8.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 131/9


Tisdagen den 25 oktober 2011
Rörlighet och integrering av personer med funktionshinder

P7_TA(2011)0453

Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020 (2010/2272(INI))

2013/C 131 E/02

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som trädde i kraft den 21 januari 2011 i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (1),

med beaktande av gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter (2),

med beaktande av artiklarna 2, 10, 19 och 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (3),

med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008)0426) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 2 april 2009 om detta förslag (4),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

med beaktande av rådets rekommendation 98/376/EG av den 4 juni 1998 om parkeringstillstånd för personer med funktionshinder (5),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 med titeln ”En digital agenda för Europa” (KOM(2010)0245),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 maj 2000 med titeln ”För ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning” (KOM(2000)0284),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 september 2001 med titeln ”eEurope 2002: Tillgänglighet till offentliga webbplatser och deras innehåll” (KOM(2001)0529),

med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) internationella klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF) av den 22 maj 2001 (Världshälsoförsamlingens resolution 54.21),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 november 2003 med titeln ”Lika möjligheter för personer med funktionshinder: En europeisk handlingsplan” (KOM(2003)0650),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 januari 2003 med titeln ”På väg mot en rättsligt bindande FN-konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet” (KOM(2003)0016),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 mars 2005 med titeln ”Grönbok ’Befolkningsförändringar och nya solidariska band mellan generationerna” ’(KOM(2005)0094),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2007 med titeln ”Situationen för funktionshindrade personer i Europeiska unionen: EU:s handlingsplan 2008–2009” (KOM(2007)0738),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010 med titeln ”Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning” (KOM(2010)0758),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010 med titeln ”EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU” (KOM(2010)0636),

med beaktande av det fakultativa protokollet till Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallat det fakultativa protokollet), som antogs den 13 december 2006,

med beaktande av rådets slutsatser av den 30 november 2009”Främjande av integration på arbetsmarknaden – Återhämtning från krisen och förberedelser inför Lissabonagendan efter 2010”,

med beaktande av framställning 1454/2010 från Urzula Weber-Król,

med beaktande av kommissionens rapport om tillämpning och resultat av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (KOM(2011)0166),

med beaktande av Europeiska domstolens dom av den 11 juli 2006 i mål C-13/05 (direktiv 2000/78/EG – likabehandling i arbetslivet – begreppet funktionshinder),

med beaktande av rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (6),

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 1988 om teckenspråk för hörselskadade personer (7),

med beaktande av sin resolution av den 26 maj 1989 om kvinnor och funktionshinder (8),

med beaktande av sin resolution av den 16 september 1992 om rättigheter för personer med mentala funktionshinder (9),

med beaktande av sin resolution av den 14 december 1995 om handikappade personers mänskliga rättigheter (10),

med beaktande av sin resolution av den 9 maj 1996 om autistiska personers rättigheter (11),

med beaktande av sin resolution av den 13 december 1996 om ”Parkeringstillstånd för rörelsehindrade – Handikappade personers rättigheter” (12),

med beaktande av sin resolution av den 11 april 1997 om lika möjligheter för funktionshindrade personer (13),

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2003 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”På väg mot en rättsligt bindande FN-konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet” (14),

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 januari 2011”Årlig tillväxtöversikt: vidareutveckling av EU:s samlade insatser mot krisen” (KOM(2011)0011) och av det bifogade utkastet till gemensam rapport om sysselsättningen,

med beaktande av rådets beslut 2011/308/EU av den 19 maj 2011 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (15),

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU (16),

med beaktande av det ramavtal om inkluderande arbetsmarknader som ingicks av de europeiska arbetsmarknadsparterna den 25 mars 2010,

med beaktande av rådets slutsatser om gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem (2006/C146/01),

med beaktande av rådets slutsatser av den 8 juni 2010 med titeln ”Rättvisa och hälsa inom alla politikområden: Solidaritet i hälsa”,

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

med beaktande av betänkandet från utskottet från sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A7-0263/2011), och av följande skäl:

A.

Som fullvärdiga medborgare har personer med funktionsnedsättning (och här ingår både fysisk och psykosocial sådan) lika rättigheter och obestridlig rätt till värdighet, likabehandling, ett självständigt liv och full delaktighet i samhället.

B.

Mer än 80 miljoner människor eller omkring 16 procent av EU:s hela befolkning är funktionshindrade, vilket även omfattar personer med psykiska problem, särskilt autism, och arbetslösheten bland dem är minst dubbelt så hög som bland människor utan funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning utgör en utsatt grupp, och andelen fattiga inom denna grupp är 70 procent högre än genomsnittet. Sysselsättningsfrekvensen bland personer med funktionsnedsättning uppgår endast till ca 45 procent. Ett arbete med hög kvalitet ger ekonomiskt oberoende och framgång på det personliga planet. Med arbetslösheten följer ökad risk för fattigdom och social utestängning, eftersom minst en fjärdedel av befolkningen någon gång haft psykiska problem och för 10 procent av dessa kan detta leda till kroniska problem med den mentala hälsan, vilket understryker behovet av en aktiv och målinriktad politik för att bekämpa denna envist kvardröjande situation. Den förhöjda fattigdomsrisken är en följd av en ofta begränsad tillgång till sysselsättning, utbildning men också hälso- och sjukvård och ett fullgott omhändertagande.

C.

De mest marginaliserade grupperna i samhället påverkas värst av krisen och personer med funktionsnedsättning är en av de grupper som påverkas allra värst av finanskrisen i Europa.

D.

Berörda medborgare brukar med jämna mellanrum uppmärksamma utskottet för framställningar på fall av bristfälligt genomförande av den gällande principen om likabehandling av människor med funktionsnedsättning.

E.

Personer med funktionsnedsättning och stort behov av stöd hör till de mest utestängda grupperna i samhället. Kvinnor med funktionsnedsättning hör generellt sett till de mest sårbara och marginaliserade samhällsmedlemmarna och utsätts för diskriminering samt utestängs från utbildningar, sysselsättning och det sociala livet.

F.

En förutsättning för att Europa 2020-strategin, som syftar till en smart och hållbar tillväxt för alla inom EU (grundad på innovation och forskning), ska lyckas är strukturella förbättringar i fråga om rörlighet för och integrering av personer med funktionsnedsättning.

G.

Denna siffra kommer att stiga betydligt under de närmaste åren på grund av att befolkningspyramiden oundvikligen kommer att vändas upp och ned, eftersom mer än en tredjedel av alla över 75 år har någon form av funktionsnedsättning som i viss mån begränsar deras möjligheter och mer än 20 procent av dem har mycket grava funktionsnedsättningar.

H.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har formellt ratificerats av Europeiska unionen, undertecknats av alla 27 medlemsstater och ratificerats av 17 av dessa.

I.

EU:s behörighet i frågor om skyddet mot diskriminering med anledning av funktionsnedsättning är begränsad till sysselsättning, arbete och yrkesutbildning (direktiv 2000/78/EG) och Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är en blandad överenskommelse där EU:s institutioner delar ansvaret för genomförandet med medlemsstaterna. I detta betänkande ingår förslag och tillvägagångssätt avsedda att behandlas och åtgärdas i kommissionens kommande förslag om en europeisk tillgänglighetslag.

J.

Socialpolitiken inriktad på personer med funktionsnedsättning faller ofta under medlemsstaternas behörighet och grundas därför på nationella traditioner, nationellt arv och sociala seder, på den ekonomiska utvecklingen samt på familjers och föreningars ytterst viktiga roll för att stödja dessa personer på vägen mot självständighet och social integration.

K.

Funktionsnedsättning är ett begrepp som ständigt förändras och som formas av samspelet mellan personer med funktionsnedsättning och de faktorer, både i form av omvärldens attityder och hinder i den fysiska miljön, som hindrar dessa personer från att till fullo och i praktiken delta i samhället på lika villkor och med samma värdighet som andra.

L.

Det finns ett starkt samband mellan rörlighet, funktionsnedsättning och (social) integration, särskilt när det gäller frihet och tillgång till kommunikation (också punktskrift och teckenspråk och andra alternativa kommunikationsformer), rörelsefrihet på alla livets områden och åtkomst till tjänster. Fullständigt deltagande i alla former av samhällslivet måste främjas, varvid betydelsen av gemenskapens politik för informations- och kommunikationsteknik måste beaktas, liksom tekniska hjälpmedel i hemmet och kommunikationslösningar via internet, tillsammans med behovet att styra utvecklingen i riktning mot full tillgänglighet genom att standarder på den inre marknaden görs kompatibla och deras spridning underlättas.

M.

Tillgång till information (artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) och kultur, såsom det fastställts i rådets resolution av den 6 maj 2003 om tillgång till kulturell infrastruktur och kulturell verksamhet för personer med funktionsnedsättning spelar en nyckelroll i människors intellektuella utveckling, också för personer med funktionsnedsättning, och påverkar därför direkt deras möjligheter till sysselsättning.

N.

Personer med funktionsnedsättning har rätt till tjänster i närområdet som gynnar ett självständigt liv, personlig assistans, ekonomisk och social självständighet och full delaktighet i samhället och på arbetsmarknaden. Om arbetet för att stödja dem vore avlönat skulle det uppgå till nästan 50 procent av BNP (enligt kommissionen för mätning av ekonomiska resultat och sociala framsteg den 21 april 2010).

O.

Hinder mot att ta del av tjänster och varor som erbjuds alla utgör betydande svårigheter för personer med funktionsnedsättning.

P.

Personer med funktionsnedsättning utsätts i somliga medlemsstater och inom somliga sektorer för diskriminering under hela livet och särskilt under utbildningen, på grund av brist på tidig upptäckt och tidiga insatser för barn och elever med funktionsnedsättning, vilket kringskär deras sysselsättningsmöjligheter.

Q.

I åldersgruppen 16–19 år är andelen som inte deltar i utbildning 37 procent bland ungdomar med funktionsnedsättning och 25 procent bland dem med viss grad av funktionsnedsättning, jämfört med 17 procent bland ungdomar utan funktionsnedsättning.

R.

Artikel 24 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som EU ratificerade i december 2010, förbjuder utestängning från utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning, och en utbildning med plats för var och en är det mest effektiva sättet att bekämpa diskriminerande attityder, skapa ett samhälle för alla och garantera utbildning för alla.

S.

Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts ofta för dubbel diskriminering och regeringarna skulle kunna förhindra detta genom att integrera ett jämställdhetsperspektiv inom alla berörda områden inom politiken för funktionsnedsatta.

T.

Den ekonomiska krisen utgör en utmaning för sysselsättningen i allmänhet och sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättning i synnerhet, då arbetslösheten ökar betydligt mer bland personer med någon form av funktionsnedsättning och det finns allt större farhågor om att handikappbidragen används till att styra arbetsutbudet.

U.

Familjemedlemmar till personer med funktionsnedsättning diskrimineras på grund av sin koppling till dessa personer, och stödåtgärder till familjer kommer i sin tur att positivt påverka uppnåendet av fullständiga och lika rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

V.

En framställning med 1 364 984 namnteckningar ingavs 2007 till kommissionen med en uppmaning om att ge personer med funktionsnedsättning omfattande skydd inom Europeiska unionens samtliga politikområden. Hittills har kommissionen inte på lämpligt sätt beaktat detta legitima initiativ.

Mål

1.

Europaparlamentet understryker att Europa 2020-strategins mål om en sysselsättningsnivå på 75 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år är helt omöjligt att förverkliga om man inte inbegriper de personer som har någon form av funktionsnedsättning.

2.

Europaparlamentet betonar att utgifterna till förmån för personer med funktionsnedsättning och de ekonomiska investeringarna i dem ger utdelning på lång sikt i form av välfärd för alla och ett samhälle som står på hållbar grund och där människor kan leva längre och arbeta effektivare under bättre förhållanden. Parlamentet framhåller att det inte är acceptabelt att som ett led i en åtstramningspolitik obefogat skära ned tjänster för personer med funktionsnedsättning eller i projekt för dessa personers sociala integrering, eftersom sådana nedskärningar innebär att vissa grundläggande och obestridliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning inte längre kan garanteras. Tvärtom anser parlamentet att investeringarna på dessa områden bör öka betydligt. Parlamentet upprepar att alla hälso- och sjukvårdssystem inom EU bör vara baserade på de grundläggande värderingarna allmängiltighet, tillgång till vård av hög kvalitet och solidaritet.

3.

Europaparlamentet konstaterar att vi under hela den ekonomiska krisen, som nu visar tecken på att ha övergått i en återhämtningsfas, fortsatt ha en inre solidaritet inom Europas samhällen. Parlamentet erkänner och betonar förbehållslöst att det behövs individanpassade åtgärder för personer med funktionsnedsättning, som utgående från de olika graderna och slagen av funktionsnedsättning behöver ett ännu intensivare stöd utgående från de mänskliga rättigheterna och sitt människovärde, samt att det ofta inte tas hänsyn till risken för diskriminering och att det därför behövs stöd och uppmuntran via europeiska kampanjer till förmån för ökad medvetenhet bland allmänheten. Parlamentet påpekar att behoven hos personer med funktionsnedsättning därför bör beaktas utgående från personernas särskilda krav så att lämpliga upplägg kan åstadkommas under alla faser av utbildningen och arbetslivet.

4.

Europaparlamentet betonar betydelsen av målen i EU:s nya handikappstrategi 2010–2020 och efterlyser särskilt mer detaljerade åtgärder på samtliga förvaltningsnivåer utgående från tillförlitliga uppgifter. Här bör också principen ”ingenting om oss, utan medverkan från oss” beaktas, dvs. personer med funktionsnedsättning måste involveras i alla insatser och beslut som berör dem.

5.

Europaparlamentet beklagar att kommissionens meddelande om en europeisk handikappstrategi 2010–2020 inte innehåller någon jämställdhetsintegrering eller något särskilt kapitel om en jämställdhetsspecifik handikappolitik trots att kvinnor med funktionsnedsättning ofta befinner sig i en mer utsatt position än män med funktionsnedsättning och oftare drabbas av fattigdom och social utestängning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta jämställdhetsaspekter i hela handikappstrategin 2010–2020.

6.

Europaparlamentet betonar att det måste tas ett effektivt, nytt grepp på problematiken med funktionsnedsättning, inledningsvis genom att det inrättas en europeisk nämnd för personer med funktionsnedsättning, avsedd att regelbundet sammankomma under aktiv medverkan från Europaparlamentets sida och med representativa organisationer för personer med funktionsnedsättning som deltagare, tillsammans med nationella arbetsgrupper, för att vi ska få effektivare mekanismer för att samordna, övervaka och utvärdera genomförandet av både EU:s handikappstrategi inom kommissionen och medlemsstaternas program och strategier, i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

7.

Europaparlamentet erinrar om att ett hållbart samhälle, där människor lever längre och med bättre hälsa, också bör innefatta bättre planering av stadsmiljöer och allmänna områden och bättre åtkomst till varor och tjänster, bland annat i form av tillgång på lika villkor till ny informations- och kommunikationsteknik, för att personer med funktionsnedsättning ska få bättre livskvalitet och social utestängning förebyggas.

Medborgerliga och mänskliga rättigheter

8.

Europaparlamentet efterlyser en oinskränkt respekt för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och stöd till principen om design för alla och universell design. Parlamentet erkänner vad Europeiska unionen och Förenta nationerna gjort för att genom lagstiftning söka förbättra den fullständiga samhällsintegrationen för personer med funktionsnedsättning, men anser att det bör göras mera.

9.

Europaparlamentet framhåller särskilt att även underåriga personer med funktionsnedsättning måste få sina rättigheter i enlighet med konventionen om barnets rättigheter respekterade fullt ut, bland annat rätten till lek, utbildning och deltagande i det lokala samhällslivet, inklusive kulturlivet och konstlivet, rätten till medicinsk vård anpassad till barnets hälsotillstånd och friheten att söka och ta del av information och tankar. Parlamentet erinrar särskilt om artikel 23 i den konventionen, enligt vilken barn med funktionsnedsättning ”bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället”, samt ha ”effektiv tillgång till och [erhålla] undervisning och utbildning, hälso- och sjukvård, habilitering, förberedelser för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, innefattande dess kulturella och andliga utveckling”.

10.

Europaparlamentet begär att handikappåtgärder integreras på ett ändamålsenligt sätt överallt i Europa 2020-strategin och dess flaggskeppsinitiativ, däribland innovationsunionen, som saknar hänvisningar till funktionsnedsättning.

11.

Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på att många personer med funktionsnedsättning fortfarande diskrimineras genom bristande likhet inför lagen och rätten och uppmanar medlemsstaterna att rätta till och avhjälpa dessa brister, som bland annat rör effektiv tillgång till rättsväsendet för personer med funktionsnedsättning och lämplig utbildning för dem som arbetar inom rättsväsendet, inklusive poliser och kriminalvårdspersonal, och betonar betydelsen av att garantera och säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan delta i det politiska och offentliga livet på samma villkor som andra, vilket bland annat omfattar rätten att rösta, att ställa upp som kandidat i val och att inneha ämbete, i enlighet med artikel 29 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, eftersom det av uppskattningar som gjorts av relevanta icke-statliga organisationer samt valexperter framgått att endast en liten grupp bland dessa personer kan delta i valen.

12.

Europaparlamentet anser att köp av varor och tjänster, inbegripet relevant och tillgänglig information om dessa, bör omfatta lämpliga (nät)handelslösningar samt varor och tjänster utformade för att vara tillgängliga över lång tid. Parlamentet påpekar att produkter för personer med funktionsnedsättning måste godkännas i enlighet med både europeiska och världsomfattande standarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare lämpliga åtgärder för att främja utvecklingen av och tillgången till universellt utformade produkter och tjänster i enlighet med artikel 29 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, inklusive utbyte av bästa metoder.

13.

Europaparlamentet framhåller mot bakgrund av FN:s konvention om personer med funktionsnedsättning att en mängd studier visat på den dubbla diskriminering som kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för på grund av såväl sitt kön som sin funktionsnedsättning. Eftersom det praktiskt taget helt saknas mekanismer i detta avseende uppmanar parlamentet kommissionen att lägga särskild vikt vid kvinnor med funktionsnedsättning inom de sociala trygghetssystemen.

14.

Europaparlamentet betonar att personer med psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar löper särskilt stor risk att bli utnyttjade och utsättas för våld. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en utvecklad kontrollmekanism för att tillhandahålla sociala tjänster och rättsskydd för offer samt att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och friheterna för personer på vårdinrättningar, särskilt kvinnor och barn med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att undersöka våldet mot flickor och kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att det behövs åtgärder mot den dubbla diskrimineringen av kvinnor och för främjande av full jämställdhet vad gäller rättigheter och möjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta aktiva och effektiva åtgärder för att stödja och främja en övergång från sluten vård till öppen vård i närsamhället genom att effektivt använda möjligheterna till stöd från EU, till exempel via programmet Progress, för åtgärder till förmån för ökad allmän medvetenhet om situationen för personer med funktionsnedsättning på vårdinrättningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med förtur garantera våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning tillgång till socialt boende, bidrag för att kunna anpassa sin hemmiljö, stöd i hemmet och offentliga tjänster inriktade på fall av könsbaserat våld.

15.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör uppmuntras att ägna avsevärt större uppmärksamhet åt de sociala aspekterna på funktionsnedsättning. Parlamentet anser att en rättslig grund för en understödd beslutsmekanism skulle kunna utgöra en nödvändig förutsättning för enskilda personers möjligheter att utöva sina medborgerliga rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i möjligaste mån försöka minska boendet på vårdinrättningar till förmån för andra stödformer såsom personlig assistans och andra tjänster som stöder individuellt boende. Parlamentet uppmanar kommissionen att grundligt undersöka dessa företeelser och öka medvetenheten i samhället om dem och understryker frivilligarbetets omistliga roll för personer med funktionsnedsättning och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta och förbättra initiativen och stödprogrammen för sådant arbete.

16.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att garantera personer med funktionsnedsättning lika tillgång till offentlig information, särskilt samhällets hantering av naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, i enlighet med artikel 21 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förbereda sig inför naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av mänskligt slarv, särskilt för att förse personer med funktionsnedsättning med lämplig och användbar information, bland annat genom att förevisa användbara och passande internationella exempel.

18.

Europaparlamentet framhåller behovet av åtgärder på både nationell och europeisk nivå för att främja övergången från sluten vård till öppen vård i närsamhället med hjälp av strukturfonderna och samtidigt höja allmänhetens medvetenhet om situationen för personer med funktionsnedsättning vilka bor på vårdinrättningar.

Vikten av uppgiftsinsamling och samråd med berörda aktörer

19.

Europaparlamentet betonar att det i medlemsstaterna för närvarande saknas konsekventa könsspecifika uppgifter om frågor i samband med funktionsnedsättning och tjänster för personer med funktionsnedsättning eller att dessa uppgifter är bristfälliga, också vad gäller specifika indikatorer och specifik information om antalet vårdinrättningar och vårdhem samt kvaliteten på dem, samt att Eurostat årligen bör tillhandahålla flera könsspecifika uppgifter om personer med funktionsnedsättning och deras vårdare.

20.

Europaparlamentet är besviket över bristen på öppenhet och insyn och den begränsade medverkan från personer med funktionsnedsättning i uppgiftsinsamling och samråd och anser att kommissionen bör uppmuntra personer med funktionsnedsättning att delta i samrådsförfaranden, vilka ska vara fullt tillgängliga enligt icke-statliga organisationers erfarenhet och vara utformade för att medge konkreta synpunkter samt stödjas av effektiva informationskampanjer. Av att det inkommit endast 336 svar från det civila samhället vid kommissionens samråd, som hölls på kommissionens centrala samrådswebbplats 2009, framgår det att informationskampanjerna inte nådde målgrupperna. Dessutom var verktyget på internet inte åtkomligt för gravt synskadade personer som använde skärmläsare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att personer med funktionsnedsättning och deras organisationer medverkar i allt arbete med genomförandet på samtliga nivåer (i enlighet med artikel 33 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning).

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta fart på övervakningen samt på samarbetet mellan medlemsstaterna och på utbytet av bästa praxis, särskilt när det gäller insamling av jämförbara könsspecifika uppgifter och framstegsindikatorer, för att de fastställda målen ska uppnås både på nationell nivå och på EU-nivå. Parlamentet betonar att mätningarna bör bygga på behoven hos personer med funktionsnedsättning och inte endast på medicinska faktorer, utan även bör omfatta sociala, sysselsättningsrelaterade och miljömässiga faktorer. Samtidigt är det viktigt att samordna bekämpningen av företeelser som att systemet missbrukas och att funktionsnedsättningar simuleras.

22.

Europaparlamentet påminner om att registreringen av personer med funktionsnedsättning för tjänster och stöd från den offentliga budgeten inte får kränka deras mänskliga rättigheter eller privatliv, eller stämpla personerna.

Demografiska förändringar och en hinderfri miljö

23.

Europaparlamentet betonar att demografiska förändringar också kommer att leda till att antalet äldre personer med funktionsnedsättningar ökar, eftersom fler personer kommer att drabbas av funktionsnedsättning i och med att de lever längre, vilket kommer att medföra ett ökat behov av utveckling och utformning av tjänster och lösningar som är till nytta både för personer med funktionsnedsättning, oavsett deras ålder, och för äldre personer med eller utan funktionsnedsättning.

24.

Europaparlamentet uppmanar till allianser mellan de båda grupperna i samhället för att bidra till innovativ tillväxt som också bygger på sysselsättning och social utveckling i medlemsstaterna samt för att möta de nya behov som uppstår bland den åldrande befolkningen i och med de demografiska förändringarna.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka såväl sanktioner som positiva incitament för medlemsstaterna för att genomföra artikel 16 i förordning (EG) nr 1083/2006 och respektera de rättsligt bindande krav som fastställs där. Parlamentet uppmanar kommissionen att skärpa bestämmelserna mot diskriminering samt om tillgänglighet i den framtida sammanhållningspolitiken för 2014–2020 och att övervaka och utvärdera huruvida EU:s finansieringsprogram genomförs korrekt och hur de europeiska fonderna används.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av EU:s strukturfonder, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden, för att förbättra tillgängligheten till varor och tjänster och byggnader genom EU:s fonder.

Fri rörlighet och hinderfria tjänster

27.

Europaparlamentet är medvetet om att fri rörlighet är en grundläggande rättighet i EU. Parlamentet betonar att den har ett positivt inflytande på livskvaliteten och delaktigheten i samhället och på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning och deras familjer, särskilt i fråga om förbättrad tillgång till hälso- och sjukvård, där större vikt läggs vid personer med kroniska funktionsnedsättande sjukdomar i syfte att minska ojämlikheten i hälsa inom EU.

28.

Europaparlamentet framhåller att EU som främjar jämlikhet och fri rörlighet för medborgarna på unionens territorium dock uppvisar skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

29.

Europaparlamentet framhåller att handikapptillgängliga transportmedel gör att personer med funktionsnedsättning lättare kan delta på arbetsmarknaden och därför bidrar till att bekämpa fattigdom och social utestängning.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snabbare åstadkomma tillgängliga tjänster genom olika strategier för att undanröja alla hinder för tillgången till teknik som minskar priset på sådana tjänster, vilket även bör omfatta Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ som utformats i syfte att uppnå målen i Europa 2020-strategin.

31.

Europaparlamentet påminner om att rörlighet är en central fråga i den europeiska sysselsättningsstrategin och att det fortfarande finns mycket stora hinder för ett värdigt och självständigt liv för personer med funktionsnedsättning i EU, särskilt när det gäller möjligheten att överföra förmåner och bidrag samt tillträde till nödvändig infrastruktur eller personlig assistans.

32.

Europaparlamentet understryker att personer med funktionsnedsättning i enlighet med direktivet om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (2011/24/EU) har rätt till gränsöverskridande hälso- och sjukvård och bör ges lika tillgång till hälso- och sjukvård i alla EU-länder, särskilt när de söker högspecialiserad vård.

33.

Europaparlamentet efterlyser bättre ömsesidigt erkännande av funktionsnedsättningar i medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas att utbyta bästa metoder för att täppa till luckorna mellan de nationella systemen i fråga om bedömningar av funktionsnedsättningsgraden inom EU för att säkerställa ökad rörlighet för personer med funktionsnedsättning.

34.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste uppmuntras att i sina social- och pensionssystem erkänna det engagemang och det obetalda vårdarbete med personer med funktionsnedsättning som mestadels brukar utföras av kvinnor. Parlamentet framhåller att dessa kvinnor måste ägnas särskild uppmärksamhet.

35.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av rådets rekommendation 98/376/EG av den 4 juni 1998 om parkeringstillstånd för personer med funktionshinder, där det anges att detta tillstånd bör följa en enhetlig gemenskapsmodell och erkännas av samtliga medlemsstater för att underlätta innehavarnas bilanvändning, och noterar att en enhetlig EU-stadga för resandes rättigheter och för körkortstagande och förnyelse av körkort och andra tillstånd eller handlingar som kan krävas för att underlätta rörligheten mellan medlemsstater är viktig för att personer med funktionsnedsättning ska integreras i samhället i hela EU. Parlamentet inser att innovativa fria kommunikationsredskap för gravt syn- och hörselskadade, såsom åtkomliga informationstjänster, framför allt i form av internettjänster, också är viktiga för att dessa personer fullt ska kunna åtnjuta sina rättigheter. Hit hör lättlästa versioner för personer med kognitiva och intellektuella funktionshinder. Parlamentet begär att man minskar hindren för rörligheten för personer med funktionsnedsättning genom att anta ett europeiskt rörlighetskort som bygger på ett ömsesidigt erkännande från medlemsstaternas sida av kort för personer med funktionsnedsättning samt av förmåner för dessa personer, för att personer med funktionsnedsättning lättare ska kunna studera, arbeta och resa. I detta sammanhang bör också den öppna samordningsmetoden användas. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en mer informativ webbplats som riktar sig till personer med funktionsnedsättning och som förklarar deras rättigheter och ger ytterligare specifik information om resor.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att medverka till att arbetsplatser och bostäder blir tillgängliga utan fysiska hinder, i syfte att öka integrationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning.

37.

Europaparlamentet betonar att innovativa och kunskapsbaserade ekonomier inte kan utvecklas om inte innehåll och utformningar görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, och att föreskrifter om detta måste finnas i bindande lagstiftning, exempelvis om tillgängliga webbsidor för gravt synskadade samt textat innehåll för hörselskadade personer, inbegripet massmedietjänster och internettjänster, för personer som använder teckenspråk, tillsammans med smarta telefontillämpningar, taktila hjälpmedel och talhjälpmedel.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa en tvådelad strategi där bindande lagstiftning och standarder ses som kompletterande instrument som behövs för att förverkliga handikapptillgängligheten. Parlamentet betonar att det bör lagstadgas om en ram som står sig med tanke på den snabba utvecklingen inom IKT-branschen och konstaterar att standarderna i sin tur bör vara föränderliga verktyg som kan säkerställa genomförandet av lagstiftningen.

39.

Europaparlamentet konstaterar att det inte råder lika tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, inklusive information om hälsa och hälso- och sjukvård, och uppmanar kommissionen att påskynda arbetet med rekommendationer som stöder lika tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster och till information om hälsa och hälso- och sjukvård.

40.

Europaparlamentet betonar att man för att aktivt integrera personer med funktionsnedsättning inom alla samhällslivets områden måste satsa på kommunikationslösningar (t.ex. lättlästa webbplatser) för personer med intellektuell funktionsnedsättning och förstorande och alternativ kommunikation (AAC) för personer med komplicerade kommunikationsbehov.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sitt arbete med att integrera och socialisera personer med funktionsnedsättning samverka med kommissionen för att förbättra deras tillgång till evenemang och aktiviteter inom idrott, fritid och kultur, också genom stöd till och utbyte mellan medlemsstaterna av kulturvaror som synskadade kan ta del av, i överensstämmelse med rådets resolution av den 6 maj 2003 om tillgång till kulturell infrastruktur och kulturell verksamhet för personer med funktionshinder (17).

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lösa bristerna i tillgänglighetslagstiftningen, särskilt inom kollektivtrafiken, lagstiftningen om passagerares rättigheter, inbegripet skador på rörlighetsutrustning, och tjänster inom elektroniska informations- och kommunikationssystem liksom bestämmelserna för offentliga byggnader och tjänster.

Lika möjligheter

43.

Europaparlamentet är av den åsikten att lika möjligheter inte kan tolkas såsom innebärande lika förhållanden och villkor för personer med olika behov och anser därför att personer med olika funktionsnedsättningar därför bör ha tillgång till lämpliga hjälpmedel, så att de kan köpa varor och tjänster som verkligen ger lika möjligheter.

44.

Europaparlamentet bekräftar än en gång att man måste garantera personer med funktionsnedsättning allmän, faktisk och icke-diskriminerande tillgång till socialt skydd, sociala förmåner, hälso- och sjukvård och utbildning samt försörjning med varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder, telekommunikation och elektronisk kommunikation, information, inklusive information i tillgängliga format, finansiella tjänster, kultur och fritidssysselsättningar, offentligt tillgängliga byggnader, transportmedel och andra offentliga platser och inrättningar.

45.

Europaparlamentet framhåller att integration i arbetslivet och ekonomisk självständighet är synnerligen viktiga faktorer för social integration av personer med funktionsnedsättning.

46.

Europaparlamentet bekräftar än en gång att produkter, varor och tjänster, även handikappanpassade versioner av dem, inte får vara diskriminerande och därför inte får kosta mer för personer med funktionsnedsättning.

47.

Europaparlamentet vidhåller att små och medelstora företag spelar en viktig roll för att ge personer med funktionsnedsättning anställning eftersom de kan utgöra en lämplig arbetsmiljö för att ta till vara dessa personers individuella och yrkesmässiga potential. Parlamentet betonar därför att de små och medelstora företagen bör få all information, inte bara om hjälp- och stödåtgärder avseende anställning av utsatta grupper, utan även all relevant information om teknik och studiemöjligheter som kan göra yrkesverksamma personer med funktionsnedsättning självständiga och aktiva.

48.

Europaparlamentet framhåller den utomordentliga betydelsen av att personer med funktionsnedsättning får anställning på den vanliga arbetsmarknaden, och är medvetet om det stora behovet av flexiblare bestämmelser om anställningsförhållanden, med tonvikt på moderna relationer mellan arbetsgivare och arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas regeringar att vidta sådana lagstiftnings- och finansieringsåtgärder som effektivt främjar anställning av personer med funktionsnedsättning.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra och anpassa sina aktiva arbetsmarknadspolitiska insatser så att det blir möjligt för personer med funktionsnedsättning att inte bara komma in på arbetsmarknaden, utan att också stanna kvar på den. Parlamentet efterfrågar initiativ som är anpassade till de behov som finns utifrån typen av funktionsnedsättning, inbegripet sysselsättningsplaner och arbetslivsvägledning från och med det att de som behöver sådana registrerar sig hos de organ som inrättats i detta syfte.

50.

Europaparlamentet betonar att skyddat arbete samt integrerade arbetsplatser, fastän de inte är likvärdiga med deltagande på den öppna arbetsplatsen, är värdefulla sätt att ledsaga och stödja alla personer med olika funktionsnedsättningar under livets olika skeden, också genom att de med hjälp av rimliga anpassningsåtgärder slussas in på den öppna arbetsmarknaden, samt anser att obefogad vägran att vidta rimliga anpassningsåtgärder (artikel 5 i direktiv 2000/78/EG) bör ses som en form av diskriminering, i enlighet med artikel 2 i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet konstaterar att i vissa medlemsstater kan skyddat arbete och kvoter användas för inslussningen på den öppna arbetsmarknaden samt för tillhandahållandet av särskilda anläggningar för personer med funktionsnedsättning och av personal som utbildats för att tillgodose deras behov. Parlamentet betonar att man bör hälsa med tillfredsställelse att storföretagen vidtagit åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska vara företrädda och kunna föra sin egen talan, tillsammans med ett förstärkt och närmare samarbete mellan relevanta lokala icke-statliga organisationer och små och medelstora företag. Parlamentet betonar att personliga assistenter bör få stöd, där så krävs, eftersom detta skulle ge personer med funktionsnedsättning avsevärt bättre möjligheter att få fotfäste på arbetsmarknaden.

51.

Europaparlamentet understryker betydelsen av övergångsprogram, som för det första erbjuder sysselsättningsmöjligheter, till att börja med skyddat arbete som sedan leder över till den öppna arbetsmarknaden, och för det andra inrättar ett mer flexibelt ramverk för övergången från arbetslivsrehabilitering till andra former av sysselsättning, i samband med genomförandet av Europa 2020-strategin.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka och förbättra en aktiv sysselsättningspolitik avsedd att integrera personer med funktionsnedsättning i arbetslivet samt att öka effektiviteten i de behöriga nationella organen.

53.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna med förtur bör komma överens om och anta förslaget till rådets direktiv om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008)0426). Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt stöd till en lösning av de tekniska problemen inom rådet för att en överenskommelse snabbt ska kunna nås. Parlamentet konstaterar att antidiskrimineringspolitiken spelar en nyckelroll för främjandet av funktionshindrade personers sociala integration och sysselsättning.

54.

Europaparlamentet efterfrågar en översyn av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling för att göra tillgänglighetskriteriet obligatoriskt i samband med användningen av urvalskriterier som ska främja samhällelig integration, innovation och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

55.

Europaparlamentet understryker att den stora majoriteten av de sociala trygghetssystemen inte medger tillräcklig flexibilitet för att människor ska kunna få bidrag samtidigt som de kan stanna kvar på arbetsmarknaden, även om det finns skillnader mellan medlemsstaterna. Parlamentet begär att dessa system ändras till att bli mer aktiva, så att bidragsmottagare eller personer som är delvis arbetsoförmögna kan stanna kvar på arbetsmarknaden.

56.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sitt meddelande om EU:s handikappstrategi själv oroas över att tv-bolagen inom EU så föga tillhandahåller textning och taltjänst. Parlamentet framhåller särskilt att organisationer för döva och hörselskadade med Europaparlamentets stöd under ett flertal år bedrivit en EU-omfattande kampanj för att fler tv-program ska textas i EU. Parlamentet begär att medlemsstaterna noggrannare fullgör sina skyldigheter enligt direktiv 2007/65/EG för att uppmuntra programföretagen att göra medietjänster mera tillgängliga för hörsel- eller synskadade personer. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla särskilda finansieringsmöjligheter för offentliga programföretag för att hjälpa dem att ordna med textning och taltjänst i sina program.

Investering i personer med funktionsnedsättning

57.

Europaparlamentet anser att sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning runtom i Europa är skrämmande låg och påminner EU:s institutioner om att målsättningarna i Europa 2020-strategin inte kan uppnås om inte situationen för dessa personer förbättras. Samhället måste därför redan från början, också via förskolor och skolor, bli bekant med och acceptera funktionsnedsättningar.

58.

Europaparlamentet konstaterar att de nuvarande utbildningssystemen inte i tillräcklig utsträckning förhindrar att många personer med funktionsnedsättning avbryter skolgången i förtid, i avsaknaden av ytterligare offentliga politiska strategier med särskilt stöd för dessa elevers utbildning, i och med att siffermålet i Europa 2020-strategin går ut på att denna procentandel ska minskas till mindre än 10 procent. Parlamentet betonar att detta leder till avsevärda sociala och sysselsättningsrelaterade nackdelar med ty åtföljande fattigdom för personer med funktionsnedsättning, särskilt under den nuvarande ekonomiska krisen. Parlamentet betonar, mot bakgrund såväl av den stora procentandelen personer med funktionsnedsättning som avbryter skolan i förtid som av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om utbildningens sociala dimension, att det behövs investeringar i och effektivt främjande av program för (yrkes)utbildning, (också av alternativt slag), vilka anpassats efter behoven, egenskaperna och färdigheterna hos personer med funktionsnedsättning och att detta ställer krav på en arbetskraft som är tillräckligt stor, kvalificerad och motiverad med lämpliga och förnuftiga läroplaner inom alla läroinrättningar för yrkesutbildning och högre utbildning, också inom program utanför undervisningen för personer med funktionsnedsättning, för att motverka negativa attityder mot barn med funktionsnedsättning och för att dessa barn ska kunna förvärva lämpliga färdigheter för den moderna och öppna arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ge personer med funktionsnedsättning bättre tillgång till information om nuvarande program för rörlighet och utbildning, tillsammans med tillträde på lika villkor till programmen för livslångt lärande. Parlamentet konstaterar att det mot bakgrund av detta att icke-diskriminering måste integreras i Europa 2020-strategin och dess flaggskeppsinitiativ för att artikel 24 i FN:s konvention om personer med funktionsnedsättning ska kunna efterlevas.

59.

Europaparlamentet bekräftar att utbildning för alla bör stå i centrum, särskilt inom ramen för tillgodoräknandet av inlärning via tidigare erfarenheter, och att detta därför bör framhävas i den strategiska ramen för europeiskt samarbete på utbildningsområdet (Utbildning 2020), liksom i Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ för ny kompetens och nyaarbetstillfällen. Parlamentet noterar dessutom behovet av nya och ändamålsenliga riktlinjer och lämplig användning av informationsteknik i skolorna och hemmet för att tillhandahålla personligt anpassad assistans

60.

Europaparlamentet framhåller att alla barn, även barn med funktionsnedsättning, måste garanteras rätten till allmän tillgång till alla utbildningsområden och utbildningsnivåer inom alla institutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att till familjer med barn med funktionsnedsättning gå ut med mera information om tidig upptäckt och stöd och möjliga lösningar för deras särskilda behov. Parlamentet framhåller även vikten av offentligt stöd till familjer med personer med funktionsnedsättning, i form av ekonomiskt stöd, assistans (inklusive barnomsorg), hälso- och sjukvård, psykologiskt stöd och utbyte av sakkunskap, liksom också flexiblare arbetstid för (endera av) föräldrarna till barn med funktionsnedsättning och uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att inrätta lättillgängliga informationspunkter enkom för detta ändamål, där det går att få upplysning och råd i administrativa angelägenheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja patienternas anhöriga och de yrkesverksamma inom den nationella hälso- och sjukvården genom målinriktade informationsåtgärder och målinriktad information och genom att låta patientföreningar medverka i besluts- och övervakningsprocesser.

61.

Europaparlamentet framhåller att arbetsgivarna bör anställa personer med funktionsnedsättning om dessa är kvalificerade, och ge dem möjligheter att avancera samt stödja dem genom vidareutbildning.

62.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att främja integrerade arbets- och utbildningsprojekt som gör det möjligt för ungdomar med funktionsnedsättning att konkret och omedelbart ta steget från utbildning till arbetsliv.

63.

Europaparlamentet understryker att även frågor om informell fostran och utbildning, på områden som exempelvis sociala relationer, massmedier (som bör omfattas av allt strängare tillgänglighetskrav, bland annat avseende system för textning och taltjänst), idrott, lek och utomhusaktiviteter, bör beaktas när det gäller ungdomar med funktionsnedsättning, och detta utifrån varje individs egenskaper. Detta är inte bara nödvändiga instrument för att varje människa ska kunna utvecklas på ett sunt sätt, utan även obestridliga rättigheter som erkänts av FN.

64.

Europaparlamentet betonar att livslångt lärande är ett viktigt sätt att stödja och öka anpassningsförmågan hos och fortsatt sysselsättning bland personer med funktionsnedsättning. Detta är särskilt viktigt för personer som drabbas av en funktionsnedsättning under den period de förvärvsarbetar, särskilt personer som har en fortskridande funktionsnedsättande sjukdom.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja eller inrätta effektivare och mer överlappande rehabiliterings- och habiliteringstjänster på områden som hälso- och sjukvård, utbildning, sysselsättning, hjälpmedel för självständigt boende, transporter etc., vilka inte bara måste kunna övervakas och anpassas efter individen, utan också vara till hjälp vid den långsiktiga budget- och utvecklingsplaneringen.

66.

Europaparlamentet anser att handikapporganisationerna bör få lämpligt ekonomiskt stöd. Parlamentet insisterar på att dessa organisationers medfinansiering bör uppgå till inte mindre än 10 procent av värdet på de projekt som de bedriver, mot bakgrund av deras välkända ekonomiska svårigheter.

Livsstilar

67.

Europaparlamentet betonar att företagens frivilliga sociala ansvar likaså kan vara en viktig drivkraft när det gäller situationen för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet begär att de företag och personer som anställer arbetstagare med funktionsnedsättning premieras och ges stöd, varvid särskild hänsyn bör tas till EU:s fonder och program och stödet bör variera utifrån typen av anställningsavtal. Parlamentet uppmanar aktörerna och intressenterna att stödja och tillämpa bästa praxis på detta område, framför allt med hänsyn tagen till kvinnor som har barn med funktionsnedsättning.

68.

Europaparlamentet bekräftar än en gång att det bör vara regel att de offentliga tjänstemännen i EU-institutionerna och medlemsstaterna får utbildning om hur man tar emot och informerar personer med funktionsnedsättning och att tillgången till offentliga rättsliga dokument och förfaranden bör stödjas med konkreta åtgärder. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att föregå med gott exempel och anställa personer med funktionsnedsättning och uppmanar med kraft medlemsstaterna att också följa denna strategi.

69.

Europaparlamentet understryker att man i politiken för att främja och stödja egenföretagande bör ta vederbörlig hänsyn till integrationen på arbetsmarknaden och i det ekonomiska livet för personer med funktionsnedsättning, eftersom egenföretagande medger en integration som i många fall gör det möjligt att övervinna de begränsningar och hinder som finns på arbetsplatserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa lämpligare och effektivare stöd till strategier för egenföretagande som vänder sig till denna befolkningsgrupp.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett mer effektivt sätt framhålla fördelarna med tillgänglighet och att ta med kostnaderna och utgifterna för att skapa en hinderfri miljö för alla i all politik, med särskild hänsyn till det åldrande samhället.

71.

Europaparlamentet uppmanar införandet av en särskild typ av föräldraledighet för omsorg av barn med funktionsnedsättning. Dessutom uppmanar parlamentet med kraft till att det engagemang som föräldrar till barn med funktionsnedsättningar visar och det arbete de utför ska kunna tillgodoräknas som arbetslivserfarenhet och uttryckligen beaktas i samband med beräkningen av ålderspension.

72.

Europaparlamentet understryker att en obehindrad tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster och mångsidiga rehabiliterings- och habiliteringstjänster inte fullt ut stoppar försämringen av människors hälsa, i synnerhet inte i ett åldrande samhälle, och var och en har därför ett ansvar när det gäller dagliga aktiviteter och konsumtionsvanor för att ett hållbart samhälle där allt större vikt måste läggas vid hälsan, från förebyggande till rehabiliterande och habiliterande åtgärder, ska kunna uppnås.

Kampen mot fattigdom

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att trygga tillräcklig finansiering till EU:s paraplyorganisation för personer med funktionsnedsättning och till andra europeiska organisationer för personer med specifika funktionsnedsättningar, i syfte att möjliggöra fullständigt deltagande i beslutsfattandet och genomförandet av lagstiftning baserad på åtagandena i handikappstrategin och på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, liksom i andra beslutsförfaranden om frågor som berör personer med funktionsnedsättning.

74.

Europaparlamentet beklagar djupt att personer med funktionsnedsättning måste ta på sig en ytterligare kostnadsbörda – de merkostnader som på kort sikt verkar ha vållats av funktionsnedsättningen – i sitt vardagsliv, vilket markant försämrar deras livskvalitet.

75.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av dess målsättningar för fattigdomsminskning dela upp siffrorna över andelen fattiga i syfte att beräkna antalet fattiga bland personer med funktionsnedsättning, så att jämförbara målsättningar för att minska fattigdomen bland personer med funktionsnedsättning kan uppnås inom ramen för Europa 2020-strategin.

76.

Europaparlamentet påpekar att ett utplånande eller en avsevärd minskning av denna fattigdom skulle förutsätta att fler människor med funktionsnedsättning fick förvärvsarbete, vilket skulle öka statens skatteintäkter och minska antalet bidrag som beviljades på grund av allvarlig fattigdom.

77.

Med Europaåret för bekämpning av fattigdom och social utestängning i åtanke, liksom också mot bakgrund av den nya europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning, bekräftar Europaparlamentet att det inte går att minska fattigdomen utan att integrera personer med funktionsnedsättning, först inom undervisningsväsendet och sedan på arbetsmarknaden, och anpassa inkomstpolitiken för invaliditets- och sjukpensionerna i enlighet med punkt 12 i rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser av den 30 november 2009, varvid det bör erinras att detta arbete också kan leda till stämpling.

78.

Europaparlamentet menar att tidig diagnostisering och hjälp är oerhört viktiga för barn med funktionsnedsättning samt att detta måste betraktas som en långsiktig investering i ett åldrande samhälle. Parlamentet noterar att familjer till personer med funktionsnedsättning löper större risk att drabbas av fattigdom och social utestängning och att de därför bör ägnas särskild uppmärksamhet.

79.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika obefogade nedskärningar i det sociala skyddet för personer med funktionsnedsättning som ett led i den åtstramningspolitik som följt i spåren av den ekonomiska krisen, eftersom dessa personer har en obestridlig rätt att få leva ett människovärdigt liv.

80.

Europaparlamentet konstaterar att personer med funktionsnedsättning löper särskilt hög risk att utestängas socialt och hamna i fattigdom och understryker att andelen fattiga är 70 procent högre bland personer med funktionsnedsättning än bland personer utan funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att personer med svårare eller flera funktionsnedsättningar och ensamstående föräldrar till barn med funktionsnedsättning är de mest utsatta. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera deras rättigheter och vidta åtgärder för att förbättra deras livskvalitet, bland annat genom att förse dem med praktisk information om vardagliga frågor, inklusive information om kompetensbyggande åtgärder och tjänster som kan påverka hela familjens liv.

81.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta fler åtgärder mot sällsynta sjukdomar och regelbundet lägga fram rapporter om dem samt att tillhandahålla effektiv hjälp för att utveckla kontakterna mellan föräldrar och de specialister som finns allra närmast deras hem. Parlamentet anser att detta också måste beaktas och utvärderas i Inserms (det franska nationella institutet för folkhälsa och medicinsk forskning) arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för att det inrättas ett europeiskt nätverk av ackrediterade centrum för diagnos och behandling av särskilda former av sällsynta sjukdomar, för att samordna och övervaka deras verksamhet och de fördelar de erbjuder patienterna.

Parlamentet fortsätter att kräva en socialt hållbar och människorättsbaserad strategi

82.

Europaparlamentet bekräftar att kommissionen har ett korrekt förhållningssätt till lika möjligheter, som bygger på de nya rättigheter som föreskrivs i EU:s stadga: att förstärka arbetet mot diskriminering, stödja en aktiv integrationspolitik samt öka medvetenheten om funktionsnedsättningar, bland annat principen om design för alla och universell design, och framhålla betydelsen av rimlig anpassning.

83.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att snabbt ratificera och genomföra Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt dess fakultativa protokoll och välkomnar kommissionens initiativ att ansluta sig till konventionens fakultativa protokoll.

84.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga att ingå ett interinstitutionellt avtal med Europaparlamentet och att inom ett år utarbeta en särskild rekommendation om att parlamentet ska delta i övervakningen av genomförandet av FN:s konvention.

85.

Europaparlamentet uppmanar rådet att anta kommissionens förslag till beslut om ingående på EU:s vägnar av det fakultativa protokollet och framhåller att den mekanism som införs genom detta protokoll skulle kunna leda till att EU genomför FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, om Europaparlamentet får medverka i detta sammanhang.

86.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram konkreta, lämpliga, mer detaljerade åtgärder och upprätta en övervakningsmekanism för samtliga styresnivåer när det gäller genomförandet av EU:s handikappstrategi i linje med handikappstrategins förteckning över insatser och i nära samarbete med Europaparlamentet.

87.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge så mycket stöd som möjligt till lämpliga åtgärder och verktyg som, frånsett den medicinska aspekten, är anpassade för ett självständigare liv, i syfte att garantera lika möjligheter och aktiva levnadsvanor för personer med funktionsnedsättning och deras familjer.

88.

Europaparlamentet understryker att man måste hjälpa dem som kan arbeta och som vill stanna kvar i arbetslivet trots att de förlorat delar av sin funktionsförmåga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för en kultur där alla kan delta och att hjälpa personer med partiell arbetsförmåga att integreras i arbetslivet.

89.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i överensstämmelse med Europa 2020-strategin och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning på nytt överväga sina handikapprelaterade åtgärder och nationella program eller strategier inom tidshorisonten och ramen för EU:s handikappstrategi.

90.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om tillgänglighet såsom aviserades i handikappstrategin och understryker behovet av kraftfulla bindande åtgärder på EU-nivå för att förbättra tillgängligheten till varor och tjänster för personer med funktionsnedsättning, med en tydlig färdplan.

91.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd från kommissionen vidta specifika sociala åtgärder som gynnar lika tillgång till vård, inbegripet hälso- och sjukvård och rehabilitering av god kvalitet för personer med psykiska och fysiska funktionshinder.

92.

Europaparlamentet understryker vikten av forskning om nya behandlingsmetoder som ytterligare underlättar funktionshindrades integration i samhället. I detta sammanhang har exempelvis drama och husdjursterapi visat sig vara effektiva metoder, eftersom de främjar social utveckling och kommunikation människor emellan.

93.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att göra det lättare för synskadade personer i köp- och säljsituationer.

94.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med tydligare handikapprelaterade hänvisningar i den planerade översynen av reformen av offentlig upphandling.

95.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med diskussionerna i samband med offentliggörandet av grönboken om pensioner förespråka en övergripande handikappolitik i nästa vitbok, som enligt planerna ska offentliggöras under andra halvåret 2011.

96.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera huruvida ytterligare åtgärder inom ramen för EU:s strukturfonder, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden, hjälper personer med funktionsnedsättning bosatta på landsbygden att bli aktiva medborgare i EU.

97.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att göra allt för att utarbeta bestämmelser för att personkontroller i samband med transporttjänster – särskilt i fråga om medicintekniska produkter, hjälpmedel och tillbehör som kan tas med ombord – ska göras med aktning för passagerarnas grundläggande rättigheter och människovärde och tjäna resans syfte. Kommissionen och rådet uppmanas också att nå fram till en tydlig gemensam tolkning av de rådande säkerhetskraven för att se till att personer med funktionsnedsättning inte utan giltig grund och inte i oproportionerlig utsträckning förvägras möjligheten att resa enbart för att undvika besvär för tjänsteleverantören.

98.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig mer för att inrätta individanpassade navigationsbaserade tjänster för blinda och personer med allvarliga synnedsättningar och att årligen rapportera om dessa samt lägga fram specifika rekommendationer – där hänsyn tas till den tekniska utvecklingens dynamik – för att se till att det ständigt sker förbättringar och möjliggöra oavbrutna multimodala transporter från dörr till dörr, i enlighet med vitboken om ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem.

99.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sitt tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster för personer med funktionsnedsättning, såsom stödåtgärder kopplade till den fysiska tillgängligheten till tjänster, utbildning och vårdpersonal, ökad medvetenhet, information i lättillgängliga format, skräddarsydda rådgivningstjänster, inklusive översättning till olika språk, samt hälso- och sjukvårdstjänster skräddarsydda för behoven hos personer med funktionsnedsättning.

100.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undvika göra åtskillnader mellan olika typer av funktionsnedsättning när man främjar idrott och fritidsaktiviteter för personer med funktionsnedsättning, och uppmanar samtidigt med kraft rådet att fortsätta sina ansträngningar och påminner om att Europarådets ministerkommitté redan 1986 lovat stödja idrott för personer med funktionsnedsättning.

101.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbättra tillgängligheten på upphovsrättsområdet för personer med funktionsnedsättning, inklusive ökat utbyte av bästa metoder, att stödja utvecklingen av optimala samarbetsformer och se till att lämpliga, gemensamma och obligatoriska krav ställs på tjänsteleverantörerna när det gäller personer med funktionsnedsättning, särskilt synskadade.

102.

Europaparlamentet understryker att direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder – i synnerhet bestämmelsen om vilseledande underlåtenhet – också har relevans för personer med funktionsnedsättning, i enlighet med andan i FN:s konvention om personer med funktionsnedsättning.

103.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att på basis av Europaparlamentets praxis och erfarenheter samt i enlighet med parlamentets beslut från 1988 och 1998 vidta åtgärder för att ge gravt hörselskadade personer obehindrad tillgång till IKT och årligen rapportera om detta för de berörda parlamentsledamöterna.

104.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i synskadade personers intresse genomföra en undersökning där man analyserar särdragen hos digitala bildskärmar (gränssnitt) hos industriella produkter och hushållsprodukter, liksom alternativa, fullvärdiga och motsvarande informationsmöjligheter för gravt synskadade personer, och att lägga fram konkreta förslag till lagstiftning.

105.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att erkänna teckenspråk som officiellt språk i medlemsstaterna och konstaterar att medlemsstaterna därför bör arbeta för att så ska ske, i enlighet med Brysseldeklarationen av den 19 november 2010.

106.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att man i hanteringen av internationella relationer och utvecklingsbistånd beaktar intressena hos personer med funktionsnedsättning, i enlighet med FN:s millennieutvecklingsmål.

*

* *

107.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.


(1)  EUT L 23, 27.1.2010, s. 35.

(2)  EGT C 364, 18.12.2000, 1.

(3)  EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(4)  EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 68.

(5)  EGT L 167, 12.6.1998, s. 25.

(6)  EUT L 308, 24.11.2010, s. 46.

(7)  EGT C 187, 18.7.1988, s. 236.

(8)  EGT C 158, 26.6.1989, s. 383.

(9)  EGT C 284, 2.11.1992, s. 49.

(10)  EGT C 17, 22.1.1996, s. 196.

(11)  EGT C 152, 27.5.1996, s. 87.

(12)  EGT C 20, 20.1.1997, s. 386.

(13)  EGT C 132, 28.4.1997, s. 313.

(14)  EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 231.

(15)  EUT L 138, 26.5.2011, s. 56.

(16)  Antagna texter, P7_TA(2011)0081.

(17)  EUT C 134, 7.6.2003, s. 7.