1. Inledning

I sin Europa 2020-strategi[1] betonar kommissionen hur viktigt det är med forskning och innovation för att förbereda Europeiska unionen på framtidens utmaningar. Ett av budskapen i meddelandet Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020[2] är att innovation är avgörande för att förbereda unionens jordbruk inför framtiden. Enligt En budget för Europa 2020[3] ska 4,5 miljarder euro avsättas för forskning och innovation inom livsmedelssäkerhet, bioekonomi och hållbart jordbruk.

Denna centrala roll för forskning och innovation utvecklas ytterligare i Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ Innovationsunionen[4] där europeiska innovationspartnerskap införs som en ny metod för att främja innovation. Ett pilotpartnerskap för aktivt åldrande med bibehållen god hälsa har inletts. Dessutom pågår förberedelser för att utveckla europeiska innovationspartnerskap på områden som råvaruförsörjning, vatteneffektivitet och jordbruk. De europeiska innovationspartnerskapen ska fungera som brobyggare mellan vetenskap och tillämpning av innovativa metoder i praktiken. Rådet har betonat att de europeiska innovationspartnerskapen måste ha ett tydlig fokus och har även framhållit vikten av medlemsstaternas delaktighet och en effektiv integrering av befintliga instrument.

I detta meddelande presenteras det europeiska innovationspartnerskap för produktivitet och hållbarhet i jordbruket som nämns i meddelandet om innovationsunionen. Det europeiska innovationspartnerskapet följer de strategiska riktlinjerna i Europa 2020-strategin och i meddelandet Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020. Det bygger på samråd med intressenter och på erfarenheterna från pilotpartnerskapet för aktivt och hälsosamt åldrande, bl.a. i utvecklingen av den strategiska genomförandeplanen. Även rådets diskussioner samt de behov och förslag som intressenterna har lagt fram avspeglas i innovationspartnerskapets utformning.

2. Samhällsproblemen

Den globala efterfrågan på livsmedel väntas öka med 70 % fram till 2050 (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO). Denna dramatiska ökning kommer att åtföljas av en kraftigt ökad efterfrågan på foder, fibrer, biomassa och biomaterial. Detta kommer att utlösa en försörjningsreaktion inom unionens jordbruk, som är en av de största leverantörerna på den globala livsmedelsmarknaden. EU:s jordbruk står för 18 % av den globala livsmedelsexporten, vilket motsvarar ett värde på 76 miljarder euro. I produktionsvärde står unionens jordbruk för mer än 40 % av den totala livsmedelsproduktionen i OECD. Bidragen till unionens livsmedelsproduktion varierar förstås mellan medlemsstater och regioner, eftersom det finns stora skillnader i jordbrukssektorernas ekonomiska och tekniska utveckling.

Under de senaste decennierna har jordbruket gjort stora produktivitetsvinster, men denna trend har försvagats i de utvecklade länderna på senare år. Dessa vinster har delvis gjorts till priset av svåra påfrestningar på naturresurser och miljö. Fyrtiofem procent av markerna i EU har problem med jordkvaliteten, vilket framgår av låga halter organiskt material, och nästan en fjärdedel av markerna är drabbade av måttlig eller svår erosion. Värdefulla ekosystem och därmed även värdefulla ekosystemtjänster har skadats eller rentav försvunnit. Under de senaste 20 åren har fågelpopulationerna på landsbygden minskat med 20–25 % och fjärilar i gräsmarker har minskat med 70 %, samtidigt som pollinatörer som bin är allvarligt hotade. Omkring 40 % av jordbruksmarken är känslig för nitratföroreningar som hotar vattenresurserna. Dessutom står jordbruket för 9 % av unionens utsläpp av växthusgaser.

Jordbruk och skogsbruk har gjort stora framsteg med att anpassa sin produktion efter behovet av att förvalta naturresurserna på ett hållbart sätt och att bevara miljön. Men denna positiva utveckling kan undergrävas av den förväntade ökningen i jordbruksproduktionen till följd av den växande globala efterfrågan. Om denna ökning görs med nuvarande metoder kommer detta att leda till ännu större skador på naturresurser och miljö.

Dessa företeelser är inte begränsade till de tekniskt mest avancerade delarna av EU:s jordbruk. Europa har också en enorm potential i områden som präglas av små och traditionella jordbruk. Men om dessa jordbruk följer det nuvarande utvecklingsmönstret kommer det att leda till stora skador på de befintliga, ofta rika livsmiljöerna och den biologiska mångfalden och även drabba markfunktioner och vattenresurser.

Tillväxten måste alltså ske på ett annat sätt om det ska gå att skapa en konkurrenskraftig och hållbar produktion av livsmedel, foder, fibrer, biomassa och biomaterial. Därför måste försörjningseffektiviteten kompletteras med en minskning av de enorma förlusterna efter skörd. Dessutom krävs anpassning till klimatförändringen och en klok användning av den biologiska mångfalden samt återställning av ekosystem och ekosystemtjänster. Vi måste utgå från de särskilda egenskaperna i varje region och från potentialen i den genetiska mångfalden, så att vi kombinerar den rika genbasen med en mångfald jordbruksmetoder, både gamla och nya, och ser till att våra begränsade resurser fördelas och används på ett bättre sätt. Livsmedelskedjor kan se ut på många olika sätt och deras särskilda egenskaper måste integreras: ”Långa” försörjningskedjor inbegriper aspekter som konservering och lagring, medan det för ”korta” försörjningskedjor är viktigt med lokal produktion av livsmedel och framför allt kvalitet. Konsumenterna måste sättas i centrum så att produktionen styrs mot livsmedel som är säkra, håller hög kvalitet och framställs på ett hållbart sätt.

Produktionsökningen måste också åtföljas av bättre ekonomisk lönsamhet för primärproducenterna som har fått se sin andel av mervärdet i livsmedelskedjan minska under det senaste årtiondet. Utan bättre lönsamhet för gårdarna kommer det att bli ännu svårare att skapa ekologisk hållbarhet.

Jordbruksproduktionen kan bara ökas på ett hållbart sätt med hjälp av stora forsknings- och innovationsinsatser på alla plan. Forskare och intressenter har gång på gång lyft fram gapet mellan framtagna forskningsresultat och tillämpning av innovativa metoder inom jordbruket. Det tar för lång tid för nya metoder att nå ut på fältet och det vetenskapliga samfundet får inte tillräckligt med information om jordbrukets konkreta behov. Det betyder att viktiga innovationer inte genomförs i den omfattning som krävs och att relevanta forskningsområden inte alltid får den uppmärksamhet de förtjänar.

För att öka jordbrukets produktivitet och konkurrenskraft krävs framför allt bättre resursanvändning. Produktionen av livsmedel måste ske med mindre vatten, energi, gödningsmedel (särskilt fosfor och kväve) och bekämpningsmedel, samtidigt som användningen av förnybara energikällor måste öka och mängden avfall minska, i enlighet med riktlinjerna i meddelandet Färdplan för ett resurseffektivt Europa[5]. För att skapa hållbarhet krävs minskade föroreningar, skydd av vattenkvalitet, markfunktioner, biologisk mångfald och ekosystemtjänster samt minskade utsläpp av växthusgaser. Lösningarna måste omfatta mer än det enskilda jordbruket och ta hänsyn till det större geografiska sammanhanget, inklusive skogsbruk och naturresurser. Här erbjuder tekniken i form av IKT och satellitnavigering och även nya förvaltningsverktyg stora möjligheter. Utbildning är också avgörande för att utveckla den kompetens som behövs. För att stärka jordbrukarnas ställning i försörjningskedjan krävs ett innovativt tänkesätt som ger större öppenhet, bättre information och ökad förvaltningskapacitet och som leder till nya produkter av hög kvalitet.

För att produktionen ska vara hållbar måste de innefatta substitution mellan insatsvaror och avkastning genom smart användning av biomassa och bioförädling och förlusterna efter skörd måste minskas. Denna utmaning gäller för försörjningskedjan i sin helhet, från primärproduktion till konsument. Konsumenterna kan minska trycket på ökad primärproduktion genom att ändra sina konsumtionsmönster. Här kan utbildning bidra oerhört mycket till att förbättra kost- och levnadsvanor och minska livsmedelsslöseriet. Hållbarhetskriterier vid olika punkter i försörjningskedjan skulle bidra till att ge bättre insyn, förtroende och kunskap.

3. Främja ett konkurrenskraftigt och hållbart jordbruk i EU

Syftet med det europeiska innovationspartnerskapet är att främja ett konkurrenskraftigt och hållbart jordbruk och skogsbruk som producerar mer med mindre insatser och fungerar i harmoni med miljön. Innovationspartnerskapet kommer att hjälpa till att bygga en konkurrenskraftig primärsektor som kan trygga global livsmedelstillgång, diversifierade produkter och diversifierad produktion, långsiktig försörjning av olika råvaror för livsmedel och annan användning samt bättre fördelning av förädlingsvärdet i hela livsmedelskedjan.

För att den ökade produktiviteten och avkastningen inom jordbruket ska bli hållbar måste naturresurserna förvaltas väl, i linje med miljökraven. Marken kommer att få särskilt stor betydelse eftersom det är den som kommer att visa om vi lyckas gå mot hållbarare produktionsmönster eller ej. Marken är den avgörande resursen för jordbruksproduktionen. Markanvändningen samspelar på en mängd olika sätt med vattenkvalitet och vattenmängd, biologisk mångfald och tillhandahållande av ekosystemtjänster.

Klimatförändringen visar att marken är en särskilt sårbar resurs. Markens funktioner omfattar bl.a. markens stabilitet, vattnets kretslopp i marken, markens buffertkapacitet i fråga näringsämnen och markens biotiska integritet. Markens funktion som kolsänka ger den en avgörande roll när det gäller att dämpa effekterna av klimatförändringen. Ändamålsenlig markförvaltning måste förhindra markförstöring och erosion, stabilisera markens funktioner och ta itu med begränsning av och anpassning till klimatförändringen.

Mot bakgrund av dessa mål har det fastställts två huvudmål för det europeiska innovationspartnerskapet:

· Som indikator för att främja produktivitet och effektivitet inom jordbrukssektorn syftar det europeiska innovationspartnerskapet till att vända den senaste trenden med minskande produktivitet fram till 2020[6].

· Som indikator på jordbrukets hållbarhet syftar det europeiska innovationspartnerskapet till att trygga markens funktioner[7] på en tillfredsställande nivå i Europa senast 2020. Markens funktioner omfattar markens produktionskapacitet, dess viktiga roll för begränsning av och anpassning till klimatförändringen och även för ekosystemens stabilitet.

Huvudmålen gäller primärproduktionen, men det europeiska innovationspartnerskapet kommer också att beröra samspelet i hela försörjningskedjan, fram till konsument. De särskilda målen för det europeiska innovationspartnerskapet kommer att utvecklas närmare under det faktiska genomförandet och avspegla de strategiska riktlinjerna för de politikområden som innovationspartnerskapet bygger på.

Bland de operativa målen för det europeiska innovationspartnerskapet finns framgångsrikt brobyggande mellan den senaste forskningen, tekniken och intressenterna – däribland jordbrukare, företag, industri, rådgivningstjänster och icke-statliga organisationer – överföring av forskningsresultat till verkliga innovationer, snabbare överföring av innovationer till praxis, systematisk återkoppling från verklighet till vetenskap i fråga om forskningsbehov, utökat kunskapsutbyte och ökad medvetenhet om behovet av gemensamma insatser för att investera i hållbar innovation.

Det europeiska innovationspartnerskapet ska sträva efter att skapa synergieffekter genom att främja utbyte mellan partner från olika politikområden, sektorer, initiativ och projekt för att på så sätt bidra till att öka effektiviteten i de befintliga politiska instrumenten och komplettera dem med nya åtgärder när så behövs.

4. Fördelar och möjligheter

Jordbruks- och livsmedelssektorn står i dag tillsammans för 17 miljoner arbetstillfällen (7,6 % av den totala sysselsättningen) och för 3,5 % av det totala bruttomervärdet i EU-27. Det europeiska innovationspartnerskapet kommer att stärka EU-jordbrukets ställning som en konkurrenskraftig och resurseffektiv sektor och bidra till mer hållbara metoder för skogsbruk och markanvändning. Sektorer i tidigare och senare produktionsled som tillhandahåller miljövänlig teknik till primärproducenterna måste införlivas i det europeiska innovationspartnerskapet och kommer också att gynnas.

För att utveckla sin fulla potential måste jordbrukarna stärka sin roll i försörjningskedjan. Förändringarna i konsumenternas efterfrågan i riktning mot livsmedel som är säkra, sunda och av hög kvalitet tyder på att lokala marknader kommer att få större betydelse. Den ständigt växande marknaden för livsmedel, foder, fibrer, biomaterial och bioenergi leder till ekonomisk utveckling, sysselsättning och möjligheter till sociala innovationer. Att ta vara på den europeiska genetiska mångfalden frigör en enorm utvecklingspotential. Det innebär att nya produkt- och marknadsmöjligheter öppnas för primärproducenterna och det europeiska innovationspartnerskapet ska hjälpa dem att ta vara på dessa möjligheter.

Utan en pådrivande kraft för innovationer, t.ex. i form av ett europeiskt innovationspartnerskap, kommer unionens jordbruk att få svårt att öka avkastningen och samtidigt undvika ytterligare försämring av produktionskapacitet och naturresurser, särskilt mark, vatten och ekosystemtjänster. TEEB-undersökningen Economics of Ecosystems and Biodiversity tyder på att värdet på en bevarad biologisk mångfald i terrestra system kommer att uppgå till omkring 7 % av den beräknade BNP 2050. I undersökningen nämns insektspollinering med ett värde på 15 miljarder euro per år som exempel. Därutöver kommer det europeiska innovationspartnerskapet att bidra till infångning och lagring av koldioxid och minska utsläppen av växthusgaser. Bättre näringskunskaper kommer att ändra kundernas beteende och främja en större mångfald av och högre kvalitet på produkterna.

5. Att ta vara på potentialen

Medlemsstaterna och intressenterna har upprepade gånger uttryckt ett starkt intresse för att främja innovation inom jordbruket genom en EU-omfattande strategi. Europeiska rådet pekade vid sitt möte den 20 juni 2008 på att det ”finns ett behov av att fortsätta innovations-, forsknings- och utvecklingsarbetet när det gäller jordbruksproduktionen, särskilt för att förbättra dess energieffektivitet, produktivitetstillväxt och förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna”. Jordbruksorganisationer och jordbrukskamrar har kommit fram till liknande slutsatser och i G20-deklarationen från Cannes understryks det avgörande behovet av investeringar i forskning och innovation inom jordbruket.

Konceptet för och innehållet i det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket har diskuterats med en rad olika intressenter. Intressenterna betonade att det behövs ett europeiskt innovationspartnerskap för jordbruket och att klyftan mellan jordbruksmetoder och vetenskap måste överbryggas genom smarta nätverk.

Det europeiska innovationspartnerskapet kommer att uppmuntra partner på olika institutionella och geografiska nivåer och inom olika sektorer att samverka och dra fördel av den enorma potentialen för synergieffekter. Särskild tonvikt kommer att läggas vid att ta vara på de möjligheter som erbjuds inom olika politikområden, särskilt den gemensamma jordbrukspolitiken, unionens forsknings- och innovationspolitik, sammanhållningspolitiken, politiken för miljö och klimatförändringar, konsument- och folkhälsopolitiken, utbildningspolitiken, industripolitiken och informationspolitiken. Ett nära samarbete och erfarenhetsutbyte med andra europeiska innovationspartnerskap, bl.a. de som rör råvaruförsörjning och vatteneffektivitet i EU, kommer att säkerställas. Innovationspartnerskapet för vatteneffektivitet hänger ihop med innovationspartnerskapet för jordbruk eftersom det omfattar vatteninfrastruktur och vattenfördelning i landsbygdsområden, medan innovationspartnerskapet för jordbruk är inriktat på vattenförvaltning och minskning av föroreningar på gårdsnivå.

6. Införliva innovationer i jordbruksmetoder

Det europeiska innovationspartnerskapet omfattar flera faser: Från grundläggande forskning och spridning av forskningsresultat till utveckling av produkter och tekniker och deras integrering i produktionsprocessen. Certifieringsprocesser som bekräftar det ökade mervärdet av forskningsprodukterna kommer också att anta en viktig roll.

För att omvandla innovationer till praktiskt tillämpade jordbruksmetoder kommer det europeiska innovationspartnerskapet att utnyttja en rad befintliga politikområden, särskilt den gemensamma jordbrukspolitikens landsbygdsutvecklingspolitik och unionens forsknings- och innovationspolitik, för att finansiera konkreta innovativa åtgärder. Programmet för landsbygdsutveckling fungerar normalt inom gränserna för programområden, oftast på lokal, regional eller nationell nivå, men innovativa åtgärder på regions- och gränsöverskridande nivå eller på unionsnivå behöver medfinansieras genom unionens forsknings- och innovationspolitik. Vi bör eftersträva att skapa synergieffekter med de möjligheter som erbjuds genom sammanhållningspolitiken, särskilt genom regionala innovationsstrategier och transnationella och interregionala samarbetsprogram.

Mervärdet med det europeiska innovationspartnerskapet ligger för det första i dess möjlighet att rikta den befintliga politiken mot innovation och för det andra i att det fungerar som en dynamisk plattform för att sammanföra jordbrukare, intressenter och forskare. Genomförandet kommer att ske genom olika operativa grupper som viktigaste aktörer, med bl.a. jordbrukare, vetenskapsmän, rådgivare, icke-statliga organisationer och/eller företag. De operativa grupperna kommer att arbeta med aktuella ämnen och driva projekt för att prova och tillämpa innovativa metoder, processer, produkter, tjänster och tekniker. På gränsöverskridande nivå eller unionsnivå kommer de operativa grupperna främst att verka genom klusterinitiativ och pilot- och demonstrationsprojekt. De konkreta åtgärderna kommer att underbyggas av den kunskapsbas som finns inom EU:s forsknings- och innovationsram.

En nätverksfacilitet kommer att inrättas för det europeiska innovationspartnerskapet inom ramen för nätverket för landsbygdsutveckling. Nätverket ska anordna aktiviteter på unionsnivå och på nationell, regional och lokal nivå. Det ska främja inrättandet av operativa grupper och informera om de möjligheter som EU:s politikområden erbjuder. I gengäld ska de operativa grupperna informera nätverket om sina projekt. . På så sätt kommer nätverket att fungera som förmedlare och förbättra kommunikationen och samarbetet mellan vetenskap och praktik. Nätverket ska underlätta utbyte av erfarenheter, även i fråga om misslyckanden, dragna lärdomar och goda metoder. Dessutom ska det skapa en systematisk återkopplingsmekanism för att föra in verklighetens behov i forskningsagendan.

För att det europeiska innovationspartnerskapet ska kunna genomföras väl måste relevanta kunskaper tillhandahållas och överföras från en rad olika sektorer inom det europeiska forskningssamfundet. Viktiga bidrag till diskussionen och utvecklingen av konsekventa och relevanta tematiska riktlinjer väntas komma från initiativ för gemensam programplanering, ständiga kommittén för jordbruksforskning, ERA-NET[8] och europeiska teknikplattformar. Initiativen kommer att berika debatten om potentiella innovativa åtgärder och diskussioner om gjorda erfarenheter. De kan uppmuntra bildandet av operativa grupper för att öka antalet innovativa åtgärder. Nätverket för europeiska innovationspartnerskap kommer att bidra till en bättre sammankoppling av dessa initiativ. Övervakning och utvärdering ska garantera ett gott genomförande.

7. Styrningsstruktur

En styrelse på hög nivå, med ett begränsat antal medlemmar i form av företrädare för medlemsstater och intressenter från såväl försörjnings- som efterfrågesidan som har utsetts på grund av sina personliga egenskaper, ska ge strategisk rådgivning och vägledning genom en strategisk genomförandeplan med prioriterade områden för åtgärder och rekommendationer om hur målen för det europeiska innovationspartnerskapet ska uppnås.

Mot bakgrund av erfarenheterna från pilotpartnerskapet för aktivt åldrande med bibehållen hälsa ska styrelsen arbeta på ett sådant sätt att medlemsstater och intressenter ges fullständig delaktighet i de konkreta åtgärderna och uppföljningen av det europeiska innovationspartnerskapet för jordbruk. Detta kommer att ske också genom fokusgrupper och temainriktade seminarier som nätverket ska anordna.

Det europeiska innovationspartnerskapet ska bygga på unionens befintliga politik. Dessutom kommer genomförandet och prioriteringen av åtgärder att bygga på de olika mekanismerna i de respektive politikområdena. I politiken för landsbygdsutveckling uppmanas medlemsstaterna att fastställa kvantifierade milstolpar (även för innovation) som avspeglar målen för Europa 2020. EU:s politik för forskning och innovation kommer att stödja projekt i enlighet med de strategiska riktlinjerna och beslutsstödsmekanismerna för Horisont 2020 (ramprogrammet för forskning och innovation). Nätverket för det europeiska innovationspartnerskapet kommer att använda befintliga mekanismer för att rapportera till och samverka med medlemsstater och myndigheter som förvaltar politiken för landsbygdsutveckling, däribland kommittén för landsbygdsutveckling och övervakningskommittéerna.

8. Områden för innovativa åtgärder

I ljuset av erfarenheterna från pilotprojektet för ett europeiskt innovationspartnerskap bör innehållet i och prioriteringarna för det europeiska innovationspartnerskapet utvecklas på ett öppet sätt och avspegla behovet av flera olika lösningar. För att överföra ny teknik, nya metoder och nya processer till jordbruksmetoder och skapa utrymme för praktiska frågor och vägledning krävs det ett nedifrån-och-upp-perspektiv och ett effektivt nätverksarbete. I linje med slutsatserna från OECD[9] kommer det europeiska innovationspartnerskapet att utgå från mer än en innovationsmodell. Dessutom måste hänsyn tas till att innovation kan vara teknisk, icke-teknisk eller social och kan utgå från nya eller traditionella metoder.

Flera vägledande prioriterade områden för forskning och innovation har valts på grundval av bidrag från och utbyte med intressenter och forskare. Förteckningen nedan föregriper inte innehållet i innovationsåtgärder på fältet. Den kan komma att kompletteras under genomförandet av det europeiska innovationspartnerskapet.

· Ökad produktivitet, avkastning och resurseffektivitet inom jordbruket

Syftet med detta område för innovationsåtgärder är att öka jordbrukets avkastning och på samma gång trygga en effektiv och hållbar användning av resurserna. Produktionssystem med begränsad användning av insatsvaror bör inriktas på hållbar användning av näringsämnen (bl.a. fosfor och kväve) och bekämpningsmedel, optimerad användning av energi, vatten och genetiska resurser, samt minskat beroende av externa insatsvaror. Det krävs förbättringar inom området för integrerat växtskydd, biologisk kontroll av växtsjukdomar och skadegörare, förbättrad användning av växtskyddsmedel och minskade utsläpp av växthusgaser från djuruppfödning och från marker. Lösningar för återvinning och minskning av förluster efter skörd skulle minska trycket på naturresurserna. De möjligheter som erbjuds av miljöteknik, som IKT, precisionsjordbruk och varningssystem för skadegörare bör undersökas.

· Innovation till stöd för den biobaserade ekonomin

Innovativa lösningar bör vara anpassade efter hela försörjningskedjan och till den växande biobaserade ekonomin. Lösningar bör eftersträvas för bioraffinering och återvinning samt för smart användning av biomassa från grödor, skogsbruk och livsmedelsavfall för att ta vara på denna stora potential utan att minska mängden organiskt material i marken. Man bör också överväga att ersätta primär proteinproduktion med alger eller biologisk fermentation. Djuruppfödning och växtodling bör undersökas i syfte att skapa högre avkastning, mindre utsläpp och/eller bättre motståndskraft mot sjukdomar och även högre kvalitet i slutprodukterna (t.ex. bättre näringsprofil).

· Biologisk mångfald, ekosystemtjänster och markfunktioner

Innovationer som förstärker hållbara jordbruks- och skogsbruksmetoder främjar också ekosystemtjänster och markfunktioner. Särskild tonvikt bör läggas vid integrerade jordbruksekologiska system, inbegripet förbättrad biologisk mångfald i marken, koldioxidlagring, vattenhållningsförmåga, stabilitet i ekosystem samt återhämtningsförmåga och pollineringsfunktioner. Lösningarna kan vara inriktade på bättre markförvaltning (inklusive ytlig jordbearbetning och underhåll av grön infrastruktur), integrerad fysisk planering och nya system för samodling mellan träd och jordbruksgrödor samt metoder för att bevara naturliga ekosystem). Andra områden kan vara optimering av användningen av genetiska resurser, system med begränsad användning av insatsvaror eller ekologiska system, ökning av den genetiska mångfald som används inom jordbruket och utveckla biologisk rening av förorenade marker samt innovativa anpassningsstrategier för klimatförändringarna.

· Innovativa produkter och tjänster för den integrerade försörjningskedjan

Syftet är att utveckla och ta i bruk innovativa produkter, anordningar och tjänster och samtidigt upprätta en hållbar försörjningskedja som tillåter insyn. Fokus bör ligga på bättre informationssystem och riskhanteringsverktyg som avspeglar egenskaperna hos produktionsprocesser, t.ex. riktmärkning, hållbarhetsnormer, mätning av fotavtryck, livscykelanalys (med fokus på avfallshantering) och certifieringssystem. Lösningarna kan gälla förvaltningsinnovationer för jordbrukare som stärker deras roll i försörjningskedjorna, t.ex. genom producentgrupper eller korta livsmedelskedjor. Nya diagnosverktyg skulle kunna användas för att registrera gårdarnas miljöresultat och sociala resultat. Lösningar skulle också inkludera utnyttjande av mångfalden i vår genbas, skapande av nya och mer hållbara möjligheter, samt inrättande av institutionella innovationer (t.ex. koldioxidmarknader). Effektiva övervakningssystem kan vara inriktade på restprodukter i livsmedel (t.ex. bekämpningsmedel).

· Livsmedelskvalitet, livsmedelssäkerhet och sunda levnadsvanor

Att konsumenterna gör informerade val är avgörande som signaler till hela försörjningskedjan. Bland åtgärder kan inkluderas livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att utveckla nya system för livsmedelskvalitet och för djurhälsa. Bioprospektering och potentialen hos medicinalväxter som råvaruresurs kan undersökas. Andra områden kan vara naturlig djur- och växtbehandling och nya metoder för att analysera livsmedels biologiska kvaliteter. Verktyg för att ändra konsumtionsmönster och motsvarande verktyg för utbildning, information och inlärning kan bidra till en bättre folkhälsa och åtföljas av hälsosamma ingredienser i produkter (t.ex. mjölk eller olja med omega 3-fettsyror) och uppnås genom vidareutveckling av näringsämnen och genom djuravel. Konsumentens roll för att minska förlusterna efter skörd bör hanteras både genom intelligenta förpackningslösningar och med utbildning och information.

9. Nästa steg

Eftersom vi måste ändra våra utvecklingsmönster mot hållbar tillväxt inom jordbruket bör dessa åtgärder inledas så snart som möjligt. Syftet med det här meddelandet är att uppmuntra till diskussion med medlemsstaterna, Europaparlamentet och intressenterna om de strategiska målen och formatet för det europeiska innovationspartnerskapet för jordbruket.

Det kommer att utarbetas en strategisk genomförandeplan som tar hänsyn till Europaparlamentets och rådets synpunkter på detta meddelande. I förberedelsearbetet kommer tekniskt bistånd från landsbygdsutvecklingspolitiken att användas för att skapa nätverksfaciliteter. Ett nätverk för det europeiska innovationspartnerskapet bör bildas snarast möjligt, för att se till att aktörer och intressenter informeras tidigt om möjligheterna till innovativa åtgärder. Det kommer att underlätta processen med att överföra prioriteringarna till konkreta innovativa åtgärder ute på fältet.

[1]               KOM(2010) 2020.

[2]               KOM(2010) 672.

[3]               KOM(2011) 500.

[4]               KOM(2010) 546.

[5]               KOM(2011) 571 slutlig.

[6]               Mätt som produktiviteten för samtliga produktionsfaktorer.

[7]               Häri ingår att vända trenden med förlust av organiskt material i marken och att få fram lämpliga jordbruksmetoder för jordbruksmark som hotas av erosion.

[8]               ERA-NET-ordningarna stöder samarbete mellan och samordning av forskningsverksamheter på nationell eller regional nivå.

[9]               OECD och Eurostat (2005), Oslo Manual: Guidelines for Collecting and Interpreting Innovation Data, Paris.