MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Handlingsplan för att minska oavsiktliga fångster av havsfåglar i fiskeredskap /* COM/2012/0665 final */
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Handlingsplan för att minska oavsiktliga
fångster av havsfåglar i fiskeredskap 1. INLEDNING Interaktioner mellan fiske och havsfåglar är
vanliga och utbredda och leder till oavsiktligt dödande av havsfåglar i en
omfattning som allvarligt hotar många havsfågelpopulationer och negativt
påverkar fiskets produktivitet och lönsamhet. Nuvarande förvaltningsåtgärder för att skydda
havsfåglar fastställs i en lång rad fiske- och miljörättsakter liksom i flera
internationella konventioner och avtal. Åtgärderna har dock i stor utsträckning
varit ineffektiva när det gäller att minska bifångsterna av havsfåglar, utom i enstaka
fall i vatten utanför EU. Syftet med
handlingsplanen i det här meddelandet är att skapa en förvaltningsram för att
minska bifångsterna av havsfåglar till så låga nivåer som är praktiskt möjligt.
Detta är i överensstämmelse med den reformerade gemensamma fiskeripolitikens
mål att övergå till en ekosystemförvaltning som omfattar alla komponenter i
ekosystemet, inbegripet havsfåglar. Det är också i överensstämmelse med ramarna
i den internationella handlingsplan för att minska de oavsiktliga fångsterna av
havsfåglar i långrevsfiske[1] som 1999 antogs av FAO:s (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation)
fiskerikommitté. 2. BIFÅNGSTER OCH HUR DE KAN
MINSKAS Råd från Internationella havsforskningsrådet (Ices) från 2008[2] (som uppdaterades 2009 och 2010[3]) visar att
det finns begränsat med uppgifter om havsfåglarnas utbredning, sårbarhet för
hot och allmänna bevarandestatus liksom om de oavsiktliga fångsternas
omfattning, vilket gör att det är svårt att bedöma fiskets konsekvenser för
dessa arter. Orsaken är bristen på systematisk övervakning och rapportering av bifångst
av havsfåglar. Tillgängliga data visar dock att dödligheten bland havsfåglar är
omfattande inom ett antal områden inom EU:s fiske. Enligt färska uppskattningar3
uppgår EU-fiskeflottas bifångster till ca 200 000 havsfåglar årligen i
EU:s vatten, medan man i en rapport från Birdlife International[4] räknar med att de globala bifångsterna av havsfåglar vid långrevsfiske
uppgår till minst 160 000 och kanske så mycket som 320 000 fåglar per
år. Minst 49 arter (25 i EU:s vatten och 24 i vatten utanför EU) klassificeras
som skyddsvärda arter av antingen på global nivå eller sett till den lokala
populationen. Enligt uppgifterna är också långrevar[5] och fasta
nätredskap[6] de redskap som ger de största bifångsterna av havsfåglar, men det
finns rapporter om oavsiktliga fångster i fiske med trål[7] och
snörpvad[8]. 2.1. Långrevar Ices rapporterar att minst 20 havsfågelarter
interagerar med långrevsfiske i EU:s vatten, framförallt i pelagiska och
demersala långrevsfisken i Medelhavet och demersala långrevsfisken i nordöstra
Atlanten (Gran Sol). Ices3 rapporterar dock om bifångst av havsfåglar
i nästan alla långrevsfisken inom EU. Fyra arter bör lyftas fram med tanke på sin
höga bevarandestatus och då de ofta fångas i långrevsredskap i förhållande till
populationsstorleken. Balearlira klassificeras av Internationella
naturvårdsunionen (IUCN) som kritiskt utrotningshotad, vilket innebär att den
bedöms löpa mycket stor risk för utrotning i vilt tillstånd. Tre andra arter,
närmare bestämt grå lira, levantlira och rödnäbbad trut, är rödlistade som nära
hotade, vilket innebär att populationen förhållandevis snabbt minskar globalt. Förutom dessa arter förtecknas ytterligare fem i fågeldirektivet[9] som arter med ogynnsam bevarandestatus, vilket kräver särskilda
bevarandeåtgärder på grund av att lokala populationer minskar. Det rör sig
om gulnäbbad lira och svarthuvad mås i Medelhavet och
tretåig mås, tobisgrissla och mindre lira i nordöstra Atlanten[10]. Det rapporteras om omfattande bifångster av alla dessa arter2,10. Stora oavsiktliga fångster förekommer av flera
andra arter, som medelhavstrut i Medelhavet och stormfågel, större lira och
havssula i nordöstra Atlanten, och Ices rapporterar att antalet fåglar som
fångas i långrevsfiske är oroande även om dessa arters population är relativt
stabil2,3. 2.2. Fasta nätredskap Fasta nätredskap, som omfattar nät,
insnärjningsnät och grimgarn, används i stor utsträckning i EU:s vatten. Fisken
med fasta nätredskap tenderar att vara säsongsbetonade och många olika arter av
havsfåglar kan interagera med fisket, men de arter som löper störst risk att
fastna i nät är kustarter som antingen söker föda på botten eller gör ytliga
dyk för att få tag i byten under vattnet. Många av fångstområdena i Nordsjön
och Östersjön är viktiga områden för födosök, rastning, ruggning och övervintring
för havsfåglar som endast förekommer där utanför häckningsperioden (vintertid).
Detta innebär att effekterna av oavsiktliga fångster på havsfågelpopulationerna
är direkt beroende av den tidsmässiga överlappningen mellan fisken med fasta
nätredskap och dessa arter. Den tillgängliga informationen
om oavsiktliga fångster av havsfåglar i fasta nätredskap är inte tillräckligt
omfattande för att man ska kunna få en övergripande bild av omfattningen av effekterna
på havsfågelpopulationerna på EU-nivå. I en färsk undersökning[11] av bifångsterna i Östersjön
och (framförallt de östra delarna av) Nordsjön uppskattades de totala årliga
bifångsterna (av framförallt lommar, doppingar, tunga dykänder, lätta dykänder,
alkor och skarvar) till mellan 90 000 och 200 000 fåglar som dödas i
fisken med fasta nätredskap i regionen varje år. Flera av de arter som är
hotade är sällsynta i regionen och omfattas av internationellt rättsligt skydd.
Alförrädare förtecknas som sårbar av Internationella naturvårdsunionen och i
bilaga I till EU:s fågeldirektiv, liksom smålom, storlom, svarthakedopping och
salskrake. Flera andra förtecknas i fågeldirektivet och har av Birdlife
International bedömts vara arter ”av europeiskt bevarandeintresse”10. I andra områden
utanför Östersjön och Nordsjön har dödandet av havsfåglar i flera fisken med fasta
nätredskap rapporterats vara problematiskt. I Ices-delområde IX i nordvästra
Spanien har en hög dödlighet hos toppskarv och sillgrissla (iberisk underart)3
observerats, medan den tillgängliga informationen visar att fasta nätredskap i
Medelhavet utgör ett hot mot underarter av toppskarv och flera arter av liror3. 2.3. Andra redskap När det gäller redskap som trål och snörpvad
finns det få tillförlitliga uppskattningar av omfattningen av bifångster i EU:s
vatten. I en undersökning beräknades att ungefär 780 havssulor hade fångats vid
pelagiskt trålfiske utanför Skottlands norra och nordöstra kust3,
och det finns flera andra inofficella rapporter om bifångster vid trålfiske. Det har kommit fram uppgifter om att snörpvad
kan ge stora bifångster av t.ex liror. En enkätundersökning som genomfördes
under 2008–2009 i portugisiska hamnar visar att snörpvadar har fångat den
största andelen (45 %) balearliror jämfört med andra fiskeredskap, bland
annat långrevar och fasta nätredskap i denna region3. 2.4. Bifångster i vatten utanför
EU I vatten utanför EU svarar långrevar och trålredskap
för ett stort antal oavsiktliga fångster av havsfåglar, vilket ger anledning
till allmän oro för de långsiktiga ekologiska effekterna på populationerna. Av 61
arter som interagerar med fisket räknar man i dagsläget med att nästan hälften hotas
av utrotning, bland annat 17 albatrossarter världen över. Omkring 100 000
albatrosser rapporteras varje år dödas4. Ytterligare sju arter av
petreller som förtecknas i avtalet om bevarande av albatrosser och petreller
(ACAP) står inför liknande hot[12]. Ett anmärkningsvärt undantag
är Antarktis. Där har CCAMLR[13]
gjort en omfattande årlig bedömning av problemet som visat att bifångsterna
minskat med över 99 % sedan åtgärder vidtogs. Det finns uppgifter som
tyder på att bifångsterna fortfarande ligger på ohållbara nivåer inom vissa långrevsfisken,
även om förbättringar konstaterats och förekomsten av olagligt, orapporterat
och oreglerat fiske (IUU-fiske) minskat betydligt. De rekommendationer som
nyligen antagits av ICCAT[14]
och IOTC[15]
och som stöder befintliga begränsningsåtgärder vid tonfiskfiske med långrev är
välkomna och måste utvidgas till andra regionala fiskeriorganisationer. När det gäller trålfiske har allt högre
dödlighet bland havsfåglar rapporterats på både södra och norra halvklotet. Enligt
uppgifter från den sydafrikanska kummelflottan från 2004–2005 uppgick t.ex. de
årliga bifångsterna till omkring 18 000 fåglar3. Det finns inte
några kända uppgifter om omfattningen av bifångster av havsfåglar i andra
redskap, såsom snörpvad, i vatten utanför EU. 2.5. Begränsande åtgärder Olika begränsande
åtgärder har tagits fram. Vissa av dessa har visat sig vara mycket effektiva
när det gäller att minska bifångsterna av havsfåglar. Åtgärderna är dels specifika
åtgärder för olika fiskemetoder, dels åtgärder med bred användning för flera
olika fiskeredskap. De flesta har tagits fram för att minska bifångsterna vid långrevsfiske
och kan delas in i fyra huvudkategorier: (1)
Metoder för att undvika fiske i områden och/eller
vid tidpunkter då interaktionen med havsfåglar är troligast och intensivast
(utsättning på natten, säsongs- och områdesförbud för fiske). (2)
Metoder för att begränsa fåglarnas möjlighet att
komma åt agnade krokar (revar med sänken och utsättning från fartygets sida). (3)
Metoder för att avskräcka fåglar från agnade krokar
(revar med färgade remsor och ljudskrämmare). (4)
Metoder för att göra de agnade krokarna mindre
attraktiva eller synliga (utläggning av rens eller artificiella beten). Forskning[16]
har visat att de här metoderna kan ge positiva effekter inom långrevsfiske genom
att de minskar de direkta kostnaderna, eftersom det blir mindre vanligt att havsfåglar
stjäl beten, skadar fångsten och orsakar direkta skador på redskapen. Det kan
också uppstå indirekta kostnadsvinster genom att det blir mindre vanligt att
fångster uteblir genom att havsfåglar fastnar på agnade krokar som annars
skulle ha kunnat ge fångster. Färre begränsande åtgärder har provats i fiske
med fasta redskap. Två metoder har föreslagits och provats för att varna
havsfåglar för fasta nätredskap och således undvika att de fastnar[17]. En metod är att göra näten mer
synliga (visuella varningar) och den andra metoden är att fästa ljudskrämmare
vid näten. Man kan också reducera antalet kollisioner med fasta nätredskap
genom att lägga näten djupare än havsfåglarnas dykdjup. Ingen av dessa metoder
används i någon större utsträckning i dagsläget. Revar med färgade remsor, som anpassats från långrevsfiske,
har tillsammans med utläggning av rens under utsättning eller upptagning av
fiskeredskap visat sig vara effektivt för att minska havsfåglars interaktioner
och dödlighet vid trålfiske. Det är svårare att komma till rätta med problemet
med havsfåglar som snärjs in i trålar, men CCAMLR har visat att dödlighet bland
havsfåglar till följd av insnärjning nästan helt kan elimineras genom enkla
åtgärder såsom hopbindning av nätet[18]. 2.6. Policyramar 2.6.1. Den gemensamma
fiskeripolitiken EU:s handlingsplan har anpassats till den
gemensamma fiskeripolitikens övergripande mål[19],
där det betonas att det är nödvändigt att minska fiskets effekter på de marina
ekosystemen (bland annat havsfåglar) och successivt genomföra en
ekosystembaserad strategi för fiskeriförvaltningen. I samband med den reform av
den gemensamma fiskeripolitiken[20]
som nu genomförs har kommissionen åter bekräftat sitt åtagande och siktar på
att uppnå detta mål genom flera inslag i reformpaketet: ·
En ny regionalt inriktad strategi för tekniska
åtgärder som ska göra det möjligt att skräddarsy de begränsande åtgärderna för
specifika fisken. Det kommer att ta tid att utarbeta strategin, och den
slutliga utformningen kommer att avgöras av reformens resultat men bör vara
klar senast 2016. Under tiden kan, när så är lämpligt och brådskande, de befintliga
begränsande åtgärder som redan provats införas i de fleråriga
förvaltningsplanerna. ·
Det nya fleråriga EU-program för datainsamling
(DCMAP) som enligt planerna ska införas 2014. Det pågår i dagsläget
diskussioner om huruvida man ska inbegripa övervakning av andra
ekosystemkomponenter, bland annat havsfåglar. Det behövs fortfarande råd från
experter och en kostnadsberäkning av en sådan utvidgning av den nuvarande ramen
för insamling av data. Det är dock nödvändigt med en systematisk insamling och
rapportering av data om bifångster av havsfåglar för att man ska komma till
rätta med bifångstproblemet. ·
Det ekonomiska stödet för nya åtgärder från dagens
Europeiska fiskerifond (EFF) och den nya Europeiska havs- och fiskerifonden
(EHFF)[21].
EHFF ska enligt planerna introduceras under 2014 och kommer att ge stöd för
framtagande och användning av begränsande åtgärder, pilotprojekt och provning av
alternativ övervakningsteknik, såsom videoövervakning. ·
Det åtagande som kommissionen nyligen gjorde i meddelandet
om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension[22] att spela en mer proaktiv roll
i de regionala fiskeriorganisationerna och försöka komma till rätta med dagens
situation med dålig efterlevnad av bevarande- och förvaltningsåtgärder. 2.6.2. Miljölagstiftning EU:s handlingsplan är beroende av delar av EU:s
miljöregelverk, framförallt fågeldirektivet9, habitatdirektivet[23] och ramdirektivet om en marin
strategi[24].
Ett fullständigt genomförande av dessa direktiv ingår i EU:s åtgärder till
följd av dess åtaganden inom ramen för FN:s konvention om biologisk mångfald[25], och understöds av det åtagande
som gjorts av EU:s stats- och regeringschefer att sätta stopp för förlusten av
biologisk mångfald i EU senast 2020. Detta upprepas i EU:s strategi för
biologisk mångfald fram till 2020[26]. Den viktigaste åtgärden i fågeldirektivet är
en allmän ordning för att skydda alla vilda fåglar som förbjuder olika
handlingar, t.ex. avsiktligt dödande eller fångande med alla metoder[27], vilket är mest relevant när
det gäller fiske. Genom fågeldirektivet och habitatdirektivet fastställs också
nätverket Natura 2000 som omfattar skyddade områden utsedda enligt något av
direktiven. Det rör sig om särskilda skyddsområden enligt fågeldirektivet och
särskilda bevarandeområden enligt habitatdirektivet. I marina områden har det fram
till februari 2011 inrättats totalt 936 särskilda skyddsområden enligt
fågeldirektivet, med en sammanlagd areal på 122 000 km². Syftet med ramdirektivet om en marin strategi
är att se till att olika strategier stämmer överens med varandra och att främja
en integrering av miljöhänsyn i politiken på andra områden, såsom den
gemensamma fiskeripolitiken. Enligt ramdirektivet är skyddet av havsfåglar
erkänt som ett krav som kommer att bidra till uppnåendet av en god miljöstatus.
Dess genomförande är ett rättsligt krav enligt fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt, och riktade åtgärder för att skydda havsfåglar krävs
underförstått för direktivets efterlevnad. När det gäller ramdirektivet och
även EU:s handlingsplan bör det sägas att problemet med bifångst av havsfåglar även
behandlas i regionala havskonventioner om den marina miljön, framförallt Ospar[28], Helcom[29] och Barcelonakonventionen[30]. 2.6.2.1. Extern politik I vatten utanför EU är de regionala
fiskeriorganisationerna fortfarande av central betydelse för bevarande och
förvaltning av havsfåglar, och dessa organisationer har enligt FN-avtalet om
fiskbestånd[31]
getts uttryckligt ansvar för att minimera bifångsterna inom sina fisken.
Hittills har majoriteten av de regionala fiskeriorganisationerna antagit någon
form av begränsande åtgärder för att förebygga att havsfåglar dödas i samband
med långrevsfiske. Eftersom EU är part i många regionala fiskeriorganisationer
måste EU genomföra åtgärderna. EU har också gjort ett antal åtaganden knutna
till principerna om hållbar utveckling och några som mer specifikt avser
förvaltningen av gemensamma havsresurser, bland annat arter vars bevarande
hotas, och som är av betydelse för EU:s handlingsplan. Det rör sig om –
Förenta nationernas havsrättskonvention[32], –
Förenta nationernas konvention om biologisk
mångfald[33], –
konventionen om skydd av flyttande vilda djur (även
kallad Bonnkonventionen)[34]. Inom ramen för Bonnkonventionen
finns det ett avtal om bevarande av albatrosser och petreller[35]. Det är ett rättsligt bindande internationellt fördrag vars mål är att
uppnå och upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för albatrosser och petreller
genom att komma till rätta med hot på land och till sjöss, och bifångster kan
hävdas vara det främsta hotet mot denna artgrupp. 3. EU:S HANDLINGSPLAN Målet med EU:s
handlingsplan är att minimera och där så är möjligt eliminera oavsiktliga
fångster av havsfåglar som tas av EU-fartyg som bedriver fiske i EU:s vatten
och vatten utanför EU, liksom av andra fartyg än EU-fartyg som bedriver fiske i
EU:s vatten. Man bör prioritera åtgärder inriktade på individer i minst 49
hotade havsfågelpopulationer. När det gäller andra havsfåglar vars populationer
är stabila, men där bifångsternas omfattning är oroande, bör bifångsterna
minskas som ett första steg i riktning mot en eliminering. Ytterligare specifika mål anges nedan: (1)
Att identifiera och rätta till brister och
inkonsekvenser när gäller dagens förvaltningsåtgärder både i EU:s vatten och
vatten utanför EU. (2)
Att konsolidera och samla in data som behövs för
att fastställa omfattningen av bifångsterna av havsfåglar och vilket hot de
utgör, framförallt mot populationer av skyddsvärda arter. (3)
Att minska bifångsterna av skyddsvärda havsfågelarter
till en nivå som eliminerar hotet mot populationen av dessa arter genom
lämpliga begränsande åtgärder. (4)
Att komma till rätta med den bristande insikten hos
fiskare om att bifångsterna av havsfåglar är ett problem liksom med bristen på
incitament för fiskare att införa begränsande åtgärder. (5)
Att lösa kvarstående svårigheter med befintliga
begränsande åtgärder som används vid långrevsfiske och komma till rätta med
bristen på effektiva begränsande åtgärder när det gäller andra fiskeredskap,
framförallt fisken med med fasta nätredskap. 3.1. Räckvidd och struktur EU:s handlingsplan innebär att man följer en
flexibel förvaltningsstrategi, där man rekommenderar åtgärder inom de områden
och fisken där oavsiktliga fångster av havsfåglar konstaterats. Handlingsplanen
ger en ram för att man ska kunna få en klar och övergripande bild av
omfattningen av oavsiktliga fångster av havsfåglar i EU:s fiske och avgöra vad
som krävs för att införa begränsande förvaltningsåtgärder som ger en
sammanhängande och effektiv strategi för att minimera problemet. EU:s handlingsplan
omfattar alla EU-fartyg som bedriver fiske i EU:s vatten och EU-flaggade fartyg
i vatten utanför EU. Inom EU:s vatten kommer handlingsplanens åtgärder att
stödjas av att det genomförs fler förvaltningsåtgärder för fisket i de
särskilda skyddsområden som inrättats enligt fågeldirektivet (artikel 4).
Medlemsstaterna kommer att uppmanas att anta liknande åtgärder för viktiga
fågelområden (IBA)[36]. Att man kan visa att havsfågelvänliga redskap används bör vara ett
förhandsvillkor för att få tillgång till fiskemöjligheter i områden med
betydande förekomst av havsfåglar och där bifångster hotar en gynnsam
bevarandestatus. För att se till att
EU:s externa och interna fiskepolitik är konsekvent när det gäller havsfåglar
kommer unionen att eftersträva att relevanta internationella organ stöder åtgärderna
genom att främja att de tillämpas av fiskare, integrera
övervakning av bifångster av havsfåglar i observatörsprogrammen (där detta inte
redan gjorts) och främja att bästa praxis tillämpas av flottor utanför EU.
Regionala rådgivande nämnden för fjärrfiske (LDRAC) har en tydlig roll när det
gäller att bistå i denna uppgift. 3.2. Definition av problemet En av de största svårigheterna med att
genomföra EU:s handlingsplan är att först fastställa att det föreligger ett
problem med bifångster av havsfåglar. Aktuell information såsom
IUCN-förteckningar och rapportering enligt fågeldirektivet är de mest
tillförlitliga källorna för att avgöra i vilka fisken akuta åtgärder måste
vidtas. Informationen är dock begränsad och gör det inte möjligt att göra
korrekta och realistiska bedömningar av havsfågelpopulationerna och av bifångsternas
konsekvenser för populationerna. Detta innebär att det i de flesta fisken är
svårt att fastställa tydliga förvaltningsmål. I FAO:s IPOA-Seabirds1 ges
ingen allmän definition av bifångstproblem vad gäller havsfåglar, men det
rekommenderas att det görs en bedömning på grundval av följande: (a)
Omfattningen av bifångster av havsfåglar (andel
eller antal). (b)
Arter som fångas oavsiktligt och deras
bevarandestatus. (c)
Rumslig och tidsmässig överlappning mellan
fiskeansträngningar och havsfåglar. (d)
Populationstrender för havsfåglar som sannolikt
påverkas av bifångster. En bedömning bör grundas på alla tillgängliga
uppgifter, bland annat uppgifter om bifångster som samlats in av observatörer
till sjöss, data om havsfåglar och annan inofficiell information som kan vara
det första tecknet på ett mer allmänt problem. Observatörsprogrammen är den
bästa uppgiftskällan, men det är inte realistiskt att införa specifika program
för bifångster av havsfåglar för EU:s fisken, utom möjligen i de fisken i vatten
utanför EU där det redan är ett krav. Det måste därför utarbetas andra
strategier och kriterier för att definiera vad som utgör ett problem. Inom
ramen för EU:s handlingsplan kommer kommissionen att begära att det berörda
vetenskapliga organet uppdaterar befintlig information, undersöker kriterier
och överväger om biologiska indikatorer (t.ex. PBR[37] eller BPUE[38]) kan användas för att
definiera ett problem och fastställa förvaltningsmål. 3.3. Forskning, utbildning och åtgärder
för att öka medvetenheten I sina tekniska
riktlinjer för bästa praxis[39]
framhåller FAO betydelsen av forskning, framförallt om framtagandet av
begränsande åtgärder, som ett led i alla handlingsplaner. Forskningen bör
främja innovation genom samarbete mellan fiskerinäringen, forskare,
icke-statliga miljöorganisationer och resursförvaltare. Den måste vara
vetenskapligt grundad, men också ta hänsyn till hur man på effektivaste sätt
omvandlar resultat till en spridning av begränsande åtgärder. FAO framhåller också att det är nödvändigt att
skapa utbildningsprogram för att öka medvetenheten bland fiskare, fiskeriorganisationer
och andra relevanta grupper om att det är nödvändigt att ta itu med problemet
med bifångster av havsfåglar. På EU-nivå spelar regionala rådgivande nämnder en
central roll när det gäller ta fram sådana program, medan EU på internationell
nivå kommer att stödja informations- och
utbildningskampanjer för fiskare i prioriterade områden där bifångst av havsfåglar
förekommer. Forskning, utbildning och åtgärder för att öka medvetenheten ingår
i EU:s handlingsplan. 3.4. Åtgärder inom EU:s
handlingsplan I bilaga I förtecknas åtgärder inom ramen för
handlingsplanen för de olika specifika målen. Det anges också vilken part som
ansvarar för de olika åtgärderna och hur lång tid som beräknas för att avsluta dem. 3.5. Rapportering och utvärdering Inom ramen för handlingsplanen är tanken att
medlemsstaterna vartannat år ska rapportera till kommissionen om i vilken
omfattning bifångst av havsfåglar observerats i olika fisken och för olika
redskap, om genomförandet av begränsande åtgärder och om dessa åtgärders
effektivitet. Kommissionen kommer tillsammans med det berörda vetenskapliga
organet att utarbeta ett standardformat för rapportering som ska underlätta för
medlemsstaterna att lämna information till kommissionen och som också kan användas
för att förbättra allmänhetens tillgång till data. På grundval av rapporterna kommer kommissionen
efter den andra rapporten att göra en preliminär bedömning av handlingsplanen
och sedan utarbeta ett meddelande till parlamentet och rådet om genomförandet
av planen på grundval av denna information. Det berörda vetenskapliga organet kommer när
så är lämpligt att uppmanas att lämna sina bidrag till översynen. Framförallt
kommer Ices att uppmanas att lämna beräkningar av populationer och bifångster
när det gäller skyddsvärda arter. Sådana populationsdata kommer att ses över
rutinmässigt av Ices arbetsgrupp för havsfågelekologi. Detta kommer att ge referensvärden
för populationer, som omfattningen av bifångster kan jämföras med, och göra det
möjligt att utvärdera omfattningen av problemet för olika havsfågelarter och
fisken. Kommissionen kommer att göra en fullständig
översyn och utvärdering av EU:s handlingsplan efter den fjärde rapporten (åtta
år) om genomförandet och uppdatera handlingsplanen i enlighet med detta.
Översynen kommer att göras så att den sammanfaller med skyldigheten enligt
ramdirektivet om en marin strategi att de marina ekosystemen ska uppnå en gynnsam
ekologisk status senast 2020. Enligt artikel 12 i fågeldirektivet måste
medlemsstaterna vart tredje år rapportera om genomförandet av nationella
bestämmelser som antagits enligt direktivet. När så är möjligt kan
medlemsstaterna också använda de rapporterna som uppgiftskällor (t.ex.
uppskattningar av havsfågelpopulationer) för att utvärdera handlingsplanens
effektivitet. 4. SLUTSATSER EU:s handlingsplan innehåller många olika
element, bland annat rekommenderade åtgärder, en stärkning av befintliga bestämmelser
och införande av vissa element i framtida förordningar. Vissa av åtgärderna kan
genomföras på unionsnivå, medan andra kräver åtgärder från medlemsstaternas
sida eller måste godkännas av regionala fiskeriorganisationer. Handlingsplanen
innehåller både åtgärder som kan genomföras omedelbart och andra åtgärder som
kräver ett långsiktigt åtagande baserat på tillgängliga fakta och vetenskapliga
råd. Handlingsplanens tidsmässiga genomförande kommer därför att avgöras av
bidragen från alla berörda parter. Kommissionen lägger fram handlingsplanen för
rådet och parlamentet och uppmanar dem att stödja den fullt ut. Bilaga I
Förteckning över åtgärder i EU:s handlingsplan Specifikt mål 1: Identifiera och komma till rätta med svagheter och inkonsekvenser vad gäller dagens förvaltningsåtgärder i både EU:s vatten och vatten utanför EU. Åtgärd || Ansvarig part || Tidtabell Undersöka vilka kriterier som kan användas för att definiera problemet med bifångst av havsfåglar || KOM i samverkan med vetenskapliga organ || 1:a kvartalet 2013 Göra framsteg med att utse områden i nätverket av särskilda skyddsområden, bland annat genom att använda viktiga fågelområden (IBA) för att identifiera möjliga särskilda skyddsområden || MS, KOM || Fortlöpande Göra framsteg med framtagande och genomförande av fiskeriförvaltningsåtgärder för att skydda havsfåglar i de särskilda skyddsområden som utsetts enligt fågeldirektivet, i andra marina skyddsområden (bland annat i utomeuropeiska länder och territorier) liksom i viktiga fågelområden, och utvidga dessa till omgivande havsområden när så krävs || MS, KOM || Fortlöpande I de regionala fiskeriorganisationerna se över nuvarande övervaknings- och begränsningsåtgärder för att skydda havsfåglar och bedöma hur de nuvarande åtgärderna efterlevs || MS, KOM, reg. fiskeriorg., reg. rådg. nämnden för fjärrfiske || Fortlöpande Uppmuntra regionala fiskeriorganisationer, både genom direkt begäran och via FAO, att ta fram sina egna nationella/regionala handlingsplaner i överensstämmelse med FAO:s tekniska riktlinjer för bästa praxis || KOM, reg. fiskeriorg. || Fortlöpande I möjligaste mån se till att begränsande åtgärder som vidtas av EU-fartyg som bedriver fiske i vatten utanför EU även används av fartyg som inte för EU-flagg, men som ägs och kontrolleras av ägare och operatörer baserade i medlemsstaterna || KOM, MS, reg. fiskeriorg., reg. rådg. nämnden för fjärrfiske || Fortlöpande Föreslå en eller flera specifika rekommendationer i avtalet mellan kuststaterna till andra fartyg än EU-fartyg som bedriver fiske i EU:s vatten att anta begränsande åtgärder och rapportera bifångst av havsfåglar || KOM || Senast i slutet av 2013 Specifikt mål 2: Samla in data som behövs för att fastställa omfattningen av bifångst av havsfåglar, framförallt i fisken/områden i EU-vatten och andra vatten där informationen är begränsad, endast inofficiell och/eller där det inte finns någon information. Åtgärd || Ansvarig part || Tidtabell Se över tillgängliga uppgifter om bifångst, validera informationskällor och identifiera fisken där lämpliga uppföljningsåtgärder med mer ingående utredningar krävs || MS, KOM i samverkan med vetenskapliga organ || Senast i slutet av 2013 Följa försiktighetsprincipen där det saknas information om bifångst av havsfåglar eller där informationen är osäker och genomföra mer omfattande övervakning av fisket inom denna kategori (man bör sträva efter en observatörstäckning på minst 10 % på kort sikt) || MS || Efter en första bedömning Se till att observatörer som rutinmässigt utplaceras på fartyg som bedriver fiske i vatten utanför EU korrekt registrerar bifångst av havsfåglar || MS, regionala fiskeriorg. || Fortlöpande Se till att uppgifter från observatörer rutinmässigt lämnas till sekretariatet för respektive regional fiskeriorganisation och till kommissionen för att underlätta analysen av data från observatörsprogram || MS, regionala fiskeriorg, KOM || Fortlöpande Utarbeta ett standardiserat rapporteringsformulär för registrering av bifångst av havsfåglar på frivillig basis och upprätthålla en databas över bifångst av havsfåglar inom EU:s fiske på grundval av uppgifter från medlemsstaterna || KOM i samverkan med Ices || Slutet av 2012 Överväga om det är möjligt att integrera övervakning av havsfåglar i de nya ramarna för datainsamling || KOM || Början av 2014 Specifikt mål 3: Genomföra begränsande åtgärder där uppgifter tyder på att det förekommer bifångst av havsfåglar. Åtgärd || Ansvarig part || Tidtabell Genomföra testade begränsande åtgärder vid långrevsfiske i Gran Sol, Medelhavet och andra vatten än EU-vatten (där detta inte redan krävs). I dessa fisken bör minst två av följande begränsande åtgärder användas: – Utsättning av redskap på natten med minimal däckbelysning. – Revar med färgade remsor (torilinor). – Revar med sänken. De begränsande åtgärderna bör följa tekniska minimistandarder enligt riktlinjer från BirdLife och ACAP[40] || KOM, MS, reg. fiskeriorg. || Senast i slutet av 2013 Främja antagandet av begränsande åtgärder på internationell nivå, där så är lämpligt och sådana inte redan tillämpas || KOM || Fortlöpande Bedöma och genomföra begränsande åtgärder för fisken med fasta nätredskap i Östersjön, östra Nordsjön och västliga vatten där oavsiktliga fångster av havsfåglar är väldokumenterade || MS || Senast i slutet av 2013 Rekommendera att alla fartyg inför metoder för hantering av rens/utkast i överensstämmelse med bästa praxis[41] || MS || Senast i slutet av 2013 På grundval av en översyn som görs av de regionala fiskeriorganisationerna lägga fram förslag till ytterligare begränsande åtgärder och bättre övervakning inom dessa fiskeriorganisationer || KOM, MS, reg. fiskeriorg., reg. rådg. nämnden för fjärrfiske || Fortlöpande Föreslå införlivandet av relevanta begränsande åtgärder i de bestämmelser om tekniska åtgärder som håller på att tas fram i samband med reformen av den gemensamma fiskeripolitiken och säkerställa införandet av specifika åtgärder i fleråriga planer, som en prioriterad fråga när så är lämpligt och brådskande || KOM || Från och med 2016 efter antagandet av nya bestämmelser om tekniska åtgärder och utarbetandet av fleråriga planer Uppmuntra medlemsstaterna att införliva EU:s handlingsplan i nationell lagstiftning || KOM, MS || Senast i slutet av 2012 Tillhandahålla tillräckliga resurser, särskilt finansiering genom EFF och den nya EHFF, för framtagande, testning och införande av begränsande åtgärder || MS || Omedelbara åtgärder för EFF. Senast i slutet av 2014 för EHFF. Specifikt mål 4: Tillhandahålla utbildning för fiskare i användning av och fördelar med begränsande åtgärder och korrekt identifiering av havsfåglar för rapportering. Åtgärd || Ansvarig part || Tidtabell Anordna seminarier för att informera berörda parter om EU:s handlingsplan || KOM || Första kvartalet 2013 Främja antagandet av begränsande åtgärder för att minska bifångsterna av havsfåglar och bidra till utarbetande av utbildningsprogram riktade till fiskare och observatörer samt utarbetande och distribution av bestämningshandböcker för havsfåglar och annat relevant material || MS, icke-statliga org., reg. rådg. nämnder || Fortlöpande Tillhandahålla tillräckliga resurser, särskilt finansiering genom EFF och den nya EHFF, för tillhandahållande av utbildning och åtgärder för att öka medvetenheten || MS || Fortlöpande Fortsätta att tillhandahålla utbildning och åtgärder för att öka medvetenheten för fartyg som bedriver fiske andra vatten än EU-vatten || Icke-statliga org., reg. fiskeriorg. || Fortlöpande Utvidga åtgärderna för att öka medvetenheten till andra berörda parter och allmänheten || KOM, icke-statliga org. || Fortlöpande Specifikt mål 5: Främja forskning om praktiska och effektiva begränsande åtgärder för alla fiskeredskap som påverkar havsfåglar Åtgärd || Ansvarig part || Tidtabell Genom EU:s finansieringsprogram (t.ex. sjunde ramprogrammet, Life) främja forskning om utarbetande av praktiska och effektiva begränsande åtgärder, utvärdering av åtgärdernas effektivitet samt utvärdering och förbättring av befintliga tekniker och metoder. Tonvikt bör läggas på att ta fram begränsande åtgärder för fisken med fasta nätredskap på kort sikt || KOM, MS, reg. rådg. nämnder, icke-statliga org. || Fortlöpande Fortsätta att bedriva forskning om framtagande av alternativa fiskeredskap för att komma till rätta med negativa fiskerelaterade effekter på särskilda skyddsområden för att underlätta tillträdet till fiskemöjligheter || MS, reg. rådg. nämnder, icke-statliga org. || Fortlöpande Om övervakning av bifångster av havsfåglar inbegrips i EU:s fleråriga program för datainsamling för 2014–2020, bedöma hur ny elektronisk övervakningsteknik kan användas för att övervaka bifångst av havsfåglar och, i förekommande fall, se till att tekniken införs || MS, reg. rådg. nämnder, icke-statliga org. || 2014 Tillhandahålla tillräckliga resurser, särskilt stödfinansiering genom EFF och nya EHFF, för att underlätta spridning och provning av begränsande åtgärder och också ytterligare övervakning av fiske där bifångstproblem kan misstänkas || MS || Omedelbara åtgärder för EFF. Senast i slutet av 2014 för EHFF Bilaga II
Latinska namn på havsfåglar som nämns i texten Balearlira || Puffinus mauretanicus Grå lira || Puffinus griseus Levantlira || Puffinus yelkouan Rödnäbbad trut || Larus audouinii Gulnäbbad lira || Calonectris diomedea Svarthuvad mås || Larus melanocephalus Tretåig mås || Rissa tridactyla Tobisgrissla || Cepphus grylle Mindre lira || Puffinus puffinus Medelhavstrut || Larus michahellis Stormfågel || Fulmarus glacialis Större lira || Puffinus gravis Havssula || Morus bassanus Lommar || Gaviidae spp. Doppingar || Podicipedidae spp. Tunga dykänder || Merginae spp. Lätta dykänder || Aythyinae spp. Alkor || Alcidae spp. Skarvar || Phalacrocoracidae spp. Alförrädare || Polysticta stelleri Smålom || Gavia stellata Storlom || Gavia arctica Svarthakedopping || Podiceps auritus Salskrake || Mergellus albellus Sillgrissla, iberisk underart || Uria aalge ibericus Toppskarv || Phalacrocorax aristotelis Albatrosser || Diomedeidae spp. Petreller || Procellaria och Macronectes spp. [1] FAO 1999, International Plan of Action for reducing
incidental catches of seabirds in longline fisheries, Rom, FAO, 1999, s. 1.
[2] ICES Advice 2008, Book 1, 1.5.1.3 Interactions
between fisheries and seabirds in EU waters. ICES 2008, Report
of the Working Group on Seabird Ecology (WGSE), ICES CM 2008/LRC:05,
99pp. [3] ICES 2009, Report of the Working Group on Seabird
Ecology (WGSE), 23–27 mars 2009, Brygge, Belgien, ICES CM 2009/LRC:10, 91
pp. ICES 2010, Report
of the Working Group on Seabird Ecology (WGSE), 15–19 mars 2010,
Köpenhamn, Danmark, ICES CM 2010/SSGEF:10, 77pp. [4] Anderson O.R.J., Small C.J., Croxall J.P., Dunn E.K.,
Sullivan B.J., Yates O. och Black A., 2011, Global seabird bycatch in
longline fisheries, Endangered Species Research Vol. 14, s. 91. [5] Med långrevar avses ett antal sammankopplade linor
antingen satta vid botten eller drivande, var och en med ett stort antal agnade
krokar. [6] Med fasta nätredskap avses nätredskap som för
fångstmanövern inte kräver att redskapen rör sig aktivt. De består av ett eller
flera separata garn med linor upptill och nedtill och med sammanbindande linor och
kan vara försedda med förankring, flöten och navigationshjälpmedel. [7] Med trål avses redskap som aktivt bogseras av ett eller
flera fiskefartyg och som består av ett nät med en kon- eller pyramidformad kropp
som är sluten baktill med ett lyft. [8] Med snörpvad avses instängningsredskap bestående av nät
och med en botten som dras ihop med en snörpvajer som löper genom en rad ringar
längs underdelen och som gör att nätet stängs. [9] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av
den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar. [10] http://ec.europa.eu/fisheries/documentation/studies/indez_en.htm [11] Žydelis R., Bellebaum J., Österblom H., Vetemaa M.,
Schirmeister B., Stipniece A., Dagys M., van Eerden M. och Garthe S., 2009, Bycatch
in gillnet fisheries - An overlooked threat to waterbird populations. Biological Conservation, 142, s. 1269. [12] ACAP 2009. Species Assessments. Finns på: www.acap.aq/acap-species. [13] Kommissionen för bevarande av marina levande tillgångar i
Antarktis. [14] Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i
Atlanten. [15] Indiska oceanens tonfiskkommission. [16] http://ec.europa.eu/fisheries/documentation/studies/index_en.htm [17] Melvin E.F., Parrish J.K. och Conquest L.L., 1999, Novel
tools to reduce seabird bycatch in coastal gillnet fisheries, Cons. Biol.
13, s. 1386. [18] Sullivan B.J., Clark J., Reid K. och Reid E. (2009), Development
of effective mitigation to reduce seabird mortality in the icefish
(Champsocephalus gunnari) trawl fishery in Subarea 48.3, WG-IMAF-09-15, CCAMLR,
Hobart, Australien. [19] EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. [20] KOM(2011) 425. [21] KOM(2011) 804. [22] KOM(2011) 424. [23] EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. [24] EUT L 164, 25.6.2008, s. 19. [25] EGT L 309, 13.12.1993, s. 1. [26] KOM(2011) 244. [27] Mot bakgrund av EU-domstolens rättspraxis, mål C-221/04,
punkt 71. [28] http://www.ospar.org/ [29] http://www.helcom.fi/ [30] http://www.unepmap.org/index.php?module=content2&catid=001001004 [31] http://www.tuna-org.org/Documents/TRFMO2/19%20ANNEX%205.11%20ENG.pdf [32] EGT L 179, 23.6.1998, s. 3. [33] EGT L 309, 13.12.1993, s. 1. [34] http://www.cms.int/about/intro.htm [35] https://www.acap.aq/ [36] Birdlife International (2011), Important Bird Areas
factsheets, http://www.birdlife.org [37] PBR är ett mått på det maximala antal djur/fåglar, med
undantag av naturlig dödlighet, som kan tas ut från en population, utan att det
hindrar populationen att uppnå eller upprätthålla sin optimala hållbara
populationsnivå. [38] BPUE är bifångsten av fåglar per ansträngningsenhet. [39] FAO 2008, Report of the Expert Consultation on Best
Practice Technical Guidelines for IPOA/NPOA-Seabirds, Bergen, Norge, 2–5
september 2008, s. 46. [40] http://www.rspb.org.uk/ourwork/policy/marine/international/advocacy/mitigationfactsheets.aspx [41] http://www.birdlife.org/seabirds/downloads/FS_13_Trawl_fisheries_warp_strike_final.pdf