1. Konsumentpolitiken främjar Europa 2020-strategin

Konsumtionsutgifterna utgör 56 % av EU:s BNP och är grundläggande för att Europa 2020-målen ska nås, dvs. smart och hållbar tillväxt för alla. Att stimulera efterfrågan kan vara ett sätt för EU att återhämta sig från krisen.

För att detta ska vara möjligt måste den inre marknadens potential tas tillvara. Undersökningar visar att de konsumenter som handlar på nätet inom EU har 16 gånger fler produkter att välja mellan, men att 60 % av konsumenterna ännu inte utnyttjar denna möjlighet. De drar alltså inte nytta av de valmöjligheter och prisskillnader som finns på den inre marknaden. Lämpliga politiska åtgärder som ökar konsumenternas förtroende för e-handel över landsgränserna skulle kunna ge en stor skjuts åt den ekonomiska tillväxten i Europa eftersom starka och medvetna konsumenter kan driva på den europeiska ekonomin.

Omsorgsfullt planerade och genomförda EU-omfattande konsumentpolitiska åtgärder kan göra det möjligt för konsumenterna att göra välgrundade val. Detta gynnar konkurrensen och kan bidra till att skapa en hållbar och resurseffektiv tillväxt, utan att det sker på konsumenternas bekostnad.

EU anger i denna strategi för konsumentpolitiken vad som måste göras omedelbart för att konsumenterna ska få mer makt och inflytande och för att deras förtroende ska öka. Det fastställs också vilka åtgärder som ska vidtas för att se till att konsumenternas intressen beaktas i all EU-politik, så att Europa 2020-målen nås[1]. Strategin bygger vidare på och kompletterar andra initiativ som till exempel rapporten om EU-medborgarskap, inremarknadsakten, den digitala agendan för Europa, meddelandet om e-handel och färdplanen för resurseffektivitet[2]. När det gäller forskning och innovation kommer strategin att baseras på initiativ inom Horisont 2020 i syfte att få fram mer ingående vetenskapliga fakta om konsumenters beteende och om de aspekter på hälsa, säkerhet och hållbarhet som de måste beakta i sina val[3].

För att konsumenterna ska få större makt och inflytande måste det finnas vissa grundläggande principer och verktyg som ger dem möjlighet att driva på en smart och hållbar ekonomi som gynnar alla. Starka och medvetna konsumenter som kan lita på att deras säkerhet och rättigheter värnas och att de får information och möjlighet till rättelse kan delta aktivt på marknaden och påverka den genom att fatta köpbeslut och hävda sina deras rättigheter.

I linje med artikel 12 i EUF-fördraget och med artikel 38 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna är grundtanken i denna strategi att konsumentfrågorna ska beaktas på alla relevanta politikområden. Särskild tonvikt läggs vid att lösa de problem som konsumenterna har när det gäller livsmedelskedjan, energi, transport, digitala tjänster och finansiella tjänster[4]. Strategin bygger vidare på det starka konsumentskydd som vi har idag och de framsteg som redan har gjorts för att förverkliga ett europeiskt område med rättvisa[5] genom att stärka domares, rättstillämpares och tillsynsmyndigheters ställning, även i gränsöverskridande fall.

2. Bygga vidare på EU:s stränga konsumentskyddsbestämmelser

Under de senaste 50 åren har EU vidtagit många åtgärder och infört bestämmelser för att garantera ett omfattande skydd för konsumenterna och göra det möjligt för dem att dra nytta av de sociala och ekonomiska framsteg som gjorts i Europa och på den inre marknaden. Hit hör bland annat produktsäkerhetspolitiken med lagstiftning som hindrar farliga produkter från att nå konsumenterna och främjar en hög kvalitet på den europeiska exporten. Den stränga konsumentlagstiftningen ger ett EU-omfattande skydd mot otillbörliga affärsmetoder, oskäliga avtalsvillkor och vilseledande reklam, både vid inhemsk och gränsöverskridande handel. Den tryggar också konsumenternas rätt att frånträda avtal och söka rättelse. Nyligen antogs ett direktiv om konsumenträttigheter som har stärkt konsumenternas rättigheter avsevärt, bland annat genom att många regler för onlineavtal harmoniserades. Det är viktigt att de nya reglerna genomförs snabbt och effektivt och att man ser till att de efterlevs. Tjänstedirektivet betyder att konsumenten inte får diskrimineras av näringsidkare på grund av nationalitet eller bosättningsort. Tack vare konkurrensreglerna kan EU motverka missbruk av dominerande ställning, kartellbildningar och samordnade förfaranden som inte gynnar konsumenterna. EU har också infört många grundläggande rättigheter inom enskilda sektorer av särskild vikt för konsumenterna. Reglerna om passagerares rättigheter, till exempel, gäller alla som reser med flyg, tåg, buss eller båt inom EU. Efter att EU införde tak för roamingavgifterna har konsumenternas telefonkostnader minskat med mer än 70 % och tack vare telekomreglerna kan de lätt byta telefonbolag eller mobiloperatör. Lagstiftningen om den livsmedelsinformation som ska ges konsumenterna och regleringen av näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel ger ett högt konsumentskydd och underlättar för konsumenterna att göra välgrundade val.

Kommissionen antog 2010 ett ”kvalitetspaket”[6] med övergripande bestämmelser om certifieringssystem, krav på mervärde samt standarder för kvaliteten på jordbruksprodukter. Målet är att en allt bättre konsumentinformation om livsmedel. I juli 2011 lades en reviderad roamingförordning[7] fram. Tack vare den kan konsumenterna lätt byta till en annan leverantör när det gäller roamingtjänster. Som komplement till de befintliga taken för roamingavgifter infördes dessutom ett pristak för dataroamingtjänster i slutkundsledet. I oktober 2011 föreslog kommissionen en gemensam europeisk köplag[8] för att undanröja hinder som beror på skillnader i bestämmelserna om avtalsrätt. Köplagen innehåller gemensamma, heltäckande regler för försäljningsavtal och avtal om digitala tjänster, som företagen och konsumenterna kan välja att tillämpa. Tack vare köplagen kan konsumenterna vara säkrare på att deras rättigheter gäller, till exempel när de handlar på internet. De skulle också få tillgång till ett bredare utbud av produkter och digitalt material till lägre priser, oavsett i vilket land de handlar. I november 2011 lades det fram förslag om alternativ tvistlösning och tvistlösning online[9] för att alla konsumenter ska ges möjlighet att snabbt och billigt lösa tvister med näringsidkare. En särskild europeisk onlineplattform för tvistlösning ska öka konsumenternas förtroende för e-handel över landsgränserna. Förslagen om reform av uppgiftsskyddet[10] som antogs av kommissionen i januari 2012 innehåller strängare bestämmelser om konsumenternas rätt till uppgiftsskydd och innebär därmed en förstärkning av EU:s nuvarande lagstiftning på området. Syftet är att öka konsumenternas förtroende för den digitala inre marknaden och för tjänster över landsgränserna.

I juli 2010 gjordes en översyn av direktivet om system för garanti av insättningar, vilket stärkte finansieringen av sådana garantisystem och innehöll flera bestämmelser om skydd av konsumenterna. Kommissionen lade samma månad också fram ett förslag till översyn av direktivet om system för ersättning till investerare i syfte att stärka det skydd som erbjuds investerare som en sista utväg om värdepappersföretaget – ofta på grund av bedrägeri – inte kan återlämna tillgångar till dem.

Sist men inte minst innebär kommissionens förslag om översyn av direktivet om marknader för finansiella instrument från oktober 2011 att konsumenter och investerare skyddas genom de krav som ställs på finansinstituten och genom skärpta uppföranderegler.

3. Befintliga problem och kommande utmaningar

Trots att konsumentskyddet redan är högt i EU krävs det fortfarande förbättringar på gräsrotsnivå. Det finns många nya utmaningar, främst på grund av den tekniska utvecklingen, ohållbara konsumtionsmönster och problemen med social utestängning. Men utmaningarna öppnar också för nya möjligheter.

3.1          Utmaningar när det gäller säkra produkter, tjänster och livsmedel

Att se till att produkter, tjänster och livsmedel är säkra är det grundläggande målet för alla konsumentpolitiska åtgärder. Men det finns fortfarande skillnader mellan EU-länderna när det gäller att kontrollera att produktsäkerhetslagstiftningen följs. I och med att resurserna vid de nationella myndigheter som ansvarar för marknadsövervakning skärs ned, blir det också en allt större utmaning för hela nätverket av tillsynsorgan att klara den ökande arbetsbördan.

Samtidigt fortsätter globaliseringen av produktionskedjan (t.ex. en allt större andel av konsumtionsvarorna, bland annat 85 % av alla leksaker som köps i EU, tillverkas nu i Kina), vilket gör det mycket svårt att upptäcka farliga produkter.

Den ekonomiska krisen har lett till att både konsumenter och företag blivit allt mer prismedvetna, med risk för att säkerhetsaspekterna minskar i betydelse och att utrymmet för piratkopiering av produkter ökar. Myndigheterna för marknadsövervakning måste vara uppmärksamma och ta krafttag, t.ex. genom ett förstärkt samarbete mellan nationella myndigheter och brottsbekämpande organ både inom och utanför EU.

I takt med att konsumenttjänsterna ökar i betydelse och det blir allt vanligare att konsumenterna köper vissa tjänster från andra EU-länder måste frågan om tjänsternas säkerhet behandlas mer ingående så att man kan se till att konsumenterna har samma höga säkerhet på hela den inre marknaden och så att man avgöra om insatser på EU-nivå har ett mervärde.

När det gäller livsmedelssäkerhet har EU nått goda resultat, men insatserna på detta område måste ständigt anpassas efter nya vetenskapliga rön.

3.2          Ekonomiska förändringar och samhällsförändringar

· Den digitala revolutionen

Internet har i grunden förändrat det sätt på vilket konsumenterna handlar och företagen gör reklam för och säljer sina varor och tjänster. Det har lett till innovativa sätt att strukturera, ge tillgång till, utbyta och bedöma information om priser, produkternas tekniska egenskaper, kvalitetskontroller m.m. Sökmotorer, webbplatser med pris- och produktjämförelser, digitala förtroendemärkningar och konsumentrecensioner används numera allmänt och har blivit en integrerad del av konsumenternas beteende och företagens affärsmodeller. E-handel kan ge stora välfärdsvinster eftersom konsumenterna har ett minst dubbelt så stort utbud att välja mellan när de handlar på nätet i stället för i butik. Särskilt datormoln kan möjliggöra flexiblare tjänster som inte är beroende av en viss apparat eller plattform. Det har beräknats att om e-handeln med varor uppgick till 15 % av hela detaljhandeln och alla hinder för den inre marknaden avlägsnades skulle den sammanlagda vinsten för konsumenterna vara cirka 204 miljarder euro (1,7 % av EU:s BNP)[11].

· Hållbar konsumtion

Den ökande konsumtionen runt om i världen har ökat trycket på miljön, t.ex. i form av klimatförändringar, och lett till hårdare konkurrens om resurser[12]. Konsumenterna blir allt mer medvetna om hur deras konsumtionsmönster påverkar miljön och kan genom offentliga och privata initiativ uppmuntras att etablera hållbarare konsumtionsvanor. Konsumenterna bör få mer makt och inflytande samt konkreta råd och incitament att välja hälsosamt och hållbart och bidra till att minska kostnaderna både för sig själva och för samhället. De har också rätt att få information om hur de produkter (varor och tjänster) de tänker köpa påverkar miljön och hälsan längs hela livscykeln. Konsumenterna måste alltså få hjälp att avgöra vilket alternativ som faktiskt är hållbart. Det behövs också effektiva verktyg för att skydda dem mot vilseledande och ogrundade miljö- eller hälsopåståenden.

Efterfrågan på hållbara produkter kan stimulera tillväxt och konkurrens, vilket ökar tillgången på hållbara produkter till rimliga priser och belönar företag som tillhandahåller varor och tjänster med ett mindre ekologiskt fotavtryck.

Social utestängning, utsatta konsumentgrupper och tillgänglighet

I de länder som drabbats av den ekonomiska krisen och statsskuldkrisen har konsumenternas förtroende och i vissa fall även deras inkomster och köpkraft minskat betydligt. Följden av detta är att risken för social utestängning ökat, liksom risken för att människor inte längre har råd med nödvändiga varor och tjänster.

Dessa risker förvärras av befolkningens åldrande, den ökade komplexiteten på marknaderna och det faktum att en del människor varken har de möjligheter eller kunskaper som krävs i den digitala miljön. Tillgängligheten, i fysisk, digital och ekonomisk bemärkelse, är därför en central fråga. De nuvarande förhållandena kan också förvärra situationen för en del utsatta konsumentgrupper som redan befinner sig i en svagare ställning, till exempel människor med funktionsnedsättning eller nedsatt rörelseförmåga som har svårt att få tillgång till eller förstå information eller att hitta lämpliga produkter och tjänster på marknaden.

3.3          Informationsöverflöd men kunskapsbrist

Förändringarna i dagens samhälle kommer i rask takt och konsumenterna utsätts för ett överflöd av information, utan att för den skull nödvändigtvis få just de fakta som faktiskt är viktiga för deras egna val.

När informationen blir allt mer komplicerad och valmöjligheterna allt fler förlitar sig konsumenterna mer och mer på märken eller mellanhänder och ”filter” som till exempel webbplatser med jämförelser av produkter och priser. Det är dock oklart hur tillförlitliga och korrekta dessa webbplatser är.

Konsumentorganisationerna är centrala när det gäller att förbättra konsumentinformationen och konsumenternas kunskap, men deras situation varierar kraftigt mellan de olika EU-länderna. De organisationer som är verksamma på nationell nivå saknar ofta resurser och expertis, och möjligheten att ta upp och slussa vidare olika konsumentproblem via dem utnyttjas inte alltid.

År 2011 publicerades en enkät[13] som visade att en av fyra europeiska konsumenter inte känner sig trygga och att fler än en av tre anser sig sakna de kunskaper de behöver. Endast 2 % kunde korrekt besvara frågor om ångerrätt, garantier och skydd mot otillbörliga affärsmetoder. Bristen på kunskap försvårar konsumenternas möjligheter att hävda sina rättigheter.

3.4          Bristande respekt av rättigheterna i praktiken

År 2010 stötte mer än var femte person i EU på ett sådant problem med en produkt eller tjänst att de ansåg det finnas anledning till klagomål. De skador som de europeiska konsumenterna led på grund av problemen uppskattas till sammanlagt cirka 0,4 % av EU:s BNP[14].

Trots att EU-lagstiftningen i allmänhet tryggar en hög konsumentskyddsnivå lämnas konsumenternas problem alltför ofta olösta. Eurobarometerundersökningen bland detaljhandlare 2011 visade också att bara 26 % av dem känner till exakt hur länge konsumenterna har på sig att returnera en felaktig produkt.

Många av de problem som konsumenterna har med detaljhandlare blir olösta av den enkla anledningen att konsumenten inte vidtar åtgärder. Eurobarometerundersökningen om konsumentinflytande visade att endast 16 % av de konsumenter som hade haft problem kontaktat en konsumentorganisation eller en myndighet. Konsumenten vill i de flesta fall inte gå vidare till domstol om den första kontakten med näringsidkaren inte gett resultat, särskilt om det rör sig om små belopp.

Dessutom ställs tillsynsmyndigheterna inför nya praktiska utmaningar, t.ex. nedskärningar, som minskar deras möjligheter att påverka[15], särskilt i gränsöverskridande fall. Nätverket för konsumentskyddssamarbete (CPC) inrättades i december 2006 för att diskutera problem vid gränsöverskridande handel. Dess potential har dock inte utnyttjats fullt ut.

Möjligheterna att få rättelse behöver förbättras ytterligare. Att öka förtroendet och se till att otillbörliga affärsmetoder inte ger företagen en konkurrensfördel kan också få positiva effekter och stimulera tillväxten.

3.5          Utmaningar i nyckelsektorer

Vissa sektorer är särskilt viktiga i ekonomiska kristider, eftersom de påverkar den grundläggande efterfrågan bland alla konsumenter på basvaror och bastjänster såsom livsmedel, energi, transport, elektronisk kommunikation och finansiella tjänster. Man måste beakta hur de ekonomiska och samhälleliga förändringar som nämns ovan inverkar på dessa sektorer.

EU måste vara särskilt uppmärksam på hur konsumenterna uppfattar och väljer finansiella tjänster idag. Ny teknik såsom banktjänster i hemmet gör livet lättare för många konsumenter, men den växande komplexiteten och de ökade riskerna med vissa finansiella produkter och tjänster (även pensioner) kräver större öppenhet och insyn samt förmåga att förstå finansiell information. Avgifterna för grundläggande finansiella tjänster är fortfarande tämligen ogenomblickbara och konsumenterna tvekar att byta bank på grund av att de är rädda för – ofta med fog – att det kommer att vara krångligt.

I många fall har liberaliseringen av nätverksindustrier som energi, transport och elektronisk kommunikation inte gynnat konsumenterna, vare sig i fråga om priser eller om tjänster.

Inom transportsektorn har dock liberaliseringen lett till större konkurrens som gynnat det ökande antalet människor som reser i Europa. Men för att motverka otillbörliga affärsmetoder och överträdelser av EU-lagstiftningen måste man noggrannare kontrollera att bestämmelserna om passagerares rättigheter följs. Den digitala revolutionen har fått avsevärda följder för resesektorn, vilket gör det viktigt att anpassa konsumenträttigheterna så att de blir mer ändamålsenliga.

Detaljistmarknaderna för el och gas liberaliserades nyligen, men många konsumenter tycker fortfarande att det är svårt att jämföra tjänsterna på grund av komplicerade förfaranden och/eller ogenomskinliga marknadsvillkor[16].

När det gäller energisparande har det beräknats att hushållen i EU i genomsnitt kan spara upp till 1 000 euro per år genom enkla energieffektivitetsåtgärder, såsom isolering av bostäder, installering av termostater och solpaneler för att värma vatten, fönster med isolerrutor och utbyte av gamla värmesystem[17]. Det finns alltså betydande möjligheter att utan stora kostnader öka energieffektiviteten och minska den slutliga energiförbrukningen i hushåll. Dessa möjligheter är långt ifrån förverkligade, främst på grund av bristen på kunskap bland konsumenterna om deras egen faktiska förbrukning, och bristen på tydlig och lättåtkomlig information om mätning och fakturering.

Trots att marknaderna för elektronisk kommunikation har visat sig stå mot den ekonomiska krisen utnyttjar konsumenterna inte konkurrensen på grund av bristande insyn i avgifterna, undermåliga tjänster och olika hinder för byte av leverantör.

Miljöbelastningen från livsmedelskonsumtionen väntas öka även i framtiden, till exempel till följd av ändrade kostvanor och ökat matavfall. Matavfallet i Europa kommer sannolikt att öka under de kommande åren[18], men slöseri med livsmedel är slöseri med resurser och pengar.

4. På väg mot de fyra centrala målen i Europa 2020

Med tanke på de utmaningar som beskrivs ovan behövs det dels en långsiktig strategi, dels en kombination av åtgärder på kort sikt för att ta itu med de frågor som människor är mest oroade över. Tillsammans kan de höja förtroendet och tillväxten samt stödja Europa 2020-strategin. De åtgärder som beskrivs i avsnitten nedan kommer att vägas noga mot principen om smart lagstiftning och mot kommissionens övergripande politiska prioriteringar. Bland annat kommer alla bördor för små och medelstora företag att analyseras omsorgsfullt.

4. 1. Öka konsumentsäkerheten

Det grundläggande målet för konsumentpolitiken är att se till att produkter, tjänster och livsmedel är säkra.

En effektiv produktsäkerhetspolitik syftar till att skapa ett skyddsnät som omfattar allt från jordbruksföretaget eller fabriken till konsumenten. Genom att skapa bättre grundförutsättningar för produktsäkerhet kommer EU att ha större möjligheter att lösa problem som beror på de globala försörjningskedjorna samt att kommunicera effektivt och snabbare och bättre motverka nya produktsäkerhetsrisker.

Konsumenterna utnyttjar i allt större utsträckning tjänster från andra länder och man måste därför diskutera huruvida säkerheten bäst behandlas på EU-nivå eller tillgodoses genom nationella bestämmelser.

EU:s system av offentliga kontroller i livsmedelskedjan borde bli ännu effektivare. EU-länderna, som är de som utför kontrollerna, kommer då att kunna maximera mervärdet, samtidigt som aktörernas börda minimeras.

För att stärka konsumentsäkerheten har kommissionen ställt upp följande mål:

Ø 1. Förbättra regelverket för produkters och tjänsters säkerhet och skapa bättre regler för marknadsövervakning.

Ø 2. Lägga större vikt vid säkerheten i livsmedelskedjan.

För att dessa mål ska nås kommer flera konkreta åtgärder att vidtas före 2014.

Lagstiftningen om produktsäkerhet kommer att ses över 2012. Moderna och enhetliga bestämmelser om marknadsövervakning kommer att lägga grunden för bättre inhemsk och gränsöverskridande verkställighet tack vare bättre planering, samarbete, prioritering och informationsutbyte mellan EU-ländernas myndigheter. Detta kommer att gynna de 500 miljoner konsumenter som finns i EU. Även företagen kommer att gynnas av att reglerna blir lättare att förstå och tillämpa och av att kostnaderna för att uppfylla kraven minskar. Med översynen av bestämmelserna vill man också finna sätt att stärka samarbetet mellan tillsynsmyndigheter på EU-nivå för att skapa jämlikare konkurrensvillkor och motarbeta illojal konkurrens.

Uppsökande verksamhet kommer att bedrivas särskilt i länder som exporterar varor till EU, för att öka kunskaperna om säkerhet och om EU:s lagstiftning hos alla aktörer i distributionskedjan.

Kommissionen kommer att diskutera om det behövs initiativ om tjänsters säkerhet i utvalda sektorer, t.ex. sådana som är viktiga för vissa grupper av utsatta konsumenter. En grönbok om säkerheten hos vissa konsumenttjänster kommer att behandlas 2012 och en översyn av rekommendationen om brandsäkerhet i hotell tas upp till diskussion 2013 mot bakgrund av den nya metod för riskbedömning och riskhantering som har föreslagits av branschorganisationerna.

Förordningen om offentliga kontroller i livsmedelskedjan kommer att ses över 2012 i syfte att förenkla den och för att säkerställa att det finns tillräcklig, hållbar finansiering för fler kontroller. Kommissionen kommer vidare att stärka och modernisera bestämmelserna om djurhälsa, växtskydd och växtförökningsmaterial samt förordningen om livsmedelshygien, bland annat genom att skapa större enhetlighet och tydligare definiera företagarnas ansvar och uppgifter. Tack vare detta kommer livsmedelssäkerheten att öka.

Med riktlinjerna för importkontroll avseende produktsäkerhet och produktöverensstämmelse[19] som grund kommer tullmyndigheterna och marknadsövervakningsmyndigheterna att samarbeta för att förbättra, bedöma och utvärdera resultaten av importkontrollerna senast 2014.

4. 2.     Förbättra kunskaperna

För att konsumenterna ska kunna utöva sin makt och sitt inflytande måste de få tydlig, tillförlitlig och jämförbar information och ha de verktyg som krävs för att kunna förstå den.

Både konsumenter och näringsidkare måste också bli mer medvetna om sina rättigheter och skyldigheter enligt EU-lagstiftningen, så att de får ökat förtroende för varandra och det går lättare att hitta en lösning om något går fel. Därför kommer kommissionen att samarbeta med intresseorganisationer och näringsidkare och uppmuntra dem att inte nöja sig med att göra bara det som är nödvändigt för att följa lagstiftningen, utan införa självreglering samt initiativ för socialt ansvarstagande. En större satsning på mer kundorienterad verksamhet är en nyckelfaktor i konkurrensen.

Det är särskilt viktigt att konsumenternas kunskaper om finansiella tjänster förbättras. Institutioner som banker, centralbanker och tillsynsorgan på finansmarknaderna samt olika system för garanti av insättningar och skydd för investerare kan aktivt verka för att förbättra konsumenternas förmåga att förstå finansiell information, särskilt bland personer som står utanför den ordinarie bank- och finansmarknaden (som saknar bankkonto eller som bara har begränsad tillgång till banktjänster).

Informationskampanjer om viktiga konsumentfrågor kommer att anordnas tillsammans med EU-länderna och berörda parter. Det är också viktigt att de nationella myndigheterna och privata organisationer ger konsumenterna i EU bättre information och utbildning ända från det att de är unga.

Konsumentorganisationerna har en central roll – deras uppgift är dels att se till att konsumenterna får information och ökade kunskaper, dels att företräda och försvara konsumenterna.

Kommissionen har ställt upp följande särskilda mål:

Ø 3. Ge bättre information och öka kunskaperna om konsumenternas rättigheter och intressen bland både konsumenter och näringsidkare.

Ø 4. Bygga upp kunskap och kapacitet för att konsumenterna ska kunna delta effektivare på marknaden.

För att dessa mål ska nås kommer flera konkreta åtgärder att vidtas före 2014.

Som en del av Europaåret för medborgare kommer en EU-omfattande kampanj att inledas 2013 för att öka kunskaperna om konsumenternas rättigheter och intressen. Kampanjen kommer att genomföras i nära samarbete med alla berörda parter, inklusive företagen och konsumentorganisationerna.

Ideella organisationer som ger allmänna finansiella råd till konsumenter kommer att få särskild utbildning så att de är bättre rustade för denna typ av verksamhet. Utbildningen kommer att ges mellan det andra kvartalet 2012 och december 2013.

Kommissionen kommer att samarbeta med EU-länderna för att se till att de nationella konsumentorganisationernas arbete uppmärksammas. Kommissionen kommer också att stödja konsumentorganisationerna genom kapacitetsuppbyggnad och genom stöd till europeiska konsumentorganisationer.

Ett intensivare samarbete kommer att inledas med de befintliga EU-omfattande nätverken, som har de bästa möjligheterna att sprida relevant information till konsumenter, näringsidkare och rättstillämpare. Nätverket av europeiska konsumentcentrum kommer att stärkas så att det kan ge konsumenterna bättre information om vilka rättigheter de har när de handlar från andra länder och bistå dem i gränsöverskridande tvister. Enterprise Europe Network kommer att användas mer systematiskt för att se till att företagen – även små och medelstora företag – regelbundet får information om konsumentlagstiftning.

Kommissionen kommer att samarbeta med intresseorganisationer och näringsidkare i syfte att utarbeta uppförandekoder, bästa praxis och riktlinjer för jämförelse av priser, kvalitet och hållbarhetsaspekter.

Kommissionen kommer även att systematiskt förbättra informationen om konsumenters och företags rättigheter och skyldigheter på webbplatser som portalen Ditt Europa[20] och komplettera med specialiserade informationsverktyg som eYouGuide[21] om konsumentens rättigheter på nätet och uppförandekoden för EU-onlinerättigheter. Dessutom kommer man att samarbeta med journalister och medier som specialiserat sig på konsumentfrågor för att se till att informationen sprids så effektivt som möjligt.

När det gäller konsumentutbildning kommer kommissionen att samarbeta nära med EU-länderna. Under 2012 kommer man att utveckla en interaktiv plattform för utbyte av bästa praxis och distribution av utbildningsmaterial bland lärare och andra som arbetar med 12–18-åringar, bland annat om digital kompetens, ny medieteknik[22] och hållbar konsumtion.

4. 3.     Effektivisera genomförandet, skärpa kontrollen av efterlevnaden och garantera möjligheterna att få rättelse

För att den inre marknaden ska vidareutvecklas måste de olika aktörerna i högre grad än i dag kunna lita på att deras rättigheter verkligen tas tillvara och att de har möjlighet att få rättelse.

Den gränsöverskridande handeln inom EU kommer att fortsätta öka bara om konsumenterna kan hävda sina rättigheter i hela EU och seriösa näringsidkare ser att illojala konkurrenter straffas på lämpligt sätt. Detta är särskilt viktigt i dag, när den digitala revolutionen gör det lätt att handla över gränserna men även ökar möjligheten för mindre seriösa aktörer att använda otillbörliga metoder.

Kommissionen har ställt upp följande särskilda mål:

Ø 5. Effektivt övervaka att konsumentlagstiftningen efterlevs, särskilt inom centrala sektorer.

Ø 6. Se till att konsumenterna har effektiva verktyg för att lösa tvister.

För att dessa mål ska nås kommer flera konkreta åtgärder att vidtas före 2014.

De gemensamma, årliga tillsynsåtgärder (gemensamma marknadskontroller eller s.k. sweeps) som vidtas inom ramen för nätverket för konsumentskyddssamarbete kommer att fortsätta 2012–2014. Kommissionen kommer att sträva efter att underlätta, stödja och hjälpa nätverket i samband med dessa åtgärder. Vid behov kommer kommissionen att agera kraftfullare mot länder som inte följer EU-lagstiftningen. Kommissionen håller på att i detalj bedöma tillämpningsområdet, effektiviteten och de praktiska mekanismerna för förordningen om konsumentskyddssamarbete. En rapport om hur tillsynssamarbetet mellan olika länder skulle kunna stärkas kommer att ges före slutet av 2014 och kan eventuellt leda till ett förslag om ändring av de befintliga reglerna.

Tillsynen av EU-regler som påverkar konsumenter kommer att förbättras genom att man i större utsträckning utnyttjar det europeiska rättsliga nätverket[23] för att se till att det finns möjligheter till rättslig prövning och att förfaranden som har gränsöverskridande följder är smidiga samt för att underlätta det rättsliga samarbetet mellan EU-länderna.

Man kommer också att arbeta vidare för att ge såväl domare och rättstillämpare som medborgare och företag tillgång till centrala handlingar som gäller införlivandet och genomförandet av konsumentlagstiftningen inom EU. Under 2013 kommer man därför att skapa en databas över konsumentlagstiftningen som kopplas till e-juridikportalen[24].

Erfarenheterna från tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder[25] har visat att kommissionen måste vara aktivare när det gäller att övervaka och samordna tillämpningen av direktivet i EU-länderna, särskilt när det gäller återkommande problem och nya affärsmetoder, t.ex. prisjämförelser eller konsumentrecensioner på nätet. Kommissionen kommer därför att intensifiera samordningen av tillsynsåtgärder som gäller otillbörliga affärsmetoder och uppdatera den befintliga vägledningen för tillämpning av direktivet.

Det är viktigt att se till att lagstiftningen tillämpas korrekt inom de viktigaste sektorerna.

För att säkerställa att kraven på konsumentinformation på det digitala området tillämpas enhetligt kommer kommissionen att senast 2014 ta fram riktlinjer som ska hjälpa tillsynsmyndigheterna att korrekt genomföra de befintliga EU-reglerna och det nyligen antagna direktivet om konsumenträttigheter. Kommissionen och de nationella myndigheterna kommer att göra gemensamma insatser mot otillbörliga affärsmetoder inom sektorn, t.ex. vilseledande reklam om hastigheten på bredbandsuppkopplingar.

Inom energisektorn måste man att försäkra sig om att det tredje energipaketet och alla dess ingående bestämmelser om konsumenternas rättigheter följs. Det är också viktigt att utnyttja potentialen hos det särskilda energiforumet för medborgare.

Inom sektorn för finansiella tjänster kommer kommissionen, efter rekommendationen[26] från 2011, att noga övervaka vilka åtgärder EU-länderna vidtagit för att lösa problemet med nekad tillgång till bankkonton. Detta är ett konkret problem inte bara för mindre gynnade konsumenter som är ekonomiskt eller socialt utestängda, utan också för många människor som bor, arbetar eller studerar utomlands.

För att skydda konsumenterna mot vilseledande och ogrundade miljöpåståenden behöver de nationella tillsynsmyndigheterna ytterligare stöd så att de kan genomföra bestämmelserna i direktivet om otillbörliga affärsmetoder[27]. Därför kommer kommissionen att revidera vägledningen om vilseledande miljöpåståenden.

Riktlinjer för att underlätta och förbättra tillämpningen av de olika förordningarna om passagerarnas rättigheter kommer att utarbetas för alla transportsätt.

Dessutom ska kommissionen lägga fram riktlinjer om tillämpningen av artikel 20.2 i tjänstedirektivet, vilket förhoppningsvis kommer att minska antalet fall där konsumenter som vill köpa en tjänst från ett annat land via nätet utan grund blir nekade tjänsten eller blir behandlade olika på grund av sin hemort.

Ett led i satsningen på en bättre tillämpning av EU-lagstiftningen är att samarbeta med viktiga handelspartner och uppmuntra dem att följa de grundläggande konsumentskyddsprinciperna. När det gäller produktsäkerhet ska ökat internationellt samarbete, i synnerhet med Kina, bidra till att utveckla principen om ”säkerhet vid källan” och till att begränsa importen av farliga produkter. I och med att det blir allt vanligare att mindre seriösa aktörer bedriver verksamhet utanför EU för att undgå kontroll krävs det ökad uppmärksamhet på global nivå. Kommissionen kommer därför att samordna insatser med de länder utanför EU som berörs mest, liksom med viktiga internationella organisationer (t.ex. FN, OECD och WTO). Behovet av internationellt samarbete är särskilt stort när det gäller digitala tjänster och åtgärder mot oönskade reklamutskick (skräppost).

När det gäller rätten att söka rättelse kommer kommissionen att på kort sikt arbeta för att de nyligen framlagda förslagen om alternativ tvistlösning och tvistlösning online ska antas och börja tillämpas, så att alla konsumenter i EU så fort som möjligt får tillgång till enkla och snabba förfaranden för att tillvarata sina rättigheter. Kommissionen kommer också att se till att medlingsdirektivet införlivas och genomförs korrekt. Direktivet ger alla domare i EU rätt att uppmana parterna att lösa tvisten i godo. Direktivet gäller för gränsöverskridande tvister men EU-länderna uppmuntras att använda medling också på hemmamarknaden. Det europeiska småmålsförfarandet kan förenkla och påskynda samt minska kostnaderna för rättstvister i gränsöverskridande fall där anspråket är högst 2 000 euro. En handbok med praktiska råd till konsumenter och rättstillämpare kommer att ges ut 2012. Under 2013 har kommissionen för avsikt att göra formulären för småmål tillgängliga online och att rapportera om hur förfarandet fungerar rent generellt. Man kommer bland annat att ta ställning till en eventuell ändring av tröskelvärdet.

Slutsatserna av det offentliga samråd som inleddes 2011 och Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2012[28] kommer att ligga till grund för kommissionens planer på ett uppföljande initiativ om EU-regler för kollektiv prövning.

4.4.      Anpassa rättigheterna och politiken till förändringar i ekonomin och samhället

Med tanke på dagens förändrade marknader är det viktigt att se till att konsumenterna vågar köpa såväl konkreta som digitala varor och tjänster på nätet. Konsumentlagstiftningen måste anpassas efter behoven på marknader stadda i förändring och efter de senaste beteendevetenskapliga rönen om hur konsumenterna faktiskt beter sig.

Dessutom bör man avlägsna de hinder som finns i dag för att konsumenterna enkelt och på lagligt sätt ska få tillträde till digitala produkter och tjänster till rimliga priser överallt i EU.

Ett första steg är de nyligen offentliggjorda förslagen om en gemensam europeisk köplag och om reform av uppgiftsskyddet, som kommer att lösa många av de problem som konsumenterna ställs inför när de handlar på nätet, till exempel genom att ge dem större förtroende för den digitala inre marknaden och för gränsöverskridande tjänster.

Förslagen om alternativ tvistlösning och tvistlösning online bör också ge konsumenterna bättre möjligheter att få rättelse.

Kommissionen kommer under 2012 att verka för att Europaparlamentet och rådet ska nå överenskommelse om alla dessa förslag, så att de snabbt kan antas och börja genomföras i praktiken.

Det är viktigare än någonsin att se till att EU:s politik på olika områden är konsekvent och ömsesidigt stödjande, så att de åtgärder som vidtas både har en större positiv inverkan på privatkonsumtionen – i synnerhet inom viktiga sektorer som livsmedel, energi, transport och finansiella tjänster – och främjar mer hållbara konsumtionsmönster.

EU-kommissionen kartlade nyligen de 20 största problemen för enskilda personer och företag på den inre marknaden. Kartläggningen visar att konsumenterna fortfarande är missnöjda över sina energikostnader, att de har svårt att försvara sina rättigheter när de reser och att det inte är lätt att hitta rätt på marknaden för bank- och finanstjänster[29].

För att komma fram till lösningar på dessa ekonomiska och samhälleliga problem har kommissionen ställt upp följande mål:

Ø 7. Anpassa konsumentlagstiftningen till den digitala tidsåldern.

Ø 8. Främja hållbar tillväxt och värna konsumenternas intressen inom viktiga sektorer.

För att dessa mål ska nås kommer flera konkreta åtgärder att vidtas före 2014.

· Digitalt material

Ett antal åtgärder kommer att sättas in mot de största problemen som konsumenterna stöter på när de handlar på nätet, så att de är tillräckligt skyddade när de använder och köper digitalt material. Till exempel kommer den viktigaste informationen som ges till konsumenterna att standardiseras så att det blir lättare att göra jämförelser, och olika initiativ kommer att inledas för att bedöma om det behövs EU-omfattande rättsmedel för fall där det digitala materialet som konsumenten köpt varit felaktigt och om digitala förtroendemärkningar måste harmoniseras.

Kommissionen kommer att ta itu med vissa svårlösta problem som rör den territoriellt begränsade förvaltningen av upphovsrättigheter och det befintliga komplicerade systemet med privatkopieringsersättning, som kan göra det svårt att få tillgång till digitalt material inom EU och hindra utvecklingen av innovativa affärsmodeller på nätet. Ett lagförslag om kollektiv förvaltning av rättigheter kommer att läggas fram 2012, och ett samråd med alla berörda parter om privatkopieringsersättning och reprografiersättning har inletts under översikt av en medlare. De slutsatser som dras av samrådet kommer att användas som underlag för rekommendationer om eventuell lagstiftning på EU-nivå. Kommissionen kommer också att arbeta för att hitta lösningar på specifika problem när det gäller upphovsrätt och tillgången till audiovisuellt material och radio- och tv-sändningar mot bakgrund av den tekniska utvecklingen. Syftet är att uppmuntra tjänster över landsgränserna.

Under 2012 kommer en rapport att läggas fram om hur direktivet om otillbörliga affärsmetoder fungerar, och som en del av det arbetet kommer kommissionen att bedöma huruvida de nuvarande reglerna för att skydda barn från vilseledande reklam, även i den digitala miljön, måste övervakas bättre. Som tidigare kommer man att ägna särskild uppmärksamhet åt minderåriga som köper eller använder digitalt material på nätet.

För att göra handeln säkrare för både konsumenter och näringsidkare kommer kommissionen 2012 att lägga fram lagstiftning om elektronisk identifiering, elektronisk autentisering och elektroniska signaturer. Den ska innehålla minimikrav på information om var en viss webbplats finns och om att dess ägare är rättsligt etablerad, för att garantera att webbplatsen är äkta. Kommissionen kommer också att ta hänsyn till konsumentintressena i de kommande förslagen om datormoln.

De synpunkter som framkommit i samrådet om grönboken Mot en integrerad europeisk marknad för kort-, internet och mobilbetalningar från januari 2012 kommer att ligga till grund för konkreta förslag som kommissionen planerar att lägga fram under första kvartalet 2013. Kommissionen håller också på att utarbeta en grönbok om paketleverans, som förhoppningsvis kommer att antas sista kvartalet 2012.

Ett meddelande om hasardspel på nätet kommer att läggas fram 2012 och ska bland annat ge ett bättre konsumentskydd, särskilt för utsatta grupper och minderåriga.

· Finansiella tjänster

Som en del av rapporten om direktivet om otillbörliga affärsmetoder 2012 kommer kommissionen att bedöma om de nuvarande reglerna mot otillbörliga affärsmetoder inom sektorn för finansiella tjänster måste skärpas eller om man måste förbättra kontrollen av att reglerna följs, särskilt när det gäller utsatta konsumenter.

Kommissionen planerar att anta lagstiftningsförslag om paketerade investeringsprodukter för icke-professionella investerare för att se till att investerare ges ett kort, tydligt och lättfattligt dokument med nyckelinformation som hjälper dem att fatta välgrundade investeringsbeslut. Direktivet om försäkringsförmedling och dess bestämmelser om försäljning av försäkringsprodukter kommer också att ses över.

Kommissionen kommer att utvärdera genomförandet av direktivet om konsumentkrediter, särskilt med hänsyn till om det fungerar väl för konsumenterna och om det finns frågor som behöver ses över, t.ex. mindre lån, uppskjuten debitering eller ansvarsfull utlåning som i de flesta fall regleras av EU-länderna själva. Detta är särskilt viktigt för utsatta konsumenter.

Att allt fler hushåll drabbas av överskuldsättning är också en bekymmersam fråga. För att skapa sig en överblick över situationen kommer en undersökning att inledas 2012. Undersökningen ska också utmynna i en förteckning över olika sätt att lindra konsekvenserna av överskuldsättning.

För att det ska uppstå verklig konkurrens mellan de banker som erbjuder tjänster till privatpersoner måste konsumenterna veta hur mycket de betalar för grundläggande banktjänster och kunna byta bank utan problem. Kommissionen kommer därför under 2012 att utarbeta ett lagstiftningsinitiativ där de här aspekterna kommer att behandlas, eftersom de är centrala för konsumenternas beslut om sin privatekonomi.  

· Livsmedel

Kommissionen kommer att uppmuntra tillämpningen av de nya bestämmelser som antogs i och med förordningen om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna[30], men även undersöka behovet av nya initiativ. Detta gäller särskilt märkning av livsmedel och alkoholhaltiga drycker.

Tillämpningen av förordningen om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel[31] kommer att leda till att alla påståenden om ett livsmedels näringsmässiga eller hälsomässiga effekt bygger på vetenskapliga fakta och inte vilseleder konsumenterna. Genom förordningen garanteras också fri rörlighet för livsmedel med närings- eller hälsopåståenden som uppfyller bestämmelserna.

Kommissionen kommer att behandla frågan om hållbara livsmedel och särskilt diskutera problemet med matsvinn. Man kommer att vidta åtgärder som riktar sig till konsumenterna och syftar till att minska matsvinnet i hushållen. Dessutom kommer man att vidta åtgärder riktade till andra aktörer i livsmedelskedjan (jordbrukare, detaljhandlare, livsmedelsproducenter etc.), för att nå största möjliga framgång.

· Energi

Kommissionen kommer att arbeta vidare på att stärka konkurrensen och särskilt överskådligheten när det gäller priser för el och gas, så att det blir lättare för konsumenterna att förstå vad energibolagen erbjuder dem. När det nya direktivet om energieffektivitet börjar genomföras kommer konsumenternas rätt till information att öka tack vare tydligare regler om korrekt avläsning av mätare och regelbunden, tydlig fakturering baserad på faktisk individuell förbrukning av alla energikällor, inbegripet centralvärme, centralkyla och varmvatten för hushållsbruk.

Kommissionen har vidare för avsikt att förbättra informationen om hur konsumenterna kan spara energi i hemmet och att uppmuntra dem att utnyttja tekniken, både befintlig (t.ex. räkning baserad på den faktiska förbrukningen via mobilen) och ny teknik (t.ex. smarta mätare), till sin fördel. Riktlinjer om tydlig prissättning i återförsäljningsledet på energimarknaden kommer att utarbetas i samarbete med tillsynsmyndigheter och intressegrupper.

Fler specifika åtgärder för att uppmuntra konsumenterna att börja använda smarta mätare och smart teknik kommer att utvecklas av kommissionens arbetsgrupp för smarta nät.

Direktivet om energimärkning kommer också att ses över 2014. Under tiden kommer kommissionen att föreslå att det utvidgas till att gälla även online, vilket skulle öka dess effekt avsevärt[32].

· Resor och transport

Senast i början av 2013 kommer kommissionen att föreslå en uppdaterad version av direktivet om paketresor mot bakgrund av den senaste utvecklingen i resebranschen. Man kommer särskilt att beakta att allt fler resenärer själva bokar s.k. dynamiska paket på nätet istället för traditionella, färdiga resepaket[33]. Under 2013 kommer man dessutom att uppdatera de gällande bestämmelserna om flygpassagerares rättigheter, som skyddar resenärer om de nekas ombordstigning eller om deras flyg är mycket försenat eller ställs in helt.

När det gäller rörligheten i städer kommer kommissionen att föra en dialog med de berörda parterna för att kartlägga både goda exempel i EU-länderna och möjligheterna att stärka passagerarnas rättigheter när de reser med kollektiva färdmedel[34]. Senast 2014 kommer kommissionen att föreslå särskilda åtgärder för att lyfta fram alternativ till privatbilism.

Ett förslag om översyn av reglerna för koldioxidmärkning av bilar ska läggas fram 2013 i syfte att se till att konsumentinformationen är aktuell. Man kommer också att försöka utarbeta en strategi för alternativa bränslen för att stödja konsumenternas val av renare bränslen[35] och för att förbättra konsumentinformationen om nya transportbränslen[36].

· Hållbara produkter

För att skapa hållbar tillväxt som stöds av hållbar konsumtion kommer kommissionen att överväga åtgärder för att öka konsumtionsvarornas livslängd, bland annat genom att stödja reparations- och underhållstjänster. Man kommer att bedöma olika sätt att förbättra tillgången till hållbarare produkter till rimliga priser genom lämpliga incitamentsystem eller frivilliga åtgärder.

Kommissionen kommer att ta fram harmoniserade metoder för bedömning av produkters eller företags påverkan på miljön under hela deras livscykel. Dessa metoder kommer att användas som grund när man ser till att konsumenterna får tillförlitlig information.

Direktivet om ekodesign, som innehåller minimikrav för vissa produkters miljöpåverkan, kommer inom ramen för den andra arbetsplanen för ekodesign att gradvis utökas till allt fler produkter. Vid behov kommer produkternas energiförbrukning och andra viktiga former av miljöpåverkan att tas upp.

5. Slutsatser

I denna strategi för konsumentpolitiken i EU beskrivs den övergripande politik som ska stärka konsumenternas ställning på den inre marknaden, eftersom det är konsumenterna som skapar tillväxt i EU. I strategin anges vilka åtgärder den nuvarande kommissionen planerar att vidta till förmån för konsumenterna under sin mandatperiod.

I alla åtgärderna beaktas de ändrade konsumtionsmönster som konstaterats på gräsrotsnivå, de tekniska framstegen, de snabbt föränderliga marknaderna samt behovet av att ge konsumenterna större makt och inflytande och se till att de verkligen kan ta tillvara sina rättigheter.

För att de viktigaste målen i strategin ska uppnås på bästa sätt och den administrativa bördan minska till ett minimum måste alla politiska åtgärder grundas på vedertagna fakta om hur marknaderna fungerar i praktiken och hur konsumenterna agerar. Alla förslag om översyn av de befintliga EU-reglerna kommer att bygga på en utvärdering av den gällande lagstiftningen och på omsorgsfull analys av ändringarnas förväntade konsekvenser.

Åtgärderna i strategin kommer att byggas på viktiga, kontinuerligt uppdaterade informationskällor, som till exempel resultattavlan för konsumentmarknaderna, rankningar på konsumentmarknaderna samt resultattavlan för konsumentfrågor som tillsammans ger en överblick över konsumenternas situation i olika EU-länder och följer upp framstegen när det gäller integrationen på detaljistmarknaderna. Dessutom kommer man att göra marknadsundersökningar, där orsakerna till eventuella brister i marknadens funktion analyseras, samt studier om konsumenternas beteende. Konsumentfrågor kommer också att ingå i den forskning som finansieras genom 2020-programmen.

Man kommer att vinnlägga sig om att på förhand bedöma de föreslagna politiska åtgärderna i förhållande till de åtta särskilda målen i denna strategi, för att se till att de får ett större genomslag och i högre grad når ut till konsumenterna. Förhandsbedömning av åtgärderna är också ett sätt att undvika onödiga ytterligare bördor för företagen.

Tendenserna under de kommande åren kommer att göra det lättare att se vilka andra åtgärder som bör vidtas efter 2014. När det gäller strategins mål kommer framstegen att övervakas genom kommissionens rapport om hur konsumentfrågorna beaktats i EU:s politik.

Syftet med denna strategi är att sätta fart på tillväxten och återställa förtroendet för den europeiska ekonomin genom att stärka konsumenternas inflytande och skapa synergier mellan olika politikområden. För att uppnå varaktiga resultat måste hela kedjan av aktörer som omfattas av strategin verkligen engagera sig – på EU-nivå och på nationell och internationell nivå. Endast smart och hållbar efterfrågan från konsumenterna i kombination med rättvisa villkor på utbudssidan kan styra in EU på vägen mot tillväxt.

[1] ”Trygga konsumenter skapar framgångsrika marknader. Nästa arbetsprogram, som bygger på arbetet under denna höst, kommer att innehålla åtgärder för att stärka konsumenternas rättigheter, bland annat vid elektroniska och gränsöverskridande transaktioner. Det kommer också att ta itu med hälso- och säkerhetsrelaterade frågor och därigenom öka medborgarnas säkerhet, samtidigt som efterfrågan på den inre marknaden stärks.” Se José Manuel Barrosos brev till Europaparlamentets talman Jerzy Buzek i september 2011.

[2] Rapport om EU-medborgarskapet, KOM (2010) 603 slutlig, Inremarknadsakten, KOM(2011) 206 slutlig, En digital agenda för Europa, KOM(2010) 245 slutlig/2, meddelande om e-handel, KOM (2011) 942 och Färdplan för ett resurseffektivt Europa, KOM(2011) 571 slutlig.

[3] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020). KOM(2011) 809 slutlig.

[4] I resultattavlan för konsumentmarknaderna konstaterades att dessa sektorer hör till dem där konsumenterna upplever flest problem.

[5] Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet. KOM(2010) 171.

[6] Förslag till förordning om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter, KOM(2011) 733 slutlig, förslag till förordning om handelsnormer (KOM(2010)738, riktlinjer för certifieringssystem och om märkning av livsmedel.

[7] Förslag till förordning om roaming i allmänna mobila kommunikationsnät i unionen, KOM(2011) 402 slutlig.

[8] Förslag till förordning om en gemensam europeisk köplag, KOM(2011) 635 slutlig.

[9] Förslag till direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister, KOM(2011) 793/2 och förslag till förordning om tvistlösning online vid konsumenttvister, KOM(2011) 794/2.

[10] Förslag till förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, COM(2012) 11 final. Förslag till direktiv om skydd för enskilda personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter, COM(2012) 10 final.

[11] Kommissionens arbetsdokument Bringing e-commerce benefits to consumers, bilaga 2 till meddelandet om e-handel från 2012.

[12] Färdplan för ett resurseffektivt Europa, KOM(2011) 571.

[13] Undersökning om konsumentinflytande, Eurobarometer 342, 2010.

[14] Se ovan.

[15] KOM(2009) 330 slutlig.

[16] Se studien The functioning of the retail electricity markets for consumers in the EU http://ec.europa.eu/consumers/consumer_research/market_studies/docs/retail_electricity_full_study_en.pdf .

[17] Meddelande från kommissionen Energieffektivitet: Att nå 20-procentsmålet.

[18] Omkring 90 miljoner ton mat kastas bort i EU varje år, dvs. 180 kg per person, och denna siffra förväntas stiga med 40 % till 2020. Se den EU-finansierade studien Preparatory study on food waste across EU 27, BIO IS december 2009 – oktober 2010.

[19]http://ec.europa.eu/taxation_customs/resources/documents/common/publications/info_docs/customs/product_safety/guidelines_en.pdf.

[20] http://ec.europa.eu/youreurope

[21] http://ec.europa.eu/eyouguide.

[22] Se En digital agenda för Europa.

[23] EGT L 174, 27.6.2001 s. 25 och EUT L 168, 30.6.2009, s. 35.

[24] https://e-justice.europa.eu.

[25] Direktiv 2005/29/EG.

[26] Kommissionens rekommendation av den 18 juli 2011 om tillgång till ett grundläggande betalkonto (2011/442/EU).

[27] Direktiv 2005/29/EG.

[28] Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2012 Mot en enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning – P7_TA (2012) 0021.

[29] SEC(2011) 1003 final.

[30] Förordning (EU) nr 1169/2011.

[31] Förordning (EG) nr 1924/2006.

[32] Consumer 2020 http://ec.europa.eu/information_society/newsroom/cf/itemdetail.cfm?item_id=6782.

[33] Med dynamiska paket avses reseprodukter där minst två olika tjänster (transport, inkvartering och/eller en annan turisttjänst) för en enda resa erbjuds eller säljs tillsammans, samtidigt och av samma företag eller av företag som samarbetar. Köparen kan kombinera och skräddarsy innehållet i paketet enligt sina egna önskemål.

[34] Handlingsplan för rörlighet i städer. Vitboken Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem. KOM(2011) 144.

[35] Vitboken Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem. KOM(2011) 144.

[36] Bygger på de behov som identifierats inom ramen för CARS 21-processen.