändå bland de högsta. Utvecklingen på
bostadsmarknaden har bidragit till att hushållens skulder nått ohållbara nivåer
och potentiellt kan förvärra riskerna för finansiell och ekonomisk
instabilitet. Även om risken för finansiell instabilitet kan vara relativt
liten verkar riskerna för den ekonomiska instabiliteten vara mer utpräglade. De
kraftiga svängningarna i bostadspriser och de höga hushållsskulderna, som bidragit
till stora variationer i den privata konsumtionen, hindrar nu ekonomins
återhämtningsförmåga, eftersom hushållen måste minska sin skuldsättning för att
gå vidare. De reala bostadspriserna sjönk igen under 2011, efter att ha
stabiliserats under 2010. Även om det kan hävdas att de ligger nära sin
långsiktiga trend, är marknaden sårbar i ett klimat av strama kreditvillkor och
låga löneökningar, vilket tyder på att det finns risk för ytterligare
justeringar nedåt med tanke på de ekonomiska utsikterna. Sammantaget anser
kommissionen, också med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att det
är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller
avvecklas. Tyskland:
I den föregående omgången av förfarandet vid
makroekonomiska obalanser identifierades Tyskland inte som ett land med
obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger indikatorerna förändring av
exportmarknadsandelar och den offentliga sektorns skuldsättning ovanför de
indikativa tröskelvärdena. När det gäller balanserna mot omvärlden är de
förlorade exportmarknadsandelarna ett resultat av förluster som noterades under
2010 och i mindre omfattning fortsatte 2011. Dessa förluster är sammantaget
inte särskilt stora och är förenliga med den pågående minskningen av bytesbalansöverskottet.
Som i den senaste rapporten om varningsmekanismen låg indikatorn för
bytesbalansöverskottet precis nedanför tröskelvärdet under 2011. Minskningen av
bytesbalansöverskottet under de senaste åren ingår i omläggningsprocessen och
beror framför allt på ett sjunkande handelsöverskott gentemot resten av
euroområdet. Enligt de senaste prognoserna kommer bytesbalansöverskottet att
minska måttligt under perioden 2012–2014, i det att privat konsumtion och
privata investeringar åter tar fart. Enhetsarbetskostnaderna har stigit under
de senaste åren och väntas fortsätta att stiga mer än genomsnittet i
euroområdet under de kommande åren, med stöd av en alltjämt stabil
arbetsmarknad. Trots stigande arbetskraftskostnader deprecieras fortfarande den
reala effektiva växelkursen, mot bakgrund av företagens begränsade möjligheter
att övervältra högre löner på konsumenterna. När det gäller de interna
balanserna beräknas statsskulden sjunka från och med 2013, och Tyskland gör
framsteg med att uppfylla riktmärket för skuldminskning enligt stabilitets- och
tillväxtpakten. Den privata sektorns skuldsättning och kreditaktivitet ligger
på måttliga nivåer. Bostadspriserna har ökat något och har i vissa stadsområden
stigit mer kraftigt. I framtiden väntas investeringarna i bostäder öka markant.
Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att
utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid
makroekonomiska obalanser. Estland: I den föregående omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser
identifierades Estland inte som ett land med obalanser. I den uppdaterade
resultattavlan ligger indikatorerna nettoutlandsställning och arbetslöshet
ovanför de indikativa tröskelvärdena. En tredje indikator, den privata sektorns
skuld, underskrider nu tröskelvärdet med god marginal (133 % av BNP under
2011). När det gäller balanserna mot omvärlden har landet nu fullföljt
huvuddelen av den mycket kraftiga justeringen av de höga obalanser gentemot
omvärlden som ackumulerades 2005–2007. Under 2011 fortsatte bytesbalansen att
uppvisa ett stort överskott och den väntas ligga nära jämvikt på medellång
sikt, med stöd av ökade exportmarknadsandelar. Även om den negativa
nettoutlandsställningen avsevärt överskrider tröskelvärdet håller den på att förbättras
snabbt, vilket avspeglar det ihållande bytesbalansöverskottet och en
”nämnare-effekt” i det att nominella BNP ökar stadigt. Hälften av
nettoutlandsskulden utgörs vidare av utländska direktinvesteringar, vilket
bidrar till att begränsa de externa likviditetsrelaterade riskerna;
nettoutlandsskulden motsvarar bara 6 % av BNP. Den privata sektorns
skuldsättning är visserligen fortfarande hög men minskade avsevärt under
perioden 2010–2011, beroende på kontinuerlig skuldneddragning och BNP-tillväxt.
Som ett resultat av detta och även om den privata sektorns skuldneddragning
kanske snart upphör väntas den privata sektorns skuldsättning ha sjunkit
ytterligare under 2012. Den privata sektorns relativt höga skuldnivå kan inte
desto mindre hindra tillväxten på medellång sikt. Arbetslösheten nådde en topp
på nästan 20 % under det första kvartalet 2010, men minskade därefter snabbt
och uppgick till 10,2 % under det andra kvartalet 2012. Den väntas minska
ytterligare, dock i lägre takt, till följd av ett återuppstående kompetensglapp
och blygsammare produktionstillväxt. Sammantaget leder detta till att
kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad
granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Spanien: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att
Spanien hade drabbats av mycket allvarliga obalanser, särskilt när det gäller
utvecklingen för utlandsställningen, skuldnivåerna i den privata sektorn samt
den finansiella sektorn. I den
uppdaterade resultattavlan ligger flera indikatorer över de indikativa
tröskelvärdena, nämligen bytesbalansunderskottet, exportmarknadsandelar, netto
utlandsställning, den privata sektorns skuldsättning, offentlig skuld och
arbetslöshet. När det gäller
affärerna med utlandet har bytesbalansunderskottet reducerats mot bakgrund av
en återhämtning av exporten och sjunkande inhemsk efterfrågan. Indikatorn för bytesbalansen ligger fortfarande
över tröskelvärdet men bytesbalansen väntas gå mot balans under de kommande
åren. Sjunkande enhetsarbetskostnader
och en viss depreciering av den reala effektiva växelkursen bidrar till att
återhämta en del av den förlust av konkurrenskraft som ackumulerades under
högkonjunkturen. Detta har bidragit till att minska förlusterna av
exportmarknadsandelar, samtidigt som indikatorn fortfarande överskrider
tröskelvärdet. Enhetsarbetskostnaderna
beräknas minska ytterligare i år och tillväxten väntas bli svag under de
kommande åren. Även om
flödesanpassningen pågår är den ackumulerade skuldsättningen gentemot utlandet
fortfarande omfattande, vilket avspeglas i den kraftigt negativa
nettoutlandsställningen och nettoutlandsskulden. Detta är särskilt bekymmersamt eftersom den spanska ekonomin är utsatt
för likviditetsrisker. I förening med
en snabbt stigande statsskuld medför hög skuldsättning i den privata sektorn
betydande skuldneddragningspåfrestningar. I den privata sektorn inleddes skuldneddragningen under 2011 och kommer
tydligt att fortsätta, vilket håller tillbaka den ekonomiska återhämtningen på
grund av dämpad inhemsk efterfrågan. Banksektorn
är fortsatt bräcklig till följd av den spruckna fastighets- och byggbubblan och
den onda cirkeln med en negativ återkoppling till de offentliga finanserna.
Banksektorns svaghet håller på att åtgärdas inom ramen för anpassningsprogrammet
för den finansiella sektorn, som tillhandahåller offentlig finansiering för
omstruktureringen och rekapitaliseringen av spanska banker. Trots sjunkande enhetsarbetskostnader har
arbetsmarknaden försämrats med rekordhög och stigande arbetslöshet, långt över
tröskelvärdet, och fortsatt slakt på arbetstillfällen. Detta utgör ett ytterligare hot mot den pågående anpassningen, via dess
effekter på skuldneddragningen, och påverkar även
budgetsaneringsansträngningarna negativt. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att en mycket
allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad
analys fortsätta granskningen av de inbegripna riskerna och de framsteg som
görs för att avveckla obalanser. Frankrike: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att
Frankrike hade drabbats av allvarliga obalanser, särskilt när det gäller
export- och konkurrenskraftutvecklingen.
I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal
indikatorer över sina indikativa tröskelvärden, nämligen förändringen av
exportmarknadsandelar, den offentliga skuldsättningen och den privata sektorns
skuldsättning. På
den externa sidan har Frankrike fortsatt förlorat exportmarknadsandelar om än i
långsammare takt och indikatorn överstiger betydligt tröskelvärdet. Förlusten av marknadsandelar
väntas fortgå om inga beslutsamma politiska åtgärder vidtas. Dessa förluster avspeglas i
en gradvis försämring av handelsbalansen, liksom bytesbalansen samt en negativ
nettoutlandsställning, även om de båda sistnämnda indikatorerna fortfarande
ligger under sina respektive indikativa tröskelvärden. Denna utveckling är kopplad till den
ihållande försämringen av såväl priskonkurrenskraft som andra mått på
konkurrenskraft. Enhetsarbetskostnadsindikatorn ligger under tröskelvärdet men trots de
åtgärder som vidtagits den senaste tiden för att sänka skatten på arbete väntas
ökningstakten i enhetsarbetskostnader framgent närma sig genomsnittet i
euroområdet på kort sikt, vilket tyder på att inga relativa förbättringar
skulle uppnås under den närmaste framtiden. De franska företagens minskade
lönsamhet, som gick ned till historiskt låga nivåer under 2011, hämmar deras
investeringspotential och innovationsförmåga, vilket inverkar menligt på deras
konkurrenskraft med andra faktorer än pris. Företagens låga lönsamhet hämmar för
övrigt deras skuldneddragningskapacitet och bidrar därför till hela den privata
sektorns höga skuldsättningsgrad, som nu överskrider det indikativa
tröskelvärdet. Arbetslösheten har ökat och väntas komma att ligga över tröskelvärdet
under de kommande åren. Hushållens skuldsättning är fortfarande tämligen låg, men
bostadspriserna ökade före krisen och även under 2011. Möjligheten och följderna av en
korrigering på fastighetsmarknaden behöver ytterligare undersökas. Ökningen av den privata
skuldsättningsgraden är särskilt oroande mot bakgrund av den offentliga
sektorns alltjämt ökande skuldsättning, som nu uppgår till nästan 90 % av BNP. Sammantaget anser
kommissionen, också med hänsyn till att en mycket allvarlig obalans konstaterats
i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av
de inbegripna riskerna och de framsteg som görs för att avveckla obalanser. Italien: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att
Italien hade drabbats av allvarliga obalanser, särskilt när det gäller export-
och konkurrenskraftutvecklingen och konsekvenserna av den höga statsskulden. I den uppdaterade resultattavlan överträder ett
antal indikatorer sina indikativa tröskelvärden, nämligen förlusten av
exportmarknadsandelar och den offentliga skuldsättningen. Särskilt sedan euron infördes har konkurrenskraftsförluster gradvis
ackumulerats såväl vad gäller kostnadskonkurrenskraft som andra aspekter av
konkurrenskraft, och detta avspeglas i en betydande förluster av exportmarknadsandelar,
som betydligt överstiger nivån för tröskelvärdet. Italiens
bytesbalansunderskott minskar dock och handelsbalansen väntas visa ett
överskott 2012. Detta förklaras
huvudsakligen av det kraftiga fallet för importen, som ett resultat av den
svaga inhemska efterfrågan i den rådande recessionen, men också tack vare att
exporten utvecklats positivt, särskilt till handelspartner utanför EU. En svag produktivitetsutveckling förblir det
främsta hindret för en varaktig förbättring av Italiens konkurrenskraftsställning
och ekonomiska tillväxtutsikter. De
nyligen antagna strukturreformerna – som syftade till att främja marknadsmässig
konkurrens, åtgärda segmenteringen av arbetsmarknaden, göra skattesystemet mer
tillväxtfrämjande och förbättra företagsklimatet – bör medverka till att blåsa
nytt liv i produktivitetstillväxten på medellång sikt. Än så länge följer fortfarande lönerna inte tillräckligt nära
produktivitetsutvecklingen. Nominella
enhetsarbetskostnader väntas öka under de kommande åren nära i takt med
genomsnittet i euroområdet. Den höga
offentliga skulden utgör alltjämt en stor börda för den italienska ekonomin,
särskilt mot bakgrund av landets svaga tillväxtutsikter. Samtidigt som låga
tillväxttal gör det svårare att uppnå och bibehålla de stora primära överskott
som krävs för att få in skuldkvoten på en stadigt minskande bana framöver,
lägger det nuvarande och väntade höga skattetryck som krävs för de höga
skuldbetalningarna en hämsko på den inhemska efterfrågan och den ekonomiska
aktiviteten. Mot bakgrund av en finansmarknad som är splittrad över
nationsgränserna påverkar de relativt höga räntorna till följd av riskpremien
för den offentliga skulden dessutom finansieringsvillkoren för den privata
sektorn och förvärrar den inhemska banksektorns finansieringsproblem. Positivt
är att den privata sektorns skuldsättning förblir relativt tyglad i Italien. Särskilt är de italienska hushållens finansiella
ställning relativt stark, även om deras sparkvot har uppvisat en nedåtgående
trend under mer än två decennier. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att en mycket
allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad
analys fortsätta granskningen av de inbegripna riskerna och de framsteg som
görs för att avveckla obalanser. Cypern: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att
Cypern hade drabbats av mycket allvarliga obalanser, särskilt vad gäller
utvecklingen för utlandsställningen, de offentliga finanserna och den
finansiella sektorn. I den uppdaterade resultattavlan överskrider flera
indikatorer sina indikativa tröskelvärden, nämligen bytesbalansunderskottet,
nettoutlandsställningen, exportmarknadsandelar, kreditflöde till den privata
sektorn, den privata sektorns skuldsättning och offentlig skuld. På den externa sidan ligger bytesbalansindikatorn
fortsatt över det negativa tröskelvärdet, trots den senaste tidens kraftiga
nedgång i importen på grund av krympande inhemsk efterfrågan, främst på grund av att varubalansens trendmässiga
utveckling är fortsatt negativ, medan Cypern fortsätter att redovisa överskott
i tjänstehandeln. Bytesbalansunderskottet
bedöms totalt sett minska under de kommande åren. Förluster i pris- och kostnadskonkurrenskraft har den senaste tiden
avtagit genom att frysa löner i den offentliga sektorn bidrog till en
återhållsam löneutveckling i den privata sektorn och exportinriktade sektorer. Strukturella reformer till stöd för uthålliga
förbättringar av konkurrenskraften har emellertid ännu inte tagit fast form. Parallellt med denna utveckling försämras
nettoutlandsställningen snabbt, vilket fortsätter ge upphov till farhågor
beträffande hållbarheten i landets affärer med utlandet. Nettoutlandsställningen har försämrats till följd av
bytesbalansunderskotten, men också på grund av värderingsförluster på
banktillgångar utomlands. På det inhemska planet har den högt belånade privata
sektorn fortsatt att dra ned sina stora utestående skulder. Detta illustreras också av det betydligt lägre
värdet på indikatorn på kreditströmmarna till den privata sektorn jämfört med
året tidigare. Det faktum att
kreditindikatorn ligger kvar över tröskelvärdet sammanhänger främst med den
låneomläggningsprocess som pågår, genom att omlagda lån behandlas som nya
flöden, i stället för tillhandahållande av nya krediter. För hushållen uppvägs skuldnivåerna av betydande tillgångar, men dessa
har drabbats av en fortlöpande nedgång i reala och nominella bostadspriser. Den offentliga skulden överstiger också
fördragets tröskelvärde och väntas öka kraftigt. Samtidigt har arbetslösheten på Cypern ökat kraftigt den senaste tiden
och väntas öka ytterligare framgent, vilket visar på strukturella förändringar
förutom konjunkturfaktorer. Alla
ytterligare negativa effekter av den cypriotiska banksektorns exponering mot
Grekland och ytterligare försämring av den ekonomiska aktiviteten kommer att
förvärra riskerna och göra strukturella anpassningar svårare. Situationen förvärras ytterligare av onda cirklar
som uppstår mellan utvecklingen på fastighetsmarknaden, i finanssektorn och för
de offentliga finanserna. Cyperns
finansiella sektor är också en av de mest skuldtyngda i hela EU. Efter att ha inkommit med en formell begäran om
finansiering den 25 juni 2012 är Cypern för närvarande i färd med att förhandla
om ett ekonomisk-politiskt program för att åtgärda landets finansiella,
finanspolitiska och strukturella utmaningar. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att en mycket
allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är lämpligt att i en fördjupad
analys fortsätta granskningen av de inbegripna riskerna och de framsteg som
görs för att avveckla obalanser. Lettland: I den tidigare omgången av förfarandet vid
makroekonomiska obalanser konstaterades Lettland inte ha obalanser. I den
uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över sina indikativa
tröskelvärden, nämligen beträffande nettoutlandsställningen och arbetslösheten. Efter en ackumulering av obalanser i de utrikes
affärerna och en hårdlandning 2008–2009 förbättrades den externa
konkurrenskraften väsentligt genom den interna anpassningsprocessen, som
inbegrep lönesänkningar och anställningsnedskärningar, finanspolitisk sanering,
skuldnedragning i den privata sektorn samt en lång rad tillväxtfrämjande
strukturreformer. Efter en återgång
till höga tillväxtnivåer under 2011–2012 föll bytesbalansen tillbaka till att
visa ett svagt underskott som väntas bestå under de kommande åren. Landets nettoskuld, mätt som
nettoutlandsställningen, uppvisade en fortsatt nedåtgående trend om än från en
relativt hög nivå. Den stora negativa
nettoutlandsställningen förklaras i stor utsträckning av nettobeståndet
utländska direktinvesteringar (omkring hälften av nettoutlandsställningen),
medan utlandsskuldkomponenten snabbt minskar. Efter det att programmet för betalningsbalansstöd framgångsrikt
slutförts i början av 2012 har avkastningen på statsskuldspapper stadigt
sjunkit, vilket bidrar till att ytterligare reducera risker rörande landet
utlandsställning. När det gäller
interna indikatorer har den offentliga skulden stabiliserats på en nivå på
drygt 40 % av BNP, medan fastighetspriser och kredittillväxt långsamt
återhämtar sig från den kraftiga korrigeringen under krisen. Trots återhämtningen ligger fastighetspriserna
kvar betydligt under 2005 -2007 års nivåer före krisen, samtidigt som ett mer
påtagligt uppsving endast kan konstateras inom nybyggnadssegmentet. Inom den finansiella sektorn har den kommersiella
utlåningen i termer av godkända nya lån nu stabiliserats i hushållssektorn och
ökar svagt i företagssegmentet. Den
privata skulden som andel av BNP har fortlöpande sjunkit till 125 % av BNP
2011, men privata investeringar ökade trots det i snabb takt med hjälp av en
stark vinstutveckling i företagen. Arbetslösheten
ligger kvar högt över genomsnittet i EU och det indikativa tröskelvärdet, men
börjar nu minska gradvis, en trend som väntas hålla i sig under de kommande
åren med stöd av återhämtningen i ekonomin och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Den låga andelen lediga jobb utgör inget tecken
på väsentliga strukturella brister i arbetsmarknadens funktion, samtidigt som
både sysselsättning och arbetsmarknadsdeltagande visar en uppåtgående trend. Sammantaget leder detta till att
kommissionen i detta skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad
granskning inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Litauen: I den tidigare omgången av förfarandet vid
makroekonomiska obalanser konstaterades Litauen inte ha obalanser. I den
uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över de indikativa
tröskelvärdena, nämligen de som gäller nettoutlandsställningen och
arbetslösheten. Litauen har fortsatt
att ta exportmarknadsandelar i takt med den reala effektiva växelkursens
depreciering, med stöd av väsentligt lägre lönekostnader. Enhetsarbetskostnaden sjönk, men den väntas att växa i långsammare takt
under de kommande åren. Även om bytesbalansindikatorn ligger nära noll
stimulerade en stark inhemsk efterfrågan importen och en negativ handelsbalans
gjorde att bytesbalansen åter svängde tillbaka till ett underskott på nästan 4
% av BNP 2011, vilket huvudsakligen täcktes av överföringar relaterade till
EU-budgeten och utländska direktinvesteringar. Under tiden pekar statistik fram
till september 2012 på att bytesbalansunderskottet är på väg att reduceras och
stabiliseras sett framåt. Nettoutlandsställningen har förbättrats, men är
fortsatt negativ och överskrider det indikativa tröskelvärdet. Nettoutlandsskulden, som tar hänsyn till
finansieringsstabiliteten genom utländska direktinvesteringar, är mycket lägre. Dessutom ligger den offentliga skulden
fortfarande på måttliga nivåer och den privata sektorn har fortsatt att minska
sin skuldsättning; inhemsk
kredittillväxt har varit negativ för hushållen, medan den svängt om till att
bli svagt positiv för icke finansiella företag och staten.
Efter en betydande korrigering under tidigare år är
fastighetspriserna stabila i reala termer. Arbetslösheten utgör emellertid alltjämt ett problem och den väntas
ligga kvar på tvåsiffriga tal under de kommande åren även om den har sjunkit
sedan 2011 och beräknas minska ytterligare Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer
att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid
makroekonomiska obalanser. Luxemburg: I den tidigare omgången av förfarandet vid
makroekonomiska obalanser konstaterades Luxemburg inte ha obalanser. I den
uppdaterade resultattavlan överskrider en rad indikatorer sina indikativa
tröskelvärden, bland annat gäller det bytesbalansen, den nominella
enhetsarbetskostnaden, den privata sektorns skuldsättning samt denna gång även
indikatorn över exportmarknadsandelar. På den externa sidan väntas det
varaktigt stora bytesbalansöverskottet, som överskrider det indikativa
tröskelvärdet, minska under de kommande åren. Det förefaller inte vara relaterat
till en alltför återhållsam nivå på den inhemska efterfrågan utan främst vara
resultatet av den mycket höga ekonomiska aktiviteten förlagd i Luxemburg,
främst i den finansiella sektorn, attraherad av en allmänt gynnsam miljö
(inklusive skattesystemet). Även om
det inte är troligt att bytesbalansöverskottet utgör en skadlig obalans för
Luxemburg eller dess handelspartner, skymmer det ett varaktigt underskott i
varubalansen, vilket avspeglar förluster i totala exportmarknadsandelar. Samtidigt fortsätter Luxemburg att vinna
exportmarknadsandelar på tjänstesidan. De nominella enhetsarbetskostnadernas utveckling utgör den troliga
förklaringen till varuhandelns svaga utveckling; den nominella enhetsarbetskostnaden har faktiskt stigit betydligt
snabbare än i euroområdet sedan år 2000 och mer än fem gånger snabbare än i
Tyskland. Enhetsarbetskostnaden
väntas dessutom växa i snabbare takt än för euroområdet i genomsnitt under de
kommande åren, trots de åtgärder som regeringen vidtagit nyligen på lönesidan. Detta förklaras främst av storskalig ut- och
inlåning på internationella icke-finansiella företag, snarare än en överdriven
skuldsättning inom den privata sektorn. Hushållens skuldnivå är relativt begränsad och främst kopplad till
fastighetslån. Ökningstakten i bostadspriserna,
som noterade en kraftig ackumulerad ökning under det gångna decenniet, är nu
på väg att dämpas och återspeglar huvudsakligen samspelet mellan stark
efterfrågan och begränsat utbud. Slutligen,
även om den finansiella sektorn på det hela taget är fortsatt sund tycks den
finansiella krisen ha försvagat dess tillväxtpotential. Med tanke på dess betydande storlek i förhållande till den totala
ekonomin uppstår frågan om hur en mindre dynamisk sektor påverkar
sysselsättning och hållbarhet i de offentliga finanserna. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer
att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid
makroekonomiska obalanser. Ungern: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att
Ungern hade drabbats av allvarliga obalanser, särskilt vad gäller utvecklingen
för nettoutlandsställningen och konsekvenserna av en hög statsskuld. I den uppdaterade resultattavlan ligger
emellertid flera indikatorer över sina indikativa tröskelvärden, närmare
bestämt, i likhet med förra året, nettoutlandsställningen och den offentliga
skulden, och i år ligger även indikatorerna för arbetslösheten och den privata
sektorns skuldsättning något över sina tröskelvärden. De externa obalanserna
har reducerats, bytesbalansen visar överskott för det tredje året i rad och
nettoutlandsställningen förbättras stadigt, även om den indikatorn fortfarande
ligger betydligt över tröskelvärdet. Detta
väntas bli fallet även under de närmaste par åren. Omsvängningen i bytesbalansen var främst resultatet av en nedgång i den
inhemska efterfrågan. Exportkonkurrenskraften
har inte väsentligt förändrats. Efter
en markant försämring under konjunkturnedgången 2009, har underskottet i
faktorsinkomsten börjat att vidgas igen, även om det fortfarande ligger mycket
under nivåerna före krisen. Båda
frågorna tyder på att korrigeringen i de utrikes affärerna delvis är
konjunkturbetingad. Skuldneddragningen
i den privata sektorn är nödvändig för att korrigera obalanser främst i
hushållssektorn. Parallellt med denna
utveckling har snabbt sjunkande företagskrediter, mot bakgrund av politisk
osäkerhet och extra pålagor på den finansiella sektorn, bidragit till
historiskt låga investeringsnivåer, som i sin tur har urholkat landets
tillväxtpotential. Investeringarna
väntas sjunka ytterligare under 2012 och bedöms först om några år stabiliseras. Den svagt sjunkande men fortfarande betydande
statsskulden, i förening med en politik som inverkar negativt på
affärsklimatet, medför ökad sårbarhet även avspeglat i en relativt hög
finansieringskostnad för både den offentliga och den privata sektorn. Uppgången i arbetslösheten kan utgöra ett mindre
problem än vad statistiken ger vid handen, eftersom den i huvudsak avspeglar
ett ökat arbetskraftsdeltagande i takt med att sysselsättningen återgår till de
nivåer som gällde före krisen. I
november 2011 framförde regeringen en formell begäran om diskussioner om
förebyggande ekonomiskt stöd. Dessa
diskussioner har emellertid inte gjort väsentliga framsteg. Sammantaget anser kommissionen, också med
hänsyn till att en mycket allvarlig obalans konstaterats i maj, att det är
lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de berörda
riskerna och de framsteg som görs för att avveckla obalanser. Malta: I den tidigare omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser
konstaterades inte Malta ha obalanser. I den uppdaterade resultattavlan överstiger en rad indikatorer sina
indikativa tröskelvärden, bland annat den privata sektorns skuldsättning,
bytesbalanssaldot och statsskulden. Den privata sektorns skuldsättningsgrad
ligger nu på mer än 200 % av BNP, huvudsakligen till följd av att långivningen
till icke finansiella företag ökade i snabb takt under högkonjunkturåren. Den privata sektorn tycks dock inte vara
överbelånad i nuläget med tanke på att hushåll och företag har betydande
finansiella tillgångar och förfallsstrukturen på upplåningen är relativt
gynnsam, omkring två tredjedelar av
den är långsiktig upplåning. Bytesbalansen
har redovisat betydande underskott under det gångna decenniet, men den senaste
tidens utveckling tyder på att en korrigering, som också avspeglas i nya
exportmarknadsandelar, är på gång, tack vare högre sparande och mer måttliga
ökningar i enhetsarbetskostnaderna. Under
de kommande åren väntas bytesbalansen fortsatt visa ett litet överskott och enhetsarbetskostnaderna väntas öka i en takt som
ligger nära genomsnittet i euroområdet. Hållbarheten i Maltas ställning gentemot utlandet gynnas vidare av dess
ställning som ett land med nettofordringar på utlandet och en positiv
nettoutlandsställning. Med hänsyn
till den betydande storleken på dessa tillgångar är det inte desto mindre
nödvändigt att noga övervaka deras sårbarhet för en ogynnsam
händelseutveckling. Den finansiella
sektorn är mycket stor i förhållande till den inhemska ekonomin, med totala
skulder på närmare 900 % av BNP 2011. De totala finansiella skulderna har vuxit i en takt som överstiger det
indikativa tröskelvärdet flerfalt under det gångna decenniet och till följd av
detta överstiger den ackumulerade tillväxten 2011 genomsnittet för euroområdet. Risker för onda cirklar förefaller vara
begränsade eftersom en väsentlig del av dessa inflöden har varit till
internationellt orienterade banker som har mycket liten exponering mot den
inhemska ekonomin. I takt med att det
rådande ekonomiska läget förvärras finns det emellertid fog för en noggrann
övervakning av det inhemska banksystemet på grund av dess stora exponering mot
fastighetsmarknaden, som har upplevt en mycket snabb prisökningstakt följt av
en relativt begränsad korrigering under det gångna decenniet, samt den de låga
nivån på reserveringarna för kreditförluster. Statsskuldkvoten överskrider också det indikativa tröskelvärdet. Sammantaget anser kommissionen att det är
lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de berörda
riskerna för att bedöma huruvida det föreligger en obalans. Nederländerna: I den tidigare omgången av förfarandet vid
makroekonomiska obalanser konstaterades inte Nederländerna ha obalanser. I mellantiden har det skett en försämring i
tillväxtutsikterna kopplat till den inhemska efterfrågan, vilket diskuterades i
kommissionens senaste prognos. I den
uppdaterade resultattavlan överträder ett antal indikatorer sina indikativa
tröskelvärden, nämligen förändringen av exportmarknadsandelar, den privata
sektorns skuldsättning och den offentliga skulden. På den externa sidan är drivkrafterna bakom det ihållande stora
bytesbalansöverskottet, som betydligt överskrider det indikativa tröskelvärdet,
främst handelsbalansen, inklusive en positiv nettogasexport. Överskotten kan
också i ökande utsträckning förklaras av ett stigande överskott i
tjänstehandeln och växande inkomster från direktinvesteringar i utlandet, medan
Nederländerna har förlorat exportmarknadsandelar överstigande det indikativa
tröskelvärdet. Detta avspeglar i
synnerhet den positiva trenden för erhållna vinster från utlandet, som ger en
skjuts åt sparandet i de icke finansiella företagen. Som en reaktion på dessa trender har Nederländernas nettoutlandsställning
förbättrats avsevärt de senaste åren. Framåt i tiden pekar de tillgängliga prognoserna mot att
bytesbalansöverskottet ökar ytterligare till nästan 10 procent av BNP. Måttliga förluster i konkurrenskraft för varor
och tjänster som produceras inom landet har i stort sett uppvägts av den
livaktiga återexporten. Den totala förlusten av exportmarknadsandelar har varit
måttlig. Enhetsarbetskostnadsindikatorn
ligger under tröskelvärdet och enhetsarbetskostnaden väntas växa i linje med
euroområdet i genomsnitt i det korta perspektivet. Risker för Nederländernas ekonomi sammanhänger främst med
bostadsmarknaden och höga privata bolåneskulder, vilket lett till att
indikatorn för den privata sektorns skuldsättning betydligt överskrider det
indikativa tröskelvärdet. Trots att
hushållen har en stark finansiell nettoförmögenhet, fortsätter
skuldsättningskvoten att öka och detta är en riskkälla för hushållens
balansräkningar. Hushållens höga
hypoteksskulder i förhållande till deras disponibla inkomst beror i stor
utsträckning på skatteincitament, som under många år uppmuntrade dem att ta upp
stora hypotekslån, samt på finansiella innovationer som underlättade tillgången
till krediter. Detta har bidragit
till ökningen i bostadspriserna. Sedan
krisen har emellertid bostadspriserna fallit. Prisfallet har tilltagit det senaste året och kommer troligen att
fortsätta ännu någon tid. Även om den
inkommande regeringen har enats om reformåtgärder, väntas utsikterna för
bostadsmarknaden förbli ogynnsamma så länge som de ekonomiska aspekterna
förblir oklara. Detta får
konsekvenser för den reala ekonomin via förmögenhets- och förtroendeeffekter
liksom, indirekt, för den finansiella sektorn, vilket innebär att riskerna i
detta sammanhang bör övervakas noga. Sammantaget anser kommissionen att det är lämpligt att i en fördjupad
analys fortsätta granskningen av de berörda riskerna för att bedöma huruvida
det föreligger en obalans. Österrike: I den tidigare omgången av
förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades Österrike inte ha
obalanser. I den uppdaterade resultattavlan överträder ett antal indikatorer
sina indikativa tröskelvärden, nämligen förändringen av exportmarknadsandelar,
den privata sektorns skuldsättning och den offentliga skuldsättningen.
Österrikes globala exportmarknadsandel minskade med 11½ % 2006–2011 men
förlusten av marknadsandelar verkar ha upphört 2011. Indikatorerna för real
effektiv växelkurs och enhetsarbetskostnader pekar inte på några problem med
pris- och kostnadskonkurrenskraften och ökningen av enhetsarbetskostnaderna
förväntas ligga avsevärt under det indikativa tröskelvärdet under perioden
2012–2014. Österrike har upprätthållit en stark ställning vad gäller absolut
produktivitet (BNP mätt genom köpkraftsstandard per anställd) samt vad gäller
export per anställd. Likväl har bytesbalansöverskottet nyligen minskat,
tämligen plötsligt 2010-11 då exporten låg kvar under nivån före krisen. Detta
gör att man inte bör ha en alltför optimistisk syn på situationen och kan
signalera ett behov av att öka den österrikiska ekonomins kapacitet för
innovation och diversifiering. Om vi tittar framåt förväntas överskottet vara
fortsatt stabilt i takt med att nettoexporten gradvis återfår sin styrka. Den
offentliga skuldsättningen är hög på 72,3 % av BNP. Trots att landet
verkar vara på rätt väg vad gäller korrigeringen av det alltför höga
underskottet beräknas skuldkvoten inte minska före 2014 och kommer att kräva en
oförminskad finanspolitisk kraftansträngning. Medan risken för negativa
återkopplingar mellan den offentliga och den finansiella sektorn begränsas är
förfarandet för omstrukturering av de nationaliserade bankerna fortfarande
föremål för en viss grad av risk för förseningar. Den privata sektorns
skuldsättning rörde sig något över det indikativa tröskelvärdet 2010 efter en
varaktig ökning av företagens skulder under flera år. 2011 ökade de finansiella
skulderna hos både hushållen och företagen långsammare än BNP. Den privata
sektorns kredittillväxt avtog 2011, och ytterligare 2012, då företagens och
hushållens upplåning var dämpad. Å ena sidan ackumulerade företagen en stor
mängd eget kapital, å andra sidan har investeringarna och efterfrågan från
konsumenterna minskat. Följaktligen låg skuldkvoten 2011 bara marginellt över
tröskelvärdet, på 160,7 % av BNP, och det är troligt att den kommer att
krypa ner ytterligare då efterfrågan på krediter fortfarande är svag.
Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede inte kommer att
utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för förfarandet vid
makroekonomiska obalanser. Polen: I den tidigare omgången av förfarandet
vid makroekonomiska obalanser konstaterades Polen inte ha obalanser. I den
uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över deras indikativa
tröskelvärden, nämligen bytesbalansen och nettoutlandsställningen.
Bytesbalansunderskottet, som ligger något över tröskelvärdet, har huvudsakligen
finansierats genom relativt stabila inflöden av utländska direktinvesteringar
och EU-medel, som stöder expansionen av den exportorienterade tillverkningen
och utvecklingen av ett modernt transportinfrastrukturnät.
Bytesbalansunderskottet förväntas dessutom krympa gradvis inom en nära framtid
till följd av en svag inhemsk efterfrågan, vilket leder till en press på
importen och förbättrad konkurrenskraft på kostnadssidan. Medan
nettoutlandsställningen ligger över tröskelvärdet är nettoutlandsskulden mer
begränsad, även om statens växande beroende av utländska långivare kan ge
upphov till risk. Polen har haft vissa begränsade konkurrenskraftsförluster på
prisområdet under åren 2006–2008, till följd av en nominell appreciering av
växelkursen. Tendensen har dock vänt något sedan 2009, i takt med att den ökade
globala riskovilligheten har ökat volatiliteten och lett till en depreciering
av den inhemska valutan. Trots dessa förluster har Polen noterat stora (även om
de är minskande) ökningar av exportmarknadsandelarna och begränsade ökningar av
den nominella enhetsarbetskostnaden, vilken förväntas avta ytterligare i takt
med att arbetsmarknadssituationen försämras. Andelen privat skuld i BNP är
fortfarande ganska blygsam, trots en avsevärd kredittillväxt under perioden
2006–2009. Tidigare upptogs en betydande andel av de nya lånen, särskilt
hypotekslånen, i utländsk valuta, vilket ökade stabilitetsriskerna i bank- och
hushållssektorerna, särskilt under den senaste tidens period av intensifierad
volatilitet och valutadepreciering. Den totala kredittillväxten mattades dock
avsevärt och utbudet av nya lån i utländska valutor minskade kraftigt 2010–2012.
Bostadspriserna har fallit stadigt sedan 2008, även om takten har varit
måttlig, och återverkningarna på finanssektorn har varit hanterbara, med
nödlidande lån som huvudsakligen härstammar från företagssektorn och
konsumtionskrediter. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta
skede inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för
förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Slovenien: Kommissionen drog i maj 2012
slutsatsen att Slovenien hade drabbats av allvarliga makroekonomiska obalanser,
särskilt vad gäller skuldneddragning i bolagssektorn, bankstabiliteten och i
viss utsträckning även den externa konkurrenskraften. Slovenien har därefter
gjort vissa framsteg med bankrekapitaliseringar och finanspolitisk sanering men
situationen är fortfarande bräcklig. I den uppdaterade resultattavlan ligger
ett par indikatorer över deras indikativa tröskelvärden, nämligen
nettoutlandsställningen och i år även ändringar i exportmarknadsandelarna. På
den externa sidan är nettoutlandsställningen fortfarande över men nära det
indikativa tröskelvärdet. I avsaknad av några stora värdeändringar skulle den
beräknade ökningen i bytesbalansöverskottet tendera att minska denna obalans.
Enhetsarbetskostnadsindikatorn ligger inte längre över det indikativa
tröskelvärdet, till följd av den fortsatta stabiliteten hos de nominella
lönerna kombinerad med fortsatt ökad arbetsproduktivitet och denna trend
förväntas fortsätta. Samtidigt har indikatorn för förluster av
exportmarknadsandelar rört sig marginellt till alldeles ovanför tröskelvärdet.
Slovenien är emellertid mer sårbart än vad dessa indikatorer antyder, på grund
av de betydande risker som härrör från banksystemet och svårigheterna med den
pågående skuldneddragningen, som inte fullt ut fångas in i den måttliga
nedgången i den nya indikatorn för finanssektorns skulder. Byggsektorn har
krympt till en bråkdel av dess storlek före krisen men höga bostadspriser och
låga transaktionsvolymer tyder på att bostadsmarknaden fortfarande inte kommit
i balans. Detta skulle kunna innebära potentiella ytterligare anpassningar,
särskilt vad gäller värderingarna av säkerheter. Icke-finansiella företag är
fortfarande överbelånade och problemlånen i dessa segment fortsätter att hämma
banksektorn. Slutligen, i ett sammanhang som präglas av ökade svårigheter med
den statliga finansieringen är svårigheterna med att faktiskt genomföra
reformer ett ständigt skäl till sårbarhet. Sammantaget anser kommissionen,
också med hänsyn till att en mycket allvarlig obalans konstaterats i maj, att
det är lämpligt att i en fördjupad analys fortsätta granskningen av de
inbegripna riskerna och de framsteg som görs för att avveckla obalanser. Slovakien: I den tidigare omgången av
förfarandet vid makroekonomiska obalanser konstaterades Slovakien inte ha
obalanser. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett par indikatorer över de
indikativa tröskelvärdena, nämligen nettoutlandsställningen och arbetslösheten.
2011 noterade nettoutlandsställningen en marginell förbättring, men de flesta
av utlandsskulderna utgör inte upplåning (särskilt utländska
direktinvesteringar, som har riktats huvudsakligen mot den exportinriktade
industrin). En förbättrad position vad gäller varu- och tjänstebalansen och ett
ökat utflöde av inkomster har bidragit till en stabil bytesbalans sedan 2009.
Tack vare en kraftig ökning av tillverkningsexporten förväntas handelsbalansen
och bytesbalansen förbättras från och med 2012. Indikatorerna för real effektiv
växelkurs och nominell enhetsarbetskostnad ligger nu under sina respektive
tröskelvärden, eftersom inverkan från den kraftiga nominella apprecieringen
före antagandet av euron och produktivitetsfallet tack vare konjunkturnedgången
2009 klingar av. Med en arbetslöshet som förväntas ligga kraftigt över
förkrisnivån under de kommande åren beräknas lönetrycket därför hållas under
kontroll. Den fortsatt relativt gynnsamma utvecklingen av
konkurrenskraftsindikatorerna speglas också genom en kontinuerlig ökning av
arbetsproduktiviteten och exportmarknadsandelarna. Den huvudsakligen
utlandsägda banksektorn undvek en kraftig expansion av utlåningen vilket
besparade Slovakien problemen med alltför hög kredittillväxt och bidrog till
att hålla den offentliga och privata skulden relativt begränsad. Den offentliga
skuldkvoten har emellertid ökat kraftigt under de senaste åren. Arbetslösheten
– högt över tröskelvärdet – är fortfarande ett av de mest trängande
strukturella problem som hämmar den inhemska ekonomin. En stadigt hög
arbetslöshet speglar bristen på förbättringar i arbetsmarknaden sedan krisen
bröt ut och de varaktiga regionala skillnaderna i ekonomisk tillväxt och
sysselsättning. Sammantaget leder detta till att kommissionen i detta skede
inte kommer att utföra en vidare fördjupad granskning inom ramen för
förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Finland: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen att Finland hade drabbats av
makroekonomiska obalanser, särskilt när det gäller konkurrenskraftutvecklingen.
Ett antal av resultattavlans indikatorer ligger över de indikativa tröskelvärdena,
nämligen förändringar av exportmarknadsandelar, nominella
enhetsarbetskostnader, den privata sektorns skuldsättning och ökningstakten i
den finansiella sektorns skulder. På den externa sidan kvarstår
konkurrensfrågorna och Finland fortsätter att lida stora förluster på
exportmarknaderna, även om takten är något lägre jämfört med de kraftiga fallen
2009–2010. Före 2009 skedde det små årliga minskningar av Finlands
exportmarknadsandelar, vilka ibland avbröts av små ökningar. Under åren
2009–2010 registrerades dock stora förluster och 2011 gjordes ytterligare
förluster, även om takten var långsammare. Minskningen av Finlands
exportmarknadsandelar speglar delvis de utmaningar som är kopplade till de icke
prisrelaterade konkurrenskraftsfaktorerna och den fallande exporten i
elektroniksektorn. Denna utveckling har åtföljts av ökade nominella
enhetsarbetskostnader och en gradvis rörelse från bytesbalansöverskott till ett
litet bytesbalansunderskott 2011. Enhetsarbetskostnaderna beräknas fortsätta
att öka snabbare än genomsnittet i euroområdet och bytesbalansunderskottet
förväntas finnas kvar och öka något. På det inhemska planet verkar ekonomin
vara mer balanserad än förra året: den privata sektorns skuldsättning (för
icke-finansiella företag) minskar men ligger fortfarande över tröskelvärdet.
Den icke-finansiella företagssektorn har börjat dra ned skulderna och hushållen
väntas börja att svagt dra ned skulderna 2013. Under tiden har de reala
bostadspriserna, som steg över det indikativa tröskelvärdet 2010, i stället
fallit något 2011, vilket stöder bedömningen i den tidigare fördjupade
granskningen att det fanns en begränsad risk för överhettning på
bostadsmarknaden. Den finansiella sektorn är fortfarande stark med stabil
soliditet medan likviditeten skulle kunna förbättras. Det har skett en kraftig
tillväxt av de finansiella skulderna i den finansiella sektorn men en stor del
av tillväxten beror på beslutet av ett finansinstitut att centralisera sina
derivat i det finska dotterbolaget. Sammantaget anser kommissionen, också med
hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att det är lämpligt att fortsätta
granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller avvecklas. Sverige: Kommissionen drog i maj 2012
slutsatsen att Sverige hade drabbats av makroekonomiska obalanser, särskilt när
det gäller utvecklingen av den privata sektorns skuldsättning och
bostadsmarknaden. I den uppdaterade resultattavlan ligger ett antal indikatorer
över sina indikativa tröskelvärden, nämligen bytesbalansöverskottet,
förändringen av exportmarknadsandelar och den privata sektorns skuldsättning.
Bytesbalansöverskottet har haft en nedåtgående trend sedan 2007 och förväntas
minska ytterligare på medellång sikt. De kraftiga överskotten speglar de
ambitiösa finanspolitiska bestämmelserna och hushållens höga pensionssparande
snarare än politiska åtgärder som på ett konstgjort sätt skulle hålla tillbaka
den inhemska efterfrågan. De betydande minskningarna av exportmarknadsandelarna
2005–2009 mattades av avsevärt 2010–2011. Dessa minskningar verkar inte bero på
inhemsk ogynnsam pris- och kostnadsutveckling eftersom priserna och
enhetsarbetskostnaderna har ökat långsammare än för landets viktigaste
handelspartner. Liksom för andra medlemsstater speglar minskningarna i stället
integreringen av snabbväxande ekonomier i den globala marknaden. Om vi tittar
framåt förväntas enhetsarbetskostnaderna öka i måttlig takt. På det inhemska
planet bör den privata sektorns höga skuldsättningsnivå uppmärksammas och den
ligger avsevärt över tröskelvärdet. Företagsskulderna korrigerades något
2009–2011 men de är fortfarande höga även om företagsinterna lån exkluderas.
Nivån på hushållsskulderna innebär, trots en del lindrande faktorer, en ökad
risk för den makroekonomiska stabiliteten genom att den gör hushållens balansräkningar
känsligare för negativa störningar. Trots att bostadspriserna stabiliserades
2011 och att den fördjupade granskningen 2012 inte hittade någon betydande
avvikelse i bostadspriserna manar de tidigare ökningarna i bostadspriser till
försiktighet. Bostadsmarknaden fortsätter att vara föremål för en obalanserad
utveckling på grund av den politik som tenderar att skapa ett tryck uppåt på
priserna och bidra till uppbyggnaden av hushållsskulder. Trots den höga privata
skuldnivån begränsas riskerna för bankerna av deras höga kapitalisering och
likviditetsbuffertar, företagens och hushållens goda skuldtjänstförmåga och en
lång period av en mycket låg andel fallissemang. Å andra sidan gör den höga
nivån på de privata skulderna att de svenska bankerna är mer sårbara för
eventuella förluster i investerarförtroendet i händelse av ett större fall i
bostadspriserna. På kort till medellång sikt är det troligt att förhållandet
mellan den privata sektorns skuldsättning och BNP samt de nominella
bostadspriserna ligger på i stort sett en stabil nivå med hänsyn till den
avtagande kredittillväxten till hushåll och företag och den senaste tidens
politiska åtgärder på bostadsmarknaden. Sammantaget anser kommissionen, också
med hänsyn till att obalanser konstaterats i maj, att det är lämpligt att
fortsätta granskningen av huruvida obalanser kvarstår eller avvecklas. Förenade
kungariket: Kommissionen drog i maj 2012 slutsatsen
att Förenade kungariket hade drabbats av makroekonomiska obalanser, särskilt
vad gäller utvecklingen av hushållens skulder, bostadsmarknaden och i viss
utsträckning även den externa konkurrenskraften. I den uppdaterade
resultattavlan ligger ett antal indikatorer över sina indikativa tröskelvärden,
nämligen förändringen av exportmarknadsandelarna, den offentliga
skuldsättningen och den privata sektorns skuldsättning. På den externa sidan
har exportmarknadsandelarna minskat kraftigt 2007–2008, vilket drog upp
indikatorn till långt över tröskelvärdet, även om de i stort sett var fortsatt
stabila under 2011. Bytesbalansunderskottet var 1,9 % av BNP 2011, vilket
bidrog till att hålla indikatorn inom tröskelvärdet. Bytesbalansen kommer
emellertid troligtvis att försämras 2012 på grund av svagare nettohandelsutfall
än förväntat 2012, vilket i sin tur förklaras av den svaga externa efterfrågan
och överraskande starka importen. Under de kommande åren förväntas underskottet
emellertid att minska i takt med att ekonomin fortsätter att läggas om mot
nettoexport, även om det fortsätter att vara ett stort underskott i
varuhandeln. Förenade kungariket står fortfarande inför viktiga strukturella
utmaningar när det gäller att förbättra sina handelsresultat. Bland dessa ingår
behovet av att öka produktiviteten och den icke prisrelaterade
konkurrenskraften i den varuproducerande sektorn, bevara den dynamik som fanns
före krisen i tjänsteexporten och fortsätta att omorientera exporten mot
snabbväxande marknader. Förenade kungarikets nettoställning gentemot utlandet
är något negativ men hållbar, och nettoutlandsställningen förbättrades 2011.
Vad gäller den interna dimension, fortsatte hushållen att gradvis avveckla
skulderna då aktiviteten på bostadsmarknaden var på en låg nivå och
kreditgivningen till den privata sektorn fortfarande var mycket svag. Den
privata sektorns skulder ligger emellertid avsevärt över
indikatortröskelvärdet. Skuldneddragningen kan tappa fart om ekonomin
återhämtar sig eftersom ett begränsat utbud av bostäder innebär att
bostadspriserna troligtvis kommer att fortsätta att vara höga på medellång sikt
och hypoteksskulderna kan återigen öka då kreditvillkoren förbättras. Om å
andra sidan bostadspriserna skulle falla kraftigt kan det slå mot den privata
konsumtionen och skapa risker för långivarna. Den höga och stigande nivån på
den offentliga skulden är fortfarande ett problem och även om det offentliga
underskottet fortfarande beräknas minska gradvis har framstegen med den
finanspolitiska saneringen mattats i en situation med svag ekonomisk tillväxt.
Den fortsatta saneringen av finanssektorns balansräkningar – den hör till de
högst belånade i EU – innebär att bankernas skulder inte förväntas öka snabbt,
även om den försämrade kredittillgången i sin tur håller tillbaka den
ekonomiska tillväxten och således framstegen med den finanspolitiska
saneringen. Sammantaget anser kommissionen, också med hänsyn till att obalanser
konstaterats i maj, att det är lämpligt att fortsätta granskningen av huruvida
obalanser kvarstår eller avvecklas. 4. Slutsatser Makroekonomiska
obalanser som stora och varaktiga underskott och överskott gentemot omvärlden,
minskad konkurrenskraft, och uppbyggnaden av privata och offentliga skulder har
bidragit till att förvärra krisen. Den andra omgången av förfarandet vid
makroekonomiska obalanser äger rum mot bakgrund av fortsatta finansiella
spänningar, osäkerhet och låga tillväxtutsikter. Korrigeringen av obalanser
formar det ekonomiska landskapet. Medlemsstaterna fortsätter att anpassa sig
till krisens verkningar, även om deras enskilda utmaningar och
spridningseffekter skiljer sig vad gäller omfattning och allvar. Som förklaras
i kommissionens offentliggjorda årliga tillväxtöversikt[7] måste unionen och
medlemsstaterna, förutom att korrigera de betydande obalanser som byggts upp
under föregående år, även hantera andra relaterade problem. Dessa handlar om
låg tillväxt och hög arbetslöshet, om att säkra hållbara offentliga finanser
och att återställa stabiliteten i finanssystemet. En välfungerande inre marknad
bidrar också till att förbättra tillväxtpotentialen och korrigera obalanser[8]. I många
medlemsstater justeras nu de makroekonomiska obalanserna, särskilt i de
medlemsstater som har eller har haft stora underskott i de utrikes affärerna
och stora obalanser i hushållens och/eller företagens finanser och i sin
offentliga sektor. Denna process är ännu inte avslutad och har i flera
medlemsstater lett till betydligt ökad arbetslöshet och minskad ekonomisk
aktivitet på kort sikt. I den tidigare omgången
identifierade kommissionen tolv medlemsstater för vilka det krävdes en
fördjupad analys[9]
och i alla dessa fall bekräftades förekomsten av obalanser enligt den
preventiva aspekten i förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Detta bredare
angreppssätt genomfördes för första gången förra året och motiveras av att det
här övervakningsförfarandet därför också måste sörja för en justering av
tidigare ackumulerade obalanser. Vissa medlemsstater måste korrigera
ackumulerade obalanser både internt och externt. Detta innebär att de måste
sänka sin höga skuldsättning och återvinna konkurrenskraften så de kan
förbättra sina tillväxtutsikter och sin export. En fördjupad analys kan bidra
till ökad förståelse av vad som driver på produktivitet, konkurrenskraft och
handel och av vad ökad skuldsättning och graden av relaterade obalanser leder
till i flera medlemsstater. Några länder genomgår en snabb anpassning som
delvis beror på att de befinner sig i en upphämtningsfas och denna utveckling
kräver också en närmare granskning. Mot bakgrund
av slutsatserna från maj 2012 om förekomsten av makroekonomiska obalanser och
den uppdaterade resultattavlan anser kommissionen att det är nödvändigt att
närmare analysera utvecklingen i samband med uppbyggnaden och korrigeringen av
de risker som hänger samman med detta i 14 medlemsstater: Belgien,
Bulgarien, Danmark, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Ungern, Malta,
Nederländerna, Slovenien, Finland, Sverige och Förenade kungariket. Länder
som för närvarande genomför ett reformprogram som förhandlats fram med
kommissionen och som får externt finansiellt stöd omfattas redan av en
förstärkt övervakning av sin ekonomiska situation och politik, och de granskas
inte i enlighet med förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Detta gäller
Grekland, Irland, Portugal och Rumänien. De 14 medlemsstater för vilka
kommissionen avser att inleda en fördjupad granskning har olika problem och
potentiella risker inklusive spridningseffekter. De fördjupade granskningarna
kommer att bidra till att man kan utvärdera de risker som föreligger, vilka av
dessa medlemsstater har obalanser eller alltför stora obalanser, och framstegen
med att korrigera obalanserna. Inom ramen för den
multilaterala övervakningen och enligt artikel 3.5 i förordningen uppmanar
kommissionen rådet och Eurogruppen att diskutera denna rapport. Kommissionen
ser även fram emot återkoppling från Europaparlamentet och andra intressenter.
Med beaktande av dessa diskussioner kommer kommissionen att börja förbereda
fördjupade granskningar av berörda medlemsstater. Bilaga
1: Förvarningsmekanismens
resultattavla: definitioner och vidare utveckling Resultattavlan för
förfarandet vid makroekonomiska obalanser fastställs och offentliggörs av
kommissionen i linje med artikel 4 i förordning nr 1176/2011. I rapporten om förvarningsmekanismen från
februari 2012 bestod resultattavlan av tio indikatorer som täcker
tillämpningsområdet för övervakningen i linje med artikel 4.3 i förordningen[10]. Som tidigare överenskommits har i årets granskningsrunda en elfte
indikator på ökningstakten i den finansiella sektorns skulder lagts till med
anknytning till resultattavlan[11].
Definitionerna för de övriga tio
indikatorerna är oförändrade. Även om
den första versionen av resultattavlan för förfarandet vid makroekonomiska
obalanser redan fångade upp en rad finansiella problemställningar (som
exempelvis kreditflödet till den privata sektorn, den privata sektorns
skuldsättning och offentlig skuld) stödde Europaparlamentet[12] och rådet[13] kommissionens avsikt att, i
tid för den andra omgången av förfarandet vid makroekonomiska obalanser,
komplettera resultattavlan med ytterligare en indikator som syftar till att
bättre fånga upp samverkan mellan den reala ekonomin och den finansiella
sektorn[14]. Europeiska systemrisknämnden gav också
kommentarer och sina synpunkter på resultattavlans ursprungliga utformning samt
på planerna om att lägga till en ytterligare indikator för den finansiella
sektorn[15].
Resultattavlans syfte är att
göra det möjligt att upptäcka obalanser på ett tidigt stadium. Därför inriktas valet av indikatorer på de
följande mest relevanta aspekterna på externa och interna obalanser: Den innehåller särskilt uppgifter på bytesbalans,
nettoutlandsställning, reala effektiva växelkurser, exportmarknadsandelar,
liksom även tillgångspriser, inklusive bostäder, offentlig och privat
skuldsättning, kreditökningstakt och arbetslöshet. De indikativa tröskelvärdena har satts på betryggande nivåer för att
undvika alltför många ”falsklarm”, men de är inte så snävt satta att problemen
identifieras först sedan de redan har blivit bestående[16]. Definitionerna av
resultattavlans indikatorer visas i tabell A1. Tabell A2 visar värdena på resultattavlans uppdaterade indikatorer samt
de respektive indikativa tröskelvärdena. Värdena på indikatorerna för tidigare år anges i den beledsagande
statistiska bilagan[17]. De skuggade fälten markerar var indikatorvärdet
överskrider det indikativa tröskelvärdet. Dessa tröskelvärden är desamma för alla länder (förutom indikatorerna
för reala effektiva växelkurser och enhetsarbetskostnader, där åtskillnad görs
mellan de länder som ingår i euroområdet och de som står utanför). I bedömningen tas dessutom hänsyn till de allra
senaste uppgifterna samt de ekonomiska utsikterna i kommissionens vårprognos
som offentliggjordes den 7 november 2012[18]. Bedömningen av obalanser –
eller mer exakt, bedömningen av huruvida situationen i en given medlemsstat
påkallar en mer detaljerad genomgång i en fördjupad granskning – härrör inte
från en mekanisk tillämpning av resultattavlans indikatorer och de tillhörande
tröskelvärdena. En sådan bedömning av
kommissionen är resultatet av en ekonomisk uttolkning av resultattavlan
kompletterad med ytterligare information och indikatorer som på lämpligt sätt
tar hänsyn till landspecifika omständigheter och institutioner, och även
beaktar slutsatserna i de fördjupade granskningarna från maj 2012. I linje med förordningen
beaktas ytterligare indikatorer; dessa
anges i tabell A3. Dessa ytterligare
indikatorer täcker in aspekter som sammanhänger med den allmänna
makroekonomiska situationen (inklusive ekonomisk aktivitet och investeringar),
nominell och real konvergens inom och utanför euroområdet, inklusive
tillkommande aspekter på handelsresultat, samt mer detaljerade uppgifter om
utlandsskulderna, inklusive utländska direktinvesteringar och netto
utlandsskuld. Indikatorerna avspeglar även eventuella risker för en utveckling
av obalanser samt ekonomiernas anpassningskapacitet, till exempel
produktivitet. I uppsättningen extra
indikatorer ingår nu även en ytterligare indikator på graden av
skuldfinansiering i den finansiella sektorn, som bör vara till hjälp vid
tolkningen av den nya indikatorn på ökningstakten i den finansiella sektorns
skulder. Resultattavlan
är och bör förbli ett enkelt och tydligt verktyg och fungerar som ett filter
som gör det lättare att ställa in skärpan på övervakningen inom ramen för
förfarandet vid makroekonomiska obalanser. I detta sammanhang är stabilitet över tiden värdefullt. I dagsläget planerar kommissionen inte
komplettera resultattavlan med nya indikatorer. Detta sagt har kommissionen
föresatt sig att förbättra resultattavlans kvalitet. I detta syfte kommer kommissionen att samverka på teknisk nivå med
medlemsstaterna, ECB och Europeiska systemrisknämnden för att se till att
resultattavlan hålls aktuell i sin utformning. Detta kan medföra tekniska justeringar i definitionerna av
resultattavlans variabler. Kommissionen
(Eurostat) har vidare åtagit sig att garantera ett tillförlitligt och rättsligt
bindande kvalitetsförfarande vad gäller resultattavlans statistiska uppgifter
och övriga uppgifter som är av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska
obalanser[19]. Tabell A1. Resultattavlans indikatorer och deras indikativa tröskelvärden || Externa obalanser och konkurrenskraft || Interna obalanser Indikator || Bytesbalans-saldo (treårigt genomsnitt) (i % av BNP) || Netto utlands-ställning (i % av BNP) || Förändring i % (under tre år) av real effektiv växelkurs, HIKP-deflatorer i förhållande till 35 industriländer (a) || Förändring i % (under fem år) av exportmark-nadsandelar || Förändring i % (under 3 år) av nominell enhetsarbets-kostnad (b) || Årlig förändring i % i deflaterade huspriser (c) || Kreditflöde till den privata sektorn i % av BNP (d), (e) || Arbetslöshet treårigt genomsnitt || Den privata sektorns skuldsättning i % av BNP (d), (e) || Den offentliga skulden i % av BNP) (f) || Årlig förändring i % av den finansiella sektorns totala skulder, icke konsoliderade uppgifter Uppgifts-källa || Eurostat (betalnings-balansstatistik) || Eurostat (betalnings-balansstatistik) || GD ECFIN (databas över pris- och kostnadskon-kurrenskraft). || Eurostat (betalnings-balansstatistik) || Eurostat (national-räkenskaper) || Eurostat. || Eurostat (national-räkenskaper) || Eurostat (arbetskraftsundersökning) || , Eurostat (national-räkenskaper) || Eurostat (förfarandet vid alltför stora överskott – definitionen i fördraget) || , Eurostat (national-räkenskaper) Indikativa tröskel-värden || -4/+6 % Lägre kvartilen (används även som referens för övre tröskelvärde) || -35 % Lägre kvartilen || +/–5 % för euroområdet +/-11% för övriga EU Lägre och övre kvartilerna Euroområdet -/+ standard-avvikelse för Euroområdet || -6 % Lägre kvartilen || +9 % för euroområdet +12 % för övriga EU Övre kvartilen euroområdet || +6 % Övre kvartilen || +15 % Övre kvartilen || +10 % || 160 % Övre kvartilen || +60 % || 16.5 % Period för beräk-ning av tröskel-värden || 1970-2007 || Första tillgängliga år (mitten av 1990-talet)–2007 || 1995-2007 || 1995-2007 || 1995-2007 || Första tillgängliga året - 2007 || 1995-2007 || 1994-2007 || 1994-2007 || || 1991-2007 Vissa komplet-terande indikato-rer som ska användas i den ekono-miska analysen || Nettoutlåning/ nettoinlåning jämfört med övriga världen (bytesbalans + kapitalbalans i % av BNP) || Netto utlandsskuld i % av BNP || Real effektiv växelkurs i förhållande till övriga euroområdet || Exportmark-nadsandelar baserade på varuvolymer; Arbets-produktivitet; Trendmässig tillväxt i total faktor-produktivitet || Nominella enhets-arbetskostnader (förändringar över 1, 5, 10 år), Effektiv enhetsarbets-kostnad i förhållande till resten av euroområdet || Reala förändringar i fastighetspriser(kumulerat över 3 år) Nominellt fastighetspris-index Mervärde i bostads-byggande || Förändring i privat skuldsättning || || Den privata sektorns skuld baserat på konsoliderade uppgifter || || skuldsättningsgrad Anmärkningar: a) För EU:s handelspartner används HIKP. För
länder som inte handlar med EU grundas deflatorn på en KPI som ligger nära HIKP
metodologiskt sett. b) Index som visar kvoten mellan nominell
ersättning per anställd och real BNP per anställd person. c)
Förändringar i fastighetspriser i förhållande till Eurostats
konsumtionsdeflator, d) Den privata sektorn definieras som icke
finansiella företag; hushåll och ideella organisationer som betjänar
hushållen; e) Summan av lån, samt värdepapper förutom aktier;. icke-konsoliderade
skulder; f) De offentliga finansernas hållbarhet kommer inte
att bedömas inom ramen för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, eftersom
detta område redan omfattas av stabilitets- och tillväxtpakten. Denna
indikator ingår dock i resultattavlan, eftersom de offentliga skulderna bidrar
till landets totala skuldsättning, och därigenom till dess sårbarhet generellt
sett. Tabell A2: Resultattavlan
för förfarandet vid makroekonomiska obalanser med värden för 2010 || Externa obalanser och konkurrenskraft || Interna obalanser Budgetår 2011 || Bytesbalans-saldo (trerigt genomsnitt) i % av BNP || Netto utlands- ställning I % av BNP || Förändring i % (under tre år) av real effektiv växelkurs med HIKP-deflatorer || Förändring i % under fem år) av exportmark-nadsandelar || Förändring i % (under tre år) av nominell enhetsarbets-kostnad (b) || Årlig förändring i % av deflaterade huspriser || Kreditflöde till den privata sektorn i % av BNP || Den privata sektorns skuldsättning(i % av BNP || Den offentliga skulden i % av BNP || Arbets-löshet treårigt genomsnitt || Årlig förändring i % av den finansiella sektorns totala skulder, icke konsoliderade uppgifter Tröskelvärden || -4/+6 % || -35 % || ±5 % & ±11 % || -6 % || +9 % & +12 % || +6 % || 15 % || 160 % || 60 % || 10 % || 16.5% BE || -0.3 || 65.7 || -0.5 || -10.2 || 6.2 || -0.1 || 11.6 || 236 || 98 || 7.8 || 4.7 BG || -3.4 || -85.6 || 3.1 || 17.2 || 20.3 || -9.0 || -6.7 || 146 || 16 || 9.4 || 5.6 CZ || -3.0 || -49.3 || 0.3 || 8.4 || 3.3 || 0.0 || 2.5 || 78 || 41 || 6.9 || 3.8 DK || 5.0 || 24.5 || -1.7 || -16.9 || 4.7 || -4.9 || -2.2 || 238 || 47 || 7.0 || 4.7 DE || 5.9 || 32.6 || -3.9 || -8.4 || 5.9 || 1.4 || 4.8 || 128 || 81 || 6.9 || 2.1 EE || 2.8 || -57.8 || 0.8 || 11.1 || -6.2 || 3.3 || 6.8 || 133 || 6 || 14.4 || -4.4 IE || 0.0 || -96.0 || -9.1 || -12.2 || -12.8 || -15.2 || 4.0 || 310 || 106 || 13.3 || -0.6 EL || -10.4 || -86.1 || 3.1 || -18.7 || 4.1 || -5.1 || -5.5 || 125 || 171 || 13.2 || -3.4 ES || -4.3 || -91.7 || -1.3 || -7.6 || -2.1 || -10.0 || -4.1 || 218 || 69 || 19.9 || 3.7 FR || -1.6 || -15.9 || -3.2 || -11.2 || 6.0 || 3.8 || 4.0 || 160 || 86 || 9.6 || 7.3 IT || -2.9 || -20.6 || -2.1 || -18.4 || 4.4 || -2.0 || 2.6 || 129 || 121 || 8.2 || 3.8 CY || -8.4 || -71.3 || -0.9 || -16.4 || 8.8 || -8.5 || 16.1 || 288 || 71 || 6.6 || -0.2 LV || 3.1 || -73.3 || -0.6 || 23.6 || -15.0 || 4.9 || -2.5 || 125 || 42 || 18.1 || -4.5 LT || 0.0 || -52.6 || 3.6 || 25.2 || -8.4 || 2.4 || -0.8 || 70 || 39 || 15.6 || 8.9 LU || 7.5 || 107.8 || 0.8 || -10.1 || 12.5 || 1.5 || 2.5 || 326 || 18 || 4.8 || 11.3 HU || 0.6 || -105.9 || -3.3 || -2.8 || 3.7 || -4.1 || 6.4 || 167 || 81 || 10.7 || -2.6 MT || -4.3 || 5.7 || -3.0 || 11.7 || 5.8 || -2.3 || 2.2 || 210 || 71 || 6.8 || 1.4 NL || 7.5 || 35.5 || -1.6 || -8.2 || 5.8 || -4.0 || 0.7 || 225 || 66 || 4.2 || 7.2 AT || 2.2 || -2.3 || -1.0 || -12.7 || 5.9 || -8.0 || 4.1 || 161 || 72 || 4.4 || -0.3 PL || -4.6 || -63.5 || -10.9 || 12.8 || 4.3 || -5.7 || 7.1 || 80 || 56 || 9.2 || 4.4 PT || -9.1 || -105.0 || -1.9 || -9.5 || 0.9 || -3.6 || -3.2 || 249 || 108 || 11.9 || -0.7 RO || -4.3 || -62.5 || -2.4 || 22.8 || 12.9 || -18.9 || 1.8 || 72 || 33 || 7.2 || 4.3 SI || -0.4 || -41.2 || -0.3 || -6.1 || 8.3 || 1.0 || 1.9 || 128 || 47 || 7.1 || -1.3 SK || -2.1 || -64.4 || 4.3 || 20.9 || 4.4 || -5.6 || 3.3 || 76 || 43 || 13.4 || 1.2 FI || 0.6 || 13.1 || -1.3 || -22.9 || 9.1 || -0.3 || 4.6 || 179 || 49 || 8.1 || 30.8 SE || 6.6 || -8.3 || 3.9 || -11.6 || 1.2 || 1.0 || 6.3 || 232 || 38 || 8.1 || 3.6 UK || -2.2 || -17.3 || -7.1 || -24.2 || 8.1 || -5.4 || 1.0 || 205 || 85 || 7.8 || 8.5 Anmärkning: Brytdatum var den 1 november 2012. Tabell A3: Ytterligare indikatorer som använts i den
ekonomiska tolkningen av 2011 års resultattavla för förfarandet vid
makroekonomiska obalanser || Real BNP-tillväxt på årsbasis || Fasta brutto-investeringar i % av BNP || FoU-utgifter, brutto i % av BNP || Bytes-balans-saldo i % av BNP bytes-balanssta-tistik || Nettout-låning/in-låning i % av BNP, betalningsbalans-statistik || Netto-utlands-skuld i % av BNP || Utländ-ska direkt-investeringar i % av BNP || Nettohan-delsbalans för energiprodukter i % av BNP || Föränd-ring i % (under tre år) i real effektiv växelkurs i förhållan-de till euroområdet (EU-17) || Årlig föränd-ring i % av exportmarknadsandelar (i volym) || Årlig ökning av arbetsproduktivitet (i %) || Årlig sysselsätt-nings-ökning i % || Förändring i %(under tio år) i nominell enhets-arbets-kostnad || Föränd-ring i % (under 10 år) i effektiv enhets-arbets-kostnad i förhållan-de till euro-området (EU 17) || Förändring i % (under tre år) i nominella fastighetspriser || Bostadsbyggan-de i % av BNP || Den privata sek-torns skuld-sättning i procent av BNP, konsoliderade uppgifter || Den finansiella sektorns skuldsättningsgrad Budgetår || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 || 2011 BE || 1.8 || 20.7 || 2.0 || -1.4 || -1.7 || -127.6 || 20.1 || -3.7 || 1.4 || -1.6 || 0.4 || 1.3 || 20.3 || 3.7 || 5.1 || na || 143 || 641 BG || 1.7 || 20.9 || 0.6 || 0.3 || 1.6 || 33.9 || 4.5 || -0.6 || || 5.2 || 6.1 || -4.2 || 69.5 || || -32.4 || na || 136 || 414 CZ || 1.9 || 23.9 || 1.8 || -2.8 || -2.5 || 1.1 || 2.5 || -1.4 || 5.2 || 1.6 || 0.6 || 23.2 || -5.0 || 3.8 || 73 || 624 DK || 0.8 || 17.2 || 3.1 || 5.6 || 5.9 || 18.0 || 3.8 || 0.7 || 1.2 || 1.2 || -0.5 || 29.3 || -11.9 || 4.7 || 238 || 377 DE || 3.0 || 18.1 || 2.8 || 5.7 || 5.7 || -2.9 || 1.1 || -19.8 || -0.9 || 2.5 || 1.6 || 1.4 || 5.5 || -14.1 || 5.4 || 5.6 || 109 || 524 EE || 8.3 || 21.7 || 2.4 || 2.1 || 6.3 || 6.5 || 1.2 || na || 3.2 || 25.7 || 1.2 || 6.7 || 64.4 || 44.8 || -28.0 || 3.5 || 132 || 373 IE || 1.4 || 10.1 || 1.7 || 1.1 || 1.0 || -339.2 || 5.2 || na || -6.5 || -1.7 || 3.6 || -2.1 || 15.4 || 0.1 || -38.7 || 2.6 || 281 || 158 EL || -7.1 || 15.1 || na || -9.9 || -8.6 || -98.0 || 0.4 || -2.7 || 4.6 || -6.0 || -1.6 || -5.6 || 31.1 || 11.5 || -3.5 || 4.7 || 125 || 2728 ES || 0.4 || 21.1 || 1.3 || -3.5 || -3.0 || 93.5 || 2.0 || -8.5 || 0.4 || 3.2 || 2.2 || -1.6 || 25.3 || 4.3 || -15.3 || 6.4 || 204 || 941 FR || 1.7 || 20.1 || 2.3 || -2.0 || -2.0 || 36.1 || 1.5 || -12.7 || -0.4 || -0.8 || 1.2 || 0.5 || 22.3 || 5.1 || 3.5 || 6.1 || 139 || 461 IT || 0.4 || 19.6 || 1.3 || -3.1 || -3.0 || 49.0 || 1.6 || -13.9 || 0.9 || -0.2 || 0.3 || 0.3 || 28.3 || 11.1 || 0.4 || 5.5 || 126 || 1172 CY || 0.5 || 16.3 || 0.5 || -4.7 || -4.5 || 37.9 || 5.5 || na || 0.7 || -2.3 || 0.0 || 0.4 || 34.6 || 12.4 || -16.7 || 5.0 || 281 || 2539 LV || 5.5 || 21.3 || 0.7 || -2.2 || 0.0 || 46.4 || 5.1 || -0.2 || || 6.8 || 14.8 || -8.4 || 94.4 || || -38.7 || 1.5 || 118 || 704 LT || 5.9 || 17.8 || 0.9 || -3.7 || -1.3 || 32.3 || 3.4 || -0.5 || 7.9 || 3.8 || 2.0 || 33.6 || -30.8 || 1.8 || 67 || 633 LU || 1.7 || 19.0 || 1.4 || 7.1 || 6.8 || -3022.2 || 645.3 || na || 2.0 || -2.2 || -1.2 || 2.6 || 35.7 || 14.0 || 6.5 || 3.4 || 267 || 50 HU || 1.6 || 17.9 || 1.2 || 0.9 || 3.3 || 52.6 || 3.7 || -1.4 || || 2.7 || 1.2 || 0.8 || 44.3 || || -8.5 || 1.8 || 147 || 562 MT || 1.9 || 14.8 || 0.7 || -0.3 || 0.7 || -158.3 || 4.7 || 0.0 || 1.8 || -4.8 || -0.5 || 2.5 || 23.7 || 7.0 || -4.6 || 2.5 || 169 || 362 NL || 1.0 || 17.7 || 2.0 || 9.7 || 9.7 || 36.8 || 1.6 || -4.6 || 0.0 || -1.9 || 0.5 || 0.6 || 20.0 || 3.2 || -7.5 || 4.9 || 224 || 231 AT || 2.7 || 21.4 || 2.8 || 0.6 || 0.4 || 24.4 || 3.5 || -2.8 || 1.2 || 0.9 || 1.3 || 1.7 || 13.2 || -1.6 || -2.9 || 4.4 || 146 || 378 PL || 4.3 || 20.3 || 0.8 || -4.9 || -2.9 || 35.8 || 3.7 || na || || 1.5 || 3.3 || 1.1 || 5.7 || || -7.6 || 2.6 || 77 || 377 PT || -1.7 || 18.1 || na || -6.5 || -5.3 || 83.4 || 4.4 || na || -0.5 || 2.7 || -0.1 || -1.9 || 19.4 || 1.4 || 2.0 || 3.4 || 223 || 542 RO || 2.5 || 24.6 || 0.5 || -4.4 || -3.9 || 38.0 || 1.3 || -0.7 || || 4.1 || 2.0 || -1.3 || 154.9 || || -39.5 || na || 71 || 662 SI || 0.6 || 18.5 || 2.5 || 0.0 || -0.3 || 37.5 || 2.0 || -0.5 || 0.4 || 1.0 || 2.2 || -1.4 || 38.9 || 21.0 || -6.8 || 3.0 || 116 || 639 SK || 3.2 || 23.1 || 0.7 || 0.1 || 1.3 || 21.7 || 2.2 || -1.0 || 5.0 || 5.0 || 1.4 || 1.5 || 28.8 || 12.6 || -17.8 || 2.3 || 76 || 1079 FI || 2.7 || 19.6 || 3.8 || -1.6 || -1.5 || 30.9 || 1.0 || -1.4 || 2.2 || -6.6 || 1.6 || 1.1 || 21.9 || 3.8 || 11.1 || 6.8 || 153 || 616 SE || 3.9 || 18.4 || 3.4 || 6.4 || 6.3 || 62.4 || 2.7 || -1.6 || || 0.6 || 1.6 || 2.2 || 8.1 || || 13.8 || 3.7 || 216 || 305 UK || 0.9 || 14.2 || 1.8 || -1.9 || -1.7 || 45.2 || 2.3 || -2.2 || -1.2 || 0.4 || 0.5 || 26.2 || -2.0 || 3.2 || na || 1187 Anmärkning: Brytdatum var den 1 november 2012. Källa: Eurostat
utom för deflaterade fastighetspriser (Uppgifter från Eurostat kompletterade av
ECB), exportmarknadsandelar i volym (WEO, IMF), real effektiv växelkurs med
HKPI- deflatorer (GD ECFIN), effektiv enhetsarbetskostnad i förhållande till
euroområdet (GD ECFIN). [1] Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1176/2011 och
(EU) nr 1174/2011 (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25 respektive s. 8). [2] COM(2012) 68 final, 14.2.2012. [3] Dessa medlemsstater var Belgien, Bulgarien, Danmark, Spanien,
Frankrike, Italien, Cypern, Ungern, Slovenien, Finland, Sverige och Förenade
kungariket (se European Economy – Occasional Papers, 99–110, och
meddelandet från kommissionen Insatser för stabilitet, tillväxt och
arbetstillfällen – COM(2012) 299 final, 30.5.2012). [4] Rådets rekommendationer av den 10 juli 2012 (2012/C 219/01 till
27) (EUT C 219, 24.7.2012). [5] Medlemsstaterna och kommissionen arbetar kontinuerligt i
kommittén för ekonomisk politik för att förstärka analysramar och verktyg för
att granska obalanser. Detta innefattar t.ex. frågor som rör bostäder,
skuldsättning och bedömning av balanserna gentemot omvärlden. [6] Detta arbetssätt, som gör att man undviker dubblerade
förfaranden och rapporteringsskyldigheter, är förenligt med kommissionens
förslag till förordning om skärpning av den ekonomiska övervakningen och
övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har, eller hotas
av, allvarliga problem i fråga om deras finansiella stabilitet i euroområdet
(KOM(2011) 819 slutlig, 23.11.2011), som ingår i ”paketet med två
lagstiftningsakter”. För en detaljerad diskussion av den ekonomiska situationen
och framstegen med att avveckla makroekonomiska obalanser, se de senaste
efterlevnadsrapporterna: European Economy — Occasional Papers, 94
(Grekland), 115 (Irland), 116 (Rumänien) och 117 (Portugal). Spanien diskuteras
i denna rapport även om landet får offentlig finansiering för
bankrekapitalisering, se The Financial Sector Adjustment Programme for Spain,
European Economy — Occasional Papers, 118. Även Ungern och Cypern
behandlas. Ungern begärde formellt i november 2011 förhandlingar om ett
förebyggande ekonomiskt stöd. Dessa förhandlingar har dock inte kommit särskilt
långt. Cypern ansökte om offentlig finansiering den 25 juni 2012 och
förhandlingar om ett program pågår för närvarande. [7] KOM
(2012)…. av den 28 november 2012. [8] Detta kräver ett snabbt vidtagande av
nyckelåtgärderna i inremarknadsakterna I och II och ökade reformansträngningar
på landsnivå, såsom fastställts i meddelandet om den årliga rapporten om
integreringen av den inre marknaden (KOM (2012)….av den 28 november 2012. [9] Dessa länder var Belgien, Bulgarien,
Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Slovenien, Spanien, Sverige, Förenade
kungariket och Ungern. [10] Se även 'Scoreboard for the Surveillance
of Macroeconomic Imbalances,' (resultattavlan för övervakningen av
makroekonomiska obalanser) European Economy¬—Occasional Papers, 92. [11] Se det beledsagande dokumentet om
komplettering av resultattavlan för förfarandet avseende makroekonomiska
obalanser ”Completing the Scoreboard for the MIP” Financial Sector Indicator,' SWD (2012) 389. [12] Punkt 9 i Europaparlamentets resolution
från den 15 december 2011. ”Europaparlamentet
(…)noterar kommissionens avsikt att före utgången av 2012, och i god tid före
nästa europeiska planeringstermin, fastställa en ny uppsättning indikatorer och
relaterade tröskelvärden för finanssektorn”. [13] Punkt 9 i Ecofinrådets slutsatser från
den 8 november 2011. ”(…)
Kommissionen ombeds också, före utgången av 2012 och i linje med förordningen,
lägga fram förslag på en indikator som har samband med den finansiella sektorn,
i syfte att inkludera den i 2013 års europeiska planeringstermin”. [14] Artikel 4.3 a i förordning (EU) nr
1176/2011 föreskrivs att resultattavlan bland annat ska omfatta ”(...) interna
obalanser,inklusive obalanser som kan växa fram till följd av offentlig och
privat skuldsättning, utvecklingen på finansmarknaderna och
tillgångsmarknaderna, inbegripet fastighetsmarknaden (...)” [15] Views of the ESRB on the Envisaged
Scoreboard Indicators Relevant for Financial Market Stability, (Europeiska
systemrisknämnden synpunikter på för resultattavlan föreslagna relavanta
indikatorer för finansmarknadsstabilitet) återfinns på
http://www.esrb.europa.eu/pub/html/index.en.html. [16] Resultattavlans tröskelvärden har
behållits på samma nivåer som i den tidigare rapporten om förvarningsmekanismen
(”AMR”). Tröskelvärdet för den nya
indikatorn har definierats som den tredje kvartilen av den tillgängliga
fördelningen. Deta är samma
statistiska metod som används för de övriga indikatorerna (förutom indikatorn
på offentlig skuld). [17] Se det beledsagande dokumentet
Statistical Annex to the Alert Mechanism Report - SWD(2012) 421 se även Eurostat News Release av den 28
november 2012. [18] European Economy nr 8/2012. [19] Under loppet av 2012 har kommisionen
(Eurostat) fullföljt arbetet när det gäller en rad statistiska frågeställningar
som identifierades under den första omgången av förfarandet vid makroekonomiska
obalanser, särskilt statistiken över den privata sektorns skuldsättning och
kreditflöden. När det gäller specialföretag gnomförde Eurostat uppdrag i flera
medlemsstater för att samla in detaljerade uppgifter och information om vilka
statistiska källor och metoder som används. När det gäller företagsinterna lån utfördes arbetet inom ECB:s
undergrupp om privat skuldsättning. Den
information som samlades in i dessa undersökningar kommer att stödja arbetet i
de båda arbetsgrupper som inrättats för att utveckla mer specifika riktlinjer
beträffande holdingbolag, huvudkontor och specialföretag, samt beträffande
icke konsoliderade kontra konsoliderade uppgifter. När det gäller husprisindex pågår arbete i samarbete mellan
kommissionen (Eurostat), OECD, ECB och BIS för att utsträcka kvartalsserierna
tillbaka i tiden samt förbättra metadata. Medan flera huvudindikatorer omfattas av en detaljerad
kvalitetskontrollram kräver andra huvudindikatorer och kompletterande relevanta
indikatorer mer noggranna kvalitetsövervakningsramar och förbättringsåtgärder.