RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Rapport om genomförandet av direktiv 2004/22/EG om mätinstrument enligt artikel 25 i det direktivet

(Text av betydelse för EES)

A. Inledning

1. Syfte

Syftet med denna rapport är att redovisa genomförandet av mätinstrumentdirektivet på grundval av bl.a. medlemsstaternas uppgifter. Rapporten bygger också på två enkäter för små och medelstora företag och på ett offentligt samråd. Två externa konsulter tog fram underlag för utvärdering av direktivet respektive bedömningen av konsekvenserna av tänkbara ändringar.

2. Mätinstrumentdirektivet

Direktivet om mätinstrument (direktiv 2004/22/EG[1]) har gällt i fyra och ett halvt år sedan det trädde i kraft den 30 oktober 2006[2].

Enligt direktivets bilagor är det tillämpligt på

- vattenmätare,

- gasmätare och volymomvandlare,

- aktiva elenergimätare,

- värmemätare,

- mätsystem avsedda för kontinuerlig och dynamisk mätning av andra vätskor än vatten,

- automatiska vågar,

- taxametrar,

- längdmått,

- dimensionsmätinstrument, samt

- avgasmätare.

Direktivets viktigaste syfte är att underlätta och förbättra den inre marknaden för instrument för mätfunktioner som avser allmänt intresse, folkhälsa, allmän säkerhet, den allmänna ordningen, miljöskydd, konsumentskydd, uttag av skatter och avgifter och handel på lika villkor, i de fall där medlemsstaterna anser det befogat med sådana formella rättsliga krav.

Direktivet tryggar en hög tillförlitlighet genom väsentliga krav som gäller i alla medlemsstater och uttrycks i form av CE-märkning och M-märkning. I direktivet fastställs krav på prestanda, men tillverkarna får fritt välja den tekniska lösning som uppfyller de kraven. Direktivet erbjuder ett brett urval av förfaranden för bedömning av överensstämmelse som passar både små och stora tillverkares behov.

I direktivet sägs inget om vilka verksamheter mätinstrumenten ska användas i. Det är de nationella regeringarnas sak att reglera detta. Medlemsstaterna har exempelvis olika praxis när det gäller om mätare krävs för vattenförbrukning eller gemensamma uppvärmningssystem. Dessutom använder fabriker många olika slags mätare för sina interna processer som inte måste regleras i lag.

När en medlemsstat föreskriver ett formellt rättsligt krav, t.ex. i det överväldigande flertalet av konsumenttransaktioner, får bara instrument som följer direktivet användas. I direktivet indelas instrumentet i kategorier för att beakta de enorma temperaturskillnaderna i Europa, där mätinstrument utomhus måste förbli tillförlitliga mellan - 40 grader i en nordisk vinter och + 70 grader under sommaren vid Medelhavet.

Enligt direktivet får hänvisning göras till internationella standarder som får användas parallellt med europeiska standarder från CEN, Cenelec eller Etsi för att visa att utrustningen uppfyller lagstiftningens krav. Genom att utnyttja internationella standarder från bl.a. OIML (Internationella organisationen för legal metrologi som har 60 medlemsländer) kan det europeiska näringslivet bli mer konkurrenskraftigt på världsmarknaden[3].

Ansvarig enhet på kommissionen för mätinstrumentdirektivet är GD Näringsliv, enhet G/5.

3. Grund för översynen

Enligt artikel 25 i mätinstrumentdirektivet[4] ska kommissionen rapportera om direktivets tillämpning:

”Europaparlamentet och rådet uppmanar kommissionen att före den 30 april 2011 avge rapport om detta direktivs genomförande, bland annat på grundval av rapporter från medlemsstaterna, samt att i lämpliga fall överlämna ett förslag till ändringar.

Europaparlamentet och rådet uppmanar kommissionen att utvärdera om förfarandena för bedömning om överensstämmelse av industriella produkter tillämpas korrekt, och vid behov föreslå ändringar för att skapa en enhetlig certifiering.”

Dessutom upphävs genom direktiv 2011/17/EU åtta direktiv enligt den gamla metoden inom legal metrologi: ett direktiv om tankvolym på fartyg upphävs 2011, och de övriga sju om vattenmätare, vikter (två stycken), alkoholmätare (två stycken), däcktrycksmätare respektive spannmålsviktmätning upphävs 2015. Efter upphävandet gäller enligt direktivet en tioårig övergångsperiod då instrument märkta enligt befintliga intyg får släppas ut på marknaden, dvs. till och med 2021 respektive 2026[5].

I ett gemensamt uttalande av Europaparlamentet, rådet och kommissionen uppmanas kommissionen att ”före den 30 april 2011 rapportera om genomförandet” av direktivet. Dessutom sägs att ”i enlighet med principerna för bättre lagstiftning (i lämpliga fall inbegripet en konsekvensbedömning och öppet samråd) ska det utvärderas om, och i så fall i vilken utsträckning, tillämpningsområdet för direktiv 2004/22/EG bör utvidgas till att omfatta något eller några av de mätinstrument som för närvarande regleras genom” de upphävda direktiven[6].

B. Utvärdering

I denna rapport utvärderar kommissionen direktivets genomförande, med beaktande av att det bara varit gällande i fyra och ett halvt år, dvs. sedan den 30 oktober 2006.

Utvärderingen är huvudsakligen avsedd att

- ge en ungefärlig bild av marknaden för varje sektor som direktivet omfattar,

- se över direktivets verkan,

- dra slutsatser för framtida handlande.

Bedömningen bygger på tre verktyg, nämligen

- en enkät för små och medelstora företag som kontaktats via nätverket Enterprise Europe för att få regler som är bättre anpassade till små och medelstora företag i anslutning till ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation,

- en utvärdering av direktivet utförd av externa experter,

- ett offentligt samråd kring resultaten.

1. Ekonomisk betydelse för den del av mätinstrumentsektorn som direktivet täcker

De externa experterna uppskattar i sin utvärdering[7] att mätinstrumentdirektivet är tillämpligt på omkring 345 miljoner mätinstrument per år som säljs på den europeiska marknaden, med ett totalt försäljningsvärde på omkring 3,25 miljarder euro. Det finns omkring 900 verksamma tillverkare i de tio sektorer som direktivet omfattar, men där ingår inte ett stort antal små och medelstora företag som verkar som distributörer, importörer eller reparatörer. Det sammanlagda antalet anställda i sektorn uppskattas till 190 000 personer.

Ungefär 20–25 % av mätinstrumenten i EU-27 är importerade, medan 25–30 % av de mätinstrument som tillverkas i EU-27 exporteras till länder utanför EU. Detta varierar dock avsevärt mellan olika kategorier av mätinstrument. Både import och export är särskilt omfattande (mer än 50 %) för de mindre teknikintensiva kategorierna av längdmått (MI-008) och dimensionsmätinstrument (MI-009) men även för elmätare (65 %). Samtidigt är andelen exporterad tillverkning särskilt hög för mer avancerade instrument såsom automatiska vågar (upp till 42 % för underkategorin automatiska fyllningsvågar) och i gasmätarkategorin (44 %) där EU-företagen är världsledande.

Tabell 1 – Storlek på marknaden som mätinstrumentdirektivet täcker

Marknadens storlek – antal tusen sålda enheter per år | Marknadens storlek - värde av sålda enheter per år (miljoner euro) | Andel av totala marknaden för mätinstrument | Tusental anställda i sektorn |

MI-001: Vattenmätare | 18 000 | 450 | 13,8% | 25 |

MI-002: Gasmätare och volymomvandlare | 6 900 | 410 | 12,6% | 30 |

MI-003: Aktiva elenergimätare | 14 000 | 610 | 18,8% | 32 |

MI-004: Värmemätare | 800 | 290 | 8,9% | 18 |

MI-005: Mätsystem för andra vätskor än vatten | 31,2 | 240 | 7,4% | 14–16 |

MI-006: Automatiska vågar | 21 | 550 | 16,9% | 25 |

MI-007: Taxametrar | 50 | 25–40 | 1% | 1 |

MI-008: Längdmått[8] | 300 000 | 440–490 | 14,3% | 34 |

MI-009: Dimensionsmätinstrument | 300–400 | 70–80 | 2,3% | 7 |

MI-010: Avgasmätare | 25–35 | 130 | 4,0% | 17,5 |

Totalt | 345 000 | 3 250 | 100% | 190 |

2. De små och medelstora företagens åsikter

I slutet av 2009 genomförde kommissionen en enkät med hjälp av panelen med små och medelstora företag i nätverket Enterprise Europe. Sammanlagt inkom 286 svar, hälften från tillverkare och hälften från användare, främst småföretag och mikroföretag med en omsättning på mindre än 10 miljoner euro från de flesta medlemsstaterna[9]. Företagen var verksamma inom alla typer av aktuella mätinstrument, och de flesta av dem använde CE+M-märkning som visar att mätinstrumentet följer mätinstrumentdirektivet. Av företagen var 40 % verksamma i hög grad på den inre marknaden, 25 % bara på sin hemmamarknad och 40 % exporterade utanför EU.

Enkäten tyder på att de små och medelstora företagen mestadels inte har några andra problem än de större företagen uppgav i utvärderingen[10]. Handelshinder på grund av de nationella myndigheternas protektionism (faktisk eller upplevd) och orimliga kostnader för bedömning av överensstämmelse uppges förekomma, men bara av ett litet antal företag. Ingen särskild kategori mätinstrument verkar heller ha särskilda problem. Användarnas uppgifter tyder på att konsumentskyddet är tillräckligt starkt.

En fråga som framkom under enkäten är illojal konkurrens av produkter som inte är CE+M-märkta. Detta bör inte betraktas som ett problem för enbart små och medelstora företag, men det förefaller vara större i detta segment än vad som framkommit i intervjuer med branschorganisationer och de större företagen. Det kan bero på övergången, eftersom det fortfarande släpps ut många mätinstrument av lägre kvalitet med billigare nationella godkännanden på marknaden, ett problem som kommer att lösas av sig självt när övergångsperioden tar slut 2016.

Beträffande frågan att lätta på förfarandena för bedömning av överensstämmelse för billigare instrument bör det noteras att de instrumenten normalt är massproducerade, varför bedömning av överensstämmelse har särskild relevans just här. Det breda urvalet av förfaranden för bedömning av överensstämmelse för varje mätinstrumenttyp torde bidra till att övervinna eventuella hinder.

Slutligen är det enligt direktivet tillåtet att definiera underenheter, men det får inte tillverkarna göra. I annat fall kunde alla upptänliga slag av ofullständiga instrument med märkning dyka upp på marknaden, vilket skulle försvåra tillsynen.

3. Utvärderingens viktigaste resultat

Under utvärderingen av mätinstrumentdirektivet framkom huvudsakligen följande.

Innovationen har inte hämmats, och i vissa fall bedöms direktivet ha haft en positiv inverkan på innovationen.

Vakfriheten har lett till en så gott som heltäckande tillämpning: medlemsstaterna föreskriver att mätinstrument ska följa direktivet i 90 % av de möjliga fallen. Därför är konsumentskyddet nästan identiskt i EU, och risken för illojal konkurrens på grund av skillnader mellan medlemsstaterna är minimal.

Direktivet har bidragit till en bättre fungerande inre marknad, eftersom det räcker med ett intyg om överensstämmelse som är 10–15 % dyrare än ett tidigare nationellt intyg, något som gynnar tillverkare med verksamhet på mer än en marknad. Det påpekades att intygen behöver ha ett gemensamt format.

De berörda parterna har hela tiden rådfrågats inom arbetsgruppen för mätinstrument. De har fått delta i beredningen av förslag inom kommittéförfarandet. Förfarandet med en föreskrivande kommitté har använts en gång, och det rådgivande förfarandet omkring tio gånger för offentliggöranden i anslutning till OIML:s[11] internationella standarder som gör att utrustningen får förutsättas överensstämma med direktivets väsentliga krav.

Tillämpningen av direktivet förbättrades genom att kommissionen 2004 lämnade ett uttalande till Welmec[12] om samarbete, vilket ledde till att hänvisningar till 40 vägledande dokument lades ut på kommissionens webbplats efter godkännande från de berörda parterna inom ramen för arbetsgruppen för mätinstrument.

Med undantag för taxametrar är standarderna heltäckande, antingen i form av europeiska harmoniserade standarder eller föreskrifter där det hänvisas till internationella standarder som mätinstrumentkommittén har tillstyrkt.

Den nya rättsliga ramen för produkter innehåller förfaranden för bedömning av överensstämmelse som ligger mycket nära dem i mätinstrumentdirektivet. Ett förslag om omarbetning av mätinstrumentdirektivet för att anpassa det till ramen kommer att läggas fram inom kort.

Näringslivet oroar sig för marknadstillsynens kvalitet, och detta är ett område på vilket de flesta myndigheterna erkänner att deras ansträngningar hittills varit begränsade.

Det verkar som om olika anmälda organ tolkar kraven i direktivet och i annan vägledning olika, och de verkar också ha olika kapacitet. Dessutom tolkar de anmälda organen Welmecs riktlinjer tämligen restriktivt, vilket begränsar möjligheterna att hitta alternativa sätt att uppfylla de väsentliga kraven.

Det finns inget som tyder på att mätinstrumentdirektivet generellt missgynnat de små och medelstora företagen, även om bristen på bestämmelser om vad som utgör individuella komponenter (underenheter) i vissa sektorer (vågar och bränslepumpar) kan leda till nackdelar för vissa små eller medelstora företag.

4. Offentligt samråd

I det offentliga samrådet kring utvärderingen inflöt 85 svar från företag, branschorganisationer och medlemsstater. Den europeiska konsumentorganisationen avstod från att svara, eftersom man inte prioriterade mätinstrumentdirektivet.

De förhållandevis få svaren på samrådet visar att det inte finns några större punkter som saknades eller några mer långtgående invändningar mot utvärderingens slutsatser. Frågan om bristfällig marknadstillsyn bemöttes inte av någon medlemsstat. Mer information finns i rapporten om det offentliga samrådet[13].

När det gäller de nya förslagen inkom några beaktansvärda synpunkter, men det fanns i inget fall tillräckligt underlag att bygga en konsekvensbedömning på. Det är fråga om tekniskt komplicerade detaljändringar där kommissionen i mycket hög grad måste lita på experternas och de berörda parternas synpunkter för att uppfylla kraven på smart lagstiftning. Mer information finns i konsultrapporten[14].

Utvärderingen av mätinstrumentdirektivet kan anses avslutad när det gäller själva utvärderingen och allmänt understödd när det gäller slutsatserna. Därför finns knappast någon grund för att överväga ändringar av lagstiftningen, och kommissionen har i ett arbetsdokument tillkännagett att man är medveten om riskerna med att ändra mätinstrumentdirektivet så snart efter genomförandet (fyra och ett halvt år). Standardisering och vägledning har ännu inte utnyttjats fullständigt. Att ändra direktivet på annat sätt än i form av tekniska anpassningar enligt artikel 16 kan leda till otydliga regler och osäkerhet på marknaden.

C Upphävande av direktiv enligt den gamla metoden

1. Inledning

Vad gäller kommissionens åligganden på grund av Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande fogat till direktiv 2011/17/EU om upphävande av de åtta direktiven enligt den gamla metoden har kommissionen gjort följande:

- Skickat en skrivelse till medlemsstaterna och bett om deras synpunkter (juni 2010) som sex medlemsstater svarade på.

- Genomfört en enkät för små och medelstora företag via nätverket Enterprise Europe (maj–juni 2010) som fick 117 svar.

- Hållit ett offentligt samråd (september–oktober 2010), där omkring 20 svar från myndigheterna och tio från branschorganisationerna inkom.

2. Myndigheternas argument

Några myndigheter anförde två argument för att behålla regleringen:

- Om man ersätter harmonisering med nationella regler uppstår handelshinder på grund av nationella godkännanden och divergerande nationella regleringar, vilket skadar konsumentskyddet och konkurrensen på den inre marknaden.

- Harmonisering av tekniska handlingar krävs för återkommande kontroller av utrustning i drift (kravet och formerna för kontrollen är medlemsstaternas ansvar).

I avsaknad av harmonisering av dessa allt mer föråldrade instrument är det naturligtvis fullt möjligt att enskilda medlemsstater utformar nationella krav. Även om de kraven inte längre måste uppfylla de aktuella direktiven måste de ändå följa de grundläggande principerna i fördraget, särskilt principen om fri rörlighet för varor (artiklarna 34–36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Vidare krävs i förordningen om ömsesidigt erkännande, förordning (EG) nr 764/2008, en anmälan om en vara som lagligen saluhålls på marknaden i en medlemsstat inte får saluhållas i en annan medlemsstat för att den tillverkats enligt andra tekniska regler än de som gäller i destinationsmedlemsstaten. Sådana anmälningar måste granskas i ljuset av artiklarna 34–36 i fördraget och EU-domstolens rådande rättspraxis. Det är exempelvis osannolikt att enbart en annan märkning skulle utgöra ett giltigt skäl att förbjuda en produkt. Dessutom ska medlemsstaterna enligt sina åtaganden i Världshandelsorganisationens avtal om tekniska handelshinder stifta lagar på grundval av internationella standarder, som OIML redan gett ut och som är så gott som identiska med de tekniska specifikationerna i de upphävda direktiven. Till detta kommer även anmälningskravet enligt direktiv 98/34/EG som syftar till fullständigt ömsesidigt erkännande av likvärdiga produkter och förfaranden för bedömning av överensstämmelse.

Därför torde de nya nationella regler som ersätter direktiven inte i praktiken avvika från dem, och det finns få skäl till flera olika nationella märkningar och kontroller om produkten överensstämmer med lagen i en medlemsstat. När övergångsperioden löper ut 2021 respektive 2026 torde de nationella reglerna alltså inte medföra några förändringar för de produkter som de upphävda direktiven avser. Kommissionen motsätter sig på intet sätt nationella regler som bygger på internationella standarder och följer principerna för ömsesidigt erkännande, om en medlemsstat anser att sådana regler är påkallade.

Beträffande det andra argumentet att harmonisering behövs för att trygga enhetliga tekniska dokument för periodiska kontroller av utrustning i drift (kraven och formerna omfattas ju av nationell kompetens), kan internationell standardisering bidra till att den dokumentationen hålls enhetlig. Det finns fortfarande gott om tid för att se till att detta fungerar före övergångsperiodens slut, om det skulle behövas.

Diskussionen om de bägge ovannämnda argumenten om mätinstrument som omfattas av de upphävda direktiven gör att det får förutsättas att eventuella nationella regler återspeglar internationella standarder med samma innehåll som direktiven, och att inga ytterligare handelshinder uppreses.

Med undantag för vikter, som inte utvecklas tekniskt, står mer tekniskt avancerade produkter som inte omfattas av de upphävda direktiven för en större årsomsättning än dem som omfattas av de upphävda direktiven.

Skälen för ett upphävande angavs i kommissionens förslag[15]: de mekaniska instrument som direktiven omfattade höll på att bli föråldrade, och inga beaktansvärda handelshinder för mer tekniskt avancerade instrument utanför direktivens räckvidd hade rapporterats. Denna bedömning äger fortfarande giltighet och har bekräftats[16].

3. Små och medelstora företag

Via nätverket Enterprise Europe tillfrågades de små och medelstora företagen (maj–juni 2010) vilket resulterade i 117 svar, främst från användare (84) men även tillverkare (16) och distributörer/importörer (17). Trots den rådande harmoniseringen rapporteras vissa handelshinder med merkostnader på upp till 10 % på grund av flera olika kontroller av vissa mätinstrument. Detta kan bero på att mer tekniskt avancerade instrument samtidigt kan omfattas av ytterligare nationell lagstiftning, vilket är tillåtet enligt den gamla metoden. Tillverkarna uppgav sig föredra självdeklaration (används f.n. inte i mätinstrumentdirektivet). För vissa instrument (bevattningsmätare, avloppsmätare, vikter och däcktrycksmätare) efterlyste användarna bättre marknadstillsyn och regelbundna kontroller av utrustning i drift.

4. Offentligt samråd

Det offentliga samrådet (september–oktober 2010) resulterade i omkring 20 reaktioner från myndigheterna och tio från näringslivet. Några av myndigheterna anförde de argument som redan dryftats ovan, medan andra stödde upphävande och vid behov ny nationell reglering. Inga exempel på handelshinder gavs, och det sades heller inget om anmälningar enligt förordning (EG) nr 764/2008 om ömsesidigt erkännande där myndigheterna varit tvungna att motivera ett tillbakadragande av en produkt från marknaden när ömsesidigt erkännande borde ha gällt.

Branschorganisationerna anförde följande:

- Beträffande vattenmätare uppgav branschen att bevattningsmätare och mätare av avlopp innehållande partiklar inte kan omfattas av mätinstrumentdirektivet i dess nuvarande utformning, men att det inte heller behövs eftersom inga handelshinder förekommer.

- Beträffande alkoholmätare nämner näringslivet inga handelshinder. Spritdrycksproducenterna framförde samma synpunkter som 2008, nämligen att ”producenterna inte är begränsade i sina operativa val” utan att närmare precisera sig. Vinproducenterna ville inte se någon harmonisering och hänvisade till de heltäckande föreskrifterna från GD Jordbruk och internationella OIV-standarder. Ölproducenterna ville inte heller se någon harmonisering, utan hänvisade till den befintliga flexibiliteten.

- Fordonsverkstäderna, i egenskap av avnämare av däcktrycksmätare, kan godta en harmonisering som beaktar resultaten av standardiseringsmandatet M/457[17] från 2009, enligt vilket europeiska standarder håller på att utvecklas som också ska tjäna fordonssäkerhetsförordningen (EG) nr 661/2009. Inga handelshinder rapporterades.

- Näringslivet reagerade inte på spannmålsvägning eller fartygstankar.

Den europeiska konsumentorganisationen avböjde att kommentera, eftersom metrologi inte var en prioritering.

5. Slutsatser om upphävandet av direktiven enligt den gamla metoden

För ögonblicket saknar kommissionen anledning att föreslå att områden som reglerades i de åtta upphävda direktiven skulle överföras till mätinstrumentdirektivet, direktiv 2004/22/EG.

1. Nya handelshinder på grund av nya nationella regler är inte sannolika, eftersom de nationella reglerna måste bygga på internationella standarder och därför i praktiken kommer att bli likvärdiga.

2. Inga befintliga handelshinder eller andra tvingande skäl har framkommit som motivering för en harmonisering.

3. De små och medelstora företagen visar på smärre handelshinder på grund av flera olika kontroller som inte längre förefaller motiverad mot bakgrund av förordning (EG) nr 764/2008 om ömsesidigt erkännande.

4. Branschorganisationerna stöder knappast en harmonisering och nämner inga handelshinder.

5. Konsumentorganisationerna prioriterar inte legal metrologi på dessa områden.

6. Kommissionens konsekvensbedömning från 2008 som låg till grund för förslaget att upphäva direktiven hade inte ändrats beaktansvärt fram till 2010.

7. Genom den långa övergångsperioden kan befintliga intyg gälla till och med 2021 för fartygstankar och till och med 2025 för andra mätinstrument.

D. Slutsatser och nästa steg

Den överlag positiva utvärderingen av mätinstrumentdirektivet har visat att det dock finns vissa problem med de anmälda organens enhetliga tillämpning av direktivet och med marknadstillsynen. Eventuella ändringar av direktivet bör utföras försiktigt och bli föremål för utförliga bedömningar där alla alternativ övervägs. I detta tidiga skede av direktivets genomförande torde dock ett stabilt rättsläge gynna utvecklingen av en inre marknad för legal metrologi.

Kommissionens avdelningar avser att satsa på följande:

1. Inarbeta den nya rättsliga ramen för produkter i mätinstrumentdirektivet: ett lagförslag förväntas under 2011.

2. Satsa mer på information, samarbete och vägledning till anmälda organ och myndigheter, så att direktivet tillämpas enhetligt.

3. Samordna marknadstillsynen, bl.a. i form av gemensamma insatser för att effektivare använda de resurser som finns avdelade till tillsynen.

4. Hjälpa de berörda parterna att utforma övergångsriktlinjer för bensinpumpar, som näringslivet prioriterar även om de formellt inte omfattas av direktivet.

5. Bedöma konsekvenserna av alla nya förslag tillsammans med de berörda parterna i enlighet med smart lagstiftning, vilket innebär att alla alternativ till lagstiftning beaktas fullt ut och alla nödvändiga ändringar i möjligaste mån görs inom ramen för direktivet, dvs. med kommittéförfarandet.

Bakgrundsdokument[18]

1. RPA, Report on the Public Consultation , mars 2011

2. RPA, Report on suggestions for amendments and additions of new categories to the MID , mars 2011

3. RPA, Report on the Repeal of the Old Approach Directives , mars 2011

[1] EUT L 135, 30.4.2004, s. 1:http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CONSLEG:2004L0022:20091201:SV:PDF

[2] I direktivet föreskrivs också en övergångsperiod på 10 år (t.o.m. den 29 oktober 2016) då instrument som följer äldre regler fortfarande får släppas ut på marknaden (artikel 23 i direktiv 2004/22/EG).

[3] Mer information:http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/legal-metrology-and-prepack/measuring-instruments/index_en.htm

[4] EUT L 135, 30.4.2004, s. 1.

[5] EUT L 71, 18.3.2011, s. 1: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:071:0001:0003:SV:PDF

[6] Uttalande av Europaparlamentet, rådet och kommissionen, dokument 6291/11 ADD1 av den 14 februari 2011: http://www.cc.cec/home/dgserv/sg/sgvista/i/sgv2/repo/repo.cfm?institution=CONS&doc_to_browse=CSST/2011/06291&sw_inconnu=1

[7] Centre for Strategic & Evaluation Services (CSES), Interim evaluation of the Measuring Instruments Directive, juli 2010

[8] Uppgiften avser alla längdmått på marknaden, inte bara dem som är certifierade enligt direktivet.

[9] All länder i EU utom Nederländerna och Förenade kungariket.

[10] CSES, Interim evaluation of the Measuring Instruments Directive, juli 2010, s. 35–40.

[11] OIML: Organisation internationale de métrologie légale, Internationella organisationen för legal metrologi.

[12] Welmec: sammanslutningen av nationella myndigheter med ansvar för legal metrologi.

[13] RPA, Report on the public consultation , mars 2011 (bakgrundsdokument 6).

[14] RPA, Report on suggestions for amendments and additions of new categories to the MID , mars 2011 (bakgrundsdokument 7).

[15] KOM(2008) 801.

[16] RPA, Report on the Repeal of the Old Approach Directives , mars 2011 (bakgrundsdokument 8)

[17] M457: standardiseringsmandat till CEN, Cenelec och Etsi avseende däcktrycksmätare för motorfordon och däcktrycksregleringssystem (mätinstrument).

[18] Bakgrundsdokumenten finns på:

http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/legal-metrology-and-prepack/public-consultation/index_en.htm